lördag 12 november 2011

OM NYA METODER - LITE HIPP SOM HAPP


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


NÄR MAN VILL BERÄTTA NÅGOT OSANNOLIKT ÄR DET SANNOLIKT ATT MAN INTE BLIR TRODD. DE FLESTA NORMALA MÄNNISKOR KAN INTE TRO ATT DET FINNS MÄNNISKOR SOM FUNGERAR PÅ FUNDAMENTALT ANNAT SÄTT ÄN DET SOM ÄR LOGISKT FÖR DEM. SÅ VAR DET MED MIG TILLS LIVET LÄRDE MIG ATT MAN ALDRIG KAN UTGÅ FRÅN SIG SJÄLV NÄR MAN SKA FÖRSTÅ ANDRA.

JAG SKREV FÖLJANDE I ETT BREV TILL EN ANSVARIG LÄKARE PÅ KS NEO FÖR NÅGRA ÅR SEDAN FÖR ATT FÖRSÖKA BESKRIVA SITUATIONEN PÅ ENHETEN.   LÄKAREN/CHEFEN BEFANN SIG SÅ LÅNGT FRÅN VERKSAMHETEN ATT HAN/HON INTE KUNDE SE DE INTERNA PROBLEMEN. HAN/HON VAR HELT BEROENDE AV RÅDGIVARE VARS AGENDA JAG KÄNDE MEN INTE LÄKAREN.


En av maktgruppernas favoriter är en iva sjuksköterska som jag ofta löser av. Hon har ofta hand om inskolningar och elever – vilket jag inte anses lämplig för!                                               

Härom kvällen noterade jag att ett barn hade haft transcutant PCO2 på 4.3 på morgonen, 3.0 vid middagstid och 2.9/3.0 på kvällen. 
När jag ifrågasatte, till min kollega, att läkarna inte hade ändrat inställningarna på HFOV sa hon att de uppskrivna värden var felvärden, pga problem med koppen, och att ytterligare en mätning hade gjorts vid middagstid som varit ”helt normal” men att den mätningen inte skrivits upp. (Jag noterade att barnsköterskan stannade och lyssnade fast hon kunde ha gått hem).           
När sjuksköterskan, som jobbat heldag, hade gått sa barnsköterskan som jobbat eftermiddag att det inte stämde – ingen ytterligare mätning var gjord efter värdet på 3.0. Läkarna var inte underrättade om att barnet varit överventilerat under hela dagen och ingen blodgas var tagen. 
(En överläkare) råkade vara på avdelningen den kvällen och jag pratade med henne. Hon ändrade respiratorns inställningar omgående.

Samma sjuksköterska hade, för en tid sedan, flyttat infusioner med Morfin och Klonidin som jag hade satt direkt i en pvk på ett nyopererat barn, för att få snabb effekt av smärtlindringen. Iva sjuksköterskan hade, när hon bytt infusionerna, flyttat dessa två läkemedel i ett s.k. kranblock – ett tillbehör som fungerar bra på större barn, som har större mängder i sina infusioner, och som rekvirerats till vår avdelning av de nya iva sjuksköterskorna. Blocket var placerat utanför kuvösen och kopplat, med en slang som rymmer 1.8 ml, till barnets silastik. Systemet innehöll också en förlängning. Sjuksköterskan hade satt smärtlindringen längst bort från barnet i kranblocket. Vet inte vad blocket rymmer men säkert någon milliliter. Klonidin gick med en hastighet av 0.2 ml/timme och Mo ngt snabbare.                                                                        
Jag frågade sjuksköterskan, nästföljande morgon, hur hon tänkte när hon kopplade så – hur hon fick smärtlindringen fram till barnet. Hon svarade att metoden var att man satte igång alla infusionerna innan man kopplade till barnet, och lät dem gå i 20 minuter. Då skulle alla olika läkemedel vara framme och tillföras barnet direkt när systemet kopplades på, sa hon. Eftersom samma pumpar var använda före bytet av slangar, som innan, skulle det innebära att hon kopplat bort alla barnets infusioner under 20 minuter och låtit pumparna gå. Pumparna var inte nollställda under dagen. Barnet ”stod upp” i kuvösen under 1½ dygns tid innan vi lyckades få henne smärtlindrad efter det smärtgenombrott som uppkom.

Samma sjuksköterska har helavtvättat flera av de barn som fötts i vecka 23 med koksalt, under deras första levnadsvecka. Vid ett tillfälle hade ett barn haft temp på 35.5 när den ena kroppshalvan tvättades och 35.4 inför nästa tvättning tre timmar senare. Kanske har ngn annan sagt till sjuksköterskan att sluta med detta för jag tror inte att hon gör det längre. Mig lyssnade hon inte på – varför skulle hon – hon vet att jag är 100 % maktlös i förhållande till henne. Hon är väninna med de sjuksköterskor som har makt. Under en period var flera av de allra minsta barnens hud skrynkliga som russin och täckta med vita avlagringar. Så vitt jag förstod helavtvättades de med koksalt en gång per dag.

Samma sjuksköterska har varit en drivande kraft bakom att sätta inotroper i samma centrala infarter som man ger injektioner och drar prover speciellt på de minsta barnen. Det var iakttagelsen att man hade gjort så med flickan Linnéa, förutom berättelsen om att (en läkare) hade gjort tidigt ultraljud på flickan, som fick mig att bli så förtvivlad över situationen på avdelningen att jag gjorde mitt misstag.  '

Man fortsatte efter Linnéa med samma metod – som jag förstod för att bevisa för mig att man struntade i min kritik – och två barn födda i vecka 23 drabbades av svåra hjärnblödningar. Åtminstone det ena – barnet låg på (vårdplatsen) – avled av sviterna av hjärnblödningen, om jag inte minns fel.

Denna sjuksköterska är en av avdelningens nya favoriter. Hon kan göra vad som faller henne in. Hon har, som sagt, ofta hand om elever och inskolningar, och hon struntar fullkomligt i vad jag – som erfaren neo sjuksköterska – rapporterar till henne om barnen. Häromdagen hade hon påstått, till ett föräldrapar, att jag låtit deras nyopererade barn ligga utan smärtlindring i ett par timmar utan åtgärd. 
Föräldrarna var djupt oroade och jag förstod att de inte trodde mig när jag sa att den info de hade fått var felaktig. 
Hon hade, enligt (en överläkare), rapporterat samma till läkare vid ronden...    Hon vet att det kommer att ge henne exceptionellt hög status om hon skulle kunna bidra till att få bort mig från avdelningen!

DET VAR TEXTEN I MITT MAIL TILL EN ANSVARIG ÖVERLÄKARE.
FÖLJANDE TVÅ KOMMENTARER LADE JAG TILL NÄR JAG SKICKADE OVANSTÅENDE TEXT TILL SOCIALSTYRELSEN FÖR ATT BESKRIVA SITUATIONEN PÅ AVDELNINGEN.

Kommentar 1: när ett barns PCO2 ligger så lågt som det gjorde hos ovan nämnda barn minskar cirkulation/syresättning i barnets hjärna.                                  

Kommentar 2: ovan nämnda kvinna är nära knuten till överläkaren som manövrerade bort mig den 7 april 2010. Läkarens angrepp mot mig kan vara orsakat av att jag vänt mig till verksamhetschefen med kritik mot denna kollega som står under hans beskydd och stöttar honom i ett ömsesidigt utbyte.

FÖR MIG ÄR STOCKHOLMS NEONATALVÅRD STARKT PRÄGLAD AV PROBLEMEN I SOLNA OCH DEN ENHETEN SER JAG SOM ETT "VÅRDENS KNUTBY".

SOCIALSTYRELSEN HAR, SOM SAGT, FÖRSÖKT SJUKFÖRKLARA MIG SOM SKRIVIT TILL DEM OM PROBLEMEN. 
ETT ALTERNATIVT FÖRHÅLLNINGSSÄTT KUNDE HA VARIT ATT GRANSKA I SAK, ATT TA FRAM JOURNALERNA NÄR JAG NÄMNT OLIKA PATIENTFALL OCH ATT UNDERSÖKA FAKTISKA FÖRHÅLLANDEN.
JAG ÄR INTE "TROENDE", SOM SOCIALSTYRELSEN. 
JAG GILLAR ATT UNDERSÖKA FÖRETEELSER INGÅENDE INNAN JAG BILDAR MIG EN SÄKER UPPFATTNING. NÄR JAG GJORT DET ÄR DET SVÅRT ATT RUBBA MIG - SÅ BESVÄRLIG ÄR JAG.

SJUKSKÖTERSKAN SOM BERÄTTELSEN OVAN HANDLAR OM JOBBAR KVAR PÅ KS NEONATALAVDELNING. HON HAR TILLDELATS NYCKELPOSITIONER, MED UTBILDNINGSANSVAR, AV CHEFER SOM INTE KAN NEONATALVÅRD PÅ UPPDRAG AV LÄKARE SOM HON GJORT SÄLLSKAP MED PÅ RESOR TILL OLIKA PRIVATA RELAX ANLÄGGNINGAR. 
DET ÄR SYND OM LÄKARE NÄR DERAS OMBONADE LIV STÖRS AV ENVETNA GAMLA SJUKSKÖTERSKOR SOM MIG - JAG HAR VARIT SOM EN OND HÄXA I ETT LÄKAR-PARADIS...
"HUR SKULLE DET BLI OM DU BLEV CHEF HÄR... DU KÄNNER JU OSS", SA - SOM JAG SKREV I ETT TIDIGARE INLÄGG - EN ANNAN AV SAMME LÄKARES GULLIGA VÄNINNOR BARA ETT PAR VECKOR INNAN MAN MANÖVRERADE UT MIG.
JAG ÄR INTE DET MINSTA GULLIG.