torsdag 22 december 2011

Intervju med barnläkaren 21/12 2011


http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=17586

Allt det som drabbat barnläkaren - och mig - leder rakt tillbaka till problemen i Stockholms neonatalvård.

När väldigt många har väldigt mycket att dölja kan väldigt många hjälpas åt att skapa ogenomträngliga dimridåer för att dölja sanningen - och då kan det bli så här.

Föräldrarna gjorde en polisanmälan med en helt adekvat frågeställning - vad hände med deras barn från att hon skrevs ut från neonatalen tills hon togs in på BIVA.
Detta ledde till en helt annan fråga när man hittade tiopental i flickans blod.

Föräldrarnas fråga står kvar obesvarad. Det är riktigt illa.
Jag är övertygad om att sanningen finns och att ganska många vet vad svaret är.





måndag 12 december 2011

OM HUR PRESSENS SKRIVERIER PÅVERKAR - EX TIDNINGEN VÅRDFOKUS uppdaterad 27 sept 2012


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Nedan finns ett klipp ur tidningen Vårdfokus, Vårdförbundets tidskrift, 11 månader efter att man manövrerat bort mig från Karolinska sjukhusets neonatalavdelning, när människors reaktioner dämpats efter de initiala skriverierna om mig och min familj äntligen såg lite "ljus i tunneln". Min familj har tagit mycket mer skada av pressens skriverier än vad jag gjort. Jag känner läkarna som jag kritiserat och vet att deras skrupellöshet och ignorans saknar gräns. De är så upptagna med att beundra sin egen storhet och makt att man kan räkna med vad som helst om man säger emot dem. De sista månaderna jag arbetade på KS gick jag vanligen ett varv runt min bil på morgonen, innan jag körde hem från jobbet. Inte för att jag trodde att någon skulle ha kunnat göra något med däcken för att jag skulle skadas eller dödas när jag kommit upp i hastighet på motorvägen men för att jag inte kände mig säker på att detta. Jag hade övervägt att börja åka kollektivt till jobbet för att ingen skulle kunna skada min bil men kom på att mycket skulle kunna hända på vägen genom sjukhusparken på kvällen. Att betala för ett överfall på en gammal envis sjuksköterska som fortsätter att söka chefstjänster och lägga sig i vilka läkare som har vilken funktion, och som blir alltmer benägen att anmäla när läkare gör misstag, anses nog vara en bagatell av många beroende på kulturell bakgrund. Att använda sig av sina kontakter i Vårdförbundet, vederbörandes egen fackförening, är också en framgångsrik - och sannolikt mycket mera riskfri taktik - har det visat sig.
Min familj, som sett min kamp från andra hållet, som inte känner läkarna, som inte hört dessas väninnors hån mot de maktlösa, uppgivna - ibland till och med förvirrade - cheferna och som - framför allt annat - inte sett de svårt skadade små barnen, har det många gånger varit jobbigt med medias rapportering:

Publiceringsdatum: 2011-03-02 

Som Vårdfokus tidigare har rapporterat stängde en sjuksköterska  av pojkens respirator utan att någon läkare var närvarande.  I går sammanträdde  Socialstyrelsens rättsliga råd  om ärendet sedan åklagarmyndigheten hade begärt ett yttrande. 

Jag ringde omedelbart Rättsliga rådet och Åklagarmyndigheten i tron att Socialstyrelsen vridit mitt ärende ytterligare, av någon anledning. Ingen av dessa myndigheter hade någon aning om vad det handlade om. 
Mitt ärende hade inte varit uppe hos dem.

Jag skrev ett kort mail till reportern och bad henne ringa mig.
Hej XX
Har en fråga om en artikel du skrivit i Vårdfokus.
Vore tacksam om du kunde ringa mig på telefon  xxxxxxx
Med vänlig hälsning XXX

Ett par dagar senare skickade jag ett längre mail till reportern. 

När ingen hörde av sig ringde jag reportern på Vårdfokus. Hon var virrig och oklar och ursäktade sig med att det inte fanns tid för research. Man skriver för Vårdförbundets medlemmar, man påstår sådant som kan skada den enskilde mycket svårt men man ringer inte och ber om vederbörandes egen version. 
Dagens medicin, Svenska Dagbladet och Expressen har ringt till mig i ett tidigt skede, Aftonbladet senare, troligen efter ett tips. Vårdfokus har inte ens brytt sig om vad jag sagt när jag ringt upp dem.

Reportern på Vårdfokus skyllde på Sveriges Radio P4 och jag kontrollerade deras webb artikel. Där fanns ingenting om Rättsliga rådet och Åklagarmyndigheten. Jag ringde till SVR P4. De visste inget om att att någon nämnt de båda myndigheterna. Jag skrev också till en ansvarig på SVR P4:
Jag skulle vilja ställa fråga om följande artikel/nyhet från 1 mars 2011 kl 14.58, med rubriken  "Sjuksköterska stängde av barns respirator".
Tidningen Vårdfokus, som hänvisar till "Radio P4 Stockholms nyheter", skriver följande den 2 mars:
"I går sammanträdde  Socialstyrelsens rättsliga råd  om ärendet sedan åklagarmyndigheten hade begärt ett yttrande".
Jag är intresserad av att få veta varifrån uppgiften om åklagarmyndigheten kommit. Känner du till det?

Personen jag skrev till var bortrest sa hans mail svar och jag hörde aldrig av mig igen. Jag hade börjat tro att Vårdfokus fabricerat denna "nyhet" på uppdrag av Vårdförbundet, för att skada mig avsiktligt.

Reportern på Vårdfokus hade lovat mig att hon skulle kontrollera uppgifterna omedelbart och jag väntade förgäves på att man skulle ta bort artikeln från webb nyheterna. Jag förväntade också en dementi.
När jag sökte anställningar under våren var det flera som frågade om det fanns någon pågående rättslig process mot mig. Det fanns det inte då men när jag svarade som det var blev jag inte trodd. 
De chefer jag träffade var alla sjuksköterskor och alla hade givetvis läst det Vårdfokus hade skrivit. 

Jag skrev till Vårdförbundet och till Vårdfokus den 22 juni:
Jag har väntat på att Vårdfokus skulle komma med en dementi av sina felaktiga uppgifter och att webb artikeln skulle ändras men det har inte hänt.
Det har varit oerhört intressant att få veta att Vårdförbundet är så korrupt som det uppenbarligen är - kanske är det därför det går så dåligt för oss ssk att göra vår röst hörd.

Först när jag ringde till Vårdfokus ansvariga utgivare under hösten - jag minns inte exakt när - togs webb artikeln bort men jag har fortfarande inte sett någon dementi - artikeln försvann under tystnad.
Den artikeln har skadat min möjlighet att få anställning på ett nära nog oreparabelt sätt.

Jag vill rekommendera alla svenska sjuksköterskor att fundera noga över vad man förväntar sig av sin fackliga organisation mot bakgrund av det som drabbat mig.
Det har inte funnits någon som helst rättssäkerhet för mig i de två utredningar som gjorts om mig 2008 och 2010 och jag har inte fått något som helst stöd av Vårdförbundet. De har visserligen gått med mig på möten och kommunicerat med arbetsgivaren i mitt ställe vid enstaka tillfällen - vilket skadat mig svårt eftersom de varit lojala med arbetsgivaren.


Läs vidare i tidigare inlägg om Vårdförbundet!

Jag var ung på 60-talet därför prenumererar jag på Hippie Peace Freaks på Facebook.
Det påminner mig om en tid då män och kvinnor var starka, kärleksfulla och glada. 
Vi drog runt med våra gitarrer på ryggen, vi gjorde upp eldar på stränderna och satt i ring och sjöng Bob Dylan och talade om Love, Peace and Understanding och diskuterade How many miles must a man walk down before they call him a man...


We all have to live together, so we might as well live together happily. 
Dalai Lama 

Pic: European Bee-Eaters.
Från Hippie Peace Freaks


När jag har arbetat på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning 
har jag frågat mig - år efter år:


The answer, my friend, is blowing in the wind
The answer is blowing in the wind









söndag 11 december 2011

OM VÅRDFÖRBUNDET -ändrat 21/12 2011


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Jag har som sagt – vunnit en kamp mot läkare på Karolinska sjukhuset som inleddes när jag gick ut från läkemedelsrummet i juni 2008 – på skakiga ben för att jag förstod vidden av det som hänt – och talade om att det var jag som var skuld till flickan Linnéas höga natrium.

Jag visste att jag utsatte mig själv för stor fara men ville inte smälta in i avdelningens kultur – att dölja misstag och ljuga om dem. Det skulle ha varit som att jag hade förlorat min identitet. Det hade varit likställt med att jag knutit mig till en läkare med makt för att få position och kunna bli chef, i enlighet med avdelningens kultur. I stället har jag varit mån om att vara alliansfri genom åren för att kunna bli en rättvis chef men lika relation till alla om jag skulle fått sådan tjänst.

”Om du visste hur många misstag som dolts och ljugits om på den här arbetsplatsen genom åren”, sa den andra person jag berättade för. Hon hade arbetat på avdelningen tillräckligt länge för att veta vad hon uttalade sig om. Flera andra kom och sa att jag var fantastisk som berättat – ”det är inte många som skulle ha gjort… speciellt inte i din situation”, sa de till mig.

När jag kom till Vårdförbundet efter händelsen möttes jag av en närmast surrealistisk upplevelse. Ombudsmannen satt på en hög stol bakom ett skrivbord som var minst ½ meter högre än det jag sitter vid nu. Hon fick luta sig fram för att kunna se ner på mig som satt i en låg stol på andra sidan.

Jag talade om att jag varit en kritisk medarbetare i många år. Hon sa att hon inte kunde förstå varför man stannar på en arbetsplats om man är kritisk till vårdens kvalitet. Jag talade om professionaliseringen av sjuksköterskeyrket, om vikten av att lyfta fram omvårdnaden i stället för att fly från arbetsplatser som domineras av skrupellösa läkare och om vikten av den specifika omvårdnaden för för tidigt födda barn. Hon fnös. Jag talade om att en läkare hade hotat mig några timmar efter att jag hade anmält mig själv. Det trodde hon inte på. Efteråt begärde jag att få en annan ombudsman – det fick jag inte.

År 2010 kom samma ombudsman in och bemötte mig på samma sätt men hon var inte kallad till det möte då jag anklagades för mord den 7 april 2010. Den dagen ringde tf vårdchef till mig kl 11 och kallade mig till ett möte som skulle börja kl 13. Hon konfronterade mig via telefon med anklagelse om att jag skulle ha dödat ett barn vars vård – sa hon – inte varit tänkt att avslutas. Hon sa att verksamheten hade kallat en lokal facklig företrädare som min representant till mötet om avstängning kl 13.

Det hade gått 6½ dygn sedan jag stängde av respiratorn. Jag hade arbetat natten efter utan några kommentarer som tydde på någon avvikelse. Jag hade varit ledig fyra nätter och ingen hade ringt till mig trots att man påstod, vid mötet, att två läkare för södra Europa blivit ”oerhört upprörda” i samband med avslutet den 1 april – ingen hade någonsin missat när dessa personer blivit upprörda!

Tf vårdchef berättade senare för mig att syster Q – se inlägget ”Om ett barn som överlevde mot alla odds” – hade stått och väntat på henne när hon kom till jobbet på måndag morgonen. Syster Q hade varit ”mycket chockerad” över det jag hade gjort, sa den helt nyanställda, neonatalt helt oerfarna tf vårdchefen som hoppat in i chefskapet efter att fyra mycket erfarna chefer hade flytt från katastrofen på avdelningen – och så såg hon på mig med stort allvar. Hon visste inte det jag kände till – att alla chefer som kommit till avdelningen sedan min anställning hade fått liknande info om mig av syster Q och hennes väninnor, som hon hade fått. 
Hon visste inte heller att tre läkare kommit till mig en tid efter sin anställning och sagt till mig att det var viktigt att jag kände till att syster Q givit dem så underlig info om mig när de var nya, att de felbedömt mig och att detta gjort att de felbedömt patienter som jag rapporterat om. Det var en risk mot patientsäkerheten, sa de.
Det informella ledarskapet på avdelningen har inte dolt sina aktioner för mig. Det ingår i manipulativ teknik att göra ett offer medvetet om att man skadar honom/ henne. Det skapar stress som bidrar till att vederbörande blir misstrodd.

Verksamheten hade inte kallat vare sig facklig företrädare eller jurist. Den lokala fackliga företrädaren, som har samma chef som mig, svarade inte i telefon när jag ringde till henne innan mötet. Hon ringde inte heller mig, som var anklagad för mord, och ställde frågor. Jag fick inte kontakt med någon på Vårdförbundet. Det var lunchtid när jag samlat ihop mig efter telefonsamtalet – jag sov när man ringde för att jag skulle arbeta den natten, vilket framgick att de hade räknat med. Häromdagen läste jag protokoll från verksamheten. Där står att man ringde mig kl 13 och kallade mig till ett möte som skulle börja kl 15.15. Det är fel. Man satt i ett inledande möte på förmiddagen, när man ringde upp mig. Man konfronterade mig med mordanklagelsen i telefon med påslagen högtalare inför mötets deltagare. Man skulle ta paus för lunch kl 12 och fortsätta med förhandling om avstängning kl 13, då jag kunde delta om jag ville/kunde – det var inget krav. Jag sa nej initialt men ändrade mig sedan. Jag ringde Vårdförbundet utan att nå någon för att alla var på lunch och jag ringde den lokala företrädaren som inte svarade på väg in till KS.

Den lokala företrädaren skämdes så över att representera mig att hon var flammande röd i hela ansiktet och fläckvis längt ner över bröstet. Mitt intryck var att hon verkade rädd för mig. Det var uppenbart att hon inte trodde på det jag sa.

Om jag varit chef och en medarbetare hade stängt av en respirator och jag hade trott att detta berott på allvarlig psykisk ohälsa skulle jag ha sett till att vederbörande var representerad av både ombudsman och jurist från sitt förbund, förutom att jag skulle ha sett till att beteendevetare eller psykiater var närvarande vid konfrontationen. Än mera trovärdigt hade det väl varit om polisen kommit och hämtat mig för förhör än att detta skulle hållas av en jurist som initialt vid presentationen påstods vara en konsult från Arbetsmiljöverket, som sedan visade sig finnas med namn och bild på Ledarnas hemsida och som sedan – ett par dygn efter att jag ifrågasatt detta till min fackliga ombudsman – sades vara anställd på Karolinska. Varför sa man inte det i så fall, vid mötet? Och hur blir det med tystnadsplikten, om juristen inte var anställd vid KS vid mötet? När anställdes hon vid KS? Hon fanns fortfarande på Ledarnas hemsida för några få månader sedan. Jag hade skrivit till sjukhusets ledning om allvarliga brister i vården den 23 mars, och jag hade fört fram allvarliga anklagelser mot ansvariga läkare. Den 7 april leds detta möte av jurist som är anställd vid chefernas yrkesorganisation…

I efter hand, när jag insett att jag kunde försvara mig mot mordanklagelsen – som enligt Vårdförbundets jurist kunde ge 5-6 års fängelse – och verksamheten hade ändrat sin anklagelse – bad jag Vårdförbundet att få det protokoll som jag antog att min företrädare hade skrivit från mötet den 7 april. Det fanns inget protokoll sa min ombudsman. Jag bad då att ett sådant skulle skrivas eftersom det skulle göra det möjligt för mig att bevisa att läkarna ljög om vad jag anklagats för. Vårdförbundets ombudsman sa till mig att förbundet alltid skriver på arbetsgivarens protokoll och är lojala med dessa. Efter det slutade Vårdförbundet att svara i telefon när jag ringde och mina mail har inte heller besvarats förutom att ombudsmannen skickat ytterligare en kopia av verksamhetens felaktiga protokoll.
Jag noterade redan i utredningen av mitt misstag med Linnéa att det verkar finnas närmast obegränsade möjligheter för organisationer att göra efterkonstruktioner i form av omfattande dokument med många väl valda ord som gör att viktiga delar av sanningen förvirras bort.

Varför betalar vi fackavgifter????
För att underhålla kollegor som vill ha bekväma arbetstider och makt över sina medmänniskor?
För att vissa personer ska få tillgång till personlig utveckling i form av kurser och sammankomster i en förening för inbördes beundran???

Jag har varit medlem i Vårdförbundet i 30 år i enkom för att vara skyddad om något skulle hända i min yrkesutövning. Jag har inte varit nöjd med hur Vårdförbundet drivit frågan om professionaliseringen av yrkesrollen. Jag har bland annat varit djupt förundrad över att Vårdförbundets företrädare inte har reagerat när erfarna svenska barnsjuksköterskor, specialiserade på neonatalvård, ersatts av iva sjuksköterskor från forna Östtyskland som är verkligt trevliga och seriösa personer men som inte har en aning om vad man måste kunna för att ge specifik omvårdnad till för tidigt födda barn.  De får inte ens arbeta med större barn i hemlandet, enligt en av dem. De kommer till Karolinska universitetssjukhuset och vårdar stockholmarnas allra minsta barn – de kan vara födda i graviditetsvecka 22 och väga 350 gram!



Vem ska skydda barnen när inte barnsjuksköterskorna gör det????



Jag försökte nå lokal facklig företrädare många gånger innan hon svarade någon gång under 2009, för att diskutera frågan med henne och för att få veta om Vårdförbundet godkände att barnsjuksköterskor ersattes med iva sjuksköterskor i den omfattning som skett de sista åren på KS. Jag ville lyfta frågan att vården är så undermålig att erfarna barn/neonatalsjuksköterskor inte orkade jobba kvar.
Företrädaren hade inga svar utan verkade anse att det är upp till läkarna att bedöma vilken kompetens som krävs hos en enhets sjuksköterskor !!!
Mitt perspektiv, inifrån verksamheten, var dels att en ansvarig läkare utnyttjade iva sjuksköterskor som spelpjäs mot barn/neonatalsjuksköterskor för att hindra framväxt av en modern sjuksköterskeroll och dels för att hålla gruppen nedtryckt, understimulerad och fylld av konflikter och splittring.
(En annan mycket viktig faktor är att enbart specialistkompetenta barn/neonatal sjuksköterskor kan bedöma kompetensen hos en neonatolog och kvaliteten på neonatalvård).
Detta ingick inte i Vårdförbundets perspektiv. Som jag ser det var den fackliga företrädaren själv ett offer för den lokala kultur som skadar inte bara samtliga sjuksköterskor utan även patienter, föräldrar, barnens syskon, landstingets ekonomi, kunskapsutvecklingen i neonatalvården i hela landet osv osv.

Sjuksköterskeyrket är en egen profession med eget kunskapsområde. En profession karaktäriseras av att ingen annan delar gruppens specifika kunskap. Sjuksköterskor som lever kvar i det gamla paradigmet måste puffas ut ur sitt trygga beskydd av läkare och undersköterskor där de gömt sig för att slippa börja tänka, gå in i självständigt ansvar och stå upp för sig själva och sina yngre kollegor.
Det finns läkare som är insatta in den kunskap som finns hos olika specialist sjuksköterskor men det finns också läkare som vare sig förstår innebörden i sjuksköterskans funktion eller vill ta reda på vad den innebär. Har man kommit till Sverige med föresatsen att göra karriär för att kraven är så låga på läkare i vårt land, för att det karriärmässiga motståndet är så svagt (framför allt godtroget och lättlurat) - som jag hörde en läkare säga till en kollega – månar man nog inte om sjuksköterskor som har den kompetens som krävs för att kritisera läkare!

Ingen skulle komma på tanken att anställa mig till att förlösa barn eller till att vårda vuxna iva patienter men det motsatta ses som självklart – att barnmorskor och iva sjuksköterskor arbetar med för tidigt födda barn som de inte har någon utbildning om. De har inte ens den kunskap som krävs för att ha ansvar för alla de sjuka fullgångna barn som vårdas tillsammans med sina mödrar på BB på KS. Den enda ”barnpersonal” som ser de barnen kan vara en jourläkare under utbildning till barnläkare sedan starka grupper tvingade bort den enda grupp med barnkompetens – barnsköterskor som var utbildade av barnsjuksköterskor – från BB.

Bakgrunden till den utveckling som skett de sista åren, och som inneburit en extrem utarmning av hela den svenska neonatalvården, är – tror jag – att starka neonatologer i Sthlm har kämpat med all kraft för att hindra utvecklingen av barn/ neonatalsjuksköterskans självständiga funktion. Man vill ”bevisa” att de minsta barnen inte kan vårdas på sina hemsjukhus – vilket de kan om man gör som man gjort i södra Sverige; utbildar läkare och sjuksköterskor till hög nivå, samverkar mellan grupperna, samverkar mellan sjukhusen och upprätthåller god kompetens för intubering. Jag tror att den bakåtsträvan som finns hos Sthlms neonatologer är unik för Sverige och att det är en fråga om makt och om inkomst från utomlänspatienter.

Vårdförbundets ombudsman sa att verksamheten inte hade grund för att avsluta min anställning, när man hotade med det. Frågan är om man ens hade grund för att stänga av mig när anklagelsen ändrades från mord till att jag skulle missuppfattat läkarnas rapport till mig – men det var inget Vårdförbundet tog upp med mig då. Man var bara angelägna om att min anställning skulle avslutas så snabbt som möjligt och med så liten fördel för mig som möjligt. Jag har så pressad då – speciellt av Vårdförbundets ställningstagande för arbetsgivaren – att jag hade svårt att se helheten.

Mina barn, som påverkats av pressens skriverier om mig sedan 2008, mådde dåligt. Mitt ena barn hade bestämt sig för att resa till USA och aldrig återvända till Sverige pga det som hände mig. Mina barn hade sett mig plugga, skriva och kämpa i flera år. De hade hört mig berätta att man inte ändrade rutinen för sondsättning trots att mängder av röntgensvar visade felaktiga lägen och att många barn hamnade i respirator efter allvarliga aspirationstillbud, de hade hört om min kamp för desinfektion av kuvöser och jag hade berättat om felaktiga diagnoser och behandlingar som orsakats av att enhetens läkare inte ens får grundläggande utbildning mer än om intensivvård. De får inte lära sig om alla de sjukdomar som kan förekomma hos nyfödda – och det är det mesta. Mina barn hade hört mig berätta om hur jag stått bredvid nyanställda läkare, som är ensamma ansvariga på plats mer än halva dygnet, och försökt få dem att förstå att ett nyfött barn som hittats i dåligt skick på BB faktiskt kan ha en viss sjukdom även om en annan läkare bedömt att det inte är så några timmar innan – för att den läkaren också är ny och för att vederbörande inte heller fått den undervisning som är gängse bland svenska neonatologer. Det är också en fråga om makt – att inte ge sina kollegor tillgång till kunskap utan hålla dem lågt utbildade, splittra dem genom orättvisa förutsättningar och sedan stigmatisera dem som blir stressade och mår dåligt.
Mina barn har vetat att på min tidigare arbetsplats hade jag varit en liten del i ett noga uttänkt nätverk som gick ut på att ingen oerfaren läkare skulle kunna göra något misstag, för att ansvariga läkare byggde samverkan med erfarna och välutbildade sjuksköterskor och barnsköterskor.

Jag sa till min ombudsman att jag inte ville acceptera avslut av min anställning eftersom jag inte ansåg att jag hade gjort något fel utan att jag blivit utsatt för en utmanövrering. Min ombudsman var oerhört hånfull mot vad hon kallade ”konspirationsteorin”. Jag anade att Vårdförbundet var en del av konspirationen och tänkte att det lönar sig sannolikt både att vara vårdchef och facklig företrädare, om man hjälper läkare att göra sig av med kritisk personal.
Jag ville inte förhandla om omplacering inom sjukhuset, eftersom jag var så rädd för nya anklagelser, men jag ville ha hjälp att driva en rättslig process mot Karolinska sjukhuset med anledning av hur jag behandlats under stor del av anställningstiden. Speciellt gällde det uppgifterna i pressen om att mitt misstag år 2008 skulle ha orsakat flickan Linnéas hjärnblödning. Ombudsmannen sa att jag inte, under några som helst omständigheter, skulle få hjälp av förbundet.
Jag fick inte ens tala med den jurist som bedömer om en fråga ska drivas vidare. Min ombudsman gjorde den bedömningen.

Det skulle hållas ett möte om avslut av min anställning och förutom den ordinarie ombudsmannen skulle ytterligare en kvinnlig ombudsman vara med. Denna hade en juridisk utbildning sa sektionens ordförande lugnande till mig. Jag fick träffa kvinnan och fick stort förtroende för henne. Jag hade varit med på alla möten dittills men orkade inte då, pga långvarig press. Jag var dessutom arg på läkarna och jag brukar försöka ta det lugnt när jag blir arg och vänta tills det går över innan jag agerar. Efter mötet fick jag veta att den extra kvinnliga ombudsmannen hade ersatts av en manlig som jag också hade talat med. Han hade svarat i telefon när jag ringt Vårdförbundet vid ett par tillfällen. Jag hade med svårighet orkat med hans tonfall som drypt av förakt mot mig – ”skandalsjuksköterskan”. Om jag fått veta att den mannen skulle representera mig skulle jag ha gått till mötet själv. Jag ser detta – att den seriösa ombudsmannen ersattes med en som jag absolut inte skulle ha valt, utan att man lät mig ta ställning till bytet av person – som en del i Vårdbundets samverkan med arbetsgivaren i utmanövreringen av mig.

Det kom ett protokoll om avslutet av anställningen och när jag läste den såg jag att det var ett dokument som jag inte borde underteckna. Jag frågade min ombudsman hur hon kunnat gå med på skrivningen och sa att jag inte ville underteckna. Hon sa att jag hade två alternativ – om jag inte skrev på skulle min anställning komma att avslutas omgående. Jag skulle inte få en enda krona från Karolinska sjukhuset. Jag skulle vara tacksam över att Vårdförbundet hjälpte mig till denna ersättning – avgångsvederlag motsvarande 6 månaders daglön - så illa som jag betett mig…
Jag ringde mitt försäkringsbolag och frågade om rättsskyddet i hemförsäkringen. Det omfattade inte tvister i yrkeslivet.
Jag upprepade i flera kontakter med  ombudsmannen att jag inte kunde skriva på för att det innebar att jag, som varit utsatt för regelrätt mobbing i ca 10 år, avsade mig all möjlighet att driva min sak mot sjukhuset någonsin. Ombudsmannen fnös – som hon ofta gjorde – och sa att hon trodde inte att någon hade mobbat mig.
Eftersom jag vägrade skriva under ringde en högre befattningshavare inom Vårdförbundet upp mig. Hon ägnade någon timme åt att klargöra för mig att jag var tvungen att skriva på för att jag inte hade någon möjlighet att få mer hjälp av Vårdförbundet. Eftersom jag – dumt nog – litade på den person som ringde mig – jag trodde jag kände henne – skrev jag på. Idag önskar jag att jag hade lagt till ”härtill är jag nödd och tvungen” för så var det. 
Det var 100 % mot mina intressen att skriva på och det var 100 % Vårdförbundets tvång som drev mig till det.

Det är viktigt att veta för alla medlemmar i Vårdförbundet att whistleblowers inte får stöd av förbundet. Förbundets anställda får avsevärt större personliga fördelar av att alliera sig med makten på arbetsplatserna än att skydda svaga medlemmar.

När jag skulle börja leva på arbetslöshetsersättning fick jag ut knappt 10 000 kronor för 4 veckor. Jag ringde Vårdförbundet vid två tillfällen och frågade om inte förbundet hade någon arbetslöshetsersättning. Det fanns inte sa man. Till slut hade jag så  lite pengar kvar att jag tänkte gå ur Vårdförbundet för att jag itne hade råd att betala drygt 100 kronor/månad i avgift. När jag gick in på förbundets hemsida, med tanken att det var sista gången, såg jag direkt en liten notis där man kunde läsa att förbundet har den bästa arbetslöshetsförsäkring som finns i vårt land. Det innebar plötsligt att jag fick nästan dubbla ersättningen mot innan.

Jag har gjort upprepade försök att få ett protokoll som innehåller det som verkligen hände på Karolinska sjukhuset den 7 april 2010, viktiga uppgifter som hur juristen presenterades, att man läste högt ur en anmälan som man sa var skriven av mamman, att hela mötet byggde på detta – att mamman skulle ha skrivit den anmälan – och att det var en ren tillfällighet att det kom fram att den var skriven av någon personal. Det var först när jag bad att få läsa anmälan, för att jag inte trodde på att mamman hade skrivit den, som sanningen uppdagades.

Jag har frågat Socialstyrelsen senare vem som egentligen hade skrivit den där anmälan som låg till grund för min avstängning. De hade inte hört om någon anmälan. Jag har frågat Socialstyrelsen vad den barnsköterska sagt som satt vid sidan om mig när jourläkaren kom in och tackade mig efter avslutet, och även hälsade från bakjouren och tackade för hans räkning. Socialstyrelsens utredare hade inte sett någon anledning att intervjua den barnsköterskan sa utredaren och eftersom jag inte haft någon juridisk företrädare har jag inte kunnat ställa några krav – jag har varit rättslös.

Nu har jag som sagt fått rätt i tre instanser mot läkare som ljugit om mig och spridit oriktiga uppgifter om mig i pressen sedan 2008. Jag har klarat det utan vare sig fackförbund eller annan människa. Jag har själv tagit avstånd från människor som velat stötta mig , bland annat genom att vara ”vän på Facebook”, för att jag inte velat att min situation skulle skada någon annans karriär. Mot bakgrund av detta tänker jag att jag kanske har bevisat att jag har den styrka som krävs för att vara chef på KS neo och för att kunna skapa en stark, dynamisk, innovativ och trevlig arbetsplats där alla mår bra.

Som jag skrivit innan – jag har arbetat på > 30 olika arbetsplatser i tre olika yrken – men jag har bara varit anställd hos tre arbetsgivare, förutom ett par korta anställningar för många år sedan.  Jag ser ett helt annat perspektiv än dem som kommit till Karolinska sjukhuset som barnsköterskor eller nyligen utbildade sjuksköterskor. Jag har inte ”rätt” i allt jag tänker och tycker. 
Kreativ utveckling bör utgå från att innovativa och drivande människor tvingas föra debatt med dem som är försiktigare – det är i mötet mellan ”motorer” och ”stabiliserare” som den goda ar betsmiljön skapas.

Vårdförbundet – vad är det?
Är det en organisation för medlemmarna eller för en grupp människor som lever gott på våra avgifter men som inte bryr sig det minsta om den vård som många av dem lämnat för väldigt länge sedan…
Jag anser att Vårdförbundet bör betala tillbaka allt jag betalat till dem genom åren, med ränta. Jag kan vilja driva en egen process nu och behöver de pengar jag har investerat i Vårdförbundet för att kunna få juridisk hjälp – allt annat måste, tänker jag, ses som rent bedrägeri.

Slutligen – mamman vars barns vård jag avslutade skrev några inlägg i debatten i Dagens medicin i april 2011, ett år efter hennes barns död. 
Alla utom ett av hennes inlägg ströks av webb redaktören omedelbart och sedan dess verkar Dagens medicin ha strukit artiklar och debattinlägg som funnits på Internet under lång tid.
Mamman skrev att läkaren, inte sjuksköterskan, borde stå till svars för ”slarv på KS”. Hon skrev att man som förälder får mer förtroende för sjuksköterskor än för läkarna, och föreslog att det skulle göras en undersökning om förhållandena.
Jag har alla mammans inlägg sparade.










fredag 9 december 2011

OM ETT BESKED FRÅN SOCIALSTYRELSEN


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.





Idag den 9 december 2011 ringde jag Socialstyrelsen och fick då besked om att mitt ärende hos dem nu är helt avslutat.


lördag 26 november 2011

OM KUSINER OCH SOSFS 1995:15 OCH 1993:17

Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.

Jag kommer från en släkt med människor som varit som en urskog
- inte perfekta, inte raka och väl ansade utan lite böjda och utbredda
- med starka rötter djupt förankrade...

Min farmor reste ensam mellan Sverige och USA för att arbeta minst ett par gånger vid förra seklets början.
Min farfar satt i Riksdagens andra kammare en period på 1910-talet.
En av mina kusiner, en barnsjuksköterska, var förr chef på en barnavårdscentral- hon anställde enhetens läkare
- de läkare som fungerade fick fortsatt uppdrag
- de läkare som var oseriösa och slarviga fick aldrig komma tillbaka
En av mina kusiner var kvalitetsansvarig på ett av vårt lands största företag - han har rest till underleverantörer i många år, jorden runt, för att kontrollera kvaliteten på deras produkter
En av mina kusiner var personalchef på ett stort statligt bolag i Sthlm i många år
En av mina kusiner har ledande tjänst vid ett av landets gamla universitet sedan många år


*** Ändringar gjorda 4 december 2023.
Min farmor Tekla Kjellman reste ensam mellan Sverige och USA för att arbeta minst ett par gånger vid förra seklets början. Min farfar, Albert Karlson var liberal riksdagsman en period på 1910-talet.
År 1924 förlorade de sin gård på grund av en borgen för en skeppsredare. 
Namnet har inte nämnts i mitt hem. Det har varit en hederssak. 
Makarna hade fyra barn i ålder 1-8 år och farfar hade en äldre son, prematurfödd, vars mor dött. 

En av mina kusiner, en barnsjuksköterska, var förr chef på en barnavårdscentral
- hon anställde enhetens läkare
- de läkare som fungerade fick fortsatt uppdrag
- de läkare som var oseriösa och slarviga fick aldrig komma tillbaka

En av mina kusiner var kvalitetsansvarig på ett av vårt lands största fordonsföretag - han har rest ensam till underleverantörer i många år, jorden runt, för att kontrollera kvaliteten på deras produkter.

En av mina kusiner var personalchef och ingick i VD gruppen vid statligt bolag i Sthlm i många år.

En av mina kusiner har varit forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet, och är forskarstöd och enhetschef vid ett av landets gamla universitet sedan många år.

Min bror har varit forskarstöd vid högskola.

* Jag utsågs till huvudpostkassör vid regionsansvariga huvudpostkontoret Skövde 1 vid 22 års ålder.   
Alla kontanter som sändes mellan Skövdes dåvarande Riksbank och ca 40 banker och postanstalter i regionen, passerade min kassa. Jag hade nyckeln till huvudkassan och stora kassavalvet. 
Jag kom först och gick sist.
* År 1975 erbjöd Postverket mig 2 årig chefsutbildning i Stockholm, med lön och trakamente.
Jag valde att läsa till mentalskötare/ undersköterska, sedan sjuksköterska och barnsjuksköterska.
* Runt 1980 delegerades jag flera gånger avdelningsansvar vid missbruksavdelning 56 Ryhov.
Det handlade om att skydda allt och alla från inre problem som drogintag, yttre problem att besökare med vapen, försök till rymning, hot mot personal och medpatienter.
* År 1983 var jag färdigutbildad sjuksköterska.  
* År 1986 läste jag till barnsjuksköterska, i Linköping och Växjö, avslutat med kandidatexamen. 
* År 1988 skickade barnkliniken i Jönköping mig, som första sjuksköterska vid neonatalverksamheten, till universitetskliniken Lund för utbildning tillsammans med barnläkare, i specialisering i neonatologi.   Ett par år senare blev jag delegerad läkaransvar för barn i intensivvård, upp till 6 månaders ålder, och de minsta för tidigt födda barnen, de nätter primärjour var oerfaren.
* År 1996 kom jag till Karolinska sjukhusets neonatalverksamhet Solna. Enhetens sjuksköterskor trodde att de befann sig i vård på världsledande nivå, de jämförde sig med "stora centra" i USA. Ingen hade kandidatexamen. De ansåg att de inte kunde lära något av kontakt med Sveriges neonatalverksamheter. 
* År 2004 fick jag spontant erbjudande om handledning till doktorsavhandling i omvårdnadsvetenskap av lektor vid Karolinska institutet och professor vid Folkhälsomyndigheten, när jag frågade om handledning för mindre projekt, avsett att lyfta kompetensnivån hos alla sjuksköterskor vid Karolinska sjukhusets neonatalverksamhet, från äldre gymnasial nivå till akademisk nivå, beslutad 1977***.



När jag kom till Socialstyrelsen i september 2010, för utfrågning om en händelse i april 2010, frågade utredarna hur jag tänkt när "en som" jag sökt chefstjänst och velat ha ansvar för kvalitet, undervisning och utveckling i delat ledarskap med en chef med erfarenhet av organisation:
"...ja det är klart - alla som söker en chefstjänst måste väl vara lite tokiga" sa en utredare och skrattade snällt.

Jag visste inte att jag var "en som" inte dög. Jag hade arbetat i positioner med stort personligt ansvar. När jag sökte till ett statligt verk som testade alla inför anställning på 60-talet valdes jag för intervju med psykolog och hög tjänsteman efter skriftliga test. Man erbjöd mig betald utbildning till chef - jag kunde välja mellan tre olika inriktningar. Det var innan jag fyllt 25 år. Man hade placerat mig på vikariat som chef sedan jag var 22 år. Jag sa nej och valde att börja i vården i stället... det var inte särskilt smart men jag har fått kunskap om vårdens organisation som gör att jag skulle vilja starta en revolution.

Det duger verkligen inte att så många sjuksköterskor vägrar att följa nationella direktiv och tillåts gå runt och inbilla sig att deras utbildning, som de gick på 70-80-talen, duger idag utan komplettering.

Hur många vill köra runt i en bil från 70-talet idag?


Vem använder en mobil telefon från 80-talet?

Att envist hävda att ens gamla utbildning duger utan kompletteringar på 20-30 år eller längre är som att fortsätta att skriva allt för hand medan alla andra använder en dator.
Det har gått över 15 år sedan Socialstyrelsen gav rekommendation om att alla sjuksköterskor med äldre utbildning skulle uppgradera denna!

På länssjukhuset kom chefsläkaren dundrande år 1995 med absolut krav på samtliga sjuksköterskor om att påbörja utbildningen snarast. Han hänvisade till SOSFS 1995:15 - de av oss som protesterade tystades. Ingen har ställt det kravet på de sjuksköterskor som dominerar på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning ännu - för ingen vågar ställa krav på dem!
Om jag blivit vårdchef skulle de tvingats välja mellan att plugga eller att inte få ha hand om elever och inskolningar och att inte få delta i arbetsgrupper. Det skulle givetvis ha påverkat deras lönesättning att inte ta ansvar för sin personliga kompetensutveckling. 

Utdrag ur ICN:s etiska kod för sjuksköterskor:
Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för sitt sätt att utöva yrket
och för att genom livslångt lärande behålla sin yrkeskompetens.
Sjuksköterskan har huvudansvaret för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer inom omvårdnad, ledning, forskning och utbildning inom yrkesområdet.
Sjuksköterskan är aktiv när det gäller att utveckla omvårdnad som vilar på evidensbaserad kunskapsgrund.

Jag hade tänkt ut en strategi för att klara inskolning bättre än innan, även om alla dessa kollegor hade valt att säga upp sig - men givetvis ville jag inte att någon skulle lämna avdelningen utan att mina kollegor - som jag tycker om och ville arbeta med - skulle få glädjen av höjd kompetens och ökad insikt om sin oerhört viktiga roll i utvecklingen av neonatalvården i hela landet.

Det duger inte heller att unga sjuksköterskor vänder sig till läkare med frågor om specifik omvårdnad. Läkare har inte den kunskapen.

Det leder inte heller till säkerhet i vården om iva sjuksköterskor och barnmorskor kliver in i barnsjukvården och allierar sig med våra läkare - pediatriker och neonatologer - och tar sig makt som inte motsvaras av adekvat kunskap utan har sina rötter i en inbillning om att barnsjuksköterskor inte är specialister på sitt område. - Men, som sagt - vi barnsköterskor måste synliggöra, utveckla och utnyttja vår kunskap om inte andra ska ta över.
Vad skulle man tänka om barnsjuksköterskor klev in på Iva för vuxna eller på Förlossningen och tog beslut över huvudet på iva sjuksköterskor och barnmorskor tillsammans med anestesiologer och obstetriker?

Var och en måste arbeta med det den är utbildad och anställd för - annars blir det kaos.
När man väljer att anställa olika kompetenser måste organisationen samordna så att de olika grupperna befruktar varandra - inte konkurrerar ut varandra !!
Chefer måste ovillkorligt kunna den verksamheten de är satta att leda - annars blir de marionetter.
Chefer - både läkarchefer och omvårdnadschefer - måste befinna sig så nära verksamheten att de kan se missförhållanden och stoppa utvecklingen av problem innan de blir olösliga.

Vänskapskorruption är en verksamhets värsta fiende och när man inleder privata relationer på jobbet måste man dela på sig. När läkares privata väninnor, och deras bästa kompisar, tilldelas nyckelpositioner och tillåts skriva PM och riktlinjer som ingen annan sjuksköterska - inte ens chefssjuksköterskorna - kan ifrågasätta kan det bara bli fel.

Varför skulle man, som seriös sjuksköterska, välja att stanna i en organisation där möjligheten att påverka inte  handlar om kunskap utan om allianser med utbyte av makt där ingen vet vem som utnyttjar vem?


År 1995 kom följande anvisning för professionaliseringen av sjuksköterskors yrkesroll:


Publicerat
SOSFS 1995:15 (M)
Beslutade den 4 december 1995
Utkom från trycket den 12 februari 1996
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Kristina Widgren



Observera att det kan förekomma fel i Internetversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Det är den tryckta utgåvan av författningssamlingen som gäller.
Föreskrifterna och allmänna råden presenteras inte i konsoliderad form. Om föreskrifterna och allmänna råden har ändrats framgår det endast genom Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS), sökbar databas.


Socialstyrelsens allmänna råd
Kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska
Enligt 6 § förordningen (1982:771) om behörighet till vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster är den som har legitimation för yrket behörig till tjänst som barnmorska respektive sjuksköterska. Vidare anges att Socialstyrelsen skall meddela allmänna råd om kompetenskrav för sjuksköterskor. Socialstyrelsen har gjort en översyn av de allmänna råd som gavs ut 1985. Vid denna översyn har även barnmorskors verksamhet tagits med i de allmänna råden.
Förordningen reglerar behörigheten till vissa tjänster inom landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen anser att dessa allmänna råd även bör tillämpas inom privat verksamhet.
Verksamhetens utveckling
Hälso- och sjukvårdens struktur och innehåll förändras successivt. Olika faktorer bidrar till kravet på förändring. Högre krav ställs på hälso- och sjukvårdens kvalitet samt på nya och alternativa behandlingsformer samtidigt som efterfrågan på vård och service ökar. Utvecklingen av medicinsk teknik samt forskning och utvecklingsarbete medför nya möjligheter för vård och behandling. Begränsade ekonomiska resurser tvingar fram politiskt administrativa lösningar som påskyndar förändringar. Detta ställer krav på arbetsgivaren att hålla sjuksköterskans och barnmorskans kompetens aktuell i förhållande, till verksamhetens utveckling.

Samtidigt genomförs flera betydande nationella reformer. Kommunerna har övertagit huvudmannaskapet för viss hälso- och sjukvård samt för omvårdnad och omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. För medicinskt färdigbehandlade psykiskt sjuka har kommunerna betalningsansvar enligt lagen 1990:1404. Den offentliga hälso- och sjukvården kompletteras med privat vård. Förändringar som dessa leder till andra förutsättningar för organisationen av hälso- och sjukvårdens olika grenar.
De begränsade ekonomiska resurserna och ett ökat inslag av marknadsorientering, leder till förändringar av den öppna och slutna hälso- och sjukvården. Inom den slutna vården minskar antalet vårdplatser som en följd av bl. a. kortare vårdtider och en ökad poliklinisering av vården. Flera sjukhus övergår till en organisation med såväl öppen som sluten vård vid avdelningar som är gemensamma för flera kliniker eller organinriktade enheter. Till dessa koncentreras resurserna.
Denna utveckling ställer generellt sett högre krav på kompetens. Sjuksköterskorna kommer inte heller framgent att vara en homogen yrkesgrupp, utan kommer att ha mycket olika profiler. De högre kraven på kompetens hos sjuksköterskorna förutses följa två huvudlinjer; antingen mot ett bredare yrkeskunnande eller mot en specialisering. Väsentligt högre krav kommer att ställas på administrativt kunnande och ledningskompetens hos sjuksköterskor i ledande ställning.
Utbildning och kompetensutveckling
Generellt om sjuksköterskors och barnmorskors yrkeskunnande
Kompetensbegreppet kan relateras till kunskapsbegreppet och vara av formell eller reell art. Sjuksköterskor och barnmorskor dokumenterar sin formella kompetens eller behörighet med legitimationsbevis. För vissa tjänster krävs därutöver kursbevis eller motsvarande kompetensbevis över genomförd vidareutbildning.

Utbildning
I samband med 1993 års högskolereform blev sjuksköterskeutbildningen en sammanhållen och EU-anpassad utbildning fram till sjuksköterskeexamen (120 poäng), som berättigar till legitimation som sjuksköterska. Våren 1996 examineras och legitimeras de första sjuksköterskor som utbildats enligt 1993 års studieordning. För sjuksköterskor finns en vidareutbildning till barnmorskeexamen (60 poäng), som berättigar till legitimation som barnmorska. Annan vidareutbildning av sjuksköterskor för specialisering inom visst område sker enligt lokala beslut vid högskolan. Kurser och utbildningsprogram, som i stort sett motsvarar inriktningarna inom hälso- och sjukvårdslinjen och dess påbyggnadslinjer, anordnas övergångsvis vid högskolorna som vidareutbildning av sjuksköterskor som genomgått 1982 års eller tidigare studieordning. Högskolorna förväntas successivt utveckla och tillhandahålla ett flexibelt utbud av kurser som sjuksköterskor och barnmorskor kan genomgå i vidareutbildnings- eller fortbildningssyfte.

Tidigare studieordningar för sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning redovisas i bilaga.
Socialstyrelsen legitimerar sjuksköterskor och barnmorskor med utländsk utbildning i enlighet med gällande behörighetsförfattning. Vidare utfärdar Socialstyrelsen behörighetsbevis till nordisk distriktssköterska. Efter att ha fått legitimation kan en sjuksköterska med annan utländsk vidareutbildning vända sig till en högskola som anordnar motsvarande svenska utbildning för att få sin vidareutbildning prövad och kompletterad.
Socialstyrelsen utfärdar på begäran särskilda intyg – "Certificate of Good Standing" – till Sjuksköterskor och barnmorskor med svensk legitimation som avser att arbeta utomlands. Till sjuksköterskor och barnmorskor som genomgått utbildning enligt 1966 respektive 1982 års studieordning (allmän hälso- och sjukvård) utfärdas därtill – enligt en övergångsbestämmelse i EG-direktivet – ett intyg som krävs för godkännande inom Europa i ett land som tillhör EU (eller omfattas av EES-avtalet).
Från nybörjare till expert
Sjuksköterskors och barnmorskors kompetens består inte enbart i förmågan att utföra vissa arbetsuppgifter korrekt, utan även i att i alla situationer kunna bedöma och besluta när en åtgärd är relevant. 

Då en sjuksköterska övergår från att vara student till att arbeta som sjuksköterska blir därför behovet av introduktion särskilt stort. Efter avslutad utbildning behöver sjuksköterskan få möjlighet att uppöva sin yrkesskicklighet innan hon anförtros de mest krävande arbetsuppgifterna. Detta skall förstås mot bakgrunden av att sjuksköterskans yrke innehåller flera dimensioner som på ett dynamiska sätt utvecklas i mötet med det avvikande, det onormala, allt det oförutsägbara som är en del av mänskligt liv.
I en rapport från Statens beredning för utvärdering av medicinsk teknik (SBU) beskrivs en modell för yrkeskunnandets utveckling i fem steg: sjuksköterskan som nybörjare, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig och expert (SBU-rapport nr 123, s. 53).
Kompetensutveckling
I hälso- och sjukvården skall finnas den personal som behövs för att ge god vård (se 13 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL). Alla som tjänstgör i hälso- och sjukvården skall därför ha ett yrkeskunnande som gör det möjligt för dem att ge patienterna en sakkunnig och omsorgsfull vård. Enligt 2 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (ÅL) skall den som tillhör hälso-och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården har ansvar för hur just han/hon fullgör sina arbetsuppgifter; ett personligt yrkesansvar (6 § ÅL).

Sjuksköterskornas och barnmorskornas möjligheter till ett kompetensinriktat lärande i arbetet behöver beaktas i arbetets organisation på varje arbetsplats. För att erfarenheterna från det dagliga arbetet skall kunna fördjupas krävs att sjuksköterskan/barnmorskan får tid och möjligheter till reflektion – dvs. att tillsammans med kolleger och andra yrkesgrupper bearbeta olika problem – och att hon stimuleras att ta del av och engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt område. Det kompetensinriktade lärandet behöver stödjas genom planerad utbildning.
Det är angeläget att sjuksköterskornas och barnmorskornas kompetens tas till vara och utvecklas så att patienterna får en god och trygg vård. I vissa fall finns behov av vidareutbildning för specialisering inom ett område eller för en verksamhet. Numera kan en legitimerad sjuksköterska/barnmorska genomgå vidareutbildning av varierande längd inom högskolans utbud av kurser. I takt med hälso- och sjukvårdens utveckling har det även tillkommit kurser inom olika specialområden och i teoretiska ämnen utöver dem som nämns i avsnittet "Särskilt kompetens- krävande verksamheter och funktioner". Sådana kurser utvecklas fortgående. Härigenom kan t. ex. en sjuksköterska med specialisering inom ett område komplettera och bredda sitt kunnande med en kurs från ett annat specialområde eller inom ett allmänt ämnesområde som är relevant för hennes verksamhet.
Omvårdnad
I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17) Omvårdnad inom hälso- och sjukvård framhålls bl. a. att omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Den specifika omvårdnaden kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också om en viss sjukdom och dess behandling.

En sjuksköterska som har en kvalificerad utbildning i specifik omvårdnad är särskilt lämpad att svara för den praktiska utformningen av omvårdnaden. I detta ansvarsområde ingår att ha ett primärt ansvar för omvårdnad, vilket bl. a. innefattar att "ansvara för att de omvårdnadsteoretiska och etiska grunderna för omvårdnadsarbetet tydliggörs så att de kan ligga till grund för det dagliga arbetet".
Särskilt kompetenskrävande verksamheter och funktioner
Patienternas behov inom varje specialområde blir avgörande för vad en sjuksköterska eller barnmorska behöver kunna göra. Kompetensbeskrivningar för de olika specialområden som berörs i nästa stycke redovisas i en särskild utgåva, som publicerats i skriftserien Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:5.

I all sjukvårdande verksamhet finns krav på särskild kompetens som utvecklats enligt ovan. Av olika skäl har vissa specialområden här framhållits och för dessa har krav formulerats. Dessa områden är geriatrisk vård, hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorskeverksamhet), psykiatrisk vård, onkologisk vård, ögonsjukvård (inklusive ortoptik) samt anestesisjukvård, intensivvård, operationssjukvård och diagnostisk radiologi. Även anställningen som distriktssköterska ställer särskilda krav på sjuksköterskans förutsättningar för yrkesutövningen. De specifika insikter som erfordras i dessa fall kan bara i ringa mån inhämtas från andra specialområden. Det är därför angeläget att sjuksköterskor som anställs till dessa områden har genomgått vidareutbildning för specialisering inom området. (Med vidareutbildning för specialisering inom området jämställs här motsvarande utbildning som genom förts enligt tidigare studieordningar och där benämnts specialutbildning, vidareutbildning, inriktning och påbyggnadslinje, jfr bilaga). Sjuksköterskan med särskilt medicinskt ansvar inom den kommunala hälso- och sjukvården har ett författningsreglerat övergripande ansvar (se 24 § HSL och 10 § förordningen (1994:1290) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården). Detta ställer krav på specifikt kunnande utöver rekommenderad specialisering (SOSFS 1991:10). Anställningen som barnmorska regleras i särskild ordning och förutsätter legitimation som barnmorska (jfr det inledande stycket).
Innan en sjuksköterska anställs till en särskilt krävande funktion – t. ex. sjuksköterska med ständig nattjänstgöring – bör hon ha fått möjlighet att uppöva sin yrkesskicklighet som sjuksköterska och inhämta yrkeserfarenheter från området. Det är viktigt att en sjuksköterska som tjänstgör nattetid är förtrogen med hur verksamheten fungerar under dagtid.
Funktionen som sjuksköterska/barnmorska i ledande ställning vid en avdelning/enhet kräver särskild kompetens inom arbetsledning och administration inklusive budgetarbete och insikt i hälsoekonomi samt förmåga att initiera och leda utvecklingsarbete inom verksamheten. I ledningsarbetet ingår även att följa upp hur personalen utför sina delar av kvalitetssäkringsarbetet.
Successivt har det utvecklats och utvecklas fortgående specialiserade vård- och behandlingsformer för vissa patientgrupper eller inom vissa verksamheter som ställer krav på att sjuksköterskan/barnmorskan har en specifik kompetens för arbetet, dvs. att hon har genomgått en relevant vidareutbildning. Exempel härpå är akutsjukvård, diabetesmottagningar, dialysavdelningar och ambulansverksamhet. Särskilda kompetenskrav gäller för de sjuksköterskor som i enlighet med särskilda föreskrifter inom sin yrkesutövning förskriver läkemedel eller kostnadsfria förbrukningsartiklar och de barnmorskor som förskriver preventivmedel (SOSFS 1994:11, SOSFS 1994:22 och SOSFS 1993:19).
Varje arbetslag inom hälso- och sjukvården skall ha ändamålsenligt sammansatt personal (i 3 och 23 §§ HSL). Vid rekrytering av sjuksköterskor måste därför en noggrann bedömning ske från fall till fall av vilken kompetens som behöver tillföras arbetslaget. För att patienterna skall kunna få sakkunnig och omsorgsfull vård behövs i vissa fall vid samma avdelning/enhet sjuksköterskor med vidareutbildning inom olika specialområden. Det kan vid vård av långtidssjuka, åldersdementa patienter vara värdefullt om exempelvis någon av sjuksköterskorna har genomgått utbildning för specialisering inom psykiatrisk vård i stället för att alla har vidareutbildning för specialisering i geriatrisk vård eller motsvarande. När organisationen är sådan att barn vårdas på samma avdelning som vuxna, bör det för vården av barnen finnas en sjuksköterska med specialisering inom barnsjukvård. Såväl barnsjuksköterska som distriktssköterska kan tjänstgöra inom skolhälsovård. Inom gynekologisk vård kan finnas såväl sjuksköterske- som barnmorsketjänster.
Planering
Med hänsyn till patienternas säkerhet i vården är det angeläget att det inom varje ansvarsområde finns tillräckligt antal sjuksköterskor med rätt kompetens som kan ansvara för de arbetsuppgifter som kräver specifikt kunnande. För en nyanställd sjuksköterska/barnmorska är inskolning och särskild uppmärksamhet från arbetsledningen viktig. Det är också väsentligt att hon i sin yrkesutövning kan få god handledning.

Socialstyrelsen vill framhålla att det är angeläget att personalstrukturen är sådan att behovet av nödlösningar blir så litet som möjligt. Det är viktigt att huvudmannen har en personal- och utbildningsplanering som ökar beredskapen för situationer då det är brist på kompetent personal.
En arbetsuppgift får delegeras endast när detta är förenligt med god vård (7 § ÅL). När en vakans uppkommer kan det t. ex. vara lämpligare att omfördela arbetsuppgifterna eller resurserna än att ansöka om dispens för att anställa en vikarie som saknar legitimation som sjuksköterska. Med hänsyn till patientens säkerhet och värdens kvalitet kommer Socialstyrelsen i fortsättningen att vara restriktiv när det gäller att medge dispens för att förordna en person som saknar legitimation som sjuksköterska till vikarie på en sjukskötersketjänst.
Kommunerna och landstingen ansvarar enligt 3 kap. 19 § och 6 kap. 7 § kommunallagen (1991:900 ändrad 1994:690) för att den hälso- och sjukvård som upphandlas från entreprenör fyller de krav på god vård som anges i 2 § HSL. För privat verksamhet måste samma höga krav ställas på sjuksköterskornas/barnmorskornas kompetens som i offentlig regi. Detta gäller även vid anställning av vikarier.
Bilaga
Tidigare studieordningar för sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning
Sjuksköterske-/barnmorskeutbildningen har under årens lopp reformerats vid flera tillfällen. Här anges huvuddragen i utbildningens uppläggning enligt de studieordningar som fastställts sedan 1950-talets början.
Enligt 1952 års studieordning omfattade sjuksköterskornas utbildning 3 - 3 1/2 år och hade föregåtts av en provtjänstgöring. Sjuksköterskeutbildningen inleddes med en obligatorisk allmänutbildning under de två första åren och därefter följde direkt en specialutbildning i något av följande områden: medicinsk sjukvård, kirurgisk sjukvård, kirurgisk poliklinik, sinnessjukvård, operationssköterskearbete, röntgenarbete, laboratoriearbete samt distriktsvård, barnsjukvård och barnmorskearbete. De tre sistnämnda specialutbildningarna var längre och genomfördes vid särskilda läroanstalter; distriktssköterskeskola, barnsjuksköterskeskola respektive barnmorskeläroanstalt. Som vidareutbildning av sjuksköterskor tillkom under 1950-talet anestesisköterskekurs.
Med 1966 års studieordning delades sjuksköterskeutbildningen i grundutbildning och vidareutbildning. Grundutbildningen omfattade fem terminer och berättigade till legitimation som sjuksköterska. Viss tids yrkeserfarenhet som sjuksköterska krävdes för tillträde till vidareutbildning. Vidareutbildningslinjer fanns för följande specialområden: medicinsk och kirurgisk sjukvård, psykiatrisk vård och åldringsvård (var och en en termin), anestesisjukvård, intensivvård, operationssjukvård, hälso- och sjukvård för barn och ungdom, öppen hälso- och sjukvård (var och en två terminer) samt obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorska, 50 veckor).
På grund av svårigheter att rekrytera sjuksköterskor till vissa verksamheter inleddes i början av 1960-talet direktutbildning av operations-, röntgen-, radioterapi- och oftalmologassistenter. Utbildningarna omfattade fyra/fem terminer. Vid 1982 års reformering av vissa medellånga värdutbildningar samordnades operations-, röntgen-, radioterapi- och oftalmologassistentutbildningarna delvis med sjuksköterskeutbildningen inom högskolans hälso- och sjukvårdslinje. Genom övergångsbestämmelser har de jämställts med motsvarande inriktning inom hälso- och sjukvårdslinjen för legitimation som sjuksköterska (se nästa stycke).
1982 års studieordning för sjuksköterskeutbildning (hälso- och sjukvårdslinjen) omfattade, 80/90 poängs högskolestudier och förutsatte att de studerande tidigare genomgått gymnasieskolans vårdlinje (eller motsvarande vårdutbildning). Från senare delen av 1980-talet anordnades försöksverksamhet med direktantagning till hälso- och sjukvårdslinjen (120/130 poäng) av studerande med allmän behörighet för högskolestudier men som saknade den särskilda behörigheten, dvs. gymnasial vårdutbildning. Denna försöksverksamhet skedde i rekryteringsbefrämjande syfte, lockade många sökande och anordnades successivt i relativt stor omfattning. Hälso- och sjukvårdslinjen gav en god grundläggande utbildning i omvårdnad och därtill en specialisering inom något av följande områden: allmän hälso- och sjukvård, operationssjukvård, psykiatrisk vård, ögonsjukvård, onkologi (radioterapi) och diagnostisk radiologi. Samtliga inriktningar berättigade till legitimation som sjuksköterska med kompetens inom respektive område. Detta gäller även den treåriga högskoleutbildning med inriktning mot diagnostisk radiologi som övergångsvis har anordnats efter reformeringen av sjuksköterskeutbildningen den 1 juli 1993. För vidareutbildning av sjuksköterskor fanns följande påbyggnadslinjer: anestesisjukvård, intensivvård, hälso- och sjukvård för barn och ungdom, öppen hälso- och sjukvård, ortoptik (var och en 40 poäng), obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorska, 50 poäng) samt onkologisk omvårdnad (20 poäng).
1. Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1985:12) om kompetenskrav för sjukskötersketjänster.
2. Dessa allmänna råd kompletteras av en särskild skrift "Kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor" som givits ut i serien Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:5.
Socialstyrelsen
NINA REHNQVIST
Estrid Gullström (Hälso- och sjukvårdsgruppen)


I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras verkets föreskrifter och allmänna råd.
  • Föreskrifter är bindande regler.
  • Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen.
Socialstyrelsen ger årligen ut en förteckning över gällande föreskrifter och allmänna råd.
SOSFS kan beställas från webbutiken eller Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm. Fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se
ISSN 0346-6000
Artikelnr 1995-10-001



[ Socialstyrelsen ][ Sök ][ SOSFS]


Har du frågor eller synpunkter? Läs om webbplatsen eller kontakta oss!


TVÅ ÅR INNAN - ÅR 1993 - HADE FÖLJANDE DIREKTIV KOMMIT OM INNEBÖRDEN I BEGREPPET "SPECIFIK OMVÅRDNAD".
DET JAG VELAT UTVECKLA PÅ NEONATALEN I SOLNA, TILLSAMMANS MED ALLA MINA KOLLEGOR -BARNSJUKSKÖTERSKOR, IVA SJUKSKÖTERSKOR OCH BARNMORSKOR - ÄR "SPECIFIK NEONATAL OMVÅRDNAD"


Publicerat
SOSFS 1993:17 (M)
Beslutade den 3 november 1993
Utkom från trycket den 29 november 1993
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Gunnar Fahlberg



Observera att det kan förekomma fel i Internetversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Det är den tryckta utgåvan av författningssamlingen som gäller.
Föreskrifterna och allmänna råden presenteras inte i konsoliderad form. Om föreskrifterna och allmänna råden har ändrats framgår det endast genom Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS), sökbar databas.


Socialstyrelsens allmänna råd
Omvårdnad inom hälso- och sjukvården
Dessa allmänna råd vänder sig till all hälso- och sjukvårdspersonal och ges ut i syfte att klargöra Socialstyrelsens syn på omvårdnadens innehåll och genomförande.
De allmänna råden avser omvårdnad inom den verksamhet som om omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och som bedrivs av landsting, kommuner och privata vårdgivare. De behandlar således inte omvårdnad som bedrivs enligt socialtjänst- eller handikapplagstiftningarna. Råden behandlar inte övergripande lednings- och ansvarsfrågor.
Inledning
I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL) /Fotnot: omtryckt 1992:567/ anges att målet för all hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I 2 a § HSL anges olika krav som hälso- och sjukvården skall uppfylla. Därvid anges bl.a. att vården skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och att behandlingen skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

När en människa till följd av sjukdom, ohälsa eller vid undersökning och behandling inte själv klarar av de dagliga aktiviteterna, följer av HSL att den omvårdnad vårdorganisationen tillhandahåller skall vara av god kvalitet.
En humanistisk människosyn och ett antagande om människors lika värde genomsyrar HSL. Detta innebär bl.a. att ett genomtänkt etiskt förhållningssätt ingår i kraven på god vård. Detta gäller även omvårdnad. Liksom all annan vård ges omvårdnad till patienterna på lika villkor utifrån vars och ens behov, oberoende av ålder, kön, utbildning, ekonomi, etnisk bakgrund och religion. Patienten ges möjlighet att delta i beslut om och genomförande av sin omvårdnad. Varje situation är unik och omvårdnaden utformas därför individuellt.
Omvårdnad vilar som all annan hälso- och sjukvårdande verksamhet på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Omvårdnadens syfte och innehåll
Det finns ännu inte någon allmänt vedertagen definition av begreppet "omvårdnad", däremot kan omvårdnadsarbetets syfte, innehåll, metoder m.m. beskrivas.

Syftet med omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån patientens individuella möjligheter och behov, minska lidande samt att ge möjlighet till en värdig död.
Med omvårdnad inom hälso- och sjukvård avses således hjälp för kortare eller längre tid till personer som på grund av sitt hälsotillstånd inte själva klarar att planera och/eller genomföra handlingar som hör till deras dagliga liv.
Omvårdnad omfattar också åtgärder i syfte att skapa en hälsobefrämjande miljö, att undanröja smärta och obehag samt att ge stöd och hjälp åt patienter i deras reaktioner på sjukdom, trauma, funktionshinder och i behandlingssituationer.
Omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling, medan specifik omvårdnad är relaterad till och kräver kunskap inte bara om människans normala funktioner utan också den aktuella sjukdomen och dess behandling. För att kunna bedöma vad som i den enskilda situationen är god omvårdnad krävs relevanta kunskaper från olika områden; i natur-, samhälls- och beteendevetenskap samt humaniora. Allmän omvårdnad utförs av all personal i hälso- och sjukvård. Specifik omvårdnad kräver speciell kompetens.
Det är viktigt att all personal ser människan i ett helhetsperspektiv och inte enbart inriktar sina insatser på sjukdomstillståndet. Detta innebär att patienten och i förekommande Ifall de närstående ges möjlighet till samverkan med personalen samt till att ta till vara de egna resurserna.
Omvårdnadsåtgärder
Omvårdnad planeras och genomförs så att patientens självständighet respekteras och behovet av säkerhet och integritet tillgodoses. Grundläggande för omvårdnaden är ett respektfullt patientbemötande.

Omvårdnadsarbetet skall befrämja hälsa och förebygga ohälsa. Det förutsätter bl.a. att riskfaktorer identifieras. Omvårdnadsåtgärder i vid mening innebär att berörd personal i samverkan med patienten och när så är lämpligt även patientens närstående formulerar och tydliggör mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Omvårdnadsåtgärder spänner över ett brett fält från högteknologiska insatser till stöd i existentiella kriser.
Rådgivning och vägledning är synnerligen viktiga åtgärder som stöd för patientens och anhörigas egna insatser efter avslutad vård och behandling på såväl sjukhus som i öppen vård.
Omvårdnadsåtgärder kan beskrivas i följande övergripande funktioner, vilka i praktiken är integrerade:
  • stöd i, eller utförande av, sådana handlingar som patienten för sitt dagliga liv eller välbefinnande inte kan utföra själv
  • samordning och planering av diagnostiska åtgärder och behandlingar inbegripet åtgärder i syfte att få till stånd en hälsobefrämjande miljö
  • information till patienten och i förekommande fall, närstående om de åtgärder som föreslås och planeras
  • samt, när det är lämpligt, information och rådgivning om de åtgärder som kan vidtagas för att befrämja hälsa eller förhindra ohälsa och försämring i hälsotillstånd.
Ofta kan följande problernlösningsmodell användas vid bedömning, planering, genomförande, utvärdering och dokumentation av omvårdnadsarbetet.

Bedömning
  • Objektiva och subjektiva observationer samlas in och analyseras, t.ex. genom ett ankomstsamtal och en omvårdnadsanamnes, vilka kan utgöra grunden för den individuella omvårdnadsplanen
  • En eller flera omvårdnadsdiagnoser utarbetas
  • Behov av annan experthjälp bedöms
  • Mål fastställs.
Planering
  • Omvårdnadssplan upprättas
  • Omvårdnadsåtgärder prioriteras
  • Patientens tillstånd, resurser och förmåga att samverka mot uppställda omvårdnadsmål, beskrivs.
Genomförande
  • Det som framkommit under bedömning och planering åtgärdas.
Utvärdering av resultat
  • Åtgärdernas resultat och måluppfyllelse utvärderas och medför eventuella revideringar av ornvårdnadsplanen
  • Utvärdering och en sammanfattning av vårdtiden dokumenteras i en omvårdnadsepikris.
 Kompetens- och ansvarsfrågor
Omvårdnadsarbetet sker som all annan hälso- och sjukvård inom hälso- och sjukvårdslagstiftningens ram. Det innebär bl.a. att den som är chef för en viss verksamhet inom hälso- och sjukvård är ansvarig för att omvårdnadsfrågor inom verksamheten löses på ett för patienten optimalt sätt. Inom kommunal hälso- och sjukvård, som avses i 18 § HSL, bör dock motsvarande ansvar för omvårdnadsfrågor inom hälso- och sjukvård ligga på den sjuksköterska eller annan yrkesutövare som avses i 24 § HSL. Den som svarar för omvårdnaden har att se till att åtgärderna genomförs på ett ändamålsenligt sätt och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är därför nödvändigt att personal med lämplig utbildning, kompetens och erfarenhet svarar för genomförandet. Flera yrkeskategorier har utbildning i allmän omvårdnad. 
Sjuksköterskan har dessutom en kvalificerad utbildning i specifik omvårdnad.
Den som har för uppgiften lämplig utbildning och erfarenhet svarar för den praktiska utformningen, i första hand sjuksköterskan.
I ansvarsområdet för denna person ingår att
  • ha ett primärt ansvar för omvårdnad
  • ansvara för att omvårdnadsåtgärder planeras, genomförs och utvärderas på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas med behandling och andra åtgärder
  • se till att omvårdnadsåtgärder genomförs i samverkan med andra personalgrupper
  • ansvara för att de omvårdnadsteoretiska och etiska grunderna för omvårdnadsåtgärder tydliggörs så att de kan ligga till grund för det dagliga arbetet. Häri ingår även att utvärdera den egna verksamheten samt att följa utvecklingen och forskningen inom verksamhetsområdet för att möjliggöra förtrogenhet med och förmedling av nya rön.
Dokumentation och kvalitetssäkringsarbete
Omvårdnadsåtgärder omfattande förebyggande insatser, diagnostik, vård och behandling av patienter utgör sådana viktiga uppgifter som behöver dokumenteras för att uppnå en god och säker vård. De skall därför journalföras enligt 3 § patientjournallagen (1985:562) – se även SOSFS 1985:28 /Nya föreskrifter och allmänna råd om patientjournallagen kommer att utges av Socialstyrelsen - se SOSFS 1993:20. / och 1992:10. Har ett omvårdnadsansvar lagts på någon som inte är journalföringsskyldig enligt 9 § lagen kan det vara lämpligt att i uppdraget också lägga in ett dokumentationsansvar. Patientjournallagen utgör inget hinder mot att så sker.
Den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen har att bedriva fortlöpande, systematiskt och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete i vilket också ingår uppföljning av den egna verksamheten. Föreskrifter om detta finns i SOSFS 1993:9 "Kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården inklusive tandvården" som träder i kraft den 1 januari 1994.
Övrigt
Hälso- och sjukvården bedrivs i en mångfald av verksamhetsformer och verksamhetsinriktningar. I annat arbete inom hälso- och sjukvården än det som beskrivs i dessa allmänna råd gäller råden i tillämpliga delar.
Dessa allmänna råd träder i kraft omdelbart och ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:15) i omvårdnad inom sluten somatisk vård och primärvård.
Socialstyrelsen
OLOF EDHAG
Elisabet Svensson (Läns- och regionsjukvårdsenheten)
Eva Sahlin (Primärvårds-, tandvårds-och psykiatrienheten)


I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras verkets föreskrifter och allmänna råd.
  • Föreskrifter är bindande regler.
  • Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen.
Socialstyrelsen ger årligen ut en förteckning över gällande föreskrifter och allmänna råd.
SOSFS kan beställas från webbutiken eller Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm. Fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se
ISSN 0346-6000 och 6019
Artikelnr 1993-10-017




Har du frågor eller synpunkter? Läs om webbplatsen eller kontakta oss!