Münchhausen by proxy?

Om att skada för tidigt födda barn avsiktligt och medvetet - med ett skratt...

En litet barn fött i vecka 24-25 fick en infektion efter vid några dagars ålder och man tog då ut det ur kuvösen och lade det på ”öppna bädden” – en öppen värmebädd där barnen värms dels av en värmeplatta under madrassen och dels av strålningsvärme uppifrån. Man kan inte tillföra fukt när barn vårdas på öppna bädden och de små barnen är känsliga för förändringar i rummets temperatur i och med att de saknar skyddande fettlager och har omogen reglering av sin kroppstemperatur.
Vid länssjukhuset som jag kommit från hade så små barn inte fått ligga mer än någon timme på öppna bädden. De låg i "reden" sedan 3-4 år tillbaka och de ventilerades aldrig med kall och befuktad luft/syrgas direkt ur vägguttaget.
Barnet på KS låg på öppna bädden i en vecka. Det hade inget stöd omkring sin kropp eller skydd mot olika luftströmmar som uppstår i ett rum. Det handventilerades upprepat med kall och befuktad gas.
Under hela veckan stod den kuvös som barnet hade legat i tidigare i korridoren utanför. Man fyllde på vatten i den när det behövdes, under en hel vecka. Jag gick och tittade på kuvösen många gånger för att se om det verkligen var samma smutsiga kuvös som stod där, dag efter dag - jag kunde inte fatta det - men det var så. När infektionen var hävd la man in barnet i kuvösen - där det alltså hade legat när det hade fått infektionen. Det låg i den i ytterligare en vecka och fick en ny svår infektion. Barnet avled efter en vårdtid på 2-3 månader som, om den skulle ha analyserats av en opartisk person, skulle ha kunnat betraktas som tortyr.

Barnet grät en hel natt i samband med att den första infektionen bröt ut. Barnet var 3-4 dagar gammalt och det sköttes av en av läkarnas allra bästa kompisar - en som de flesta läkare litade på till 100 %-  till skillnad från mig som de bedömde inte bara som okunnig utan fullständigt obildbar. Denna kollega till mig - som jag här kommer att kalla H - hade en bredvidgångare, en sjukskötare som aldrig arbetat i neonatalvård tidigare. Jag såg hur chockerad han var, natten igenom. Han slutade på avdelningen några veckor senare.

Det hade kommit tvillingar till salen, pappan satt i en soffa utanför dörren och lyssnade på det som hände med hans barn men kunde inte se arbetet på salen. Den nye sjukskötaren ville, klok som han var, inte ge det lilla barnet injektion K-vitamin i benet. Han hade aldrig givit en sådan injektion till ett så litet barn. Hans handledare H skrek över rummet - så att pappan utanför måste ha hört det - att det var inget med det, det vara bara att sticka. Jag tittade ut för att se om pappan var kvar. Han satt framåt lutad med huvudet i sina händer och det var tveklöst att han hörde allt som hände på salen.
Under tiden skrek barnet med den begynnande infektionen oavbrutet, jag såg att det sträckte hela kroppen bakåt i kuvösen i sprättbåge ställning, en position som tyder på att hjärnan är drabbad av en infektion, att bakterierna inte bara finns i blodet, och jag erbjöd mig att trösta det barnet medan ”experten” och eleven ägnade sig åt de två nykomna barnen – också de födda i veckan 24-26. Min kollega H tog inte emot hjälp från mig under hela natten utan sa skarpt att jag inte fick röra det skrikande barnet. 

Det var den natten som väckte mitt intresse för situationen på KS neonatala intensivvårdsavdelning. Jag hade reagerat starkt över en manlig kollegas ”utbildning” till oss som kom nya, över kollegans attityd till kvinnor och över att många läkare verkade ha kollegan som personlig maskot – en liten figur som var tillåten att göra vad som helst, helt utan gränssättning – samtidigt som avdelningens kvinnliga sjuksköterskor knappt vågade andas utan att be om lov. Kunskapsnivån i hela gruppen på KS neo var kanske 50 % av den som funnits i hela personalgruppen på länssjukhuset där jag arbetat 12 år. Den natten var första gången jag såg kollegan H i arbete med de minsta barnen. Jag förstod inte hur detta kunde hända som jag såg hända inför mina ögon. Det fanns ingen vägg mellan min sal och den andra salen - man satte upp en sådan senare, kanske för att så många mådde så dåligt av att de kunde bli iakttagna när de arbetade.

Några nätter senare tog jag över tvillingarna när ”experten” H hade haft hand om dem under eftermiddag och kväll. H var upptagen när jag kom på kvällen och hann knappt rapportera till mig. H var nämligen djupt involverad i ett samtal med jourläkaren. De två hade upptäckt att man hade samma apparater och samma slangar till högfrekvensrespiratorn vid KS neo som i en sjukhusserie i TV från USA och de satt och blåste upp sig och skrattade högt över att man hade samma i USA som de hade på Karolinska sjukhuset. Jag hade skrivit tentamen för amerikansk sjuksköterskelegitimation några år tidigare, jag hade läst in hela sjuksköterskeutbildningen – medicin, kirurgi, barnsjukvård, kvinnosjukvård och psykiatri – på engelska 10 år efter min grundutbildning till sjuksköterska och lyckats bli godkänd vid första examinationstillfället - men jag hade inte ansetts ha kompetens nog att hjälpa H med ett skrikande barn ett par nätter innan.  I stället hade barnet fått skrika timme efter timme…

När jag tittade till tvillingarna direkt efter att H hade gått hem den kvällen såg jag att deras blöjor sannolikt inte var bytta på flera timmar. H hade berättat att H skickat hem salens barnsköterska innan arbetstidens slut. Båda barnen hade bajsat. De hade grön avföring från fotsulorna upp till armhålorna som hade gnidits in i deras omogna och geléartade hud så att den inte kunde tvättas bort. Jag bedömde att de måste ha legat i avföringen i många timmar och dessutom att de måste ha varit oroliga under lång tid eftersom de hade avföring runt om, inte bara på kroppens ena sida. De låg och skrek och vred sig i kuvöserna när jag kom och avföringen hade hunnit torka in i deras hud. Tvillingarna var friska när de föddes, det var även det lilla barnet i den smutsiga kuvösen som dog efter lång och plågsam vårdtid.

Artwork by Ayla Bouvette 
Native american artist
http://marniej.wordpress.com/first-nation-artists/ 

Tvillingarna plågades än mera och de överlevde med mycket svåra skador. Både barnen och deras föräldrar fick sina liv förstörda. Man berättade att när tvillingarna kom för nattlig andningsregistrering ibland, under åren som följde, så förbjöd föräldrarna personal som registrerade barnen att berätta för annan personal att de var där.
De ville inte uppleva att gullande personal kom och talade med dem - och framför allt själva ville få positiv bekräftelse och få veta hur tacksamma föräldrarna var...

H, som var ansvarig för tvillingarnas initiala vård saknade vidareutbildning, men gjorde ändå storslagen karriär med stöd av sina vänner i läkargruppen.

Den läkare som jag föreslog att sjukhuset skulle ta bort från neonatalen år 2010, och ersätta med en seriös neonatolog, skyddade H under hela tiden på avdelningen och läkaren har fortsatt tillåtit H att påverka Sthlms neonatalvård. Till exempel var H, många år efter att H slutade på avdelningen, fortfarande involverad i inköp av olika apparater. H var också med och gav direktiv om den förebyggande hygien som tillämpas på avdelningen år 2010. Däremot kunde jag, som var specialistkompetent inom neonatalvård vid min anställning – med den tidens regelverk - inte kunnat påverka hygienrutiner mer än marginellt under 13 års anställning - och alla mina möjligheter till karriär har stoppats effektivt.

När en nyanställd vårdchef tillät mig att vara med i hygienarbetet - efter att jag varit muntligt, och senare skriftligt, tystad av tidigare vårdchef i många år - placerade läkarna snabbt in två privata väninnor till läkare i samma grupp. När jag kom med förslag i gruppen babblades dessa bort av läkarnas företrädare. Jag skrev då ner mina förslag hemma – på min fritid – och kom med dem på ett usb minne. En nära allierad med de läkare som sedan skulle komma att manövrera ut mig - med en anklagelse som kunde ha givit mig 5-6 års fängelse enligt en jurist vid Vårdförbundet - satte in mitt usb i en dator, tog in texten bland sina dokument och klippte sönder dem direkt utan att läsa dem, så att jag skulle se vad hon gjorde. Också denna kvinna har kunnat göra stark karriär inom Sthlms neonatalvård genom att knyta sig privat till läkare.

Den läkare jag ansåg måste övergå till forskning, om Sthlms neonatalvård ska kunna utvecklas, sa en gång till mig att H enligt hans förmenande är Sveriges skickligaste sjuksköterska! Redan innan jag flyttade till Stockholm hade jag hört att kollegor från hela landet hade reagerat över H:s uttalanden på konferenser där denna kollaga till mig hade varit med, tillsammans med KS läkare. Man hade frågat sig hur det kunde stå till på KS neo när en person som kunde göra så felaktiga uttalanden var ansvarig för viktiga funktioner i verksamheten. H:s uttalanden påverkade även trovärdigheten hos enhetens läkare, som så uppenbart stöttade H.

Många andra sjuksköterskor fick aldrig åka på externa konferenser och kurser. En av avdelningens mest kompetenta sjuksköterskor - en lugn och stabil kvinna - berättade för mig att hon hade 25 års anställning. Hon hade varit på två resor under anställningstiden sa hon. Hon fick åka på en tredje efter att jag tagit upp situationen med en nytillträdd vårdchef. Vårdchefen gav också denna kollega till mig ett eget ansvarsområde och en speciell tjänst efter att jag pratat för henne, till vår chef. Kvinnan som fick hjälp av mig på detta sätt känner inte till det. Jag har påverkat så att många av mina arbetskamrater har fått utökad makt. Många av dem som fått hjälp av mig genom åren – som de inte har haft en aning om – har utnyttjat sina positioner till att skada mig mycket svårt. Jag har aldrig berättat för någon av dem att de fått sina ansvarsområden – som inkluderat betydligt högre löner, tillgång till resor och stor personlig frihet – kort efter att jag rekommenderat dem till den vårdchef som anställdes i slutet av 90-talet. Mitt mål har inte varit personlig vinning eller önskan om att göra mig till kompis med någon. Jag är feminist och har kämpat för att det skulle vara möjligt för kvinnor att göra karriär utan att alliera sig med läkare personligt. För mig bör det benämnas prostitution när kvinnor som har privat relation till män på en arbetsplats får tillgång till utbildningar, resor, nyckelpositioner som leder till högre lön, möjlighet att skriva diverse "uppsatser" och andra fördelar som förnekas andra kvinnor inom samma organisation. Flera andra sjuksköterskor har använt samma ord när man talat om sin arbetssituation på KS neonatalavdelning.

När jag kom till Vårdförbundet efter mitt misstag 2008 blev jag tilldelad en ombudsman/ kvinna. När jag försökte berätta för henne om min position på avdelningen - för att ge bakgrund till anklagelsen från läkare om att jag skulle vara skuld till flickan Linnéas hjärnskada - berättade jag om min kritik mot att läkares vänner/väninnor kunde göra snabb karriär utan adekvat kompetens. ”Jaså, det gamla knepet…”, sa min företrädare och skrattade torrt.
Jag letade upp henne på min dator när jag kom hem och såg då att det fanns en person på samma adress som henne, med samma efternamn, som hade ett namn som en läkare har i Sthlms området. Jag bad efter det att få en annan företrädare. Det fick jag inte. Det var den kvinnan som sa, efter anklagelsen mot mig år 2010, att jag inte ens fick tala med den jurist som bedömer om Vårdförbundets medlemmar ska få juridisk hjälp. Hon tvingade mig också att skriva på ett avtal med Karolinska, i samband med att jag sa upp mig, som skadade mig mycket svårt. Jag har fått rätt mot läkarna både i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten utan juridisk hjälp från Vårdförbundet - jag har betalat fackavgift i 30 år men fick inte jurist när jag behövde det. Jag valde att stå helt ensam i muntligt förhör inför politiker, jurister, läkare och två företrädare från Socialstyrelsen vid HSAN. Jag kunde bevisa att läkarna ljugit om mig.
Har någon sjuksköterska någonsin klarat något liknande?

Men vilken glädje har jag av det?
Jag vet att den läkare som var kollega H:s närmaste vän och beskyddare fortfarande utövar totalitär makt på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning....
Jag vet att den djupt okunniga och oseriösa chef som försökte skapa framgång och karriär för sig själv genom att åka och lägga ett känsligt brev till mig i en av minna grannars brevlådor, i samband med att man manövrerade ut mig från KS, tilldelades en tjänst hon inte hade kompetens för och att hon sannolikt kan sitta kvar där till sin pension om hon vill det. Den som hjälper läkare att upprätthålla denna sjuka arbetsmiljö belönas rikligt*** ...
Jag trodde i många år att allt handlade om okunskap - numera är mitt perspektiv ett helt annat.

Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april - vilket jag inte hade gjort! Jag kunde bevisa att läkarna ljög. De hade bett mig att ta över ett "avslut" av ett barns vård efter att barnets mamma blivit så arg på läkare att hon slutat svara på tilltal. Hon hade varit på avdelningen två månader och insett att läkare ljög för henne. Hon litade på mig. 
Jag harfått rätt mot läkarna både i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten utan juridisk hjälp av Vårdförbundet - jag hade betalat avgift till dem i 30 år men fick inte jurist när jag behövde det. Jag har valt att stå helt ensam i muntligt förhör av HSAN inför politiker, jurister, läkare och företrädare för Socialstyrelsen. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.