Ur ett annat argt mail till ansvarig överläkare

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


Ur ett mail för kanske fem år sedan: 


Jag kan inte sluta fundera över det vansinne jag iakttar dagligen, på avdelningen.

* Iva sjuksköterskor som helavtvättar barn i vecka 22 med koksalt - dagligen.

* F.d. barnsköterskor - som inte har inskolats av kompetenta neonatalsjuksköterskor efter sin sjuksköterskeutbildning - inför nya regelverk som de saknar kompetens för - utifrån omvårdnadsperspektiv (sjuksköterskeperspektiv); men de har kompisar bland läkarna som stödjer dem oavsett vad de hittar på.

* En nyanställd barnmorska föreläser vid torsdagsutbildningarna för hela gruppen om amning/matning av sjuka och prematura barn - som hon aldrig har jobbat med och saknar utbildning om - och sedan införs som rutin att 10-15 ml/dag, av nyförlösta prematurmammors mödosamt utpressade matdroppar, pytsas upp som "smakportion" till barn i vecka 25, 27 eller what ever, som saknar både host- och sväljreflex. 

1-2 ml av dessa "smakportioner" sprutas sedan in i munnen på barnen, flera ggr per dag, av undersköterskor som inte har någon som helst utbildning om sjuka barn.
En erfaren natt barnsköterska hade försökt protestera och säga till en oerfaren sjuksköterska – "ny-frälst" "amningsexpert" - att ett omoget barn kunde aspirera om man sprutar in ett par ml mat i dess mun. Bsk hade blivit mkt illa bemött - ssk ansåg sig vara "expert", hon hade ju fått undervisning om amning matning av en bmsk - och hon gav mat i munnen oavsett vad bsk sa.
När jag skrev en LAH om att 10-15 ml av en prematurmammas mat (barnet var långt ifrån moget att få smakportioner) skulle komma att kastas per dag, vilket är 70-100 ml/vecka, sa någon att jag tagit upp "en skit-sak"! Vederbörande har aldrig ammat och pumpat själv!

Vid min anställning i neonatalvården 1984 fick jag lära mig att läkare i Barnläkarföreningen tagit beslut om att inga barn under vecka 35 fick ammas eller nappas eftersom det var först då som läkare ansåg dem mogna nog att samordna att suga, svälja och andas utan att aspirera.
Den gränsen var satt med god marginal och numera borde varje barn bedömas individuellt, av en specialistkompetent neonatal sjuksköterska innan första matningen.

Det lär stöta på problem för på KS neo finns inte specialistkompetenta neonatalsjuksköterskor men på väl fungerande enheter torde det vara rutin. Den här avdelningens sjuksköterskor har inte utbildats till samma nivå som övriga landet och här råder idag total anarki.

* En vårdlärare med kompetens att undervisa på gymnasial nivå, som säger att avdelningens chefer är våra fiender som vi ska bekämpa med all kraft, har givits i uppdrag att implementera flertalet av mina goda idéer - som hon själv inte har kompetens nog att komma upp med - och ges utrymme, av chefer som inte verkar kunna bedöma hennes kompetens, att förvanska dem helt och hållet.
Jag hade föreslagit att personalgruppen skulle ges undervisning om apparater och metoder via datorerna. För det första har nivån på den ”undervisning” vi sedan har fått ingen som helst relevans i förhållande till den nivå jag hade tänkt när jag gav förslaget. Min idé var att man skulle bygga hög kompetens i hela gruppen – inte att några av avdelningens makthavare skulle ges utrymme att ställa en rad kuggfrågor till personalgruppen för att de skulle få något att roa sig med! Men vem bryr sig i en verksamhet där anarki råder!

I den undervisning som givits till alla i ”Tilda” ges instruktionen att triggerkapseln till Advanced CPAP och SIPAP ska placeras antingen på ryggen eller under revbensbågen. Triggningen har, i flertalet fall, tagits bort de sista åren, eftersom läkare har bedömt att den inte har fungerat.

När jag uppmanades göra uppgifterna i Tilda för några månader sedan - jag gjorde det först inte, eftersom jag inte orkade se den låga nivån på "undervisningen" på vår arbetsplats - upptäckte jag problemet. Jag har sedan frågat flera i personalgruppen och bara den äldre gruppen vet att instruktionen i Tilda är fel. 

En mkt erfaren bsk sa att hon reagerat men inte hade vågat ifrågasätta – för alla vet ju vad som händer med dem som vågar ifrågasätta på vår avdelning. De har mig som ett talande exempel framför sina ögon hela tiden, om de råkar ha förträngt hur många av de andra, som sagt upp sig, har blivit behandlade.

När triggerkapseln trycks ihop får apparaten signal om att ge en inandning. Den ska därför placeras, väl tejpad, på den del av buken som buktar ut vid inandning, inte på ryggen där den möjligen kan triggas av rörelser, eller under revbensbågen där den eventuellt kan triggas vid utandning.

På KS neonatalavdelning bryr sig ingen om vad någon föreskriver, vare sig BLF, Socialstyrelsen, andra myndigheter eller olika apparaters bruksanvisningar.
Här skapar min sina egna regelverk, eftersom man anser sig stå över alla andra. Och här finns ingen som helst kontroll…