Om Föräldraföreningen för prematurfödda barn

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Det finns många olika sätt att agera för den som vill blockera information och kunskapsflöde till en  omgivning som, av någon anledning, inte har perspektiv. Den överläkare som var ansvarig för neonatalvården vid det länssjukhus där jag arbetade innan jag kom till Karolinska, hade en synpunkt som han förklarade för alla i personalgruppen - ingen i personalgruppen fick vara involverad i föräldraföreningen för för tidigt födda barn.  När en sjuksköterska fick ett mycket för tidigt fött barn meddelade man henne att om hon behövde särskilt stöd skulle hon få det av sjukhusets läkare och barnklinikens psykolog men hon fick inte vara med i föräldraföreningen. Där skulle föräldrar kunna tala fritt, utan lyssnande öron från någon personal.

Läkaren sa att han ville att föräldraföreningen skulle fungera som en drivande kraft för neonatalverksamheten. Han sa att där måste kritiska föräldrar kunna yttra sig utan att någon personal finns i närheten, där kan flera föräldrar gå samman och föreningen kan föra fram kritiska synpunkter utan att någon enskild förälder pekas ut. Han sa att det fanns möjlighet att få veta om det fanns personal som inte fungerade men som lyckades dölja det för läkare och annan personal. Han talade om att det är känt att neonatalvård kan dra till sig människor med egen obearbetad problematik och att det är viktigt att detta blir känt så att man kan vidta åtgärder för att stötta och ibland förflytta olämpliga personer. Läkaren sa att konstruktiv kritik från föräldraföreningen kan och bör vara en viktig drivkraft för förbättringsarbete på en neonatalavdelning. Han talade mycket om föräldrarnas beroendeställning i förhållande till personalen och om vikten av deras självständighet.

Föräldraföreningen för för tidigt födda barn i Stockholm är startad av personal och har alltid varit dominerad av starka personligheter som inte borde ha tillåtits att komma i närheten av de utlämnade föräldrar som tillhör den gruppen.
Det har inte funnits utrymme för dem som varit kritiska i den föreningen.


Det är som att föräldraföreningen är en gren av neonatalverksamheten - det är exakt som läkaren vid länssjukhuset sa att det inte får bli om man har professionell attityd som personal...

Jag skulle kunna skriva mer om detta men gör inte det här och nu - förutom att jag vill uppmana föräldrar som fått barn för tidigt att bilda en egen fristående förening eller att stänga den nuvarande för all personal.
En förening för föräldrar måste vara öppen inte bara för dem som är positiva - och som kanske har haft tur så att deras barn inte drabbats så svårt - utan den behövs i än högre grad för de kritiska och de drabbade. Föräldraföreningen för hjärtsjuka barn har en särskild gren för dem vars barn avlidit. Jag tänker att föreningen för för tidigt födda barn i Sthlm har stort behov av en grupp där de föräldrarna får möta andra i samma situation.
Till er föräldrar - gör er FRIA i förhållande till personalen och lyft både det positiva och det negativa i Sthlms neonatalvård.
Detta gäller ER och ERA BARN - inte personalens behov av att bygga fina fasader omkring en icke fungerande verksamhet.
Även om man älskar personalen och de är del av ens trygghet under tiden på sjukhuset så behöver man få distans och perspektiv och det kan man få i mötet med andra föräldrar i samma situation. Ta in oberoende föreläsare, ha inte era möten på neonatalavdelningen i Solna - det finns mycket kunskap att hämta i er grupp, och för er grupp, oberoende av personalen.