Ur min dator från 2010 om Henderson och neonatal omvårdnad

Sjuksköterskans ansvar i vården omfattar 14 punkter enligt Virginia Henderson, omvårdnadsforskare som gav ut Basic principles of nursing care år 1960.

 Följande är Hendersons beskrivning av sjuksköterskans roll:

Sjuksköterskans speciella arbetsuppgift består i att hjälpa en individ, sjuk eller frisk,att utföra sådana åtgärder som befordrar hälsa eller tillfrisknande (eller en fridfull död); åtgärder individen själv skulle utföra om han hade erforderlig kraft, vilja eller kunskap. Denna arbetsuppgift skall utföras på ett sätt som hjälper individen att så snart som möjligt återvinna sitt oberoende.

Virginia Henderson uppgav 14 punkter som sjuksköterskors speciella ansvar.

De fem första:

1. Att hjälpa patienten att andas

2. Att hjälpa patienten att äta och dricka

3. Att hjälpa patienten med uttömningar (elimination)

4. Att hjälpa patienten att inta lämplig kroppsställning

5. Att hjälpa patienten till sömn och vila

I neonatalvården innebär detta konkret:

1. Att behålla stabil syresättning och koldioxidnivå genom att suga det enskilda barnet på lämpligt sätt, utan att vare sig skada med för aggressiv sugning eller låta barnets lungblåsor täppas av slemproppar som kan orsaka att vissa delar av lungorna faller samman, att lungblåsor brister och att lungorna skadas långsiktigt. Bibehållen stabil syresättning är förutsättning för att fostercirkulationen ska upphöra genom att förbindelsen mellan lungartären och aorta stängs, vilket den inte kan göra vid låg och svajig syresättning. Det finns receptorer i blodkärlen som reagerar även vid kortvariga perioder med låg syresättning, och öppnar förbindelsen igen. Genomblödning av tarmen påverkas vid bibehållen fostercirkulation och vid generellt låg syresättning. Den har avgörande betydelse för utveckling av den svåra komplikationen nekrotiserande enterokolit, ett tillstånd som ibland kräver att delar av tarmen opereras bort. Även hjärnan kan skadas av fel syrgas- och koldioxid. Sjuksköterskans arbete för att bibehålla stabil syresättning på adekvat nivå har avgörande betydelse för barnets framtida hälsotillstånd.

2. Att hjälpa patienten att äta och dricka innebär i neonatalvården bland annat att välja lämplig matmetod individuellt för det enskilda barnet. De minsta för tidigt födda som vårdas i respirator kan må bra av att få mat kontinuerligt via kvarliggande sond. När barnen läggs i CPAP/andning mot övertryck innebär det att stora mängder gas pressas ner i deras magar. Man kan då övergå till att mata med intervall för att kunna ha sonden öppen ½-1 timme mellan måltiderna för att luft ska kunna passera upp spontant. Amning alternativt matning med nappflaska, kopp eller annan metod är en bedömning som innefattar medicinska, etiska, omvårdnadsmässiga och hygieniska faktorer. Ibland krävs vägning före och efter amning för att upprätthålla stabil nutrition i kombination med intravenös vätska och för att kunna kontrollera den totala vätskebalansen. Barnsköterskans bedömningar av det enskilda barnet, av mammans förmåga/vilja till amning måste ställas i relation till barnets mognad och sjukdomstillstånd: Sjuksköterskan har ansvar för en komplex bedömning som har stor betydelse för barnets tillväxt, möjligheten till fungerande amning trots initial sjukhusvistelse osv. Ingen annan grupp än barn/neonatalsjuksköterskor har den kunskap på krävs.

3. Att hjälpa patienten med uttömningar innefattar i neonatalvården till exempel att hjälpa de minsta barnen att eliminera gas och avföring ur mag-tarmkanalen och att få urinkateter vid behandling med Morfinpreparat. Det bör ingå i sjuksköterskors ansvar att pipa det enskilda barnet på lämpligt sätt, att besluta att äldre prematura barn ska tempas i stjärten, inte i armhålan, för att barnen har problem med utdrivningen av avföring ända till fullgången tid, och temptagningen stimulerar barnen att bajsa.

4. Att hjälpa patienten att inta lämplig kroppsställning innefattar att planera hur ofta den enskilda patienten ska vändas, hur barnet ska placeras för att inte drabbas av tryck eller smärttillstånd av saturationsmätare, av tuber och infarter osv. Det handlar om att inte linda in barnens fingrar så att de inte kan röra dem när det finns en infart i handen, att inte lägga barnets huvud – nedtyngt av respiratorslangar - i 90 graders vinkel från kroppen eftersom det orsakar översträckning och smärtor i sternocleidomastoideus muskeln mm. Vändningar och ombäddningar handlar om att hålla rent runt barnet, att förebygga smärta och skador på huden, det innebär också ett tillfälle för taktil stimulering och för sjukgymnastik, det vill säga att man rör vid barnet, smeker det och samtidigt tänjer i leder och förebygger felställningar osv.

5. Att hjälpa patienten till sömn och vila innefattar att skapa tider på dygnet då ingen får störa barnet för undersökningar, att sträva efter att skapa dygnsrytm och ge barnen nattvila i möjligaste mån ovs. De minsta barnens hjärnor är inte färdig, bland annat pågår myeliniseringen av nervtrådar. Långa perioder i ostörd vila innebär att denna viktiga utveckling inte störs, samtidigt som regelbundna vändningar är viktiga för att undvika smärtor och inspektera barnets beteende, hudfärg, bukstatus och andningsmönster. NIDCAP, individualiserad neonatal omvårdnad, syftar till att skydda barnens omogna hjärnor och skapa optimala förutsättningar för tillväxt och utveckling i intensivvårdsmiljö.

ALLA DE OVAN NÄMNDA OMRÅDENA ÄR BARN/NEONATALSJUKSKÖTERSKANS KOMPETEN- OCH ANSVARSOMRÅDE –NÅGOT SOM INTE EFTERFRÅGAS VID NEONATALAVDELNINGEN I SOLNA!

1. Två ”specialistsjuksköterskor”, utan adekvat utbildning till specialist, knutna till läkare, har skrivit PM som i princip tar ifrån alla sjuksköterskor möjlighet att suga barnen utifrån individuell omvårdnadsbedömning. Enligt anvisningarna ska barn som väger 500 gram och har friska men omogna lungor sugas på samma sätt som barn som väger 5000 gram och har andats in avföring innan födelsen. Enhetens läkare anser inte att svenska sjuksköterskor har den kompetens som krävs för att göra individuell vårdplanering – och man tillåter inte utbildning för uppgiften. I perioder har sugning i tub varit förbjudet. Barnsköterskor har däremot utrymme att flusha koksalt i barnens näsor, för att trycka bort slem. Slemmet och koksalten ska sedan, teoretisk, sugas ut ur svalget. Ett antal barn har drabbats av ”spasm” och vare sig kunnat andas eller ventileras adekvat sedan denna metod infördes, för att hindra sjuksköterskor att suga barnen. På fråga till läkare som tvingats intubera barn i samband med ”spasm” om hur det sett ut när han tittat ner i barnens hals direkt efter att en barnsköterska flushat ner slem och koksalt i luftvägarna, ur ett barns näsa, har en läkare beskrivit att ”det låg som ett lock med slem över barnets stämband”. Enhetens sjuksköterskor har inte fått undervisning om riskerna med låg och svajig syresättning. Flertalet för tidigt födda barn får 6-9 doser av läkemedel som ger sammandragning av blodkärlen i hela kroppen för att stänga fosterblodkärlet. Ingen vet troligen hur t.ex. hjärnans cirkulation påverkas. Man vet att njurarnas genomblödning blir sämre. De flesta av barnen måste ändå opereras eftersom behandlingen med läkemedel inte kombineras med stabil syresättning på adekvat nivå. Påverkan av dessa utdragna processer på cirkulation i tarmen och utveckling av NEC är okänd och utvärderas inte heller. Sedan några år har man också frångått en i landet etablerade metod att tillsätta koagulations- hämmare till infusioner som ges via navelkateter. Mot bakgrund av äldre forskning och rapporter om cirkulationspåverkan på tarmen har denna rutin funnits i > 20 år. Nu har nya läkare avfärdat detta som ”ovetenskapligt” och ändrat rutinenutan att följa upp konsekvenserna. Skador på tarmen kan ha olika orsak – det enda man kan veta är att alla vårdrelaterade.

2. Läkare beslutar om matmetoder, alla barn ordineras kontinuerlig matning enligt ett schema som kritiserats bland annat av Cochrane review. Det förekommer inte etisk reflektion kring matningspolicyn. En nyanställd barnmorska (bmsk har inte utbildning om för tidigt födda och om sjuka nyfödda) som fått favoritstatus gav undervisning till all personal för ett par år sedan. Hennes teori var, som många barnmorskors, att ”alla kan amma”, det vill säga att alla barn kan ta emot mat via munnen. Efter denna utbildningsdag infördes att man pytsade upp ca 15 ml av prematurmödrars näringsrika bröstmjölk per dygn, till”smakportioner” till de minsta barnen. Nya oerfarna sjuksköterskor och undersköterskor som inte har utbildning om barn började spruta in 1-2 ml bröstmjölk i munnen på de minsta barnen vid varje måltid/skötning, dvs var tredje timma. Barnen saknar hostreflex och de sväljer inte. Maten kan rinna rakt ner i deras lungor. När erfaren personal försökt hindra detta har man blivit hårt angripen av nya ”experter” utan utbildning om barn och kännedom om rutiner och regler i vårt land. Dessa nyanställda okunniga personer har fått starkt stöd av chefer med lika lite kunskap om för tidigt födda barns motorik.

3. Det är inte tillåtet för sjuksköterskor att pipa barnen eller att besluta om temptagning i stjärten. Vid behov av urinkateter måste läkare tillfrågas. Ofta har sjuksköterskor större erfarenhet och mera kunskap än läkaren. Barnsköterskor har däremot inofficiellt utrymme att pipa barnen efter egen bedömning. Ingen sjuksköterska är involverad i inskolning av barnsköterskor och kan bestämma eller bedöma nivån på denna.

Läs också inlägget om sjuksköterskans yrkesroll
http://barnsjukskoterskans.blogspot.no/2012/07/mera-ur-min-dator-ett-enskilt-arbete.html

Förteckning över alla mina inlägg: http://barnsjukskoterskans.blogspot.no/2012/12/index.html
Klicka på namnet så kommer du till inlägget.