lördag 8 december 2012

Om hygien på neonatalavdelning från 2009 (utkast ej granskat av läkare)


År 1999 hade samtliga tre chefer (avdelningsförståndare och två sektionsledare) vid Karolinska sjukhusets neonatalavdelning manövrerats ut av avdelningens starka informella ledarskap.
Avdelningens kvarvarande chef hade anställts när den första chefen lämnat sin tjänst. 
Hon var del av det informella ledarskapet och hon var den som informerade den kvinna som sedan anställdes som vårdchef, om alla oss i gruppen. 
Informationen om mig var att jag var både okunnig, obildbar och lite dum - så vitt jag förstod.
När den nya chefen varit på avdelningen i exakt en månad ringde hon mig 
och passade på att säga att hon visste att kompetensen i gruppen på KS neonatal var så hög att "det kan du inte ens omfatta med ditt förstånd S..."
Hon hade aldrig arbetat i neonatalvård.
Hon hade inte anställts med vanligt anställningsförfarande. 
Tjänsten hade inte varit utannonserad. 
Läkarna hade handplockat henne utan att känna hennes historia. 

Jag blev väldigt förvånad. 
"Men hur kan du säga så till mig... jag har jobbat här i tre år och jag har sammanlagt 15 års erfarenhet av neonatalvård", sa jag.
"Det kan jag garantera dig S... du förstår inte ens den kompetens som finns i den här gruppen", sa hon med den där mjuka stämman som kvinnor ofta använder mot varandra när de kränker.

Man ålade mig total tystnad i fyra år. 
Jag fick inte yttra mig på arbetsplatsträffar och på utvecklingsdagar.
Jag fick inte vara med i arbetsgrupper och inte ha elever och inskolningar.
Min chef sa att min avvikande kunskap skrämde och oroade gruppen
(jag hade byggt min kunskap i Jönköping, Linköping, Lund och Örebro - inte i Sthlm)
Hon garanterade mig att hon skulle lösa avdelningens problem om jag var tyst.
Hon sa att det var nödvändigt att jag var tyst 
för att den extremt stora personalomsättningen var mitt fel.

Efter fyra år sänktes min lön med motivation att jag inte varit tillräckligt engagerad.
Jag hade inte varit med i arbetsgruppen och aldrig yttrat mig på olika möten, sa hon då.
Det fanns inga som helst begränsningar för min yttrandefrihet, sa hon.
Orsak till att man räknat bort mina 12 år i neonatalvård 
och mina två specialiserande utbildningar i neonatal intensivvård 
när man lönesatte mig var mitt låga engagemang.

Kort efteråt satt en lapp på dörren till personalrummet.
Gruppen som arbetade med amningsfrågor ville ha synpunkter inför en nystart.
Jag visste att jag befann mig i ett spel och tyckte att det var intressant att se hur långt min hallstarriga chef skulle få för att skada mig.
Mot bakgrund av att jag anklagats för bristande engagemang skrev jag ett mail till amningsgruppen.
Det tog inte lång tid innan jag blev kallad till ett möte med mina två chefer.
Det låg ett papper på bordet som de ville att jag skulle underteckna. 
Det var ett förbud för mig om att skriva brev eller mail till någon inom verksamheten.

Jag gillar att skriva.
Jag tycker att det är bättre att skriva än att prata, för det skrivna ordet finns kvar.
Man kan inte påstå att man inte sagt det man faktiskt sagt.
Man blir tvungen att ta ansvar för sig själv om man sagt något felaktigt eller olämpligt.
Det är lättare att reda ut missförstånd när det finns i svart och vitt vad man faktiskt sa.

Jag skrev inte under dokumentet som mina chefer la framför mig
men jag har det sparat med min chefs underskrift.

Senare fick avdelningen en ny chef och hon tillsatte mig och en av avdelningens bästa barnsköterskor till den nybildade hygiengruppen. 
Kort efteråt satte läkarna in två av sina väninnor i gruppen.
De skulle belönas för sin lojalitet och sitt engagemang.
De tystade mig effektivt, inne i gruppen, med stöd av sina läkarvänner.
Flera läkare blev allt mer aggressiva i sina angrepp mot mig.
Jag såg det som att någon/några skapade starka känslor hos dem 
för att de skulle agera mot mig och så blev det också.
De läkare som angrep mig 
var personligt knutna till de sjuksköterskor som kände sig hotade av mig.

Efter en tid i hygiengruppen började jag arbeta på ett utbildningsmaterial 
för de barnsköterskor som inte fått mikrobiologi och sjukhushygien i sin utbildning.
Här följer delar av det - det som handlar om neonatalvård.
Materialet är inte färdigt - detta handlar enbart om GBS, 
betahemolytiska streptokocker, grupp B.
Tanken var att jag skulle fortsätta att skriva om alla de bakterier, virus och svampar
som är vanligt förekommande i neonatalvård
och om de som kan komma att bli en allvarligt risk 
- som till exempel TBC blivit när man sparar pengar genom att inte vaccinera.





VÅRDINSTITUTIONENS HYGIEN
Spec. neonatalavdelning


Sjukhusinfektioner

På vårdinrättningar samlas människor som har nedsatt motståndskraft mot infektioner
För tidigt födda barn saknar fungerande immunförsvar
och bör därför klassificeras som immunsuprimerade patienter.

För tidigt födda och sjuka nyfödda saknar också det skydd som blod-hjärnbarriären utgör
dvs bakterier kan förflytta sig fritt mellan blodet och likvor.
Det innebär stor risk för att också centrala nervsystemet involveras vid en infektion
Det är orsaken till att man ger antibiotika till nyfödda barn
utan att veta säkert om de har en infektion;
man vill minimera risken för att de drabbas av en bestående hjärnskada.
De barn som föds med en infektion eller som ådrar sig en sådan vid sin födelse måste få antibiotika för att hjärnan ska skyddas.

Infektioner som uppstår senare under vårdtiden har ett samband med
brister i den förebyggande hygienen och kallas
nosokomiala eller vårdrelaterade.

De vårdrelaterade infektionernas ökade spridning 
anses ha samband med utvecklingen av olika antibiotika
Tilltron till dessa läkemedel medel växte sig stark, under flera decennier, 
vilket minskade intresset för de förebyggande åtgärderna.

Man kan se det som att förebyggande omvårdnadsåtgärder
fick mindre betydelse i förhållande till den medicinska behandlingen
Mycket av den kunskap som Florence Nightingale hade lagt grunden för, försvann.
Dessutom kom nya krav på minskad användning av starka desinfektionsmedel,
för att skona miljön


Smittämnesfloran förändras hela tiden
Resistensutvecklingen har ökat på grund av det frekventa användandet av antibiotika
och förebyggande hygien har åter blivit viktig.
Det innebär att man måste göra en tillbakablick,
ta fram gammal kunskap och börja tillämpa den igen,
för att sedan utvärdera den i olika undersökningar för att bedöma dess värde

Vilka olika faktorer måste beaktas för att kunna tillgodose patientens självskrivna rätt till godtagbar hygienisk standard på en vårdavdelning?




Definitioner av renhet inom vården

All utrustning som finns på en vårdavdelning klassificeras till en viss renhetsgrad

Sterilt gods:
 Allt det som kommer i kontakt med en patients slemhinnor,
skadad hud eller som används invasivt ska vara sterilt:
kirurgiska instrument, injektionsutrustning, respiratorslangar, befuktare,
CPAP aggregat, sugkatetrar

Höggradigt rent gods:
 Det som kommer i kontakt med en patients oskadade hud
och sådant som inte kan steriliseras.
Även olika saker som ska tas in i kuvösen bör ha hög renhetsgrad
eftersom miljön i kuvösen är optimal för tillväxt av bakterier
Laerdalblåsor, inhalationsutrustning, sladdar som ska ligga i kuvösen,
saturationsband, sugslangar, stickvagn.

Rent
Allt annat som finns runt en patient
 ytor, skrivbord, stolar

Smutsigt
Allt som har använts hos en infektionsfri patient

Infekterat
Allt som har använts hos en infekterad patient

Smittsam
Allt som har använts hos en patient med en allmänfarlig sjukdom





Aseptisk teknik

Aseptik innebär att man håller det rena rent,
att man håller det sterila sterilt och att man inte sprider smitta från ett infekterat område till ett rent.

Man spritar sina händer innan man tar ut något från sterilförrådet,
från ett rent skåp, eller ur en stickvagn
Man spritar sina händer vid hopsättning av utrustning och man arbetar i ett rent utrymme

Man använder handskar vid arbete med smittsamt material
för att hålla händerna fria från smittämnen.

Vid arbete i förråd lastar man ut sterilt och höggradigt rent gods ur sin transportförpackning utanför avdelningen, lägger godset på en spritad vagn och täcker det under transport till avdelningens sterilförråd.

Vid arbete i sköljrum ska förkläde användas
Om man först arbetar med smutsigt/infekterat gods, och fyller dekontaminatorn,
ska man byta förkläde innan man plockar det rena godset till en rullvagn
och kör det till det rena förrådet.

Handtaget på dekontaminatorn ska spritas varje gång den startas upp
eftersom den som plockat in godset har smutsiga händer,
medan den som sedan ska plocka ut det, ska ha rena spritade händer.

Man ska förvara gods med olika renhetsgrad skilt från vartannat.






Vilka bakterier kan man tänkas komma i kontakt med
på en neonatalavdelning i Sverige?




GBS

En bakterie som nyfödda barn drabbas av är
GBS – betahemolyserande streptokocker grupp B ( Streptococcus agalactiae)
Man har där hittills påvisat nio olika serotyper av bakterien: Ia, Ib, II, III, IV, V, VI, VII, VIII.

Vissa kvinnor saknar förmåga att bilda antikroppar mot vissa streptokockstammar.
De är ofta bärare av bakterien vilket är orsak till att en kvinna som har fött barn
med streptokockinfektion betraktas som en riskmamma när hon får barn igen

Barnen smittas intrauterint eller i samband med förlossningen.
Lång vattenavgång utgör en riskfaktor för infektion.
De olika stammarna har olika egenskaper; flera är lätta att behandla.
Bakterierna dör snabbt av antibiotika och barnen tillfrisknar.
Andra stammar bildar toxiner som sprider sig snabbt i kroppen
The virulence is of S agalactiae is related to the polysaccharide toxin it produces.
(http://emedicine.medscape.com/article/229091-overview)
De vita blodkroppar som försöker fagocytera bakterien spricker av toxinerna
Det leder till att en viktig del av kroppens eget försvar slås ut
De röda blodkropparna dör av giftet
Det leder till att blodplasman börjar sippra ut ur blodkärlen,
Den cirkulerande blodvolymen minskar och blodtrycket sjunker
Förmågan att syresätta kroppens organ sjunker i takt med att de röda blodkropparna dör
Barnet får också snabbt stigande bilirubin pga den stora mängden döda erytrocyter
Även om ett drabbat barn snabbt får plasma, blod och blodtryckshöjande läkemedel
så händer det att barnen dör.

De sjukaste barnen visar inte alltid de vanliga symtomen på infektion:
de är inte snabbandade och stressade och skrikiga utan
slöa, blekgula, tysta och har lite långsam andning
Snabbt stigande bilirubin hos ett stort barn och trött
kan vara ett tidigt tecken på en allvarlig infektion.

Several strains of group B Streptococcus agalactiae were found to be lethal for young adult rats.
 When bacteria were heat killed and then injected intraperitoneally into rats, rapid death (14 to 18 h) of the rats occurred, characterized by labored breathing, hemolyzed serum, hemoglobinuria, and subungual hemorrhages. Sections of tissues from these rats failed to reveal the cause of death. Rats injected with toxic or nontoxic strains of group B S. agalactiae had reduced numbers of circulating leukocytes and low serum C3 levels in comparison with those in control rats. The toxic strains of group B S. agalactiae induced dramatic decreases in platelet numbers, and in plasma fibrinogen levels as well, suggesting that the toxicity was due to disruption of the coagulation system. Rapid death in the absence of infection suggests that group B S. agalactiae may have a cell-associated toxin that induces these changes. Such a toxin may be a contributory factor
 in the high mortality rate associated with group B streptococcal infections of the human neonate.
(http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=261376)



Detta material är inte klart.
Det är inte granskat av hygiensjuksköterska och hygienläkare.




Tillägg:
Mitt mail till en kollega 2004.
Kollegan flyttade till annan neonatalavdelning i Sthlm en tid efteråt.
Mitt mail och jag fick skulden för det av våra två chefer.
De gav mig skriftligt förbud att någonsin skriva fler mail.



Om amning‏
From:
(Unknown)
Sent:
Thursday, November 18, 2004 10:55:17 AM
To:
xxx.xxx@karolinska.se
Hej xxx
Här kommer en fundering kring vår avdelnings amningsstrategi.
Hoppas att du tycker att det är OK även om jag är gammal och inte har den nya sjuksköterskeutbildningen.
MVH S

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej xxx

Såg din lapp om amning på avdelningen och skulle vilja ge en kommentar.
Du skrev att det behövs mera undervisning om amning och att du funderar över om (en barnmorska) kan ge den.
Jag har valt att inte lägga mig i diskussionen om amning på vår avdelning efter den ”utbildningsdag” vi hade med (en barnmorska) och (en barnsjuksköterska) för några år sedan.
Jag pratade med (en chef) direkt efter utbildningsdagen och ifrågasatte nivån på den undervisning vi fick. (Chefen) sa att hon antog att (barnmorskans) undervisning – som ju handlade om amning/matning av friska fullgångna barn – skulle följas av fördjupning på adekvat nivå för oss som arbetar med svårt sjuka barn. Den uppföljningen har sedan inte kommit.
Som du vet har barnmorskor ingen utbildning om sjuka barn. Deras fokus är det friska normala och fullgångna barnet. Det jag hörde var att (barnmorskan) har kunskap om amning på nivå 1 – dvs det basala.
Många av oss som arbetat länge med svårt sjuka barn har avancerad kunskap om amning/matning på nivå 4-5 dvs om hur man får det svårt sjuka eller skadade barnet att lära sig amma eller äta på annat sätt om det inte klarar att amma.

För bortåt 20 år sedan uppmärksammades att några företag som säljer bröstmjölksersättning hade marknadsfört sina produkter i u-länder på ett sätt som gjort att mammor där slutat att amma och i stället gett sina barn mat på nappflaska. Det hade lett till ökad spädbarnsdödlighet pga infektioner. WHO startade en kampanj mot detta.
En tid efteråt startade den stora besparingsvågen i svensk sjukvård. En av de delar som drabbades först var (naturligtvis) kvinnosjukvården. Antalet BB avdelningar skulle minska och hårdföra chefsläkare rekryterades till kvinnoklinikerna. Den metod jag såg användas – och som var allmänt känd och kritiserad bland barnpersonal – var att alla barnsköterskor på BB sas upp. Dittills hade BB vistelsen varit 4-5 dagar lång, man hade som mamma blivit ompysslad, fått sina klipp eller sår omskötta, fått hjälp med amningen av vana barnsköterskor och barnet hade varit under observation för att eventuella sjukdomar som ductusberoende hjärtfel, infektioner osv. Plötsligt hävdade manliga läkare att nyförlösta mammor var friska, att de legat vården till last i onödan, att de ”blivit bortskämda” på BB och instruktionen till personalen var att miljön skulle göras så ogästvänlig att mammorna valde att skriva ut sig tidigt. Samtidigt presenterade en ”väninna” till en av dessa doktorer en ”forskningsrapport” som talade för tidig hemgång.

När barnsköterskorna sas upp på BB försvann den personalkategori som hade barn-utbildning.
Plötsligt var det barnmorskornas ansvar att hjälpa mammorna med amningen och det uppstod stora problem. Amningsfrekvensen minskade och många fick jobbiga erfarenheter av misslyckad amning med sig. Allt fler barn fick sin mat på nappflaska.
I den här processen kopplade plötsligt någon barnmorska ihop det som hände i vårt land med WHO:s kampanj mot nappflaskor i u-länderna och från detta samband har sedan hela den hysteriska kampanjen mot nappflaskor växt fram i vårt svenska samhälle. Många av de kvinnor som inte fick hjälp att komma igång med sin amning i det kaos som uppstod efter att barnsköterskorna sagts upp har blivit närmast militanta amningsförespråkare.
Vi som arbetat inom barnsjukvården under den här tiden har valt att ligga lågt i tron att den första hysterin hos barnmorskorna skulle lägga sig med tiden.
Det har varit allvarliga diskussioner bland barnläkare, åtminstone på landsbygdssjukhusen, om hur man skulle förhålla sig. Eftersom man, som erfaren barnpersonal, känt till att föreställningen att matning med nappflaska skulle skada amningen är en myt så har det varit en svår balansgång.

Så här ser jag det:
Efter ”utbildningsdagen” med (barnmorskan) har vi på vår avdelning hamnat i ett tänkande som utgår ifrån att våra svårt sjuka barn skulle fungera som om de vore friska fullgångna barn. Det är som om personalen skulle anta, om du hamnade på IVA med sepsis, kanske påverkan på hjärnan med svår huvudvärk som följd, att ditt förhållningssätt till mat skulle vara som om du var fullt frisk. Eller om man antar att du skulle ha aspirerat mekonium – med tanke på hur ont det gör att få ner något i luftvägarna – att du skulle klara att äta precis som vanligt.

Jag har läst de PM som kommit från er i amningsgruppen och anser att de saknar relevans på vår avdelning. Det finns en liten passus någonstans om sjuka barn, resten handlar om det friska. Vi är barnsjuksköterskor. Vi ska vara barnens ”advokater” när vi planerar deras omvårdnad. Som jag ser det är det ett övergrepp både mot föräldrar och barn att vi inte skyddar dem mot barnmorskornas sektliknande förhållningssätt.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har varje patient rätt till medbestämmande vad gäller sin egen vård.
De som drivit fram den nuvarande amningsstrategin i vårt land har satt stopp för alla protester.
De föräldrar som gett sina barn tröstnappar på BB kan ha blivit helt utfrysta och bemötta med tystnad.
Barnsjuksköterskor som gjort omvårdnadsbedömningen, utifrån sin kunskap och erfarenhet, att ett barn bör få äta på nappflaska, har blivit beskyllda för att skada barn och mammor och fientligheten har många gånger varit enorm från barnmorskor gentemot erfaren barnpersonalen.
Det finns inte längre några alternativ – alla måste tycka lika – alla måste göra lika oavsett erfarenhet eller hur barnet mår eller fungerar.

Jag är barnsjuksköterska, har arbetat på neonatalavdelning i 20 år och jag har tre egna barn. Det gör att jag tror att jag kan mer om amning/matning av sjuka barn än (barnmorskan).
På den avdelning där jag arbetade innan jag kom till KS prioriterades amning + sond till svårt sjuka barn. Barn med låga socker fick alltid sin mat på nappflaska eftersom sugandet i sig frisätter hormoner som höjer blodsockerhalten. Asfyxibarn, vars hela motoriska utveckling är avhängig att de får öva upp sin sugförmåga, nappades också om de var för trötta för att ta bröstet till att börja med.
Barn som var oroliga och inte sov på nätterna – när föräldrarna inte fanns på avdelningen – fick äta på nappflaska då och ammades utan problem på dagtid.
Ville mammorna hellre komma och amma dygnet runt så fick de göra det. Ville de sova var det OK.
De allra flesta av dem som initialt ville amma dygnet runt insåg cirka 90 % att det blev för jobbigt och att mjölken sinade i stället för rann till. Det beror sannolikt på den stress det är att ha sitt barn på sjukhus tillsammans med att det är svårare att ta igen förlorad nattsömn genom att vila på dagen när man är på sjukhus.
Min erfarenhet är att problemen runt amning ökat lavinartat sedan det blev förbjudet att ge barnen mat med nappflaska och att använda tröstnapp.
Olika barn olika sugbehov. Mina tre barn har alla varit olika. Min äldste son hade ganska normalt sugbehov. Han sög lite på tummen när han blev trött förutom att han sög när han ammade. Min näste son hade extremt litet sugbehov. Han ammade när han var hungrig och var sedan nöjd. Han sög inte på tummen och behövde inte tröstnapp. Min dotter ville suga jämt och vi hade ett stort förråd tröstnappar för att inte riskera att inte ha en till henne när hon ville det.
Om man får ett barn med stort sugbehov måste man ge det en tröstnapp annars suger det sönder bröstvårtorna, det får blod i magen som det mår illa av, när barnet mår illa verkar det kanske som om det vill suga ännu mera och så blir det en ond cirkel som slutar med nedlagd amning och en mamma som känner sig helt misslyckad som kvinna. Hon har ett barn som verkligen vill amma men något – hon förstår kanske inte vad det är – går fel och ju mer oroligt och skrikigt barnet blir dess mera sinar hennes mat.

Många av våra sjuka barn har ont någonstans. Det gör dem skrikiga och oroliga. När de läggs till bröstet ”hackar” de, de tar inte tag och de blir allt mer hysteriska. Förr, när det fanns barnsköterskor på BB och när det var OK att göra individuella omvårdnadsbedömningar – i motsats till nu när det finns en ”lag” om att man alltid ska göra exakt lika med alla barn – hjälpte man de barnen till bröstet. Man gjorde på samma sätt som många afrikanska kvinnor gör, dvs man tog tag i bröstet och barnets huvud och såg till att barnet kände bröstvårtan inne på tungan.


Jag anser att vi på vår avdelning har kommit oerhört snett vad gäller amnings/matningsstrategin och min uppfattning har bekräftats av många föräldrar.
Jag förordar inte en bestämd modell för amning/matning utan det jag vill föra fram är dels att föräldrarna enligt alla rimliga etiska regelverk måste ha rätt att bestämma själva.
Det är inte OK att man som förälder är så rädd för barnmorskorna eller de ”amningsspecialister” som arbetar inom barnsjukvård men som tagit till sig barnmorskornas ”evangelium” utan att utsätta det för kritisk granskning, att man inte vågar säga emot av rädsla för att då inte få den vård man behöver.
Våra patienter är i beroendeställning till oss.
Det är inte OK att påföra dem en personlig uppfattning om något – inte ens amning.

Vi som arbetar som barnsjuksköterskor har en yrkesfunktion som heter Specifik Neonatal Omvårdnad.
Vi ska planera och genomföra individualiserad omvårdnad av våra patienter.
Nu ställs orealistiska krav på mammorna. Det händer att de som fött barn i vecka 24-25 uppmanas av unga sjuksköterskor som anammat (barnmorskans) amningsundervisning att ställa väckarklockan mitt i natten och gå upp och pumpa från att barnet är ett par dagar gammalt. Och kraven är framställda på ett sätt som gör att dessa mammor upplever att de är dåliga mammor om de inte gör detta. Att de inte ger sina barn det optimala. Kanske att barnets känslighet för infektioner blir större om de inte pressar sig själva till det yttersta.
Eftersom många mammor, kanske de allra flesta, som får barn för tidigt redan känner skuld för att de inte klarat att bära fram sitt barn till fullgången tid har amningsförespråkarna ett lätt offer i dessa mammor. De pressar sig tills de faller ihop. När barnen får en infektion kan en sådan mamma känna skuld för att hon hoppade över att gå upp och pumpa en enda natt. Med tiden sinar mjölken och tar slut och mammornas skuld gentemot sina barn ökar lavinartat. I många fall påverkar det också relationen mellan föräldrarna. Det är inte ovanligt att män lägger både press och skuld på kvinnan.

Det finns en stor mängd tyst kunskap om amning och matning på vår avdelning som har tystats under lång tid.
Det är inte bra för någon.
Individuell omvårdnadsbedömning bygger på att man som sjuksköterska har bred och djup kunskap så att man kan planera vården utifrån det enskilda barnet och dess föräldrar. Det handlar inte om att vara fastlåst i rigida idéer utan om att var lyhörd, om att kunna se olika alternativa metoder och kunna avgöra när den ena bör användas och när en annan är bättre.

Ett exempel: Det påstås att amningsvägning skulle stressa mammorna och därför har vissa krafter drivit idén att vi inte skulle kunna amningsväga våra sjuka barn som dels har intravenös vätska som måste anpassas, dels behöver sondas till efter amningen. Detta är ett bra exempel på var vi, som barnsjuksköterskor, ska använda vår kompetens. Vi ska hjälpa föräldrarna att inte bli stressade. Vi ska förklara att amningsvägningen är en del i den medicinska behandlingen, att den – under en begränsad tidsperiod – är nödvändigt för att optimera deras barns vård och att så fort barnet tillfrisknat så kan man sluta med det.
På precis samma sätt kan man motivera tröstnapp och matning med nappflaska – att det är något man behöver använda sig av under sjukhusvistelsen, att det inte behöver skada amningen, att barn är intelligenta varelser som kan lära sig många olika saker och att det mesta går bra om man tar det lugnt.

Detta var lite om vad jag tycker.
Jag förstod att du tycker att vi bör diskutera amningsstrategin på vår avdelning.
Jag tycker att vi sjuksköterskor skulle behöva ett forum där vi diskuterar alla avdelningens olika omvårdnadsstrategier utifrån vårt perspektiv. Vi äldre har en kunskap som inte alltid är underbyggd med forskning – eftersom omvårdnadsforskning är en ny disciplin är det få områden man hunnit forska om. Det innebär inte att vår kunskap inte är bra och välunderbyggd. På KS Neo har amningen fungerat dåligt efter vad jag har förstått. Man verkar som sjuksköterska ha varit mera inriktad på det medicinska, på den delegerade medicinska funktionen än på att utveckla sin egen profession. Men bland sjuksköterskor som arbetat på andra sjukhus och bland många av avdelningens äldre barnsköterskor, finns stor kunskap.
Flera av de äldre barnsköterskorna har inte orkat arbeta på sal 3-4 de sista åren eftersom den amnings-/matningsstrategi som tillämpats strider mot allt det man som barnpersonal har lärt sig om sjuka barn. Allt har varit uppbyggt på antagandet att våra barn fungerar som friska fullgångna.
Genom att väva samman den kunskap som finns hos oss äldre med det kritiskt granskande forskningsbaserade tänkandet som finns i den nya sjuksköterskeutbildningen kan vården bli mycket bra. Vi barnsjuksköterskor måste göra egen förutsättningslös forskning kring olika amnings-/ matningsstrategier. Vi kan inte anamma, på det sanslöst okritiska sätt som skett hos oss, barnmorskornas. Det är att jämföra med att IVA-personal skulle få undervisning av sjuksköterskor i öppenvården och sedan ställa krav på sina patienter att bete sig som om de vore friska.
Hoppas att du vill reflektera över mina tankar. Jag hoppas att vi - som barnsjuksköterskor på vår avdelning – inte låta oss knuffas in i alla möjliga olika föreställningar av läkare, barnmorskor eller andra grupper och inte heller spela ut varandra utan börja sträva efter att samla vår grupp och utveckla vår profession.