Vad tänker jag nu...

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Föräldrar är fantastiska - jag tyckte om dem direkt när vi träffades efter mitt misstag.
Det har varit fruktansvärt att höra alla negativa omdömen om dem.
Det var bra att de fick ge sin bild och ställa sina frågor.

Vad tänker jag om Kalla fakta - ja - vad ska man säga - "kalla" fakta.

Efter många år i en verklighet där många ljuger rutinmässigt för föräldrar är det svårt att inte tro att det fanns en avsikt med detta program och att man kan ha betalat för att journalisterna skulle ge föräldrarna ett "svar". Det verkar logiskt tänker jag, och ligger i linje med kulturen på KS neo.

Man säger till föräldrar att deras barn fått en infektion för att "personalen" - eller föräldrarna själva (nyligen gav Sachska barnsjukhuset föräldrar skulden för deras barns infektioner) - spridit smittämnen. Givetvis berättar man inte om de organisatoriska problemen - att man inte desinfekterar saker på rätt sätt, att man inte förvarar olika gods så att renheten bevaras, att man bryter sterila förpackningar veckor innan utrustningen ska användas hos patienterna, att man förbjuder dem som verkligen vill förbättra hygienen att vara med i hygienarbetet osv.

Man säger att deras barn fått "en ovanlig metabol sjukdom" när man kan dölja sina misstag bakom provsvar som visar kraftigt avvikande värden pga den metabola process som uppstått naturligt, till följd av misstagen.

Man skyller hjärnblödningar på olika personal, allt eftersom det passar någons syfte, utan att berätta hur många procent av de minsta barnen som drabbas av hjärnblödning utan att någon av misstag kopplar en alltför stark natriumlösning i en spruta med en infusion som går med 0.8 ml/timme och som är förbunden med ett barn med ett drygt meterlångt slangsystem. Man skriver långa inlägg på Internet för att få människor att tro att jag skulle ha ställt mig och flushat Addex natrium som injektion i stället för att hålla sig till fakta - att 181 i natrium inte dödar något barn och kanske inte heller ger hjärnblödning.

Jag tror att det betalat sig bra att göra detta program som var vilseledande och som uteslöt mycket viktig information som man måste ha valt bort om man haft tillgång till hela journalen. Man påstod att hjärnskadan förvärrades av sig självt över tid utan att nämna om den mycket allvarliga komplikation som tillstötte kort tid INNAN shunten opererades in och som kan ha bidragit till förlusten av substans senare.
Jag har inga säkra svar - det kan ingen ha innan det gjorts en grundlig utredning av olika orsakssamband - som kunde ha gjorts omedelbart om någon hade velat veta vad som orsakade hjärnblödningen - men den uppgiften bör läggas på erfarna neonatologer som är införstådda med problemen i Sthlm och kulturen att ljuga och utelämna viktig information i journalen. Man kan inte läsa texten i journalen och tro att den innehåller all info - att läkarna "skriver allt" - man måste gå igenom allt, man måste förstå agendan hos dem som ger "information" och man blir inte specialist genom att läsa ETT barns journal och prata med läkare hur mycket man än vill det.