tisdag 26 maj 2020

Vad gör jag nu?


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.





Jag jobbar idag mot juridiska instanser för att det ska vara möjligt för vårdpersonal att larma och att bli professionellt bemött.

Antingen har man rätt eller fel när man larmar.
Jag gjorde ett mycket omfattande larm 2010 och tystades prompt. 

Ingen lyssnade. Socialstyrelsen hånade mig.

Det har medfört att 10 % av prematura barn idag kan ges NEC av läkare, för att de ska ha många "spännande fall" att forska på....

Jag var en ensam 60 år gammal specialistsjuksköterska. 
De var fyra läkare som larmade om Macchiarini... 
Kalle Grinnemo berättade i intervju i tidskriften Vi om tankar på självmord pga repressalierna.



LOS ANGELES CHILDREN'S HOSPITAL SKRIVER ODATERAT OM 1-5 % NEC.

Necrotizing Enterocolitis



Definition

Necrotizing enterocolitis (NEC) is a devastating disease that affects mostly the intestine of premature infants. The wall of the intestine is invaded by bacteria, which cause local infection and inflammation that can ultimately destroy the wall of the bowel (intestine). Such bowel wall destruction can lead to perforation of the intestine and spillage of stool into the infant’s abdomen, which can result in an overwhelming infection and death.

Etiology and Risk Factors

Overall, NEC affects one in 2,000 to 4,000 births, or between one percent and five percent of neonatal intensive care unit admissions. The disease occurs in nearly 10 percent of premature infants but is rare in full term infants. Although the exact cause of NEC is still unknown, there are many theories to explain why NEC affects mainly premature infants. The only consistent observations made in infants who develop NEC are the presence of prematurity and formula feeding. The premature infant has immature lungs and immature intestines. Therefore, any decrease in oxygen delivery to the intestines, because the lungs cannot oxygenate the blood adequately, will damage the lining of the intestinal wall. This damage to the bowel wall will allow bacteria that normally live inside the intestine to invade the wall of the intestine and cause local infection and inflammation (NEC) that can eventually lead to rupture or perforation of the intestine.

Figure 1

Clinical Presentation

NEC typically develops within the first 2 weeks of life in a premature infant who is being fed with formula as opposed to breast milk. One of the first signs of NEC is the inability of the infant to tolerate the feedings. This is often associated with abdominal distention (bloating) and vomiting bile (green). The infant may also have bloody stools because of the infection of the bowel wall. If the infection is not recognized early, then the child may develop a low respiratory rate or periodic breathing (apnea) and a low heart rate that may necessitate insertion of a breathing tube. Other findings may include a red and tender abdomen (see Figure 1), diarrhea, lethargy (listlessness) and shock (decreased blood pressure).

Figure 2A / [Larger Image]

Figure 2B

Diagnosis

The diagnosis of NEC is usually confirmed by the presence of gas or air bubbles in the wall of the intestine on an abdominal X-ray (see Figure 2A). Other radiographic findings may include the presence of air bubbles in some of the veins that go to the liver, or the presence of air outside of the intestines in the abdominal cavity (see Figure 2B). Blood tests may reveal a decreased number of platelets, which normally help form blood clots and prevent bleeding, and a decreased number of white blood cells, which normally help fight bacterial infections. These findings put the infant at risk for bleeding and serious systemic infection.

Treatment

The majority of infants with NEC are initially treated medically and symptoms often resolve without requiring surgery. Initial treatment of NEC consists of the following:
  • Discontinue the feedings 
  • Insert an orogastric tube (a tube that goes from the mouth to the stomach to remove air and fluid from the stomach and intestine)
  • Administer intravenous fluids and antibiotics 
  • Perform frequent, serial examinations and X-rays of the abdomen

Figure 3A / [Larger Image]

Figure 3B / [Larger Image]
Infants who respond to this treatment often can resume feedings by mouth when signs of the infection have disappeared. This may take up to 5-7 days in some cases. Infants who have more severe disease may require a longer period for the return of bowel function, which is determined by the presence of normal bowel movements. Infants who do not respond to medical treatment and develop worsening condition or bowel perforation will require surgery. At the time of surgery, the surgeon may find portions of the intestine with gas bubbles in the intestinal wall (see Figure 3A), or portions of the intestine that is frankly necrotic (dead) or perforated (see Figure 3B). 
The operation consists of removing the piece of intestine that has ruptured or is about to rupture. The surgeon tries very hard to preserve as much intestine as possible by removing only the segments that appear to be frankly dead or have ruptured (see Figure 3B). In most instances, especially if the baby is very sick (in shock for instance) or if there is extensive spillage of stool in the abdomen, the surgeon may decide to bring out a viable piece of proximal intestine (the segment of intestine that is located closest to the stomach) to the abdomen in order to avoid continued spillage of stool in the abdomen; this is known as an ostomy. In this instance, the baby will poop out of the stoma instead of spilling stool into the abdomen. The stoma should allow sufficient time for the baby to recover from the infection with the help of antibiotics and other treatments. If the child recovers, after six to eight weeks, he can be brought back to the operating room to undergo reversal of the stoma to restore continuity of the bowel so that the poop will come out of the anus once again.

Prognosis

Most infants who develop NEC recover fully and do not have further feeding problems. In some cases, scarring and narrowing of the bowel may develop and can lead to future intestinal obstruction or blockage. Another residual problem may be malabsorption (the inability of the bowel to absorb nutrients normally). This is more common in children who require surgery for NEC and lose a large segment of intestine. Still, there are some infants who lose so much intestine from the infection that they do not have enough intestine left to survive. These infants may end up requiring a bowel transplant to survive.

Future Therapy

There are many exciting prospects on the horizon to try to treat or prevent NEC. Some of the more promising treatments include administration of probiotic (“good”) bacteria to premature infants to oppose the effects of the pathogenic (“bad”) bacteria that cause the infection. Other promising treatments that we have come up with from the research done in our laboratory include blocking the production of a substance known as nitric oxide, which is produced in high quantity during NEC and contributes to the destruction of the bowel wall. Also, very small quantities of carbon monoxide, the same gas that comes out of the muffler of automobiles or from cigarette smoke, appear to protect baby rats from developing a "rat form" of NEC (intestinal inflammation), by decreasing production of nitric oxide.

References

Chokshi NK. Guner YS. Hunter CJ. Upperman JS. Grishin A. Ford HR. The role of nitric oxide in intestinal epithelial injury and restitution in neonatal necrotizing enterocolitis. [Review] [88 refs] Seminars in Perinatology. 32(2):92-9, 2008 Apr.
Hunter CJ. Upperman JS. Ford HR. Camerini V. Understanding the susceptibility of the premature infant to necrotizing enterocolitis (NEC). [Review] [109 refs] Pediatric Research. 63(2):117-23, 2008 Feb.
Ford HR. Mechanism of nitric oxide-mediated intestinal barrier failure: insight into the pathogenesis of necrotizing enterocolitis. [Review] [45 refs] Journal of Pediatric Surgery. 41(2):294-9, 2006 Feb.
Zuckerbraun BS. Otterbein LE. Boyle P. Jaffe R. Upperman J. Zamora R. Ford HR. Carbon monoxide protects against the development of experimental necrotizing enterocolitisAmerican Journal of Physiology - Gastrointestinal & Liver Physiology. 289(3):G607-13, 2005 Sep.
Hunter CJ, Chokshi N, Ford HR. Evidence vs experience in the surgical management of necrotizing enterocolitis and focal intestinal perforationJ Perinatol. 2008 May;28 Suppl 1:S14-7.
Hunter CJ, Podd B, Ford HR, Camerini V. Evidence vs experience in neonatal practices in enterocolitisJ Perinatol. 2008 May;28 Suppl 1:S9-S13.




I SVERIGE SKRIVER MAN ATT FREKVENSEN AV NEC ÖKAT FRÅN 6 TILL 10 %

DETTA ANVÄNDER MAN TILL ATT MOTIVERA ATT ALLA DE MINSTA BARNEN SKA SKICKAS TILL FORSKANDE KLINIKER DÄR MAN - I VART FALL PÅ KAROLINSKA - GER BARNEN NEC.

GENOM ATT ORDINERA FÖR LÅG SYRESÄTTNING STÄNGS INTE DUCTUS ARTERIOSUS.
GENOMBLÖDNINGEN I TARMEN BLIR FLUKTUERANDE. 
DELAR AV TARMEN DÖR. BARNEN MÅSTE OPERERAS, OFTA MER ÄN EN GÅNG.

SEDAN SÄGER MAN TILL DE OKUNNIGA JURISTERNA VID SOCIALSTYRELSEN ATT ALLA DE MINSTA BARNEN MÅSTE VÅRDAS NÄRA KIRURGI

ALLA DE MINSTA BARNEN BÖR VÅRDAS SÅ NÄRA SINA HEMORTER SOM MÖJLIGT
DE MÅSTE SKYDDAS FRÅN FORSKARE



TEMAARTIKEL  INGÅR I:TEMA FÖRTIDSBÖRD
Extremt förtidig födelse – svåra utmaningar trots stora framsteg
Överlevnaden till 1 års ålder är hög, men allvarlig neonatal sjuklighet är en utmaning

David Ley, professor, överläkare, avdelningen för pediatrik, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Tomas Abrahamsson, docent, univer­sitetsöverläkare, avdelningen för ped­iatrik, institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet

Magnus Domellöf, professor, överläkare, enheten för ped­iatrik, institutionen för ­klinisk vetenskap, Umeå universitet

Henrik Hagberg, professor, universitetssjukhusöverläkare, avdelningen för obstetrik och gynekologi, institutionen för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet

Baldvin Jonsson, docent, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Ann Hellström, professor, överläkare, Sahlgrenska akademin; Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg
.............

Nekrotiserande enterokolit

En av de mest fruktade komplikationerna inom neonatalvården är nekrotiserande enterokolit. Tillståndet orsakas av en kraftig inflammation i tarmslemhinnan och debuterar med matintolerans på grund av paralytisk ileus, blodiga avföringar och kraftigt uppspänd buk. Tillståndet progredierar ofta snabbt till cirkulationschock och multiorgansvikt. En vanlig komplikation är tarmperforation, och hos upp mot 50 procent av drabbade barn krävs kirurgi. Mortaliteten är så hög som 15–30 procent [18]. 

Barn som haft nekrotiserande enterokolit löper senare ökad risk för neurologisk funktionsnedsättning. En annan vanlig komplikation är korta tarmens syndrom med långvarigt behov av parenteral nutrition även efter det att barnet lämnat neonatalperioden. Kostnaden för nekrotiserande enterokolit är hög och har i USA beräknats till 500 000 dollar per barn. 

Trots att neonatalvården utvecklats dramatiskt under de senaste decennierna med kraftigt ökad överlevnad för barn som föds extremt för tidigt, har incidensen av nekrotiserande enterokolit inte minskat; i Sverige ser den snarare ut att ha ökat. 

I EXPRESS-studien från åren 2004–2007 var incidensen hos extremt för tidigt födda barn 6 procent, medan den i de senast validerade siffrorna från Svenskt neonatalt kvalitetsregister (snq.se) har stigit till 10 procent. 



FRÅN 2012 om 2008 - SFINKTERRUPTURER VID KAROLINSKA
ÄVEN DET EN REN VÅRDSKADA

 I en vetenskapligt genomförd jämförande undersökning av förekomsten av sfinkterskador vid Karolinska Sjukhusets förlossningsavdelning respektive en förlossningsklinik i Florens publicerad i gynekologtidskriften
Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 2008 framkom bland annat följande resultat:
Sfinkterrupturerna vid KS kliniken uppgick till 9,2 procent jämfört med på Florenskliniken där förekomsten var 0,4 procent. Det var alltså en 23 gånger högre frekvens hos de svenska barnaföderskorna.

onsdag 13 maj 2020

HOTET


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.





År 2010 larmade jag diskret, enligt regelverket, till Karolinska sjukhusets medicinska ledning om att för tidigt födda barn skadas med avsikt på neonatalavdelningen i Solna och att många barn dödas olagligt.
Jag hade larmat inom verksamheten till chefer och professor, sedan 8 överläkare, sedan divisionsledning med start 1996, med stöd av många.
Jag hade sett ca 150 sjuksköterskor lämna och talat med ca 100. Ingen ville sluta. Alla uppgav etiska skäl.
År 2011 förberedde Socialstyrelsen att jag skulle släpas ut inför mina grannar - samma som drabbat Judy Mikovits - för att tas till psykiater.
Man hade gått ut med massmedialt att jag skulle vara svårt psykiskt sjuk. Jag skulle tas till psykiater "med tvång om nödvändigt" skrev Expressen.
Min legitimation skulle dras läste jag på min dator en morgon.
Jag ringde HSAN och uppmanade dem dra min legitimation omgående.
Jag insåg avsikten att påföra mig psykiatrisk diagnos och sedan sprida den massmedialt. Jag hade varit utsatt för drev i media sedan 2008.
HSAN uppmanade mig att begära "muntlig förhandling" vilket jag gjorde. Socialstyrelsens utredare kom inte till förhandlingen i HSAN och bevisade sin sak. Jag kom utan advokat och bevisade utan problem i korsförhör inför ca 12 personer, varav en psykiater, inte bara att jag är mentalt frisk utan att jag drabbats av komplott. 2 månader gamle Casper hade en vecka efter mitt larm dödats av läkare för att tvinga bort mig.
Socialstyrelsen överklagade HSAN:s friande dom till Förvaltningsrätt och Kammarrätt. Jag försvarade mig skriftligt till båda domstolarna. Båda gjorde samma bedömning som HSAN. Processen var slut 2011-11-08.
År 2012 ringde en polis till mig och berättade att min dotter var efterlyst. Hon var anklagad för att ha förföljt en jämnårig kvinna som hon kände och inte bara det, anmälande professor - kvinnans mor - hade påfört min dotter ett antal psykiatriska diagnoser. Hon hade bland annat sagt att min dotter skulle vara "obildbar", svårt neuropsykiatriskt skadad osv.
Min dotter kunde läsa när hon började skolan. Hon var självlärd.
Under högstadiet läste hon engelska, franska och tyska samtidigt med G, VG och MVG och under 1 år läste hon dessutom spanska privat.
Hon har spelat klassiskt piano i 3 år för musikdirektör och sjöng 12 år gammal i trestämmig barnkör i kyrkan. Det var krav på att kunna hålla en stämma och man skulle helst kunna noter vilket hon kunde.
Min dotter hade försökt få hjälp av kvinnan att ta sig till vänner i USA.
Hon hade råkat vandra rakt in i mina fienders armar, kan man säga.

Polisen som ringde mig berättade att min dotter inte skulle tas till häkte när man hittade henne utan direkt till Karolinska Huddinges rättspsykiatriska avdelning för LIVSLÅNG INLÅSNING.
Avsikten var att hindra att Kriminalvården fick insyn vilket var väl motiverat - två personer från Kriminalvården reagerade redan under rättegången och sa spontant till min dotter "i denna rättegång gäller 'Sveriges rikas lag'" - dvs att den som har de rätta vännerna kan få vem som helst dömd för vad som helst och livslångt inlåst - uppenbarligen...
Polis och åklagare hade inte träffat min dotter. Det kände inte till min professionella knytning till professorn som gjort anmälan. De insåg inte att de gjorde sig del av ett avancerat brott mot min dotter initierat av samma forskargrupp som dödat Linnéa Litbo 2008 och gossen Casper 2010.

Min dotter, som arbetat som receptionist i sjukvården i centrala Sthlm sedan 2006, var drabbad av PTSD efter ett svårt trauma år 2009. Svenskar ges inte kvalificerad vård vid PTSD. Min dotter hade dessutom inte en chans att få vård i Sverige för att alla hatade mig pga massmedialt drev mot mig från Karolinska sedan sommaren 2008.
Min dotter hade vid besök i USA 2010 sett att där finns hög kunskap om traumatisering i hela samhället. Hon ville dit för behandling.
Om hon hade lyckats hade jag troligen sålt mitt hus för att stödja henne.
Det visade sig över tid att anmälande professor ingick i den forskargrupp som jag kritiserat bl.a. för att friska för tidigt födda barn givits hjärnskador i det s.k. NIDCAP projektet i mitten av 90-talet.
Professorn lyckades få min dotter dömd i en skenrättegång utan vittnen för försvaret och med jävig försvarsadvokat. På grund av de psykiatriska diagnoser professorn påfört min dotter skickades hon för liten sinnesundersökning. Utredarna inledde med att fråga henne hur gammal hon varit när hon insett att hon inte fungerade med jämnåriga barn. Min dotter såg som en "vuxen resurs" redan på dagis. Man tog in henne för att lugna när andra barn var oroliga.
Sedan hade de frågat om hon gillat att plåga djur när hon var barn. ....
Min dotter har sprungit i timmar på Stilla havets stränder och kastat ut maneter i havet för att de inte skulle dö. Katter älskar henne.
Min dotter led som sagt av posttraumatisk stress sedan innan....
Man kom fram till att min dotter är mentalt frisk och hon begärde att bli skickad från rättspsykiatrisk avdelning, där hon hölls inlåst med svårt psykiskt sjuka våldsmän, till häktet där kvinnor och män separeras.
När det nådde domaren att min dotter bedömts frisk krävde hon att stor RPU ändå skulle göras och hon verkar ha beställt att de diagnoser som professorn påfört min dotter sommaren 2012 skrevs in i ett RPU 2013.
En utredare viskade till min dotter att hon måste begära second opinion. Domaren vägrade göra den framställan till Socialstyrelsens rättsliga råd.
Min dotter togs tillbaka till vården. Man behövde beslut om tvångsvård. En medfånge hotade min dotter med sexuellt våld - enda hotet under häktningstiden. Hon larmade personal. Ingen agerade. Hon ringde mig. Jag ringde personal. Hon fick ingen hjälp. Hon tog en kanna avsvalnat te vatten och kastade det på mannen för att tvinga personal att reagera. Enligt tre personal skadades inte mannen.
Min dotter togs till isoleringens "glasbur", lades i bälte och injicerades med tre gammaldags droger mot schizofreni. Hon drabbades av akut dystoni och var nära kvävas till döds. Hon kunde inte tala 24 timmar efter injektionerna. Hon togs i detta tillstånd inför Förvaltningsrätten som godkände läkarnas begäran om tvångsvård. Läkaren som vittnade sa enligt advokaten som företrädde min dotter att hon skulle ha kastat "kokande vatten" på medfången "oprovocerat" och att denne skulle ha drabbats av "svåra brännskador". Detta skrevs i min dotters journal.
Detta inträffade alltså på Helix i Huddinge.

När jag pga detta, som jag ser som ett mordförsök med avsikt att tysta en skandal, lyckats få Högsta domstol att släppa henne flyttade jag henne till mindre stad. Det som hände där, efter att läkare från Syd- och Östeuropa fått journal från Sthlm, avstår jag från att berätta nu. Kan nämna att min dotter utsatts för regelrätt tortyr 2-3 månader 2014 och lika länge 2017 under ansvar av läkare från samma land som den som 2010 mördade gossen Casper och med aktör som är landsmaninna med den ende läkare jag nämnde kritiskt i mitt larm till Karolinskas medicinska ledning 2010.
Tortyren 2017 bestod i att min dotter låstes in utan laga grund, genom övergrepp i rättssak, att hon ordinerades sömnmedicin och sedan stördes var 30 minut hela nätterna. I bortåt 3 månader.
Man hade kort innan skickat hennes sedan> 1 år försvunna pass till mig. Och läkarna hade gjort "speciellt avtal med polisen" om vad som skulle göras min påstått farliga dotter - som sagts ha kastat kokande vatten oprovocerat på oskyldig person - skulle försöka rymma....
År 2008 hade flickebarnet Linnéa Litbo mördats av läkare genom att man givit henne en infektion i hjärnan den dag hon skrevs ut vid 3 månaders ålder, i kombination med journalnotat om att hon inte fick tas in igen.
Jag var falskt anklagad för att ha orsakat Linnéas hjärnblödning.
Linnéa var tredje barnet jag sett under de sista 6 månaderna som fått stor hjärnblödning i samband med att en läkare utfört en undersökning.
Linnéas hjärnblödning var inte diagnosticerad vilket ledde till att den specifika omvårdnad hon borde ha fått inte gavs, vilket ökade skadan. Jag chockades mycket svårt.
Jag fick flashback till en erfaren kollegas chock efter att ett av de andra drabbade barnen dött av den onödiga undersökningen. Jag hade fått stötta henne när jag kom till arbete på natten. Barnet hade dött på eftermiddagen. Jag hade larmat i ca 3 år om att läkare gav barnen hjärnblödningar vid undersökningen. Möjligen gjordes undersökningen som del i forskning, möjligen gavs hjärnblödningarna med avsikt för att läkarna skulle få många skadade hjärnor att forska på.
Tänkbar orsak till att Linnéas hjärnblödning - som uppkom innan 8 timmars ålder - inte diagnosticerats, kan ha varit att chefsläkaren inte hade stoppat den troligen drogade läkaren efter att barnet ovan avlidit inför ögonen på sina föräldrar under tiden läkaren utförde undersökningen. Chefsläkaren kan ha fått kalla fötter när Linnéa drabbades. Kanske var fler barn drabbade under tidsperioden som inte jag kände till. Så vitt jag vet var det tidigare dödsfallet inte anmält av henne och inget var gjort för att stoppa läkaren som gav blödningarna.
Att jag förväxlade natriumlösningar, pga att min hjärna "stängde ner" när jag såg det svårt vårdskadade barnet, gav ansvariga läkare en syndabock. Misstaget med natrium skadade inte Linnéa. Tvärtom kan det ha varit det som fick hennes skadade njurar att börja fungera.
En sjuksköterska har skrivit i ett inlägg i Dagens medicin att hon fått lära sig att man kan ge stark natriumlösning till för tidigt födda barn för att få igång deras njurfunktion - för att skydda från hjärnblödningar!
"... i min grundbok i prenatal och neonatal medicin så används dessa hypertona NaCl-lösningar till de extremt för tidigt födda för att motverka de omogna njurarnas effekter och om möjligt lyckas förhindra en hjärnblödning under de första veckorna i livet."
------http://www.dagensmedicin.se/…/draprattegangen-for…/index.xml
Linnéa var inte ett "vårdpaket" bunden till respirator. Den bilden var falsk. Hon åt allt på nappflaska, hon hade enligt uppgift av chefssjuksköterska "så gott som normal tonus", hon gav kontakt. Chefsläkaren spred lögner för att skada mig trots att Linnéas föräldrar skadades svårt. Deras namn var kända. Läkarnas påståenden fick många att tro att de krävde att ett hjärndött barn, kopplat till respirator, skulle hållas vid liv. Det var fasansfullt att se detta utan att kunna skydda vare sig föräldrarna eller Linnéa.

Mitt namn var inte känt. Jag var skyddad utåt men svartlistades samtidigt inom hela den svenska neonatalvården, av de läkare jag larmat om.

Linnéas föräldrar polisanmälde. Deras frågeställning dribblades bort av advokat Peter Althin från 2009 till oktober 2011. Min dotter fråntogs möjligheten att försvara sig av Hanna Lindblom från Althins 2012-13.

År 2017 blev min dotter, pga en olyckshändelse, åter anklagad för ett brott hon inte begått. Hon dömdes åter i skenrättegång och skickades till Göteborg för utredning. Sahlgrenska bedömde att hon var mentalt frisk och inte farlig för någon. Hon togs av en åklagare tillbaka till Karolinska, låstes utan vårdintyg in på samma enhet som hon drogats 2013. Troligen efter tre dagar i "glasburen" injicerades hon med Haldol på kvällen. Hon tycker sig minnas en till injektion på morgonen. Sedan togs hon inför Förvaltningsrätt som godkände att hon tvångsvårdades. Däremot verkställdes inte domen. Man ville inte att hon skulle hamna i kriminalvårdens ordning. Rättegången gjordes därför om, samma vittnen hördes igen, hela proceduren, och hon friades. Dokumentation omkring dessa två rättegångar har sedan använts till att skada mig ekonomiskt. År 2017 tvingades jag sälja mitt hus pga angreppen mot min dotter.
Kort efter att jag flyttat till ort där man trodde att ingen kände mig, utsattes jag för två överfall av två läkare på < 1 månad. Båda läkarna är landsmän med mina fiender på Karolinska.

Man hade angripit min dotter redan 2010 i USA vilket vi inte förstått förrän vi 2016 fick veta att Sverige sprider i utlandet att vi i vår familj är lågt begåvade, outbildade, fattiga människor med en helt galen dotter som måste stoppas av UD från att resa till USA...
Jag har amerikanskt sjuksköterskecertifikat. Min dotter planerade att flytta till USA för att studera på universitet efter 4 års bred estetisk utbildning på gymnasial nivå. Hon hade gjort en 3 veckors resa på egen hand 2008, skaffat vänner och lärt känna staden där hon ville bo. Vår familj tillbringade under 80-90-talen totalt ca 6 månader på rundresor i Nordamerika. Min dotter talar engelska som en infödd.

Om min dotter flyttat till USA 2010 hade jag följt efter. Karolinska hade svartlistat mig i den svenska neonatalvården och sensommaren 2010 tog Socialstyrelsen ifrån mig den anställning jag hade i Norge och en som jag hade erbjudits i Oslo efter att man lärt känna mig vid Rikshospitalet.
Under 2011 fick Karolinska hjälp av Vårförbundet att hindra att jag fick anställning. Vårdförbundet hade redan i april 2010 deltagit i ett möte där jag anklagats för mord, de var informerade fullt ut när jag bevisade att det inte var sant. Trots det krävde de 2010, för att jag skulle få träffa förbundets advokat, att jag skulle ta på mig ansvar för att ha stängt av ett barns respirator "på eget initiativ" och en företrädare undertecknade ett protokoll som beskrev ett helt annat möte än det som hållits. Kvinnan som bevittnade processen och satte sitt namn på protokollet belönades med hög tjänst på Vårdförbundet Stockholm.
UD:s attack mot min dotter 2010 ledde till att hon utreddes av både polis och psykiatri i USA och bedömdes mentalt frisk men PTSD drabbad.
Man ringde mig från amerikansk åklagarmyndighet, berättade att åklagaren hade utsetts till försvarare av domaren pga UD hade anlitat en väninna till en UD anställd som försvarare och att denna inte försvarat min dotter. Kvinnan som ringde mig sa att man aldrig sett annat lands medborgare bli så illa behandlad som min dotter blev av svenska UD.
Hon sa att polis, åklagare och domstol kommit fram till att min dotter inte bara är trovärdig och mycket stark, "she's a good person", sa kvinna.
Jag berättar detta nu för att både mitt och min dotters liv är i fara.
Läkare som jag kritiserat envist men inte utanför Karolinska sjukhuset förrän från oktober 2011, då pga att jag varnats för nytt angrepp mot mig efter avslutning av "barnläkarrättegången", genomskådades av HSAN och troligen flera men de är så farliga att ingen vågar gå emot dem.

Den svenska neonatalvården har genom att barnen som skickas till Karolinska utsätts för rena medicinska experiment blivit farlig för alla, både patienter och personal. En nyckelfaktor är att man har lyckats nivellera ner alla personalgruppers kompetensnivå, inkluderat läkares. Lågt utbildad personal och de som har felaktig specialistutbildning ser sällan när patienter skadas med avsikt för att några vill forska på dem.
BUP är svårt drabbat och vuxenpsykiatrin och neonatalvården.
Just nu skapas mycket stort forskningsunderlag för epidemiologer och andra som hoppas bli berömda genom att forska på de vars liv offrats i den pågående epidemin....
Vi svenskar befinner oss i en sjunkande båt och antingen behöver vi fly eller försvara oss. Det är känt att vi är naiva - det drar hit de värsta!
Sjukvården, hela utbildningsväsendet, domstolsväsendet, polisen osv måste renoveras. Jag försökte larma i laga ordning och har fått uppjagade jurister som fiender. De har gått in i roll som läkares beskyddare mot sjuksköterskors roll som patienters advokater.
Jag tror att det är nödvändigt, på grund av det frekventa bruket av masspsykos som styrmedel, att gå tillbaka och plocka upp gammal kunskap, att utifrån det stabila samhälle vi hade, med vård som var på världsledande nivå på många av länssjukhusen, landa i det och sedan bygga nytt utifrån den stabila grunden.
Dagens korthus, verbala luftslott, har börjat utvecklas till svävande rislyktor, helt utanför vår kontroll för att kunskapen sänkts i vårt samhälle.




Mitt larmande har kostat mig minst 5 miljoner - hela min reserv inför pensionering. Min möjlighet köpa husbil i USA och kryssa runt mellan Nationalparker och sevärdheter i 2-3-4 år som nybliven pensionär.
Jag kan inte ens gå till tandläkare eller köpa nya glasögon.
Min dotter är drabbad än värre ekonomiskt och hennes hälsa är svårt skadad av läkare, alla dessa är landsmän med mina fiender vid Karolinska.

I en tid då många "tigger" gör jag det nu också för att jag är nödd till det.

Jag la ca 5 år av min fritid under 14 år på KS till att försöka åstadkomma säkrare vård. 
Min dotter befinner sig idag som gisslan, under ansvar av en EU läkare i Falköping, landsmaninna med den läkare som var huvudaktör när pojken Casper mördades i samverkan med landsman med medaktören vid mordet, och i samverkan med landsmaninna till en av anstiftarna av två barnamord....

Min dotter har upprepat utretts och bevisats att vara mentalt frisk. 
Hon hålls sedan 2017 inlåst under Gulag lika omständigheter och TORTERAS av dessa läkare.
Hennes fysiska hälsa är mycket svårt skadad, med avsikt, av läkare. 
De hoppas att jag ska frita henne. De kommer då anklaga mig för psykiskt sjukdom och få mig inlåst. 
De kan när som helst skicka någon som tar min dotter från platsen hon befinner sig och sedan larma polis och påstå att jag fritagit henne och påstå att jag skulle vara psykiskt sjuk. 
Detta startade redan 2011 med att Expressen skrev att Socialstyrelsen begärt att jag skulle tas till läkare "med tvång om nödvändigt...". 
Detta kan bara sluta med att min dotter och jag mördas, som Linnéa Litbo. Rättsväsendet klarade inte att lösa den gåtan - läkarna dribblade med jurister och domare som om dessa varit boll i en bandymatch. 

Mitt konto vid LF bank 9020.14.683.70
IBAN-nummer:SE82 9020 0000 0902 0146 8370
BIC/SWIFT-adress:ELLFSESS





I en explosiv dokumentärfilm går Dr Judy Mikovits, forskare och molekylärbiolog från University of Virginia, ut med sin berättelse om hur hon uppdagade djup korruption inifrån amerikanska myndigheter – en härva som genom läkemedelsindustrin leder hela vägen in i coronakrisen. Den nya dokumentären om Mikovits historia har bekämpats hårt av de stora tech-jättarna, men trots censurförsöken fortsätter den att gå viral även långt utanför USA.
Dr Judy Mikovits var tidigare forskningschef vid Whittemore Peterson Institute (WPI) och hade ett erkänt namn i den medicinska forskarvärlden. När hon 2009 började rikta uppmärksamhet mot oetiska tillvägagångssätt inom läkemedelsindustrin och amerikanska myndigheter möttes hon dock av ett mycket hårt motstånd. 2011 arresterades hon sedermera med anklagelser om att ha stulit intellektuell egendom i form av sekretessbelagda dokument från det laboratorium där hon var verksam – något hon bestämt nekar till och menar att hon kan bevisa att hon inte har gjort.
– Om jag skrev på sociala medier, om jag sa någonting alls så skulle de hitta på nya bevis mot mig och kasta in mig i fängelset igen, berättar Mikovits i den uppmärksammade filmen som släpps under titeln Plandemic.
Hon berättar vidare att polisen vid arresteringen bokstavligen släpade ut henne från sitt hus trots att de inte ens hade mandat om husrannsakan och att man genom skumraskmetoder lyckades förstöra hennes ekonomi så till den grad att hon inte hade råd att föra fram ett enda av de 97 vittnen som kunde ha vittnat till hennes fördel på rättegången.
– Jag grät för jag visste att de inte hade några bevis mot mig den första gången och att de kan släppa lös den typen av kraft för att tvinga någon i konkurs, fortsätter Mikovits.
Forskaren konstaterar att hon gjorts till paria och tystats under högst tvivelaktiga omständigheter, men trots detta väljer hon nu i samband med att hennes yppandeförbud inte längre gäller att gå ut med en bok om vad som egentligen hände. Där blottlägger hon också en omfattande korruptionshärva inom amerikanska myndigheter och läkemedelsindustrin.
.......