Om att bryta sönder en civilisation - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Om att sluta bygga kunskap och börja utöva makt - - - - - - - -

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.

Min bild av den svenska sjukvården idag är att den är på väg att falla samman som ett korthus. Flera olika faktorer har samverkat. Vården har fungerat allt sämre sedan det obekymrade 90-talet. Nu går det utför med snabb hastighet. Svårt fysiskt sjuka människor skickas hem från sjukhusen – ibland mitt i natten – till vård av omsorgspersonal som inte ens har undersköterskekompetens. Barn med medfödda sjukdomar vårdas på BB av sina föräldrar och av barnmorskor som saknar utbildning om sjuka barn. Svårt psykiskt sjuka människor, traumatiserade av olika övergrepp, erbjuds behandling med psykofarmaka men inte kontakt med terapeut som kan hjälpa dem att bearbeta och bli friska.

Att vårdens personal inte har den kunskap som krävs för att ge adekvat vård till den enskilde gör patienter/boende sjukare än de skulle behöva bli. Det kostar pengar. Det leder till onödigt lidande och det är svårt att se var denna utveckling kommer att leda oss.

Så här tänker jag. Ett samhälle behöver förebilder, människor som står för moraliska värderingar, som leder verksamheter men omsorg om MÄNNISKAN – inte om pengarna och apparaterna. Man frågar sig varför vissa barn blir mobbade i skolan. Jag tänker att det beror på barnens förebilder. Om någon lärare visar att han/hon tycker att mobbing är OK saknas den gränssättning som behövs för att förhindra mobbing. Om föräldrar berättar hemma om hur de trakasserar arbetskamrater och manipulerar sina chefers möjlighet att leda, tar många barn upp de attityderna. Om en chef visar sina anställda att han/hon är orättvis och har favoriter skapas svåra problem. Om ett lands politiker accepterar ett system som ger dem hög pension resten av livet, efter några år i Riksdagen, samtidigt som de ställer krav på att chefsläkare ska spara på sjuka människors vård skadar de sin egen trovärdighet förutom att de visar att det är OK att utnyttja samhällets resurser utan skrupler. Jag läste för några år sedan att nivån på vissa politikers ersättning när de är hemma för sjuka barn utgår från deras reella lön samtidigt som det finns ett tak för andra – eller så var det att alla andra får 80 % av inkomsten medan politikerna får 100 % - jag minns inte säkert. Oavsett hur det var så blir alla vi som lever i samhället påverkade av de orättvisor vi ser. Politiker har tagit beslut om att svårt sjuka människor ska utförsäkras ur sjukförsäkringssystemet medan de själva, som sagt, får högre ersättning än andra om de måste vara hemma för sjukt barn.

Vi lever i ett väldigt sjukt samhälle där väldigt många lyckats ta sig till en position där de roffar åt sig för egen del, utan att bry sig om hur andra drabbas.

Man har hört om hur makten har byggts i olika länder och regioner genom åren. Den som har makt – och vill öka den - börjar vanligen med att försämra människors utbildning.

En annan makt faktor som kan försvaga stora grupper är att försämra sjukvården. När människor i ett samhälle blir upptagna med det basala – om de ska får vård om de blir sjuka, hur de ska överleva om deras sjukdom inte godkänns av Försäkringskassan, hur det ska gå för deras svårt sjuka föräldrar som lämnas ensamma stor del av dygnet trots svår demens och som pysslas om av människor utan adekvat utbildning, som många gånger talar mycket dålig svenska – minskar deras förmåga att agera mot orättvisor och förtryck.

Som jag ser det är det hög tid att vi vanliga människor sätter stopp för den snabbt växande korruptionen. Marcus Birro skriver i ett av sina inlägg i Expressen 2011 att Sverige nu är det fjärde mest korrupta landet i världen. Som jag ser det är en orsak att vi svenska är så naiva.

För två år sedan hade Sverige minst korruption i hela världen. I år ligger vi på plats fyra - och det var innan Göteborgshärvan avslöjades. I själva verket tror jag det är enklare att tiga ihjäl en muthärva i Sverige än i Italien eftersom det finns en sorts kollektiv uppfattning i Sverige att vi "inte gör sådant här".

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2190045/marcus-birro-tror-vi-pa-allvar-att-vi-ar-forskonade-fran-korruption-for-att-vi-bor-i-sverige

Георгий Дмитриев - У старого маяка At the Old Lighthouse by George Dmitriev