lördag 18 december 2021

Om tekniken att bryta fiender med ekonomisk terror

 

Min enda dotter användes från sommaren 2008 till att försöka kartlägga mina planer på att flytta till USA. Det var inte jag som insåg det utan en kollega kontaktade mig. Han nämnde begreppet grooming.  Många bitar föll plötsligt på plats.

Linnéa Litbo hade mördats vid 3 månaders ålder. Läkarna anade troligen att jag visste vad de utsatt Linnéa för. De hade nämligen gjort samma ett par månader tidigare, i försök få henne i respirator igen.  Min dotter blev läkarnas vapen när de misslyckats med att bryta mig.

Hade jag sökt anställningar i USA 2008 hade min dotter berättat på Café Copacabana vid Hornstull inför dotter till professor vars forskning jag - ovetande om hennes involvering - avslöjat som djupt oetisk.

Begreppet grooming kom till Sverige vid denna tid och började beforskas vid Stockholms universitet.    Professorn vars dotter utsatte min dotter för grooming med hjälp av Elvis Presley och musiker vars syster lärt Ella Fitzgerald och James Dean att dansa, var chef vid psykologiska institutionen. 

Om hur min dotter gång på gång fråntagits pengar av sin arbetsgivare Aleris 2008, av UD år 2010, av Stockholms stad 2012, av förvaltare tillsatt genom falska dokument 2014 och nu, år 2021 av förvaltaren när han togs bort, under beskydd av Skaraborgs tingsrätt och Överförmyndare i samverkan i Skövde. 



När min dotter kom hem från USA 2008 fick hon plötsligt ingen lön utbetald.
Hon arbetade som tidigare vid Aleris magnetkameramottagning, hon gjorde inte tidrapporteringen på annat sätt än hon gjort sedan anställningen 2006, men fick ingen lön utbetald förrän innan jul 2009. Troligen fick hon då enbart lönen för år 2009.






När min dotter kom till USA 2010 konfiskerades hennes reskassa av UD när hon var bland människor hon kände i Portland. UD lovade att om hon reste till Seattle skulle konsulatet omedelbart hjälpa henne att få banken att ge henne tillgång till reskassan.
Det var lögn. Hon fick inte hjälp. Hon kände ingen i Seattle som kunde ge henne hjälp.

UD tog henne först till Swedish Hospital i försök få henne sjukförklarad. Det misslyckades.
Man körde henne då till ett härbärge för hemlösa psykiskt sjuka män och kvinnor i värsta slumområdet hon såg i staden.
Toalettbåsen saknade dörrar, trashankar sov på hårda britsar utan madrasser, män och kvinnor blandat.
På torget utanför pågick droghandel och prostitution öppet. Min dotter hade ca 25 000 kronor på banken.
Hon fick 375 kr till mat, assistenten vinkade log och lämnade.
Min dotter bodde sedan 2006 i lägenhet i Vasastaden med utsikt mot Hötorgsskraporna. 






Åklagarmyndigheten i Seattle ringde senare mig i Sverige, Det var första gång det gjorts möjligt ringa utomlands för någon. 
Man berättade att min dotter utsatts för brottsprovokation av svenska UD. Man ville ställa frågor till mig.
Det jag sa bekräftade min dotters historia.
Man sa att man aldrig sett annat lands medborgare bli så illa behandlad av eget lands beskickning.
Dels ljög UD för polis i USA om min dotter - vilket polisen avslöjade.
Dels påförde UD henne ett falskt läkarutlåtande. Domare skickade henne till rättspsykiatrisk utredning. 
Det svenskproducerade läkarutlåtandet förkastades - det har sedan dess dykt upp under flera år, i flera länder.

År 2012 utförsäkrades min dotter efter att ha nekats vård för övergrepp med en hel natts inlåsning, sedan 2009. 
Övergreppet orsakades av att min dotter inte haft pengar till hotell vid besök hos vän i Skåne, Hon hade inte fått lön betald under 1 år.
Samtidigt med utförsäkring beslutade Norrmalms stadsdelsförvaltning att min dotter skulle nekas få försörjningsstöd. Hon hade nämligen slagit sönder på flera ställen där hon hade bott. Över tid framkom att hon fått panik av att se uttrycket i sina ögon efter övergreppet
Hon var drabbad av 1000 yard stare. Blicken i hennes egna ögon var den samma som angriparens. 
Min dotter ställdes, pga sin posttraumatiska stress HELT utan inkomst i 4 månader. Hon levde ofrivilligt som hemlös i Europa.

Intervju med fotograf Christoffer Hjalmarsson som utvecklade PTSD efter att ha bevittnat ett självmordsattentat:

”Allt förvandlades från vanlig vardag till kaos”

 

  • 22 Augusti, 2013
  •  

I en mycket känsloladdad intervju med Dagens Nyheter berättar den prisbelönte fotografen Christoffer Hjalmarsson, 25, öppet om skräckdygnet i Afghanistan och vad den arbetsrelaterade händelsen medfört privat.

Några veckor före jul, under en reportageresa till Kabul, bevittnade han det västa självmordsattentatet i stadens historia. Ett 60-tal personer dödades mitt framför hans ögon och hundratals skadades.

Christoffer var helt oförberedd och chockades svårt.

”Det jag såg var det mest brutala av mänskligt lidande”, säger han till tidningen.

Han berättar att han inledningsvis blev alldeles stel, varpå benen blev som spaghetti. Som i en mardröm stapplade han runt i kaoset bland kraftigt blödande, skrikande människor, militärer och utryckningsfordon.

Redan några veckor efter hemkomsten började sympomen att visa sig. Christoffer blev rastlös och drog sig undan från nära och kära. Han vågade inte åka kommunalt och olika ljud eller situationer kunde utlösa våldsamma ångestattacker.

ANNONS

25-åringen låg vaken om nätterna och tvingades ständigt ha hörlurar i öronen för att stänga ute omgivningen. Han blev mer och mer psykiskt instabil. Christoffer beskriver kaoset som om hans huvud bestod av flera tusen pusselbitar, som hamnat huller om buller.

Familj och vänner förstod till slut att något var fel och tvingade Christoffer att söka hjälp. På en psykiatrisk jourmottagning konstaterades att han led av posttraumatisk stress. Han led också av våldsam ångest, då han klandrade sig själv för att inte ha hjälpt de skadade under attacken.

”Jag stod där med min kamera och blev helt handlingsförlamad. Det är förknippt med mycket skam och skuld”, säger Hjalmarsson till DN.

Efter en lång och svår period av traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TFKBT) är Christoffer nu helt återställd. Han känner inte längre någon oro och drar sig inte längre för att göra saker som gör honom påmind om Kabul.

Glömma kommer han dock aldrig att göra.

ANNONS

”Det har förändrat mitt perspektiv på livet i grunden”, säger Christoffer Hjalmarsson till DN.

 



Sommaren 2012 ringde läkare mig och sa att min dotter var "dagar, eventuellt timmar" från att dö av svält.
Vid samma tid sa präst i Svenska kyrkan att jag måste få hem henne från Paris, "för det finns de här som vill döda henne".
Prästen gav mig telefonnummer till sjukhus i Paris där min dotter befann sig. Sjuksköterskorna skrek i munnen på varandra.
Jag måste hämta min dotter  för att "de som fått in henne här givit våra läkare fel diagnos... våra läkare riskerar döda henne,,,".
UD hade fått en svensk präst att bryta sin tystnadsplikt genom att uppvisa läkarutlåtandet från Seattle 2010.
Min dotter hade hämtats av UD i ett kloster där hon levt gömd.
På sensommaren 2012 började jag ta ut egen förtidspension till min dotters behov, samtidigt som jag flyttade till Norge för god lön. 
Någon, troligen sjuksköterskorna i Paris, hade fått min dotter frisläppt med hjälp av driven advokat.

År 2014 ställdes min dotter under förvaltare som hindrade att hon fick inkomst under första år han var tillsatt - 0 kronor till mat.
Jag hade skrivit min dotter i Falköping efter att hon 2012 utsatts för falsk anklagelse om stalking och ofredande.
Det var min dotter som blivit ofredad. Hon hade utsatts för grooming av en professorsdotter på ett café vid Hornstull. 
Kvinnan hade flirtat hårt med min dotter, sprungit och satt på Elvis Love me tender var gång min dotter kommit och en landsman till kvinnans far, åldrig musiker, hade sagt till min dotter att kvinnan var djupt förälskad i henne. 
Mannen hade dragit ur min dotter allt om hennes planer på att flytta till USA:s västkust, och om mina planer på att flytta till Boston för att lära mig NIDCAP grundligt inför dotter till professor som ingick i Karolinskas NIDCAP studie tillsammans med min fd chef vid Karolinska.

Från december 2015 fick min dotter, efter att hon polisanmält förvaltaren, försörjningsstöd enbart till mat. Inget till kläder, hyra osv.
Från april 2019 har min dotter haft sjukersättning. Jag hade överklagat förvaltarskapet till Högsta domstol i december 2018.

Under hösten 2021 begärde jag information från Överförmyndare i samverkan om min dotters ekonomiska förhållanden.
Vi fick genom det vetskap om att hon hade fått sjukersättning och att hon hade pengar som förvaltaren dolde.

Den 7 december 2021 lyckades vi, efter 7 års strid, få förvaltaren borttagen. Min dotter har fått totalt 700 kronor till kläder på 7 år.
Hon har utöver det fått en telefon 2017. Den hade så dålig kamera att vi gav bort den.

Min dotter har under de 7 år hon haft förvaltare inte fått något mer än 700 kr till ett par jeans och en tröja 2019 och en telefon.
Ingen dator, inga glasögon, inga skor, inga böcker, inga pengar till att ge presenter och julklappar till vänner och familj.
Hon har tvingats ta emot allt från mig. År 2017 tvingades jag sälja mitt hus pga att min dotter saknade inkomst.


Förvaltarens överlämnande efter 7 års extrem ekonomisk terror - han skickade uppgift om numren på min dotters konton men han gjorde inte hennes medel tillgängliga för henne. Hon har pengar som hon inte har åtkomst till!

Förvaltaren vet att min dotter saknar id handlingar och att hon aldrig haft ett bank id, men att hon har ett kort av något slag i Swedbank.
Det kortet ger inte tillgång till pengarna på kontot, det måste fyllas på. Det gjordes inte av förvaltaren som avslut...

Min dotter och jag hade trott att hon skulle få tillgång till sina pengar - det lilla hon har efter 7 års förvaltarskap. Nu svälter vi båda.
Ingen hjälper oss. vi ses som föraktliga av familj och tidigare vänner, av för mig ofattbar orsak.

Min dotter mår inte bra - ja visst. Vem skulle göra det efter 7 års terror från en förvaltare, föregått av 6 års ekonomisk terror genom att lön inte utbetalats, att reskassa konfiskerats, av månaders utförsäkring och mordförsök, av månaders häktning med ytterligare mordförsök av läkare inne på Helix, Karolinska Huddinges rättspsykiatri osv osv osv...

Min dotters nya fria liv inleds med tomma garderober och utan möjlighet hyra lägenhet förrän för att förvaltaren inte startat skuldsanering förrän 2018, som han ombads göra 2015. 

Skuldsanering pågår i 5 år, därefter finns betalningsanmärkning kvar i 3 år.
Om förvaltaren inlett skuldsanering omgående hade den varit avslutad nu och två år kvarstått av anmärkning.
I stället kommer min dotter inte kunna hyra lägenhet mm fritt förrän 2026. 

OCH min dotter har ingen högskoleutbildning. 
Hon har flerårig hindrats att få inloggningsuppgifter till antagning.se. När hon lyckades komma in och blev antagen till statskunskap var hennes dator kopplad till offentligt nät, den hackades så snart hon berättat om studierna, och efteråt var inloggningen till antagning.se ändrad. 

Min dotter har ingen möjlighet till god anställning, god lön och status i samhället. 
Hon är offentligt belastad med domar för grova brott som konstruerats av mina fiender.

Två åklagare har begått fel i sin yrkesutövning för att de blivit lurade av charmerande läkare. 


Min dotter har inte själv orsakat sig skuld. Den uppkom 2010. Hon togs in på sjukhus efter hemkomst från USA.
UD hade skickat det falska läkarintyg till St Görans sjukhus, som producerats i Seattle, som förkastats av USA.
Min dotter hämtades pga UD intyget av polis i sin lägenhet, på begäran av psykiatrin St Görans sjukhus.
Det var första våldsamma hämtningen av min dotter i bostaden.
Den ledde, enligt en granne, till att några grannar gick samman och krävde att hon skulle fråntas bostaden.

Min dotter hindrades betala räkningar efter hemkomst från USA för att bredband saknades i hennes lägenhet.
Hon vägrades hjälp betala under 3 månaders vårdtid, hon utreddes 2 månader. Ingen psykiatrisk diagnos hittades. 
Jag hämtade hennes räkningar i lägenheten och tog dem till sjukhusets kurator. Hon vägrades hjälp.
Sjukhuset avvisade min hjälp till min dotter. Jag var uthängd som "skandalsjuksköterska" massmedialt.

Socialstyrelsen hade tidig höst 2010 tagit ifrån mig två mycket välbetalda anställningar i Norge.
Jag var arbetslös och kunde inte betala min dotters räkningar.


Jag har nu, 2021, inga pengar kvar. Allt jag har ägt, min hela livsinkomst, är borta.
Jag har köpt kläder och skor, böcker och datorer, telefoner och konstnärsmaterial, till min enda dotter.
Och när jag till slut tvingades sälja mitt hus gav jag vinsten till mina söner för att kompensera dem.

Jag har utnyttjat två krediter, som jag aldrig förr utnyttjat, för att få bort förvaltaren.
Nu står både min dotter och jag utan pengar. Hon svälter i storstad.  Jag lever gömd för läkare vars brott mot bebisar jag kan bevisa - vilket är orsak till allt det min dotter drabbats av sedan 2008. 

För de som fortsatt arbetar för att hindra att jag visar mina bevis för Karolinskas allierade i USA - jag har redan gjort det. Ni kommer inget vinna på fortsatt trakassering. Alla bevis är lämnade, förutom till Washington DC även till ett antal svenska myndigheter, poliser, domstolar, osv.

Den myrmidon som skadat och dödat är känd, och hans uppdragsgivare. 
Sanningen kommer vanligen fram även om det kan ta tid.



Om känslan när man är drabbad av svårt trauma.
Förutom att min dotter utsatts för övergrepp 2009 hade jag, hennes mor, anklagats massmedialt för ett barns skada och död 2008, en överläkare hade gripits av polis mitt i ronden på barnintensiven, hon hade utsatts för sömntortyr, polis hade letat i hennes frys efter döda barn (beslagtagit delar av rådjur), och 2010 mördades ytterligare ett barn. 
Denna bild har fotograf Christoffer använt till att illustrera sitt svåra trauma.
Bilden stämmer helt med vad min dotter beskrev 2011.
Christoffer Hjalmarsson fick hjälp och blev frisk.
Min dotter har inte fått behandling. Hennes PTSD har blivit läkares vapen mot mig.







tisdag 30 november 2021

From Facebook - a call for help

 

Mail to a friend
About the severity of my problem
Ann Charlotte Smedler Drake, the woman accusing my daughter E of stalking her daughter K in 2012 was the leader of Stockholm University Psychological Institution.
She was for years the supervisor and protector of professor Sven Å Christianson, psychologist who misled police in many murder investigations, among others about "Thomas Quick", a man who confessed 39 murders he now is believed not to have committed.
Ann Charlotte Smedler Drake met E once in 2012, E came with people who later said E was calm and asked for help. Smedler Drake afterwards told police E was ineducable.
She made police and a prosecutor promise her E should be taken to Karolinska forensic psychiatric care immediately after the first police hearing for incarceration for life. Police Britt Inger Eriksson Södermalm told me this in a phone call in November 2012.
The police and the prosecutor had never met E.
Such a procedure had closed for insight from Kriminalvården. E could have been drugged before court hearings by the many friends of Smedler Drake in the healthcare system.
E was unstable due to a severe trauma in 2009, as Sture Bergwall was unstable of some reason. E has never been diagnosed with what Smedler Drake told police 2012, but has been treated as she had, in Falköping since 2014.
My former professor Hugo Lagercrantz and Smedler Drake did research together on children whom I've seen being born healthy and thereafter being given injuries to brain, lungs, intestines and more.

I called NICU Karolinska "a Knutby" in my early contacts with Socialstyrelsen as a way to try to explain the importance of making a proper investigation of my alarm in 2010.
Christianson have protection from many high and mighty in Sweden.
Among them is a former Chancellor of Justice, Göran Lambertz.
Lambertz was one of several judges when the Supreme Court in 2013 let E out after being informed of the shame trial she had been a victim of.
I told behind locked doors in the court about the apartment I had rented for E, about a psychologist I had made a deal with, and all my plans.
E was, by recommendation from a specialist in forensic psychiatric care, who had seen E during a 9 month arrest, let free.
When E arrived at Stockholm Cental Station the next day, to go to Falköping, she was seconds from stepping into a trap. K Drake was at the station at the time we had told the day before in a court hearing, E was to leave Stockholm.
My picture is xxxxx.
This worries me a lot.

Sweden has, as a whole, gone completely mad since they had let in the lowest educated doctors into the healthcare system after the EU entrance.
Sweden is a small country with little knowledge of organized crime in society.
I believe my blog has saved me from being murdered, and I presume I will be killed as soon as my enemies can have it closed, which will be as soon as they can have me taken into Falköping psychiatry again.
E is my Karolinska enemies' tool to try to silence me - that is my view.
My daughter and I are today in danger.
We need to keep hidden at least til a court hearing December 7th.
I have at every step tried to trust the law to give us protection.

If someone want to help us out of a nightmare, my account is
IBANNO2247503630679
BIC/SWIFTSNOWNO22



####
Elin was freed in December 2021.
They set us up completely after her release.
We are today outlaws, not protected by our country.
They will continue until Elin and I are silenced.
They will not take any of us into a hospital again, as so many knows our story.

To see what I have fought for all those years, read my blogg.
Swedish Children's Registered Nurses used to keep babies protected.
Nowadays RN's seems to have more interest in using children and families for research.


söndag 4 juli 2021

Short presentation of my goal whilst trying to become head nurse at Karolinska NICU Stockholm Solna

 

My project - to create a framework to secure nursing care without binding rulings.

Built on loose guidelines, advices aimed to be applied on patient’s individual “owned” by RN’s

Connecting high medical skills, nursing theories, physiological knowledge, psychology, ethics.

Brain. Heart. Hands.

GOAL: To make specific neonatal nursing care overarching medical care in healthy new-born.



BLUE OCEAN STRATEGY



NURSING THEORY


WEAVER ACTION


Aiming to facilitate to create a new Blue Ocean inspired professional profile for Swedish RN’s.

I was afforded mentorship to doctoral degree in 2004 by a lecturer and a professor.

Hit by rage by low qualified EU doctor’s and RN’s gaining power from relationship, not education.

A girl was killed in 2008 and a boy in 2010, to stop my ongoing project.


Step 1: Planning to start networking in Sweden – to promote research on national level.                             For each University Hospital (7 in Sweden) to take the lead in research in their regions                    Goal: to create a solid body of Nursing knowledge                                                                                  To use Action research to demonstrate and prove the process and the importance of nursing science.                                                                                 


Step 2: Planning networking with University Hospitals in the Nordic countries.                                         Connection between all groups, supervisors, nursing teachers, specialized RN’s.                                    Exchange between hospitals, common education and more.


Step 3: Planning to create partnership with exchange with University Hospitals worldwide








måndag 28 juni 2021

EN 11 ÅR GAMMAL TEXT OM MIN HJÄRTEFRÅGA - "SJUKSKÖTERSKELYFTET", AKADEMISERINGEN

 

En reflektion på två artiklar i Vårdfacket.                                                              BILAGA 5

 

I Vårdfacket i mars 2010 beskrivs sjuksköterskan Ingela Matsdotters situation under rubriken ”0 poäng efter 30 år”. ”Det känns snålt när lärosätena inte ger viss dispens” har Vårdfacket skrivit i en bubbla. ”… alla är inte intresserade av att forska… ingen patient får bättre omvårdnad bara för att jag går uppsatskursen”, skriver man att Ingela sagt.

I Vårdfacket i april 2010 refererar två sjuksköterskor, Angelica Eriksson och Anna Ulvås till en undersökning om nyutbildades upplevelser om inträdet i vården efter utbildningen.

Jag är sjuksköterska sedan 30 år tillbaka, som Ingela, och känner igen hennes argument.

Jag har tänkt samma som Ingela och befunnit mig i grupper av kollegor som delat uppfattningen – att man inte kan bli bättre än man är genom att läsa ”uppsatskursen”/”det tredje året”.  Numera har jag en annan bild och vill delge den med förhoppning att alla landets äldre sjuksköterskor ska läsa ”uppsatskursen” – jag ska motivera varför.

 

Under slutet av 70-talet togs beslut om en stegvis förändring av sjuksköterskors utbildning (Vård 77). Bakgrunden var att man insett att sjuksköterskor inte kunde exakt det som läkare kan utan att gruppen hade byggt upp en egen unik kunskap i skuggan av läkarens. Genom att kombinera hög medicinsk kunskap med dagliga iakttagelser hos enskilda patienter hade sjuksköterskor byggt upp en ”vetskap” som ofta var svår att förmedla till läkare.

Ett exempel från mitt område är barn och smärta. Läkare trodde inte, långt in på 80-talet, att barn kände smärta efter detta inte var ”vetenskapligt bevisat” – därför sydde man t.ex. barn utan smärtlindring. Sjuksköterskor undervisade samtidigt nya kollegor om att barn, trots brist på ”bevis”, känner smärta.

Det har varit svårt för sjuksköterskor att förmedla sin kunskap till läkare och en av tankarna bakom den förändrade sjuksköterskeutbildningen, och kravet på äldre sjuksköterskor om att läsa ”uppsatskursen”, har varit att göra sjuksköterskors kunskap ”vetenskaplig”. På det sättet skulle den accepteras och förstås av våra närmaste samarbetspartners, läkarna.

En annan tanke har varit att sjuksköterskors unika kunskap bör granskas, att viss kunskap bör förkastas, annan förfinas och att det mesta bör synliggöras och ”bevisas” vetenskapligt för att kunna utnyttjas på ett mera effektivt sätt i vården och spridas mellan sjukhusen.

Processen kallas en professionalisering – det vill säga vårt yrke går från att klassificeras som ett hantverk, till att bli en självständig profession.

 

 

Så här såg planen ut (som jag, en vanlig sjuksköterska, förstått det):

 

  1. Äldre sjuksköterskors kunskap måste inledningsvis fångas upp och synliggöras. Det skulle ske genom att alla äldre sjuksköterskor skulle gå en 1 årig vidareutbildning i omvårdnadsvetenskap. Upplägget i denna, vid Sophiahemmet där jag har läst, ger först kunskap om etiska aspekter i vården och förståelsen av att vara tydlig i hur man uttrycker sig professionellt. Därefter kommer ett avsnitt som rör sjuksköterskeyrkets professionella utveckling. Nästa avsnitt handlar om att ställa omvårdnadsdiagnos och förstå vad man, som sjuksköterska, ska ordinera och hur man bör utvärdera sina ordinationer. En del i utbildningen rör handledning och undervisning, en annan kvalitetssäkring och evidensbaserad vård och avslutningsvis kommer vetenskaplig teori och metod samt en uppsats. I denna uppsats var det tänkt att vi äldre sjuksköterskor skulle lyfta fram den kunskap vi har byggt upp, genom många års erfarenhet; det som Socialstyrelsen kallar ”beprövad erfarenhet”. Vi skulle lära oss att analysera vår kunskap, att skärpa den och att jämföra den med andra sjuksköterskors och läkares, presenterade i vetenskapliga arbeten. När vi var klara med utbildningen skulle både vår egen enhet, och kanske hela landet, få tillgång till den personliga ”tysta” kunskap som enskilda sjuksköterskor burit på.

 

  1. Sjuksköterskeutbildningen förändrades stegvis. När jag gick grundutbildning i Jönköping 1981 kunde man fortfarande gå direkt in i sjuksköterskeutbildning på 2½ år efter årskurs 9, eller läsa 1½ år om man var uska/skötare, men man hade just ställt krav på lärare i sjuksköterskeutbildningen om att uppgradera sin kompetens och anpassa den till högskolenivå. När jag gick vub 1986 hade kraven på vetenskaplighet skärpts och i Linköping avslutades barn-vuben med en kandidatuppsats. Numera har nya sjuksköterskor läst 6 år efter årskurs 9 och deras kunskap befinner sig på en annan nivå av logiska orsaker. När man läste till sjuksköterska innan Internet fanns så var kunskap relativt beständig. Så som man gjorde år 1980 gjorde man också 1985. Numera går utvecklingen med rasande fart och det är tur att nya sjuksköterskor har lärt sig att söka kunskap och att hålla sin kunskap levande, i den tid vi nu lever. Nu handlar det om att hålla sig ständigt uppdaterad om de senaste rönen inom sin specialitet. Den nya sjuksköterskeutbildningen fostrar en grupp som ska gå in i en självständig yrkesroll, friställd från läkarens medicinska ansvar – förutom i den del som har kallats ”delegerad medicinsk vård” (Carnevali). Deras utbildning är mera teoretisk men innehåller samtidigt faktorer som gör att man kan förstå och tolka själv, i sammanhang där vi äldre har varit hänvisade till att tro på läkaren.

 

  1. När nyutbildade sjuksköterskor kommer till en vårdavdelning möts de av äldre kollegors inställning och utbildning. Det är här ”uppsatskursen” kommer in. Nya sjuksköterskor har lärt sig vikten av att granska kunskap och att lägga vikt vid det som är vetenskapligt bevisat. Meningen var att vi äldre sjuksköterskor skulle ta emot våra nya kollegor med de uppsatser vi hade skrivit, som visade fram vår kunskap – det som självfallet är den grund som nya sjuksköterskor skulle bygga sin kunskap på. Vi skulle också, genom att vi läst ”uppsatskursen” ha fått den kunskap som krävs för att anpassa inskolning och intern utbildning till nivån hos nya kollegor. Vi skulle ha den kunskap som krävs för att, tillsammans med våra nyutbildade kollegor, granska aktuell forskning och sortera bort dåligt underbyggd sådan. Många gånger tar sjuksköterskor till sig forskning av läkare utan att reflektera över att den kan ha tillkommit med syfte att begränsa sjuksköterskors professionella ansvar därför att vårt yrkes utveckling tar ifrån läkarna deras totala makt över vården. Man måste undersöka vem som skrivit en uppsats och försöka analysera författarens syfte.

 

 

  1. År 2002 föreslog Socialstyrelsen, som ett led i utvecklingen, att nya sjuksköterskor skulle introduceras i den självständiga delen av yrkesrollen genom en ”AT-liknande” tjänstgöring på upp mot ett år. Meningen var att nya sjuksköterskor inte skulle få ställa omvårdnadsdiagnos och ordinera åtgärder och behandlingar förrän efter att ha tränat detta i samspel med en mentor på samma sätt som att läkare tränar upp sig i samspel med äldre kollegor. Genom detta skulle sjuksköterskors äldre kunskap tillföras yngre på ett strukturerat sätt. Självfallet behöver man ha gått ”uppsatskursen” för att kunna fungera som mentor. Man måste förstå både sin egen kunskap och se denna i ett historiskt perspektiv, och man måste förstå vilken kunskap nya sjuksköterskor behöver för att kunna gå in i den självständiga rollen, för att kunna leda de nya in i en självständig yrkesroll – och framför allt behöver äldre och yngre sjuksköterskor samverka när det gäller att markera yrkets förändring gentemot läkare. För uppgifter underställda läkaren, att ge läkemedel osv, räcker en kortare inskolning, men för den självständiga delen av yrkesrollen behöver sjuksköterskor, så väl som läkare, handledning av en mycket erfaren kollega.

 

 

I mitten av 80-talet – kan ha varit 1985 – skrev Socialstyrelsen i cirkulär att delar sjuksköterskans yrkesroll var ”självständig… helt friställd från läkarens medicinska ansvar”.

I SOSFS 1993:17 beskrev man innebörden av ”specifik omvårdnad” och betonade det som  sjuksköterskans eget ansvarsområde i vården.

I SOSFS 1995:15 beskrevs sjuksköterskors kunskap och man rekommenderade ”uppsatskursen” för äldre sjuksköterskor.

Idag beskrivs rollen i Svensk sjuksköterskeförenings skrifter ”Omvårdnad och god vård”, ”Säkerhet i vård och omsorg” samt ”Sjuksköterskans profession”.

 

Vid enheter där äldre sjuksköterskor har följt Socialstyrelsen direktiv och fått stöd av läkare har den nya sjuksköterskerollen kunnat utvecklas. Där äldre sjuksköterskor inte har förstått de nya direktiven eller har ansett att man inte har behov av högre kunskap eller har blivit hindrade att läsa vidare av sina organisationer och/eller läkare, har det uppstått en allvarlig splittring.

Yngre sjuksköterskor kan ha uppfattat att de äldres kunskap inte är tillförlitlig, eftersom den inte är ”vetenskapligt bevisad” och många har vänt sig till läkare med frågor om omvårdnad – som dessa självfallet inte kan svara på utan ser på utifrån ett medicinskt perspektiv.

 

Två artiklar i Vårdfacket har tagit upp detta problem. I en intervju säger forskaren Karin Enskär ”Om sjuksköterskor har omvårdnadsproblem med patienter vänder de sig i första hand till en läkare med sina frågor. I andra hand söker de i litteraturen eller frågar en sjuksköterskekollega” (Ejd, M. (1997) Landstingen slösar bort forskarnas kunskaper.)

I en artikel återges ett tal av Astrid Norberg, vårt lands första professor i Omvårdnad, vid ICN:s världskongress i Taiwan i augusti 2005. ”Samtidigt efterlyser hon mer av kunskapsutbyte mellan sjuksköterskor. När en läkare har ett problem ringer han till någon av sina expertkolleger. Däremot händer det ytterst sällan att sjuksköterskor konsulterar varandra. (Ohlsson, A. (2005-08-05). Vid prioritering måste erfarenhet räknas in).

Yngre sjuksköterskor har många gånger ställts ensamma mot äldre sjuksköterskor som ibland har allierat sig med läkare i motstånd mot förändringen av vårt yrke.

 

Monica Corell och Charlotte Dahlberg har skrivit ett examensarbete om hur nyutbildade sjuksköterskor bemöts vid sitt inträde i vården. Så här skriver de:

I resultatet framkommer att nya sjuksköterskor upplever övergången från student till yrkesverksam sjuksköterska som en verklighetschock. Ett dåligt bemötande ifrån kollegor kan leda till både fysiska och psykiska konsekvenser. Det kan också resultera i försämrad omvårdnadskvalitet och äventyrad patientsäkerhet. Då nya sjuksköterskor bemöts på ett bra sätt gynnar det deras professionella utveckling. Nya sjuksköterskor saknar kunskap i att kunna hantera interpersonella konflikter med kollegor på arbetsplatsen, och en del lämnar

yrket till följd av detta.

(https://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/199/1/Kollegors%20bem%C3%B6tande%20av%20nyutexaminerade%20kollegor.pdf)

 

“Nurses eating nurses: the caring profession which fails to nurture its own!” är en artikel som beskriver att problemen med sjuksköterskors professionella utveckling finns internationellt.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16116774

 

För den som vill öka sin kunskap rekommenderas Sonia Bentlings bok ”Sjuksköterskeprofessionen; vetenskapliga idéer och kunskapsutveckling”.

 



 Professionella grupper kan karaktäriseras av att de är tillsatta av samhället för att tillfredsställa olika behov hos medborgarna.

Den professionella verksamheten bygger på att man använder sig av unik kunskap som inte alla människor har.

En vanlig definition av begreppet professionalism är: lång teoretisk utbildning på högskolenivå, teorier som styr praktiken, samhällssanktionerat yrke, ofta med legitimation i offentligt arbete, medlemmarna delar vissa värderingar och mål och en etisk kod styr individens handlingar samt att medlemmarna utövar egen kontroll över sin verksamhet.

 

Läkarens medicinska kunskap är grunden för all sjukvård men sjuksköterskans kunskap är lika viktig för patienten. Läkaren ska behandla sjukdom när den har uppkommit. Specifik omvårdnad ska ges på ett sätt som ska hindra att patienterna blir sjuka av vårdrelaterade orsaker som infektioner, tryckskador, psykiska reaktioner på vården, hypoxiska perioder osv.

 

På 2000-talet är läkare är våra samarbetspartners och inte längre någon som vi ska ”tro” på oreflekterat därför att vårt förstånd, som det stått i någon gammal skrift för sjuksköterskor, aldrig kan omfatta läkarens kunskap och insikt. Vi barnsjuksköterskor visste att barn känner smärta långt innan läkare hade insett det, men vi var maktlösa. Idag har samhället tilldelat makt till oss sjuksköterskor – därför att man har insett vi kan något som ingen annan kan.

Även idag finns kunskap hos sjuksköterskor som läkare saknar.

Omvårdnadskunskap kommer inte till sjuksköterskor via läkare, vi måste själva bygga vår egen kunskap genom uppsatser. Genom att gå ”uppsatskursen” kan man, som enskild sjuksköterska, få stöd att se sin egen kunskap, att bejaka den och att stå upp för den i samspel med våra yngre kollegor. Vi befinner oss i en viktig utvecklingsfas som bromsas av att många äldre sjuksköterskor inte givits information om syftet med ”uppsatskursen” – kanske för att starka krafter strävar efter att tvinga tillbaka oss till en underordnad roll igen.

 

Den utbildning i omvårdnadsvetenskap som ges vid Sophiahemmet är suverän.

Landets övriga utbildningsinstitut borde köpa in konceptet för att alla de äldre sjuksköterskor som ännu inte har läst ”uppsatskursen” ska tillföras homogen kunskap.

Vidare måste alla sjuksköterskor kräva att få skriva magisteruppsats i sin vidareutbildning. Annars kan det bli som i Sthlm där barnsjuksköterskor tillförs lägre formell kompetens än t.ex. barnmorskor och iva sjuksköterskor, till mycket stor nackdel för barnsjukvården.

 

Avslutningsvis om omvårdnadsdokumentation: Vi har på senare år fått lära oss det formella, hur man ska skriva och vilka ord man ska välja. Trots det rapporteras att sjuksköterskor är dåliga på att dokumentera och man granskar våra journaler regelbundet.

Jag tror att många sjuksköterskor förstår precis hur de ska skriva men att de känner osäkerhet på vad de ska skriva. Jag tror att många känner stor tvekan över att ställa en diagnos och att ordinera en omvårdnadsåtgärd/-behandling. Det sitter i ryggmärgen på oss att vi inte ens fått tänka diagnos. Det är där sjuksköterskors egen forskning – uppsatserna från ”uppsatskursen” kommer in. Om alla äldre sjuksköterskor funderar ut något som de vet men som hittills inte är beskrivet/bevisat vetenskapligt, och visar fram detta i en kandidatuppsats, om alla svenska sjuksköterskors uppsatser blir tillgängliga via Internet, så kommer vi att veta att det vi ordinerar är sanktionerat. I kombination med magisteruppsatser från vub kan sjuksköterskans kunskap bli synliggjord, bevisad och utnyttjad i vården.  

Solweig Ahlander leg sjuksköterska