OM ATT ANMÄLA LÄKARE uppdaterad 7 september 2012

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Hösten 2007 skrev jag anmälan mot en läkare. Läkaren hade angripit mig personligt många gånger genom åren - jag hade inte brytt mig.
När man är mobbad av chefer signalerar det till alla att det är fritt fram för vem som helst att trakassera.
De flesta avstår. Andra verkar njuta av att det finns någon som inte har något skydd av verksamheten.

Antingen står man ut eller så säger man upp sig när man är drabbad.
Jag brukar inte gå undan för elaka människor.

År 2007 drabbade ett litet barn av läkares behov av att trycka ner mig. Barnet dog mindre än en vecka senare. Jag skrev anmälan. Jag ansåg att läkaren hade passerat en oacceptabel gräns. Barnet drabbades av omänskligt lidande i flera timmar. Han vred sig i smärtor fastsatt med sin lilla näsa i Sensor Medics hårda slang.

Detta är min anmälan:

Beskrivning av händelseförlopp:

I samband med att bakjour XX gick en bed-side nattrond med jourläkare NN 07xx24 någon gång mellan kl. 22-23 framställde jag, som patientens sjuksköterska under nattpasset, att barnet X var i behov av en urinkateter. Barnet hade sparkat ut den han tidigare katetern under förmiddagen, han hade bara kissat mindre mängder, han hade varit orolig och fått ett par extra doser Morfin förutom att kontinuerlig infusion av Morfin och Catapresan pågick. Sedan mitt arbetspass börjat hade barnet varit extremt oroligt och jag hade gett en stötdos Morfin utan någon som helst effekt. När jag sa, vänd till XX, att jag ville sätta en kateter vände hon sig mot barnets mamma och sa: ”Det tror jag inte att mamma vill”.

”Nej”, sa hon och log mot mamman, ”jag ser att mamma inte vill att vi sätter en kateter”.

”Nej, då sätter vi ingen kateter”, sa XX vänd till mig.

Barnets mamma, som härstammade från (ett afrikanskt land), talade mycket dålig svenska – hennes man översatte allt man sa till henne – tittade på XX utan att svara.

Efter denna rond bemötte föräldrarna mig med mkt stor misstro. De stod båda vid sitt barn med sina händer beskyddande runt barnet som rörde sig oavbrutet, sträckte upp sina armar och vred sin kropp. De såg uttalat fientliga ut när jag skulle ge läkemedel eller ge annan vård till barnet. Barnet låg i oscillator med 100 % syrgas och en saturation som pendlade runt 80, han hade sepsis efter en ductusoperation, hade kraftigt förstorad buk och var generellt ödematös. Hans EVF var på 34 och trombocyterna 21. CRP var 300.

 Efter att ha pratat med pappan i två omgångar och motiverat behovet av urinkateter sa jag till föräldrarna, vid 01.30 tiden, att jag ändå skulle sätta kateter. Då hade barnet varit extremt oroligt och hyperaktivt så länge mitt arbetspass varat. XX hade gått hem och jag hade framställt behovet till NN som gett mig tillåtelse att pröva med kateter eftersom barnet var fortsatt oroligt.

Föräldrarna satte sig en bit från kuvösen och tittade medan jag satte kateter och vi vände barnet. I samband med katetersättningen kom cirka 20 ml urin – barnet vägde 5-600 gram. Barnet kom till ro direkt efteråt och syrgasen kunde sänkas till 83 %. Föräldrarna gick lättade och glada till sitt rum för att sova och mamman visade sin tacksamhet genom att stryka över min arm.

Synpunkter och förslag till förbättringar:

Prestige och maktspel mellan personal är oprofessionellt och oetiskt. Som sjuksköterska är det mitt ansvar att rapportera olika iakttagelser till läkare. Att utspel som detta påverkar omvårdnaden av en svårt sjuk intensivvårdspatient är katastrofalt på alla nivåer och leder tankarna till de känslor som uttryckts av många av de uttröttade sjuksköterskor som har valt att lämna den här verksamheten!


Jag berättade inte i anmälan att jag gått till läkarexpeditionen direkt efter att jag fått rapport på kvällen. Sjuksköterskan som jag löste av hade sagt att barnet måste få kateter snarast.
Jag blev utkörd från läkarexpeditionen utan att få framföra mitt ärende, fastän jag sa att det var akut. Dörren stängdes mitt framför näsan på mig.
Jag gav barnet en dos morfin, enligt vid behovs ordination , när jag återvände. Jag visste att urinstämman berodde på att barnet fått så mycket morfin men prövade ändå för att läkarna hade ordinerat att det skulle ges vid oro - för att inte missa något som man sedan kunde anklaga mig för. Barn som får morfin som smärtlindring behöver vanligen urinkateter.

Jag skickade inte anmälan i det officiella systemet för avvikelser för att jag ansåg att det var för känsligt. Anmälan gick till verksamhetschefen via vanlig post. Ingen sa något till mig efteråt men en chef berättade, när jag frågade, att anmälan tagits upp vid ett läkarmöte.

Några månader senare utsågs - enligt uppgift - läkaren XX till "opartisk läkare" i analysen av mitt misstag med flickan Linnéa.

Detta är bara en fot
- så kan hela barnet se ut
- och de inre organen...

Man intervjuade inte mig i utredningen av händelsen.
När jag frågade efter analysen hade tre månader gått. Då sa man att analysen var "avslutad och inskickad" och inte kunde ändras.
Socialstyrelsen sa - samma dag - att analysen inte kommit till dem.


Jag meddelade verksamhetschefen att jag ämnade sända ett eget yttrande till Socialstyrelsen och berätta det jag hade tänkt säga vid den utlovade intervjun med den "opartiska" läkaren.

Högst fyra dagar senare fanns brev i min brevlåda från Socialstyrelsen. Där stod att utredningen var avslutad och inte kunde överklagas...


DET HAR INTE FUNNITS NÅGON SOM HELST RÄTTSSÄKERHET FÖR MIG I NÅGON AV DE UTREDNINGAR SOM KS HAR INITIERAT MOT MIG. SOCIALSTYRELSENS HANDLÄGGNING ÄR EXTREMT FÖRVÅNANDE. MAN UTREDER INTE I SAK UTAN ÄGNAR SIG ÅT BLIND "TRO" PÅ LÄKARES ORD.

FORTSÄTTNING PÅ INLÄGG "OM ATT ANMÄLA LÄKARE" UR VÅRDFOKUS 2011-09-29 - OM RISK MED ÖVERFYLLD URINBLÅSA

Sjuksköterskans uppgift att hålla koll på patientens urinblåsa

Det är viktigt att bevaka att patientens urinblåsa inte blir överfylld. Bristande kunskap bland vårdpersonal om detta kan orsaka livslånga problem med både att kissa och att hålla urinen. I dag berättar Eva Joelsson Alm om sina studier vid Urologidagarna som just nu pågår i Uppsala.

Publiceringsdatum: 2011-09-29

Det är enkelt att hålla koll på patientens urinblåsa med hjälp av en blåsscanner, menar Eva Joelsson Alm.

Fakta

·         Mer än fem deciliter i urinblåsan kan orsaka skador som ger men för livet.

·         Smärta och läkemedel är två vanliga orsaker till att patienten inte känner sig kissnödig och att blåsan därmed riskerar att bli överfull.

·         Vid tre och en halv deciliters fyllnad är det optimalt att tömma blåsan. När blåsan är fylld med fyra deciliter eller mer blir det svårare att kissa.

·         Det är i dag lätt att kontrollera urinblåsans fyllnad med blåsscanner.

·         Akuta ortopedpatienter är en riskgrupp när det gäller överfylld blåsa. Det kan bero smärta, lång väntan på operation eller andra faktorer.   
 

- Mer än fem deciliter urin i blåsan kan orsaka skador som ger men för livet, säger sjuksköterskan Eva Joelsson Alm, vårdutvecklare på iva och postop på Södersjukhuset i Stockholm, och doktorand. Sedan hon insåg det har hon verkat för att förbättra rutinerna kring patienternas blåstömning.

Enkelt att övervaka

– Det är vår uppgift att övervaka att patientens blåsa inte blir överfylld. Numera är det enkelt att göra med en blåsscanner, säger hon.

I en av sina studier visade hon att ett protokoll med regelbunden preoperativ scanning kunde minska risken för postoperativ blåsöverfyllnad hos akuta ortopedpatienter. Eva Joelsson Alms slutsats är att patienterna behöver scannas redan på akutmottagningen.

– De har mycket ont och känner inte hur mycket de har i blåsan. Dessutom har de svårt att kissa på grund av smärtan.

Okunskap hos personalen

I en annan studie intervjuades patienter som har fått en vårdskada orsakad av överfylld urinblåsa. De har beskrivit sina urinvägsbesvär och hur dessa påverkar deras vardagsliv.

– Det är starka berättelser som vittnar om okunskap hos personal, brist på rutiner och en stor önskan att detta inte ska behöva drabba andra patienter, säger Eva Joelsson Alm.

https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2011/September/Sjukskoterskans-uppgift-att-halla-koll-pa-patientens-urinblasa/

Bladder scanner - hur svårt kan det bli? Om inte kvinnliga sjuksköterskor kan klara apparaten kanske man kan hitta en manlig, ge honom några tusen mer i månaden än kvinnorna och så vidare, och så vidare...  Eller så kan man ju alltid ha en läkare med full jourersättning vaken hela natten för att kvinnliga  neonatalsjuksköterskor i Sthlm inte klarar att lära sig det alla sjuksköterskor - globalt - klarar av.

Bladder scanner - hur svårt kan det bli?
Om inte kvinnliga sjuksköterskor kan klara apparaten kanske man kan hitta en manlig,
ge honom några tusen mer i månaden än kvinnorna och så vidare, och så vidare... 

Eller så kan man ju alltid ha en läkare med full jourersättning vaken hela natten för att kvinnliga  neonatalsjuksköterskor i Sthlm inte klarar att lära sig det alla sjuksköterskor - globalt - klarar av. 

BARN VET INTE HUR DET SKA KÄNNAS. DE KAN INTE BERÄTTA NÄR DE HAR ONT. 

DET ÄR BARNSJUKSKÖTERSKANS OMVÅRDNADSANSVAR ATT SE TILL ATT BARNEN FÅR ADEKVAT VÅRD, ÄVEN OM DET INNEBÄR ATT MAN MÅSTE STRIDA MED LÄKARE. 

LÄKARE KAN INTE SPECIFIK OMVÅRDNAD. 

DET ÄR SJUKSKÖTERSKORS KOMPETENS- OCH ANSVARSOMRÅDE. (SOSFS 1993:17; 1995:15).