söndag 30 augusti 2015

MOLLY

Johan Drugge och Emma FinérFörlorade lilla Molly – nu väntar de barn igen


Emma Finér och Johan Drugge skulle bli föräldrar för första gången.
De lyssnade till sparkarna i magen, köpte barnkläder och planerade.
Men lilla Molly fick aldrig chansen till ett liv. Och samtidigt som den ändlösa sorgen varvas med ilska mot vården – klappar nu ett nytt hjärta i Emmas mage.

Det kan vara svårt att förklara för någon som aldrig har fått barn. Som kanske inte ens kan eller vill ha det.
Men för den som längtar, som drömmer och planerar, som står framför en spegel och i nio månader ser magen växa - för den kan kärleken till en människa man aldrig träffat vara svår att beskriva.
Men Emma Finér och Johan Drugge vet att den finns där, och att den känns. De har stått där framför spegeln och väntat på Molly. Hon blev deras första dotter.
Sedan togs hon ifrån dem. För ett år sedan drabbades nämligen paret, som kommer från Värmländska Sunne, av det värsta en förälder kan vara med om när Molly dog efter en mardrömslik förlossning.
I dagarna skrev även NWT om händelsen, och själv berättar Emma så här:
– Allt detta har varit en stor sorg för mig och Johan. Ingenting gör att vi får vår lilla flicka tillbaka, men kanske behöver inte någon annan familj genomgå samma helvete och bemötande som vi.

Var utmattad

Det var i graviditetsvecka 40, i augusti 2014, som Emma började få värkar. De åkte in till mödravårdscentralen samtidigt som Emma upplevde svåra smärtor i händerna och fötterna och lades in. Hon och Johan oroade sig över att barnet hade blivit för stort i magen men fick till svar att oron var överflödig.
Men efter tre dygn av värkar och konstant smärta – utan att något hänt – sa nattläkaren på Karlstads sjukhus att det fick räcka.
– Det beslutades att kejsarsnitt skulle genomföras på morgonen. Jag hade bara öppnat mig fem centimeter och på grund av värksvaghet skulle inte en vaginal förlossning genomföras, berättar Emma som dittills fått ryggmärgsbedövning och var helt utmattad.
Dessutom hade man försökt med en rad andra åtgärder för att stimulera förlossningen, utan resultat.
– Läkaren sa att vi inte ska experimentera mer.

Panik bryter ut

På morgonen, den 27 augusti, skulle det vara dags. Nu var även Molly utmattad och sliten, inne i magen. Sjukvårdspersonalen ändrar sig också – och trots beslutet om kejsarsnitt – ska man i stället genomföra en vaginal förlossning eftersom man ansåg att Emma då var tillräckligt öppen.
Återigen får hon värkstimulerande medel och en sugklocka läggs på eftersom Emma är helt slut.
Efter ett tag kommer Mollys huvud ut. Men då märks också paniken bland personalen i rummet. Barnmorskan skriker till läkaren "nej, nej, nej". Emma och Johan studsar mellan hopp och förtvivlan.
– De prövar olika manövrar och klipper upp mig ut mot skinkorna för att kunna bryta av Mollys arm så de får ut henne. Sedan lämnas jag utan smärtlindring. Vi hade sex av åtta riskfaktorer, ändå undveks inte en vaginal förlossning, säger Emma.
När Molly kommer ut är hon illa tilltagen. Hon skriker inte och visar inga livstecken. Efter 17 minuter får personalen i gång henne och hon förs med ambulanshelikopter till intensivvårdsavdelningen för nyfödda på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Jag och Johan är i svår chock och lämnas utan tillsyn i fyra timmar. Vi ligger på var sin hård brits längst bak i en sjuktransporttaxi för att åka till Uppsala. Vi hade inte duschat eller ätit något, berättar Emma som också är diabetiker.
Hon gråter, skakar och våndas i smärtorna, Och i Uppsala fortsätter mardrömmen.
– Läkaren där säger att han aldrig har sett ett så medtaget barn.

Går inte att rädda

Medan Molly är vid liv försöker Johan och Emma ta vara på tiden med henne så mycket som möjligt. De gör hand- och fotavtryck och låter en präst döpa henne.
Men strax därefter dör Molly. Hennes liv går helt enkelt inte att rädda.
– Vi hamnade båda i svår chock. Det går inte att beskriva smärtan, säger Emma.
Efter ytterligare några dagars helvete – där paret upplever att bemötandet från sjukvården är under all kritik – skriver de en anmälan till patientnämnden i Karlstad. Det handlar om allt från att de inte fick någon psykologhjälp efter dödsfallet till att Emma efter dödsfallet, när hon vårdades på sjukhus, skulle hämta sin mat på egen hand.
– Jag förklarade för sköterskan att jag inte klarar av det, det är bebisar överallt där inne som äter med sina mammor. Svaret jag fick var "då kan din make hämta maten". Som om det inte var lika jobbigt för honom, säger Emma.
Huvudsaken i anmälan är också att paret anser att Mollys död kunde ha förhindrats – om man bara gjort som planerat och genomfört kejsarsnittet.

Anmälde sig själva

Efter händelsen anmälde landstinget i Värmland sig själva enligt lex Maria. Inspektionen för vård och omsorg har nu tagit del av anmälan och parets klagomål och föreslår att ärendet ska avslutas utan kritik mot Karlstads sjukhus och utan vidare åtgärd.
I nuläget skuldbelägger myndighet alltså inte sjukhuset. GT har sökt verksamhetschefen för en kommentar.
Men beslutet spelar stor roll för Emma och Johan. De får inte sin Molly tillbaka, men vill inte att det här sker någon annan. De skulle ha varit tre personer när de kom hem från sjukhuset. Det fattades en.
– Detta får aldrig någonsin hända någon annan familj. Molly var vårt enda och efterlängtade barn, säger Emma.
Den 30 augusti 2015 är det nästan exakt ett år sedan de förlorade sitt första barn. Paret bor fortfarande i Sunne. I magen finns en ny bebis som har fått namnet Charlie.
I föräldrarnas sovrum står redan en spjälsäng.

torsdag 27 augusti 2015

Expert kritisk till Karolinskas anonyma visslartjänst

Rent lagligt finns det inget som hindrar Karolinska från att söka upp och bestraffa den som anmäler oegentligheter.
Medicinsk Bild Karolinska UniversitetssjukhusetVia en extern webbsida kan medarbetare vid Karolinska anonymt rapportera misstankar om allvarliga missförhållanden i sjukhusets verksamhet. Foto: Medicinsk Bild, Karolinska Universitetssjukhuset
I början av sommaren startade Karolinska universitetssjukhuset en nätbaserad visselblåsartjänst. Tanken är att anställda anonymt ska kunna anmäla saker som ekonomisk brottslighet, korruption och sexuella trakasserier.
– Karolinska strävar efter att upprätthålla ett öppet verksamhetsklimat och hög etisk standard. Det är viktigt för Karolinskas framtid att vi får en möjlighet att ta itu med allvarliga missförhållanden, säger Melvin Samsom, sjukhusdirektör och initiativtagare.
Krypterad kanal
Tjänsten administreras av det privata bolaget Whistleblowing Centre och är krypterad. Det betyder att anmälningen går via säkra kanaler till bolaget, som fungerar som en oberoende kontaktförmedlare. Den som gjort anmälan får ett tillfälligt inloggnings-ID och ett lösenord så att hen kan följa ärendet och anonymt kommunicera med utredare.
Whistleblowing Centre skickar sedan anmälan till en särskild grupp på Karolinska, bestående av chefläkare Johan Bratt, HR-direktör Hans Henriksson och juristen Elin Callerfelt. De är de enda som har tillgång till tjänsten och fattar beslut om eventuella åtgärder.
Underminerar meddelarfriheten
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke tycker att tjänsten på många sätt underminerar den grundlagsfästa meddelarfriheten som ger var och en rätt att straffritt lämna känslig information, som sekretessbelagda uppgifter, till medier och författare för offentliggörande. Den som tar emot tipset, exempelvis en journalist, lyder under långtgående tystnadsplikt.
Den som jobbar inom offentlig verksamhet har dessutom meddelarskydd. Det innebär att arbetsgivaren inte får efterforska eller bestraffa den som talat med medier. Den chef som bryter mot förbudet kan dömas till högst ett års fängelse.
Får efterforska källan
De som använder den nya visselblåsartjänsten vänder sig till Karolinska, inte till medier, vilket innebär att de inte omfattas av meddelarskyddet.
– Därmed finns det inget som juridiskt hindrar Karolinska från att efterforska och straffa källan om de vill, säger Nils Funcke.
Blir offentlig handling
De anmälningar som görs via tjänsten är dessutom att betrakta som inkomna handlingar hos sjukhuset. Det betyder att de är offentliga och kan begäras ut av vem som helst, eventuellt med vissa uppgifter maskerade.
– Medarbetarna är informerade om detta. Vi har betonat vikten av att aldrig rapportera mer än vad som är nödvändigt, att anmälan inte får innehålla uppgifter om någons etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Rör anmälan en person ska denna inneha en nyckelposition eller ledande ställning, säger Mirjam Kontio, pressekreterare på Karolinska.
I sjukhusets riktlinjer står det att "varken Whistleblowing Centre eller Karolinska kan spåra den medarbetare som lämnar uppgifterna." Men lite längre ner i samma riktlinje står det paradoxalt nog att "missbruk av systemet kan få arbetsrättsliga konsekvenser."
Skillnad mot grundlagen
Nils Funcke framhåller att det i dag finns avancerad teknik för att spåra IP-nummer, och han menar att det kan finnas fall där det anses som nödvändigt.
– Föreställ dig en person som själv gjort sig skyldig till korruption men som fått kalla fötter och vill anmäla händelsen via den här tjänsten. Då kanske sjukhuset mer eller mindre blir skyldiga att gå till botten med det, och då kan källan också bli avslöjad. De har i alla fall rätt att göra det, och däri ligger den stora skillnaden gentemot de grundlagsfästa rättigheterna, säger Nils Funcke.
Risk att det blir otydligt
Han ser även en risk för förvirring hos personalen, att de får uppfattningen att visselblåsartjänsten är den enda kanalen där de kan berätta om oegentligheter.
Enligt Mirjam Kontio är man medveten om risken för otydlighet. Därför har Karolinska varit noga med att klargöra i riktlinjen hur visselblåsning förhåller sig till andra rapporteringskanaler.
Finns det en oro bland anställda att öppet framföra kritik?
– Inte vad sjukhusledningen känner till.
Bara en anmälan hittills
Under de två månader som tjänsten varit i gång har bara en anmälan gjorts. Den rörde den akuta personalsituationen på akutvårdsavdelning AVA2, som Vårdfokus tidigare berättat om.
Sjukhusets svar lyder:
"Hej, visselblåsarfunktionen är främst avsedd för att kunna rapportera om allvarliga missförhållanden som korruption eller ekonomisk brottslighet, miljöbrott eller allvarliga former av diskriminering och trakasserier. Så som din rapportering beskriver låter detta som en fråga som du bör ta upp med din chef. Om detta inte går, var vänlig kontakta HR eller ditt fack."

lördag 22 augusti 2015

Lindas död + Varför slipper läkare ta ansvar för sina handlingar?

Läkarnas missar
före Lindas död


Helsingborg. I tre månader oroade sigLinda Magnusson, 34, för kraftiga smärtor i höften och i huvudet.
Hon ringde, grät och vädjade till sjukvården.
För metastaserna i höften ordinerades hon Alvedon och för hjärntumören, uppmanades hon att gå en kurs i kroppskännedom.
Nu har Lindas familj bestämt sig för att anmäla läkaren.
– Den här personen ska inte jobba med sjuka människor, hon ska aldrig mer jobba med människor, säger Lena Magnusson, Lindas syster.

Linda Magnusson, flickan som älskade att dansa, mamma till den vackraste pojken i världen, är död.
Kroppen gav upp på eftermiddagen den 6 augusti och nu begravs hon på Helsingborgs krematorium.
Linda-Linda.
Expressen har i ett större reportage tidigare i sommar följt Lindas kamp mot cancern, och Expressen har också, med godkännande från Linda och hennes familj, fått tillgång till hennes läkarjournaler.
Det handlar om totalt 71 sidor, från de första blödningarna i underlivet förra sommaren som visade sig vara metastaser, till det som blev dödsdomen, "Tyvärr så har du cancer i hjärnan, Linda".
Det var den 25 maj i år, och i journalen står det:
"Patienten får besked om tumör i skallbenet/käkbenet. Patienten får besked om att vi står i ett oerhört allvarligt läge och att detta troligtvis kommer att ge patienten mindre tid kvar än vi tidigare trott. Patienten kommer att anslutas till ASIH (avancerad sjukvård i hemmet, reds anm) snarast".
För den unga ensamstående modern blev det en fruktansvärd smäll.
– Samma läkare som har sagt "Du har ingen cancer i höften, Linda" och "du har ingen cancer i hjärnan", kom med beskeden. Då hade det fått växa och hålla på i tre månader. Hur kunde hon säga att jag skulle gå till vårdcentralen med min huvudvärk med den historian jag hade?
– Denna människa som jag hade litat på. Är en röntgen så himla dyr? frågade sig Linda Magnusson när vi sågs i början av juli, hon var fortfarande vital då, märkt av sjukdomen, men levande.
Hennes kamp blev inte bara en kamp mot cancern utan en kamp för att bli trodd.
Redan i februari, två månader efter att Linda hade strålbehandlats klart för tumören i livmodern, började hon att få ont i höften, hon vände sig till sin läkare vid onkologimottagningen i Lund, men fick lugnande besked.
"Nu börjar du oroa dig över varje sak, Linda, men detta är inte cancer, det är från strålningen"
Uttalandet styrks i sjukvårdens rapporter.
"Patienten har ringt hit och beklagat över smärtor. Sätter in patienten på antiflogistika samt Alvedon i 2 veckor därefter utvärderande telefonsamtal till undertecknad", skriver Lindas läkare den 19 mars.
– Jag trodde på henne, men ont hade jag och det släppte inte, så jag ringde igen.
Och igen, hann Linda Magnusson berätta.
Samtidigt började hon att få våldsamma smärtattacker på vänster sida av huvudet.
Hon sökte ånyo sin läkare i Lund, men fick en hälsning tillbaka via en sjuksköterska: "Hälsa Linda att nu tror hon att det är cancer i huvudet, men det är det inte. Det är stress eller något annat."
– Jag ringde och grät och grät och de sa att jag skulle höra av mig till vårdcentralen. Jag var där två gånger, men fick ingen hjälp. Till slut gjorde de en rötgen, men en sådan CT-röntgen (skiktröntgen) där man inte ser allt, trots att min läkare i Lund vet att det finns röntgen som är bättre.
Det syns heller inget på den skiktröntgen som utförs på sjukhuset i Helsingborg. Lindas läkare i Lund säger "Jag hade rätt, det är inte cancer".
Men hon hade fel.
Det var cancer.
Först två månader efter det första vädjande samtalet, när Linda har så ont i sin höft att hon inte längre kan ta sig ur sängen och två gånger har tvingats söka akut hjälp för att få morfin intravenöst mot huvudvärken, får hon sin magnetröntgen av höften - och då är det egentligen en kontrollröntgen efter livmoderoperationen.
Beskedet kommer som slag på slag.
Linda har inte bara metastaser i höften, cancern har spridit sig och angripit levern och en lymfkörtel vid urinröret.
TRE MÅNADER AV SMÄRTA OCH ORO - LINDAS KAMP I KAMPEN
23 februari 2015
"Pat ringer, undrar över växtvärkliknande besvär från ben och klinkor vid rörelse och i sittande. UT (undertecknad, reds anm) konsulterar PAL (patientens läkare, reds anm) som menar att besvären sannolikt kommer efter strålbeh."
(Sjuksköterska NN)
19 mars
"Patienten har ringt hit och beklagat över smärtor. Verkar sitta i skelettet. Sätter in patienten på antiflogistika samt Alvedon i 2 veckor därefter utvärderande telefonsamtal till undertecknad".
(Läkare NN)
4 april
"Patient beskriver att hon mår sämre psykiskt och ska nu få träffa en psykiater nästa vecka. UT (undertecknad) föreslår att hon ska fundera på att vänta med vår kontakt nu då hon har en regelbunden kontakt inom psykiatrins öppenvård. Hon känner dock behov av att få tala om cancersjukdomen och där känner hon behovet av UT. Dock menar UT att den möjligheten finns kvar när hon mår något bättre psykiskt och att vi kanske därför bör vänta med vår kontakt. Ök att höras på telefon om några veckor".
(Socionom NN)
17 april
Läkare skriver ut citodon utan undersökning. Elektroniskt recept.
21 april
"Patienten besväras av huvudvärk. Orolig. Genomgått CT skalle som var utan anmärkning.Har en svår psykisk situation. Mycket orolig kring cancersjukdomen, sannolikt finns det en hel del spänningshuvudvärk i detta. Föreslår henne att hon tar kontakt med Vårdcentralen för att utröna om det finns någon kurs/möjlighet till personlig kroppskännedom alt kognitiv terapi".
(Läkare NN)
23 april
"Pat ringer till mottagningen och önskar få förnyat recept citodon samt önskar bli uppringd av dagjour. Har fortsatt huvudvärk som pat haft tidigare".
(Sjuksköterska NN)
23 april
"Pat har mkt ont i skinka och ned i benet. Hon är ledsen och har varit orolig att sjukdomen metastaserat. Pat blev lugnad efter samtal med Dr XX men känner viss oro i samband med röntgen och nu väntan på svar".
(Socionom NN)
28 april
"Patienten får besked att cancern har spridit sig till lever och skelett och blir såklart bedrövad. Har ett enskilt samtal med patienten en lång stund efter Dr XX. Vi pratar om livet och döden, hur man dör, hur det kan tänkas gå till och kännas".
(Sjuksköterska NN)
28 april
"Pat har i dag fått röntgenbesked som visar metastaser i levern och i skelettet. Pat gavs utrymme att reagera, talade om framtiden, om julen som hon tror att hon ska få uppleva".
(Socionom NN)
28 april
"Patienten har ju egentligen sedan avslutad cytostatikabehandling haft ett generellt smärttillstånd i bäckenet // PET-undersökningen utfärdad 150422 visar tyvärr en generalisering av sjukdomen med metastasering till levern. Patienten är svårt chockad av beskedet och har första stunden svårt att ta in det. Undertecknad gör ingen kroppslig undersökning av patienten i dag". (Läkare NN)
4 maj
"Ringer upp patienten efter besöket förra veckan som innefattade tråkiga besked. Har stora besvär med huvudvärk som nu har tilltagit, har sökt akut i hbg och erhållit morfinpreparat".
(Sjuksköterska NN)
8 maj
"Patienten har varit på urologen och erhållit en stent och detta ingrepp har gått bra. Patienten fick lite komplikationer efter sövningen pga hon är så stel i sin käke, troligtvis relaterat till huvudvärken".
(Sjuksköterska NN)
11 maj
"Patienten har haft en ok helg men är mycket trött av sina morfintabletter och uppger själv att hon känner sig "knockad". Patienten har haft svårt med aptiten pga smärtan men försöker att tänka på att äta och dricka.".
(Sjuksköterska NN)
19 maj
"Har över huvud taget en smärtsituation som är svår. Behöver ta ca tre extra morfintabletter per dag. Vidare besvärar också huvudvärken. Med tanke på sjukdomens karaktär väljer undertecknad att också göra en MR-underökning av skallen".
(Läkare NN)
22 maj
"Smärtmässigt status quo men har ändå inte blivit sämre, vi avvaktar en höjning av Dolcontin."
(Läkare NN)
25 maj
"Kommer för behandling mot vä höft (strålbehandling). Tar en del smärtstillande mest pga sitt onda huvud".
(Sjuksköterska NN)
25 maj
"Sitter med på Dr XX samtal med patienten och hennes mamma. Patienten får besked om tumör i skallbenet/käkbenet. Patienten får besked om att vi står i ett oerhört allvarligt läge och att detta troligtvis kommer att ge patienten mindre tid kvar än vi tidigare trott.Patienten kommer att anslutas till ASIH snarast".
(Sjuksköterska NN)
visa mer
Ur journalen:
"Patienten får besked att cancern har spridit sig till lever och skelett och blir såklart bedrövad. Patienten gråter, är arg och förtvivlad som förväntat. Vi pratar om livet och döden, hur man dör, hur det kan tänkas gå till och kännas. Vi pratar kring de efterlevande, patientens 14-årige son som "bara" har sin mamma. Patienten ber om att få 4 år till så att sonen kan klara sig själv."
Smärtorna i huvudet anser man dock fortfarande inte behöver undersökas vidare.
Trots att huvudvärken ("stora besvär") nämns och noteras sex gånger i journalen under våren, av läkare, sjuksköterskor och kuratorer, dröjer det till den 22 maj innan Lindas läkare skriver en remiss till magnetröntgen.
När svaret kommer, den 25 maj, har tumören vuxit sig så stor och sitter så illa till att den inte går att få bort.
– Linda blev hemskickad och ivägskickad så många gånger. När onkologen mer eller mindre talade om för min syster att hon var inbillningssjuk och vidhöll att hon skulle lyssna på henne (läkaren) så gjorde Linda det. Hela vår familj lyssnade, vi trodde på henne. Har man fått ett så glädjande besked att "det inte är cancer" så kommer man inte och ifrågasätter en högt uppsatt läkare och ber om en second opinion.
– Man litar på läkaren, för att man vill det, säger Lindas storasyster Lena Magnusson, som hela vägen och in i det sista kämpade för sin systers liv.
Oförsvarbart mycket i motvind, anser hon, mamma Marianne, sonen Antonio, och de andra nära.
Därför har familjen bestämt sig för att anmäla Lindas läkare i Lund.
– Det är alldeles för många gånger som man borde ha sett varningssignalerna. I stället fick Linda leta hjälp själv och bli röntgad på andra ställen. Två gånger var vi på sjukhuset i Helsingborg och fick morfinsprutor när Linda hade så ont i huvudet att hon höll på att gå sönder, medan läkaren i Lund hävdade att det var "stressrelaterat", säger Lena Magnusson.
– Nu fick de här metastaserna härja fritt i Lindas kropp i tre månader. Kanske hade utgången blivit samma hemska till slut ändå, men om hon hade strålats tidigare för tumören i huvudet hade den kanske inte svullnat så att den hade stängt hennes käke. Nu hade hon aptit ända till slutet men kunde inte äta eftersom hon inte kunde gapa mer än tre millimeter,
"Men framför allt, man trodde inte på Linda, man tog henne inte på allvar och så får det inte gå till."

Nils Wilking, docent och verksamhetschef för Onkologi och Strålningsfysik vid Skånes universitetssjukhus i Lund, säger vid en första kontakt med Expressen:
- Det är uppenbarligen så att patient och anhöriga upplever att det har funnits väldigt uttalade symptom som inte sjukvården har uppmärksammat, då måste man gå igenom noggrant och se vidare.
Vid andra kontakten uppger han att han har pratat med nämnda läkare men ber att få återkomma när han har satt sig mer in i Lindas journaler.
Det gör Nils Wilking dagen efter, med följande kommentar på mejl:
"När en patient eller anhöriga upplever att utredning och/eller behandling inte skötts på ett korrekt sätt bör man i första hand ta upp det med den behandlande personalen. Är man fortsatt tveksam och det finns oklarheter är det bästa att kontakta IVO. Man gör då en sk händelseanalys och sedan gör IVO en bedömning om handläggningen varit korrekt eller ej."
Lindas storasyster kommer inte att nöja sig med det beskedet.
– Jag är beredd att anmäla fler, jag är beredd att anmäla hela sjukvårdsteamet i Lund. Veckan efter begravningen kommer detta att vara min heltidssyssla. Jag ger mig inte förrän Lindas läkare har blivit av med sitt jobb. Hon ska aldrig få jobba med människor mer.
– Vi är en liten familj från Drottninghög mot onkologen i Lund, vi vann inte kriget för att få Linda frisk, men det här kriget kommer vi att vinna. Linda ska få upprättelse, så är det bara.
Trots att Linda Magnusson var livrädd för svaret, tog hon mod till sig och ställde frågan till sin läkare när hon fick sin slutgiltiga dom den 25 maj, för mindre än tre månader sedan.
"Kommer jag att leva på julafton?"

Linda fick ingen mer julafton.
Hon fick inte fyra år till med sin son.
Det blev ingen mer resa till Ullared.
När Linda Magnusson förs till sista vilan i Helsingborg, med den vackraste pojken i världen och alla andra nära och kära runt, är det med uppmaningen från familjen: "Färgglad klädsel, inget svart. Rosor."
Hon älskade rosor, särskilt rosa.
Linda-Linda.

http://www.expressen.se/kvallsposten/lakarnas-missar-fore-lindas-dod/


Varför slipper läkare ta ansvar för sina handlingar?

Patientsäkerhet. Sveriges Läkarförbund har i många år arbetat för att få bort läkarnas personliga ansvar vid felbehandlingar. Och det har lyckats. Därför ställs ingen till svars när en 17-årig flicka dör efter en rad fel av läkare.
Det är en 30-sträcka, men taxichauffören har bråttom och kör 60 kilometer i timmen och åker fast. Körkortet dras genast och han blir av med sin försörjning. Hemma väntar fru och fem barn. Chauffören har inte skadat någon men möjligen utsatt andra för risker när han körde för fort.
I Aftonbladet läser jag om hur 17-åriga Bajda miste livet efter rad fel av läkarna på Växjö sjukhus. IVO, Inspektionen för vår och omsorg, riktar skarp kritik mot sjukhuset på en rad punkter, men tydligen inte mot läkarna.
Flickans anhöriga undrar förtvivlat om det inte ska få några konsekvenser att läkarnas felbehandlingar kostat livet på en ung flicka. Varför får de behålla jobbet?  Varför är det ingen som tar ansvar?
Tyvärr är detta helt i linje med den patientsäkerhetslag som infördes den 1 januari 2011. Då slopade Sverige – som enda land i världen - ett individuellt ansvarsutkrävande av vårdpersonal för vårdskador.  
Fokus skulle i fortsättningen ligga på vårdens organisation, regler och arbetssätt. Vården sker i stort sett utan personligt ansvar. Samtidigt avskaffades HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, i den del som avsåg disciplinansvar. Den förre generaldirektören för HSAN Aud Sjökvist skrev inför införandet av Patientsäkerhetslagen att den lagen missar patientperspektivet och att det är av största vikt att på rättslig väg utkräva ansvar av en enskild.
Det nya system som skapats är ett låtsassystem som mest gynnar läkarintressen. IVO kan rikta kritik mot sjukhus och även läkare men det har ingen betydelse. Den kritik som kan utdelas ger ingen enskild patient eller anhörig någon upprättelse utan det är ett system för att patienter och anhöriga genom kontakt med IVO och patientnämnder ska få skriva eller prata av sig.
IVO:s beslut går inte att överklaga. I grava fall kan IVO initiera återkallelse av legitimation eller prövotid.  
I debatten inför iförandet av patientsäkerhetslagen sa förre socialministern Göran Hägglund (KD) att vi fortfarande kommer att ha ett sanktionssystem vid felbehandlingar. Han nämnde då återkallande av legitimation och prövotid.  
2013 hade vi 44 000 läkare i Sverige under 65 år. Enligt HSAN:s verksamhetsredogörelse 2014 återkallades  sex läkarlegitimationer 2014 på grund av grov oskicklighet och uppenbara olämplighet.  
Sex läkarlegitimationer av 44 000 är 0,01 procent. Sex läkare fick prövotid på grund av oskicklighet/olämplighet. Detta system är inte rättsäkert för att tillgodose patientsäkerheten.
Hur kan det då komma sig att ett system som så uppenbart frångått patientperspektivet införts?
Sveriges Läkarförbund har i många år arbetat för att få bort läkarnas personliga ansvar vid felbehandlingar. Och det har lyckats.
Naturligtvis var det personals intressen som dominerade och ledde fram till den önskade systemskiftet. Läkarförbundets dåvarande ordförande Eva Nilsson-Bågenholm applåderade den nya patientsäkerhetslagen och belönades därefter med en tjänst hos den socialminister som infört lagen, det vill säga Göran Hägglund.
Så gick det till när klass- och yrkesintressen fick företräde i lagstiftningen till skada för enskilda människor och patientintressen.
  • Dennis Brinkeback , jurist, ägare till juristfirman Dennis Brinkeback
  • http://www.dagenssamhalle.se/debatt/varfoer-slipper-laekare-ta-ansvar-foer-sina-handlingar-17572