söndag 1 juni 2014

Uppdaterat inlägg om syresättning och dissociationskurvan från 25 oktober 2011

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


MYCKET VIKTIGT OM SITUATIONEN FÖR ALL DEN PERSONAL SOM ARBETAT LÅNG TID PÅ KS NEONATALAVDELNING OCH INTE SETT ANNAN SVENSK NEONATALVÅRD.

DE ÄR OFFER FÖR EN MYCKET DÅLIG ARBETSMILJÖ.

ENHETENS SJUKSKÖTERSKOR HAR FÅTT UTBILDNING PÅ SÅ LÅG NIVÅ, UNDER SÅ MÅNGA ÅR, ATT DERAS KUNSKAP INTE ÄR RELEVANT I DAGENS SJUKVÅRD.
DE FLESTA KAN INTE KOMMA IN PÅ EN NY VIDAREUTBILDNING FÖR ATT DE INTE GÅTT EN UTBILDNING SOM BÖRJADE GES ÅR 1995/96 AVSEDD FÖR ALLA ÄLDRE SSK.
SJÄLVKLART KAN DE SUGA BARN OCH GE LÄKEMEDEL MEN DE KAN INTE GÅ IN I DEN NYA SJUKSKÖTERSKEROLL SOM INITIERADES REDAN PÅ 70-TALET I VÅRD 77.

DE HAR INTE FÅTT UTRYMME ATT UTVECKLAS PROFESSIONELLT SÅ ATT DE KAN GE OPTIMAL OMVÅRDNAD SOM SKYDDAR BARNEN FRÅN VÅRDRELATERADE SKADOR.

JAG HÖRDE REDAN I BÖRJAN PÅ 90-TALET HUR LEDANDE LÄKARE FRÅN OLIKA SVENSKA NEO ENHETER TALAT OM ATT SJUKSKÖTERSKANS FUNKTION SAKNADES PÅ KS NEO OCH ATT DET BL.A. ORSAKADE SÅ MYCKET ALLVARLIGA INFEKTIONER ATT DET ANSÅGS PÅVERKA VALIDITETEN PÅ STUDIER FRÅN AVDELNINGEN.

PÅ LÄNSSJUKHUSET STÄLLDE VERKSAMHETSCHEF OCH AVDELNINGSFÖRESTÅNDARE ABSOLUT KRAV PÅ SAMTLIGA SJUKSKÖTERSKOR OM ATT PÅBÖRJA UTBILDNING I OMVÅRDNADSVETENSKAP SNARAST - DIREKT DIREKTIVEN KOMMIT FRÅN SOCIALSTYRELSEN I SOSFS 1995:15. TVÅ ÅR INNAN HADE VI ALLA FÅTT LÄSA INNEBÖRDEN I SJUKSKÖTERSKANS FÖRÄNDRADE YRKESROLL I SOSFS 1993:17.

NÄR JAG FRÅGADE EFTER SOCIALSTYRELSENS CIRKULÄR EFTER MIN ANSTÄLLNING PÅ KS VISADE DET SIG ATT DE INTE DISTRIBUERADES TILL AVDELNINGEN.
DE NYA RIKTLINJERNA FÖR SJUKSKÖTERSKOR UTBILDNING OCH YRKESROLL VAR OKÄNDA, BÅDE AV ANSVARIGA PÅ AVDELNINGEN OCH AV PERSONALGRUPPEN.

INGEN HAR STÄLLT SAMMA KRAV PÅ ÄLDRE SJUKSKÖTERSKOR PÅ KS NEO ÄN - SOM STÄLLDES ÅR 1995 PÅ SAMTLIGA SJUKSKÖTERSKOR PÅ MIN TIDIGARE ARBETSPLATS. OCH SKULLE MAN FÖRSÖKA STÄLLA KRAV SKULLE MAN SNABBT BLI ATTACKERAD AV LÄKARE SOM INTE VILL ATT SJUKSKÖTERSKOR SKA HA HÖJD KUNSKAPSNIVÅ OCH PROFESSIONELLT UTRYMME.

NÄR KS SJUKSKÖTERSKOR UTBILDAT SIG HAR DE FÅTT UNDERVISNING AV SINA EGNA LÄKARE I OLIKA KURSER OCH PROGRAM PÅ KI - SOM FÖRLORADE RÄTTEN ATT EXAMINERA SJUKSKÖTERSKOR ÅR 2008.
SÅ VITT JAG FÖRSTÅTT BÖRJADE MAN, EFTER DET, ATT STÄLLA KRAV PÅ HÖJD KOMPETENS HOS INSTITUTETS LÄRARE.
DE KRAVEN HADE - OM JAG FÖRSTÅTT RÄTT - STÄLLTS PÅ SAMTLIGA VÅRDLÄRARE VID HÄLSOHÖGSKOLAN DÄR JAG UTBILDADE MIG RUNT 1980. DE LÄRARE SOM INTE HÖJDE SIN AKADEMISKA NIVÅ I KARAKTÄRSÄMNET OMVÅRDNAD FICK STANNA PÅ GYMNASIAL NIVÅ OCH UNDERVISA UNDERSKÖTERSKOR.

DEN LÅGA NIVÅN PÅ KI - OCH VINKLINGEN MOT DEN ÄLDRE SJUKSKÖTERSKEROLLEN - HAR PÅVERKAT ÄVEN ANDRA UTBILDNINGAR FÖR SJUKSKÖTERSKOR.
SAMTIDIGT FINNS - EN LITEN BIT BORT - SOPHIAHEMMET VARS UTBILDNINGAR ÄR SUVERÄNA. TYVÄRR HAR MAN INTE HAR UTBILDNING FÖR BARNSJUKSKÖTERSKOR.

BARN- OCH UNDERSKÖTERSKOR PÅ KS NEO HAR LURATS ATT TRO ATT DE BEFINNER SIG I EN VÄRLDSLEDANDE VERKSAMHET. DE HAR FÅTT INTERN UTBILDNING AV PERSONER UTAN ADEKVAT KOMPETENS OCH MYCKET AV DERAS KUNSKAP ÄR DIREKT FELAKTIG.

NÄR MAN TROR SIG VARA "VÄRLDSLEDANDE" OCH ÄR VÄLDIGT STOLT ÖVER DET, UPPSTÅR DET PROBLEM I MÖTET MED MÄNNISKOR SOM ÄR AV ANNAN ÅSIKT.

NÄR MAN KOMMER UTIFRÅN MED LÅNG YRKESERFARENHET OCH MED UTBILDNING FRÅN TRE OLIKA SVENSKA UNIVERSITETSKLINIKER UTANFÖR STOCKHOLM - MED SAMSTÄMMIG UNDERVISNING AV LANDETS LEDANDE NEOANTOLOGER - TILLSAMMANS MED EGET AMERIKANSKT SJUKSKÖTERSKECERTIFIKAT - SÅ SER MAN OMEDELBART DE LUCKOR SOM FINNS I KUNSKAP.
MAN NOTERAR OCKSÅ, EFTER KORT TID, ATT GRUPPEN ÄR SÅ FAST I MYTER OCH FÖRESTÄLLNINGAR OM SIG SJÄLVA, ATT DEN INTE KAN FÖRÄNDRAS.

UNDER NÅGRA ÅR TÄNKTE JAG ATT DET VAR VIKTIGT ATT GE GRUPPEN INSIKT OM VAR DE BEFANN SIG I RELATION TILL ANDRA. SEDAN INSÅG JAG ATT ALLTFÖR MÅNGA MÅDDE ALLTFÖR DÅLIGT AV DET. JAG TÄNKTE DÅ ATT DET BÄSTA SKULLE VARA ATT - BILDLIGT - TA GRUPPEN I HANDEN OCH LEDA DEM DIT DÄR DE TRODDE ATT DE VAR.

JAG UTVECKLADE EN IDÉ OCH JAG HADE STARKT STÖD AV AVDELNINGENS HÖGST UTBILDADE CHEF. JAG SÖKTE UPP EN LEKTOR I OMVÅRDNAD FÖR ATT FRÅGA OM HAN SKULLE KUNNA HANDLEDA DET PROJEKT JAG VILLE STARTA TILLSAMMANS MED YTTERLIGARE TVÅ ÄLDRE KOLLEGOR OCH TRE MED DEN NYA UTBILDNINGEN.
HAN SA ATT MIN IDÉ - SOM HANDLADE OM ATT LYFTA FRAM BÅDE ÄLDRE OCH YNGRE SJUKSKÖTERSKORS KOMPETENS, OCH GRANSKA DEN OCH HITTA VÄGAR ATT VÄVA SAMMAN DEN - VAR SÅ BRA ATT JAG BORDE DOKTORERA MED DEN.

IDÉN GICK UT PÅ ATT SAMTLIGA ENHETENS SJUKSKÖTERSKOR SKULLE FÖRENAS I ETT PROJEKT MED SYFTE ATT TA FRAM UNDERLAG FÖR YRKESROLLENS PROFESSIONELLA UTVECKLING INOM NEONTALVÅRDEN. SOM EN KONSEKVENS AV DETTA, OCH MED MEDVETEN STYRNING, VAR AVSIKTEN ATT GRUPPEN SKULLE KÄNNA DET SOM ATT DET VAR DE SJÄLVA SOM SKAPADE DEN KUNSKAP DE FORMULERADE.

NÄR TVÅ ANDRA CHEFER FICK HÖRA OM MITT INITIATIV DRABBADES DEN CHEF SOM STÖTTADE MIG SVÅRT OCH MITT INITIATIV STOPPADES.  DETTA HÄNDE ÅR 2003.

EN TID INNAN JAG SLUTADE PÅ KS NEO HADE EN LÄKARE UNDER UTBILDNING FÅTT I UPPDRAG ATT UNDERVISA ALL PERSONAL OM TOLKNING AV BLODGASER/SYRA-BAS.
LÄKAREN SA ATT HON BLIVIT INSTRUERAD - AV ANSVARIG ÖVERLÄKARE - ATT LÄRA UT ATT GRUPPEN "SKA TÄNKA" ATT PO2 ALLTID ÄR 9 VID EN SATURATION PÅ 92 !

JAG HADE DÅ SKRIVIT TILL DEN ANSVARIGE LÄKAREN UPPREPADE GÅNGER OM ATT JAG FÅTT LÄRA MIG REDAN 1986, I MIN VIDAREUTBILDNING, ATT PO2 OCH SATURATION  INTE ÄR KONSTANT HOS BARNEN UTAN ATT DET ÄR AV VIKT ATT DOKUMENTERA I SAMBAND MED ALLA MÄTNINGAR OCH PROVTAGNINGAR VAR DET ENSKILDA BARNET BEFINNER SIG OCH ATT ORDINERA SATURATIONSGRÄNSER MOT DEN BAKGRUNDEN.
JAG HADE BERÄTTAT ATT DETTA ÄR GÄNGSE KUNSKAP HOS SVENSKA NEONATAL SJUKSKÖTERSKOR SOM MÅSTE TILLFÖRAS GRUPPEN PÅ KS NEO.

RELATIONEN MELLAN PO2 OCH SATURATION BEROR PÅ MÄNGDEN FETALT HB I BLODET. DET FÖRÄNDRAS SUCCESSIVT DEN FÖRSTA TIDEN, DET ÄNDRAS AV BLODTRANSFUSIONER OSV. JAG HAR INTE KUNSKAP OM ALLT SOM PÅVERKAR MEN VET ATT DET KAN SKILJA MYCKET OCH ATT DET HAR BETYDELSE BÅDE FÖR RISKEN FÖR ROP PGA FÖR HÖGT SYRETRYCK OCH FÖR RISKEN FÖR PDA OCH NEC VID HYPOXI.

ATT INTE GE SIN PERSONAL RÄTT UNDERVISNING, ATT ISOLERA DEM FRÅN ANDRA ENHETER, ATT GE DEM FELAKTIG INFORMATION, ATT INTE INFORMERA DEM OM VAR DEN EGNA ENHETEN BEFINNER SIG I FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA GENOM ICKE MANIPULERAD STATISTIK OSV SER JAG SOM ETT ÖVERGREPP PÅ GRUPPEN.


På dissociationskurvan nedan kan man se olika faktorer som påverkar syretryckets (pO2) förhållande till syremättnaden i blodet.




Bilden nedan visar hur förhållandet förskjuts beroende på blodets surhet (pH)



Den sista bilden visar att fetala röda blodkroppar (fosterblodkroppar) binder mera syremolekyler än adulta röda blodkroppar (vuxnas). Vid syretryck på 5 ser det ut som om vuxna skulle ligga på ca 50 % saturation medan ett fosters saturation med samma mängd röda blodkroppar - fast av annan typ - kan ha saturation på 80%. Så snart ett barn är fött påbörjas nedbrytning av de fetala blodkropparna och efter viss tid är barnets syresättande förmåga identisk med en vuxens. Hur lång tid det tar är individuellt.




Om man adderar alla de olika faktorer som kan påverka förhållandet mellan partialtrycket och syremättnaden kan man bara komma fram till en sak - att det kan skilja sig ganska mycket och att det är viktigt att ha full kontroll över sin patient. En blodtransfusion med icke uppvärmt blod med adulta röda blodkroppar till ett helt nyfött barn kommer snabbt att förändra förhållandet.

När jag började arbeta i neonatalvården i Jönköping kom personal från laboratoriet och tog blodgas/ syra-bas status på barnen. På den tiden fanns inga saturationsmätare på marknaden.
Så snart vår avdelning fick egen blodgas apparat kom direktiv från medicinskt ansvarig läkare i Jönköping om att vi sjuksköterskor, var gång vi tog en blodgas, skulle anteckna barnens saturation, deras pO2 om vi mätte det, och att vi skulle jämföra värdena dels med varandra och dels med de svar vi fick på blodprovet.
Avdelningen hade inte fasta gränser för saturation som gällde lika för alla barn utan aktuella gränser för det individuella barnet bestämdes av sjuksköterskan utifrån de provsvar vi fick. Vi sjuksköterskor kunde utan problem tilldelas det ansvaret för att vi var utbildade på nivå för att kunna fungera självständigt.   Vi var fullt informerade av våra läkare.

Gränserna för saturation skulle ordineras så att pO2 hamnade på 7-8 sa man då. Senare har man rekommenderat lägre värden för omogna barn. Jag tror att det är fel. Man har mycket svårt att hålla ductus stängd vid lägre värden. Barnens kroppar reagerar som att de fortsatt var kvar i mammas mage. Ductus öppnar sig, lungorna stänger sig och PPHN utvecklas och det leder till att tarmen inte får tillräcklig cirkulation för att hantera att man samtidigt ger ökande matmängder. Håller man kvar cirkulationen på fosternivå genom att inte aktivt stänga ductus med adekvat syresättning skapar man mycket svåra problem både för barnet och sig själv.

Min iakttagelse är att om man håller barnen stabilt på 7-8 i pO2 så får de inte ögonskador av för mycket syrgas samtidigt som deras ductus inte öppnar sig. Barnen kan hållas stabila. De kan vårdas hud mot hud. De klarar att smälta maten. De mår bra, föräldrarna mår bra, barnpersonalen mår bra.

Läkare i Sthlm har hävdat att de minsta barnen inte kan vårdas på länssjukhus för att där inte finns specialistläkare i tjänst hela tiden på länssjukhusen. Det finns inte i Solna heller även om de flesta som är bakjour har hög kompetens, men de är inte på avdelningen och de ser inte det som händer där.  

En sak som däremot skiljer sig mycket mellan länssjukhuset i Jönköping och den utbildning jag fått vid universitetsklinikerna i Linköping 1986, Lund 1988 och Örebro 1994 i förhållande till det jag sett och hört på Karolinska är att på KS säger läkare till sina sjuksköterskor att de är för dumma för att kunna ta in kunskap som är gängse bland svenska barnsjuksköterskor. De hävdar bestämt och hånfullt att sjuksköterskorna inte ska inbilla sig att de kan något alls och att man alltid måste tillämpa samma regelverk på alla barn rakt av för att enhetens sjuksköterskor inte klarar att individualisera vården.

Och många av enhetens kvinnor är som papegojor som upprepar sina läkares kränkningar - "ni kan inte... ni får inte..." säger man till alla som kommer nya in i verksamheten. Man tar emot vårdens högutbildade kvinnor deras yrkesroll och många reagerar spontant med accepterande tystnad.
Det handlar till ingen del om att kvinnliga sjuksköterskor är obildbara utan om manliga läkares makt.

De som drabbas är de små barnen...

Att hålla omogna barn stabilt syresatta förutsätter hög kunskap i personalgruppen. Den kunskapen har jag fått med mig i de olika utbildningar jag fått tillsammans med de iakttagelser jag gjort av många barn under 30 år som neonatalsjuksköterska. Läkare har inte kunnat allt jag kan initialt och fortfarande har jag viss kunskap som svenska läkare saknar för att deras yrkesroll är en annan än min.

Patricia Benner beskriver i sina böcker "Från Novis till expert" och "Expertkunnande i omvårdnad" hur sjuksköterskors kunskap utvecklas. Det börjar med att man får utbildning av läkare och erfarna handledare och kollegor. Det fortsätter med att man intuitivt börjar pröva sig fram. Man testar ett sätt att arbeta med flera patienter, man kommer på vad som fungerar över tid.

Orsak till att man insett vikten av att lyfta fram sjuksköterskors helt unika kompetens är att man insett att man som sjuksköterska bygger upp ett slags kunskap som är en mix av medicinska föreläsningar, den evidens sjuksköterskan får med sig över tid i kombination med den personliga erfarenhet den enskilda sjuksköterskan bygger. Denna kunskap är unik. Undersköterskor kan utveckla kunskap om vad som verkar vara bäst sätt att vårda en patientgrupp men bara sjuksköterskor har dessutom den medicinska kunskap som krävs för att kunna dra säkra medicinska slutsatser. Läkare som arbetar nära patienter kan givetvis dra samma slutsatser men läkare står aldrig vid sidan om för tidigt födda barns kuvöser timme efter timme. Under mina sista år på Karolinska Solna arbetade jag vanligen fyra nätter i rad. Det innebar att jag såg samma barn många nätter. Jag såg vad som ordinerats av läkarna, jag kunde iaktta hur mina kollegor vårdat barnen och jag la samman det med mina 25 års erfarenhet.

Läkare kastas ofta fram och tillbaka som torra löv i vinden mellan olika "evidens". När jag utbildade mig till sjuksköterska i 80-talets början fanns inte evidens som visade att barn kan känna smärta, alltså var många läkares inställning att barn inte kan känna smärta. De som arbetade i vården förr har berättat att man till och med opererade barn utan att smärtlindra. Man har hävdat att jag är psykiskt sjuk - jag har ju sagt emot läkare och trott att jag kan något. Socialstyrelsens handläggare skrattade mig rakt i ansiktet. Jag vill har hävdat med bestämdhet att medicinska problem som PPHN och öppetstående ductus i de flesta fall kan undvikas om en enhets sjuksköterskor har full frihet att korrigera syrgas så att pO2 hålls konstant på 7-8. Jag hörde för något år sedan att neonatologer på Huddinge sjukhus - en klick män utan adekvat kompetens som jag inte vill vara i samma rum som - har beslutat att sjuksköterskor inte är tillåtna att ändra syrgas en enda procent. Den sjuksköterska som varit i Huddinge  och arbetat extra sa att man, som sjuksköterska, inte heller var tillåten att handventilera de barn som slutade andas...

Som jag skrev i oktober 2011 - på Karolinska lärde ansvarig överläkare ut till blivande neonatologer att alla i verksamheten skulle anse att saturationen alltid är 92, hos alla barn, vid ett syretryck på 9. Jag anmälde den överläkaren till sjukhusets ledning den 23 mars 2010. Jag hade då hört om honom sedan tidigt 90-tal eller tidigare och jag hade arbetat under honom i nära 14 år... jag var väl medveten om att jag riskerade mitt liv med min anmälan.

Jag hade inget att vinna på min anmälan - det var främst för barnens skull men också för den vilseledda, hunsade och okunniga personalgruppen.
Min avsikt var inte att höja mig själv utan att lyfta mina kollegor och arbetskamrater...