 |
| Mizzie Morawez, Freeform in Perfektion |
Man kan inget veta om något förrän man prövat, eller hur.
Den som inte åkt motorcykel i Saharas öken och känt styrkan sciroccon och andats in sandkornen som yr genom luften kan troligen inte föreställa känslan man får i kroppen, den fysiska ansträngningen att bara vara där, att tvingas luta motorcykeln mot vinden mil efter mil för att den inte ska välta i farten, kan inte veta fullt ut. Jag var så slut av värmen och vinden när vi stannade att mannen framför mig, suverän mc förare för övrigt, fick stiga av först. Jag la mig sedan framåt över bensintanken och gled ner till marken. Jag var 31 år gammal. Vi hade inte skinnställ på när vi slutligen landade på en åker vid Tadjenanet. Det var för varmt. Vi hade tagit bort visiren på hjälmarna och dragit upp halsdukarna över näsa och mun som kamelförare. Glasögonen skyddade ögonen.
Jag fick tisteltaggar i underarmarna och på nästippen när jag störtlandade efter en flygtur på ett par meter med motorcykeln efter att vi undgått, med ca 10 cm, jag vände mig om och såg det, att bli påkörda av en lastbil vars framhjul just blivit påkört av en ung man i en vit Peugot som låg platt framstupa på vägen overför vår landningsplats med uppskuren skalle. Hjärnan låg fin och hel, med lillhjärnan vid sidan om, på den svarta asfalten, när jag kom upp på vägen igen för att se om några skadade behövde hjälp. Just som jag tänkte att lillhjärnan låg "lite dåligt till", jag blir sådan i akuta situationer, körde en bil över den. Det var bara en våt fläck kvar. En ung kille, han hade hållit i ratten med bara höger hand, den andra hade han utanför rutan när han kom utanför den höga asfaltkanten, fick kast på bilen och slutade sitt liv liggande med armarna rakt ut och upp som om han korsfästs.
Socialstyrelsens generaldirektör är socialdemokratisk politiker. Hon har inte upplevt känslan i kroppen av att arbeta som läkare eller sjuksköterska. Hon har ingen aning om det explicita i det professionella "fin-liret" som handlar om att man måste kunna skapa en formbar väv av flera professioners unika kapacitet om sjukvård ska fungera över huvud taget. Tänkt en väv med inslag i tre riktningar, dels två som korsar varandra, dels ett som går diagonalt. Så måste yrkesgrupperna i vården knytas samman för att kunna vidgas och tänjas när behov uppstår.
Den grupp som kan detta bäst är specialiserade sjuksköterskor. Läkarna anar funktionen och erfarna läkare stöder den, för de förstår dess värde. Undersköterskor förstår inte funktionen, i många fall.
Det är vanligt att de anser att de kan mer och bättre än sjuksköterskor. Omdömeslösa undersköterskor kan orsaka stor skada som ofta passerar under radarn för läkare. Vi sjuksköterskor står mitt emellan och styr upp detta. Det är inget som läkare behöver bekymra sig om. Många läkare bekymrar sig ändå. Om en uska kommer till en läkare och beklagar sig över en chefssjuksköterska eller en patientansvarig sjuksköterska som försökt sätta ner foten, kan läkarn få för sig att den enda grupp som kan allt inom vården är läkaren. Då kan sjuksköterskan, som kan sådant läkaren inte ens anar, bli både halshuggen och korsfäst.
Det är stort utföde av sjuksköterskor från vården idag. Vad kan det bero på?