lördag 28 januari 2012

Synpunkter om evidensbaserad vård




Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.







Om jag blivit chef på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning skulle ett av mina mål ha varit att utsätta all forskning för kritisk granskning - inte för att jag är emot forskning, jag är uttalat positiv till forskning -  men för att jag är emot att forskaren ses som en gudom som ingen vågar kritisera och att forskningsresultat är det enda som räknas av vissa numera.

Följande artikel är läsvärd


Evidence-Based Medicine: Neither Good Evidence nor Good Medicine





Professor Jörgen Nordenström KI trycker bestämt på den viktigaste aspekten på evidensbaserad vård - att kliniska beslut och råd till patienter ALDRIG får vara baserade enbart på evidens utan att "vetenskapliga data måste integreras med kliniskt omdöme"



Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes spår

Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes spår

sAuthorsName
sKeyWords
Jörgen Nordenström

Denna första svenska handbok i EBMs grunder leder läsaren, steg för steg, genom en process som utgår från en patients sjukhistoria via informationssökning och kritisk litteraturgranskning till en behandlingsrekommendation. Till hjälp i denna process har världens mest kända detektivpar anlitats, nämligen Sherlock Holmes och Dr. John Watson.
Evidensbaserad medicin (EBM) innebär att bästa vetenskapliga underlag tillsammans med beprövad erfarenhet utnyttjas för beslut om vård av enskilda patienter.




Från en text som jag sammanställt för att använda i undervisning av sjuksköterskor om jag blivit chef på KS neo:


 Numera talas mycket om evidensbaserad kunskap och mycket mindre om den beprövade erfarenheten.
Socialstyrelsen knyter samman de båda begreppen i sina författningar.
Så här skriver Jörgen Nordenström, professor i kirurgi vid Karolinska institutet i sin bok ”Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår” 2006:

Applikationen av EBM (evidens based medicin) bygger på tre viktiga principer:
God vård bygger på objektiva data:
det finns behov av kliniskt relevant information
nya forskningsrön förändrar vården
ett livslångt lärande är nödvändigt
Det finns en evidenshierarki:
vissa bevis är starkare än andra
bevis så högt upp i hierarkin som möjligt ska användas
man måste veta på vilken evidensnivå man grundat ett kliniskt beslut

Enbart vetenskapliga data räcker inte:
vetenskapliga data är i sig själv aldrig tillräckliga för att fatta kliniska beslut eller för att ge patientrekommendationer
vetenskapliga data måste integreras med kliniskt omdöme

Nordenströms bok handlar om den medicinska vården men budskapet kan överföras direkt, också till omvårdnaden:
Bara vetenskapliga bevis räcker inte utan måste integreras med kliniskt omdöme.
Det som Nordenström kallar ”kliniskt omdöme” är den ”vetskap” som många erfarna sjuksköterskor bygger sina bedömningar och vårdhandlingar på.
Det är kärnan i den kunskap 
som skulle ligga till grund för den självständiga yrkesrollen.

Skalet runt kärnan skulle vara alla de vetenskapliga undersökningar 
som äldre sjuksköterskor skulle göra 
för att lyfta fram, granska och bevisa - eller förkasta - 
sin erfarenhetsbyggda och nedärvda kunskap.

Numera kallar man gammal kunskap för myter.
Konsekvenserna har blivit förödande för patienterna.

Gammal kunskap bygger också den på forskning - men den finns inte på Internet idag och då ses den inte som relevant.

Exempel på borttappad kunskap kan man läsa om i följande artikel: