Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.Idag upptäckte jag detta omfattande dokument från Socialstyrelsen - vad synd att de inte berättat för mig att det fanns. Den jurist vid Socialstyrelsen som jag talade med senast sa faktiskt att de har lyssnat på mig - "vi har tagit till oss ALLT du rapporterat" sa hon till mig. Nu börjar jag tro att det stämmer.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18343/2011-5-25.pdf
Jag vill ge följande kommentarer till dokumentet:
Man skriver att varje familj ska vara en isolerad enhet. Det innebär att varje sådan enhet måste ha eget sköljrum med en spoldesinfektor i anslutning till toalett och dusch. Där måste allt gods köras innan det tas till mjölkkök respektive sköljrum. Det är möjligt och troligen en fördel men det kostar.
Man skriver ingående om infektionsregistrering som gjordes i Solna 2008/09. Jag var mycket kritisk till att de som hade ansvar för hygienarbetet ägnade 100 % av sin energi åt att registrera antalet infektioner I STÄLLET FÖR att sätta in insatser för att minska infektionsfrekvensen. Jag föreslog, många gånger, att medan de som tyckte om att visa upp sina kunskaper i statistik osv (för att få olika examina för egen hög lön och karriär) så kunde man ha tillåtit mig och en barnsköterska som ville minska antalet infektioner att arbeta praktiskt med infektionsförebyggande insatser - men det blev tvärstopp. Infektionerna hos barnen (ca 80 % hos de minsta!!!) skulle REGISTRERAS - inte hanteras. Dokumentet ovan rekommenderar infektionsregistrering - det gör jag också, men inte utan att man SAMTIDIGT sätter in åtgärder och studerar effekteran av dessa. Och detta är ett forskningsområde för sjuksköterskor, inte för läkare i första hand.
När man skulle bygga en ny vårdsal på KS neo anmälde jag mig till den grupp som skulle ha ansvaret. Man valde givetvis inte mig, men man tillsatte en någorlunda blandad grupp. Detta brydde sig inte två av gruppens medlemmar om. De träffades ensamma och tog egna beslut, utan att kalla de andra. De två bestämde allt om den nya vårdsalen tillsammans med en helt nyanställd neonatalt oerfaren chef som inte visste att de två tillhörde de "bitchigaste" - och mest okunniga - kvinnorna på enheten. Åtminstone en av de sjuksköterskor som hade valts till gruppen började söka annan anställning för att hon uteslöts från gruppen.
Man monterade upp stora dammsamlande enheter i taket, precis över barnens kuvöser i den nya salen. Man köpte in fina stolar klädda med tyg, som inte kunde desinfekteras. Man prydde rummet med en vacker bänkskiva i luckert trä som inte kan spritas utan att förstöras. Mot denna lutar sig personal som föräldrar, där ställs/läggs allt från flaskor/burkar med bröstmjölk till prover från infekterade barn och journalhandlingar osv . Det var så trångt mellan vårdplatserna att arbetssituationen var outhärdlig och det gick ledningar till gaser och elektricitet kors och tvärs där man samtidigt placerade barnens mat och utrustning som skulle användas inne i kuvöserna. Jag sa direkt att jag inte ville arbeta på den salen. Man ska inte ens ha hängande lampor på en vårdsal för att damm med t.ex stafylokocker kan ansamlas där - än mindre ska man montera upp stora baffrar med ledningar rakt ovanför patientplatser - det är OSANNOLIKT inkompetent att göra så. Jag ville kräkas när jag kom in på den salen och såg personal sitta och skratta på de färgglada tygklädda stolarna samtidigt som föräldrar - med dödsskräck målad i varje ansiktsdrag - satt lutade över kuvöser där deras barn kämpade mot livshotande infektioner. Jag mår så dåligt bara av att skriva om detta nu, två år efter att man gjorde sig av med mig - som ville ha rena ytor och som ville att allt skulle kunna desinfekteras osv - att det känns som att jag skulle kunna få en hjärtinfarkt bara av att tänka på det. Det var därför Socialstyrelsen ansåg att jag var sjuk - jag mådde dåligt av att se denna hygieniska och kompetensmässiga parodi. Detta klipp visar en läkare som reagerat över den hygieniska standarden i vårdens lokaler:
http://www.youtube.com/watch?v=mcqbuoVF4eY
En annan kommentar - de som skrivit rapporten har besökt universitetskliniken i Linköping och länssjukhuset i Växjö - det är bra men hur kommer det sig att man inte valde Jönköping?
Barnkliniken i Jkpg tilldelades utmärkelsen "Svensk kvalitet" år 2009.
Hade det inte varit logiskt att undersöka hur neonatalvården fungerade på en nationellt så uppmärksammad klinik?
Jag ska också kommentera Vriss arbetet i Solna - utan att gå in i några detaljer kan jag konstatera att man kan skapa vad som helst med ord och några färgglada affischer. Vad som egentligen hände med alla de goda förslag som kom upp i den gruppen lämnar jag därhän just nu.
Det jag bara vill peka på igen är att man skriver att man började desinfektera kuvöserna "med starkare medel" (man gick från vatten och diskmedel till Virkon) och man skriver också att infektionsfrekvensen, vid samma tid, sjönk från 80 till 10 % hos de minsta barnen.
Som jag skrivit innan hade jag sagt, sedan min anställning 1996, att man gjort odlingar på kuvöser på min tidigare arbetsplats, att man kommit fram till att kuvöser kan och bör desinfekteras med M-sprit och att de bör bytas var tredje dag hos de minsta barnen. Jag hade berättat att kuvöserna på min förra arbetsplats spritats med M sprit mellan alla barn i åtta år och att de såg ut som nya. Det fanns INGA skador på plasten i kuvösernas huvar. Utan att undersöka detta hade man envist fortsatt att hävda, på KS neo, att kuvösernas huvar inte tål desinfektion med sprit, att det räcker att byta kuvös var 14:e dag (men att man ändå bytte var 7:e dag av någon slags "godhet").
För ett antal år sedan köpte KS neo in ett större antal av Drägers senaste kuvöser. Jag blev förtvivlad när jag såg de perfekta kuvöserna med sina blanka huvar i rad i korridoren. Jag gick till min närmaste chef (hon som sa att man skulle fortsätta att återanvända CPAP aggregaten 1999 och som sa - i samband med att man skulle bygga om för den nya samvårdsavdelningen några år senare - att man inte längre måste skilja på smutsigt och rent i vårdens sköljrum - hon som vägrade jobba tillsammans med mig om jag skulle bli chef 1999 och som var en, av två personer, som visste att jag sökt chefstjänst den gång min ansökan "kom bort").
Jag var inte försiktig som jag brukade vara, jag böjde mig för henne, jag bönföll henne, jag sa "snälla, snälla du - kan vi inte pröva att desinfektera dessa kuvöser med sprit och mjuk trasa - som inte repar dem - i stället för att börja skura dem med hårda diskborstar - de är helt nya - snälla du - kan vi inte hålla dem repfria...". När det blir repor i kuvösers huvar fäster sig bakterier och svamp i dessa och växer till och bildar kolonier. Om man aldrig desinfekterar utan skurar med borstar igen är möjligheten sannolikt väldigt liten att man råkar skura precis i den repa man redan gjort. Jag tittade på tre av de nya kuvöserna 2-3 månader efter att de hade kommit. Huvarna var sönderrepade.
En överbeskyddande chef - som verkat se personalgruppen som barn - har sagt till mig att det inte är möjligt att ändra olika rutiner på KS neo för att så många i personalgruppen skulle komma att må så dåligt då! Hon gick så långt att hon gav mig skriftligt förbud att yttra mig, muntligt från 2001 och år 2005 fick jag skriftligt förbud att störa gruppen med mina synpunkter. Jag var verkligen besvärlig. Dels hade jag sagt emot en av överläkarnas favoriter och dels hade jag fört fram åsikter om amning/matning av fullgångna sjuka barn.
Det vill till att ta det förstå vikten av att skynda långsamt med förändringsarbetet - tänk om personalen skulle bli ledsen...
Min ekonomi är helt förstörd av mina långa arbetslöshet och jag får inte anställning i neonatalvården för att personer som min fd chef har fått Socialstyrelsen att tro att det är fel på mitt förstånd och min hälsa.
Min fd chef, läkarna som ljög när de påstod att mitt misstag orsakat Linnéas hjärnblödning, de läkare som bad att få utnyttja en mammas förtroende för mig till att kunna avsluta ett barns vård och tf vårdchefen som hjälpte till att manövrera bort mig har säkert inga ekonomiska problem - de som skyddat organisationen som skadat barnen. Jag har valt det jag har gjort och kan inte beklaga mig men anser att det är viktigt att lyfta situationen för den som reagerar på missförhållanden i vården.
Det finns ingen som helst hederlighet hos de personer som tagit sig makt över vården av de minsta barnen i Sthlm.