tisdag 26 maj 2020

Vad gör jag nu?


Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.





Jag jobbar idag mot juridiska instanser för att det ska vara möjligt för vårdpersonal att larma och att bli professionellt bemött.

Antingen har man rätt eller fel när man larmar.
Jag gjorde ett mycket omfattande larm 2010 och tystades prompt. 

Ingen lyssnade. Socialstyrelsen hånade mig.

Det har medfört att 10 % av prematura barn idag kan ges NEC av läkare, för att de ska ha många "spännande fall" att forska på....

Jag var en ensam 60 år gammal specialistsjuksköterska. 
De var fyra läkare som larmade om Macchiarini... 
Kalle Grinnemo berättade i intervju i tidskriften Vi om tankar på självmord pga repressalierna.



LOS ANGELES CHILDREN'S HOSPITAL SKRIVER ODATERAT OM 1-5 % NEC.

Necrotizing Enterocolitis



Definition

Necrotizing enterocolitis (NEC) is a devastating disease that affects mostly the intestine of premature infants. The wall of the intestine is invaded by bacteria, which cause local infection and inflammation that can ultimately destroy the wall of the bowel (intestine). Such bowel wall destruction can lead to perforation of the intestine and spillage of stool into the infant’s abdomen, which can result in an overwhelming infection and death.

Etiology and Risk Factors

Overall, NEC affects one in 2,000 to 4,000 births, or between one percent and five percent of neonatal intensive care unit admissions. The disease occurs in nearly 10 percent of premature infants but is rare in full term infants. Although the exact cause of NEC is still unknown, there are many theories to explain why NEC affects mainly premature infants. The only consistent observations made in infants who develop NEC are the presence of prematurity and formula feeding. The premature infant has immature lungs and immature intestines. Therefore, any decrease in oxygen delivery to the intestines, because the lungs cannot oxygenate the blood adequately, will damage the lining of the intestinal wall. This damage to the bowel wall will allow bacteria that normally live inside the intestine to invade the wall of the intestine and cause local infection and inflammation (NEC) that can eventually lead to rupture or perforation of the intestine.

Figure 1

Clinical Presentation

NEC typically develops within the first 2 weeks of life in a premature infant who is being fed with formula as opposed to breast milk. One of the first signs of NEC is the inability of the infant to tolerate the feedings. This is often associated with abdominal distention (bloating) and vomiting bile (green). The infant may also have bloody stools because of the infection of the bowel wall. If the infection is not recognized early, then the child may develop a low respiratory rate or periodic breathing (apnea) and a low heart rate that may necessitate insertion of a breathing tube. Other findings may include a red and tender abdomen (see Figure 1), diarrhea, lethargy (listlessness) and shock (decreased blood pressure).

Figure 2A / [Larger Image]

Figure 2B

Diagnosis

The diagnosis of NEC is usually confirmed by the presence of gas or air bubbles in the wall of the intestine on an abdominal X-ray (see Figure 2A). Other radiographic findings may include the presence of air bubbles in some of the veins that go to the liver, or the presence of air outside of the intestines in the abdominal cavity (see Figure 2B). Blood tests may reveal a decreased number of platelets, which normally help form blood clots and prevent bleeding, and a decreased number of white blood cells, which normally help fight bacterial infections. These findings put the infant at risk for bleeding and serious systemic infection.

Treatment

The majority of infants with NEC are initially treated medically and symptoms often resolve without requiring surgery. Initial treatment of NEC consists of the following:
  • Discontinue the feedings 
  • Insert an orogastric tube (a tube that goes from the mouth to the stomach to remove air and fluid from the stomach and intestine)
  • Administer intravenous fluids and antibiotics 
  • Perform frequent, serial examinations and X-rays of the abdomen

Figure 3A / [Larger Image]

Figure 3B / [Larger Image]
Infants who respond to this treatment often can resume feedings by mouth when signs of the infection have disappeared. This may take up to 5-7 days in some cases. Infants who have more severe disease may require a longer period for the return of bowel function, which is determined by the presence of normal bowel movements. Infants who do not respond to medical treatment and develop worsening condition or bowel perforation will require surgery. At the time of surgery, the surgeon may find portions of the intestine with gas bubbles in the intestinal wall (see Figure 3A), or portions of the intestine that is frankly necrotic (dead) or perforated (see Figure 3B). 
The operation consists of removing the piece of intestine that has ruptured or is about to rupture. The surgeon tries very hard to preserve as much intestine as possible by removing only the segments that appear to be frankly dead or have ruptured (see Figure 3B). In most instances, especially if the baby is very sick (in shock for instance) or if there is extensive spillage of stool in the abdomen, the surgeon may decide to bring out a viable piece of proximal intestine (the segment of intestine that is located closest to the stomach) to the abdomen in order to avoid continued spillage of stool in the abdomen; this is known as an ostomy. In this instance, the baby will poop out of the stoma instead of spilling stool into the abdomen. The stoma should allow sufficient time for the baby to recover from the infection with the help of antibiotics and other treatments. If the child recovers, after six to eight weeks, he can be brought back to the operating room to undergo reversal of the stoma to restore continuity of the bowel so that the poop will come out of the anus once again.

Prognosis

Most infants who develop NEC recover fully and do not have further feeding problems. In some cases, scarring and narrowing of the bowel may develop and can lead to future intestinal obstruction or blockage. Another residual problem may be malabsorption (the inability of the bowel to absorb nutrients normally). This is more common in children who require surgery for NEC and lose a large segment of intestine. Still, there are some infants who lose so much intestine from the infection that they do not have enough intestine left to survive. These infants may end up requiring a bowel transplant to survive.

Future Therapy

There are many exciting prospects on the horizon to try to treat or prevent NEC. Some of the more promising treatments include administration of probiotic (“good”) bacteria to premature infants to oppose the effects of the pathogenic (“bad”) bacteria that cause the infection. Other promising treatments that we have come up with from the research done in our laboratory include blocking the production of a substance known as nitric oxide, which is produced in high quantity during NEC and contributes to the destruction of the bowel wall. Also, very small quantities of carbon monoxide, the same gas that comes out of the muffler of automobiles or from cigarette smoke, appear to protect baby rats from developing a "rat form" of NEC (intestinal inflammation), by decreasing production of nitric oxide.

References

Chokshi NK. Guner YS. Hunter CJ. Upperman JS. Grishin A. Ford HR. The role of nitric oxide in intestinal epithelial injury and restitution in neonatal necrotizing enterocolitis. [Review] [88 refs] Seminars in Perinatology. 32(2):92-9, 2008 Apr.
Hunter CJ. Upperman JS. Ford HR. Camerini V. Understanding the susceptibility of the premature infant to necrotizing enterocolitis (NEC). [Review] [109 refs] Pediatric Research. 63(2):117-23, 2008 Feb.
Ford HR. Mechanism of nitric oxide-mediated intestinal barrier failure: insight into the pathogenesis of necrotizing enterocolitis. [Review] [45 refs] Journal of Pediatric Surgery. 41(2):294-9, 2006 Feb.
Zuckerbraun BS. Otterbein LE. Boyle P. Jaffe R. Upperman J. Zamora R. Ford HR. Carbon monoxide protects against the development of experimental necrotizing enterocolitisAmerican Journal of Physiology - Gastrointestinal & Liver Physiology. 289(3):G607-13, 2005 Sep.
Hunter CJ, Chokshi N, Ford HR. Evidence vs experience in the surgical management of necrotizing enterocolitis and focal intestinal perforationJ Perinatol. 2008 May;28 Suppl 1:S14-7.
Hunter CJ, Podd B, Ford HR, Camerini V. Evidence vs experience in neonatal practices in enterocolitisJ Perinatol. 2008 May;28 Suppl 1:S9-S13.




I SVERIGE SKRIVER MAN ATT FREKVENSEN AV NEC ÖKAT FRÅN 6 TILL 10 %

DETTA ANVÄNDER MAN TILL ATT MOTIVERA ATT ALLA DE MINSTA BARNEN SKA SKICKAS TILL FORSKANDE KLINIKER DÄR MAN - I VART FALL PÅ KAROLINSKA - GER BARNEN NEC.

GENOM ATT ORDINERA FÖR LÅG SYRESÄTTNING STÄNGS INTE DUCTUS ARTERIOSUS.
GENOMBLÖDNINGEN I TARMEN BLIR FLUKTUERANDE. 
DELAR AV TARMEN DÖR. BARNEN MÅSTE OPERERAS, OFTA MER ÄN EN GÅNG.

SEDAN SÄGER MAN TILL DE OKUNNIGA JURISTERNA VID SOCIALSTYRELSEN ATT ALLA DE MINSTA BARNEN MÅSTE VÅRDAS NÄRA KIRURGI

ALLA DE MINSTA BARNEN BÖR VÅRDAS SÅ NÄRA SINA HEMORTER SOM MÖJLIGT
DE MÅSTE SKYDDAS FRÅN FORSKARE



TEMAARTIKEL  INGÅR I:TEMA FÖRTIDSBÖRD
Extremt förtidig födelse – svåra utmaningar trots stora framsteg
Överlevnaden till 1 års ålder är hög, men allvarlig neonatal sjuklighet är en utmaning

David Ley, professor, överläkare, avdelningen för pediatrik, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Tomas Abrahamsson, docent, univer­sitetsöverläkare, avdelningen för ped­iatrik, institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet

Magnus Domellöf, professor, överläkare, enheten för ped­iatrik, institutionen för ­klinisk vetenskap, Umeå universitet

Henrik Hagberg, professor, universitetssjukhusöverläkare, avdelningen för obstetrik och gynekologi, institutionen för kliniska vetenskaper, Göteborgs universitet

Baldvin Jonsson, docent, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Ann Hellström, professor, överläkare, Sahlgrenska akademin; Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg
.............

Nekrotiserande enterokolit

En av de mest fruktade komplikationerna inom neonatalvården är nekrotiserande enterokolit. Tillståndet orsakas av en kraftig inflammation i tarmslemhinnan och debuterar med matintolerans på grund av paralytisk ileus, blodiga avföringar och kraftigt uppspänd buk. Tillståndet progredierar ofta snabbt till cirkulationschock och multiorgansvikt. En vanlig komplikation är tarmperforation, och hos upp mot 50 procent av drabbade barn krävs kirurgi. Mortaliteten är så hög som 15–30 procent [18]. 

Barn som haft nekrotiserande enterokolit löper senare ökad risk för neurologisk funktionsnedsättning. En annan vanlig komplikation är korta tarmens syndrom med långvarigt behov av parenteral nutrition även efter det att barnet lämnat neonatalperioden. Kostnaden för nekrotiserande enterokolit är hög och har i USA beräknats till 500 000 dollar per barn. 

Trots att neonatalvården utvecklats dramatiskt under de senaste decennierna med kraftigt ökad överlevnad för barn som föds extremt för tidigt, har incidensen av nekrotiserande enterokolit inte minskat; i Sverige ser den snarare ut att ha ökat. 

I EXPRESS-studien från åren 2004–2007 var incidensen hos extremt för tidigt födda barn 6 procent, medan den i de senast validerade siffrorna från Svenskt neonatalt kvalitetsregister (snq.se) har stigit till 10 procent. 



FRÅN 2012 om 2008 - SFINKTERRUPTURER VID KAROLINSKA
ÄVEN DET EN REN VÅRDSKADA

 I en vetenskapligt genomförd jämförande undersökning av förekomsten av sfinkterskador vid Karolinska Sjukhusets förlossningsavdelning respektive en förlossningsklinik i Florens publicerad i gynekologtidskriften
Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 2008 framkom bland annat följande resultat:
Sfinkterrupturerna vid KS kliniken uppgick till 9,2 procent jämfört med på Florenskliniken där förekomsten var 0,4 procent. Det var alltså en 23 gånger högre frekvens hos de svenska barnaföderskorna.