Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.DAGENS MEDICIN HAR GIVIT SVENSK VÅRDPERSONAL ETT FORUM DÄR VI KAN MÖTAS OCH DISKUTERA - DET ÄR OVÄRDERLIGT.
MAN KAN SÄGA TILL LÄKARE BÅDE ATT DE ÄR HELT FANTASTISKA OCH UNDERBARA ATT JOBBA MED - SOM MÅNGA AV DEM ÄR FÖR DET MESTA - UTAN ATT NÅGON SKA TRO ATT MAN BARA SMICKRAR OCH MAN KAN FÖRA FRAM SAKLIG KRITIK UTAN ATT RISKERA ATT PULVRISERAS AV SARKASMER FÖR ATT MAN VÅGAT SIG PÅ ATT ÖPPNA MUNNEN.
FÖR MIG, SOM I MÅNGA ÅR VARIT BÅDE MUNTLIGT OCH SKRIFTLIGT FÖRBJUDEN ATT YTTRA MIG INNE PÅ MIN ARBETSPLATS, OCH ATT PÅVERKA TILL FÖRBÄTTRING OCH UTVECKLING, HAR DM:S DEBATTSIDA VARIT EN VENTIL. FÖLJANDE ARTIKEL, FRÅN JANUARI 2011, HANDLAR OM SJUKSKÖTERSKORS UTBILDNING.
SKL underkänner utbildning
2011-01-14Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ratar i en debattartikel både grund- och specialistutbildningarna för sjuksköterskor. Vården är i fara, skriver organisationen.
ARTIKELN KAN LÄSAS PÅ FÖLJANDE LÄNK:
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.
Kommentarer
"Bristen i kompetens hos de nyutbildade sjuksköterskorna gör att landstingen måste använda pengar till internutbildning. Pengar som, enligt SKL, i stället borde gå till vården. Det är inte landstingens uppgift att täcka upp för brister i utbildningen, lyder resonemanget."
Säger SKL även detta om läkarna?
Där borde det vara minst lika mycket brister i utbildningen (kanske mer?) eftersom ingen läkare vad jag vet kan arbeta i närheten av självständigt efter utbildning...
Säger SKL även detta om läkarna?
Där borde det vara minst lika mycket brister i utbildningen (kanske mer?) eftersom ingen läkare vad jag vet kan arbeta i närheten av självständigt efter utbildning...
Postad av: Med.stud, 13:15, 14 januari 2011
Re: En som undrar..., 12:12, 14 januari 2011
Nu ska jag erkänna att jag inte har full koll vad gäller sjuksyrrornas utbildning, vad man förväntas kunna när man är klar jämfört med vidareutbildning osv.
I läkarnas fall så stämmer det helt att ingen är i närheten av självständig efter examen. Dock så är både AT och ST-tjänstgöringen en utbildningstjänstgöring där utbildning är en del av tjänsten och meningen är att efter genomgången ST ska läkarna vara mer eller midnre självständiga (sedan är det inga diskreta steg mellan självständig och icke-självständig utan den gränsen är snarare en gradient åt mer och mer självständig).
Nu ska jag erkänna att jag inte har full koll vad gäller sjuksyrrornas utbildning, vad man förväntas kunna när man är klar jämfört med vidareutbildning osv.
I läkarnas fall så stämmer det helt att ingen är i närheten av självständig efter examen. Dock så är både AT och ST-tjänstgöringen en utbildningstjänstgöring där utbildning är en del av tjänsten och meningen är att efter genomgången ST ska läkarna vara mer eller midnre självständiga (sedan är det inga diskreta steg mellan självständig och icke-självständig utan den gränsen är snarare en gradient åt mer och mer självständig).
Postad av: skara, 13:24, 14 januari 2011
Om inte ens SKL förstår att det pågår ett paradigmskifte och att syftet är att sjuksköterskors kunskap ska kunna utnyttjas optimalt så är vården verkligen i kris.
Man kan inte bevara ett gammalt synsätt som bygger på antagandet att sjuksköterskor(kvinnor) inte kan tänka och inte kan bygga kunskap utan måste vara underställda andra.
Vilka unga människor skulle välja ett sådant yrke idag??
Vård 77 lyfte fram att ssk:s kunskap är en annan än läkarens - ett viktigt komplement. I mitten av 80-talet skrev Socialstyrelsen att ssk har ett eget unikt ansvarsområde "helt friställt från läkarens medicinska ansvar". 1993 specificerades detta - det benämndes "specifik omvårdnad". 1995 ställdes krav på alla ssk med äldre utbildning att komplettera denna med en 1 årig vidareutbildning i omvårdnadsvetenskap. 2002 föreslog Socialstyrelsen AT för ssk. Det har funnits en plan men den har inte följts. Många läkare har varit motståndare till att ssk:s kompetens lyfts. Framför allt är det svaga läkare som inte kan samverka med väl utbildade ssk.
Man måste förstå att både läkare och ssk behöver handledas in i sina yrkesroller av mentorer. Man måste förstå att problemet idag ligger i att vårdens äldre ssk inte tagit sitt ansvar och läst "det tredje året" som de uppmanades redan 1995. Man kan inte handleda nyutbildade kollegor som gått en högskoleutbildning när man själv utbildats på lägre nivå och inte har uppgraderat sin yrkeskompetens - många äldre ssk har till och med reagerat med att inte lära upp de unga, för att de känner sig hotade av dem.
Ingen vet idag, så vitt jag vet, hur många äldre ssk som läst vidare så att de ens förstår vad en modern yrkesroll innefattar.
Det handlar om att knyta samman det gamla med det nya, i en förändring som den som skett av ssk yrket. Ingen verkar ta ansvar för detta. Läkarna skriker efter en återgång till gamla tiders fogliga nedtystade ssk. Unga ssk blir inte förstådda av sina äldre kollegor.
Det råder kaos på många håll och om man försöker lyfta problemet så att det kan hanteras riskerar man att bli personligt och yrkesmässigt avrättad.
Och - varför debatteras detta på en sida för sjuksköterskor? Detta är en fråga som rör alla som arbetar inom vården. DM var ett utmärkt forum för debatt tills man gled in i den destruktiva uppdelning där läkarna har förstasidan och vi kan gå vidare till vårt "hörn.
Man kan inte bevara ett gammalt synsätt som bygger på antagandet att sjuksköterskor(kvinnor) inte kan tänka och inte kan bygga kunskap utan måste vara underställda andra.
Vilka unga människor skulle välja ett sådant yrke idag??
Vård 77 lyfte fram att ssk:s kunskap är en annan än läkarens - ett viktigt komplement. I mitten av 80-talet skrev Socialstyrelsen att ssk har ett eget unikt ansvarsområde "helt friställt från läkarens medicinska ansvar". 1993 specificerades detta - det benämndes "specifik omvårdnad". 1995 ställdes krav på alla ssk med äldre utbildning att komplettera denna med en 1 årig vidareutbildning i omvårdnadsvetenskap. 2002 föreslog Socialstyrelsen AT för ssk. Det har funnits en plan men den har inte följts. Många läkare har varit motståndare till att ssk:s kompetens lyfts. Framför allt är det svaga läkare som inte kan samverka med väl utbildade ssk.
Man måste förstå att både läkare och ssk behöver handledas in i sina yrkesroller av mentorer. Man måste förstå att problemet idag ligger i att vårdens äldre ssk inte tagit sitt ansvar och läst "det tredje året" som de uppmanades redan 1995. Man kan inte handleda nyutbildade kollegor som gått en högskoleutbildning när man själv utbildats på lägre nivå och inte har uppgraderat sin yrkeskompetens - många äldre ssk har till och med reagerat med att inte lära upp de unga, för att de känner sig hotade av dem.
Ingen vet idag, så vitt jag vet, hur många äldre ssk som läst vidare så att de ens förstår vad en modern yrkesroll innefattar.
Det handlar om att knyta samman det gamla med det nya, i en förändring som den som skett av ssk yrket. Ingen verkar ta ansvar för detta. Läkarna skriker efter en återgång till gamla tiders fogliga nedtystade ssk. Unga ssk blir inte förstådda av sina äldre kollegor.
Det råder kaos på många håll och om man försöker lyfta problemet så att det kan hanteras riskerar man att bli personligt och yrkesmässigt avrättad.
Och - varför debatteras detta på en sida för sjuksköterskor? Detta är en fråga som rör alla som arbetar inom vården. DM var ett utmärkt forum för debatt tills man gled in i den destruktiva uppdelning där läkarna har förstasidan och vi kan gå vidare till vårt "hörn.
Ett par kvinnoögon inbjuder oss till "endast för sjuksköterskor"!
Mycket intressant kommentar av "skara, 13.24". Det är många som vet vad du talar om och kan instämma i det du skriver.
Postad av: manlig ssk., 14:30, 14 januari 2011
Blev färdig ssk för inte allt för länge sedan och håller helt med om att grundutb. är riktig dålig, iallafall där ja läste.
Fokus ligger till 80-90% på att men ska syssla med forskning. Klart att det är viktigt att man vet och kan hålla sig uppdaterad. Det förstår man är självklart.
Men man lär sig på tok för lite om själva vården av patienter under utbildningen.
Fokus ligger till 80-90% på att men ska syssla med forskning. Klart att det är viktigt att man vet och kan hålla sig uppdaterad. Det förstår man är självklart.
Men man lär sig på tok för lite om själva vården av patienter under utbildningen.
Postad av: ssk, 15:10, 14 januari 2011
Jag är undrar vilka/vilken av lärosäterna som bara har 13 praktikveckor? Det låter högst osannolikt, eller har det blivit en miss? Jag gick grund -05, och vi hade praktikperioder om 2 + 7 + 15 + 7 + 2 veckor. Plus flera fältstudier. 50 veckor låter mycket, men 13 veckor för osannolikt för att överhuvudtaget vara godkänt eller sant.. Vad jag hör så är det ungefär detsamma idag.
Sen är det ju så, att självklart måste arb.givare räkna med att introducera sin nybakade medarbetare. Så är det i princip alla arbeten, så varför skulle det vara ett undantag för ssk?! Som ssk blir man aldrig "färdig", varje dag är en ny utmaning, och man lär sig ngt nytt. Vården är i ständig förändring, och alla patienter man möter varje dag är olika individer med olika behov.
Med jag håller med i alla punkter här ovan...
Sen är det ju så, att självklart måste arb.givare räkna med att introducera sin nybakade medarbetare. Så är det i princip alla arbeten, så varför skulle det vara ett undantag för ssk?! Som ssk blir man aldrig "färdig", varje dag är en ny utmaning, och man lär sig ngt nytt. Vården är i ständig förändring, och alla patienter man möter varje dag är olika individer med olika behov.
Med jag håller med i alla punkter här ovan...
Postad av: Betraktare, 16:01, 14 januari 2011
Det är nog osvikligen så att den vetenskapliga förankringen, som i sig bör var ett absolut krav för att arbeta som sjuksköterska, har skett på beskostnad av möjligheten till klinisk träning. DEt är kanske så att grundutbildningen behöver förlängas och kanske inkl. en "AT" för att åstadkomma såväl kompetens för utövning som trygghet för enskild.
Vaad beträffar spec. utbldningen borde den för länge sedan tagit vägen till att formas som en ST- utbildning och inte som idag en "bisats" för den enskilde då denne skaffar sig en magisterutbildning. Sistnämnda är en helt annan sak och ett förkrav för att meritera sig till vidare akademiska studier som doktorand och bör fokusera på detta.
Vaad beträffar spec. utbldningen borde den för länge sedan tagit vägen till att formas som en ST- utbildning och inte som idag en "bisats" för den enskilde då denne skaffar sig en magisterutbildning. Sistnämnda är en helt annan sak och ett förkrav för att meritera sig till vidare akademiska studier som doktorand och bör fokusera på detta.
På högskolan i Jönköping räknas forskningen som extra fint, till priset av dåligt förberedda nybakade sjuksköterskor. Eller som en omvårdnadslärare så fint uttryckte det till en elev: -"men du förstår väl att du inte är en riktig sjuksköterska, eftersom du inte skrivit uppsats".
@Skara
Vetenskapligt utvecklingsarbete är det som lärs ut under utbildning/vidareutbildning. Vård/omsorg handlar om implementering av redan vunnen vetenskaplig kunskap. Den vunna erfarenheten omfattar seklers arbete/landvinningar. Aktuell FoU som en ensam sjuksköterska / person /läkare kan tillföra den "äldre" kunskapsmassan är oftast minimal. Det måste anses vara viktigt då att både teoretiska och praktiska kunskaper lärs ut under utbildningen av både läkare o sjuksköterskor.
Vetenskapligt utvecklingsarbete är det som lärs ut under utbildning/vidareutbildning. Vård/omsorg handlar om implementering av redan vunnen vetenskaplig kunskap. Den vunna erfarenheten omfattar seklers arbete/landvinningar. Aktuell FoU som en ensam sjuksköterska / person /läkare kan tillföra den "äldre" kunskapsmassan är oftast minimal. Det måste anses vara viktigt då att både teoretiska och praktiska kunskaper lärs ut under utbildningen av både läkare o sjuksköterskor.
Också ett sätt att förklara saker och ting. Så tydligen anser de inte att dåliga löner och flykt av erfarna ssk har med saken att göra, som sagt, inget annat än ett sätt att flytta fokus, nytt avtal är på gång till våren. Sen finns det inte många yrken där man förväntas fungera helt självständigt, spelar ingen roll hur mycket praktik man har, man är aldrig helt självständig när man är nyexad. Pinsamt SKL.
@ allmänläkare
Sjuksköterskor har annan kunskap än läkare. Den har till stora delar inte visats, bevisats, undersökts, förfinats gm forskning ännu. Många läkare känner inte till att den finns. De tror att ssk kan det läkare kan, fast inte på samma djupa nivå.
Ssk yrket är numera ett akademiskt yrke med eget forskningsområde. Så var det inte tidigare och så kan det inte bli utan att äldre ssk börjar bevisa sin kunskap genom egen forskning. Ett problem för ssk yrkets professionalisering är det nära samarbetet med den kanske starkaste gruppen i yrkeslivet - läkare. Många läkare förefaller att tro att om de inte kan något så existerar det inte - så var det med barns smärta fram till mitten av 80-talet.
Det är viktigt att läkare förstår att den nya ssk rollen innebär en innovation när det utvecklas och tas tillvara, att man måste lämna utrymme för processen.
Ett av syftena med vidareutbildningen i omvårdnadsvetenskap för äldre ssk (SOSFS 1995:15) är att de ska bli medvetna om sin egen kunskap och att de ska lyfta fram och undersöka sin egen kunskap i den avslutande uppsatsen.
Den kunskap jag menar är den som förts vidare genom muntlig tradition mellan ssk:or, som man fått genom äldre evidens som inte finns på Internet idag, och den enskilda ssk:s beprövade erfarenhet. Tanken var att att när unga ssk kom, med medvetenhet om vikten av evidens, så skulle de mötas av äldre ssk som förstod innebörden av den förändrade utbildningen och som kunde visa fram egen nyproducerad evidens med ssk:s unika kunskap. Ssk:s kunskap är det som håller patienterna friska i vården, som stödjer patienternas egna funktioner - det är mera inriktat på patienten än på sjukdomen. Läkares och ssk:s kompetens är oskiljaktiga, två storheter som båda måste utnyttjas och som båda är lika viktiga. Jag har arbetat drygt 10 år på två olika enheter. På den första lyftes ssk:s kunskap fram. På den andra har utvecklingen hindrats. Till exempel infektionsfrekvensen hos patienterna har skilt sig markant. Olika medicinska behandligar har fått bättre effekt då de fått stöd av omvårdnadsåtgärder osv.
De äldre ssk som inte läst vidare kan inte ge handledning på rätt nivå till nya kollegor idag. En ssk i vub på en universitetsklinik skulle ha undervisning på "fördjupningsnivå" av en ssk som anses som expert, av läkare. Eleven fick jobba själv utan stöd och undervisning - hennes kollega förstod inte innebörden av begreppet "fördjupningsnivå".
Problemet idag är inte ssk utbildning utan att den klinska utbildning de får som elever, och den inskolning de får som nya, ges av ssk som befinner sig på 1980-talet i sitt tänkande. Många äldre ssk har gått in och tagit kontroll när läkares makt över ssk minskat och de yngre kollegornas kunskap och beredskap för ansvar har ökat. Då har man skrivit PM som låst utvecklingen på den kompetensnivå där man själv befinner sig. Nivellering kallas denna destruktiva företeelse. Vårdens organisationer måste skapa lärande miljöer och intern utbildning kommer alltid att krävas för nutida akademiker. Konservering av gammalt är lika dåligt som total frihet för oerfarna.
Ställ krav på alla ssk med äldre utbildning om att läsa Sophiahemmets uppdragsutbildning på distans - den är suverän. Skapa nätverk med andra högskolor i landet så att dess lärare kan granska uppsatser och arbeten, i samverkan med SH. Lyft nivån hos de äldre som kommer de yngres kunskap till sin rätt. De har mycket djupare kunskap än vi äldre hade som nya, de tar till sig ny kunskap effektivt. Jag tycker de nya ssk är suveräna.
Sjuksköterskor har annan kunskap än läkare. Den har till stora delar inte visats, bevisats, undersökts, förfinats gm forskning ännu. Många läkare känner inte till att den finns. De tror att ssk kan det läkare kan, fast inte på samma djupa nivå.
Ssk yrket är numera ett akademiskt yrke med eget forskningsområde. Så var det inte tidigare och så kan det inte bli utan att äldre ssk börjar bevisa sin kunskap genom egen forskning. Ett problem för ssk yrkets professionalisering är det nära samarbetet med den kanske starkaste gruppen i yrkeslivet - läkare. Många läkare förefaller att tro att om de inte kan något så existerar det inte - så var det med barns smärta fram till mitten av 80-talet.
Det är viktigt att läkare förstår att den nya ssk rollen innebär en innovation när det utvecklas och tas tillvara, att man måste lämna utrymme för processen.
Ett av syftena med vidareutbildningen i omvårdnadsvetenskap för äldre ssk (SOSFS 1995:15) är att de ska bli medvetna om sin egen kunskap och att de ska lyfta fram och undersöka sin egen kunskap i den avslutande uppsatsen.
Den kunskap jag menar är den som förts vidare genom muntlig tradition mellan ssk:or, som man fått genom äldre evidens som inte finns på Internet idag, och den enskilda ssk:s beprövade erfarenhet. Tanken var att att när unga ssk kom, med medvetenhet om vikten av evidens, så skulle de mötas av äldre ssk som förstod innebörden av den förändrade utbildningen och som kunde visa fram egen nyproducerad evidens med ssk:s unika kunskap. Ssk:s kunskap är det som håller patienterna friska i vården, som stödjer patienternas egna funktioner - det är mera inriktat på patienten än på sjukdomen. Läkares och ssk:s kompetens är oskiljaktiga, två storheter som båda måste utnyttjas och som båda är lika viktiga. Jag har arbetat drygt 10 år på två olika enheter. På den första lyftes ssk:s kunskap fram. På den andra har utvecklingen hindrats. Till exempel infektionsfrekvensen hos patienterna har skilt sig markant. Olika medicinska behandligar har fått bättre effekt då de fått stöd av omvårdnadsåtgärder osv.
De äldre ssk som inte läst vidare kan inte ge handledning på rätt nivå till nya kollegor idag. En ssk i vub på en universitetsklinik skulle ha undervisning på "fördjupningsnivå" av en ssk som anses som expert, av läkare. Eleven fick jobba själv utan stöd och undervisning - hennes kollega förstod inte innebörden av begreppet "fördjupningsnivå".
Problemet idag är inte ssk utbildning utan att den klinska utbildning de får som elever, och den inskolning de får som nya, ges av ssk som befinner sig på 1980-talet i sitt tänkande. Många äldre ssk har gått in och tagit kontroll när läkares makt över ssk minskat och de yngre kollegornas kunskap och beredskap för ansvar har ökat. Då har man skrivit PM som låst utvecklingen på den kompetensnivå där man själv befinner sig. Nivellering kallas denna destruktiva företeelse. Vårdens organisationer måste skapa lärande miljöer och intern utbildning kommer alltid att krävas för nutida akademiker. Konservering av gammalt är lika dåligt som total frihet för oerfarna.
Ställ krav på alla ssk med äldre utbildning om att läsa Sophiahemmets uppdragsutbildning på distans - den är suverän. Skapa nätverk med andra högskolor i landet så att dess lärare kan granska uppsatser och arbeten, i samverkan med SH. Lyft nivån hos de äldre som kommer de yngres kunskap till sin rätt. De har mycket djupare kunskap än vi äldre hade som nya, de tar till sig ny kunskap effektivt. Jag tycker de nya ssk är suveräna.
Postad av: Allmänläkare, 23:02, 14 januari 2011
@Skara
Engagemang och patos är alltid bra!
kan Du exemplifiera skillnaderna mellan en "modern" sjuksköterskas kunskaper och en läkares?
Engagemang och patos är alltid bra!
kan Du exemplifiera skillnaderna mellan en "modern" sjuksköterskas kunskaper och en läkares?
Postad av: Sandow, 23:52, 14 januari 2011
Allmänläkare: ett sätt att exemplifiera denna skillnad är att dela upp patientbehandling i två parter: dels medicinsk behandling, dels omvårdnad. Läkare (något överdrivet) betraktar behandlingen som a)undersökning/diagnostik b)diagnos c)farmaka eller operation d)observation/utvärdering. När steg d är klart betraktas patienten som "medicinskt färdigbehandlad". Sjuksköterskan å andra sidan har, i många fall, ett annat betraktelsesätt där omvårdnaden löper från det patienten kommer in på vc/akutmott och fortsätter långt efter det att pat är "med. färdigbehandlad". Det som står i centrum är inte så mycket medicinska behandlingar och komplikationer utan det spektrum av händelser och upplevelser som påverkar förmågan till egenvård och autonomi: allt från psykologiska reaktioner på tråkiga besked till smärta och smärtreaktioner, oförmåga att sköta kroppsliga funktioner, oförmåga att arbeta. Komplikationer vid långvarigt sängläge. Vad det innebär att ställa in sig på att ha en stomi/KAD/pacemaker och hur man klarar detta, förutom den rent praktiska skötseln. Ofta rent existentiella frågor. För att bara ge några exempel. Sådant som inte patienten vågar eller vill fråga doktorn om! Dessa och många andra aspekter kan man då diagnosticera och formulera som omvårdnadsproblem, med omvårdnadsmål och planer.
Personligen anser jag att Dorotea Orems tankar kring egenvård verkar vettiga, då fokus inte ligger på det sjuka utan på det faktum att vi behöver omvårdnad från det vi föds till vi dör - den mesta tiden sköter vi vår omvårdnad själva, men i vissa lägen (när vi är mycket unga resp. mycket gamla samt när vi är mycket sjuka) behöver vi ställföreträdande egenvård - i form av sjuksköterskan. Graviditet är ett annat exempel, det är friskt och normalt att föda barn, men gravida kvinnor behöver ändå stöd och hjälp.
Viktigt är att komma ihåg att medicinsk kompetens och "tänk" respektive omvårdnadstänkande inte är reserverat för någon yrkesgrupp - gränserna är flytande naturligtvis. Likaså gränserna mellan omvårdnad och medicinteknik, sjukgymnastik osv.
Slutligen: problemet för omvårdnaden som forskningsämne är att så förtvivlat få sjuksköterskor har förmågan att förmedla den oftast goda omvårdnadskompetens de besitter till vetenskapligt godtagbart stoff, utan bara svamlar om "tyst kunskap" eller "sunt förnuft".
Personligen anser jag att Dorotea Orems tankar kring egenvård verkar vettiga, då fokus inte ligger på det sjuka utan på det faktum att vi behöver omvårdnad från det vi föds till vi dör - den mesta tiden sköter vi vår omvårdnad själva, men i vissa lägen (när vi är mycket unga resp. mycket gamla samt när vi är mycket sjuka) behöver vi ställföreträdande egenvård - i form av sjuksköterskan. Graviditet är ett annat exempel, det är friskt och normalt att föda barn, men gravida kvinnor behöver ändå stöd och hjälp.
Viktigt är att komma ihåg att medicinsk kompetens och "tänk" respektive omvårdnadstänkande inte är reserverat för någon yrkesgrupp - gränserna är flytande naturligtvis. Likaså gränserna mellan omvårdnad och medicinteknik, sjukgymnastik osv.
Slutligen: problemet för omvårdnaden som forskningsämne är att så förtvivlat få sjuksköterskor har förmågan att förmedla den oftast goda omvårdnadskompetens de besitter till vetenskapligt godtagbart stoff, utan bara svamlar om "tyst kunskap" eller "sunt förnuft".
Postad av: skara, 01:12, 15 januari 2011
@ allmänläkare
Jag skrev om att bygga kunskap i sjukvården och att höja den professionella nivån.
Ett exempel - inom nyföddhetsvården stänger läkare persisterande ductus arteriosus hos för tidigt födda med ibruprofen. När den medicinska behandlingen kombineras med att ssk håller barnen stabilt syresatta vid syretryck runt 8 får behandlingen effekt.
Det handlar om att suga snabbt vid behov, att höja syrgasen för att bibehålla jämn oxygenering i stället för att "ha is i magen", att lugna barnen när de blir oroliga och sjunker i saturation mm. Det är också av största vikt att sänka syrgasen stegvis med högst 2-3 % åt gången - om man inte gjort en stor höjning i samband med någon incidens. Då sänker man snabbt tills man är ca 10 % över det ursprungliga, sedan minskar man stegen. Även ganska kortvariga dippar ger signaler till receptorer som öppnar ductus igen.Det är en fysiologisk lag. Snabba neddragningar saboterar stängning av ductus.På större prematurer kan man stänga ductus med enbart stabil syresättning - jag har > 25 års erfarenhet.
På den arbetsplats där ssk:s kunskap togs tillvara och man lärde gruppen att bibehålla normalt PO2 stängdes ductus med ett par doser ibuprofen. Läkarna lärde ssk tekniken för stabil oxygenering och förstod vad ssk gjorde. De förde diskussion med ssk vid ändring av respiratorns inställningar så att det låg i fas med ssk:s strävan att bibehålla stabil oxygenering (för hög = risk för ROP).
På enheten där ssk:s kunskap, och vikten av sjukdomsspecifik omvårdnad, är okänd kan man ge 9 doser ibuprofen och måste ändå göra kirurgisk slutning av ductus till enorma kostnader, för att inte nämna lidandet för barnen. Ingen har lärt ssk vikten av stabil oxygenering. Läkare kan kommma in på en sal, upptäcka att ett barn ligger tillfälligt högt och dra ner O2 med 10 % utan att fråga.
Om man gillar att jobba med intensivvård kan man lätt förbise att om man utnyttjat sina ssk och utvecklat deras kunskap skulle barnen kunnat ligga i sina föräldrars famn, vid sidan av kuvösen, i stället för att vara intuberade, drogade och utsatta för stor risk för infektion.
Dessutom kan man fråga sig vilken påverkan medikamentell ductusbehandling, i kombination med låg och svajig syresättning, har på cirkulationen i tarmen och på frekvensen av nekrotiserande enterokolit. I en studie visades att 4.5 % i kontrollgruppen fick NEC och 16.9 % i Pedea gruppen.
Det är klokare att vara en "byggare" som skapar solid kunskap i en grupp än rasera och förstöra, håna och härska!
Det är mycket smartare att utveckla solid kompetens i sin ssk grupp, och utnyttja den, än att dundra på med läkemedel med allvarliga biverkningar. Man får garanterat mindre omsättning i sin ssk grupp.
Jag skrev om att bygga kunskap i sjukvården och att höja den professionella nivån.
Ett exempel - inom nyföddhetsvården stänger läkare persisterande ductus arteriosus hos för tidigt födda med ibruprofen. När den medicinska behandlingen kombineras med att ssk håller barnen stabilt syresatta vid syretryck runt 8 får behandlingen effekt.
Det handlar om att suga snabbt vid behov, att höja syrgasen för att bibehålla jämn oxygenering i stället för att "ha is i magen", att lugna barnen när de blir oroliga och sjunker i saturation mm. Det är också av största vikt att sänka syrgasen stegvis med högst 2-3 % åt gången - om man inte gjort en stor höjning i samband med någon incidens. Då sänker man snabbt tills man är ca 10 % över det ursprungliga, sedan minskar man stegen. Även ganska kortvariga dippar ger signaler till receptorer som öppnar ductus igen.Det är en fysiologisk lag. Snabba neddragningar saboterar stängning av ductus.På större prematurer kan man stänga ductus med enbart stabil syresättning - jag har > 25 års erfarenhet.
På den arbetsplats där ssk:s kunskap togs tillvara och man lärde gruppen att bibehålla normalt PO2 stängdes ductus med ett par doser ibuprofen. Läkarna lärde ssk tekniken för stabil oxygenering och förstod vad ssk gjorde. De förde diskussion med ssk vid ändring av respiratorns inställningar så att det låg i fas med ssk:s strävan att bibehålla stabil oxygenering (för hög = risk för ROP).
På enheten där ssk:s kunskap, och vikten av sjukdomsspecifik omvårdnad, är okänd kan man ge 9 doser ibuprofen och måste ändå göra kirurgisk slutning av ductus till enorma kostnader, för att inte nämna lidandet för barnen. Ingen har lärt ssk vikten av stabil oxygenering. Läkare kan kommma in på en sal, upptäcka att ett barn ligger tillfälligt högt och dra ner O2 med 10 % utan att fråga.
Om man gillar att jobba med intensivvård kan man lätt förbise att om man utnyttjat sina ssk och utvecklat deras kunskap skulle barnen kunnat ligga i sina föräldrars famn, vid sidan av kuvösen, i stället för att vara intuberade, drogade och utsatta för stor risk för infektion.
Dessutom kan man fråga sig vilken påverkan medikamentell ductusbehandling, i kombination med låg och svajig syresättning, har på cirkulationen i tarmen och på frekvensen av nekrotiserande enterokolit. I en studie visades att 4.5 % i kontrollgruppen fick NEC och 16.9 % i Pedea gruppen.
Det är klokare att vara en "byggare" som skapar solid kunskap i en grupp än rasera och förstöra, håna och härska!
Det är mycket smartare att utveckla solid kompetens i sin ssk grupp, och utnyttja den, än att dundra på med läkemedel med allvarliga biverkningar. Man får garanterat mindre omsättning i sin ssk grupp.
Tack för att ÄNTLIGEN ha fått läsa en givande diskussion som tillför något!
Har tidigare med stigande förvåning läst kommentarer på denna site och undrat om det verkligen kan vara människor med en massa högskolepoäng och människovårdande yrken som kommenterat!
Sjuksköterskans karaktärsämne "Omvårdnad" är svårfångat! Det kommer naturligtvis att ta tid innan ett nytt synsätt på sjuksköterskans yrkesutövning är implementerat, dels beroende på att vi fortfarande är många "gamla" sjuksköterskor kvar med en mer instrumentell syn och utan insikterna den moderna utbildningen ger! Men det största hindret tror jag ändå är att dom organisationer vi arbetar i inte har den blekaste aning om hur sjuksköterskans yrke/utbildning förändrats, utan vi måste själva kämpa för att genomföra/införa det nya tänkandet kring omvårdnadsämnet (som eg inte är nytt utan härrör från Florence N´s dagar)och framhålla den forskning/evidens som faktiskt ändå finns och ligger till grund idag.
På en Universitetsklinik är det nog inga större problem men för oss som flyttat ut på landsbygden och arbetar på mindre ställen är utmaningen stor!
Personligen tror jag att vi som sjuksköterskor måste våga stiga fram, ta ansvar, formulera våra tanklar i form av t ex projektplaner eller liknande, presentera dessa för våra ledningar och uthålligt fortsätta mogna diskussioner för att utvecklas personligen och yrkesmässigt. Detta gagnar ju verksamheterna och patienterna, och höjer nivån på oss alla!
Har tidigare med stigande förvåning läst kommentarer på denna site och undrat om det verkligen kan vara människor med en massa högskolepoäng och människovårdande yrken som kommenterat!
Sjuksköterskans karaktärsämne "Omvårdnad" är svårfångat! Det kommer naturligtvis att ta tid innan ett nytt synsätt på sjuksköterskans yrkesutövning är implementerat, dels beroende på att vi fortfarande är många "gamla" sjuksköterskor kvar med en mer instrumentell syn och utan insikterna den moderna utbildningen ger! Men det största hindret tror jag ändå är att dom organisationer vi arbetar i inte har den blekaste aning om hur sjuksköterskans yrke/utbildning förändrats, utan vi måste själva kämpa för att genomföra/införa det nya tänkandet kring omvårdnadsämnet (som eg inte är nytt utan härrör från Florence N´s dagar)och framhålla den forskning/evidens som faktiskt ändå finns och ligger till grund idag.
På en Universitetsklinik är det nog inga större problem men för oss som flyttat ut på landsbygden och arbetar på mindre ställen är utmaningen stor!
Personligen tror jag att vi som sjuksköterskor måste våga stiga fram, ta ansvar, formulera våra tanklar i form av t ex projektplaner eller liknande, presentera dessa för våra ledningar och uthålligt fortsätta mogna diskussioner för att utvecklas personligen och yrkesmässigt. Detta gagnar ju verksamheterna och patienterna, och höjer nivån på oss alla!
@ landet
Var glad att du arbetar på landet.
Motståndet mot förändringen av ssk yrket är benhårt bland många läkare i Sthlm.
Så vitt jag förstår har de läkarna en mycket medveten agenada - att ssk utbildning ska avkortas igen.
Som jag ser det behöver vi ssk bilda nationella nätverk där vi bl.a. delar med oss av våra olika uppsatser, större som mindre för att visa vikten av att vår kunskap synliggörs och utnyttjas i vården.
Jag tänker att det vore bättre att Vårdförbundet satsar på att visa fram den nya yrkesrollens betydelse, lägger press på äldre ssk att ta ansvar för sin professionella utveckling och begär höjda löner SEDAN.
Att skrika efter höga löner med motivationen att vårt yrke är akademiskt, samtidigt som man inte uppgraderar sin personliga kunskap till akademisk nivå är pinsamt, tycker jag.
Dessutom - jag tycker mig ha sett att äldre ssk som läst vidare har tendens att sätta sig tillrätta på en högre position och sedan hindra kollegor från att vidareutvecklas professionellt.
Var glad att du arbetar på landet.
Motståndet mot förändringen av ssk yrket är benhårt bland många läkare i Sthlm.
Så vitt jag förstår har de läkarna en mycket medveten agenada - att ssk utbildning ska avkortas igen.
Som jag ser det behöver vi ssk bilda nationella nätverk där vi bl.a. delar med oss av våra olika uppsatser, större som mindre för att visa vikten av att vår kunskap synliggörs och utnyttjas i vården.
Jag tänker att det vore bättre att Vårdförbundet satsar på att visa fram den nya yrkesrollens betydelse, lägger press på äldre ssk att ta ansvar för sin professionella utveckling och begär höjda löner SEDAN.
Att skrika efter höga löner med motivationen att vårt yrke är akademiskt, samtidigt som man inte uppgraderar sin personliga kunskap till akademisk nivå är pinsamt, tycker jag.
Dessutom - jag tycker mig ha sett att äldre ssk som läst vidare har tendens att sätta sig tillrätta på en högre position och sedan hindra kollegor från att vidareutvecklas professionellt.
Postad av: landet, 12:10, 15 januari 2011
Ja, klokt skrivet "skara"! Nationella nätverk vore väldigt bra men också utblickar internationellt! Vi kan ju lära och hämta mycket inspiration av hur kollegor löst sina problem i andra länder! I t ex USA har man ju "nurse practitioners" på en högre utbildningsgrad. Dessutom har åtminstone jag upplevt att sjukskötersorna i t ex USA har högre "status" samt ett större kollektivt självförtroende!
Kanske kan denna länk ge lite inspiration och energi till oss?
http://nursing.columbia.edu/index.html
Kanske kan denna länk ge lite inspiration och energi till oss?
http://nursing.columbia.edu/index.html
Postad av: skara, 12:39, 15 januari 2011
@ landet
Kan bara hålla med. Själv läste jag in hela ssk utbildningen i amerikansk litteratur och tenterade för CGFNS i början av 90-talet. Det gav mig breddat perspektiv på ssk rollen internationellt och på alternativa sätt att tillföra kunskap. Du har helt rätt i att vi måste stärka det kollektiva självförtroendet. Tror att det är nyckeln till framgång att vi ssk inser vad vi kan tillföra vården idag. Fokus ligger för mycket på den delegerade medicinska vården. Den kan alla utföra inom vilken specialitet som helst.
Mentorskap vid inskolning behövs för att lära sig att ställa omv.dignos och att ordinera och utvärdera omvårdnadsinsatserna inom varje unik specialitet.
Kan bara hålla med. Själv läste jag in hela ssk utbildningen i amerikansk litteratur och tenterade för CGFNS i början av 90-talet. Det gav mig breddat perspektiv på ssk rollen internationellt och på alternativa sätt att tillföra kunskap. Du har helt rätt i att vi måste stärka det kollektiva självförtroendet. Tror att det är nyckeln till framgång att vi ssk inser vad vi kan tillföra vården idag. Fokus ligger för mycket på den delegerade medicinska vården. Den kan alla utföra inom vilken specialitet som helst.
Mentorskap vid inskolning behövs för att lära sig att ställa omv.dignos och att ordinera och utvärdera omvårdnadsinsatserna inom varje unik specialitet.
Postad av: landet, 13:06, 15 januari 2011
@skara
Tack! Med kloka samlande krafter skulle mycket bra saker uträttas! Idag tyngs vi av tuffa budgetramar och minskande personalresurser men det ligger på oss alla att hämta den kraft och inspiration vi kan få från goda exempel och varandra, för att lyfta oss och se den styrka och mångfald vi besitter. Med dagens möjligheter att kommunicera och samverka trots avstånd borde det inte vara nåt problem!?
Tack! Med kloka samlande krafter skulle mycket bra saker uträttas! Idag tyngs vi av tuffa budgetramar och minskande personalresurser men det ligger på oss alla att hämta den kraft och inspiration vi kan få från goda exempel och varandra, för att lyfta oss och se den styrka och mångfald vi besitter. Med dagens möjligheter att kommunicera och samverka trots avstånd borde det inte vara nåt problem!?
Postad av: infektion.ssk, 23:59, 15 januari 2011
Man måste få vara ny! Precis som i andra yrkesområden så är man inte något färdig helhetslösning vid examination. Inskolning är knappast unikt för sjuksköterskegebitet!
Vill man ha kompetenta och motiverade medarbetare ger man en bra grund att stå på mha inskolning och sedan fortbildning.
Jag är personligen tveksam till om en AT skulle bidra till minskad inskolning på en specifik klinik. AT ger basala kunskaper men inte det djup man behöver när man "stadgar sig" på avdelning. Vad AT skulle bidra till är att hälla SSK-lönerna nere under första året... och det behövs sannerligen inte.
Däremot håller jag med om att endast 13 v VFU är i minsta laget.
Vill man ha kompetenta och motiverade medarbetare ger man en bra grund att stå på mha inskolning och sedan fortbildning.
Jag är personligen tveksam till om en AT skulle bidra till minskad inskolning på en specifik klinik. AT ger basala kunskaper men inte det djup man behöver när man "stadgar sig" på avdelning. Vad AT skulle bidra till är att hälla SSK-lönerna nere under första året... och det behövs sannerligen inte.
Däremot håller jag med om att endast 13 v VFU är i minsta laget.
Många synpunkter och exempel. Läser man och PDA - Persistent Ductus Arteriosus på http://www.medlineplus.gov - http://www.nhlbi.nih.gov/health/dci/Diseases/pda/pda_what.html - finner man att behandlingen är olika beroende på genesen. Bakomliggande hjärtfel kräver större insatser än oxygenökning som ju är den fysiologiska momentet som stänger ductus.
http://www.nhlbi.nih.gov/health/dci/Diseases/pda/pda_treatments.html
Det har naturligtvis ett värde att man först försöker med syrgastillförsel men görs verkligen inte detta numera rutinmässigt? För hög syrgassättning (i kuvös) kan ju ha negativa konsekvenser för cornea (blindhet).
Är inte sjukvården ett lagarbete - ett nätverksbyggande på sjukhuset/arbetsplatsen - där både läkare o. sjuksköterskor drar sitt strå till den goda saken för patienterna?
Orems onvårdnadsteorier är ju "gängse" inom sjuksköterskeutbildningen i Sverige. De förefaller sympatiska och adekvata men de har ju ingen global räckvidd för den sjuka patienten / för sjukdomen. Orem (o. jag) anser ju tex att det är viktigt att förstå den diabetessjuka hustruns situation om maken inte vill ha diabeteskost. Skall hon laga 2 olika måltider eller finna sig i makens krav 100% om vad som står på middagsbordet. Kunskapen om denna konflikt är naturligtvis relevant för patienterna men i är inte en kunskap som är global för diabetes som sjukdom "i sig".
http://www.nhlbi.nih.gov/health/dci/Diseases/pda/pda_treatments.html
Det har naturligtvis ett värde att man först försöker med syrgastillförsel men görs verkligen inte detta numera rutinmässigt? För hög syrgassättning (i kuvös) kan ju ha negativa konsekvenser för cornea (blindhet).
Är inte sjukvården ett lagarbete - ett nätverksbyggande på sjukhuset/arbetsplatsen - där både läkare o. sjuksköterskor drar sitt strå till den goda saken för patienterna?
Orems onvårdnadsteorier är ju "gängse" inom sjuksköterskeutbildningen i Sverige. De förefaller sympatiska och adekvata men de har ju ingen global räckvidd för den sjuka patienten / för sjukdomen. Orem (o. jag) anser ju tex att det är viktigt att förstå den diabetessjuka hustruns situation om maken inte vill ha diabeteskost. Skall hon laga 2 olika måltider eller finna sig i makens krav 100% om vad som står på middagsbordet. Kunskapen om denna konflikt är naturligtvis relevant för patienterna men i är inte en kunskap som är global för diabetes som sjukdom "i sig".
Postad av: Ögonläkare, 07:12, 16 januari 2011
Höj lönerna för syrrorna istället, så ska ni få se att efterfrågan efterlevs... Enkel lösning!
Gällande utbildningen, så har jag inte mycket att säga...
Gällande utbildningen, så har jag inte mycket att säga...
Postad av: ssk, 10:57, 16 januari 2011
Många intressanta diskussioner och håller med mycket i det Skara beskriver. När det gäller äldre SSKs vilja till att komplettera vårdvetenskapen så är det inte alltid så att det enbart är den enskildes fel. Det måste också finnas förutsättningar att genomföra de kurserna vilket inte alltid arbetsgivaren är villig att erbjuda. Det handlar också om avdchefens egna kunskap i vårdvetenskap och utvecklingen av SSKS utbildning och vad de kan bidra med. Det måste "initieras uppifrån" och finnas en drivkraft och vilja att förnya och utveckla. Ute på golvet finns massor av såväl tyst kunskap som ny kunskap bland äldre och yngre syrror som kan lyfta SSKs yrkesroll med flera nivåer inom omvårdnad. Men vad hjälper det när SSKS får jobba dubbelt. Uteblivna raster,svårt gå på toaletten och få ledigt. När jag själv kompletterade min utb var vi många "äldre" SSK som upplevde att den tysta kunskapen "kom upp i ett nytt ljus". En del kunskap kunde kastas i soptunnan direkt efter som vetenskapliga studier sa något annat. Annan kunskap var bra och kunde föras vidare osv. Mycket saknades det evidens i vilket också väckte frågor. Otroligt lärorikt! Sedan kommer man ut med ny energi och möts av underbemanning och svalt intresse för nya ideer. Så visst är det synd att äldre SSK inte vill och kan ta vara på den mer. Inte konstigt att SSK under praktik blir förvirrade när de i skolan lär sej det vetenskapliga förhållningsättet men går med en äldre SSK som ej har det synsättet. Känner mej dock inte alls orolig över SSKS framtid. Jag tror på den och i takt med att nya avdchefer har det synsättet blir det naturligare för SSK att ha en mer framträdande roll i vården. F ö är vården av patienten ett lagarbete naturligtvis där flera yrkeskategorier samarbetar. Alla är lika viktiga men har olika kunskap och del i patientens vård.
Är det verkligen så att läkarna i sthlm verkligen vill att ssk utb ska bli kortare? Besynnerligt. Hur menar du Skara? Vad skulle vinsten bli? Den svenska ssk har blivit omsprungen av sina anglosaxiska kollegor då de har och ffa tillåter sig ha olika grader inom sin profession. Den som är lägst i grad är i regel nyutbildad och tjänar således minst medans den som tex är nurse practitioner jobbat en längre tid, specialiserat sig och fördjupat sig resulterande i mer ansvar och mer i lön. Tror någon att det skulle fungera i landet lagom. Tveksamt. Börjar en kategori ssk begära högre lön pga stort yrkesansvar tex barnmorskor kan du ge dig den på att allmän syster yster på ortopedavdelningen också vill ha samma i lön. Vi måste börja tillåta att det finns skillnader inom vår profession avseende ansvar, kunskap och erfarenhet annars kommer det inte att skilja mycket mellan en undersköterska och en allmän ssk eller mellan en allmän ssk. och en spec. ssk. Utbildning måste löna sig, resultera i mer ansvar och en långsiktigare löneutveckling. Se på läkar yrket. AT läkare tjänar uselt men de vet samtidigt om att när AT är färdigt och de gjort sin ST så är lönen inte direkt att klaga på.
Högre löner för sjuksköterskorna i nivå med Danmark/Norge och betald AT/FV tjänstgöring vore ngt att satsa på i Sverige. Praktiken är viktig, jag håller med SKL där men då är det ju också upp till SKL att tillföra de moment som är nödvändiga för att nå målet de själva önskar.
Postad av: skara, 19:39, 16 januari 2011
Läkare har haft total makt i vården - vissa delar idag med sig, de lyfter sina ssk, ger intern utbildning på höjd nivå och stöttar professionaliseringen av vårt yrke. Andra gör inte det. Varför bör de själva svara på.
Som ssk kan man bara iaktta och reflektera, inte veta. Det jag konstaterat är att ssk visste att barn kände smärta decennier innan läkare lärde sig det. På samma sätt finns kunskap hos ssk idag som är okänd av läkare. Jag tror att vi ssk måste hjälpas åt att lyfta fram vår kunskap eftersom den är okänd av läkare, av samhället och av många ssk.
När vi kallar kollegor "syster yster" låter det som att vi inte ens tar varandra på allvar. Det amerikanska tänkandet, att man är stolt över sig själv, samverkar för att visa vad man är bra på tillsammans med tätt samarbete med kloka läkare kan skapa lärande miljöer - vården behöver det.
Vad gäller AT var det Socialstyrelsens förslag 2002. Jag tror att det ssk behöver ST - att man behöver vara kopplad till en mentor i 9-12 månader när man kommer till en ny specialitet. Den delegerade medicinska vården, det läkaren är ansvarig för och ordinerar, kan man utföra efter kort inskolning. Det är ssk:s specifika kunnande man måste handledas in i. Ingen är mogen att ställa omv.diagnos, att ordinera och utvärdera omvårdnadsåtgärder självständigt direkt efter utbildning. Man måste bygga egen erfarenhet och man behöver stöd av erfaren kollega när man är ny. Läkare diskuterar sina ordinationer med sin bakjour. Vi ssk behöver mentorer. Tiden med mentor bör avslutas med ett godkännande tycker jag. Man har valt att höja den professionella nivån för ssk. Den processen måste slutföras - att vända tillbaka till en gammal modell när man nått halvvägs skulle vara en katastrof för vården. Tänk om ssk hade haft så hög status att de kunnat säga emot läkare som hävdade att barn inte kände smärta. Det finns stora vinster att göra i vården. Inte minst vad gäller att förebygga vårdrelaterade infektioner.
Som ssk kan man bara iaktta och reflektera, inte veta. Det jag konstaterat är att ssk visste att barn kände smärta decennier innan läkare lärde sig det. På samma sätt finns kunskap hos ssk idag som är okänd av läkare. Jag tror att vi ssk måste hjälpas åt att lyfta fram vår kunskap eftersom den är okänd av läkare, av samhället och av många ssk.
När vi kallar kollegor "syster yster" låter det som att vi inte ens tar varandra på allvar. Det amerikanska tänkandet, att man är stolt över sig själv, samverkar för att visa vad man är bra på tillsammans med tätt samarbete med kloka läkare kan skapa lärande miljöer - vården behöver det.
Vad gäller AT var det Socialstyrelsens förslag 2002. Jag tror att det ssk behöver ST - att man behöver vara kopplad till en mentor i 9-12 månader när man kommer till en ny specialitet. Den delegerade medicinska vården, det läkaren är ansvarig för och ordinerar, kan man utföra efter kort inskolning. Det är ssk:s specifika kunnande man måste handledas in i. Ingen är mogen att ställa omv.diagnos, att ordinera och utvärdera omvårdnadsåtgärder självständigt direkt efter utbildning. Man måste bygga egen erfarenhet och man behöver stöd av erfaren kollega när man är ny. Läkare diskuterar sina ordinationer med sin bakjour. Vi ssk behöver mentorer. Tiden med mentor bör avslutas med ett godkännande tycker jag. Man har valt att höja den professionella nivån för ssk. Den processen måste slutföras - att vända tillbaka till en gammal modell när man nått halvvägs skulle vara en katastrof för vården. Tänk om ssk hade haft så hög status att de kunnat säga emot läkare som hävdade att barn inte kände smärta. Det finns stora vinster att göra i vården. Inte minst vad gäller att förebygga vårdrelaterade infektioner.
@Skara
Vad gäller vårdrelaterade infektioner kan man observera att sådant som patienter kommer i kontakt med på sjh, textilier, sängar, engångsartiklar kastaas eller ångsteriliseras.
Men hur går det till p WC? När Usk/Ssk skall hjälpa patienterna? När dessa sedan skall lägga om sår? Hur steriliseras WC när patienten skrivs ut? delar patienter WC?
Svaren på dessa frågor är komprometterande för LT och "vårdsystemet". Dumt och osakligt att skylla det på läkarna.
Minns att Du jobbar i sjukvården o inte politiken. "Proletärer i alla länder förena er" sade MARX. I sjukvården gäller vetenskaplig verifikatin/validering.
Vad gäller vårdrelaterade infektioner kan man observera att sådant som patienter kommer i kontakt med på sjh, textilier, sängar, engångsartiklar kastaas eller ångsteriliseras.
Men hur går det till p WC? När Usk/Ssk skall hjälpa patienterna? När dessa sedan skall lägga om sår? Hur steriliseras WC när patienten skrivs ut? delar patienter WC?
Svaren på dessa frågor är komprometterande för LT och "vårdsystemet". Dumt och osakligt att skylla det på läkarna.
Minns att Du jobbar i sjukvården o inte politiken. "Proletärer i alla länder förena er" sade MARX. I sjukvården gäller vetenskaplig verifikatin/validering.
Postad av: skara, 23:22, 16 januari 2011
När man hamnar i maktkamper leder det till låsning omedelbart. Jag menar att ssk måste ta gemensamt ansvar för professionaliseringen av vårt yrke och hitta goda metoder för det, att läkare behöver vara lyhörda för innebörden av den ändrade ssk rollen och respektera oss som vi respekterar er profession och att organisationerna måste ta ansvar för att stödja utvecklingen.
Därmed överlämnar jag till andra att fortsätta debatten.
Därmed överlämnar jag till andra att fortsätta debatten.
Postad av: Sjuksköterskan, 09:11, 17 januari 2011
Att det ska ta så många år innan också SKL inser att sjuksköterskeutbildningen måste komliteras med mer praktik. Hoppas att även Vårdförbundet kan inse det samma. Har arbetat som sjuksköterska sedan 1978 och har specialicerat mig inom operation- anestesi och intensivvård, de senaste 10 åren är jag verksam som avdelningschef. Vill påstå att jag har sett hur de nya sjuksköterskora är oförberedda för den verklighet de möter, och jag tycker synd om dom. Under många år har många av oss "lite äldre" sköterskor och avd.chefer önskat att man inför ett AT- år innan är färdig med sin utbildning. Alla kommer att tjäna på det. Sjuksköterskan själv kommer att gå in i sitt arbete med en större trygghet med mer praktisk erfarenhet, avdelningar och kliniker behöver inte som idag utbilda de nya i moment som man kan tycka ska ingå i utbildningen. Under de år jag arbetade inom intensivvården bedrevs vårt arbete genom ett fantastiskt teamvork där alla proffessioner är självklara runt patienten- alla deltog i rondgenomgången. Arbetade sedan tre år på en "vanlig" vårdavdelning, här fanns hierakin,läkare och övrig kringpersonal som man uttryckte det, klart det inte fungerar.
Det klagas på för lite verksamhetsförlagd utbidlning för sjuksköterskor men ingen granskar hur den verksamhetsförlagda utbildningen går till. Finns det tid och resurser avsatta för handledningen? Räknas det som en prioriterad del i sjuksköterskans arbete eller är det något som ska skötas med vänster handen? Om vi hade avsatt tid och en större kunskap/erfaren hos handledande sjuksköterskor hade kanske praktiktiden kunnat räcka och vi hade inte behövt lägga ner så mycket tid på introduktion.
Postad av: Dsk, 15:55, 17 januari 2011
Som "äldre sjuksköterska" är jag imponerad av i många fall djup teoretisk kunskap, men i mitt fall som distriktssköterska i hemsjukvården måste denna djupa bokliga kunskap förenas med praktisk kunskap. I hemmet hos den sjuke finns det bara "min" praktiska och teoretiska kunskap att tillgå för stunden vare sig det gäller ett blodprov som skall tas ur svårstuckna kärl eller det gäller att "använda min tysta kunskap" för att se om patienten har en infektion som kanske fodrar sjukhusbesök eller jag kan låta personen stanna hemma för ny bedömning nästa dag. Vissa sjuksköterskejobb måste man därför ha adekvat utbildning och erfarenhet för att kunna sköta och de som är nyfärdiga måste kunna alla dessa bitar. Kalla det AT-tjänstgöring eller bredvidgång, strunt samma, det är ju både för patientens säkerhet och även sjuksköterskans säkerhet denna kompetens behövs. Jag hade en gång en chef som tyckte att det ju räckte med att den nyfärdiga sjuksköterskan hade sin legitimation, men den chefen var någon slags socionom som alls inte kunde något om sjuksköterskans villkor. Viktigt med välutbildade chefer också.
Svar till Skara. Att hävda att barn inte känner smärta verkar oerhört förlegat och gammaldags. Men det kanske fortsatt är så i sthlm? "Tänk om ssk hade haft så hög status..." redan där ser du ju som ssk ner på din profession och underordnar dig. Sträck på dig! Det går att föra en dialog med medicinare och mot argument i ett spec. ämne kan också ses som att syster tänker och har kunskap. Det i sig kan bidra till att höja våran status. Annars är syster just en yster.
Postad av: Allmänläkare, 22:33, 17 januari 2011
Hur kan man komma med så dumma påståenden att barn inte känner smärta i Stockholm? Vem har sagt detta som ett påstående mer än de som refererar här?
Jag skrev "Många läkare förefaller att tro att om de inte kan något så existerar det inte - så var det med barns smärta fram till mitten av 80-talet". Jag skrev om hur det var på 80-talet. Barn får bra smärtlindring i Sthlm idag. Det jag ville säga var att det är olyckligt att många läkare är så tvärsäkra på att det som inte bevisats vetenskapligt inte existerar.
Det jag vill få fram är att vi ssk måste visa fram den kunskap som vi byggt, som förts vidare genom muntlig tradition i utbildningar och handledning i årtionden, som handlar om att foga samman den relativt höga medicinska kunskap vi får av läkare med de slutsatser vi drar när vi iakttar patienterna bedside. Det är bara möjligt för den som befinner sig bedside att bygga kunskap om den teknik man måste tillämpa vid syresättning av barn för att Pedea ska få avsedd effekt. Samma kan gälla bemötandets betydelse inom psykiatrin, hur man mobiliserar efter kirurgi osv. Man får med åren "vetskap" om att om man gör på ett visst sätt så går det bra för patienten. Patricia Benner har skrivit om detta i "Expertkunnande i omvårdnad".
De flesta läkare kommer aldrig att kunna bygga denna kunskap för att avståndet till patienterna är för stort. Det är inte kritik mot läkare - vi har bara olika roller.
Idag har det, på vissa håll, uppstått ett glapp mellan äldre och yngre ssk. De yngre har fått lära sig att vården ska vara evidensbaserad. När de kommer ut upptäcker de att den enda evidens som finns är läkares. Då vänder de sig till läkare i stället för till sina egna kollegor med sina frågor. Många ser sina kollegors kunskap som ovetenskaplig och felaktig. De äldre känner sig kränkta och går i försvar. Jag har sett många äldre som inte delar med sig till yngre, när de inskolar. De är rädda för att förlora status. Om äldre ssk läst "det tredje året" och avslutat med uppsats där de lyft fram sin egen unika kunskap hade de unga/nya fått något de kunnat ta till sig - evidensbaserad sjuksköterskekunskap. De äldre ssk skulle inte heller ha känt sig hotade av de unga. Man talar idag om att man måste utnyttja evidens i vården. Jag menar att ssk:s ansvar idag är att BYGGA evidens. Många ssk är vana vid att ta emot kunskap av andra och att lyda andra. Idag måste vi se vad vi kan, vara stolta över det, lyfta fram det, bevisa vår kunskap - och samarbeta med våra fantastiska med-arbetare, läkarna.
Dessutom - evidens räcker aldrig utan står alltid tillsammans med "beprövad erfarenhet"
- "vetenskapliga data måste integreras med kliniskt omdöme" (Jörgen Nordenström; Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår). Evidens ändrar sig hela tiden, det kommer nya rön, någon har manipulerat sina resultat, någon har skrivit en rapport som varit beställd för att "bevisa" något som inte är sant osv. Man kan aldrig sluta reflektera över om det man gör är logiskt.
Det jag vill få fram är att vi ssk måste visa fram den kunskap som vi byggt, som förts vidare genom muntlig tradition i utbildningar och handledning i årtionden, som handlar om att foga samman den relativt höga medicinska kunskap vi får av läkare med de slutsatser vi drar när vi iakttar patienterna bedside. Det är bara möjligt för den som befinner sig bedside att bygga kunskap om den teknik man måste tillämpa vid syresättning av barn för att Pedea ska få avsedd effekt. Samma kan gälla bemötandets betydelse inom psykiatrin, hur man mobiliserar efter kirurgi osv. Man får med åren "vetskap" om att om man gör på ett visst sätt så går det bra för patienten. Patricia Benner har skrivit om detta i "Expertkunnande i omvårdnad".
De flesta läkare kommer aldrig att kunna bygga denna kunskap för att avståndet till patienterna är för stort. Det är inte kritik mot läkare - vi har bara olika roller.
Idag har det, på vissa håll, uppstått ett glapp mellan äldre och yngre ssk. De yngre har fått lära sig att vården ska vara evidensbaserad. När de kommer ut upptäcker de att den enda evidens som finns är läkares. Då vänder de sig till läkare i stället för till sina egna kollegor med sina frågor. Många ser sina kollegors kunskap som ovetenskaplig och felaktig. De äldre känner sig kränkta och går i försvar. Jag har sett många äldre som inte delar med sig till yngre, när de inskolar. De är rädda för att förlora status. Om äldre ssk läst "det tredje året" och avslutat med uppsats där de lyft fram sin egen unika kunskap hade de unga/nya fått något de kunnat ta till sig - evidensbaserad sjuksköterskekunskap. De äldre ssk skulle inte heller ha känt sig hotade av de unga. Man talar idag om att man måste utnyttja evidens i vården. Jag menar att ssk:s ansvar idag är att BYGGA evidens. Många ssk är vana vid att ta emot kunskap av andra och att lyda andra. Idag måste vi se vad vi kan, vara stolta över det, lyfta fram det, bevisa vår kunskap - och samarbeta med våra fantastiska med-arbetare, läkarna.
Dessutom - evidens räcker aldrig utan står alltid tillsammans med "beprövad erfarenhet"
- "vetenskapliga data måste integreras med kliniskt omdöme" (Jörgen Nordenström; Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår). Evidens ändrar sig hela tiden, det kommer nya rön, någon har manipulerat sina resultat, någon har skrivit en rapport som varit beställd för att "bevisa" något som inte är sant osv. Man kan aldrig sluta reflektera över om det man gör är logiskt.
Intressant att konstatera att så snart ssk får kritik så attackerar man läkarkåren.
Dina infallsvinklar"Skara" är bra i mycket. Vi är dock inte de enda på fältet runt patienten utan samarbetar med andra betydelsefulla yrkeskategorier. Apropå vetenskapligt förhållningsätt etc Hur vet du att "äldre känner sej kränkta" har de sagt så? Hur många är dom? Kuvade äldre SSK som ej vågar fråga är jag frågande till är det inte tvärtom? Har man arbetat ett tag skaffar man sej erfarenhet,rutin och skinn på näsan pga just det du själv beskriver all bedside erfarenhet genom åren. Apropå uppsatsarbetetn håller jag med dej. Men bland alla bra uppsatser som spottas ut årligen från högskolorna är det också en del "svammel" om självklara saker. Extremt mycket arbete för ingenting och sedan hamnar de i en byrålåda. Där skulle arbetplatserna kanske tillsammans med erfarna och nya ssk som kompletterat tex ta fram frågor om sådant man behöver beforska i inom kliniken avd. eller vad det nu kan vara så att uppsatsarbetena på högskolorna genererar något som har betydelse för vården.Kan tycka att det borde vara en större utmaning för studenterna att beforska något som också eftersträvas lokalt t ex. Bara en tanke!
när jag gick utbildning i omvårdnad vid smärta skulle vi en grupp skriva en uppsats om "barns upplevelse av smärta". Vi läste och skrev och fick också så småningom lägga fram uppsatsen - inte så stor kursen var på 10 poäng, men det var bara det att i mitt arbete i hemvården träffar jag inga barn. Det kändes som allt det arbetet var nerlagt på fel ämne, hade hellre "forskat" om smärta hos strokedrabbade eller cancersmärta som jag har kontakt med dagligen.
Postad av: skara, 19:02, 18 januari 2011
Förstår precis vad ni menar dsk och ssk - det känns som att många bra uppsatser hamnar "i byrålådan" och som att många tvingas skriva om ämnen som inte är aktuella för dem själva.
Jag skulle vilja se nationella datanätverk där alla vi ssk kan lägga ut större och mindre uppsatser som vi skrivit i olika utbildningar, naturligtvis kategoriserade utifrån sitt vetenskapliga bevisvärde. Är övertygad om att det finns massor av god kunskap, att vissa uppsatser skulle bekräfta varandra och att denna kunskapsbas skulle kunna leda till flera och mera omfattande studier av viktiga områden. Ser det som avgörande att ssk:s undersökningar rör lokala företeelser inom vars och ens specialitet. De ska kännas aktuella och beskriva det som den enskilda ssk upplever är viktigt att beskriva.
Vad gäller min erfarenhet av motstånd mot förändring hos äldre ssk är den begränsad till två sjukhus med helt motsatta profiler. Min erfarenhet är att där ssk:s kunskap lyftes fram och man ställde höga krav på ssk:s utbildning - t.ex. omedelbart krav om att alla skulle läsa omvårdnadsvetenskap efter SOSFS 1995:15 - var misstagen färre, trivseln högre och patienterna fick avsevärt mindre vårdrelaterade skador.
Jag skulle vilja se nationella datanätverk där alla vi ssk kan lägga ut större och mindre uppsatser som vi skrivit i olika utbildningar, naturligtvis kategoriserade utifrån sitt vetenskapliga bevisvärde. Är övertygad om att det finns massor av god kunskap, att vissa uppsatser skulle bekräfta varandra och att denna kunskapsbas skulle kunna leda till flera och mera omfattande studier av viktiga områden. Ser det som avgörande att ssk:s undersökningar rör lokala företeelser inom vars och ens specialitet. De ska kännas aktuella och beskriva det som den enskilda ssk upplever är viktigt att beskriva.
Vad gäller min erfarenhet av motstånd mot förändring hos äldre ssk är den begränsad till två sjukhus med helt motsatta profiler. Min erfarenhet är att där ssk:s kunskap lyftes fram och man ställde höga krav på ssk:s utbildning - t.ex. omedelbart krav om att alla skulle läsa omvårdnadsvetenskap efter SOSFS 1995:15 - var misstagen färre, trivseln högre och patienterna fick avsevärt mindre vårdrelaterade skador.
Jag går just nu ssk utbildningen och är chockad över den förfärligt låga nivå vårdvetenskaps ämnena ligger på. Oväsentligt svammel i 10 veckor för att sen följas upp med en dunder tenta där ord och begrepp som ej nämnts alls i kurslitteraturen eller på föreläsningar utgör viktiga delar. Det hela blir så påtagligt när man även får läsa naturvetenskapliga ämnen och verkligen se skillnaden.
Vi som hade jobbat inom vården sen innan märkte sen första dagen att vårdvetarna inte hade någon verklighetsförankring överhuvudtaget.
Så sammanfattningsvis: Jag skulle kunna skriva min uppsats över hur dålig utbildningen är och förslag på förbättringar. Ingen i min klass är ett dugg förvånad över SKL artiklar. Tvärtom vi välkomnar dom!
Vi som hade jobbat inom vården sen innan märkte sen första dagen att vårdvetarna inte hade någon verklighetsförankring överhuvudtaget.
Så sammanfattningsvis: Jag skulle kunna skriva min uppsats över hur dålig utbildningen är och förslag på förbättringar. Ingen i min klass är ett dugg förvånad över SKL artiklar. Tvärtom vi välkomnar dom!
Postad av: jocke, 08:58, 19 januari 2011
Nu riktar jag mig inte mot något speciellt inlägg, men det är som någon skrev tyvärr lätt att det blir i stil med "men läkarna har ju det si och så" och tyvärr så blir uppfattningen då att det blir ssk vs. läkare. Det är inte hållbart, får någon. Ska vi få till en förändring så måste vi arbeta tillsammans för att förbättra för ssk, inte försämra för läkarna. Det blir lite som att ssk står och vevar åt alla håll, bygg istället broar så att läkare också säger "sköterskornas lön/arbetsmiljö/vaddetnukanvara är skit och det måste till en förändring!".
Tyvärr tror jag att det lätt blir att många läkare känner sig påhoppade och då är det knappast intressant att stå sida vid sida gentemot landstingsdrakarna och cheferna.
Tyvärr tror jag att det lätt blir att många läkare känner sig påhoppade och då är det knappast intressant att stå sida vid sida gentemot landstingsdrakarna och cheferna.
Postad av: IVA ssk, 15:23, 19 januari 2011
SKL skriver i debattartikeln att landstingen måste använda pengar till internutbildningar för nyutexaminerade ssk. Nu blir jag otroligt intresserad över vilka internutbildningar som SKL hänvisar till. Har aldrig hört talas om dem. Känner någon till dessa där ute? Skulle i sådana fall vara otroligt intresserad att gå en sådan själv. Jag kanske skulle kunna lära mig något på kuppen. De flesta nyutexaminerade kolleger därute i verkligheten är den stackars arbetsgivaren tvungen att ge en tre veckor lång introduktion (om man har tur). Är det den de menar är internutbildningen eller?
SKL kackar i eget bo. Visst finns det saker att förbättra i utbildningarna, men SKL "tycks glömma bort" att det är dom som har ansvar för den kliniska praktiken under utbildningen. SKL (landsting och kommuner) får ganska bra betalt för att tillhandahålla handledare och praktikplats. Tyvärr levererar inte SKL i motsvarande grad och en del praktikplatser är mycket dåliga.
Det skulle vara intressant att få en redovisning över var dessa pengar tar vägen, 1395 kr per student och vecka, som ska användas till internutbildning och bekosta vikarier för handledare. Skulle tippa att dessa pengar går in i något svart hål i verksamheterna.
SKL kan inte heller förvänta sig att de nyutexaminerade är flygfärdiga från dag 1. Här visar sig SKL:s attityd ganska tydligt, jobba från dag 1, ställ inga krav på introduktion eller utbildning, utan var glad att du får ett arbete. Alltså är det helt ekonomiskt tänkande bakom SKL:s skrivande i tidningarna om detta.
Utbildningen kan absolut förbättras, den skulle behöva förlängas, men SKL har ett mycket stort ansvar för både studenter i praktik samt, även de nyutexaminerade. De behöver introduktion, och det skulle se bra ut om det någon gång kom till en överenskommelse runt detta. Nu väljer SKL den enklaste vägen, att göra ner utbildningarna i stället. SKL ser inte sin egen del i detta utan kackar i eget bo.
Det skulle vara intressant att få en redovisning över var dessa pengar tar vägen, 1395 kr per student och vecka, som ska användas till internutbildning och bekosta vikarier för handledare. Skulle tippa att dessa pengar går in i något svart hål i verksamheterna.
SKL kan inte heller förvänta sig att de nyutexaminerade är flygfärdiga från dag 1. Här visar sig SKL:s attityd ganska tydligt, jobba från dag 1, ställ inga krav på introduktion eller utbildning, utan var glad att du får ett arbete. Alltså är det helt ekonomiskt tänkande bakom SKL:s skrivande i tidningarna om detta.
Utbildningen kan absolut förbättras, den skulle behöva förlängas, men SKL har ett mycket stort ansvar för både studenter i praktik samt, även de nyutexaminerade. De behöver introduktion, och det skulle se bra ut om det någon gång kom till en överenskommelse runt detta. Nu väljer SKL den enklaste vägen, att göra ner utbildningarna i stället. SKL ser inte sin egen del i detta utan kackar i eget bo.
Postad av: Dsk, 21:54, 19 januari 2011
Apropå ersättning för handledning lär SSK som arbetar i Region Skåne eller i varje fall deras kliniker få ersättning för just att de tar hand om och handleder studenter, det utgår ingen ekonomisk ersättning för SSK studenter som kommer till kommunerna. Man kan undra varför det är så bestämt. Man tjatar ju på oss att vi skall ta 2 studenter i taget för det är så viktigt att komma ut i hemvården, men varför skall det som är så viktigt inte alls vara värt något. Det är mycket intressant och givande på många sätt att ha en student med färska kunskaper men det är även krävande på handledaren att ha en studerande att hela tiden ha ansvar för.
Postad av: Arg sskstud, 11:24, 20 januari 2011
Jag går på sjuksköterskeprogrammet T6 i Uppsala och förstår verkligen vad de menar med att utbildningen är dålig. Pedagogik, PM-skrivning, dåliga föreläsningar och för lite praktik. Det krävs nästan ingenting för att bli godkänd, det finns massa luckor där man inte gör någonting och man hinner arbeta halvtid vid sidan om, fastän programmet ska vara helfart?
Jag önskar att de som bestämmer hur programmet utformas själva kunde gå igenom utbildningen för att se hur mycket dravel som ingår!
Jag önskar att de som bestämmer hur programmet utformas själva kunde gå igenom utbildningen för att se hur mycket dravel som ingår!
Postad av: IVA ssk, 11:35, 20 januari 2011
Att prata illa om sin egen utbilding det ska man noggrant akta sig för,är man väldigt missnöjd byt istället yrkesval och va tyst. Du kan inte gå ut och kräva en bra lön om du har en sådan dålig utbildning som du säger och du legitimerar SKLs påhopp.
Postad av: syster Eva, 12:10, 20 januari 2011
När det gäller handledning av ssk stud så finns det ffa ingen tid avsatt för oss som handleder att verkligen handleda. Man ska hinna göra de ordinarie arbetsuppgifterna och ändå handleda detta fungerar inte med den genomströmning av patienter som det är nu för tiden. Kontentan är att studenten som betalar för sin utbildning inte får valuta för pengarna och vi handledare körs i bott.
@IVA ssk: Va inte löjlig! Självklart ska man påpeka uppenbara brister i sin egna utbilding. Hur ska den annars kunna bli bättre? Dessutom har jag jobbat inom akutsjukvården i över 10 år och är mycket väl medveten om vad ssk yrket innebär och kan därför även se den uppenbara bristen på verklighetsförankring som utbildingen har.(både föreläsare och kurslitteratur)
SKLs påhopp som du kallar det är fullt legetimt och dessutom nödvändigt. NÅGON måste göra något för det här är en fars; Nyutbildade ssk är inte förberedda på de kravs som ställs på dom när de kommer ut till arbetslivet för att utbildingen fokuserat på helt fel saker.
Jag kan knappt längre räkna alla stackars nyexaminerade syrror som jag sett stå och gråta i medicinrummet för att hade fått en helt annan bild av vården från utbildningen och sen mötts av den kalla bistra verkligheten.
SKLs påhopp som du kallar det är fullt legetimt och dessutom nödvändigt. NÅGON måste göra något för det här är en fars; Nyutbildade ssk är inte förberedda på de kravs som ställs på dom när de kommer ut till arbetslivet för att utbildingen fokuserat på helt fel saker.
Jag kan knappt längre räkna alla stackars nyexaminerade syrror som jag sett stå och gråta i medicinrummet för att hade fått en helt annan bild av vården från utbildningen och sen mötts av den kalla bistra verkligheten.
Postad av: Snart sjuksyrra, 23:05, 23 januari 2011
@IVA ssk: Jag hoppas verkligen att du skrev det där sista med ironi!? Vården är nämligen till för patienterna ska få en bra sjukvård, och inte för att sjuksköterskorna ska kunna stämpla ut en lön. För det är precis som "ssk07" och "Arg sskstud" är inne på, utbildningen måste renoveras från grunden om man vill bli tagen på allvar i framtiden. Jag hade också arbetslivserfarenhet inom slutenvård innan jag började plugga. Och utbildningen måste verkligen ta ett stort steg framåt om man vill vara med att skapa en bra, intressant och progressiv sjukvård i världsklass. Jag vet att man inte får komma med personliga påhopp i kommentarerna, men jag måste verkligen fråga om du genuint TYCKER så som du skriver, eller om det bara går väldigt dåligt när du tänker?
Postad av: Ane.ssk., 14:44, 24 januari 2011
Jo det är så sjuksyrran. Leg.ssk. ska också kunna stämpla ut en lön! Tiden när våran profession var ett kall är över sen länge. Öppna fönstret Florence du behöver nog lite frisk luft!
Postad av: Anders K., 16:52, 24 januari 2011
Det är högst rimliga krav som SKL ställer på lärosätena. Samtidigt är det inte så konstigt att ssk:or behöver särskild internutbildning när de börjar sin tjänstgöring. De flesta som går ut från högskole- och universitetsutbildningar tex ingenjörer och poliser behöver komplettera sin utbildning på sin arbetsplats. De flesta arbeten idag är så pass specifika och slimmade så det behövs olika typer av "kompletterande" utbildning eller färdigheter för att det skall fungera.
Studenterna har väl "underkänt" utbildningen länge. Glömmer aldrig när vår lärare, en 35-årig magister som arbetat ett par år inom psyk skulle lära oss att sätta dropp. Någon mer förvirrad människa har jag aldrig sett, och hur man nu kan lyckas göra alla fel som bara finns förstår jag inte...
Det är självklart man ska vara kritisk mot sin egen utbildning men vad jag försökte att säga var att vi kan inte gå ut och kräva högre ingångslöner om vi anser att vi har en dålig utbildning. Jag känner till problemet med den verksmhetsförlagda utbildningen och att utbildningen inte gör en förberedd på verkligheten där ute. Men nämn en enda utbildning som gör en förberedd för verkligheten? Vilken jurist eller psykolog mm anses som färdig när den har gått ut sin utbildning? Klagomålen på ssk utbildningen har alltid funnits bland vår egen arbetsgrupp. Men vad jag försöker säga är att vi måste stödja våra nya kolleger och vara stolta över vårat yrkesval, och jag stämplar ut min lön med stolthet. Jag skulle inte gå till mitt arbete om jag inte fick en lön. Samtidigt skulle jag inte behövas om inte människor blev sjuka och behövde omvårdnad och ligga på sjukhus.
Man måste inse att det alltid är en klar skillnad mellan skola och yrkesliv. Skolan är platsen för inhämtandet av teoretisk kunskap, yrket lär man sig på arbetsplatsen. Praktik är inte oavlönat arbete som vissa tror, utan tillfällen att se och lära, att göra kopplingen mellan lärobok och enskild patient. Låt lärosätena koncentrera sig på att lära ut fundamenta inom fysiologi, sjukdomslära, farmakologi etc så att sskstud får en bra teoretisk förståelse och bra baskunskaper. "Jobbet" kan man bara lära sig genom att - jobba. Som sagts tidigare är det helt orimligt att förvänta sig att en nybakad sjuksköterska ska vara självgående från dag ett.
De som kritiserar utbildningen kanske inte har erfarenhet från andra, rent akademiska utbildningar. Där är kopplingen till ett eventuellt arbetsliv lika med noll!
De som påstår att dagens nybakade ssk är oförberedda har nog ofta glömt hur det var för dem själva första tiden på arbetsplatsen. Såhär har det alltid varit!
De som kritiserar utbildningen kanske inte har erfarenhet från andra, rent akademiska utbildningar. Där är kopplingen till ett eventuellt arbetsliv lika med noll!
De som påstår att dagens nybakade ssk är oförberedda har nog ofta glömt hur det var för dem själva första tiden på arbetsplatsen. Såhär har det alltid varit!
Tänk vad SKL har det bra. Med sina uttalanden har man lyckats vända uppmärksamheten bort från det egentliga problemet, nämligen att det är de själva som ansvarar för den kliniska praktiken. I stället börjar sjuksköterskor och läkare att hacka på varandra och SKL kan luta sig bakåt och må gott. Förslaget om AT sågades av dåvarande Landstingsförbundet pga rädsla för kostnader i samband med den. Men, det är nog bara att bita i det sura äpplet och tillskapa resurser för detta, för i vilka andra yrken med avancerade uppgifter kan man arbeta självständigt från första dagen?
Om SKL tar tag i AT-frågan och lärosätena i den teoretiska delen av utbildningen, OCH HAR SAMMA MÅL, ja då kan det bli förändringar.
Om SKL tar tag i AT-frågan och lärosätena i den teoretiska delen av utbildningen, OCH HAR SAMMA MÅL, ja då kan det bli förändringar.
Man kan aldrig bortse ifrån att vissa saker bör finnas med i en utbildning, det går inte att alltid hävda att "det där lär man sig på jobbet" eller "man kan inte lära sig allt på skolan". Det är ett stort problem att väldigt många sjuksköterskor och annan vårdpersonal anser att utbildningen är inriktad på vad sjuksköterskans arbetsuppgifter är. Man kan visste vara förbered på verkligheten, tänkt dig en polis som nästan aldrig hållt i ett vapen innan den dagen han behöver använda det eller saknar kunskap i hur och när man får omhänderta någon? Detsamma gäller sjuksköterskor, man får inte helt bortse ifrån att det är ett praktiskt yrke, det är få som endast arbetar vid vårdutveckling etc etc eller skriver avhandlingar.
Postad av: Anders K., 17:15, 27 januari 2011
SSK:orna har alldeles för länge nöjt sig med att vara experter på omvårdnad. Det är dags att börja ta sig in på områden som hittills varit läkares revir. Det skulle bli bättre för patienten, billigare för landstingen och höja lönerna för SSK:orna. Höj nivån på era krav.
Postad av: Dsk, 17:29, 27 januari 2011
Jag tycker att man under SSK-utbildningen måste basalt få lära sig alla moment som ingår i tex. avdelningsarbete. Kunskaper i hur städning utföres(inte för att själva städa men man måste veta hur det går till), basal omvårdnad av patient, livsmedelshantering och kostlära.När man kan det bygga på med sjukdomslära, olika tekniker för behandling tex. blodprover, injektioner, basal sårvård,katetervård läkemedelshantering och bedömning av allmäntillstånd mm. När man behärskar detta behärskar man mycket. Tyvärr känner jag att många nyfärdiga SSK inte behärskar dessa moment och det beror väl snarast på att de ej fått möjlighet att praktisera sina i många fall stora teoretiska kunskaper. Sådan praktik måste man få för att både själv känna trygghet och förmedla trygghet åt sina patienter och kanske skulle en AT-tjänst som betalas av skolan eller staten där sjuksköterskan efter legitimation fick "gå utöver" bemanningen ett halvår med eget ansvar men alltid ha någon erfaren SSK att rådfråga. som det nu är kastar man in nyfärdiga SSK i personalstaten för maximal prestation meddetsamma "de har ju sin legitimation".
Postad av: ssk, 19:23, 30 januari 2011
Basalt arbete är det vad som USK är utbildad till?Vem gör vad på en avd och varför?Är det fördelar eller nackdelar att vara USK innan man läser till SSK som är en högskole och akademiskt inriktad utbildning?Det är inte nödvändigt men ser man realistiskt på vårdyrken så kan det vara bra att ha erfarenhet av vårdkulturen när man läser till SSK.Finns många duktiga SSK som inte har ett dugg av det!men ändå en reflektion.För mej gav det iallafall bara fördelar.Hade lång patienterfarenhet med olika symtom och rutiner innan jag gav mej på SSK utbildningen och VUB X 2.
Postad av: Dsk, 21:50, 30 januari 2011
Visst vet jag att USK är utbildade i basal omvårdnad. Många är mycket duktiga på det, men jag tycker ändå att även SSK som inte har den bakgrunden skall kunna det. Jag har upplevt att många nya SSK och även läkare förlitar sig på apparater och blodprover och inte vad de ser, känner och luktar. SSK skall ju ändå kunna arbetsleda och se när något inte stämmer och då är denna reella kunskap viktig likaväl som den formella.
Postad av: ssk, 10:21, 31 januari 2011
Instämmer helt med dej DSK.
Postad av: Lars Cronstaaf, 09:30, 1 februari 2011
SKL borde ta tag i problemen de själva skapat.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.533171-landstingen-betalar-inte-for-kompetens
FORTSÄTTNING FÖLJER I NÄSTA INLÄGG
Nu - den 16 september 2012 - har jag lagt in det efterföljande inlägget här nedan.
MINA TVÅ CHEFER, 1998/99-2007/08, TILLHÖRDE "DEN GAMLA STAMMEN".
DE VILLE INTE BLIR STÖRDA AV MINA NYMODIGA IDÉER OM SJUKSKÖTERSKANS
YRKESROLL.
DE VILLE INTE ATT JAG SKULLE HA MÖJLIGHET ATT FÖRA SAMTAL MED MINA ARBETSKAMRATER OM PROFESSIONALISERINGEN AV VÅR YRKESROLL. DE TYSTADE MIG EFFEKTIVT I NÄRA 10 ÅRS TID.
JAG FORTSATTE ATT KÄMPA. JAG ANSER ATT OFFENTLIG SJUKVÅRD ÄGS AV MÄNNISKORNA SOM LEVER I ETT SAMHÄLLE OCH SOM BETALAR SKATT - INTE AV LEDSAMMA GAMLA SJUKSKÖTERSKOR OCH KAXIGA LÄKARE FRÅN ANDRA LÄNDER SOM GÖR SLARVSYLTA AV EN HEL VERKSAMHETS UTVECKLING FÖR EGEN VINNING.
DE FLESTA AV MINA ARBETSKAMRATER, SPECIELLT DE SOM ARBETAR DAGTID, KÄNNER INTE MIG. DE VET INTE VAD JAG KAN OCH VAD JAG VELAT NÄR JAG SÖKT CHEFSTJÄNSTER. JAG SKULLE TRO ATT MÅNGA AV DEM UPPFATTAT ATT JAG ÄR EN GANSKA SUR PERSON SOM INTE SKULLE HA TILLFÖRT DERAS VERKSAMHET NÅGON GLÄDJE - DET STÄMMER INTE.
JAG ÄR EN MÄNNISKA SOM ÄR GLAD OCH SOM TYCKER OM BÅDE ANDRA MÄNNISKOR OCH MIG SJÄLV - MEN JAG HAR VARIT SÅ PÅVERKAD AV ATT SE SITUATIONEN, BÅDE FÖR BARNEN OCH FÖRÄLDRARNA OCH DEN ISOLERADE, LÅGT UTBILDADE OCH FELAKTIGT INFORMERADE PERSONALGRUPPEN, ATT JAG SLUTAT SKRATTA. MINA BARN SÄGER ATT DET ÄR SOM ATT JAG BLIVIT EN ANNAN MÄNNISKA AV ATT ARBETA PÅ KS.
OM JAG BLIVIT CHEF SKULLE ETT AV MINA MÅL HA VARIT ATT TILLFÖRA GLÄDJE TILL VERKSAMHETEN. DEN FÖRSTA JAG HADE TÄNKT BEHANDLA VAR MIG SJÄLV.
JAG SKULLE HA KÖPT MIG EN SOMMARSTUGA I EN SKOGSKANT, GÄRNA VID EN SJÖ, DÄR JAG KUNNAT GÅ BARFOTA I GRÄSET, ODLA JORDGUBBAR OCH ROSOR OCH PIONER, KOKA NÄSSELSOPPA OCH STEKA KANTARELLER BLANDAT MED STIMULERANDE LÄSNING AV VETENSKAPLIGA ARTIKLAR OCH SEDAN SKULLE JAG HA FÖRSÖKT ATT TA MED MIG HELA DEN KÄNSLAN TILL VERKSAMHETEN.
NÄR JAG SKULLE SKRIVA KANDIDATUPPSATS I OMVÅRDNADSVETENSKAP ÅR 2007 - MAN MÅSTE DET FÖR ATT LÄSA VIDARE I DAGENS VÅRDHÖGSKOLA ÄVEN OM JAG HAR EN KANDIDATUPPSATS I PEDIATRISK OMVÅRDNAD FRÅN 1986 - KOM EN AV MINA CHEFER OCH FRÅGADE VÄNLIGT VEM JAG FÅTT SOM HANDLEDARE FÖR UPPSATSEN.
JAG VISSTE, SAMTIDIGT SOM JAG SA NAMNET, ATT JAG SKULLE HA VARIT TYST.
JAG SÅG DET PÅ MIN CHEFS MYCKET NÖJDA ANSIKTSUTTRYCK.
JAG KÄNDE HENNE OCH VISSTE ATT JAG BORDE HA VARIT TYST.
HON FRÅGADE INGET MER OM UPPSATSEN.
NÅGON DAG SENARE MEDDELADE MIN HANDLEDARE ATT HON SKULLE RESA BORT EN VECKA - OMGÅENDE - OCH INTE SKULLE VARA MÖJLIG ATT NÅ.
NÄR HON KOM TILLBAKA TOG DET CA 14 DAGAR INNAN HON SVARADE PÅ INSKICK OCH DÅ FRÅGADE HON "VAD TYCKER DU SJÄLV, S".
JAG SKREV ETT MAIL TILL HENNE MED RUBRIKEN "TIDSPLAN" OM ATT DET FANNS DEADLINES I KURSEN SOM VAR PÅ VÄG ATT PASSERAS FÖR ATT HON DELS VARIT BORTA OCH DELS INTE BESVARADE MINA INSKICK. HON SVARADE INTE PÅ MAILET. JAG RINGDE HENNE.
"JAG SÅG ATT DET KOMMIT ETT MAIL MED RUBRIKEN TIDSPLAN MEN JAG HAR INTE ÖPPNAT DET", SA HON LOJT.
JAG AVBRÖT ARBETET MED UPPSATSEN FÖR ATT INTE BLI BRUTEN SJÄLV. JAG KÄNDE MINA TVÅ CHEFER OCH VISSTE ATT OM DE VILLE HINDRA MIG ATT BLI KLAR MED MIN UTBILDNING SÅ HADE DE ALLA MÖJLIGHETER.
FÖLJANDE TEXT ÄR EN AV FLERA SOM JAG SKREV SOM PROJEKTPLAN TILL MIN UPPSATS. DET ÄR INTE DET FÄRDIGA ARBETET. JAG TVINGADES GÅ VIDARE MED HELT ANNAN INFALLSVINKEL. HANDLEDAREN SA ATT MIN AVSIKT BARA VAR ATT BEVISA MIN TES, INTE ATT UNDERSÖKA NÅGOT, OCH SÅ VAR DET KANSKE.
FÖLJANDE TEXT BERÄTTAR I ALLA FALL VAD JAG VILLE UNDERSÖKA INITIALT:
JAG VILLE TA FRAM GAMMAL KUNSKAP OCH JÄMFÖRA DEN MED NYA RÖN.
MITT SYFTE VAR ATT KUNNA LYFTA FRAM SJUKSKÖTERSKORS FORSKNING FÖR ATT SYNLIGGÖRA YRKESROLLEN.
Projektplan
En självständig yrkesroll kräver självständiga yrkesutövare:
En professionaliseringsprocess behöver många som strävar tillsammans mot gemensamma mål.
Svenska sjuksköterskors utbildning – en mångfald modeller.
· Vad är en svensk sjuksköterskas roll och funktion inom neonatalvården idag?
· Finns den kompetens som krävs för utvecklingen av funktionen Specifik Neonatal Omvårdnad och - om inte – vilken kunskap ska ligga till grund för den?
· Vem bör ta på sig ansvaret för att utveckla en självständig yrkesroll för svenska sjuksköterskor; Sjuksköterskorna själva eller väntar vi på att någon annan ska tala om för oss hur vi ska göra?
· Har vi varit så upptagna av interna strider och motsatta uppfattningar att vi inte tagit vårt professionella ansvar?
· Har vi kanske låtit andra grupper, som känt sig hotade av sjuksköterskors höjda status, splittra vår grupp för att hindra vår strävan efter oberoende?
SOSFS 1999:5. Socialstyrelsens föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare. Stockholm: Socialstyrelsen
Werkö, L. (2003). Starkare ställning för sjuksköterskan: Från läkarens hjälpreda till jämställd vårdpartner. Läkartidningen 19, 1694-1697.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.533171-landstingen-betalar-inte-for-kompetens
FORTSÄTTNING FÖLJER I NÄSTA INLÄGG
MINA TVÅ CHEFER, 1998/99-2007/08, TILLHÖRDE "DEN GAMLA STAMMEN".
DE VILLE INTE BLIR STÖRDA AV MINA NYMODIGA IDÉER OM SJUKSKÖTERSKANS
YRKESROLL.
DE VILLE INTE ATT JAG SKULLE HA MÖJLIGHET ATT FÖRA SAMTAL MED MINA ARBETSKAMRATER OM PROFESSIONALISERINGEN AV VÅR YRKESROLL. DE TYSTADE MIG EFFEKTIVT I NÄRA 10 ÅRS TID.
JAG FORTSATTE ATT KÄMPA. JAG ANSER ATT OFFENTLIG SJUKVÅRD ÄGS AV MÄNNISKORNA SOM LEVER I ETT SAMHÄLLE OCH SOM BETALAR SKATT - INTE AV LEDSAMMA GAMLA SJUKSKÖTERSKOR OCH KAXIGA LÄKARE FRÅN ANDRA LÄNDER SOM GÖR SLARVSYLTA AV EN HEL VERKSAMHETS UTVECKLING FÖR EGEN VINNING.
DE FLESTA AV MINA ARBETSKAMRATER, SPECIELLT DE SOM ARBETAR DAGTID, KÄNNER INTE MIG. DE VET INTE VAD JAG KAN OCH VAD JAG VELAT NÄR JAG SÖKT CHEFSTJÄNSTER. JAG SKULLE TRO ATT MÅNGA AV DEM UPPFATTAT ATT JAG ÄR EN GANSKA SUR PERSON SOM INTE SKULLE HA TILLFÖRT DERAS VERKSAMHET NÅGON GLÄDJE - DET STÄMMER INTE.
JAG ÄR EN MÄNNISKA SOM ÄR GLAD OCH SOM TYCKER OM BÅDE ANDRA MÄNNISKOR OCH MIG SJÄLV - MEN JAG HAR VARIT SÅ PÅVERKAD AV ATT SE SITUATIONEN, BÅDE FÖR BARNEN OCH FÖRÄLDRARNA OCH DEN ISOLERADE, LÅGT UTBILDADE OCH FELAKTIGT INFORMERADE PERSONALGRUPPEN, ATT JAG SLUTAT SKRATTA. MINA BARN SÄGER ATT DET ÄR SOM ATT JAG BLIVIT EN ANNAN MÄNNISKA AV ATT ARBETA PÅ KS.
OM JAG BLIVIT CHEF SKULLE ETT AV MINA MÅL HA VARIT ATT TILLFÖRA GLÄDJE TILL VERKSAMHETEN. DEN FÖRSTA JAG HADE TÄNKT BEHANDLA VAR MIG SJÄLV.
JAG SKULLE HA KÖPT MIG EN SOMMARSTUGA I EN SKOGSKANT, GÄRNA VID EN SJÖ, DÄR JAG KUNNAT GÅ BARFOTA I GRÄSET, ODLA JORDGUBBAR OCH ROSOR OCH PIONER, KOKA NÄSSELSOPPA OCH STEKA KANTARELLER BLANDAT MED STIMULERANDE LÄSNING AV VETENSKAPLIGA ARTIKLAR OCH SEDAN SKULLE JAG HA FÖRSÖKT ATT TA MED MIG HELA DEN KÄNSLAN TILL VERKSAMHETEN.
NÄR JAG SKULLE SKRIVA KANDIDATUPPSATS I OMVÅRDNADSVETENSKAP ÅR 2007 - MAN MÅSTE DET FÖR ATT LÄSA VIDARE I DAGENS VÅRDHÖGSKOLA ÄVEN OM JAG HAR EN KANDIDATUPPSATS I PEDIATRISK OMVÅRDNAD FRÅN 1986 - KOM EN AV MINA CHEFER OCH FRÅGADE VÄNLIGT VEM JAG FÅTT SOM HANDLEDARE FÖR UPPSATSEN.
JAG VISSTE, SAMTIDIGT SOM JAG SA NAMNET, ATT JAG SKULLE HA VARIT TYST.
JAG SÅG DET PÅ MIN CHEFS MYCKET NÖJDA ANSIKTSUTTRYCK.
JAG KÄNDE HENNE OCH VISSTE ATT JAG BORDE HA VARIT TYST.
HON FRÅGADE INGET MER OM UPPSATSEN.
NÅGON DAG SENARE MEDDELADE MIN HANDLEDARE ATT HON SKULLE RESA BORT EN VECKA - OMGÅENDE - OCH INTE SKULLE VARA MÖJLIG ATT NÅ.
NÄR HON KOM TILLBAKA TOG DET CA 14 DAGAR INNAN HON SVARADE PÅ INSKICK OCH DÅ FRÅGADE HON "VAD TYCKER DU SJÄLV, S".
JAG SKREV ETT MAIL TILL HENNE MED RUBRIKEN "TIDSPLAN" OM ATT DET FANNS DEADLINES I KURSEN SOM VAR PÅ VÄG ATT PASSERAS FÖR ATT HON DELS VARIT BORTA OCH DELS INTE BESVARADE MINA INSKICK. HON SVARADE INTE PÅ MAILET. JAG RINGDE HENNE.
"JAG SÅG ATT DET KOMMIT ETT MAIL MED RUBRIKEN TIDSPLAN MEN JAG HAR INTE ÖPPNAT DET", SA HON LOJT.
JAG AVBRÖT ARBETET MED UPPSATSEN FÖR ATT INTE BLI BRUTEN SJÄLV. JAG KÄNDE MINA TVÅ CHEFER OCH VISSTE ATT OM DE VILLE HINDRA MIG ATT BLI KLAR MED MIN UTBILDNING SÅ HADE DE ALLA MÖJLIGHETER.
FÖLJANDE TEXT ÄR EN AV FLERA SOM JAG SKREV SOM PROJEKTPLAN TILL MIN UPPSATS. DET ÄR INTE DET FÄRDIGA ARBETET. JAG TVINGADES GÅ VIDARE MED HELT ANNAN INFALLSVINKEL. HANDLEDAREN SA ATT MIN AVSIKT BARA VAR ATT BEVISA MIN TES, INTE ATT UNDERSÖKA NÅGOT, OCH SÅ VAR DET KANSKE.
FÖLJANDE TEXT BERÄTTAR I ALLA FALL VAD JAG VILLE UNDERSÖKA INITIALT:
JAG VILLE TA FRAM GAMMAL KUNSKAP OCH JÄMFÖRA DEN MED NYA RÖN.
MITT SYFTE VAR ATT KUNNA LYFTA FRAM SJUKSKÖTERSKORS FORSKNING FÖR ATT SYNLIGGÖRA YRKESROLLEN.
Projektplan
En självständig yrkesroll kräver självständiga yrkesutövare:
En professionaliseringsprocess behöver många som strävar tillsammans mot gemensamma mål.
Utdrag ur ICN:s etiska kod för sjuksköterskor:
Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för sitt sätt att utöva yrket
och för att genom livslångt lärande behålla sin yrkeskompetens.
Sjuksköterskan har huvudansvaret för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer inom omvårdnad, ledning, forskning och utbildning inom yrkesområdet.
Sjuksköterskan är aktiv när det gäller att utveckla omvårdnad som vilar på evidensbaserad kunskapsgrund.
Bakgrund
Astrid Norberg var den första svenska sjuksköterska som blev professor. Hon har på senare år lyft fram vikten av att inte tappa kontakt med den erfarenhetsbaserade kunskapen.
”När vi prioriterar ska vi självklart använda oss av det bästa som finns från forskningen. Problemet är att det inte finns tillräckligt mycket evidensbaserad forskning att luta sig mot, åtminstone inte inom omvårdnadsforskningen” sa hon, enligt Vårdfacket (2005) vid det föredrag hon höll om prioriteringar baserade på evidensbaserad kunskap för sjuksköterskorna på ICN:s världskongress i Taiwan 2005.
När svensk sjuksköterskeutbildning fått höjd akademisk status har syftet inte varit att förkasta den omvårdnadskunskap som har förts vidare från en generation sjuksköterskor till en annan av vårdlärare, enskilda handledare och sjuksköterskor. Denna grund för sjuksköterskors traditionella yrkesutövning skulle i stället synliggöras, granskas och bevisas vetenskapligt – eller förkastas efter noggrann granskning - av nyutbildade sjuksköterskor och äldre kollegor under vidareutbildning i käraktärsämnet Omvårdnad i samverkan.(Jahren Kristoffersen, 2000)
Svenska sjuksköterskors utbildning – en mångfald modeller.
Svensk sjuksköterskeutbildning har genomgått en stegvis förändring och parallellt har Socialstyrelsen, via olika publikationer, föreskrivit en förändrad yrkesroll för sjuksköterskor.
Från att ha varit en underordnad roll, beroende av läkarens ordinationer beskrivs numera en oberoende yrkesroll där sjuksköterskan ska ha eget självständigt ansvar för delar av vården.
Ansvarsområdet benämns Specifik Omvårdnad. (SOSFS 1993:17. SOSFS 1995: 15).
Processen har väckt både frågor och farhågor. Svaren inte alltid varit entydiga. Många har känt osäkerhet både inför de förändringar som har gjorts och den kompetens som de olika utbildningarna har givit.
I och med att sjuksköterskans utbildning ändrats ofta, sista gången med bara elva års mellanrum, har yrkesgruppen kommit att bestå av individer med skiftande bakgrund. Hos yngre sjuksköterskor har ibland märkts en tvekan om de äldres roll och kompetens och man har kunnat höra uttryck som att äldres kunskap inte är ”vetenskapligt bevisad”. Hos äldre sjuksköterskor har det inte sällan funnits tveksamhet inför att den nya utbildningen inte givit samma otvetydiga sanningar och fasta riktlinjer som varit van vid.
Enligt Rooke (1995) skriver Newman 1990 följande: ”...sjuksköterskor och disciplinen har blivit fångad i en ’moment-22-situation’ genom att sjuksköterskor i generell bemärkelse blivit hypnotiserade av tanken på professionalisering och samtidigt har tillåtit sig att bli fångade av det medicinska paradigmet... Osäkerheten inför den egna disciplinen och professionen har bl.a lett till att sjuksköterskor sökt sig till andra discipliners kunskapsområden med dessas teorier”.
”Om sjuksköterskor har omvårdnadsproblem med patienter vänder de sig i första hand till en läkare med sina frågor. I andra hand söker de i litteraturen eller frågar en sjuksköterskekollega ....det sker en förändring i och med senare års nyutbildade sjuksköterskor”, säger forskaren och sjuksköterskan Karin Enskär i en intervju i Vårdfacket 1997. Också Astrid Norberg har gjort en liknande reflektion – ”När en läkare har ett problem ringer han till någon av sina expertkolleger. Däremot händer det ytterst sällan att sjuksköterskor konsulterar varandra.” (Vårdfacket, 2005).
Att äldre sjuksköterskor, på detta sätt har upplevt att deras omvårdnadskompetens inte tillvaratagits av en yngre generation kan ha ökat klyftorna och motsättningarna i yrkesgruppen som helhet.
Problemet har accentureats av att sjuksköterskor med äldre utbildning, som rekommenderats att höja sin kompetens genom att läsa karaktärsämnet Omvårdnad, har inte alltid förstått syftet med de nya direktiven. Detta har medfört att nyutbildade sjuksköterskor, med 3-årig eller längre högskoleutbildning kan, vid sitt inträde i yrkeslivet, ha mötts av vårdlärare och handledare som saknat utbildning i vårdvetenskap, kännedom om den nya utbildningens inriktning och syfte och misstro mot den nya kompetensen. De kan ha mötts av förväntningen att gå in i en yrkesroll som äldre kollegor utbildats för och trivts med men som inte motsvarar en ny tids sätt att tänka och utöva ett yrke. (Kennedy-Olsson, 1995).
Socialstyrelsen skriver i publikationen Kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska: ”Hälso- och sjukvårdens struktur och innehåll förändras successivt. Olika faktorer bidrar till kravet på förändring. Högre krav ställs på hälso- och sjukvårdens kvalitet... Utvecklingen av medicinsk teknik samt forskning och utvecklingsarbete medför nya möjligheter för vård och behandling... Detta ställer krav på arbetsgivaren att hålla sjuksköterskans och barnmorskans kompetens aktuell i förhållande till verksamhetens utveckling”.
Och vidare: ”Kurser och utbildningsprogram, som i stort sett motsvarar inriktningarna inom hälso- och sjukvårdslinjen och dess påbyggnadslinjer, anordnas övergångsvis vid högskolorna som vidareutbildning av sjuksköterskor som genomgått 1982 års eller tidigare studieordning. Högskolorna förväntas successivt utveckla och tillhandahålla ett flexibelt utbud av kurser som sjuksköterskor och barnmorskor kan genomgå i vidareutbildnings- eller fortbildningssyfte”. (SOSFS 1995:15).
För dem som inte har följt rekommendationen att vidareutbilda sig inom karaktärsämnet Omvårdnad kommer det med tiden uppstått problem att komma in på en rad högskolekurser i kompetenshöjande syfte. (Vårdfacket, 1997). Detta riskerar att öka klyftorna inom yrkesgruppen ytterligare.
Reaktioner och aktioner
Vårdens övriga yrkesgrupper och professioner har ställt sig frågande till syftet med den förändrade sjuksköterskeutbildningen. Många har tyckt att det tidigare samarbetet fungerat bra och man har inte sett behov av förändring. Andra, som läkaren Lars Werkö, har sett en möjlighet för läkare att lämna över vissa mindre kvalificerade medicinska arbetsuppgifter till sjuksköterskor.(Läkartidningen, 2003).
När Socialstyrelsen föreslagit AT-tjänstgöring för nya sjuksköterskor i syfte att stärka deras roll och ge dem tid att arbeta upp sin skicklighet innan de ställer egna diagnoser och ordinerar behandlingar har både Läkarförbundet och Landstingsförbundet kritiserat förslaget. (Dagens medicin, 2002). Samma år skriver Dagens medicin att en undersökning har visat att det finns, bland landets nyutexaminerade sjuksköterskor, ett stort intresse för någon form av introduktion motsvarande läkarnas AT-tjänstgöring. (Dagens medicin, 2002)
Något år senare kommer ett förslag från regeringen om en utredning med syfte att förkorta sjuksköterskors utbildning igen. Regeringens uppdrag till utredningsgruppen med representanter för universiteten i Linköping och Umeå samt högskolan i Malmö löd:
”Utarbeta modeller för att tillgodose en representativ grupp undersköterskors respektive barnskötares utbildningsbehov fram till en yrkesexamen inom respektive område, inklusive utbildningsplaner för förkortad utbildningstid. Målet är att utbildningstiden till de båda examina kan kortas väsentligt”; Vårdfacket i maj 2005.
Svensk sjuksköterskeförening skriver, i en kommentar till regeringsförslaget följande:
- Den förkortade utbildningen kommer både att riskera patienters säkerhet och äventyra enskilda individers kommande yrkesliv. De kompetensområden som nämns i den nyligen antagna Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, kräver snarare en förlängd än en förkortad utbildning.
- Det går inte, som regeringen tänkt sig, att jämställa erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård som undersköterska med exempelvis den verksamhetsförlagda utbildningen i den treåriga sjuksköterskeutbildningen. Den kunskapsbas som undersköterskan kombinerar med sina erfarenheter bygger på helt andra kunskaper än de som en legitimerad sjuksköterska förväntas arbeta utifrån. Undersköterska och sjuksköterska är helt enkelt två skilda yrken.
- Regeringens förslag genomsyras av ett genusperspektiv där en förlegad syn på kvinnors arbete och kunskap kan skönjas. Omvårdnad av svaga och sjuka har traditionellt varit en kvinnlig uppgift där kvinnors teoretiska och praktiska kunskap delvis setts som kvinnliga biologiska egenskaper och där behovet av teoretisk utveckling negligerats.
- SSF kan inte heller instämma i regeringens antagande att en gymnasieexamen kompletterad med yrkeserfarenhet ska kunna jämställas med "avsevärd" tid i en högskoleutbildning. Vem skulle komma på tanken att föreslå en generell förkortning av civilingenjörsutbildningen för en bilmekaniker som genomgått gymnasiets fordonsprogram?
- En förkortad utbildning ger inte studenterna tillräckligt med utrymme för analys, reflektion, bildning och personlig mognad. Lärprocesser och personlig utveckling, tar och måste få ta tid, speciellt i ett människovårdande yrke. (http://www.swenurse.se/Article.aspx?a=491&c=67)
Professionalisering
Redan 1633 fick läkarna statlig sanktion att utöva makt över andra yrkesgrupper, till exempel apotekarna, och sjuksköterskor har kommit att stå under läkares förmyndarskap.(Bentling 1995, ss.17-24 ) Sjuksköterskors tidigare utbildning socialiserade gruppen mot en roll som idag kallas ”beroende”. Sjuksköterskan arbetade underställd läkarens medicinska auktoritet.
Dagens sjuksköterskor får en akademisk examen som innehåller nya komponenter och ett synsätt som bygger på ett forskningsbaserat, reflekterande och progressivt tänkande.
Sjuksköterskan ska inte längre ha en underordnad roll utan yrkesgruppen ges nu självständigt ansvar för delar av patientvården. Rollen kallas ”oberoende” när den relateras till det medicinska paradigmet. Detta ställer helt nya krav på yrkesgruppen som helhet.
Professioner blir inte automatiskt autonoma. Självständigheten erövras genom strider både inom och utom yrkessektorn, skriver Bentling (1995, s.19).
Profession betyder erkännande på latin och enligt Bentling kan kriterierna för professionalism sammanfattas av begreppen: gemensamma teorier, samhällsnytta, gemensam etisk kod och autonomi, dvs självständighet i förhållande till andra yrkesgrupper och professioner. (1995).
Processen
I en förändringsprocess, en professionalisering, finns ett stort behov av att hitta en gemensam strategi som utgår från samverkan, kunskapsutbyte, erfarenhetsutbyte och gemensam reflektion över hur alla dessa ”lösa trådar” ska kunna knytas samman till en professionell yrkesroll där allas kunskap både kan tas tillvara, utvecklas och synliggöras i samarbetet med vårdens övriga yrkesgrupper.
Man måste ställa sig frågan vilken kompetens en sjuksköterska behöver för att kunna gå in i en oberoende roll och hur denna kompetens ska kunna växa fram. Hur ska en grupp, som under generationer varit fostrade till lydnad och underordning, klara av att ta steget över till en professionell roll?
Förändringsprocessen har tagit lång tid och man kan fråga sig om de kollisioner som uppstått mellan olika grupper har bidragit till att sjuksköterskor har lämnat sitt yrke.
Om att hitta sin kunskap
Sjuksköterskor måste lära sig att driva professionella frågor, säger Ann Boniar, sjuksköterska och avdelningsdirektör vid Hälso- och sjukvårdsgruppen på Socialstyrelsen, enligt Vårdfacket (1997). ”De måste arbeta på att ta större plats och sticka ut hakan när hälso- och sjukvårdsfrågor debatteras och beslut ska tas”.
Den nya sjuksköterskerollen ställer krav på högre kompetens än den tidigare.
Det krävs förmåga till bedömning, analys och reflektion för att kunna ställa diagnos.
Samtidigt kan inte kunskapen om hur man ställer diagnos och dokumenterar klara sig på egen hand, utan ett innehåll. Och detta innehåll måste vara den beprövade erfarenhet som finns hos äldre sjuksköterskor, tillsammans med evidensbaserad kunskap. Man kan tänka det som en funktion som vilar på tre ben, alla lika viktiga.
Socialstyrelsen har föreslagit att nyutbildade sjuksköterskor ska få en längre period i inskolning jämförbar med läkares AT-tjänstgöring. Följande instruktion finns för denna:
”Under AT skall den nyutexaminerade läkaren ges förutsättningar att tillämpa och utveckla sina kunskaper och erfarenheter från grundutbildningen.
AT skall bestå av utbildning samt läkararbete under professionellt ansvar för att ge klinisk träning och introduktion i arbetslivet. AT skall ge tillfälle till både yrkesmässig och personlig utveckling.
AT skall lägga grunden för kommande specialiseringstjänstgöring.
AT skall ge AT-läkaren förutsättningar för att kunna utöva läkaryrket i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet, kravet på sakkunnig och omsorgsfull vård och behandling, inom hälso- och sjukvården vedertagna etiska värderingar, och de lagar, förordningar och andra författningar som reglerar läkarens yrkesutövning.
AT skall också ge AT-läkaren förutsättningar för att kunna medverka i utvärdering, utveckling och förbättring av hälso- och sjukvårdsverksamheten.” (SOSFS 1999:5)
Syfte:
I en tid då modern forskning av många anses vara den en enda verkliga tillförlitliga kunskapskällan vill detta arbete försöka visa att all omvårdnadsforskning bör utgå från det som varit sjuksköterskans unika kompetensområde och om behovet att väva samman gammal kunskap med ny.
Sjuksköterskans professionella utveckling måste bygga på sjuksköterskors kunskapsbank, det som förts över från generation till generation sjuksköterskor, inte på läkares medicinskt inriktade forskning. Risken kan finnas att sjuksköterskor annars glider över till att bli ställföreträdande läkare och ta över arbetsuppgifter som den gruppen upplever som mindre kvalificerade, kanske ointressanta och montona. Detta kan komma att leda till nytt beroende av det medicinska paradigmet.
I ett försök att fokusera mot sjuksköterskors nedärvda, sk tysta kunskap, vill detta arbete jämföra gammal forskning med nutida.
Det finns många arbetsuppgifter som ligger i ett gränsområde mellan medicin och omvårdnad och frågan måste ställas om var gränserna går – om de ens kan pekas ut.
Arbetet vill också betona behovet av att sjuksköterskor med olika utbildningsbakgrund går samman för att utarbeta ramar för sitt eget kompetensområde inom respektive subspecialitet: Denna undersökning kommer att fokusera på neonatalvården.
Frågeställningarna kan tänkas bli:
· Vad är en svensk sjuksköterskas roll och funktion inom neonatalvården idag?
· Finns den kompetens som krävs för utvecklingen av funktionen Specifik Neonatal Omvårdnad och - om inte – vilken kunskap ska ligga till grund för den?
· Vem bör ta på sig ansvaret för att utveckla en självständig yrkesroll för svenska sjuksköterskor; Sjuksköterskorna själva eller väntar vi på att någon annan ska tala om för oss hur vi ska göra?
· Har vi varit så upptagna av interna strider och motsatta uppfattningar att vi inte tagit vårt professionella ansvar?
· Har vi kanske låtit andra grupper, som känt sig hotade av sjuksköterskors höjda status, splittra vår grupp för att hindra vår strävan efter oberoende?
Metod:
Bakgrunden i arbetet kommer att bestå av litteraturstudier i form av forskningsrapporter, artiklar och publikationer samt läroböcker.
Metoden för själva studien kommer att bestå av två olika steg.
Dels av en cross sectional survey där innehållet i artiklar och forkningsrapporter från 70- och 80-talen jämförs med innehållet i motsvarande från år 2006 och 2007.
Beroende på mängden material kan ett slumpvis utval komma att göras av t.ex varannan, var tredje eller var tionde artikel.
I detta första steg kommer artiklarnas innehåll att tolkas, främst från dess rubriker men, om det inte är möjligt, med hjälp av relaterade länkar. En indelning kommer sedan att göras mot bakgrund av de områden arbetena representerar och en granskning göras med kvantitativ metod. Artiklarnas innehåll kommer att redovisas utifrån vilket ämnesområde de tillhör med syfte att visa vilka ämnen som var aktuella för forskning tidigare, och vilka man intresserar sig för idag.
Sökningen kommer att göras på PubMed och Cinahl och sökord kommer att vara ”neonatal nursning” med begränsning för engelskspråkiga arbeten.
Av de artiklar som hittas kommer några att väljas ut och utsättas för djupare granskning. Strävan kommer att vara att kombinera rapporter parvis, en äldre och en nutida, som behandlar samma ämne och jämföra dessa.
Avsikten är att granska artiklar med olika inriktning som t.ex NIDCAP-vård, amning och vårdrelaterad hygien beroende på vilka rapporter som hittas och kan kombineras på lämpligt sätt.
Dessa rapporter kommer att granskas med kvalitativ metod och jämförelser kommer att göras vad gäller vald metod, författares kompetens, undersökningens utformning och det erhållna resultatet.
Resultatet av den först delen kommer att redovisas dels i tabeller där titel, författare, år och artikelns tillgänglighet kommer att anges. Statistiska tabeller kommer också att utformas med syfte att visa fördelningen av olika problemområden som forskarna ägna sitt intresse. Nyckelord, som förutsätts hittas under arbetets gång, kommer att användas vid tolkningen av problemområde.
Den andra delen kommer att redovisas dels i form av tabeller som ger en överblick av de jämförda rapporterna, dels i form av löpande text.
Avsikten vid valet av metod är att granska vilka problemområden forskare såg för 20-30 år sedan, att försöka beskriva den kunskap som ligger till grund för äldre sjuksköterskor sk tysta kunskap, den kunskap som förr ofta kommit till sjuksköterskor via vårdlärare, chefer och läkare med intresse av att utveckla och utbilda och att jämföra denna kunskapsmassa med dagens forskning.
Etiska överväganden:
Inga speciella etiska överväganden har bedömts nödvändiga för arbetet.
Referenser:
Bentling, S. (1995). Sjuksköterskeprofessionen. Stockholm: Liber
Dalenstam, B. (1997). Allt fler sjuksköterskor väljer att läsa vidare. Vårdfacket.
Hämtad 070206 från: http://www.vardfacket.se/article.aspx?articleID=2887
Dalenstam, B. (1997) Sjuksköterskor måste själva sticka ut hakan. Vårdfacket.
Hämtad 070206 från: http://www.vardfacket.se/article.aspx?articleID=3036
Ejd, M. (1997) Landstingen slösar bort forskarnas kunskaper. Vårdfacket.
Jahren Kristofferson, N, (red). (2005). Omvårdnad 1.
Kennedy-Olsson, B. (1995) Praktiken i focus. Lund: Studentlitteratur.
Nyman, K. (2006) Många hinder för förkortad utbildning. Vårdfacket.
Hämtad 070106 från: http://www.vardfacket.se/article.aspx?articleID=14841
Ohlsson, A. (2005-08-05). Vid prioritering måste erfarenhet räknas in. Vårdfacket.
Hämtad 0702080från: http://www.vardfacket.se/article.aspx?articleID=13769
Pramsten, S. (2002-01-28) Kritik mot att införa AT för sjuksköterskor. Dagens Medicin.
Hämtad 070106 från: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2002/01/28/kritik-mot-att-infora-at-fo/
Pramsten, S. (2002-12-06) Sjuksköterskor vill ha motsvarighet till AT-tjänst.
Dagens Medicin. Hämtad 070206 från: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2002/12/06/sjukskoterskor-vill-ha-mots/
SOSFS 1995:15. Kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska. Stockolm: Socialstyrelsen.
SOSFS 1997: 17. Omvårdnad inom hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen
SOSFS 1999:5. Socialstyrelsens föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare. Stockholm: Socialstyrelsen
Svensk sjuksköterskeförening, (2005-10-28). SSF säger nej till förkortad sjuksköterskeutbildning. Hämtad 0702060 från: http://www.swenurse.se/Article.aspx?a=491&c=67
ALLA SOM SYSSLAR MED FORSKNING FÖRSTÅR SÄKERT VARFÖR DENNA TEXT SNABBT HAMNADE I BYRÅLÅDAN MEN JAG SKULLE FORTFARANDE VILJA GÖRA UNDERSÖKNINGEN. JAG SKULLE VILJA SYNLIGGÖRA DEN VETENSKAPLIGA GRUND SOM FUNNITS, BÅDE MEDICINSKT OCH OMVÅRDNADSMÄSSIGT, UNDER 80-90-TALENS MYCKET SNABBA UTVECKLING AV NEONATALVÅRDEN OCH JÄMFÖRA DEN MED SENARE TIDS FORSKNING.
ETT EXEMPEL PÅ FORSKNING I GRÄNSLANDET MELLAN MEDICIN OCH OMVÅRDNAD:
NÅGON GÅNG RUNT 1990 KOM FORSKNING SOM VISADE ATT OMOGNA BARNS LUNGOR SKADAS OM DE VENTILERAS MED KALL OCH OBEFUKTAD GAS DIREKT UR LEDNINGEN SOM KOMMER I VÄGGEN.
DETTA LEDDE TILL ATT MAN PLACERADE EN BEFUKARE KOPPLAD TILL EN 'MASK OCH BLÅSA' VID AKUTBORDET PÅ LÄNSSJUKHUSET.
SÅ SNART MAN FÖRVARANDE OM ATT ETT LITET BARN SKULLE FÖDAS FYLLDE MAN BEFUKTAREN MED VATTEN OCH BÖRJADE VÄRMA DEN.
MAN PLACERADE OCH STARTADE OCKSÅ, OMEDELBART, EN BEFUKTARE VID DEN VÅRDPLATS DÄR BARNET SENARE SKULLE LÄGGAS. DEN BEFUKTAREN FANNS SEDAN IGÅNG ÄNDA TILLS LÄKARE BEDÖMDE ATT ETT BARN VAR SÅ MOGET ATT DEN KUNDE AVVECKLAS.
MAN VENTILERADE ALDRIG DE MINSTA BARNEN MED KALL OCH OBEFUKTAD GAS FRÅN RUNT 1990.
FÖRUTOM ATT DEN TORRA LUFTEN SKADAR LUNGORNA SÅ BLIR DE MINSTA BARNEN KRAFTIGT NEDKYLDA VID LÄNGRE TIDS HANDVENTILERING.
PÅ KAROLINSKA SJUKHUSET - DÄR MAN INTE TAR IN ANNAN FORSKNING ÄN DEN EGNA - VENTILERAS BARN FRÅN VECKA 22 - SOM KAN VÄGA 350 GRAM - LÅNGVARIGT MED KALL OCH OBEFUKTAD GAS. SÅ GOTT SOM ALLA UTVECKLAR LUNGSKADOR SOM SKYLLS PÅ ATT BARNEN ÄR OMOGNA. DET ÄR TABU ATT GRANSKA ENHETENS METODER EFTERSOM MAN ÄR "VÄRLDSLEDANDE" OCH "UNIKA" OCH INTE HAR NÅGOT BEHOV AV KUNSKAP UTIFRÅN.
"MEN DET ÄR JU VI SOM UNDERVISAR ANDRA... " SA EN KOLLEGA TILL MIG NÄR JAG FÖRSÖKTE TALA MED HENNE OM UTBYTE MED ANDRA ENHETER, OM ÖMSESIDIGA STUDIEBESÖK OCH OM GEMENSAM FORSKNING.
MIN URSPRUNGLIGA TANKE MED MIN UPPSATS VAR ATT JAG SKULLE FÅ ETT TILLFÄLLE ATT FÅ FORSKNING SOM DENNA KÄND PÅ KS NEO, SÅ ATT VÅRDEN SKULLE KUNNA FÖRBÄTTRAS
MIN NYA INRIKTNING PÅ UPPSATSEN SOM SEDAN AVBRÖTS HANDLADE OM ATT UNDERSÖKA SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSE AV DEN EGNA YRKESROLLEN IDAG.
JAG HADE HOPPATS VARA KLAR MED MAGISTERUTBILDNING FÖR ETT PAR ÅR SEDAN. JAG HAR FORTFARANDE INTE AVSLUTAT MIN KANDIDATUTBILDNING I OMVÅRDNADSVETENSKAP - DEN KOMMER INTE HELLER ATT BLI KLAR.
- - - - - - - -
- - - - - - - -