Ami Hommel, ordförande för Svensk sjuksköterskeförening. Lotta Olsson (M), specialistsjuksköterska, riksdagsledamot Örebro län. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), specialistsjuksköterska, riksdagsledamot Västerbottens län. Ingalill Rahm Hallberg, professor emerita, Lunds universitet. Hans-Inge Persson, författare och närståenderepresentant inom sjukvården. Alexandra Charles von Hofsten, ordförande för 1,6 miljonerklubben.
”Rasera inte kvaliteten i specialistutbildningarna”
Att vården har en kvalitet i världsklass är inte en tillfällighet,
välutbildade sjuksköterskor är en del av den framgångssagan,
skriver flera debattörer.
Publicerad: 2020-02-14 07:00
Skriven av: Ami Hommel, Lotta Olsson, Elisabeth Björnsdotter Rahm, Ingalill Rahm Hallberg,
Hans-Inge Persson, Alexandra Charles von Hofsten
Den svenska hälso- och sjukvården är i världsklass. Kritiken mot hälso- och sjukvården bottnar mestadels i tillgången till vård, inte i kritik mot kvalitet i vården. Att vården har en kvalitet i världsklass är inte en tillfällighet, välutbildade sjuksköterskor är en del av den framgångssagan. Bara genom hög kompetens har den rationalisering och kvalitetsutveckling som genomförts i vården varit möjlig. Nu kan allt detta vara på väg att raseras.
I utredningen Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter finns inga förslag som förbättrar sjuksköterskors specialistutbildning. I stället innebär flera förslag allvarliga försämringar, något vi ser mycket allvarligt på.
Utredningen föreslår att endast tre specialistutbildningar, som alla avser högspecialiserad vård inom anestesi, intensivvård och operation, ska finnas kvar, då dessa bedöms som samhällsviktiga. Innehållet i all annan specialistutbildning ska lärosätena själva få besluta om.
Det ökar risken för att sjuksköterskor får gå kurser eller internutbildningar i stället för utbildningsprogram som leder till examen. Förslaget uppfyller inte alls behovet av specialistsjuksköterskans kompetens inom all hälso- och sjukvård som till exempel primärvård, vård av äldre personer, psykiatrisk vård, cancervård, elevhälsovård och barnhälsovård.
Även inom dessa områden behövs en statlig reglering och ekonomiska resurser för att sjuksköterskors specialistutbildningar ska bli likvärdiga över hela landet.
Utredningen har förbisett hälso- och sjukvårdens stora förändringar. Antalet slutenvårdsplatser minskar och allt mer kvalificerad vård sker utanför sjukhusen. Specialistsjuksköterskorna och den kunskap de bidrar med i det interprofessionella teamet är en förutsättning för säker vård.
En större andel av sjukvårdens resurser behöver riktas mot personer med långvariga sjukdomstillstånd samt för att förebygga ohälsa och sjukdom. Då behövs statliga satsningar på nationellt reglerade specialistutbildningar för framtidens nära vård, som ska ansvara för hälsofrämjande arbete och vårdinsatser för personer med komplexa vårdbehov vid långvariga fysiska och psykiatriska sjukdomar.
I den nära vården måste andelen distriktssköterskor vara tillräcklig för att patienten ska möta relevant kompetens som i partnerskap med patienten kan bedöma, planera, utföra och utvärdera omvårdnaden samt arbeta hälsofrämjande.
Utredningen föreslår att det inte ska finnas krav på yrkeserfarenhet som sjuksköterska innan specialistutbildningen. Yrkeserfarenhet före specialisering är betydelsefull för att hitta sin yrkesroll som sjuksköterska och kunna tillgodogöra sig fördjupningen i utbildningen. För att minska andelen avhopp från specialistutbildningen bör staten, inte lärosätena, ställa krav på yrkeserfarenhet före specialisering för sjuksköterskorna.
Utredningen föreslår även att specialistutbildningen inte längre ska kunna ge en magister/masterexamen utan endast en yrkesexamen. Detta är en allvarlig tillbakagång då en yrkesexamen inte garanterar progression inom sjuksköterskans huvudområde omvårdnad. En specialistsjuksköterska med en generell examen inom huvudområdet och en yrkesexamen kan ta avancerade kliniska beslut och utveckla omvårdnaden.
Redan i dag har flera arbetsgivare sett behovet av en högre akademisk kompetens och utvecklat kompetensmodeller som tydliggör behovet av både yrkesexamen och generell examen för att utveckla och säkra kvalitet i vården. Det skulle även vara allvarligt för jämställdheten om en så stor och kvinnodominerad utbildning skulle bli den enda yrkesutbildning på avancerad nivå som enbart leder till en yrkesexamen.
Framtidens specialistutbildningar måste leda till en avancerad omvårdnadskompetens hos sjuksköterskan och leda till en magister/masterexamen i omvårdnad och en yrkesexamen inom vald inriktning och regleras av staten.
Vi uppmanar regeringen och utbildningsdepartementet: Rasera inte kvaliteten i specialistutbildningarna för sjuksköterskor. Bara genom hög kvalitet på sjuksköterskornas specialistutbildning kan den svenska sjukvården fortsätta att hålla en kvalitet i världsklass.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Mitt inlägg på FACEBOOK
Jag vill inte ha kommentarer eller likes på detta inlägg.
Det är för känsligt.
År 1996 kom jag till Karolinska sjukhusets neonatala intensivvårdsavdelning i Solna och upptäckte en katastrofal situation.
Jag hade specialistutbildning och hade tjänstgjort 12 år på neonatal i Jönköping, som hade vård på världsledande nivå på 80-90 talen.
Jag övervägde att byta till neonatalen i Huddinge men blev avrådd av en kollega som kommit dit från länssjukhus i Norrland 5 år tidigare.
"Det var som att komma till ett underutvecklat land", sa hon.
Under mina första 3 år på KS neo iva Solna såg jag runt 45 sjuksköterskor sluta, däribland samtliga tre chefer.
Det visade sig finnas ett informellt ledarskap bestående av läkares älskarinnor, som utövade total kontroll över alla sjuksköterskor inkluderat cheferna. Denna gruppering var mycket lågt utbildad. Man behövde inte utbildning för karriär. Det räckte att träffa läkare på jourrummen eller att vara BFF med en läkares vän.
År 1999 sökte jag chefstjänst som jag inte fick trots bäst meriter. Jag blev informerad av en nytillträdd vårdchef, handplockad utan sedvanligt anställningsförfarande, som helt saknade neonatal kunskap, som nyligen förlorat en tidigare chefsanställning, som tjänstgjort på avdelningen i 1 månad, om att KS gruppens kompetens var så hög att det övergick mitt förstånd.
År 2003 försökte jag starta ett projekt med syfte att lyfta hela sjuksköterskegruppen till den nya akademiska nivå som beslutats om i Vård 77 år 1977. Jag blev erbjuden handledning till doktorsavhandling av en lektor vid KI och en professor knuten till Folkhälsomyndigheten.
Vårdchefen gick till våldssamt angrepp mot en sektionsledare som stöttade mig och min lön sänktes i förhållande till alla kollegors.
När jag skulle skriva uppsats i en utbildning mutades handledaren att hoppa av när tidsramen redan var spräckt pga henne.
År 2007 sökte jag tjänsten som vårdchef med avsikt att lyfta alla sjuksköterskors kompetens till den nivå jag sett i Jkpg, Linköping, Lund och Örebro innan jag kom till Karolinska. Tjänsten gick till en kollega som helt saknade neonatal kompetens.
År 2008 förlorade Karolinska Institutet rätten att examinera grundutbildade sjuksköterskor pga "låg vetenskaplig nivå" och jag utsattes för en svår komplott av läkare som innefattade att ett barn dödades.
År 2009 fick barnkliniken Jkpg, där jag fått min yrkesmässiga fostran, utmärkelsen "Svensk kvalitet", jag utsattes för en falsk Lex Maria och de sista tre svenska överläkarna manövrerades bort av en trojka bestående av utländska läkare och deras älskarinnor. Ett barn dödades på förlossningen för att tvinga bort en svensk läkare.
Samtliga fyra chefssjuksköterskor och Vårdförbundets båda företrädare sa upp sig på < 6 månader.
År 2010 sökte jag tjänsten som vårdchef igen och larmade samtidigt till Karolinskas medicinska ledning på grund av katastrof i läkargruppen med hot och konspirationer som försatte barn i livsfara.
Jag föreslog chefsläkaren att den farligaste utländska läkaren skulle ersättas med Lena Hellström Westas som då tjänstgjorde i Göteborg efter utbildning i Lund. En vecka senare dödades ett barn på avdelningen en natt då jag arbetade. Jag arbetade ytterligare en natt och fick veta att en märklig situation hade uppstått som tydde på brott.
En vecka efter det blev jag anklagad för mord och avstängd.
Ett par dagar senare, när chocken släppt, insåg jag att jag kunde bevisa att man ljög. Man vred då sin anklagelse något och spred den massmedialt. Jag kunde över tid bevisa att även det var lögn.
Min analys av strävan efter att sänka nivån på sjuksköterskors utbildningar är att detta kommer huvudsakligen från Karolinska sjukhusets läkare. De vill inte att sjuksköterskor ska ha hög utbildning för att det minskar läkares forskningsunderlag. Friska patienter är ointressanta för forskare.
Karolinska rankas som nr 12 i världen på Academic Ranking of World Universities in Clinical Medicine and Pharmacy - 2015.
Alla på listan till plats 28 är stora centra in USA och UK.
Hur kan ett land med en befolkning lika stor som i Los Angeles county lika så högt i forskningsresultat?
Jag vet inte hur det ser ut på andra kliniker inom Karolinska men jag vet att de för tidigt födda barnen ges hjärnskador, lungskador, svåra skador på tarmar och ögon mm i enkom för att tillgodose läkarnas behov av stort forskningsunderlag och att taktiken är att hålla Karolinskas sjuksköterskor mycket lågt och till stor del felaktigt utbildade.
Pressen på regeringen och Socialstyrelsens medicinskt okunniga jurister om sänkning av sjuksköterskors utbildningar, att utbildningarna ska tas från högskolan och bli yrkesutbildningar kommer från de läkare på Karolinska. I en debattartikel i Läkartidningen härom veckan räknar man upp en rad problem som kan drabba för tidigt födda barn. Man ljuger.
Nekrotiserande enterokolit - troligen något av det mest plågsamma man kan utsättas för - skulle inte drabba några barn om sjuksköterskor hölls utbildade på adekvat nivå. De exceptionellt svåra infektioner som barnen drabbas av beror på förbud att desinfektera kuvöserna mellan barnen, och att koka tröstnappar, och på att det som ska vara sterilt när det tas i bruk återanvänds osv.
Personalen är som skådespelare i en dålig teater. De öser handsprit över händerna och skryter till föräldrar om handskar och förkläden samtidigt som personalens toalettpapper förvaras i stängda skåp i sterilförrådet och t.ex. inhalationsutrustning, som ska ses som "höggradigt ren" och förvaras så att renheten bevaras efter dekontaminering, vilket är tidsbegränsat, förvaras odaterat i öppna backar i ett smutsigt apparatförråd. Och slangar och sladdar och stetoskop förvaras hängande på väggen insnodda i vanliga el sladdar som legat på golven på vårdsalar där barn dött av svår sepsis.
Läkarna på KS grottar omkring i gamla vårdskador som barn drabbades av på 70-talet innan det fanns tillräckligt goda möjligheter till övervakning av syresättning. Respiratorerna synkroniserade inte med de små barnens andning. Det avgörande för att de ska lyckas är att sjuksköterskor hålls lågt utbildade, skrämda av hot, förvirrade av gaslighting och att olika specialistsjuksköterskor spelas mot varandra.
För tidigt födda barn är inte sjuka. De är bara omogna.
Den ENDA grupp som har den kunskap som krävs för att skydda barnen från vårdrelaterade skador är BARNSJUKSKÖTERSKOR.
Iva sjuksköterskor och barnmorskor kan arbeta i neonatalvård men inte utan att först ha fått lång tids inskolning med barn/ neontalsjuksköterska som mentor. Iva sjuksköterskor och barnmorskor kan inte forska på för tidigt födda barn för att deras medicinska kunskap är knuten till anestetiolog och obstetriker. Specialistsjuksköterskors roll utgår från specialistläkarens kunskap. Enbart pediatrikerns kunskap kan ligga till grund för omvårdnadsforskning i barnsjukvården. Att ta bort barnspecialiseringen, som nu föreslås, är att ta ifrån sjuka barn deras rätt till personal som kan barn.
Det är på tiden att svenska sjuksköterskor slutar serva läkare med sexuella tjänster och återgår till sin roll som "patientens advokat".
Idag har läkarna lyckats få stor del av rättsväsendet att gå in i roll som "läkares advokat" - det har raserat den svenska sjukvården,
Den enda grupp som har den kunskap som krävs för att bedöma läkares gärning i somatisk vård, är sjuksköterskor.
Förr fanns uttalat krav på sjuksköterskor om att anmäla farliga läkare och det fanns kända vägar för att larmen skulle kunna ske diskret.
Karolinskas läkare lyckades inte skada mig. Jag sa upp mig och gick vidare. Under 2011 bevisade jag i korsförhör inför HSAN - begärt av mig - att läkarna begått brott för att tysta mig. Man överklagade till Förvaltningsrätt och Kammarrätt. Jag vann mot KS och Socialstyrelsen.
År 2012 attackerades min dotter av en rasande professor knuten till ett forskningsprojekt vid Karolinska som hela landets neonatologer enligt uppgift försökte stoppa tidigt 90-tal. För att uppnå önskat resultat i studien gavs barnen i kontrollgruppen hjärnskada med avsikt.
Jag såg detta ske under min första tid på Karolinska.
Under senare år har många av de unga vuxna, som skadats med avsikt av läkare på Karolinska, förlorat hela eller delar av sin assistans.
Detta är en skandal bortom beskrivning!
Professorn påstod att min dotter var en helt galen person med svår neuropsykiatrisk skada som skulle ha förföljt hennes dotter "till kulturella event som E vare sig har eget intresse av eller intellektuell kapacitet att tillgodogöra sig"......
Professorm fick polis och åklagare att lova sig, innan någon av dem träffat min dotter, och utan att de kände till min öppna kritik mot den forskning professorn var delaktig i, att lova sig att min dotter skulle låsas in resten av livet. Polis berättade detta för mig.
En skenrättegång följde. Min dotter dömdes. När det visade sig att hon är mentalt frisk och normalt begåvad utsattes hon för ett mordförsök inom Karolinskas organisation. Hon släpptes sedan av Högsta domstol. KS forskarna hade fått info inifrån HD trots lyckta dörrar. En fälla var arrangerad som min dotter upptäckte och klarade sig ur hösten 2013. Den process som följt är osannolik och har kostat mig flera miljoner. Sedan 10 år lever både min dotter och jag under dödshot.
Mycket händer i det svenska rättsväsendet som är förvånande och mycket destruktivt. De svenska överläkare, chefssjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som kunde givit stockholmarna vård på världsledande nivå tvingas idag se de farligaste läkare Sverige sett ta kontroll över det som borde varit landets ledande universitetsklinik.
Nedmonteringen av sjuksköterskors utbildningar, speciellt att man vill sluta utbilda barnsjuksköterskor och psykiatrisjuksköterskor, indikerar att någon ser vårt land som helhet som en forskningsfabrik.
Barn och traumadrabbade är mycket svaga grupper som idag är utlämnade till mycket farliga läkares godtycke, under beskydd av relativt många inom rättsväsendet.
Det kommer inte vara möjligt att rädda svensk sjukvård om detta får fortsätta. Redan nu är stor del av den kunskap som fanns i mitten av 90-talet förlorad....
