Makteliternas konflikt på den journalistiska arenan
– En text- och innehållsanalys av rapporteringen och debatten kring barnläkarfallet i Dagens Nyheter och Aftonbladet.
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper
Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik | Höstterminen 2012
Av: Sarah van der Stad och Beatrice Åström
Handledare: Mats Deurell
Examinator: Jan Örnéus
Abstract
Vi har gjort en fallstudie på barnläkarfallet som mellan åren 2009 och 2011 fick stor uppmärksamhet i medierna. En tre månader gammal flicka dog på Astrid Lindgrens sjukhus och en barnläkare blev misstänkt för dråp.
Vi har undersökt hur rapporteringen och debatten såg ut i Aftonbladet och Dagens Nyheter. 96 artiklar har varit föremål för en innehållsanalys och fyra artiklar för textanalys.
Vår undersökning har visat att barnläkarens sida fick mer utrymme i rapporteringen. Artiklarna tog oftare parti för barnläkaren än för åklagaren. Vi har också sett tendenser hos journalister att indirekt, eller i vissa fall direkt, ställa sig på barnläkarens sida. Textanalysen visade oss att barnläkarens kompetens, professionalitet och empati fick stå som bevis för att hon inte hade begått brottet.
Föräldrarna till flickan fick jämförelsevis lite utrymme i rapporteringen. Vi har också sett att de läkare och åklagare som deltog i debatten hämtade stöd för sina argument i civilsamhället respektive rättssamhället. Det orsakade en konflikt som placerade sjukvården och rättsväsendet i konkurrens om tolkningsföreträde i barnläkarfallet.
Nyckelord: Barnläkarfallet, innehållsanalys, textanalys, journalistik, rättsväsendet, sjukvården.
En välmenande sjukvård och ett elakt rättsväsende
I mars 2009 greps en barnläkare på Astrid Lindgrens sjukhus misstänkt för dråp på ett spädbarn. Det skapades omedelbart två läger, ena sidan som försvarade misstanken mot barnläkaren och den andra som förkastade den. Sjukvårdens ideal krockade med rättsväsendets och medierna blev arenan där konflikten utspelade sig. Läkarnas argument genomsyrades av slutsatsen att lagen inte är applicerbar på sjukvården och åklagarnas reaktion var att lagen står över alla. Det var den sida som tog parti för barnläkaren, den sida som ansåg att hon aldrig borde blivit föremål för misstanke, som fick störst utrymme i både Dagens Nyheter och Aftonbladet. Vår undersökning visade även att journalisterna, när de tog parti, tog parti för barnläkaren.
Dessa resultat kan användas som grund för forskning som syftar till att undersöka hur svenska medier förhåller sig till källor med hög status i samhället och vilka faktorer som kan spela in när tidningar tar parti i en skuldfråga. Eftersom undersökningen har synliggjort en ideologisk konflikt mellan sjukvård och rättsväsende kan våra resultat vara av intresse för dessa aktörer att ta del av och ta hänsyn till.
Vi valde att inledningsvis utföra en innehållsanalys för att kunna svara på frågor om hur många artiklar som skrevs, vilken typ av artiklar det var frågan om, vilka som citerades och vilket ställningstagande i skuldfrågan de gjorde. Vi utförde också en textanalys på fyra strategiskt utvalda artiklar, två debattartiklar, en nyhetsartikel och en nyhetskrönika. Via en textanalys ville vi se vilka ideologier som texterna erbjöd läsaren och vilka berättelser om verkligheten som förmedlades.
Vi anser att vårt arbete är viktigt då det dels belyser hur media rapporterar kring ett oerhört uppmärksammat rättsfall men också hur de behandlar skuldfrågan. Vi hoppas att vår undersökning kan bidra till kunskap och insikt i hur medierna fungerar som en arena för debatt men hur de själva också deltar i debatten genom valet av vinkel och intervjupersoner.
Innehållsförteckning
Inledning ......................................................................................................................................... 1
Bakgrund ......................................................................................................................................... 2
Syfte ................................................................................................................................................ 3
Frågeställning .............................................................................................................................. 3
Teori ................................................................................................................................................ 4
Tidigare forskning ....................................................................................................................... 4
Symboliskt kapital .................................................................................................................. 4
Kent Asp ................................................................................................................................. 7
Vem läser vad? ........................................................................................................................ 8
Metod .............................................................................................................................................. 9
Val av metod ............................................................................................................................... 9
Innehållsanalys ........................................................................................................................ 9
Textanalys ............................................................................................................................... 9
Bengt Nerman ........................................................................................................................... 10
Material ......................................................................................................................................... 12
Tillvägagångssätt ...................................................................................................................... 13
Forskarens roll .......................................................................................................................... 14
Undersökning ................................................................................................................................ 15
Barnläkaren grips, häktas och släpps. 2009-03-02 – 2009-10-06 ............................................. 16
Textanalys ............................................................................................................................. 19
Textanalys ................................................................................................................................. 23
Rättsväsendets ofelbarhet...................................................................................................... 23
Förundersökningen är klar. 2009-10-06- 2010-02-01 .............................................................. 25
Åtalet kommer och rättegången skjuts upp. 2010-02-01- 2011-03-23 ..................................... 27
Expertutlåtande om blodanalysen kommer 2011-03-23 – 2011-09-13 .................................... 28
Rättegången startar och barnläkaren frias. 2011-09-13 - 2011-10-23 ...................................... 29
Överblick................................................................................................................................... 37
Analys ........................................................................................................................................... 42
Hur hanterar DN och AB skuldfrågan? .................................................................................... 42
Hur beskriver DN och AB konflikten mellan åklagare och läkare? ......................................... 43
Hur skiljer sig DN och AB i fallet med barnläkaren? ............................................................... 43
Vilken betydelse hade källornas sociala status för hur frågan hanterades på tidningarna? ...... 44
En stängd värld ..................................................................................................................... 45
Hur ser de ideologiska föreställningar som genomsyrar texterna ut? ....................................... 46
Lagen går inte att applicera på sjukvården ........................................................................... 46
Lagen över alla, förutom de som lagför ................................................................................ 47
Diskussion ..................................................................................................................................... 49
Vidare forskning ....................................................................................................................... 50
Litteratur ....................................................................................................................................... 51
Böcker ....................................................................................................................................... 51
Uppsatser och avhandlingar ...................................................................................................... 51
Rapporter................................................................................................................................... 52
Elektroniska källor .................................................................................................................... 52
Artiklar ...................................................................................................................................... 52
Bilagor....................................................................................................................................... 52
Sökord ....................................................................................................................................... 52
Frågor till texten ........................................................................................................................ 53
Kodbok ...................................................................................................................................... 56
Kodschema till artiklarna ...................................................................................................... 56
Kodschema till citaten........................................................................................................... 59
1
Inledning
Den 2 mars 2009 grips en barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus misstänkt för dråp på ett spädbarn. Rättsprocessen blir lång, med många turer, och det uppstår en konflikt mellan läkare och åklagare där båda sidor anklagar varandra för att ha handlat fel. Samtidigt rapporterar medierna flitigt om händelsen och meningarna går isär. Är barnläkaren skyldig eller oskyldig? Är bevisen tillräckliga? Har åklagaren begått ett fel genom att gripa och åtala barnläkaren? En intressant splittring uppstår mellan två makteliter i samhället - ett drama som utspelas på den offentliga arenan, i medierna. Men tidningarna upplåter inte bara plats för debatt. De deltar också i spelet, som rapportörer och kanske också som regissörer.
2
Bakgrund
På Karolinska universitetssjukhuset föds 3 juni 2008 en liten flicka i 25:e graviditetsveckan. Ett par dagar senare får flickan ett dropp med en för hög natriumkoncentration. Detta leder till en hjärnblödning och en förvärring av hennes redan befintliga hjärnskador. Några månader senare, 20 september, somnar flickan vars namn är Linnéa in efter att hennes respirator stängts av. Beslutet att stänga av respiratorn fattades av föräldrarna i samråd med läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Föräldrarna var dock inte nöjda med den vård deras dotter fått på Astrid Lindgrens barnsjukhus, dels på grund av det felaktiga dropp som förvärrade flickans hjärnskador men de talar också om arrogant vårdpersonal. Till följd av detta väljer de att den 7 oktober 2008 polisanmäla sjukhuset för vållande till annans död. Den polisanmälan som görs leder till att Linnéas kropp obducerades. Obduktionen äger rum 14 oktober 2008 och man finner då de mycket höga koncentrationerna av läkemedlet tiopental. Tiopental är främst ett narkosmedel som används för att inleda narkos eller för att underhålla en redan inledd narkos. Det används också, främst i intensivvårdssammanhang, för att häva kramper och vid svåra skallskador då det motverkar tryck i huvud (Solna tingsrätt, mål nr: B 1703-09). De höga tiopentalvärdena från flickans blod ledde till misstanke om att flickan bragts om livet. Den barnläkare som hade ansvaret för Linnéa hennes sista timmar i livet grips 2 mars 2009. Det brottspåstående som åklagaren har riktat mot barnläkaren är “att hon den 20 september 2008 har injicerat en så stor dos tiopental i Linnéa att Linnéa har avlidit till följd av denna injektion” (Solna tingsrätt, mål nr: B 1703-09). Hela händelseförloppet, från gripandet av barnläkaren 2 mars 2009 fram till den friande domen 21 oktober 2011, uppmärksammades stort i media i hela Sverige.
3
Syfte
Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur debatten kring barnläkarfallet såg ut i Dagens Nyheter och Aftonbladet. Var hämtar de olika aktörerna i fallet sin legitimitet, och vilken plats intog journalisterna? Genom att utföra denna undersökning hoppas vi på att kunna synliggöra vilka ideologier som låg till grund för debatten och rapporteringen.
Frågeställning
- Hur hanterar Dagens Nyheter och Aftonbladet skuldfrågan?
- Hur beskriver Dagens Nyheter och Aftonbladet konflikten mellan läkare och åklagare?
- Hur skiljer sig Dagens Nyheter och Aftonbladet åt i fallet om barnläkaren?
- Vilken betydelse har källornas sociala status för hur frågan hanterades på tidningarna?
- Hur ser de ideologiska föreställningarna som genomsyrar texten ut?
4
Teori
Tidigare forskning
Att hitta tidigare forskning som kan härledas till den undersökning vi utför har inte varit helt enkelt. Eftersom vi valt att studera rapporteringen kring en så specifik händelse, fallet med barnläkaren, har vi föga oväntat heller inte funnit någon tidigare forskning som berör detta fall. Vi har istället fokuserat på att hitta inspiration från andra uppsatser som använder sig av textanalyser med fokus på synliggörandet av verklighetsberättelser.
Uppsatsen ”Valda verkligheter – en studie om svenska och engelska tidningars konstruerande av verklighet i rapporteringen kring Julian Assange” kan härledas till vår forskning på det sätt att den letar efter berättelser om verkligheten i ett urval av artiklar. Författaren till uppsatsen, Matilda Farneman, har som utgångspunkt använt sig av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, som vi till viss del inspirerats av. Vi har från denna uppsats tagit inspiration från hennes tillvägagångssätt men ingenting på vår uppsats bygger direkt på hennes uppsats. Uppsatsförfattaren har också, precis som vi, tagit stöd i Bengt Nermans bok Massmedieretorik. En annan kandidatuppsats som vi tittat på innan vi inledde vårt arbete är ”Vem är den kvinnliga gärningsmannen – en diskursanalys om skillnader i medierapporteringen av manliga och kvinnliga gärningsmän” (Danielsson & Jörlund, 2012). I vår undersökning är vi inte intresserade av hur det faktum att barnläkaren var kvinna påverkade rapporteringen om henne, men denna uppsats är trots allt intressant då den belyser vilka verklighetsbilder och världsuppfattningar som media producerar i samband med ett uppmärksammat rättsfall. I förarbetet till vår uppsats har vi hämtat inspiration från deras arbete.
Symboliskt kapital
I vår analys låter vi oss inspireras av Pierre Bourdieus teori om olika former av kapital. Men istället för att använda hans begrepp omtolkar vi dem så att de passar vår undersökning. Man kan inneha olika sociala positioner i det aktuella rummet beroende på hur mycket kapital man besitter. Bourdieu delar upp termen i tre - kulturellt kapital, ekonomiskt kapital och socialt kapital. Det ekonomiska kapitalet består av materiella och ekonomiska resurser och under kulturellt kapital sorteras utbildning och kunskaper om den inom sitt samhälle legitima kulturen.
5
Socialt kapital handlar om att ha kontakter, till exempel genom att ha gått i en fin skola eller ingå i en framstående familj. Tillsammans sorteras de tre kapitalformerna under termen symboliskt kapital, vilken sammanfattar Bourdieus teori. När en person innehar stora mängder ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital som erkänns som värdefullt i ett visst socialt sammanhang fungerar dessa som symboliskt kapital (Järvinen 2007, s. 268-269).
Bourdieu placerade ut olika yrken i en tabell som baserades på kulturellt och ekonomiskt kapital. I en modifiering av denna modell har vi placerat ut personer som blivit citerade i artiklarna för att kunna rangordna deras status i ett försök att synliggöra vem som har mest inflytande i debatten.
Via modifieringen av Bourdieus kapitalmodell vill vi försöka placera ut, i en skala, var de olika makteliterna (åklagare och läkarkår) hämtar sin legitimitet. Tanken är att en modifiering av tabellen ska kunna gestalta hur läkare och åklagare besitter lika mycket kapital men att de också hämtar sin legitimitet från olika håll i samhället. Att vara läkare och åklagare är båda två hedersvärda yrken med höga krav på utbildning och meriter. De ligger högt upp på Bourdieus kapitalmodell, med både lika mycket ekonomiskt som kulturellt kapital (Järvinen 2007, s. 267). I fallet med barnläkaren krävs dock att man separerar de två eftersom de hämtar sin legitimitet, sin motivering och sina argument, från helt olika håll. Vi redogör nedan för vilka regler och bestämmelser de två yrkeskårerna lyder under, för att sedan kunna motivera hur vi placerar ut dem i vad vi kallar ”legitimitetstabellen”.
1 § [...]Den offentliga makten utövas under lagarna.
(Regeringsformen 1 kap. 1 § 3 st.)
Åklagarens grundläggande uppgifter – att fungera som förundersökningsledare, väcka åtal samt driva åtal i process vid domstol – är i regel offentlig maktutövning (Ekelöf & Edelstam 2011, s. 182). Den offentliga maktutövningen utövas enligt legalitetsprincipen under lagarna. I den mån åklagaren utövar offentlig makt hämtar hon alltså sin legitimitet i lagstiftningen. Därutöver ska åklagaren vara saklig, opartisk och objektiv (objektivitetsprincipen går att läsa om i Ekelöf,
6
Edelstam & Pauli 2011, s. 117) i sitt yrkesutförande:
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
(Regeringsformen 1 kap. 9 §)
Enligt läkarförbundets etiska regler ska läkare alltid sätta patientens välbefinnande i första hand, och alltid förlita sig på vetenskap och beprövad erfarenhet.
”1. Läkaren ska i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud.”
”4. Läkaren ska handla i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, ständigt söka vidga de egna kunskaperna samt efter bästa förmåga och med omdöme bidra såväl till den vetenskapliga utvecklingen som allmänhetens kännedom om denna. Efter förmåga ska läkaren alltid ställa sin kunskap till förfogande.”
(Svenska läkarförbundet 2013, s. 1)
Genom att ställa de olika yrkeskårerna mot varandra blir det tydligt att de hämtar sin legitimitet från olika håll i samhället. Vi argumenterar för att åklagare hämtar sin legitimitet från rättssamhället och att läkare får sin legitimitet från civilsamhället. I fallet med barnläkaren uppstod det, på grund av detta, skarpa motsättningar mellan de två.
7
En modifiering av Pierre Bourdieus kapitalschema, ursprungligen från boken La distinction men förenklad i Klassiska och moderna samhällsteorier (Järvinen 2007, s. 267).
Kent Asp
Medieforskaren Kent Asp har utvecklat en modell där han ställer politikens arbetslogik mot mediernas arbetslogik. Han jämför kvaliteter hos de båda och försöker på så sätt visa vad som karaktäriserar dem (Asp 1999). Vi har i vår undersökning gjort en modifiering av Asps modell där vi ställer läkarnas ideala arbetslogik mot åklagarnas ideala arbetslogik.
8
Läkarnas ideala arbetslogik Åklagarens ideala arbetslogik
Bota Likhet inför lagen Lindra Åtala Förebygga Straffa Tjäna medmänniskor Tjäna rättssamhället (staten) Humanitet Rättvisa Vördnad för livet Respekt för lagen Vetenskap Saklighet Erfarenhetsbaserad Opartiskhet
Modellen fungerar som ett komplement till vår legitimitetstabell och visar återigen på hur läkarna och åklagarna kommer från två helt olika läger då deras arbetslogik skiljer sig väsentligt åt.
Vem läser vad?
Välutbildade personer har i regel ett större förtroende för Sveriges Radio, Sveriges Television och Stockholms morgonpress så som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet visar mätningar som SOM-institutet har gjort. Välutbildade personer är också ofta starkt kritiska till kvällspressen och läser kvällspressen i lägre utsträckning. På det här sättet skiljer högutbildade sig från lågutbildade i sin värdering i vad som är bra och trovärdig journalistik (Weibull 2007, s. 385). Kvällspressens läsekrets består till största del av personer med en lägre grad av utbildning eller ingen alls (Färdigh & Westlund 2010, s. 396).
9
Metod
Val av metod
Innehållsanalys
Vi har valt att utföra innehållsanalyser och textanalyser. Detta för att få en så bred och djup kunskap om rapporteringen och debatten kring fallet med barnläkaren som möjligt. Innehållsanalys ger besked om vilka sorts artiklar som skrivs, vem som skriver dem och vilka som citeras. Den ger oss också en bra översikt över materialet som underlättar det senare urvalet till textanalyserna.
Innehållsanalysen har vi utfört på tre olika nivåer: rubrik/ingressnivå, artikelnivå och citatnivå. Anledningen till att vi delat upp innehållsanalysen i dessa tre nivåer är vår ambition att kunna besvara olika sorters frågor. På rubrik/ingressnivå har vi bland annat tittat på vilken prioritering citat/personer får i texten och om det finns ställningstaganden tidigt i texten. Textens medium, genre och skribent är istället exempel på sådant som kodats på artikelnivå.
I en nyhetsartikel kan det vara problematiskt att bedöma om texten tar ett ställningstagande för eller emot barnläkaren. Därför har vi gått ner på citatnivå och tittat på vad som sägs och vem som säger det.
Textanalys
När vi genomför vår textanalys har vi inspirerats av lingvisten Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Inspirationen märks främst i hur vi tittat på språket i texterna och hur det används. Fairclough tar också hänsyn till det samhälle en text produceras i och vilka konsumtions- och produktionsförhållanden som finns. Vi har i vår undersökning valt att inte lägga något större fokus på dessa dimensioner men vi har i vår textanalys ändå tagit hänsyn till det samhälle vi lever i och hur texternas produktions- och konsumtionsförhållanden ser ut. Detta eftersom skribenten till texten har sin egen tidigare kunskap och bygger texten utifrån det, samtidigt som skribenten har vissa ramar, konstituerade av det medium han eller hon arbetar för, att förhålla sig till (Winther Jorgensen, Philips 2000, s. 75). När man talar om en texts produktionsförhållanden kan man också undersöka dess intertextualitet som handlar om hur texter relaterar till varandra (Bergström & Boréus 2005, s. 324).
10
Vi har i utformningen av de frågor vi ställt till texten i textanalysen också inspirerats av Bengt Nermans bok Massmedieretorik och Nyheter – att läsa tidningstext av bland andra Kristina Lundgren.
I vår textanalys har vi letat efter ideologier som framträder i texterna och i förlängningen vilken bild av verkligheten de ger. Vi utgår från Nationalencyklopedins definition av begreppet ideologi som lyder: ”en ideologi […] innehåller såväl antaganden om verklighetens beskaffenhet som värderingar och handlingsnormer.”
Bengt Nerman
För att kunna tolka textanalysen, och journalistens roll och dennes relation till publiken, har vi valt att ta stöd i Bengt Nermans bok Massmedieretorik. Nerman talar om textproduktionen (artiklarna) som en fabrik, en produktionsapparat. För att kunna fungera måste den därför ta hänsyn till olika produktionsförhållanden och produktionsvillkor, så som råmaterial, läsarförväntningar och rationaliserad framställning av text (Nerman 1973, s. 34). Nerman menar att den under lång tid dominerande bilden av journalistiken som reflekterande verkligheten, som en "spegel", därmed inte stämmer. Framför allt trycker han på den väljande funktionen som mediet och journalisten har. Olika medier har olika mallar för hur en text ska formuleras, vinklas. Det är mallar som journalisten medvetet eller omedvetet anpassar sig efter (Nerman 1973, s. 32-35).
Nerman definierar en text som "det konkreta uttrycket att lösa en bestämd kommunikationsuppgift på" och menar att man i en text därför kan hitta föreställningar om världen, föreställningar om journalistens roll och så även läsarens. Man kan därför i en text hitta föreställningar om vad som tros sälja och vad läsarna vill ha. Vad folk vill ha är i sin tur grundade i redan etablerade läsvanor och förväntningar på hur en text ska se ut, som naturligtvis är skapade av hur texter länge har sett ut. Således både producerar och reproducerar texterna de förväntningar och krav som ställs på hur en text ska formuleras (Nerman 1973, s. 37-38). I en text ställs tre figurer mot den så kallade sociala skalan. Den sociala skalan som Nerman talar om kan liknas vid publikens närvaro. När skribenten skriver en text, hur förhåller han sig då mot
11
sin källa? Och hur tycker han i och med detta att läsaren till texten ska förhålla sig till texten och källan? Sätter sig skribenten över källan eller under? Hur väljer skribenten att beskriva eller tilltala sin källa? Skriver skribenten över huvudet på läsaren? Beroende på hur skribenten väljer att placera sig själv och sin källa mot den sociala skalan talar han också om för läsaren var denne bör placera sig. Väljer skribenten att placera sig på samma nivå som sin källa och läsare kan man se den sociala skalan som en inbjudan till gemenskap (Nerman 1973, s. 24). Nerman skiljer på hur kvällspress och morgonpress skriver. Kvällspressen menar han dramatiserar och ger läsaren ett intryck av att "vi är på er sida, vi visar er hur världen ser ut". Som ett berättargrepp är dramatiseringar vanliga, scenbildningar, kontrastering och överdrifter. "Man berättar inte som i populärpressen: man låter sin värld spelas upp" (Nerman 1973, s. 51). Kvällspressen bjuder in läsarna till att känna med, bli berörda och lida med . Textens dramatiska framtoning gör att världen uppfattas som spännande och dramatisk (Nerman 1973, s. 51). Dagspressen, menar Nerman, har alltid haft ett "objektivt" ideal. Dagspressen har hållit en mer redovisande ton och har försökt hålla skribenten så osynlig som möjligt genom att använda sig av källans språk, vilken ofta får dominera texterna. Källorna blir dagspressens viktigaste tillgång och därför blir även dagspressens ställning till källorna viktig (Nerman 1973, s. 52).
12
Material
Först genomförde vi en översikt över antalet artiklar som på något vis omnämner fallet med barnläkaren. Detta för att få en uppfattning om hur stort genomslaget blev. Vi har använt oss av Mediearkivet (Retriever Research) och där tittar vi på tryckt press mellan 2009-03-02 och 2011-10-23. Alltså från dagen då barnläkaren grips fram till två dagar efter Solna tingsrätt avkunnade den friande domen. Viktigt att notera är dock att all svensk tryckt press inte finns med i mediearkivet, ett exempel är Skånska Dagbladet.
Översikten ger oss en bild av hur stort genomslag fallet fick. Därefter tittar vi endast på artiklar tryckta i Aftonbladet och Dagens Nyheter men fortfarande under samma tidsperiod. Vi tittar på alla sorters artiklar (nyhet, ledare, krönika, debatt, analys och notis) men har valt att bortse från faktarutor och puffar som förekommer på förstasidan. Anledningen till att vi tittar på både nyheter och opinion grundar sig i vårt intresse att ta reda på vilken sida som fick mest utrymme, exempelvis citeras, men också för att se om ledarskribenter och krönikörer tar parti för barnläkaren eller åklagaren.
Textanalysen baseras sedan på ett strategiskt urval från innehållsanalysen och vi har valt fyra texter. Två debattartiklar - en som representerar läkarkåren samt en som representerar åklagarsidans ståndpunkt, en nyhetsartikel och en krönika. De två debattartiklarna valdes då de skrevs i anslutning till gripandet av barnläkaren, en tid då mycket hände och fallet var aktivt. De är också startskottet på debatten och i samband med detta uppstår konflikten mellan läkare och åklagare. Nyhetsartikeln är representativ för Dagens Nyheters bevakning då de i störst utsträckning skrev just nyhetsartiklar. På samma sätt är den valda nyhetskrönikan representativ för Aftonbladet då de valde att skriva många nyhetskrönikor. Nyhetsartikeln och nyhetskrönikan är publicerade under rättegången, även här en period då mycket aktivitet präglade fallet. Genom att göra en djupgående analys av fyra strategiskt utvalda artiklar vill vi försöka synliggöra ideologier och normer som uttrycks i debatten.
13
Tillvägagångssätt
För att hitta de artiklar som är utgångspunkten för vår undersökning använde vi Mediearkivet (Retriever Research). Med olika kombinationer av sökord, exempelvis “barnläkaren”, “tiopental” och “Astrid Lindgrens” fick vi fram det material som ligger till grund för vår undersökning.
De 96 artiklarna vi hittade i vår angivna tidsspann genomgick en innehållsanalys för att systematiskt kunna besvara vissa intressanta frågor, såsom hur mycket nyhetstexter respektive opinion som skrevs, under vilken tidsperiod det skrevs mest samt hur barnläkarens handlande beskrivs. Vi vill också veta om de olika medierna övervägande tog en sidas parti och vilken status i samhället de som citeras har.
Vi valde att dela upp vår innehållsanalys i två delar; en del där artiklarna i sin helhet kodas och en separat del där citaten som förekommer i dessa artiklar kodas. Anledningen till detta grundar sig i vårt intresse att se vilken status de som citeras i artiklarna har, och det krävde av praktiska skäl en separat kodning.
Innan vi påbörjade innehållsanalysen gjorde vi en förstudie. Där diskuterade vi de olika variablerna och hur de skulle tolkas. För att ta ett exempel har vi en variabel som heter: ”temadominans i rubrik och ingress”. Som valbara undervariabler till den har vi bland annat ”brott”, ”skuld” och ”oskuld” där ”brott” kan tyckas svår att skilja på från de andra två. I vår förstudie beslutade vi tillsammans att ”brott” är dominerande tema när endast brottet redogörs för men utan direkt eller indirekt antydan till om barnläkaren är skyldig eller ej. ”Skuld” och ”oskuld” är när barnläkaren indirekt eller direkt benämns som skyldig eller oskyldig i rubrik och ingress. Två andra undervariabler i samma frågeställning var ”bevis/motbevis” och ”argument/motargument” och dessa kan också anses överlappa varandra. Vi har definierat ”bevis/motbevis” som faktiska bevis som användes i åtalet, till exempel är det tiopental Linnéa sägs ha fått ett bevis. ”Argument/motargument” är istället när man argumenterar utan bevis, till exempel när åklagarna säger att fallets tidigare åklagare Elisabeth Brandt bara har gjort sitt jobb.
För att försäkra oss om att vår innehållsanalys håller måttet dubbelkodade vi en del av materialet innan vi startade. Vi utförde alltså ett reabilitetstest.
Vi vill också poängtera att vi i kodningen av vilken status de citerade besitter har plockat bort 32 citat av den totala siffran på 361 citat. Vi valde att göra så eftersom det var svårt att bestämma
14
status på vissa personer. Bland annat en präst förekommer men också flera privatpersoner som sitter i publiken under rättegången och där deras yrke inte framkommer i artiklarna. Då det finns risk för att vi kodar deras status fel har vi valt att inte koda dem alls.
Vi har i vår textanalys varit tvungna att sålla bland det material och resultat vi fått fram. Vi har plockat ut det mest relevanta och som besvarar våra frågeställningar samt det som visar på intressanta tendenser.
Forskarens roll
När vi utförde vår innehållsanalys så var vissa av våra variabler av en mer kvalitativ karaktär. Detta innebär att de kan vara föremål för olika tolkningar av olika personer. För att kring gå detta problem gjorde vi en förstudie och satte upp regler och definitioner för hur de olika variablerna skulle tolkas i enlighet med Metodpraktikans rekommendationer (Esaisson et al. 2012, s. 201). Vi anser att vi på detta sätt minimerat de felaktigheter som annars hade kunnat uppstå i denna undersökning. Vi har också stött på texter där fler än en av våra variabler har ansetts passande. Vi använde oss då av huvudandelsprincipen som innebär att vi kodat texten efter det tema som var övervägande (Esaisson et al. 2012, s. 207).
15
Undersökning
Linnéa dör den 20 september 2008 och har då hunnit bli tre månader gammal. Tre månader tidigare föddes hon, bara 25 veckor gammal, och sattes på dropp. En sjuksköterska gav av misstag flickan för hög dos, vilket ledde till att hon drabbades av en hjärnblödning och hennes tillstånd förvärrades. Hon dog efter att föräldrarna, tillsammans med läkare på Astrid Lindgrens sjukhus, fattat beslutet att stänga av hennes respirator.
Den 7 oktober 2008 polisanmäler föräldrarna Astrid Lindgrens sjukhus för vållande till flickans död och Linnéas kropp obduceras. De var inte nöjda med vården, dels på grund av den för höga dosen natriumkoncentration, men de tyckte också att personalen hade varit arrogant. Det är under obduktionen, den 14 oktober, som ovanligt höga värden av tiopental hittas i barnets blod vilket leder till misstanken om att flickan blivit dödad. Den barnläkare som hade ansvaret för Linnéa hennes sista timmar i livet grips 2 mars 2009.
Totalt publicerades 1 586 artiklar som på något vis berörde fallet med barnläkaren i svensk tryckt press (prioriterad landsortspress, landsortspress, storstadspress, stadsdelspress, tidsskrifter och fackpress) under perioden 2009-03-02 till 2011-10-23, enligt Mediearkivet (Retriever Research). Här finns nyhetsartiklar, debattartiklar, ledare, krönikor och notiser inräknat.
I resultatdelen har vi valt att dela upp våra kapitel kronologiskt efter hur fallet med barnläkaren utvecklades för att kunna redovisa hur rapporteringen förändrades med tiden. Det första kapitlet
16
berör tiden efter att barnläkaren gripits och hur rapporteringen såg ut då. Vi redovisar resultatet från vår innehållsanalys som behandlar den första perioden. Vid den tidpunkten publiceras två viktiga debattartiklar vilka vi har analyserat närmare. Ett halvår efter att barnläkaren grips är förundersökningen klar och då skrivs ett antal artiklar som blir föremål för innehållsanalys. I februari 2010 kommer beslutet om att barnläkaren ska åtalas och de artiklar som publiceras då blir också föremål för innehållsanalys. Den fjärde perioden inleds med att ett utlåtande angående flickans blodanalys kommer. De artiklar som publiceras är få för att göra en innehållsanalys på, men vi redogör skriftligt för hur rapporteringen såg ut. Den femte, och sista perioden, redogör för rättegången som startar i september 2011. Vi redogör för hur rapporteringen såg ut med hjälp av tabeller baserade på innehållsanalysen samt genom textanalyser på två artiklar. Det är en nyhetsartikel och en krönika som blir föremål för närmare läsning.
Barnläkaren grips, häktas och släpps. 2009-03-02 – 2009-10-06
De höga värdena av tiopental som upptäcktes under obduktionen av Linnéa i oktober 2008 leder till misstanke om brott och åklagare Elisabeth Brandt beslutar att barnläkaren ska gripas på sannolika skäl misstänkt för dråp. Barnläkaren grips på sin arbetsplats av polis den 2 mars 2009. Det är också i detta skede som fallet når media. De första artiklarna publiceras den 4 mars 2009 och är av nyhetskaraktär. Barnläkaren häktas den 6 mars 2009 på sannolika skäl misstänkt för dråp på Linnéa. Hon släpps ur häktet redan den 9 mars 2009 då åklagaren anser att hon inte längre kan påverka utredningen. Brottsmisstankarna kvarstår dock. I april 2009 väljer åklagare Elisabeth Brandt att hoppa av som förundersökningsledare då hon tycker att det har blivit för stort fokus på henne som person. Chefsåklagare Peter Claeson tar över.
17
Tabellen baseras på citaten i artiklarna. Den visar vad de citerade fick uttala sig om under den första perioden.
I den inledande fasen av barnläkarfallet publiceras 38 artiklar. Artiklarna som publicerades kretsade ofta kring brottets karaktär, barnläkarens skuld i det hela och vad som talade för eller mot henne. Redan i den inledande fasen publicerade DN artiklar som diskuterade vad fallet med barnläkaren skulle få för effekter, både för rättsväsendet och sjukvården. Figur 3 visar att AB oftast diskuterar själva händelsen som att ett brott har begåtts och de citat som publiceras beskriver barnläkaren som oskyldig. DN å andra sidan fokuserar kring att redogöra för vad det finns för bevis och argument som talar för eller mot barnläkarens oskuld.
Viktigt att poängtera är att figur 3 visar att det talas om barnläkarens oskuld mer än det talas om att ett brott har begåtts. Redan i inledningen tas det alltså parti för barnläkaren och som man kan se i figur 4 börjar effekterna av fallet diskuteras tidigt. Anledningen till det kan dock vara att vi även räknat med debatt- och ledarartiklar. I vår kodning har även variabeln ”brott med uppsåt” funnits med som val av hur händelsen diskuterades. Vi vill poängtera att det bara är under första perioden, och bara i två artiklar, som barnläkarens handlande faktiskt beskrivs som brott med uppsåt. Det behöver dock inte vara så anmärkningsvärt eftersom även åklagaren ganska tidigt talade om att det var tal om dödshjälp grundad på barmhärtighet.
18
Det är även bara under de första dagarna som texterna gör ett ställningstagandet i rubrik och ingress som övervägande är mot barnläkaren, alltså att de tar åklagarens parti. Längre fram kommer ställningstagandet i texterna för barnläkaren vara större än det som är mot. Redan under den första perioden publicerar DN tio artiklar vars rubrik och ingress handlar om vilka effekter fallet med barnläkaren skulle kunna få.
I tabellen ovan är det hela artiklar som analyseras. Tabellen visar hur ofta texten uttryckte en åsikt om åklagarens och polisens handlande. I tabellen är alla publicerade texter under denna period inräknade, alltså nyhetsartiklar, krönikor, ledare och debattartiklar.
Samtidigt som texterna i inledningen tar ställning mot barnläkaren så är det många som kritiserar åklagaren och polisens handlande. I de fall journalisten uttrycker en åsikt om polisens eller åklagarens handlande är det vanligast att skribenten antyder eller skriver ut att deras handlande var omotiverat (figur 9).
Det publicerades fyra debattartiklar efter att barnläkaren greps, varav två som vi valt att analysera närmare. Det var i DN som debattartiklarna publicerades. DN fick i det avseendet agera arena för den konflikt som rådde mellan de läkare och åklagare som engagerade sig i fallet. De två debattartiklar som vi har utfört textanalyser på är skrivna av en läkare respektive tre åklagare, men DN:s debattredaktion har valt rubrik och skrivit en sammanfattande ingress.
19
Textanalys
Vi har analyserat fyra texter varav två är debattartiklar. Vi valde debattartiklarna för att se hur konflikten startade och för att se vilka argument de båda parterna i konflikten använder sig av. Vi vill poängtera att de inte ska förknippas med det journalistiska arbetet och DN:s åsikter i fallet om barnläkaren. Den första artiklen är skriven av Hugo Lagercrantz, överläkare på Astrid Lindgrens sjukhus.
”Åklagaren har allvarligt skadat vår barnsjukvård” – 7/3-2009, Hugo Lagercrantz, DN-debatt.
Debattartikeln försvarar barnläkaren och kritiserar Socialstyrelsen. Han kräver att åklagaren ska ställas till svars för att ha begärt läkaren häktad . I vår analys av Hugo Lagercrantz debattartikel har vi hittat fem teser: ”Läkarna är skuldfria”, ”Läkarna är offer”, ”Lagen utgör hinder för värdigt liv”, ”Läkarna är goda” och ”Lagen går inte att applicera på vården”. Vi kommer redogöra för dessa i följande underrubriker.
Läkarna som skuldfria
Ett återkommande argument i Lagercrantz artikel är att sjukvården saknar riktlinjer för behandling av för tidigt födda barn. Han uppmanar Socialstyrelsen och Statens Medicinetiska råd (SMER) att snarast utveckla sådana.
”Socialstyrelsen och SMER måste på allvar ta sig an dessa frågor.”
Genom att använda sig av liknande argument lägger Lagercrantz inte bara över ansvaret på dessa myndigheter, han fråntar indirekt skulden från barnläkaren. Han menar att läkarna ska rätta sig efter Socialstyrelsen, men så länge Socialstyrelsen inte går ut med ordentliga riktlinjer kommer situationer som den med barnläkaren att upprepa sig. Lagercrantz uttrycker oro, och kritiserar Socialstyrelsen, för att inte vara tillräckligt kompetent för att kunna fatta beslut gällande barnintensivvård.
”...Socialstyrelsen och SMER har alltför lite kontakt med verkligheten på barnintensivvårdavdelningarna. Det finns exempelvis ingen barnläkare som är verksam inom dessa myndigheter.”
20
Med detta citat går Lagercrantz ett steg längre. Han kritiserar inte enbart Socialstyrelsen och SMER för att ha bristande riktlinjer, han säger även att de inte har kompetens nog att fatta riktiga beslut. Han föreslår att Socialstyrelsen ska följa Storbritanniens exempel och tillsätta en kommitté med bland annat experter inom barnmedicin, vilka ska ge rekommendationer till Socialstyrelsen. Genom det förslaget poängterar han återigen att Socialstyrelsens nuvarande organisation inte räcker till. Han tar parti med sina kollegor och skuldbelägger den beslutande myndigheten för situationen med barnläkaren.
I artikeln blir läkarna maktlösa inför myndigheternas inkompetens och har inte kontroll över sitt yrkesutövande och kan därmed heller inte skuldbeläggas i situationer som den som barnläkaren befann sig i. Skulden ligger på de myndigheter vars beslut läkarna måste rätta sig efter.
Läkarna är offer
I samband med att läkarna blir maktlösa i sitt yrke blir de även offer för de konsekvenser som drabbar vården när ordentliga riktlinjer inte finns. En poäng som Lagercrantz gör är att en effekt av häktningen är att läkarna nu kommer tvingas uppehålla behandling av de mest hopplösa fall.
”Det aktuella fallet med häktningen av barnnarkosläkaren kommer att leda till att vi måste fortsätta med behandlingen även av de mest hopplösa fallen, och intensivvårdsavdelningarna kommer att bli fullständigt blockerade.”
Lagercrantz är säker på sin sak. Han berättar för läsaren att det kommer bli på det vis han beskriver. Han målar upp en bild av en framtida arbetsmiljö, som konsekvens av att barnläkaren häktades och av bristande riktlinjer, som inte skulle vara hållbar för läkarna. Han placerar läkarna i en offerposition.
Lagercrantz menar att häktningen av barnläkaren är en följd av bristen på riktlinjer och talar om en konsekvens som gör att läkare inte längre kommer våga jobba på intensivvårdsavdelningar.
”...finns det risk för att läkare hoppar av från intensivvårdsarbete. I samband med den aktuella händelsen hör jag yngre uppskrämda kollegor tala om den möjligheten.”
Genom att porträttera just de yngre läkarna som rädda förstärker han offerrollen. Han skriver ut att de är yngre, underförstått inte lika erfarna som han själv, och därför oroligare. Genom att tala om den nya generationens läkare som rädda förtydligar han den, enligt honom extrema situation, som skapats till följd av de bristande riktlinjerna och i förlängningen häktningen. Han siar om en
21
framtid där ingen kommer våga behandla till exempel små barn som befinner sig i den situation Linnéa befann sig i.
På samma sätt som Lagercrantz fråntagit barnläkaren ansvaret genom att skuldbelägga de beslutande myndigheterna, så beskriver han henne som ett offer för dessa myndigheters inkompetens vilket lett till häktningen.
Lagen som hinder för värdigt liv
Lagercrantz uppehåller sig i flera stycken vid att diskutera i allmänhet vad som definieras som mänskligt liv, och i synnerhet hur man definierar värdigt människoliv. Han argumenterar för att barn som är för tidigt födda inte alltid borde få livsuppehållande behandling. Hans poäng är att de riskerar att växa upp till liv där de är så pass hjärnskadade att de varken kommer kunna kommunicera med sin omvärld eller har möjligheten att blicka framåt.
”Om man bedömer att barnet med största sannolikhet kommer att drabbas på detta sätt, så anser jag att det är rimligt att avlsuta livsuppehållande behandling innan det blir för sent.”
Med för sent menar han att behandlingen kommer ha gått så långt att den inte längre går att avsluta utan att det ska betraktas som mord, och att barnet då är dömt till en framtid som med stor sannolikhet inte är värd att leva. I artikelns andra stycke säger Lagercrantz följande:
”Juristerna anser att vi som läkare till varje pris måste upprättahålla livet och att allt avbrytande av livsuppehållande behandling i princip kan betraktas som mord.”
Läkarna blir alltså, enligt artikeln, tvungna att i varje fall det är möjligt försöka rädda barn i denna situation. Annars kan de, som Lagercrantz understryker, anklagas för mord. I förlängningen betyder det att lagen, vilken är juristernas stöd, tvingar barn som annars skulle dött att fortsätta leva ett ovärdigt liv. Lagercrantz påpekar att dagens teknik möjliggör att barn födda i ett väldigt tidigt skede med grova hjärnskador numera kan räddas till livet, men att många läkare väljer att inte behandla dem av barmhärtighet. Hans slutsats blir följaktligen att bara för att möjligheten finns, ska den inte alltid utnyttjas. Men att den nu måste det, eftersom att det lagmässigt annars anses som mord.
22
Läkarna är goda
De tre avsnitten ovan: ”Läkarna som skuldfria”, ”Läkarna som offer” och ”Lagen som hinder för värdigt liv” kan alla knytas samman och bilda ett övergripande tema: ”Läkarna är goda”. Genomgående i Lagercrantz artikel beskrivs läkarna som de barmhärtiga, de som förstår vad en livsuppehållande behandling kan leda till och de som bryr sig om barnens framtid. Deras motsats blir juristerna, de som inte förstår hur sjukvården ser ut och bara bryr sig om vad som står i lagboken. Lagercrantz beskriver läkarna som trotsande lagen till förmån för de barn och familjer som drabbas i sådana fall där barnen föds för tidigt med en hjärnskada.
”I praktiken har dock många läkare avslutat exempelvis livsuppehållande respiratorbehandling om barnet är svårt hjärnskadat och bedöms exempelvis bli totalförlamat och med ytterst begränsad förmåga att kommunicera med omvärlden.”
Läkarna blir hjältarna i berättelsen som bryr sig om sina patienters välmående, men kommer enligt Lagercrantz inte längre kunna göra det till följd av vad juristerna anser. I artikelns sista mening lägger Lagercrantz skulden på den åklagare som beslutat om barnläkarens gripande.
”Kammaråklagaren Elisabeth Brandt har gjort stor skada med sin häktningsorder och dramatiska polisingripande och bör ställas till svars.”
Han pekar ut åklagaren som ensamt skyldig till det förfall som sjukvården nu står inför. Han väljer att kalla gripandet för dramatiskt och säger inte bara att åklagaren gjort skada, hon har gjort stor skada. Det är ett misstag som Lagercrantz kräver att åklagaren ska ställas till svars för. Denna mening målar tydligt ut åklagaren som den onda och hon ställs i kontrast till de goda läkare, även barnläkaren, som bara bryr sig om sina patienter.
Lagen går inte att applicera på vården
Efter en närläsning av Lagercrantz debattartikel kunde vi tydligt märka av en övergripande tes: ”Lagen är i konflikt med vården”. De argument han använder sig av kan genomgående kopplas till och synliggöra en motsättning mellan lagen och vården. Dels talar han om, som vi tidigare nämnt, hur lagen förhindrar möjligheten att välja bort ett ovärdigt liv. Lagercrantz säger indirekt att lagen inte går att applicera på de rutiner som präglar sjukvården. Läkarna bryr sig om sina patienter och inser att det inte alltid är värt att rädda ett liv, men detta, menar Lagercrantz, strider mot lagen. I det sista stycket, där Lagercrantz kritiserar åklagaren, blir det tydligt att en inblandning från rättsväsendets sida enbart skadar sjukvården. Han antyder även, i den mening
23
där han skriver att jurister anser avslutad respiratorbehandling som mord, att de inte förstår hur läkarna sköter sitt jobb. Följdaktligen har de inget i vården att göra då det så tydligt inte går att applicera lagen på vården av för tidigt födda hjärnskadade barn.
Som en motreaktion på Lagercrantz artikel skriver tre åklagare, Erika Lejnefors, Henrik Söderman och Peter Claeson, en debattartikel som kritiserar Lagercrantz. De tre åklagarna ifrågasätter hur Lagercrantz ställer åklagaren ansvarig för att skadat sjukvården genom att gripa barnläkaren. Deras huvudpoäng är att alla, även läkare står under lagen.
Textanalys
”Horribelt, Lagercrantz” 10/3-2009 vice chefsåklagare Erika Lejnefors, vice chefsåklagare Henrik Söderman chefsåklagare Peter Claesson. DN debatt
Den mekaniserade åklagaren
När åklagarna argumenterar för att Lagercrantz inte har rätt att anklaga åklagaren för att ha gjort fel, projiceras en bild av åklagaren som en förlängning av lagen. Det är lagen som står bakom de beslut hon fattar, inte hennes personliga åsikter. Därav kan hon inte ställas till svars för hur hon valt att gå tillväga.
”Åklagaren har att i sitt arbete utgå ifrån gällande lagstiftning.”
Citatet ovan är en poäng som åklagarna gör efter att ha ifrågasatt hur Lagercrantz kan anklaga åklagaren när hon bara gjort sitt jobb. De fastställer åklagarens position som mekanisk lagförare. Åklagaren blir oantastlig då hon hela tiden utgår från vad som står i lagen.
Rättsväsendets ofelbarhet
I artikeln framförs argument som rättfärdigar rättsväsendet, och målar upp rättsväsendet som ofelbart. Lagercrantz kräver i sin debattartikel att åklagaren som beslutat om att gripa barnläkaren borde ställas till svars för detta, de tre åklagarna menar att Lagercrantz anklagelse inte har någon grund. Vi menar att skribenterna indirekt säger att åklagaren är en förlängning av lagen och att lagen därför rättfärdigar allting som åklagaren gör.
24
”Att föra en debatt om de svåra frågor som rör behandling av människor i livets slutskede – och pådyvla en åklagare som utför sitt arbete ett ansvar på det sätt som Lagercrantz gör – är inte värdigt.”
Skribenterna gör det tydligt, både för Lagercrantz och läsaren, att alla människor står under lagen. Men genom att kritisera Lagercrantz för att ha krävt att åklagaren själv ska ställas till svars, bortser de från att även hon står under lagen. Genom att bortse från att åklagaren kan ha gjort fel, men samtidigt framhäva att barnläkaren kan ha gjort det, menar vi att skribenterna behåller någon slags position där de står över alla andra. De tar ner läkarna på samma nivå som läsarna, men själva är de (hårddraget) oantastliga eftersom att de följer lagen. Åklagarna, både hon som beslutat om gripandet och även skribenterna själva, blir via detta påstående indirekt ursäktade som undantag från lagens långa arm.
Skribenterna redogör tydligt för att brottsmisstanken mot barnläkaren är väl grundad. Anmärkningsvärt är att de faktiskt säger sig veta att flickan dött av en för hög dos läkemedel, något som till och med experter inom ämnet senare kommer vara oeniga om.
”Brottsmisstanken grundar sig på att flickan efter att den livsuppehållande behandlingen avbrutits fått en dos av två läkemedel som direkt orsakat hennes död – för övrig samma läkemedel som används vid aktiv dödshjälp.”
Genom att uttrycka sig på det sättet ger skribenterna sken av att vara säkra på att flickan mördats, vilket de i princip inte ska kunna vara förrän domen avlagts. De bortser även i det uttalandet från möjligheten att ett brott kanske inte har begåtts.
Lagen över allt
Det övergripande temat för artikeln är att lagen står över allt och alla. Åklagarna återkommer på flera punkter i artikeln till argumentet att alla människor står under lagen, även läkare. Att Lagercrantz menat i sin artikel att läkare står över lagen är en tolkning som åklagarna gjort, och genom att upprepade gånger påpeka det felaktiga i ett sådant uttalande försäkrar de sig om att även läsarna förstår detta. I samband med att de påpekar denna självklarhet förlöjligar de i viss mån Lagercrantz.
”Svensk strafflag gäller i detta avseende alla – även läkare.”
25
” Man måste utgå från att Lagercrantz inte anser att läkare står över lagen utan att även de kan bli föremål för brottsmisstanke, även för åtgärder som de vidtar under tjänstetid.”
De poängterar att även Lagercrantz borde förstå att alla människor måste rätta sig under lagen.
När åklagaren, genom skribenternas argument, målas upp som en mekanisk funktion av rättsväsendet, fråntas hon indirekt ansvaret för sina beslut. Även hon, och skribenterna som också är åklagare, lyder under lagen. De försvarar, genom att försvara åklagaren, hur vårt rättssamhälle ser ut och hur viktigt det är att vi följer de regler vi satt upp. Lagercrantz argument om att man måste se till barnens framtid och huruvida deras liv kommer bli värt att leva, förkastas helt.
”Det faktum att flickan skulle ha avlidit inom en kortare tid utan den livsuppehållande behandlingen medför enligt nu gällande lagstiftning, inte att någon har rätt att vidta en aktiv åtgärd som medför att hon avlider tidigare. Om någon vill ha en ändring till stånd i det avseendet står det honom naturligtvis fritt att propagera för det.”
Skribenterna gör tydligt att deras jobb är att följa lagen, oavsett fall, och öppnar i viss mån upp för en diskussion. Men själva tar de avstånd i från en sådan. Deras jobb är att se till att alla följer lagen, och de är inte ute efter att kritisera hur den ser ut.
Förundersökningen är klar. 2009-10-06- 2010-02-01
I oktober 2009 är åklagarens förundersökning färdig och barnläkarens advokat får möjlighet att ta del av den. Socialstyrelsen har gjort en utredning och deras rapport kommer den 6 oktober 2009. I den framgår det att Socialstyrelsen anser att det inte har begåtts något fel i vården av Linnéa. Socialstyrelsen väljer att inte uttala sig om den stora mängden narkosmedel som hittats i flickans kropp och motiverar det med att ”vi spekulerar inte i tänkbara orsaker” (Aftonbladet, 2009-10-02).
Det publiceras sammanlagt 13 artiklar, nio i DN och fyra i AB. Alla var nyhetsartiklar med undantag för en krönika och en ledare.
Artiklarna som publicerades handlade antingen om det stundande åtalet eller hur utredningen hade gått. Eftersom förundersökningen precis avslutats så var det ett åtal man väntade på, vilket även reflekteras i artiklarna. Två av DN:s artiklar diskuterar vilka effekter en möjlig rättegång
26
kan få, bland annat genom att intervjua Göran Hägglund, socialministern, som säger sig vara nöjd med de vårdrutiner som finns.
Tabellen visar vilket ställningstagande texterna gjorde i rubrik och ingress. Tabellen inkluderar ledare, krönikor och nyhetsartiklar.
Texterna gjorde i de flesta fall inget ställningstagande i skuldfrågan (figur 5), men en närläsning av AB:s artiklar visar att skuldfrågan ändå står som övergripande tema. Tre av de fyra artiklarnas rubriker lyder som följande: ”Althin: det är pinsamt”, ”Friad – men misstänkt” och ”Varför hade hon medlet i sitt blod?”. I den första och andra artikeln får målsägarbiträdet, föräldrarnas advokat, kritisera Socialstyrelsen. Han ställer sig undrande till hur Socialstyrelsen kan påstå att allt gått rätt till i vården av Linnéa och att de låter bli att utreda hur de höga värden tiopental som hittats i flickans kropp vid obduktionen kommit dit. I dessa två artiklar får Socialstyrelsen ta skuld för att inte ha utrett saken ordentligt, men barnläkaren släpps heller inte helt fri från misstankar. Rubriken ”Friad – men misstänkt” talar om för läsaren att även om barnläkaren frias av Socialstyrelsen så innebär inte det att myndigheten har rätt. Hon kan fortfarande vara skyldig till mord. Den sista artikeln ifrågasätter hela händelsen. Även om den inte direkt uttrycker att barnläkaren är ansvarig för flickans död, så antyder den att någon är det.
DN håller sig, som figur 5 visar, mer neutral. Artiklarna som publiceras efter att förundersökningen är klar talar mer objektivt om vad som faktiskt skett i fallet och vad som komma skall. Ingen av rubrikerna fokuserar heller på skuldfrågan, snarare på tragiken:
27
”Spädbarns narkosdos en olöst gåta”. Tidningen har ett objektivt förhållningssätt till händelsen, bortsett från den ledarartikel som menar att åklagaren aldrig borde misstänkt barnläkaren från första början. Till skillnad från Aftonbladet där starka åsikter (källornas åsikter, förvisso) får utrymme i nyhetsartiklarna så låter DN sin åsiktsjournalistik publiceras på ledarsidan.
De personer som DN citerar mest är advokaten och åklagaren (även andra läkare).Det är även deras åsikter som sätter tonen för de artiklar som behandlar förundersökningen och det potentiella åtalet. Aftonbladet väljer att citera målsägarbiträdet.
Åtalet kommer och rättegången skjuts upp. 2010-02-01- 2011-03-23
Den 1 februari 2010 kommer det förväntade åtalet mot barnläkaren som på sannolika skäl misstänks för dråp. Åklagarens bevis underkänns och en komplettering till förundersökningen krävs. Rättegången, som egentligen var planerad till 31 maj 2010, skjuts därmed upp.
Det publiceras 14 artiklar, nio i DN och fem i AB. Alla nio artiklar i DN är av nyhetskaraktär, fyra är korta notiser som redogör för den senaste utveklingen i fallet. Många av artiklarna är en redogörelse för att barnläkaren blivit åtalad och vad som styrker åtalet i förundersökningen. I samband med att åtalet kommer underkänner försvaret den blodanalys som ligger till grund för misstanken vilket leder till att det görs om och rättegången skjuts upp. Det väljer DN att skriva om, men inte Aftonbladet.
AB publicerar tre nyhetsartiklar kopplade till barnläkarfallet, en ledare och en krönika. De två åsiktsartiklar som Aftonbladet publicerar är båda en reaktion mot att barnläkarfallet fått så stor uppmärksamhet. Skribenterna menar på att ingen står över lagen och att barnläkaren fått en anmärkningsvärt bra behandling från polis och åklagares sida, i jämförelse med andra mordmisstänkta. Den ena artikeln, den som är döpt: ”Ingen får tro att just de står över lagen”, menar att alla dessa protester som kommit fram och den uppståndelse som blivit enbart skapats för att det är en högt uppsatt person som är misstänkt. Argumenten följer även samma linje som den diskussion som de tre åklagarna för i artikeln som vi gjort vår textanalys på. Ledarartikeln blir ett mothugg till de argument som tidigare förts av läkare som menat att barnläkaren utsatts för kränkningar av rättsväsendet när de hämtade henne på sin arbetsplats och frihetsberövade henne.
28
Den tredje nyhetsartikeln från Aftonbladet är en redogörelse för barnläkarens uttalanden i förhören (detta är möjligt eftersom förundersökningen nu finns tillgänglig). Förutom barnläkaren är föräldrarna de enda som Aftonbladet väljer att citera. De pratar alltså med de personer som direkt är inblandade i fallet.
DN väljer att prata med den yrkesgrupp som anses drabbas av detta: läkarna. De ägnar en hel artikel, ”Åtalet väcker blandade känslor hos kollegorna”, åt att låta andra läkare uttala sina åsikter, vilka till stor del är till fördel för barnläkaren. Vilka effekter fallet får för sjukvården är ett centralt tema för artikeln och det är läkarna som sätter tonen för artikeln.
De publicerades under denna tidsperiod flest citat som argumenterade för barnläkarens oskuld, tätt följt av neutrala ställningstaganden. Aftonbladet valde i sin åsiktsjournalistik att skriva till barnläkarens nackdel, men nyhetsartiklarna fokuserade mer på hennes oskuld. DN höll sig neutralare än AB. Citaten fokuserade oftast kring flickans död och omständigheterna runt omkring. Efter det valde Aftonbladet att publicera citat som fokuserade på gripandet och häktningen, faktiska konkreta händelser som bland vissa ansågs vara dramatiskt. DN fokuserade mer kring det abstrakta så som åtalet, utredningen och rättegången.
Expertutlåtande om blodanalysen kommer 2011-03-23 – 2011-09-13
När försvaret kritiserade den blodanalys som åklagaren använt som grund till brottsmisstanken bestämdes det att ännu ett utlåtande krävdes. Uppdraget hamnade på den norske professorn Jörg Mörland och i mars 2011 kommer hans utlåtande. Han uttrycker tvivel om de kvantitativa mätningarna av Linnéas blod är korrekta och påpekar att de mängder tiopental som hittats i flickan är osannolikt höga. Men han menar även att flickan har fått mer morfin än som angetts i journalerna. Åklagaren väljer med stöd i professorns utlåtande och gå vidare till rättegång.
Under den här perioden minskar rapporteringen. Det publiceras sex artiklar, tre i vardera tidning. DN publicerar tre nyhetsartiklar, varav en notis, som alla redogör för Jörg Mörlands uttalande och den kommande rättegången. En av artiklarna är helt ägnad åt vad barnläkarens advokat har att säga om ett fel som gjorts i översättningen av ett dokument i förundersökningen. Skribenten tar ingen ställning men eftersom åklagaren inte kommer till tals vinklas artikeln till barnläkarens sida. Rubriken lyder ”Feltolkning kan slå mot barnläkaren” och menar att ett misstag kan sänka
29
barnläkaren. Rubriken antyder att hon inte borde dömas, i alla fall inte på grund av det. Även den andra artikeln citerar enbart barnläkarens advokat.
En av Aftonbladets artiklar är en krönika som kritiserar att utredningen dragit ut på tiden. Skribenten tar ingen sida, utan konstaterar bara att det måste vara jobbigt för både barnläkaren och för föräldrarna. De publicerar även en artikel av nyhetskaraktär som redogör för det utlåtande som Jörg Mörland gjort. Skribenten väljer, till skillnad från DN, att dra på åklagarens resonemang om att yttrandet stöder hans sak och att det kan bevisa att barnläkaren är skyldig. Den slutsats man kan dra är att DN:s artiklar, även om det är indirekt, tar parti för barnläkaren och att Aftonbladets ena artikel tar ställning för åklagaren och den andra är neutral.
Rättegången startar och barnläkaren frias. 2011-09-13 - 2011-10-23
Rättegången startar 13 september 2011, två och ett halvt år efter att barnläkaren greps på sin arbetsplats på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Åklagaren yrkar att barnläkaren ska dömas för dråp enligt 3 kap. 2 § brottsbalken. Han påstod följande: “NN har den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna uppsåtligen berövat Linnéa..., född den 3 juni 2008, livet genom förgiftning. NN har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i Linnéa (Solna tingsrätt, mål nr B 1703-09).
Sammanlagt publicerades 25 artiklar i de båda tidningarna, DN stod för 16 stycken motsvarande Aftonbladet som stod för 9 stycken. DN och Aftonbladet har varje dag varsin reporter som bevakar rättegången. Artiklarna redogör för vad som sker i rättegången, vilka som får vittna och vad de säger. Det är först nu som tidningarna får möjlighet att direkt citera barnläkaren eftersom hon vittnar i rättegången.
DN publicerar nyhetsartiklar som objektivt redogör för vad som sker i rättegången. För AB:s räkning skriver Oisin Cantwell, vad Aftonbladet kallar nyhetskrönikor. Cantwells artiklar både redogör vad som sker i rättegången samtidigt som de fungerar som krönikor där hans egna åsikter tas med. Senare i detta kapitel kommer vi redogöra för den textanalys vi utfört på en nyhetsartikel från DN och en nyhetskrönika från AB.
30
Tabellen visar vilket ställningstagande artiklarna som publicerades under rättegången gjorde i rubrik och ingress. Tabellen inkluderar ledare, krönikor och nyhetsartiklar.
Då rättegången inletts publiceras sammantaget, jämfört med de andra perioderna, flest artiklar som i rubrik och ingress gör ställningstagandet att barnläkaren inte borde misstänkas (figur 6). De teman som dominerar rubrik och ingress är till största del barnläkaren som oskyldig (figur 7).
Tabellen visar vilket tema som dominerade rubrik och ingress under rättegångsperioden.
31
Att det främst talades om barnläkarens oskuld (figur 7) kan också vara ett resultat av att domen som friade barnläkaren kom under denna period.
Oisin Cantwell står bakom alla fem krönikor som publiceras i Aftonbladet. Ett återkommande argument är alla inblandade i fallet har fått genomlida mycket, och att bara advokaterna med sina löner har vunnit någonting på det. De enda som AB faktiskt citerar är barnläkaren och hennes advokat, bortsett från ett citat från en läkare, vilket ger barnläkaren större utrymme att redogöra för sin sida av saken. Det går även ihop med att AB talar mest om hennes oskuld (figur 7) och gör ett ställningstagande för hennes parti (figur 6).
DN varierar mellan vilka de citerar, men återigen fokuserar de på vad andra läkare som inte är inblandade i fallet har att säga. Läkarna är i många fall sådana som i egenskap av deras expertis fått vittna i rättegången. Därmed väljer alltså DN att lyfta upp eventuella bevis och motbevis i större utsträckning än att lyfta de drabbades åsikter, vilket tyder på ett objektivt förhållningssätt.
21 oktober 2011 avlägger Solna tingsrätt domen mot den dråpåtalade barnläkaren. Hon frias från all misstanke och det skadestånd Linnéas föräldrar har begärt nekas också.
Vi har gjort textanalyser på två artiklar som publicerades under rättegångsperioden, en krönika som publicerades i AB och en nyhetsartikel som publicerades i DN. Båda syftar till att redogöra för utvecklingen i rättegången. Textanalys
”Föräldrarna får inga svar” 2011-09-16 Oisin Cantwell, Aftonbladet.
Detta är en nyhetskrönika som redogör för den dag i rättegången som barnläkaren får chans att uttala sig. Journalisten återger vad som är sagt och lägger även in egna kommentarer. Han drar slutsatsen att alla inblandade går ur rättegången som förlorare, förutom advokaterna som får betalt. Vi har hittat fyra teman i Cantwells nyhetskrönika: ”Föräldrar och barnläkare är offer”, ”Barnläkaren är kunnig”, Barnläkaren är oskyldig” och ”Lagen över allt”.
32
Föräldrar och barnläkare är offer
Aftonbladet har valt att sätta rubriken ”Föräldrarna får inga svar”. Det berättar för läsaren att de söker svar på anledningen bakom dotterns död, men den rättsprocess som vid det här laget pågått i nästan tre år har ännu inte kunnat ge några svar. Föräldrarna står hjälplösa och rådvilla inför flickans död och åklagaren, vars mål det är att ta reda på sanningen, har misslyckats.
”Advokaterna med sina arvoden är de enda vinnarna i denna sorgliga historia.”
Detta citatet avslutar Cantwells nyhetskrönika. Det ger en tydlig bild av att rättegången har varit till alla parters nackdel, förutom advokaten som fått betalt. Citatet sätter därmed även barnläkaren i en offerroll. Både hon och föräldrarna har blivit utsatta för en rättsprocess som de bara har förlorat på.
”Hon beordrades jobba över dagen då Linnéa dog och beskrev en barnintensiv i kaos. Överfulla salar, personalbrist, flera svårt sjuka barn.”
I detta citat känns barnläkaren väldigt utsatt. Hon blev tvingad att ta svåra beslut, under pressen från en påfrestande arbetsmiljö. Citatet är dock ambivalent, för att det faktum att hon den dagen var stressad, anser vi, talar inte för henne i denna rättegång. Men utan att gå närmare in på det går det fortfarande att konstatera att hon inte haft det lätt, att hon blivit ett offer både för rättsapparaten och en stressig arbetsmiljö. I ett citat som vi kommer ta upp i nästa avsnitt påpekar journalisten att barnläkaren, oavsett fallets utgång, har fått sitt yrkesliv förstört. Återigen behandlas hon som ett offer för rättsprocessen.
Den kunniga barnläkaren
”Kvinnan har varit läkare i över 20 år. Botat barn. Sett barn dö, ”det är ett lika stort misslyckande varje gång”.”
I det här citatet beskrivs barnläkaren först som väldigt erfaren och kunnig inom vården av barn. Men samtidigt låter journalisten läsaren se en mjukare sida av henne, en empatisk sida, som gör att läkaren själv lider varje gång ett barn dör. Genom att beskriva barnläkaren på detta sätt får läsaren en chans att se hennes mänskliga sida, hon blir inte bara en läkare som står åtalad för dråp, utan hon är även medmänniska som läsaren kan känna igen sig i.
33
”Hon pratade fort i effektiva, välformulerade, korta meningar och gjorde ett påfallande intelligent intryck.”
Journalisten skriver här att barnläkaren verkar intelligent. Dels genom att beskriva hur hon för sig i rättssalen, hennes sätt att på ett fokuserat sätt framföra sina poänger, och dels det uppenbara: journalisten kallar henne intelligent. Genom att göra det höjer han upp henne, får henne att framstå som någon som vet vad hon pratar om. Denna artikel präglas av en motsatsrelation, barnläkaren ställd mot åklagaren.
”Hon förklarade med sträng röst att hon behövde visa bilder, ”eftersom jag är anklagad för ett väldigt allvarligt brott”. Åklagarna nickade och såg ut som skolbarn.”
Genom att skriva på detta sätt höjer journalisten upp barnläkaren i samma mening som han förminskar åklagarna. Barnläkarens kunskap ställd mot åklagarnas kunskap jämförs med den hierarki som finns mellan en lärare och hennes studenter. Hon beskrivs som en lärare vars syfte är att undervisa de okunniga. Åklagarnas trovärdighet tas ifrån dem i samma stund som journalisten väljer att behandla dem som skolbarn.
Barnläkaren är oskyldig
I flera avsnitt av denna artikel finns det en underliggande ton som säger att barnläkaren är oskyldig, även om skribenten inte skriver ut det.
”Hon verkade inte bekommas det minsta av att föräldrarna just berättat att det var hon som gav deras dotter en dos av gud vet vad innan barnet dog, vittnesmål som är centrala i detta mål.”
Journalisten lyfter fram detta vittnesmål som ett av de viktigaste i åtalet mot barnläkaren. Anmärkningsvärt är dock hur han väljer att beskriva vad föräldrarna sagt. Vi menar att journalisten, genom att skriva ”en dos av gud vet vad”, sänker vittnesmålet trovärdighet. Uttalandet är förvirrat och okonkret och ändå är det centralt i rättegången. Barnläkaren som i denna mening får agera oberörd sätts på det viset över föräldrarna och anklagandet som ställs mot henne. En bild av henne som överlägsen präglar citatet, och föräldrarna får låta osäkra.
34
”Ljuger hon? Jag har ingen aning. Men oavsett vad domstolen kommer fram till är hennes yrkesliv förstört. Vilket sjukhus vill anställa en läkare som har åtalats för att ha dödat ett barn?”
I det här citatet hävdar journalisten att han inte vet om barnläkaren är skyldig, men om man läser citatet noggrannt märker man att han säger precis tvärtom. Genom att påpeka att hennes framtida yrkesliv är förstört visar han henne sympati. Han frågar sig hur hon någonsin ska kunna få ett jobb igen. Det faktum att han visar sådan sympati för henne leder oss att tro att han tror att hon är oskyldig. Om han hade trott att barnläkaren faktiskt hade dödat barnet, eller om han faktiskt inte vet (vilket han påstår) borde han inte ifrågasätta det faktum att hon kanske inte kommer få ett jobb igen. Om det visar sig att hon är skyldig till dråp, är det väl snarare självklart att hon inte ska anställas inom sjukvården. Den sympati han visar henne leder läsaren till att tänka att hon är oskyldig. Väl medvetna om att detta bara är ett antagande, menar vi att sannolikheten att en journalist (eller någon annan) skulle visa en skyldig mördare sympati är liten. Därmed talar detta stycke för att journalisten tror att hon är oskyldig.
Lagen över allt
I likhet med åklagarna som skrev en av debattartiklarna vi analyserade, argumenterar även journalisten i denna krönika för att alla faktiskt står under lagen.
”Det är egendomligt att det ska behöva påpekas, men i Sverige lyder alla under samma lagar.”
Han inte bara påpekar detta uppenbara faktum, han förlöjligar även de läkare som protesterat mot att barnläkaren misstänks för dråp. Med det sagt säger han inte att hon borde misstänkas, och lägger sig inte i huruvida barnläkaren faktiskt är skyldig (inte i detta citat i alla fall), utan påpekar bara att alla lyder under lagen. Genom att ifrågasätta de som kritiserat fallet mot barnläkaren rättfärdigar han rättegången. Sedan, som vi argumenterat för, svänger han och börjar antyda att hon är oskyldig. Därmed kan man dra slutsatsen av artikeln att åtalet rättfärdigas, för att vårt rättssamhälle bygger på möjligheten att åtala vem som helst, och att barnläkaren efter en rättslig prövning visat sig vara oskyldig.
35
”Gripandet av läkaren ledde till en del märkliga reaktioner från doktorer som utan insyn i utredningen börjar yra om rättsövergrepp och justitiemord.”
Här säger journalisten indirekt att om det finns en anledning att misstänka någon för brott ska den personens oskuld prövas i rättegång, oavsett hur högt ansedd personen är. Han antyder att läkarna reagerat så starkt för att det var en kollega som misstänktes, och att det är ett ogiltigt argument, eftersom alla står under lagen.
”Åklagaren: Läkaren dödade av medkänsla” 2011-10-04 Stefan Lisinski, Dagens Nyheter.
Det här är en nyhetsartikel, skriven av journalisten Stefan Lisinski, som publicerades i DN efter rättegångens sista dag. Den syftar till att redogöra för rättegångens utveckling och vad som hänt. I vår textanalys har vi kunnat se tre teman: ”Den kunniga barnläkaren ”Den osäkra åklagaren och den säkra advokaten” och ”Barnläkaren som oskyldig”.
Den kunniga barnläkaren Journalisten tillskriver i följande citat barnläkaren erfarenhet, empati och professionalitet. Han berättar att hon har arbetat som läkare i 28 år, till synes utan någon anledning.
”Linnéa hade hunnit bli tre månader när det stod klart att hon inte skulle överleva. De sista timmarna i livet var obehagliga, åtminstonde för de anhöriga som såg på. Linnéa krampade och flämtade.
Läkaren, med 28 års erfarenhet, försökte förklara att Linnéa inte led, även om det såg otäckt ut...”
Journalisten väljer att beskriva barnläkaren som erfaren. Genom att beskriva hur hon försöker förklara flickans situation för föräldrarna antyder journalisten även att hon är kunnig inom sitt område. En människa som får förklara något har följdaktligen kunskap att dela med sig av. Journalisten beskriver hur hemskt det sista dygnet var för den drabbade familjen. Han väljer sedan att fortsätta att berätta hur läkaren förstod detta och hur hon försökte trösta familjen. I och med det tillskriver han henne empati. I citatet ovan får man som läsare även en känsla av att hon höll huvudet kallt i den hemska situation de alla befann sig i. Hon behöll sin professionalitet, sitt
36
lugn, genom att prata med familjen och försöka få dem att förstå vad som försiggick. Journalisten hyllar barnläkaren och visar henne respekt för hennes långa erfarenhet och det jobb hon utför. Poängen blir, indirekt, att en människa inom det yrket som har den erfarenheten inte mördar barn. Hennes status bekräftar hennes oskuld.
Den osäkra åklagaren och den säkra advokaten
Genom valet av anföringsord och citat målas det upp en bild av åklagaren som osäker, samtidigt som advokaten får en säker framtoning av samma anledning. Visserligen inleds artikeln med ett citat från åklagaren som hävdar att barnläkaren dödade av medkänsla, men redan i ingressen låter journalisten åklagaren ”tro” att barnläkaren dödade flickan.
”Han tror att läkaren dödade Linnéa av ”stark medkänsla”.
Citatet visar att åklagaren inte är säker på sin sak, han ”tror” att det är så. Journalisten låter även barnläkaren neka till den anklagelsen direkt. Journalisten målar alltså inte bara upp en bild av åklagaren som osäker, utan han blir även motsagd på en gång. Vi menar att det förminskar åklagarens trovärdighet.
”Läkaren, med 28 års erfarenhet, försökte förklara att Linnéa inte led, även om det såg otäckt ut, men Peter Claeson menar att hon ändå skulle ha gett en dödande dos av narkosmedlet tiopental för att förkorta dödskampen.”
I detta citat beskriver journalisten åklagarens ståndpunkt. Han säger att åklagaren, trots att läkaren förklarade situationen för föräldrarna, ändå menar att barnläkaren är skyldig. Journalisten antyder alltså att åklagaren inte ser hela sanningen och att han bortser från vad som faktiskt hänt. Åklagarens trovärdighet förminskas.
” - Den enda rimliga förklaringen är att hon föll till föga för föräldrarnas önskan att Linnéa inte skulle behöva lida, sade Peter Claeson.”
Det här citatet kommer direkt efter det förra citatet vi analyserade, och det förstärker bilden av åklagaren som osäker. Det åklagaren säger är att han inte kan hitta någon annan anledning än att barnläkaren begått ett barmhärtighetsmord, vilket betyder att det skulle kunna finnas en annan
37
förklaring men att åklagaren inte känner till den. Citatet antyder att åklagaren inte har tillräcklig med kunskap.
Advokaten, däremot, framgår som säker på sin sak.
”Advokat Björn Hurtig pekade på att analysen av Linnéas blod gav orimligt höga värden av narkosmedlet.
- ”Det är som att döma någon för rattfylleri för att ett blodprov visar på 13 promille alkohol, sade Björn Hurtig.”
Bevisen beskrivs som orimliga, vilket indirekt säger att det är omöjligt att de kan vara korrekta. Advokaten får ”säga” sitt citat, till skillnad från åklagaren som får ”tro” och ”mena”. Advokaten avfärdar de bevis som enligt åklagaren borde ge barnläkaren en fällande dom och som är grunden till åtalet. Journalisten låter advokaten ”peka på” dessa ogiltiga bevis, som att det faktiskt är så. Det projicerar även en mer övergripande bild av vårat rättssamhälle som alltid kräver att en hypotes måste bevisas för att den ska vara sann. Barnläkaren är oskyldig tills hon döms som skyldig, och advokaten förkastar helt de bevis som åklagaren menar pekar på hennes skuld.
Barnläkaren är oskyldig
Genom att beskriva barnläkaren som professionell och samtidigt låta åklagaren verka osäker byggs det upp en bild av barnläkaren som oskyldig.
”- Jag har absolut inte gjort det här, förklarade hon.”
Barnläkaren får återigen förklara sig, och det citatet får avsluta artikeln. Hon får sista ordet. I rubriken får åklagaren dock säga att hon dödade flickan, men redan i ingressen låter han osäker. Det, tillsammans med att barnläkaren och advokaten får sista ordet, stärker bilden av barnläkaren som oskyldig.
Överblick
Dagens Nyheters och Aftonbladet publicerade flest artiklar om fallet under de första dagarna efter gripandet. Sammantaget publicerade DN dubbelt så många artiklar som AB. Genomgående har personer med hög status, framför allt läkare, kommit till tals. Särskilt Aftonbladet har citerat personer som tar ställning för barnläkaren, men även i Dagens Nyheter överväger
38
ställningstaganden för barnläkaren i jämförelse med hur ofta citat som uttalas till nackdel för barnläkaren publiceras. I Aftonbladets artiklar finns det i rubriker och ingresser ställningstaganden i 60 procent av fallen. Motsvarande siffra för Dagens Nyheter är 40 procent. Ställningstaganden, antingen för eller mot barnläkaren, fick ofta en mer prioriterad placering (rubrik, ingress, bildtext) i Aftonbladets artiklar. Dagens Nyheters artiklar innehöll flest citat som inte tog ställning, och de citaten prioriterades även i artiklarna. Texter som tog ställningstagande för barnläkaren placerades ofta på en prioriterad plats på tidningssidan, alltså i topp, över ett uppslag eller på en helsida. Under hela tidsperioden, från att barnläkaren häktas till att hon frias i rättegången, skrivs det sju debattartiklar varav fyra publiceras i mars 2009 i samband med gripandet, häktningen och frisläppningen. Alla sju debattartiklar publiceras i Dagens Nyheter och det är där tonen för debatten sätts. Fallet med barnläkaren blir en fråga som skapar två läger, de som tar barnläkarens parti och de som tar åklagarens parti. Många läkare ställer sig på barnläkarens sida och åklagaren får backning av juristkåren.
Sammanlagt publicerades det 96 artiklar av Dagens Nyheter och Aftonbladet från att barnläkaren häktades tills att hon friades i domstol. DN stod för 64 av de publicerade artiklarna. AB publicerade 32 artiklar som handlade om fallet med barnläkaren. Tidningarna intervjuade huvudsakligen personer med hög status i samhället (läkare, åklagare, advokater och så vidare). Personer med låg status (Linnéas mamma) intervjuades bara vid ett fåtal tillfällen (se figur 8).
Tabellen ovan är baserad på antal citat som fanns i alla publicerade artiklar i DN och AB. Vi rankade de citerades status i legitimitetstabellen med stöd i Bourdieu, och kan i tabellen ovan därför se att de som blev intervjuade har hög status i samhället.
39
Båda tidningarna citerade genomgående personer med hög status i samhället. Majoriteten av de som var inblandade hade hög status i samhället, de enda undantagen är familjen till flickan, och därför kommer tidningarna oundvikligen citera många med hög status. Men kodningen visade oss att de personer som i absolut störst utsträckning blev citerade var läkare som inte var inblandade i fallet och det var DN som hade stort fokus på dem. Det var då läkare som inte hade med själva rättsfallet att göra. Dessa läkare uttalade sig oftast neutralt, men när de väl tog någons parti stod nästan alla på barnläkarens sida. DN citerade även åklagare Peter Claeson, men inte i närheten lika många gånger som tidningen citerade barnläkarens advokat. DN rapporterade mer utförligt om fallet och ägnade större utrymme åt orsaker och konsekvenser samt argument och bevisföring än AB.
Barnläkarens advokat blev även ofta citerad i Aftonbladet, vilket automatiskt ledde till att barnläkarens perspektiv fick stort utrymme. Under den avslutande rättegången citerade Aftonbladet barnläkaren vid många tillfällen. Då publicerade AB också många citat från Linnéas föräldrar.
Vårt resultat visade att många av Aftonbladets texter gjorde ett ställningstagande i både rubrik och ingress, oftast till barnläkarens fördel, men texterna var ganska jämnt fördelade mellan att ta ställning för eller mot barnläkaren samt neutralt ställningstagande. DN publicerade överlägset flest texter som inte tog någon ställning alls. I de fall DN publicerade texter som tog ställning var det till barnläkarens fördel.
40
Tabellen visar vilken placering artikeln fick på tidningssidan och vilket ställningstagande rubrik och ingress gjorde. I ”vet ej”-stapeln ingår artiklar vars ställningstagande vi inte kunde avgöra, eller vars placering vi inte kunde se i Mediearkivet. Vi har inkluderat nyhetsartiklar, debattartiklar, ledare och notiser. Statistiken är framtagen av artiklar från både DN och AB.
I vårt resultat har vi kunnat se att majoriteten av artiklarna placeras i topp på tidningssidan, vilket visar att det var en nyhet som prioriterades. Figur 6 visar att de artiklar som prioriterades var de som var neutrala i rubrik och ingress, tätt följt av de som tog ställning för barnläkaren. Undersökningen visade också att de citat som lades tidigt i artikeln, till exempel i rubrik och ingress, i Aftonbladets fall oftast var sådana som tog ställning för barnläkaren. DN hade flest citat som var neutrala i skuldfrågan och det var även sådana som oftast placerades tidigt i artiklarna. Men även DN prioriterade citat som argumenterade för barnläkarens oskuld oftare än de som menade att hon bar skuld. DN citerade också många fler personer som tog barnläkarens parti än personer som ansåg att hon var skyldig. Aftonbladet publicerade flest citat som tog parti för barnläkaren.
41
Tabellen visar vilka ställningstaganden rubrik och ingress gjorde i det totala antalet publicerade nyhetsartiklar.
En kodning av enbart nyhetsartiklarna visar att journalisterna inte tagit någons sidas ställning mer än den andres. DN:s nyhetsartiklar håller en mer professionell ton än AB:s.
Tabellen ovan visar vilket ställningstagande ledare, krönikor och debattartiklar gjorde i rubrik och ingress. Det gäller hela perioden, från att barnläkaren greps till att hon frikändes av domstol.
När det kommer till åsiktsjournalistiken blir det däremot tydligt att journalisterna tar ställning för barnläkaren. Inte en enda ledare eller krönika argumenterar för att hon borde misstänkas, i alla fall inte i rubrik och ingress.
42
Analys
Hur hanterar DN och AB skuldfrågan?
Innehållsanalysen visar att båda tidningarna låter barnläkarens sida komma till tals oftare vilket innebär att barnläkarens sida i konflikten också får mer utrymme. Om man endast ser till volymen citat som uttrycker en ståndpunkt, för eller mot barnläkaren, och inte vem som uttalar dem så är det en övervägande del som tar parti för barnläkaren. Genom en kodning av alla citat har vi också kunnat skapa en överblick av vilka som citerades flest gånger och vad de citerade fick säga. Oberoende läkare är de som citeras i störst utsträckning. Advokat Björn Hurtig får också mycket utrymme, och tillsammans uttrycker sig läkarna och advokaten ofta fördelaktigt för barnläkaren. Eftersom läkarna och barnläkarens advokat citeras mest och får chansen att uttrycka sin ståndpunkt är det också deras sida i konflikten som får kliva fram. I samband med det blir de också en auktoritet i vad som berättas.
Resultatet av innehållsanalysen visade att ledare och krönikor ofta tog ställning för barnläkaren. Nyhetsjournalistiken tog också parti för barnläkaren. Det har vi kunnat se i kodningen av både hela artiklar, rubrik/ingress och citat. Ställningstagandet blir tydligast i en analys av vilka som citeras och vad de får säga, men även i till exempel anföringsord. I de fall som skribenten uttrycker en åsikt om polisens eller åklagarens handlande är det också vanligast att skribenten antyder eller skriver ut att deras handlande var omotiverat. Övervägande var dock artiklar som inte tog ställning i frågan om hur polis och åklagare skött sitt arbete.
I de båda artiklar vi analyserat som är skrivna av journalister har vi kunnat se ett övergripande tema: barnläkaren är oskyldig. Utåt sett tar journalisterna inte parti, men genom att tillskriva barnläkaren egenskaper målar de upp en bild av henne som oskyldig. Båda skribenter påtalar vilken lång erfarenhet barnläkaren har och de tillskriver henne egenskaper som tålmodig, empatisk och professionell. Genom att göra det och samtidigt beskriva åklagaren som osäker hamnar barnläkaren i ett överläge. Cantwell, som skriver för Aftonbladet, förlöjligar hela rättegången när han beskriver hur barnläkaren var tvungen att undervisa juristerna i hur arbetet på ett sjukhus går till, precis som en lärare undervisar sina elever. Han beskriver också hur barnläkaren och föräldrarna till flickan har blivit till offer för åklagarna och advokaterna. Även DN:s skribent, Stefan Lisinski, målar upp en bild av barnläkaren som säker och åklagaren som
43
osäker. Bilden av verkligheten blir sådan att barnläkaren är oskyldig. När skribenterna lyfter hennes egenskaper och påpekar hur lång hennes erfarenhet är finns det en underliggande ton som säger att hon inte kan vara skyldig på grund av att hon är så erfaren, så empatisk och så professionell. Journalisterna frikänner barnläkaren innan hon har fått sin dom och genom att göra det ifrågasätter de och utmanar rättsväsendet som system.
Sammanfattningsvis framträder bilden av två tidningar, DN och AB, som tagit parti för barnläkaren och därmed direkt eller indirekt har oskyldigförklarat henne.
Hur beskriver DN och AB konflikten mellan åklagare och läkare?
Textanalysen av de två nyhetsartiklar som publicerades under rättegångsperioden visade att både DN och AB tog parti för barnläkaren. Genom att beskriva hur professionell och erfaren barnläkaren är skapar journalisterna en bild av en läkare som inte begått dråp på ett spädbarn. Åklagaren ställs i ett motsatsförhållande till barnläkaren och framstår därmed som mer osäker och mindre professionell. Barnläkaren framställs som oskyldig vilket i längden får åklagarens arbete i detta fall att framstå som omotiverat. De två parterna, barnläkaren och åklagaren, blir varandras motsatser och barnläkaren får representera den goda sidan. I DN och AB beskrivs konflikten som en händelse där en barnläkare blivit oskyldigt anklagad och fallit som offer för ett okunnigt rättsväsende.
Hur skiljer sig DN och AB i fallet med barnläkaren?
DN publicerade dubbelt så många artiklar som AB. Rättegången mot barnläkaren var ett uppseendeväckande fall och Aftonbladets nämnvärt lägre deltagande i rapporteringen kan därför ses som förvånande. Den åtalade hade lång erfarenhet som barnläkare och brottsmisstanken var dråp på barn. Hon hade i egenskap av barnläkare en hög status i samhället. Kvällspressen eftersträvar en gemenskap med läsaren, ”Vi är på er sida” och ”Vi värjer de små mot de stora”. Kvällspressen berättar oftare om enskilda personer som befinner sig i ovanliga situationer. Barnläkaren tillhör i det här fallet de ”stora” genom sin höga status i samhället. Det går därför att argumentera för att det borde ha varit ett typiskt intressant fall för Aftonbladet.
Anledningen till att DN väljer att lägga så stor fokus vid barnläkarfallet kan bottna i att det finns ett stort intresse hos läsekretsen. Morgonpressen förlitar sig på sina källor. Genom att lägga tyngdpunkt på källornas utsagor anammar storstadspressen ofta källornas språk och källorna är
44
de naturliga läsarna. Vi har med hjälp av vår kvantitativa innehållsanalys kunnat visa att DN i störst utsträckning citerar läkare som inte är inblandade i fallet, i många fall för att höra deras åsikter. Läkare har som vi tidigare redovisat en hög status i samhället. Slutsatsen blir att de citerade har hög status i samhället, de får uttrycka sig om en konflikt som utspelar sig på en hög nivå i samhället och därmed blir även de naturliga läsarna personer som har hög status i samhället. Forskning har visat att personer som läser DN är mer högutbildade än personer som läser AB (Weibull 2007, s. 385). De källor som DN använder sig av, oberoende läkare, är inte aktörer i fallet. AB däremot väljer i störst utsträckning att citera de som är direkt inblandade, till exempel barnläkarens advokat. De personer som direkt är inblandade i fallet får alltså utrymme att tala för sin sak i AB. DN visar på en strävan att gå mer på djupet, att skriva om orsaker och konsekvenser för barnläkarfallet. För att kunna publicera djupgående artiklar blir de beroende av sina källors uttalanden på ett annat sätt än vad AB blir.
I resultatet kan man se ett försök från Aftonbladets sida att ta den lilla människans parti, föräldrarnas. Flickans mamma är en av de personer som AB citerar mest under hela tidsperioden. De är även, för att knyta an till Bourdieu, de personer i den här utredningen som innehar lägst status av de inblandade i fallet. Att hålla den lilla människan om ryggen är ett typiskt drag hos kvällspressen.
Aftonbladet fokuserar i större utsträckning på barnläkarens skuld eller oskuld medan DN väljer att lyfta fram vilka bevis och argument som talade för och mot barnläkaren. Detta tyder återigen på AB:s strävan efter att personifiera nyheter och att dramatisera. Vi har också kunnat se att DN dels citerar personer som inte är direkta aktörer och strävar också efter att gå mer på djupet. Redan i den inledande fasen av rapporteringen publiceras flera artiklar som fokuserar på vilka effekter fallet kan få för sjukvården.
Vilken betydelse hade källornas sociala status för hur frågan hanterades på tidningarna?
Genomgående har vår undersökning visat att det är personer med hög status som citeras mest i artiklarna som berör fallet. Det är då främst läkare och jurister som intervjuades. Vi har kunnat se, via både textanalysen och innehållsanalysen, att personer som tillhör sjukvården intervjuades i mycket högre grad än de som hämtar sin legitimitet från rättsväsendet. Dagens Nyheter och
45
Aftonbladet ställde sig alltså bakom den sida som hämtar sin legitimitet i civilsamhället, precis som de själva gör. De personer som prioriterades på tidningarna var sådana med hög status i samhället och vars yrkesroll det är att tjäna sina medmänniskor. Innehållsanalysen visade att dessa personer, oftast läkare, genomgående fick uttala åsikter som var till fördel för barnläkaren. Vi menar att det faktum att de hade så hög status och att de hämtade sin legitimitet från civilsamhället gav de större utrymme att komma till tals och säga vad de tyckte. Deras argument och farhågor, till exempel Lagercrantz rädsla för att sjukvården skulle drabbas negativt, var sedan återkommande i rapporteringen ändå fram till att domen kom.
En stängd värld
Det som också skedde, till följd av att konflikten pågick så högt upp i samhället, var att debatten fördes över huvudet på läsarna. Det blir tydligt i textanalysen av de två debattartiklar vi valt ut. Lagercrantz uttrycker i sin debattartikel kritik mot åklagaren, och antyder att åklagaren inte kan förstå hur arbetet på ett sjukhus går till. Han gör det då omöjligt för läsarna att dela hans värld. Visserligen, genom att skriva en debattartikel bjuder han läsarna att dela åsikten att åklagaren har gjort fel. Men när han positionerar läkarna över åklagaren, positionerar han även läkarna över läsarna. Han använder sig av ett svårtillgängligt språk som kan vara svårt att förstå om man inte är påläst inom medicin. Som exempel skriver han ”aktiv eutanasi”, ett medicinskt uttryck. Genom att inte förklara vad det betyder stänger han ute de personer som inte förstår. Lagercrantz placerar sig högt på den sociala skalan (Nerman 1973, s. 26) samtidigt som han ser ner på dem han talar om och till. Han försöker bjuda in läsaren att dela detta synsätt med honom men ger inte läsaren mycket möjlighet att relatera till och identifiera sig med det han säger. Det skapas en maktrelation där läkarna står över både läsare och åklagare, och konflikten blir otillänglig för alla utom läkare. Konflikten som Lagercrantz beskriver utspelar sig i en stängd värld, mellan åklagare och läkare, och läsarna får liten, nästan ingen, möjlighet att delta.
Samma fenomen kan man se i kodningen av DN:s artiklar, där journalisterna huvudsakligen valt att intervjua andra läkare. Genom att göra läkarna till huvudkällor, där de både för förklara hur sjukvården ser ut samtidigt som de får uttrycka sina farhågor, blir de både offer och aktörer. Vi har, av 96 artiklar, hittat en artikel där journalisten vänt sig till en privatperson som får uttrycka sina känslor inför fallet. Genom att genomgående vända sig till personer med hög social status utestängs resten av befolkningen från konflikten.
46
Hur ser de ideologiska föreställningar som genomsyrar texterna ut?
Tydligast har vi kunnat upptäcka två ideologier som genomsyrar debatten i fallet med barnläkaren. Det är sjukvårdens ideologi som hamnar i konflikt med rättsväsendets ideologi.
Lagen går inte att applicera på sjukvården
Lagercrantz hämtar sin legitimitet från civilsamhället. Han argumenterar för det som är bäst för sjukvården och i förlängningen medborgarna i Sverige. Han menar att åklagarens ingripande kommer göra det svårare för en medmänsklig sjukvård att existera i Sverige. Rättsväsendet får i Lagercrantz debattartikel agera hinder för värdigt liv och därmed målas det upp en bild av ett rättsväsende som inte vill medborgarna väl, utan enbart bryr sig om att lagen följs.
Lagercrantz använder sig i sin debattartikel av teman som befäster tanken om vilken ideologi som styr sjukvården i Sverige, det vill säga den som förklarar läkares arbete som byggt på vetenskapen och alltid motiverat av patienternas behov. Genom att indirekt säga att åklagarna inte förstår hur läkare arbetar säger Lagercrantz att lagen inte är kompatibel med sjukvården. Han reproducerar den idé som finns om sjukvården samtidigt som han utmanar tanken om Sverige som ett rättssamhälle. Lagercrantz använder sig av läkarkårens höga position i samhället när han kritiserar åklagaren. När han påpekar att åklagarna inte förstår hur läkarna jobbar säger han samtidigt att vem som helst inte kan förstå detta. För att kunna bli läkare krävs det först en akademisk utbildning på nästan sex år, och även efter det fortsätter utbildningen på sjukhusen. Efter det tar det knappt sju år till för att bli specialistläkare. Lagercrantz använder sig av den erkända status och höga position i samhället som läkare har i sin kritik mot åklagaren. Åklagaren har inte gått igenom en läkares utbildning och har omöjligt tillräcklig med kunskap för att bedöma en läkares arbete. Den bild av verkligheten som Lagercrantz förmedlar sätter läkare på en högre position i samhället än åklagare, både intellektuellt och praktiskt. Läkare jobbar för att rädda liv, och åklagaren har genom sitt ingripande förstört för läkarna. Det blir en fråga om status och erkännande där åklagarens position i samhället ställs mot barnläkarens. Genom att placera läkarna på en högre position ger han även läkarna, och därmed sig själv, tolkningsföreträde när det kommer till att bedöma om barnläkaren har begått ett brott eller inte. Den bild av verkligheten som Lagercrantz beskriver är alltså en värld där läkarna har tolkningsföreträde framför lagen när det kommer till frågor som gäller sjukvården.
47
I en annan debattartikel, skriven av bland annat Gunnar Sjörs och Barbro Diderholm, återanvänds Lagercrantz argument: ”I debattinlägg av Hugo Lagercrantz och Torbjörn Tännsjö har det aktuella barnets svåra situation använts som argument för ett generellt, mer restriktivt förhållningssätt vid handläggningen av höggradigt underburna barn.” 2009-03-21. Skribenterna reproducerar den bild av verkligheten som Lagercrantz befäster i sin debattartikel. Det tyder på att den ideologi som Lagercrantz argumenterar för följer med och influerar den fortsatta rapporteringen i barnläkarfallet.
När debattredaktionen beslutar om vilka artiklar som ska publiceras tar de bland annat hänsyn till skribentens profil och vilket ämne denne skriver om. Så när de publicerar Lagercrantz artikel bekräftar redaktionen läkarnas höga status och deras rätt att sätta sig emot de lagar som styr Sverige. Det betyder inte att DN debatt håller med Lagercrantz, men de anser att hans resonemang är viktiga nog och bör tillföras i debatten om barnläkarfallet.
Lagen över alla, förutom de som lagför
Det övergripande tema som genomsyrar debattartikeln som bland att åklagare Peter Claeson skrivit är att ingen står över lagen. Genom att upprepade gånger poängtera att alla människor lyder under lagen ogiltigförklarar åklagarna Lagercrantz argument. De kritiserar hur Lagercrantz kan ifrågasätta åklagaren när hon inte gjort annat än sitt jobb, och det är som vi tidigare pekat på, ett sätt att ta ifrån åklagaren ansvaret för sitt handlande. Hon blir ett verktyg i rättsväsendets strävan efter att lagföra brottslingar. Att alla står under lagen är åklagarnas huvudtes, men de själva ursäktas från denna allmänsanning som alla andra måste förhålla sig till. Genom att ta ifrån åklagaren ansvar för sina beslut gör de henne oantastlig för kritik. De jämställer läkare och läsare, vilket ger läsaren en möjlighet att relatera till åklagarnas argument. Men den bild av verkligheten som präglar åklagarnas artikel lyfter åklagarna över alla andra. På samma sätt som Lagercrantz sätter läkarna på en högre position, tilldelar åklagarna de som i sitt yrke har att lagföra högre status än läkarna (och läsarna).
Liknande resonemang som åklagarna för återkommer i Oisin Cantwells nyhetskrönika som vi analyserat. Han pekar på det självklara i att alla kan misstänkas för brott, även läkare. När han gör det placerar han barnläkaren, och andra läkare, på samma nivå som läsarna. Det går i linje med den ideologi som finns hos kvällspressen, att ”värja de stora mot de små” (Nerman 1973, s.
48
50). Cantwell höjer dock inte åklagarna, snarare sänker han de genom att kalla de skolbarn inför den kunskap som barnläkaren besitter.
49
Diskussion
Denna undersökning har visat att journalisterna redan inledningsvis tog parti för en person som var misstänkt för dråp på barn. Både innehållsanalysen och textanalysen har visat att journalisternas texter skrevs till fördel för barnläkaren. Med stöd i Bourdieu har vi kunnat argumentera för att det beror på barnläkarens höga status i civilsamhället. I de två nyhetsartiklar vi analyserat har vi sett samma sätt att beskriva barnläkaren, som erfaren och professionell. Hennes motpol blir åklagaren som under rättegången fick anta rollen som underlägsen, både intellektuellt och yrkesmässigt. Föräldrarna till flickan som dött får en relativt liten roll i rapporteringen. Med tanke på att det är de som är de största förlorarna, de som drabbats värst, kan det anses förvånansvärt att det inte las större fokus på dem och deras berättelse. Istället fick advokaten och oberoende läkare dominera nyhetsflödet. Oberoende jurister fick ett försvinnande litet utrymme i de artiklar som publicerades. Med det sagt behöver inte det betyda att journalisterna valt att inte intervjua dem. Det kan snarare vara så att journalisterna velat intervjua oberoende jurister, men att dessa avböjt. En möjlig förklaring till varför läkarna citerades i mycket större utsträckning än jurister kan bero på att många läkare kunde relatera till den situation barnäkaren befann sig i på ett sätt som juristerna kanske inte kunde. Vi tror att det kan bero på två faktorer, dels att juristerna av naturliga anledningar inte känt sig tillräckligt insatta i fallet och dels som en försiktighetsåtgärd. Det kan ha varit så att de inte ville uttala sig i ett fall som senare kommer avgöras i domstol.
Resultatet visade att de citat som gjorde ställningstagande för barnläkaren ofta placerades tidigt i texten (i rubrik och ingress). Om man utgår från att en läsare först läser rubrik och ingress, och i vissa fall bara rubrik och ingress för att sedan bläddra vidare, kommer det vara dessa avsnitt i artikeln som har störst påverkan på läsaren. Men att placera citat som uttrycker starka åsikter ingår också i en logik som strävar efter att locka in läsaren i texten. Tillsammans med resonemanget vi förde i förra stycket behöver det här resultatet inte betyda att journalisterna gjorde ett ställningstagande. Det kan vara så att läkare varit mer benägna att uttala sig, vilket gör deras uttalanden mer lättillgängliga för journalisterna och det faktum att citat som försvarade barnläkaren placerades tidigt i texten beror på att journalisterna vill lyfta konflikten för att locka in läsaren i texten.
50
Undersökningen har också visat att det finns en tydlig splittring mellan sjukvården och rättsväsendet, där båda gör anspråk på den absoluta sanningen om hur samhället fungerar och bör fungera och vilka regler och lagar som bör gälla. Det blir tydligt i de två debattartiklar vi analyserat att läkarna rättfärdigar och grundar sina argument på en slags medmänsklighet. Åklagarna hänvisar till det svenska rättsystemet som den yttersta instansen och det absoluta rättesnöret. DN:s debattsida blir arenan där denna konflikt utspelar sig.
Vidare forskning
Eftersom vårt resultat visade att både läkare och journalister tog barnläkarens parti tycker vi att det vore intressant att jämföra detta resultat med ett annat fall där den misstänkte har hög status i samhället, för att kunna jämföra de olika resultaten. Det skulle också vara viktigt för medieforskningen att undersöka hur journalisterna rapporterar om ett rättsfall där den misstänkte har låg status i samhället. Eftersom vi har haft en begränsad tid på oss har vi inte kunnat undersöka rapporteringen och debatten i andra tidningar än Dagens Nyheter och Aftonbladet. Det vore dock intressant att utöka undersökningen till att innefatta fler tidningar och på så sätt kunna se om det resultat vi funnit är representativt för fler medier.
51
Litteratur
Böcker
Asp, Kent (1999). Mäktiga eller maktlösa? Medierna inför 2000-talet. I: Ulla Carlsson (red) Medierna i samhället. Göteborg: Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red) (2005). Textens mening och makt, uppl.2. Lund: Studentlitteratur.
Ekelöf, P O & Edelstam, H (2011). Rättegång, första häftet. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Ekelöf, P O, Edelstam, H & Pauli, M (2011). Rättegång, femte häftet. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Wängerud, Lena (2012). Metodpraktikan, uppl.4. Norstedt juridik.
Järvinen, Margaretha (2007). Pierre Bourdieu. I: Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (red). Klassisk och modern samhällsteori. Lund: Studenlitteratur
Lundgren, Kristina, Ney, Birgitta & Thurén, Torsten (1999). Nyheter: att läsa tidningstext. Stockholm: Ordfront.
Winther Jorgensen, Marianne & Philips, Louise (2000). Diskursanalys, teori och metod. Lund: Studentlitteratur
Uppsatser och avhandlingar
Danielsson, Alexander & Jörlund, Caroline. 2012. Vem är den kvinnliga gärningsmannen – en diskursanalys om skillnader i medierapporteringen av manliga och kvinnliga gärningsmän. Lunds universitet.
Farneman, Matilda. 2011. Valda verkligheter – En studie om svenska och engelska tidningars konstruerande av verklighet i rapporteringen kring Julian Assange. Södertörns högskola.
52
Rapporter
Färdigh, M A & Westlund, O (2010). Kvällspress två punkt noll? I: Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) Nordiskt ljus. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet
Weibull, Lennart (2007). Medieförtroende och medieanvändning. I: Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) Det nya Sverige. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet
Elektroniska källor
Svenska läkarförbundet (2013) Läkarförbundets etiska regler. (Elektronisk) Tillgänglig: http://www.slf.se/upload/Lakarforbundet/Trycksaker/PDFer/Etiska%20regler%202010_webb.pdf
Artiklar
Lagercrantz, Hugo (2009). Åklagaren har allvarligt skadat vår barnsjukvård. Dagens Nyheter, 7 mars.
Lejnefors, Erika, Söderman, Henrik & Claeson, Peter (2009). Horribelt, Lagercrantz. Dagens Nyheter, 10 mars.
Cantwell, Oisin (2011). Föräldrarna får inga svar. Aftonbladet, 16 september.
Lisinski, Stefan (2011). Åklagaren: Läkaren dödade av medkänsla. Dagens Nyheter, 4 oktober.
Bilagor
Sökord
Sökord vi använder i Mediearkivet är följande: Barnläkare/n + tiopental Barnläkare/n + Astrid Lindgren Astrid Lindgren/s + åtal + läkare/n Spädbarn/et + tiopental Barnläakre/n + Linnéa
53
Linnéa + tiopental Barnläkare/n + dråp Barnläkare/n + dödshjälp Linnéa + dråp Solna tingsrätt + läkare/n Barnläkare/n + dom Barnläkare/n + död Barnläkare/n + friad Barnläkare/n + misstänkt Sjuksköterska + tiopental Sjuksköterska/undersköterska + dråp Sjuksköterska/undersköterska + rättegång Sjuksköterska/undersköterska + barnläkaren Barnläkare/n Astrid Lindgren/s + läkare + misstänkt Barnläkare/n + domstol Barnläkardomen Överläkare/n + tiopental
Frågor till texten
Vad vill vi undersöka med textanalysen? - Vilka diskurser kan man utläsa ur texten? - Producerar eller reproducerar diskurser man diskurser? - Var hämtar skribenten sin legitimitet? - Hur aktiv är journalisten? - Vad är det för skillnad mellan Dn:s och Aftonbladets rapportering? Vad handlar texten om?
1. Vilka belägg har man för sin ståndpunkt?
2. Från vilket perspektiv berättas händelsen?
54
3. Vilka diskurser bygger texten på?
4. Vilka diskussioner kommer upp/ vilka diskussioner ger händelsen upphov till?
5. Har texten anknytning till tidigare artiklar?
6. Hur presenteras konflikten?
7. Vilka presenteras som deltagare i konfliken?
8. Hur stort ansvar läggs på barnläkaren? Hur stor plats får barnläkaren? Hur talas det om barnläkarens handlande?
9. Talas det om föräldrarna? Hur?
10. Utmanar skribenten rådande normer? Vetenskapliga eller juridiska?
11. Bjuder skribenten in läsarna i en gemenskap, eller utspelar sig konflikten över huvudet på publiken?
12. Vilket tema har rubriken?
13. Har rubriken täckning i texten?
14. Vilket tema har ingressen?
15. Hur beskriver man de personer och händelser som omnämns i artikeln?
16. Används metaforer?
17. Hur används modaliteter?
18. Vilka citeras? Vad får de säga? Vilken status har de?
19. Är urvalet av de citerade tendentiöst?
20. Är det en öppen eller sluten text? Finns det en redan från början dragen slutsats eller öppnar den för läsarens tolkningar?
21. Hur beskrivs källor och aktörer? Får de vara subjekt och aktörer eller objekt och offer?
22. Används aktiv eller passivkonstruktioner av verben, han slogs ned eller någon slog ned honom.
23. Hur ser valet av anföringsord ut?
24. Används symboler?
25. Dramatiseras händelsen?
26. Förekommer värdeladdade ord?
27. Förekommer kontraster?
Arena eller aktör
55
28. Syns skribenten i texten?
29. Har skribenten talat direkt med källan?
30. Varifrån kommer uppslaget?
31. Hur förhåller sig skribenten till källorna/aktörerna? (Som en objektiv åskådare, som en tyckare, som en deltagare).
32. Vad har man för källor?
33. Vem är skribenten?
- Diskursiv praktik Hur ser produktionsförhållanden ut? Intervjun med dn debatt - Nerman, texten sedd som drama. Till nyhetsartiklarna, i ett försök att synliggöra vad de olika medierna presenterar för världsbild. Scenen: Vad kallas den? Hur detaljerat iakttas den? Är den realistisk? Hur används den? Aktörer: Är de individer? Anonyma? Grupp? “Företrädare”? Vad kallas de? Hur beskrivs de? Får de huvud- eller biroll? Hur får de framträda? Vad får de säga? I vilka situationer - sammanhang - sätts de in i? Hur sätts de i förbindelse med varandra? (Med scenen?) Handlingen: Hur byggs den upp?
56
Dramatiskt: i scener, repliker? Hur förändras bilden? Hur tolkas och benämns det som sker? Mot vilken bakgrund sätts det in? (Nerman, : 55-57)
Kodbok
Kodschema till artiklarna
1. ArtikelID
2. Rubrik
3. Ingress
4. Kodare
1. Sarah van der Stad
2. Beatrice Åström
5. Kodardatum
6. Tidning
1. Aftonbladet
2. Dagens Nyheter
7. Period
1. Barnläkaren grips, häktas och släpps - 2009-03-02
2. Förundersökningen är klar - 2009-10-06
3. Åtalet kommer och rättegången skjuts upp - 2010-02-01
4. Expertutlåtande om blodanalysen kommer 2011-03
5. Rättegången startar och barnläkaren frias - 2011-09-13
8. Publiceringsdatum
57
9. Artikeltyp
1. Nyhet
2. Krönika
3. Debattartikel
4. Ledare (osignerad)
5. Ledare (signerad)
6. Analys
10. Upphovsman
1. Journalist
2. Läkare
3. Åklagare
4. Advokat
5. Expert
6. Annan
11. Skribent
12. Varifrån kommer uppslaget?
1. Bevakning
2. TT
3. Inbjudan
4. Egen idé
5. Annan
6. Vet ej
13. Händelsedominans i rubrik och ingress
1. Flickans död
2. Gripandet
3. Häktningen
4. Åtalet
5. Utredningen
6. Rättegången
7. Domen
8. Läkemedelsutredningen
58
9. Annan
14. Temadominans i rubrik och ingress
1. Brott
2. Skuld
3. Oskuld
4. Argument/motargument
5. Bevis/motbevis
6. Ifrågasättande av åtalet
7. Effekter av rättegången
8. Annan
15. Scen
1. Sjukhuset
2. Rättsalen
3. Hos föräldrarna
4. Abstrakt rum
5. Annan
16. Orsak till handlande
1. Brott med uppsåt
2. Brott genom ovarsamhet
3. Brott som samarithandling
4. Inget brott men misstag
5. Inget brott alls
6. Annan
7. Vet ej
8. Brott
9. Inte alls
17. Polis och åklagares handlande
1. Motiverat
2. Omotiverat
3. Annan
4. Vet ej
59
5. Inte alls
18. Placering
1. I topp till vänster
2. Botten
3. Spalt
4. Mitten
5. I topp till höger
6. Ingår i uppslag
7. Helsida
8. Vet ej
19. Ställningstagande i rubrik och ingress
1. Barnläkaren bör inte misstänkas
2. Barnläkaren bör misstänkas
3. Varken eller
4. Frågan tas inte upp
5. Vet ej
Kodschema till citaten
1. CitatID
2. ArtikelID
3. Rubrik
4. Kodare
1. Sarah van der Stad
2. Beatrice Åström
5. Kodardatum
6. Period
1. Barnläkaren grips, häktas och släpps - 2009-03-02
2. Förundersökningen är klar - 2009-10-06
3. Åtalet kommer och rättegången skjuts upp - 2010-02-01
4. Expertutlåtande om blodanalysen kommer 2011-03
5. Rättegången startar och barnläkaren frias - 2011-09-13
60
7. Tidning
1. Aftonbladet
2. Dagens Nyheter
8. Publiceringsdatum
9. Artikeltyp
1. Nyhet
2. Krönika
3. Debattartikel
4. Ledare (osignerad)
5. Ledare (signerad)
6. Analys
10. Upphovsman
1. Journalist
2. Läkare
3. Åklagare
4. Advokat
5. Expert
6. Annan
11. Citerad
1. Barnläkaren
2. Föräldrarna
3. Släkting till barnet
4. Advokaten
5. Åklagare Peter Claeson
6. Läkare
7. Sköterska
8. Jurist
9. Tingsrätten
10. Professor
11. Vittne sköterska
12. Anonym
61
13. Annan
14. Vittne expert
15. Vittne läkare
16. Målsägarbiträde
17. Privatperson
18. Socialstyrelsen
19. Åklagare Elisabeth Brandt
20. Lagen
21. Göran Hägglund
22. Präst
23. Riksdagsledamot
24. Undersköterska
25. Expert
12. Roll
1. Direkt aktör
2. Indirekt aktör
3. Källa
4. Aktör och källa
5. Annan
13. Har journalisten pratat direkt med den citerade?
1. Ja
2. Nej
3. Går inte att bestämma
14. Rankning
1. Tingsrätten, lagen
2. Advokaten, läkare, målsägarbiträde, åklagare, Socialstyrelsen, barnläkaren, socialministern
3. Professorer, politiker
4. Sjuksköterskor, undersköterskor (flickans mamma var undersköterska)
5. Vet ej
15. Citathändelse
62
1. Flickans död
2. Gripandet
3. Häktningen
4. Åtalet
5. Utredningen
6. Rättegången
7. Domen
8. Läkemedelsutredningen
9. Mord
10. Sjukhusvistelsen
11. Vårdrutiner
12. Annat
16. Citattema
1. Brott
2. Skuld
3. Oskuld
4. Argument/motargument
5. Bevis/motbevis
6. Ifrågasättande av rättegången
7. Annan
8. Effekter av rättegången
17. Ställningstagande
1. Barnläkaren bör inte misstänkas
2. Barnläkaren bör misstänkas
3. Varken eller
4. Frågan tas inte upp
5. Går ej att bestämma
18. Belägg
1. Otillräckliga bevis
2. Tillräckliga bevis
3. Annan
63
4. Upplevda situationer
19. Placering
1. Rubrik
2. Ingress
3. Först i brödtext
4. Brödtext
5. Bildtext
20. Citatet
