YTTERLIGARE EN ANMÄLAN MOT LÄKARE - KORT INNAN MAN MANÖVRERADE BORT MIG

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.

För 5-6 år sedan skrev jag anmälningar om misstag på min arbetsplats i tron att det fanns en ambition att förbättra vården av  de minsta barnen på neonatalen i Solna.
Jag slutade med det för att enda konsekvensen blev upprepade bestraffningar mot mig. Den anmälan som följer är autentisk. Det barnets lidande var så outhärdligt och så fullkomligt onödigt att jag måste anmälan. Svaret på min anmälan blev en viktig faktor bakom mitt långa upprörda brev till sjukhusets ledning 23 mars 2010 - ett par veckor innan sjukhuset gjorde sig av med min kritiska röst.

Barnet i anmälan förlorade upp till 25 ml vätska/timme  (en mätning för 3 timmar var på 75 ml. Utöver att den vätskan skulle ersättas skulle ordinarie dygnsmängd (ca 12 ml/timme) ges. Flera läkemedel skulle också ges som infusion över ½-1 timme. Barnet hade vårdats med öppen buk i flera dygn efter att ha drabbats av ett mycket allvarligt misstag i vården. Läkaren som kommenterade min anmälan var ansvarig för misstagen som jag dels upptäckte och dels varnade för i, innan de drabbade barnet. 


Barnet hade inte fått någon central infart av läkarna och om de skulle ha satt en central infart så skulle det ha blivit en slang som är som en sytråd, avsedd för de allra minsta barnen. Avdelningens läkare skryter gärna med att man vårdar svårt sjuka kirurgbarn - men man lär sig inte att sätta de grövre infarter som krävs i vården av de barnen.

Ett barn som detta borde ha fått en infart med tre lumen (kanaler) insatt i en stor ven. En lumen för ordinarie dygnsmängd näringsvätska, en för tillförsel av läkemedel och en för provtagning och tillförsel av koksalt och blodprodukter.

Barnet vårdade flera dygn utan annan infart än 5-8 perifera nålar som måste bytas hela tiden för att blodkärlen brast av den höga belastningen.

Det finns ingenting som är så fantastiskt som att arbeta nära seriösa och väl utbildade läkare. Det finns inget mer destruktivt än oseriösa läkare !!!

MIN ANMÄLAN:

Händelse, beskrivning-fritext (rapportör)

Under natten (datum) skulle barn på (vårdplats) tillföras stora mängder vätska pga stort läckage från öppet sår på buken. Barnet hade enbart perifera infarter. När en pvk havererade runt midnatt föreberedde jag för att sätta en ny. Jag hade satt ca 12 pvk på detta barn under föregående nätter och stuckit x 1 alla ggr utom 2 då jag stuckit x 2.
Barnets mor --- avbröt mig prompt och sa att läkare på dagtid hade lovat henne att hennes barn skulle få "en central infart" om ny infart skulle behövas. Jag avbröt mina förberedelser utan att försöka sticka och vidtalade jourläkaren som gjorde ett misslyckat försök att sätta silastic kateter. Sammantaget tog denna procedur nära 2 timmar och ytterligare en pvk gick förlorad när barnet steriltvättades.
Efteråt uppstod stora svårigheter att sätta ny infart. Alla ssk utom en försökte. Under de timmar som förflöt uppstod stora vätskeförluster inför den operation som skulle göras på morgonen.

Händelse, förbättringsförslag-fritext (rapportör)

Stora kirurgpatienter måste ha stora centrala infarter. De silastickatetrar som sätts på vår avdelning räcker inte till för de vätskemängder som större barn kräver. Grövre infarter gör det också möjligt att dra prover utan att sticka barnen.
Centrala infarter bör om möjligt sättas på dagtid, i ett stabilt läge då barnet har fungerande infarter, inte på natten, av en ensam jourläkare, då flertalet av barnens infarter har havererat!

SVARET FRÅN ANSVARIG ÖVERLÄKARE:

	Svar
Händelse, Risk/Tillbud/Negativ händelse(handläggare)	Risk
Klassificering, nivå 1 (val)	Bristande vård
Klassificering, nivå 2 (val)	Bristande omvårdnad
Klassificering, nivå 3, bristande vård	Övrigt
Orsaksområde, nivå 1 (flerval)	Utbildning och kompetens
Orsak, nivå 2 (flerval)	Otillräcklig kompetens
Konsekvensbedömning, konsekvens	Ingen
Konsekvensbedömning, sannolikhet	Stor
Åtgärdsbeslut, vidtagen åtgärd(fritext)	I detta fall handlar "stor" vätsketillförsel om ordinerat dygnsmängd vätska. Att stick eller friläggningsförsök inte alltid lyckas förekommer tyvärr. Mycket handlar om träning och färdigheter. Det verkar dock som rutiner gällande antal stick repekterades men samarbete och bedömning kan alltid förbättras. Rutiner skall tas upp för diskussion på både ssk och läkarnivå.
Åtgärdsbeslut, Åtgärd/Analysgrupp/Uppföljning/Avslut	Uppföljning

Anledning till att jag nämnde antalet stickförsök var inte att jag ville berätta att läkarnas stränga regelverk för oss sjuksköterskor hade följts. Jag ville förmedla att barnets blodkärl var så påverkade av sjukdomstillståndet att de inte längre höll. De sprack så snart man satte in en nål i dem, oavsett hur försiktig man var. 
Den ansvarige läkaren - som kommenterade min anmälan - har en speciell teknik för att försvaga människor i gruppen. Han markerar till enhetens sjuksköterskor att han anser att de inte kan det de är anställda för.  


Tystnadsplikten är till för att skydda patienter - men den används ofta som argument för tystnad av oseriösa yrkesutövare. Inget av det jag skrivit i denna blogg skadar någon patient. Jag skriver för att barn som föds i Sthlm ska få bättre vård än den som ges idag. 
Det behövs ett radikalt grepp - och initiativet måste komma utifrån. 
Inne på KS är alla så nära förbundna med varandra - och samtidigt så rädda för varandra för att man vet vad som drabbar kritiker - att ingen kan förändra. 


Socialstyrelsen har inte den fackkunskap som krävs för att analysera kompetensen hos neonatologer. 
Samhället måste ställa krav även på läkare och den enda grupp som kan analysera specialistläkares kompetens och yrkesutövning, förutom kollegor (som vet att de riskerar sin legitimation genom falska anmälningar som de går emot vissa kollegor) är specialistkompetenta sjuksköterskor (som också riskerar sin legitimation).