När jag upptäckte att jag gjort fel med flickan Linnéa sommaren 2008 visste jag vad jag riskerade genom att anmäla mig själv. Jag gick fram och tillbaka i läkemedelsrummet i ca 10 minuter - det var ju ingen brådska - misstaget var gjort ca 23 timmar tidigare och behandling var insatt. Jag kämpade med min rädsla för läkarnas makt sedan letade jag upp jourläkaren och berättade att det var jag som var skuld till flickans höga natrium.
Jag ansåg att föräldrarna hade rätt att få veta, att få klara besked för att det ger trygghet och underlättar bearbetning.
Nästa person jag berättade för var en äldre barnsköterska som inte reagerade som jag trott att hon skulle göra. Hon tittade lugnt på mig och sa att fel kan alla göra men att det var unikt att jag, i min utsatta situation som intern whistleblower, anmält mig själv. "Om du visste hur många misstag som dolts och ljugits om här", sa hon med en tung suck...
