.jpg)
Cancern tog Idas liv – dog bara 27 år gammal
Sångerskan Ida Andersson från Trollhättan hade drömmar och ambitioner. De hann dock aldrig förverkligas. Endast 27 år gammal dog hon i juli - till följd av en sent upptäckt cancer.
Men det kunde enligt Idas familj ha undvikits, bara vården gjort sitt jobb.
– Idas pappa dog av exakt samma sak. Det som gör mest ont är att Ida i dag hade kunnat vara vid liv, säger Idas mamma Lisbeth Andersson
Trollhättantjejen Ida Andersson har sjungit med många ur Sveriges artistelit och var bland annat vän med Jessica Andersson. Hon arbetade som lärare och skulle i höst börja jobba 80 procent för att kunna ägna sig mer åt sin stora passion - musiken. Hon var även dotter, syster, vän och flickvän.
– Hon hade ambitioner och var alltid glad och såg aldrig några problem. Alltid jättepositiv. När hon började i vårt band var det en jättetillgång. Hon kom in med sin sprudlande energi och vi fick ett uppsving tack vare hennes glada och positiva sätt, säger Daniel Sellén, en av Idas bandmedlemmar och en god vän.
Men Ida Andersson blev bara 27 år. I slutet av juli gick hon bort efter en tids kamp mot cancern. Bortsett från att det lämnat hennes familj och vänskapskrets i sorg, har det rivit upp ett stort sår i familjen Anderssons liv. De menar att det tragiska dödsfallet kunde ha undvikits - bara vården gjort sitt jobb.
Pappa dog i cancer
Bakgrunden är att Idas pappa, Per, för tre år sedan gick bort i magsäckscancer, bara 55 år gammal. Hans mormor dog vid samma ålder - av exakt samma sjukdom.
– Jag tänkte mycket på det då, att det kan vara ärftligt. Det är en sällsynt typ av cancer och både Per och hans mormor hade dött på samma sätt. Vi hade varit väldigt nöjda med onko-logen som Per haft och jag bad honom efter dödsfallet att testa mina döttrar också för säkerhets skull, berättar Idas mamma, Lisbeth Andersson.
Men Ida, som då var 24 år, och hennes syster Lisa, då 31, fick svaret att det var för tidigt. Det var på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
– Läkaren sa att det absolut inte behövs före man har fyllt 40 år. Eftersom han varit så bra med Per så litade jag på honom till 110 procent, säger Lisbeth Andersson.
I januari i år drabbades dock Ida av fruktansvärda smärtor i magen. Hon hade ont och svårt att gå på toaletten. Det blev början på ett långt helvete.
– Hon sökte hjälp för detta och blev skickad fram och tillbaka från vårdcentral och sjukhus flera gånger. De gav henne lavemang och rådde henne att äta kli, dricka mer vatten och röra på sig, berättar Lisbeth.
Fruktansvärd smärta
Den proceduren upprepades flera gånger under vintern, utan att det blev bättre. Misstankarna om att det kunde vara cancer eskalerade, men be- möttes kallt av läkarna på Norra Älvsborgs sjukhus.
Så Ida kämpade på.
– Hon bet i länge och körde flera shower här på Folkets hus i Trollhättan och många företagsgig med bland andra Jessica Andersson. Hon dolde sin smärta väldigt väl, berättar vännen Daniel Sellén.
Men på skärtorsdagen, i april, blev smärtan outhärdlig. Ida åkte till vårdcentralen, fick en remiss till akuten och ägnade sammanlagt 12 timmar i olika väntrum på vårdcentralen och Norra Älvsborgs sjukhus. Först då, efter hårda påtryckningar från både Ida och hennes pojkvän, gick läkarna med på att röntga henne.
– Hon berättade för oss i bandet att hon krävde röntgen. Ida sa "vi går inte härifrån förrän det är gjort". Hon ville ha ett svar, berättar vännen Daniel Sellén.
Långt gången cancer
Det visade sig att Ida hade en långt gången cancer - av exakt samma sort som hennes pappa och hans mormor. Hon var själv när hon fick beskedet från röntgen och visste enligt familjen direkt vad det handlade om.
– Det som gör mest ont är att Ida i dag hade kunnat vara vid liv. Hade man upptäckt det när hon hade ont eller när vi bad om hjälpen första gången hade man kunnat rädda henne. Vi bad onkologen om hjälp, berättar Lisbeth Andersson.
Varken på Sahlgrenska eller NÄL vill man uttala sig om det specifika vårdfallet. Men till- förordnade chefläkaren på NÄL i sommar, Bert-Ove Larsson, säger till GT att det kan finnas sjukdomar som har ärftliga orsaker - och som det finns ett uppföljningsprogram för.
– Generellt finns en del ärftliga sjukdomar, det beror på vilken det rör sig om. Men vissa har uppföljningsprogram som ska följas, säger Larsson som inte vill säga mer än så.
Han tillägger dock att det är viktigt att anmäla om man anser sig vara felbehandlad. Det tycker även Joakim Kenndahl, kommunikationsdirektör på Sahlgrenska.
– Det är jättebeklagligt om familjen uppfattar att de blivit orättvist bemötta eller fel-behandlade. Men då är det oerhört viktigt att anmäla till patientnämnden så att vi får en chans att utreda ärendet närmare för att se om vi har gjort fel. Men det är naturligtvis olyckligt, säger han.
"Vill ha svar"
Sjukdomen som Ida bar på är en ärftlig gen som muterar. Enligt Lisbeth Andersson har onkologen på Sahlgrenska bedömt att risken är 25 till 50 procent stor att även Idas syster Lisa har genen. Nu väntar de på svar - något som kan ta upp till ett halvår.
Lisbeth Andersson säger att sjukvården på NÄL var väldigt bra efter att cancern väl upptäckts. Men då var det för sent. Den 27 juli, efter en tids smärtor, gick Ida bort. Familjen vet att de aldrig får sin dotter och syster tillbaka - men de vill ha ett svar från sjukvården.
– Hon dog efter otroligt mycket smärta och lidande. Men hon var stark. Jag vill ha ett svar från NÄL på varför de aldrig kollade eller lyssnade på henne. Det får inte hända någon annan. Det var väldigt tydligt här vad det kunde vara med tanke på Idas pappas död, berättar Lisbeth Andersson.
Det är oklart om familjen kommer att anmäla vården. De har först en enorm sorg att behandla och känner att det ändå vore hopplöst. Nyligen hölls begravningen för Ida. Men hennes vänner och familj kommer för alltid att ha sorg. Och mamma Lisbeth har nu inte bara förlorat sin man till cancern, utan också sin dotter.
– Hon var full av liv och omtyckt. Det gör så fruktansvärt ont det här. Det går inte att beskriva.