fredag 23 mars 2012

Om att ställa medicinsk diagnos - läkares unika rätt Uppdaterad 20 maj 2012


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.




Tjugotal läkare missade cancer

Mannen undersöktes av minst 20 eller kanske så många som 30 läkare.
Ändå lyckades de inte upptäcka hans cancer i matstrupen förrän det var för sent.
Mannen avled några veckor efter att den upptäcktes.
Händelsen inträffade i januari förra året och nu riktar socialstyrelsen skarp kritik mot de inblandade vårdenheterna.
Man menar bland annat att gastroskopi skulle genomförts mycket tidigare, vilket skulle gett patienten ett bättre utgångsläge, rapporterar Värmlands Folkblad och P4 Värmland.

Buksmärtor

Mannen sökte hjälp på vårdcentralen i Årjäng för buksmärtor, nedsatt aptit och blodiga upphostningar. Han skickades vidare till sjukhuset i Arvika där det gjordes ultraljudsundersökning och lungröntgen.
Där drog man slutsatsen att smärtorna berodde på en revbensfraktur.
Ett halvår senare sökte han hjälp på nytt och nya undersökningar gjordes i Arvika och även på centralsjukhuset. Den här gången ordinerades han laxermedel och smärtstillande.

Dog några veckor efter diagnos

Det fanns dock en misstanke om att han hade cancerformen lymfom. En remiss till röntgen skrevs i juli men han kallades inte förrän i oktober.
I början av november gjordes slutligen en gastroskopi som avslöjade att han hade cancer i matstrupen.
Ett par veckor senare dog mannen.


Något måste vara fel i den här artikeln. Jag skulle tro att mannen måste ha dött för att han satte något i halsen - självklart inte av cancer.
Vad grundar jag detta på?

Jo jag har varit i nära kontakt med Socialstyrelsen under några år och det har lärt mig mycket som jag, stackars enfaldiga sjuksköterska, inte hade en aning om innan.
Till exempel har en av Socialstyrelsens expertläkare upplyst mig om att Socialstyrelsen utgår från - i sina bedömningar - att läkare INTE KAN ställa en felaktig diagnos.



Hans sista tid led han av svåra smärtor och enligt hans barn var det först de sista veckorna som han fick smärtstillande behandling som fungerade.
– Han hade väldigt ont i magen, han kunde bara sova sittandes, berättar hans dotter Ann-Katrin till Expressen.se.
http://www.expressen.se/nyheter/31-lakare-missade-sigurds-strupcancer/ 

När jag hävdade att många barn hade skadats svårt av vårdrelaterade orsaker och av låg kompetens hos läkare på Karolinska - jag har sagt att det innebär en nivellering som fortplantar sig i hela gruppen - har Socialstyrelsens slutsats blivit att jag är psykiskt sjuk. 
Man frågade inte mig - som jag skrivit om innan - om jag kunde tänka mig att acceptera att bli undersökt av läkare - varför skulle man kommunicera direkt med en sjuk person - utan man gick ut med, i pressen, att jag skulle undersökas - "med tvång om nödvändigt". Jag läste själv nyheten i Expressen.
Tänk om jag varit sjuk - att få ett sådant meddelande på sådant sätt...

Om 20 läkare bedömt att mannen inte har cancer så har han givetvis inte cancer.
Om jag, en sjuksköterska med 26 års erfarenhet säger att ett barn är drabbad av en hjärnblödning pga en rad kända vårdrelaterade problem, så har jag givetvis fel om flera läkare säger att jag har fel.
Om flera läkare säger att ett barn har "en ovanlig metabol sjukdom" kan jag givetvis inte hävda att barnet led av medfödd koagulationsrubbning - något måste vara fel i min uppfostran - att jag inte fått lära mig att "veta hut" eller att det är allvarligt fel på min psykiska hälsa.
Och om jag hävdar att kuvöserna måste desinfekteras mellan barnen och att de minsta barnens kuvöser bör bytas vart tredje dygn så måste det givetvis vara fel när överste överläkarens nära vänner hävdar att det räcker att skura med diskmedel och vatten och att byta var 14:e dag!!!! 
Ingen LÄKARE har ju protesterat mot rutinen förrän en av landets mest kända familjer råkade drabbas - då tog det eld i läkargruppen och plötsligt - som genom ett "under" sjönk infektionsfrekvensen hos de minsta barnen - de som vårdas i kuvös - från 80 till 10 % enligt DN.
Så det kan gå...


Och när jag skriver infektion menar jag inte en svullen tå utan jag menar bakterier i blodet och i många fall i CNS - men det är förresten inte farligt med stafylokocker i CNS, fick jag nyligen veta av en journalist. Det lät som att det inte är värre än att få lite skräp i ögat... och då stämmer säkert det. Journalisten var upplärd av läkare som jag kritiserat felaktigt. De är ledande i landet, troligen i världen, och jag har sagt emot dem.
Vem tror jag att jag är??

Och om jag säger att det är möjligt att undvika alla de upprepade aspirationerna genom att ändra metoden för sondsättning och tilldela sjuksköterskorna ansvaret för att utveckla säkerhet i vården, så har jag givetvis fel. 
Ingen kan givetvis göra något åt att så många röntgensvar visar att "matsonden har vänt i magsäcken och spetsen ligger i jugulumhöjd" eller att "sonden bör föras ner 5 cm (om det är meningen att det ska vara en matsond)" (barnets vikt ca 7-800 gram) osv osv osv och att barnen måste utsättas för akuta intubationer, 1-2 veckors respiratorbehandling osv osv osv.
Om ingen läkare ändrar denna metod, eller tar ifrån enhetens barnsköterskor ansvaret för sondsättningar, utbildning i sondsättning osv, så kan man nog utgå från att jag måste vara sjuk som säger emot läkarna i nära 14 år.

Det är tur att Karolinska sjukhuset lyckades göra sig av med en så farlig medarbetare som mig...
Den som sår misstro mot läkare måste tystas - det är givet.


Avslutningvis - till alla er som läser denna blogg:
Det finns mängder av seriösa och kunniga läkare i vårt land. 
Jag har till exempel mycket stort förtroende för barnkirurgerna på Astrid Lindgrens barnsjukhus. 
Allt är inte dåligt utan jag tror att det mesta är ganska bra. Det jag vänder mig mot är att de som är bra ofta är hotade av de som är dåliga. 
Jag vänder mig mot den tilltagande korruptionen i vården, mot att människor kan resa till Rumänien och både köpa sig in på en läkarutbildning och betala för bra betyg och jag anser att det leder till förfall i hela samhället när man inför köp/sälj system i vården. 
Man hamnar på "the slippery slope" - man tappar stegvis sin moral när vissa barn, vissa patienter, vissa grupper utesluts och inte får den vård de borde ha rätt till i ett humant samhälle.
Flera av våra invandrare reser till sina hemländer, betalar för röntgenundersökningar och andra undersökningar och får diagnoser ställda som skulle ha ställts i den svenska vården för länge sedan om inte läkarna på vårdcentraler osv haft krav på sig om att inte remittera för att det kostar.
Vi vanliga svenskar vi väntar lydigt och lider av våra åkommor tills vi dör av dem som mannen i artikeln ovan.
Det finns många bra läkare i vårt land och precis som när vi lämnar vår bil på reparation eller när vi klipper vårt hår eller vill reparera vårt hus bör vi välja vem vi anförtror vår egen och våra barns hälsa. Det finns möjlighet att betygssätta läkare på nätet och om det inte finns redan kanske någon kan starta en sida där enheter på de olika svenska sjukhusen kan betygssättas.
När Victoria skulle föda tog hon med en egen läkare till Karolinska. Det tycker jag var en bra modell. 

Men först och sist handlar vårdens problem om att Socialstyrelsen skyddar läkare. Det är fritt fram för vem som helst att göra vilka misstag som helst. Det måste skapas en enhet som granskar vården och som förstår strukturen i korruption och problemen i vården - där kan vem som helst konstruera vilken anklagelse som helst om någon annan, för att så mycket rör sig nära liv och död, och så få personer har den kunskap som krävs för att bedöma vad som är sant och falskt, och så många har så mycket att förlora på att tala öppet om problem på de olika arbetsplatserna. Att hitta sanningen i en sådan härva kräver eftertanke, tid, tålamod och egen kunskap. 


Tillägg 20 maj 2012:




Pappa Shabani betalade själv för röntgenundersökning av sin son Albin vid ett besök i hemlandet Kosovo när Albin var fem år gammal. Föräldrarna hade försökt få hjälp av läkare i Sverige sedan deras son var 6 månader - men här är vi minsann ekonomiska och kostar inte på någon onödiga undersökningar. 
http://www.expressen.se/gt/ingen-lakare-ville-lyssna/

Någon rådde mig nyss att sluta blogga och att "gå vidare". 
Det kommer jag inte att kunna göra förrän någon raderat minnet jag bär med mig av alla de ansikten jag sett med uttryck som pappa Shabanis...
Jag vill inte heller glömma - varför skulle jag vilja det?
Jag är en människa, inte en maskin.