Om att BARA VARA NEGATIV

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.



Till dig som skriver till mig att jag är en person som "bara är negativ":

Det finns många sätt att slå bort kritik - ett vanligt sätt är att påstå att den som kritiserar bara är negativ.

Jag är inte en negativ person. Jag är en människa som kan visualisera!
Jag kan se väl fungerande vård, glada och nöjda arbetskamrater samtidigt som vissa står i korridoren och skryter med att man lyckats hålla uppe sina löner bra genom att hålla uppe personalomsättningen - jag ser "förbi" det.
Jag kan se framför mig, i tanken, hur gruppen skulle kunna fungera i samverkan i stället för de interna strider jag iakttar dagligen.
Jag kan tänka bort kaxiga manschauvinister som jag jobbar med dagligen - som behandlar kvinnor som objekt för mäns olika behov -  och tänka hur bra det kan bli när dessa medmänniskor börjar behandla kvinnor med respekt. Jag klarar utan problem att tänka bort det negativa och att fokusera på det positiva.

Hade jag inte varit en utpräglad optimist skulle jag ha slutat på KS neonatalavdelning senast 1999.
En god vän i USA hade erbjudit mig att flytta in med mina barn - jag kunde ha stannat i USA 1999.

I stället gjorde jag ett medvetet val att stanna på KS - inte för att vara med i samma gäng som dig men för att vården av barnen skulle förbättras. För mig har KS neonatalavdelning som "ett sjunkande skepp". Jag visste att jag hade de "verktyg" som krävdes för att rädda skeppet och dess besättning (personalgrupp) och passagerare (patienter). Jag hade fått dessa verktyg av SERIÖSA LÄKARE i annan del av landet.Jag är inte en person som flyr när det blir besvärligt. Jag är en som står kvar och kämpar med all kraft till slutet.

Mitt mål var att just du, som kallat mig "bara negativ" skulle få lära dig så mycket mer att du skulle ha kunnat samarbeta med mig i stället för att hota mig för att du kände dig hotad av mig och hata mig för att jag kunde mer än dig. Jag tyckte inte att jag var bättre än du - jag tyckte att jag haft mera tur för att jag arbetat med seriösa läkare. Jag såg dig och visste att jag skulle ha kunna bidra till att lyfta dig både personligt och yrkesmässigt. Jag har aldrig tyckt illa om dig. Det har varit OK för mig att du tyckt illa om mig. Jag vet att rädda människor fungerar som du gör. Jag sökte inte chefsjobb för att utöva makt och trycka ner dig, som du gjorde med dem du hade makt över. Jag sökte chefsjobb för att kämpa med all kraft för att du och alla andra skulle få tillgång till kunskap och glädje, ökat yrkesmässigt utrymme och frihet - men inte anarki - och för att våra patienter skulle få växa till i sina föräldrars famn fria från infektioner, nekrotiserande enterokolit, hjärnblödningar, lungskador, blindhet osv osv osv.
Jag fick lära mig specifik neonatal omvårdnad tidigt 80-tal - innan begreppet ens fanns. Du har inte fått den kunskapen än och efter att ni manövrerat bort mig - och > 100 andra kollegor och > 10 chefer - finns ingen som kan ge den. Vad har du vunnit?

Så här tänker jag. Vår gemensamma arbetsplats var just det - en arbetsplats - inte en lekstuga för läkare eller ett soffhörn för ett elakt tjejgäng.
Det ni och vissa läkare hållit på med är sådant man ägnar sig åt på sin fritid, friställt från arbetsplatsen, så att det inte påverkar vården av andra människors barn.
Om du tror att jag kommer att tystna så har du fel. Jag kommer att skriva en bok så snart jag hinner och jag kommer att driva denna fråga vidare - frågan om rätten till god och säker vård för de minsta barnen.

Man is free the moment he wishes to be...
Voltaire