TVÅ TEXTER FRÅN 2001 OCH LITE OM VÅRDFÖRBUNDET

Vårdförbundet fortsätter att fascinera mig.

Hur kan det vara möjligt att ett förbund för sjuksköterskor kan vara så korrupt att man allierar sig i en komplott där en sjuksköterska anklagas falskt för mord, att man nekar sjuksköterskan juridiskt stöd, att man ljuger om en försäkring vid arbetslöshet för att få sjuksköterskan att underteckna ett dokument utformat av en arbetsgivare avsett att ta ifrån sjuksköterskan all juridisk rätt mot arbetsgivaren.

När fackförbundet inte ställer upp finns ingen möjlighet att driva sin rätt vidare till Arbetsmiljöverket - man kan inget göra ensam...

Jag hade gjort många försök att nå en facklig företrädare anställd på Karolinska för att ifrågasätta att min fackförening kunde tillåta att östtyska iva sjuksköterskor, utan vare sig teoretisk kunskap eller praktisk erfarenhet inom neonatalvård, eller ens språklig förmåga att förstå rapporter, kunde anställas inom vård av barn som kan vara födda i vecka 22.

Företrädaren hade inte ringt tillbaka efter mina försök att nå henne.

Till slut hade vi i alla fall ett samtal. Hon hade inga svar på frågan om de livsfarliga sjuksköterskorna mer än att det var läkarnas bedömning att de kunde arbeta med de små barnen - samma läkare som systematisk, avsiktligt, utstuderat trakasserat och hånat erfarna svenska barn/neonatalsjuksköterskor och chefssjuksköterskor tills de sagt upp sig.

Företrädaren var med vid det möte som hölls den 7 april 2010. Verksamheten hade kallat henne som enda företrädare för mig. De hade inte lyckats få fram vare sig jurist eller ombudsman från fredag 2 april kl 08 till middagstid onsdag 7 april. Företrädaren ringde mig inte innan mötet, hon svarade inte i telefon när jag ringde henne, vi hade ett kort samtal som hon stressade igenom och sedan kastades jag in till krokodilerna. 

De två läkarna hade med en jurist från Ledarna - chefers fackliga organisation - som felaktigt presenterades som "en konsult från Arbetsmiljöverket" av verksamhetschefen, en person från HR avdelningen som såg ut som om hon visste exakt vad som var på gång och inte ville delta och så den kaxiga tf vårdchefen som kommit ca 6 månader innan och redan varit involverad i att manövrera bort minst en av de erfarna tidigare chefssjuksköterskorna. Hon var ensam chef kvar - alla de fyra med erfarenhet hade flytt på några få månader. Hon kunde inget om neonatalvård. Jag hade ställt frågor till henne om hygien och insett att hon var en person som borde tas bort från neonatalverksamheten snarast pga att kaxighet och okunskap är en livsfarlig kombination. 

Verksamhetschefen läste ett dokument med dramatik, med effektfulla pauser, med försök att göra sina ögon blanka av tårar och hon sa upprepat "så här skriver mamman.... så här skriver mamman...". Jag gjorde som jag brukar i akuta situationer, tog det lugnt och iakttog och tänkte. 
"Så där skriver inte den mamman...", tänkte jag och när chefsläkaren avslutat bad jag att få läsa det som påstods var mammans anmälan mot mig. 

Chefsläkaren tryckte papperet mot sin kropp och stirrade på mig - jag såg att hon inte tänkt sig detta. Hon sa sedan hastigt att dokumentet var belagt med sekretess. Det blev oro i gruppen. De vred på sig, stirrade på varandra och skakade sina huvuden och nickade. Juristen från Ledarna - som av ofattbar orsak agerade som mötets ledare i ett ärende som bör ha omgärdats av sjukvårdssekretess speciellt med tanke på att det fanns speciella omständigheter - sa till det inte fanns sekretess. Verksamhetschefen sa att anmälan inte var skriven av mamman men att "det är som att den vore skriven av mamman" sa hon. Den var skriven av en personal. Vem fick jag inte veta. Det var belagt med sekretess.

Jag har bett Socialstyrelsen att få se denna anmälan efteråt, för att jag ville veta vem som skrivit den. Socialstyrelsen har uppgett att de inte sett den eller hört om den.

Den lokala fackliga företrädaren under tecknade senare ett protokoll skrivet av verksamhets chefen som beskrev ett helt annat möte än det som faktiskt hölls.

Hon är idag i central position inom Vårdförbundet, en neonatalsjuksköterska som vare sig brydde sig om att man ersatte erfarna svenska barn/neonatalsjuksköterskor med tyska iva sjuksköterskor eller försvarade en kollega som stridit för barnkompetensen i > 10 år. 

Man varnar för ökande korruption i samhället. Vems fel är det?

HITTADE IDAG TVÅ TEXTER FRÅN 2001 I MIN DATOR.

DE VISAR HUR JAG TÄNKTE DÅ OCH VAD JAG FÖRESLOG LÄKARNA NÄRA 10 ÅR INNAN DE ÄNTLIGEN LYCKADES BLI AV MED MIG.

JAG HADE NÄR JAG SLUTADE SETT BORT EMOT 150 SJUKSKÖTERSKOR SLUTA, ALLA JAG TALAT MED PGA HUR SJUKSKÖTERSKOR BEMÖTTES OCH HUR VÅR KOMPETENS KRÄNKTES....

MIN FACKLIGA FÖRETRÄDARE KUNDE JU HA INITIERAT SAMLINGAR DÄR SJUKSKÖTERSKOR I STHLMS NEONATALVÅRD DISKUTERAT HUR VI TILLSAMMANS SKULLE ARBETA FÖR ATT PRESENTERA VÅR GRUPPS KOMPETENS OCH JOBBA TILLSAMMANS FÖR ATT SKAPA UTRYMME FÖR OSS ALLA...

Till Läkarna på KS Neo.

Här på KS SNACKAS det en massa! – Min livserfarenhet säger mig att man aldrig kan utgå från vad en människa säger utan man måste se på vad hon gör. – Inte för att de flesta människor är oärliga utan för att det finns så många orsaker och sätt att lura sig själv för alla oss människor.

Ni säger, på vår avdelning, att ni vill bedriva modern och effektiv neonatalvård, att avdelningen hör till de ledande i landet och ni läkare är så säkra på er själva och er egen kompetens att ni inte lyssnar på er sjuksköterskegrupp eller utvecklar deras kompetens på samma sätt, och till samma nivå, som man gör på andra liknande enheter, nationellt och internationellt.

Ni frågar er vad det kommer sig att våra prematurer dör när de är några månader gamla.

”Vi klarar dem när de är små, men vad händer sedan”, frågar ni er rakt ut i luften.

Men ni vill inte ha några svar och ni kommer att bli så arga på mig för att jag skriver detta till er att jag kan tvingas sluta på avdelningen – Och orsaken till att så många nyanställda sjuksköterskor med erfarenhet valt att sluta är den attityd ni läkare har här, och de osannolikt fördummande attityder och regelverk som ni diskvalificerar enhetens syster-grupp med.

Svaret på er fråga är:

**När barnen inte är ”roliga” intensivvårdsbarn längre ligger de desaturerade så gott som hela tiden. De ligger och pendlar mellan 75 och 90 och bsk och dåligt utbildade ssk stänger av larmen hela tiden, tills de lyckas övertala er att ta bort saturationsmätaren.

**Dessutom ligger deras sonder ofta fel vilket leder till att små mängder mat sipprar ner i deras redan sjuka lungor.

**Dessutom förstår ni inte att barn känner smak utan sätter så illasmakande tillsatser till deras mat, när de äntligen börjar bli friska, att de skriker dygnet runt, att de blir omöjliga att sköta, att all den lilla energi de vi lyckas få i dem går åt till andningsarbete och skrik och så att föräldrarna får den sista slutliga knäcken psykiskt.

Personalen, dvs avdelningens barnsköterskor och de som var bsk då men är ssk nu, har i ryggmärgen det de lärt sig av den ”expert” ni läkare hållt om ryggen under flera år medan han gått omkring som tyrann, visat ett ansikte mot er och ett annat mot kollegor med en kompetens och klokhet ljusår från hans, och valt vilka som fått Makt genom mera kunskap än andra.

Han har sagt att ”syrgas är ett dödligt gift”, ”vet du inte att du skadar barnet för livet om du höjer syrgasen”, och ”det är vetenskapligt bevisat att högt tryck inte kan ge några lungskador utan att det är bara syrgas som gör det”  - (ordagrant återgivet – lägg till gäll och hög röst, pekfinger och överlägsen och nedvärderande attityd så har ni den primära orsaken till att så många nyanställda ssk slutade på   avdelningen 1996-97 – vi började prata om, redan första veckan, vad vi egentligen kommit till eftersom den undervisning vi fick av denna person var direkt felaktig i stora delar och dessutom låg på en nivå långt under det alla ssk på andra motsvarande enheter måste kunna för att säker vård ska kunna upprätthållas)

Neonatalvård är en smal och avancerad specialité. För att en enhet ska fungera, för att nya läkare som kommer till ska kunna lära sig något, måste det finns en stabil grund bestående av sjuksköterskor med jämn och hög kompetens.

I Lund har man gett neo.systrar med ett par års erfarenhet en 4-dagarsutbildning på samma nivå som läkare för att man förstår vad det innebär om den som finns nära barnen kan tolka och förstå det de ser. På andra enheter anses det självklart att ssk deltar i utbildning och seminarier tillsammans med läkare.

På KS utbildas ssk – med 3-4 årig högskoleutbildning – tillsammans med barnsköterskor av vårdlärare som har kompetens för utbildning på gymnasienivå. Hur tror ni det uppfattas av unga välutbildade människor att mötas av en nivå som man lämnade flera år innan???

Dessutom hålls avdelningens ssk kvar, av er, i en roll som hör hemma på 70-talet.

”Vad tror de här läkarna att vi ska göra här? Vara deras assistenter? Den rollen har ju inte sjuksköterskor längre”, sa en ambitiös, noggrann och motiverad ssk som till slut svimmade  på jobbet för att hon inte orkade se den vanvård barnen utsätts för här.

”Era läkare fattar ingenting”, sa en ung barnvidareutbildad ssk som stannade ca 1 år på avd strax innan hon slutade.

Vad gäller sonderna bekräftas det gång på gång – röntgenologiskt – att den metod vi har inte är tillförlitlig.

Och på varje sond som upptäcks ligga fel på röntgen finns säkert 50 som inte upptäcks för att barnen inte röntgas förrän de får ett allvarligare aspirationstillbud nere på sal 3-4.

På normala arbetsplatser granskar man sina metoder kritiskt, inser att man kan göra fel och försöker skapa medvetenhet i personalgruppen om olika problem så att de inte upprepas.

Det har inte hänt en enda gång på de 12 år jag jobbade på en annan enhet, att en sond legat fel. Och skulle det ha hänt skulle både arbetsledare och ansvarig läkare ha haft ett samtal med den som satt den direkt och ha gått igenom metoden så att det aldrig upprepats igen.

Men vem bryr sig på KS!!!

Det ni tycker är intressant är att ha riktigt sjuka barn.

Ni bryr er inte om de som inte är intensivvårdspatienter och det verkar inte bekymra er det minsta att försöka förebygga att våra patienter försämras om och om igen.  

Förr hävdade läkarkåren envist  att barn inte känner smärta. Efter lång tid har ni insett det men ni verkar fortfarande inte fatta att barn känner smak!

Det anses självklart av många inom barnsjukvården att när barnen blir friskare ska mor och barn, utifrån etiskt perspektiv, ha rätt till den anknytning som det innebär att ett nyfött barn känner igen, kan särskilja, och tycker om smaken på, den egna mammans mat. Men vem bryr sig på KS!

På andra enheter tillför man vitaminer och t.ex kalk förebyggande, medan barnen sondas, för att t.ex rakit inte ska uppstå, för att t.ex hjärnan ska få optimal tillväxt och för att man känner till att det så gott som alltid uppstår svåra matningsproblem om man ger man med tillsatser när barnen ska börja äta själva.

Men det är dumt att ens hävda det till er läkare för då har man direkt gjort sig till en idiot i era ögon och måste driva en 5-årig forskning på sitt påstående i stället för att enkelt välja att pröva en ny rutin, att någon utvärderar den begränsat, något som alla ssk som utbildats på senare år skulle kunna göra.

 Det ni säger till mig med ert sätt att agera är:

”Vi vill ha riktigt sjuka barn på den här avdelningen.”

*Självklart vill ni att sonderna ska ligga fel eftersom ni inte gör något åt det.

*Självklart vill ni att barnen ska få svåra infektioner eftersom det inte finns någon som helst fungerande grundhygien på avdelningen. 

Sköljrummen, som ska se ut som operationssalar på en enhet för infektionskänsliga patienter är som rena krigszoner. 

När ett barn låg döende ”isolerat” på rum 5 med en bakterie som inte var behandlingsbar satt hela ”glada gänget” där inne, i över en timme,  runt doktorn och flamsade så det hördes i hela korridoren. 

På andra enheter får den som tilldelas ett isoleringsrum finna sig i att vara ensam med patienten hela arbetspasset och bara bli avlöst ett par ggr för rast.

Matflaskor blandas med nedbajsade NIDCAP-bon i samma äckliga balja och jag har undrat många ggr hur vi skulle reagera om vi vårdades på en avd där man la bäcken ihop med tallrikar och bestick.

*Självklart vill ni att barnen ska ligga desaturerade tills de blir inkompenserade eftersom ni inte utbildar avdelningens personal om vad hypoxi innebär fysiologiskt som läkare gör på andra enheter.

Jag – som kommit hit och blivit idiotförklarad av alla kategorier, läkare  och sjuksköterskor och barnsköterskor som dessutom spelar ut er läkare mot nyanställda – har anteckningar från undervisning av både Orvar Finnström och Nils Svenningsson med motivation om varför det är av största vikt att undvika hypoxi.

Att hålla sin systergrupp i en diskvalificerad yrkesroll, att införa absurda påbud och rutiner, att trötta ut dem med inadekvata larm som de inte anses kompetenta att ställa in på lämplig nivå – och som ingen annan heller ställer in adekvat –, har gjort hela ssk.gruppen på KS apatisk och initiativlös.

Självklart vill ni ha ssk med låg kompetens för då blir ni inte ifrågasatta och ni måste inte skärpa till er själva.

Det tog avdelningens ssk 1 vecka (!) att få er läkare att fatta att en tvillingflicka på sal 8 hade en förträngning i mag-tarm kanalen.

En pojke hade otvetydiga symtom på tamrstopp som jag rapporterade utförligt både muntligt och skriftligt. Trots det matades han på tills hans nyopererade tarm brast.

 För att den här avdelningen ska kunna börja fungera måste ni läkare bli bättre på ert jobb – det medicinska – på flera olika nivåer. Om man ska jobba inom neonatal intensivvård måste man kunna väldigt mycket mer än bara intensivvården för att kunna diagnosticera rätt så att barn inte skadas i onödan när de föds med olika sjukdomar.

Det jag sett sedan jag kom hit är en grupp läkare som försöker sköta andras jobb.

Ni har gått in i personalfrågor och kört över arbetsledare på ssk.nivå utan att ha en aning om vad ni agerat i. Ni verkar inte förstå att när enskilda kommer till er och ”anförtror” er något mellan fyra ögon så måste man först reflektera över vad personen själv kan tänkas få för vinst om man agerar, innan man gör något. Man bör också förstå att avdelningens arbetsledare kan sitta inne med information som man inte själv känner till och att det är av största vikt på en arbetsplats att information går de rätta vägarna. Det är klassiskt att människor som vill manipulera sig till makt och position väljer ut någon som är riktigt trovärdig och godtrogen och får denna att tala för sig. Jag uppfattar att de arbetsledare vår avdelning har nu är förlamade av att de vet, medvetet eller omedvetet, att de måste ligga lågt för annars kan de snabbt bli utspelade och att detta är en av de främsta anledningarna till den stagnation vår enhet befinner sig i.

Ni försöker också sköta omvårdnaden med fatalt resultat. Omvårdnad är inte ert ansvar. Landstinget anställer sjuksköterskor för den funktionen.

Nyutbildade ssk har en bra utbildning som ger dem en bred bas att stå på för sitt framtida yrkesliv – förutsatt att de får inskolning på rätt nivå.

Här på KS utformas inskolningen av ssk som har den gamla utbildningen – man kunde gå direkt från åk 9 till en 5-terminers ssk.utb.

Jag har skrivit ett förslag till kompetensutvecklingsmodell som jag bifogar här. Liknande modeller har tillämpats på olika håll i USA i bortåt 15 år, som jag känner till.

Sjuksköterskeutbildningen har gjorts om i olika steg och parallellt med det har det kommit nya direktiv från Socialstyrelsen om en förändrad yrkesroll.

Detta har inte varit känt på KS Neo eftersom inga chefer kände till de cirkulär som kommer regelbundet från Soc.styr. så sent som när jag började här 1996. – Ansvaret för det måste ligga på den som varit utbildnings- och utvecklingsansvarig för hela sjukhuset.

Jag har arbetat på en enhet där vi först tillämpade den gamla yrkesrollen och där den nya sedan infördes konsekvent. – Skillnaden blev enorm.

Barnen blev friskare. Infektionerna minskade. Personalen mådde oerhört bra för att man kände att man gjorde ett bra jobb.

Men det blev mindre intubationer, mindre nålar att sätta, mindre dropp att blanda.

Vad vill egentligen ni läkare här?

Vill ni att våra barn ska vara så sjuka som möjligt för att ni ska få visa er så duktiga som möjligt????

En konkret fråga som känns adekvat att ställa till er.

För att den här avdelningen ska börja fungera måste var yrkeskategori ta tag i sin egen roll, utveckla den och se till att alla inom kategorin utvecklas maximalt efter sin förmåga eller till den nivå individen väljer.

När jag sökte sektionsledartjänst hade jag tänkt mig att som ett första steg visa på vad vi är här för.

Vad är vårt uppdrag?

Vilka lagar gäller för den verksamhet vi bedriver?

Vad innebär den yrkesroll jag har vad gäller kompetens, skyldigheter och rättigheter?

Jag tror att grunden för ett gott samarbete är att varje yrkeskategori vet vad deras kompetens och funktion är och respekterar varandras områden.

Jag ser att det finns en oerhörd styrka på vår avd – men den måste styras upp. Och inte av er läkare – utan av tydliga, rättvisa och noggranna chefer som kan ta tillvara allas resurser.

Bilaga:

Som nattsjuksköterska har man små möjligheter att föra fram sina idéer på sin avdelning.

Speciellt om man, som jag, arbetar heltid och dessutom har många andra ansvarsområden som måste prioriteras bredvid jobbet.

Jag har ansetts besvärlig av många människor som inte vetat vad jag egentligen vill och menar och som kanske hört i andra, eller tredje hand, att jag sagt eller tyckt något.

Dessutom har personer som känner sig hotade av mig avsiktligt spridit att jag är annorlunda än jag är och har avsikter som jag inte har.

Eftersom så många andra, med varierande kompetens, skriver direktiv till mig, som jag ska rätta mig efter i mitt arbete, vill jag framföra hur jag skulle vilja utveckla strukturen på sjuksköterskans funktion och yrkesroll på vår avdelning och varför jag anser att den bör förändras.

Min avsikt är inte att tala om för de nya specialistsjuksköterskorna eller vårdlärarna hur de bör arbeta och tänka. Mitt syfte med detta är enbart att tala om vad jag tycker.

Detta är MINA idéer.

Vi är en stor grupp och massor av er kan ha tankar som är minst lika bra som mina.

Flera av er har högre kompetens än vad jag har och kan säkert ha åsikter om mitt amatörmässiga inlägg. Det är inte menat som en avhandling utan som en idé.

Men så här skulle jag vilja ha det just nu.

Samtidigt skulle jag vilja ha tankeutbyte med alla er andra emellanåt. Jag fungerar så att jag tycker om att bli motsagd och jag ändrar mig gärna, och tar upp andras idéer om de verkar vettiga.

Jag ser livet som en skola där man aldrig blir fullärd och anser att det mest stimulerande i livet är utveckling.

Sjuksköterskeutbildningen har gjorts om stegvis.

Parallellt med det har Socialstyrelsen, genom åren, kommit med nya direktiv, om en ändrad yrkesroll.

När jag gick min ssk.utb kunde man gå från åk 9 till en 5-terminers utbildning som alltså motsvarade gymnasienivå.

Under 80-talet fördes ssk.utb över till att bli en högskoleutbildning och de krav som ställdes för att man skulle kunna antas till ssk.utb skärptes stegvis.

Ssk.utbildningen har förändrats drastiskt under den här tiden.

Tidigare fick man lära sig färdiga ”paket”  t.ex.

Gallsten: symtom, diagnos, behandling. – Klappat och klart!

Man lärde sig rabbla symtom men inte att reflektera själv eller dra egna slutsatser.

Utbildningen syftade, på den tiden, mot en osjälvständig roll som läkarens assistent.

Numera har man försökt föra in ett aktivt tänkande – en process – i utbildningen.

Man ger breda baskunskaper så att de nyutbildade, när de kommer ut på arbetsmarknaden, ska kunna, med den grunden, ta upp den specifika kunskap som finns inom den specialité man väljer och utveckla sin kompetens utifrån det forskningsbaserade tänkande man lärt sig.

Eftersom utvecklingen går snabbt framåt, metoder förändras snabbt och nya rön tillförs hela tiden, ger den nya sjuksköterskeutbildningen en god grund för väl fungerande vård – om den tas tillvara på arbetsplatserna.

För att kunna föra in sjuksköterskan i den nya roll som Socialstyrelsen föreskrivit måste inskolning och introduktion anpassas till den bakgrund varje ssk har.

För att ssk med äldre utbildning ska kunna gå in i den nya rollen, och hålla samma kompetens som yngre kollegor, måste hon vidareutbilda sig i ämnet Omvårdad precis som de nya måste vidareutbilda sig mot en mer specifik områdeskunskap genom att gå t.ex barn-VUB.

Jag tror att de stora problem som uppstått inom vården på senare år beror på att Socialstyrelsen inte gått ut tillräckligt aktivt och informerat om vad den nya ssk.utb innebär.

Man har informerat, genom de cirkulär man regelbundet gett ut, men den informationen har antingen inte gått fram eller så har den inte tagits upp.

Det har funnits ett massivt motstånd mot den nya ssk.rollen bland oss äldre.

Jag var ”gammal och van” där jag jobbade innan, när de nya direktiven kom, och jag satte mig på tvären precis som de flesta andra. Vi trodde att man skulle försöka driva tillbaka oss ssk till en mer okvalificerad roll eftersom vi förstod begreppet Omvårdnad som att byta blöjor, mata barn och städa i sköljen.

Som ssk har man inte valt de arbetsuppgifterna primärt även om man också ska kunna utföra dem.

Men arbetsledare och ansvarig läkare drev igenom det nya, strukturerade tänkandet och vi fick se systerrollen lyftas från en underordnad osjälvständig funktion till en stark, kompetent och väl underbyggd funktion.

Reslutatet blev att vården förbättrades markant.

Gamla metoder utvärderades och skrotades.

Gamla attityder bröts ner och byttes mot en ny, undersökande och ifrågasättande inställning, som - utan att gräma sig över gamla dåliga metoder, med positiv inställning - gick över till något nytt.

Enligt Socialstyrelsen har ssk en egen självständig yrkesroll, helt friställd från läkarens medicinska funktion.

Sjuksköterskan ska fungera i sin yrkesroll, inte underordnat läkaren, utan som en samarbetspartner med ett annat kompetensområde och de båda grupperna kompetens är tänkta att komplettera och befrukta varandra.

Läkaren har en medicinsk utbildning.

Sjuksköterskans funktion kallas Specifik Omvårdnad.

Barnsköterskor/undersköterskor ansvarar för den Allmänna Omvårdnaden.

Se bilaga.

Jag tror att anledningen till att så många ssk flyr från vården är den kollision som uppstått då de gamla ssk mött de nya.

Ingen har varit riktigt förberedd, få arbetsledare har kunnat hantera situationen.

Läkarna har reagerat våldsamt, knutit sig till det som är van och välkänt, och inte alls förstått vad som hänt och hur situationen ska hanteras.

Inskolningen av nya ssk har utformats och bedrivits av ssk med den gamla utbildningen, kanske med negativ attityd till de nyas kompetens, och kanske utan att ens ha behörighet att undervisa på den nivå de nyutbildade befinner sig.

Att ha gått 3-4 år på Högskola och sedan mötas av undervisning på gymnasienivå kan ge ett oprofessionellt intryck på unga välutbildade människor och det kan leda till att den kunskap som förmedlas inte tas upp.

Det är av stor vikt att försöka möta människor på den nivå de befinner sig.

Och det är, ur kvinnlig perspektiv, fullkomligt vettlöst om äldre kvinnor driver tillbaka yngre, till en okvalificerad och underordnad position som bygger på en yrkesroll som fanns på 70-talet.

Detta var min problemanalys.

Här följer mitt förslag om hur vi, på vår avdelning, ska agera för att komma tillrätta med personalomsättningen bland ssk, skärpa upp vår kompetens som grupp, och målet är naturligtvis förbättra vården av våra patienter.

Mitt förslag är naturligtvis en grov skiss.

Det kan säkert utvecklas på många nivåer.

Eller så finns det andra modeller som är bättre och mer tillämpbara på just vår enhet.

Det jag vill nu är att få igång en diskussion bland oss ssk om hur vi kan utveckla och tydliggöra vår kompetens så att den kan tas tillvara på ett mer konstruktivt sätt än innan.

Till min problemanalys hör att jag anser att det finns ett allvarligt arbetsmiljöproblem på vår avdelning som består i att vissa ssk kunnat ta sig en starkare position på avd än andra genom att de knutit sig till läkare.

Många har också arbetat som bsk på avd tidigare och sedan kommit tillbaka som ssk. Det är ett svårt steg att gå från en roll till en annan och att utveckla en förändrad samarbetsroll till människor man tidigare varit kollega med. Det kräver finkänslighet och omdöme.

Det är också svårt att komma ny till en avdelning där ens yrkeskategori inte jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål utan där enskilda söker position i egna syften – vilket jag anser varit ett mycket stort problem hos oss. Kanske har det minskat något men jag tror att det fortfarande är vanligt att man behåller kunskap och information, antingen enskilt eller inom mindre grupper, för att själv göra sig bättre än andra – på bekostnad av vården som helhet.

Förslag:

På kort sikt tror jag att det skulle vara värdefullt med ganska informella diskussionsgrupper, med enbart sjuksköterskor.

Vi behöver hitta vår roll, stärka den, lära känna varandra, och utbyta erfarenheter.

Jag tror att arbetsledare/specialist-ssk/vårdlärare ska vara med men att de bara ska styra upp om diskussionen går fel, eller tillföra sin kunskap om det behövs. För övrigt tror jag att det är av vikt att alla kan komma till tals, att alla kan säga det de tänker och att vi lyckas få igång en process av aktivt ifrågasättande reflektion över vår roll, vårt samarbete med varandra och de andra yrkeskategorierna, vad vi förväntar oss och föra fram de idéer som finns i gruppen.

Jag tror att någon ska föra protokoll men kanske utan att uppge vem som tyckt vad, utan bara för att spegla diskussionen.

Tillsammans med detta tycker jag att vi ska äta något gott, kallt för att man ska kunna äta och prata länge, och dricka rikligt med vin så att alla vågar säga det de tycker.

På lång sikt tror jag på den modell som tillämpats i många år t.ex på enheter i USA, att man inför olika nivåer för oss ssk.

Den kompetens som finns i vår utbildning och roll kan inte utvecklas utan en långsam och strukturerad modell för upplärning. För att kunna visa de andra yrkesgrupper vi ska arbeta med, vad sjuksköterskerollen innebär, måste vi ta hand om varandra, jobba mot gemensamma mål, se till att skapa jämn och hög kompetens i vår grupp och motverka alla former av prestige och maktkamper.

Sådant skadar oss själva personligen och hela vår grupp.

Avdelningens bsk jobbar tillsammans med en kompetensstege medan vi ssk använder – som jag ser det, något hårddraget - varandra som stege, och klättrar på varandra, för att få egen makt.

Nivå 1 – Inskolning (individullet anpassad)

Tidsperiod: Minst 3 månader för oerfaren.

                Minst 1 månad för erfaren.

Man går bredvid. Tar inget eget ansvar. Utför olika vårdmoment för att träna praktiskt. Får teoretisk undervisning  parallellt som syftar till förmåga att se på patienten, att bedöma det man ser t.ex färgskiftningar, andingsproblem, hjärtljud, osv. Man bör under denna tid kommunicera så lite som möjligt med läkarna utan fokusera ostört på att se barnet, familjen, och det samspel som uppstår mellan de olika individerna och grupperna runt barnet.

Den undervisning man får teoretiskt bör handla om att se och tolka olika symtom t.ex apnéer, färgen på retentioner, krampsymtom, osv.

Efter 1-3 veckor tillförs utbildning om olika apparater på djupare nivå. Man är mindre i vården utan tas omhand av med.tekniskt ansvarig ssk som utbildar på aktuella apparater, repeterar vilka lagar som gäller för med.teknik i vården och om speciella rutiner på avdelningen.

Därefter går man vidare till den ssk som är specialist på hygien och får repetera hygienteknik, vilka regler som gäller för rengöring och förvaring av gods med olika renhetsgrad, vilka lagar som finns för bröstmjälkshantering, osv,osv.

Efter dessa veckor, då man lärt sig se på barnen, tillförs medicinska föreläsningar, kanske 1-2 per dag.

Samtidigt som man går igenom de olika momenten jobbar man parallellt med en nivå-4-ssk.

Mot slutet av perioden, innan man börjar arbetat självständigt, upprepas apparatundervisningen.

Under inskolningsperioden förväntas den nyanställde också läsa viss litteratur som rekommenderas av vårdläraren.

Nivå 2 – Nybörjare

Tidsperiod: Minst 1 år för oerfaren.

                Minst 1 månad för erfaren för att komma in i avdelningens rutiner.

Man planerar under den här tiden Omvårdnaden själv men måste begära feed-back från nivå4-ssk på skriven vårdplan och omv.åtgärder som sugning, vändning av oscillatorbarn, matningsmetod, syrgasjusteringar >5%, inställning av larmgränser, medicinsk info till föräldrar, osv.

Man utför medicinska ordinationer från läkaren utan feed-back från sin mentor, men inte omvårdnadsåtgärder.

Nivå 3 – Självständig

Tidsperiod: Bör vara 2-4 år beroende på tjänstgöringsgrad, personliga förutsättningar och önskemål.

                Man kan välja att stanna på denna nivå.

Man jobbar självständigt, gör egna omv.bedömningar, skriver vårdplaner, handleder inte nyanställda men kan ha elever.

* För att ge möjlighet till avancemang och yrkesmässig utveckling, för individer med olika   förutsättningar har man, på många håll, gjort olika karriärvägar på nästa nivå.

Alla ssk som vill vidareutveckla sin kompetens ska kunna gå upp till nivå 4.

Är man inte bra på att undervisa eller vara arbetsledare ska man kunna välja att söka kunskap (kat.A)

Tycker man bäst om att ta hand om ny personal kan man inrikta sig på det (kat.C) och få ny kunskap genom kollega i grupp A eller B.

Man väljer inriktning tillsammans med sin sekt.ledare och avd.föreståndaren

Måste ha barn-, IVA- eller bmsk-VUB samt minst Omvårdnad 21-60 poäng.

Nivå 4 – Specialist

A – Inriktning metodutveckling

B – Inriktning forskning

C – Inriktning undervisning

A.

Jobbar med att ta fram underlag för utveckling av metoder. Har utbyte med andra enheter nationellt och internationellt. Söker och följer upp artiklar som rör hela spektrat inom Omvårdnadsområdet för specialitén: medicinskt, med.tekniskt, etiskt, psykologiskt, omvårdnadsmässigt, osv.

Kan specialsera sig på en faktor, t.ex etik, hygien, med.teknik, amning.

Deltar i högskoleutbildningar inom området.

Kan planera och genomföra egna studieresor inom och utom landet.

Är skyldig att sprida den insamlade kunskapen på avdelningen skriftligt och via den utbildningsansvariga ssk.

B.

Jobbar med egen systematiserad omvårdnadsforskning inom avdelningen, är inskriven vid någon institution och har handledare antingen där eller på avdelningen.

C.

Undervisar och handleder nyanställda på nivå 1 och fungerar som mentorer för de som är på nivå 2.

Utvecklar sin egen pedagogiska förmåga genom att delta i olika utbildningar.

Jobbar intimt tillsammans med A och B med att föra ut insamlad kunskap till alla ssk på enheten.

Lär ut nya apparater och metoder till samtlig personal och har ansvar för att kunskapsnivån hålls hög och jämn i ssk.kollektivet.

Tar tillvara den kunskap som finns hos nyanställda utan prestige och med positiv attityd. Verkar för aktiv reflektion av nya idéer och att sådana implementeras på enheten om det innebär förbättring och utveckling.

Verkar för att hålla en igång en aktiv Omvårdnads process på avdelningen utifrån begreppen Bedömning, Planering, Genomförande, Utvärdering, Förnyad bedömning, Ny planering, osv osv osv.

Nivå 5 – Ledare

På denna nivå finns sektionsledare med gedigen utbildning i ledarskap samt 3 personer med  erfarenhet och djup och bred kunskap som har högsta ansvaret för, och samordnar, varje kategori på nivå 4. Här kan t.ex finnas någon som doktorerat som kan fungera som handledare år ssk på nivå 4.

Nyanställda bör informeras vid anställningsintervjun om hur inskolningen/karriärstegen är uppbyggd, vad målet är, så att man är förberedd på den roll man förväntas gå in i i inledningsskedet.

Nyanställda kan, efter en individuell inskolning, placeras in på vilken nivå som helst, beroende på utbildning och tidigare erfarenhet.

Målet med den struktur jag föreslagit är

1. att bygga en stabil grund av kompetenta ssk med hög och jämn kunskapsnivå.
2. att motverka maktpositioner och prestige som inverkar menligt på vården
3. att ge karriärmöjligheter för olika individer med olika potential
4. att ge mera ansvar till erfarna ssk för att motverka apati, utbrändhet och personalomsättning
5. att ge bättre grund för de nyanställda så att de, i lugn och ro, och med adekvat stöd, kan utveckla sin profession
6. att rutiner och metoder inom Omvårdnadsområdet ska förbättras och vara i ständig process för att minska sjukdom och skada hos våra patienter
7. att ge läkarna en stabil samarbetspartner/bollplank så att de kan få kraft och utrymme att utveckla sin egen kompetens i stället för att känna sig tvungna att gå in i omvårdnaden
8. att göra KS Neo till en av de bäst fungerande neonatalavdelningarna i världen.

HITTADE EN LÅT AV ELVIS COSTELLO PÅ YOUTUBE IGÅR SOM JAG INTE HÖRT FÖRUT.

I DENNA INSPELNING MED THE HOLMES BROTHERS 

EN FRÅGA FRÅN MIG SOM VAR UNG PÅ 60-TALET...

(What's so funny 'bout) Peace, Love and Understanding?

https://www.youtube.com/watch?v=csl-X6F7s0k