Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
Jag hinner inte skriva nya omfattande inlägg i min blogg - jag jobbar för mycket - men jag har mycket gammalt material att ta ur.
Ur ett gammalt mail:
(Vill påminna om att patientfall ändras för att inte kännas igen)
Vid
ett tillfälle hade jag haft hand om ett barn vars föräldrar förlorat ett
tidigare barn. Det hade dött vid något dygns ålder. Pappan var oerhört orolig
och hade kommit varje morgon, så fort han hade vaknat, för att
titta till sitt barn. Jag hade försäkrat
honom om att vi skulle höra av oss om något hände hans barn under natten. Efter
ett par nätter med färre sjuksköterskor var vi flera och en kollega, en av den
gamla KS-gruppen, tog över det barnet från mig. När barnet började försämras oväntat
före kl 05 brydde hon sig inte om det. Hon satt vid datorn och sa till mig att
det säkert skulle gå över. Jag påpekade att barnet varit stabilt de två
föregående nätterna och inte betett sig som han nu gjorde. Hon ignorerade mig
och till slut gick det så långt att jag sa till henne att om hon inte ringde
efter jourläkaren så skulle jag göra det. Hon ringde och det visade sig, när
barnet röntgades, att han hade fått en pneumothorax, dvs att en av hans lungor
hade fallit ihop delvis. Ett drän skulle sättas in och barnet skulle kopplas
till en sug som återställer det vakuum som ska vara mellan lunga och lungsäck.
Läkaren är en av dem som gillar att ha kvinnor
runt sig och både den kollegan som hade ansvar för barnet och hon som hade
ansvar för barnen på salen bredvid kom och flaxade runt honom. När de skulle
sterilduka inför ingreppet lekte de, fäktade med de sterila dränförpackningarna och
skrattade och skrek så att det hördes på hela avdelningen.
Jag försökte säga
att det började närma sig den tid då pappan hade brukat komma varje morgon och
att föräldrarna var oroliga eftersom de förlorat sitt enda tidigare barn. Det
fick mina kollegor arr flamsa ännu mera. Jag tror att jag sa till dem tre
gånger utan att de brydde sig. Pappan kom inte den morgonen. Antagligen hade
han blivit lugn av hur hans barn skötts av mig nätterna innan. Många
föräldrar har sagt till mig, efter att de varit på avdelningen några timmar
några kvällar, att de känner sig helt trygga när jag har hand om deras barn på
nätterna.
Jag
var djupt chockerad över mina kollegors beteende och pratade med en av
sektionsledarna efteråt. Hon hade arbetat på golvet på avdelningen i många år
innan hon blev chef. Hon sa till mig att hennes analys var att många som
arbetar på vår avdelning är beroende av de adrenalinkickar man kan få i akuta
situationer. Jag har, på senare år, i den omvårdnadsutbildning jag går nu, på
Sophiahemmet, tagit fram forskning som finns om fenomenet. Det kallas ”helpers
high” och jämförs med de kickar man kan få av olika droger.
- - - - - - -
Mitt enskilda arbete på Sophiahemmet:
En
reflektion över skillnaden
mellan skäl och motiv.
Delkurs: 1, Vårdetik 5 p.
Inledning
Begreppen
skäl (reason) och motiv (motives) är viktiga för oss människor att reflektera
över i många sammanhang.
Människor
som väljer ett vårdande yrke kan ha många olika motiv utan att vara medvetna om
dem samtidigt som man kan ofta kan anföra ett antal olika skäl till sitt
val.
Begreppet skäl
betyder, enligt Nordstedts svenska ordlista ”god och giltig orsak”.
1.
The basis or motive for an action, decision, or
conviction..
2.
A declaration made to explain or justify action,
decision, or conviction
3.
An underlying fact or cause that provides logical
sense for a premise or occurrence
4.
The capacity for logical, rational, and analytic
thought; intelligence.
5.
Good judgment; sound sense.
6.
A normal mental state; sanity
7.
Logic A premise,
usually the minor premise, of an argument.
v. rea·soned, rea·son·ing, rea·sons
1.
To use the faculty of reason; think logically.
2.
To talk or argue logically and persuasively.
3.
Obsolete To engage in
conversation or discussion.
1.
To determine or conclude by logical thinking: reasoned out a solution to the problem.
2.
To persuade or dissuade (someone) with reasons
Begreppet motiv
betyder, enligt Nordstedts ”underliggande orsak” / ”bevekelsegrund” /
”drivfjäder” och också ”orsak till brottslig handling”. mo·tive 
(m
t
v)
(Psychology,
Art, Literature, Music)
n.
1. An emotion, desire, physiological need, or similar
impulse that acts as an incitement to action.
2. (mtv,
m-t
v) A motif in art, literature, or music.
adj.
1. Causing or able to cause motion: motive power.
2. Impelling to action: motive
pleas.
3. Of or constituting an incitement to action.
Ett skäl är alltså något basalt, något
giltigt, något logiskt, rationellt, en fråga om ”sound sense”.
Ett
skäl utgår från en process i en individs förstånd som bygger på omdöme.
Ett motiv är något under- liggande, något
dolt, en bevekelse, ”an emotion” eller ”impulse”.
Ett
motiv handlar främst om känslor.
Altruism
som skäl eller motiv
Begreppet
altruism översätts ”oegennytta” eller ”osjälviskhet” och innebär att man
prioriterar en annans intressen före sina egna.
Motsatsen
egoism översätts ”egennytta” eller ”själviskhet”.
(Kalkas
& Sarvimäki 1999, sid 40)
Kalkas
och Sarvimäki skriver också följande:
”Eftersom
relationen och interaktionen är centrala i all hälso- och sjukvård blir
människorelationernas etik viktig såväl i omvårdnadsetiken som i alla annan
vårdetik. ………….Sjuksköterskeyrket räknas som en profession……och ett kriterium
på en profession är att verksamheten bygger på altruism, dvs att man strävar
efter att åstadkomma någonting gott för en annan individ. Altruismen kan därför
ses som en central utgångspunkt i omvårdnadsetiken.” (sid 39)
”Man
skulle kunna säga att altruismen som etisk princip betyder att en handling är
moraliskt god om avsikten är att öka en annan persons välfärd, lycka och
välbefinnande eller att minska den andres lidande, olycka, illabefinnande.
Avsikten är med andra ord att göra något gott för en annan människa.” (sid 40)
Den
amerikanske filosofen Nicholas Rescher kopplar ihop altruism med empati, dvs
att hysa ställföreträdande känslor (enligt Kalkas & Sarvimäki 1999, sid 40)
Baumgarten
definierar (enligt Kalkas & Sarvimäki 1999, sidd 41) empati som förmåga och
vilja att sätta sig in i en annan persons känslor och ser denna förmåga som
viktig för sjuksköterskans arbete.
Den
tyska psykologen Ursula Nuber beskriver en annan syn på altruism. Hon skriver:
”Kännetecknande för altruism är att det altruistiska beteendet inte får vara
del i en yrkseroll……….”
Hon
skriver att forskning har visat att om vi människor hjälper andra så gör vi det
av något av följande skäl:
- vi förväntar oss en
belöning – t.ex beröm, erkännande, att må bättre.
- vi försöker undvika
bestraffning
- vi hjälper för att
andras nöd gör oss oroliga och lustiga och vi vill må bättre
- vi hjälper människor som
liknar oss själva i syfte att stärka vår grupp, skapa vi-känsla
”Lika
vaga som de forskningsresultat är som säger sig påvisa en förment altruistisk
motivation, lika klart och entydigt visar andra resultat att människor alltid
får ut något av att hjälpa andra.” (Nuber 1998, sid 94-95)
Nuber
skriver också om att ”bli hög” av att hjälpa. Hon refererar till boken ”The
healing power of doing good” där Allan Luks redovisat ett forskningsprojekt
omfattande drygt 3000 hjälparbetare och anställda vid sociala institutioner som
fått beskriva sina motiv och vad deras arbete med hjälpbehövande hade
inneburit.
Över
hälften av de tillfrågade hade beskrivit i likartad fysiska känsla som av Luks
getts namnet ”helper’s high”. Typiska symtom är plötsliga värmeförnimmelser,
ökad energi och euforiska känslor. Dessa förnimmelser är, enligt Luks tecken på
frisättning av endorfiner.
En
majoritet av de tillfrågade i Luks undersökning hade också beskrivit mera
långtsiktiga verkningar av att hjälpa andra. Ökad självkänsla, större lycka och
tillfredsställelse med sig själva var vanligt men också mindre magproblem,
migrän och andra hälsoproblem beskrevs. (Nuber
sid 97-99)
Rachels diskuterar etisk
egoism kontra altruism: ”But are we capable of being unselfish?”
Han
skriver att många filosofer, psykologer och även “ordinary people” menar att
människan inte är kapabel att vara osjälvisk.
”According to the theory called Psychological Egoism
each person is so constituted that he will look out only for his own interests.
Therefore, it is unreasonable to expect people to behave ‘altruistically’.
Human nature being what it is, people will respond to the need of others only
when there’s something in it for themselves. Pure altruism is a myth – it
simply does not exist.”
(Rachels
1999, sid 70)
The
strategy of reinterpreting motives
1. Raoul Wallenberg. It looked like his goal was to help other
people, but in fact what he was trying to do was give himself a more meaningful
life.
2. Mother Theresa. Yes, she was helping other people. But the
reason she was doing it was to get a really big reward in heaven.
3. David Allsop. He lived modestly in order to send big checks to
environmental causes. But he “previously worked as a campaigner . .
. and . . . found it deeply satisfying . . . to be able to provide the
financial support for others to campaign” (65).
We’ve considered three specific cases. The English philosopher Thomas
Hobbes took a more systematic approach. He looked at the general motives
people have, and tried to show how all of them can be understood in egoistic
terms. Examples:
1. Charity. People who act charitably are doing so only to
get the rush that comes from demonstrating their power. Charitable people
are “powerful” in the sense that they can take care of themselves and other
people.
2. Pity. Sometimes we feel bad for someone and try to help
them. According to Hobbes, “the reason we are disturbed by other people’s
misfortunes is that we are reminded that the same thing might happen to us”
(66). In helping others who we pity, we are, in effect, attempting to
help ourselves.
Diskussion
Att sjuksköterskan
har skäl för sitt handlande mot
vårdtagaren är gott, eftersträvansvärt och nödvändigt i utvecklingen av en
professionell yrkesroll.
Husted
m.fl som betonar (enl. Kalkas & Sarvimäki 1999, sid 130) ”betydelsen av vårdarens självständiga
tänkande och handlingsfrihet i det etiska beslutsfattande som sker inom
omvårdnaden. Endast på en sådan grund är det möjligt för vårdaren att ge
individuella motiveringar för de lösningar hon väljer...”
Att
ha dolda motiv är normalt. Det har
alla vi människor – från dem som betraktas som helgon till dem vars motiv är
onda och avsiktliga - i det mesta vi företar oss.
För
en sjuksköterska är det grundläggande att sträva efter professionell
medvetenhet om vad det är som driver henne.
De
flesta som valt sjuksköterskeyrket har ett underliggande behov som kan handla
om att bli en god människa, någon som tar hand om andra, som tröstar och
hjälper.
Samtidigt
innebär vårdarens yrke en möjlighet till makt över andra människor.
Vårdtagaren
befinner sig i en beroendeställning som det är vårdarens professionella
skyldighet att ha insikt om och förstå konsekvenserna av.
I
den enskilda sjuksköterskans strävan efter ökad professionalitet kan det vara
utvecklande att ibland ställa frågan till sig själv: ”What’s in it for you?”
Speciellt
i samband med händelser som inte blev som förväntat, kanske i mötet med en
människa som man upplevde som ”en besvärlig patient” men också när allt går
bra, när man har den känsla av ”helper’s high” eller ”flow” som Luks beskrivit,
kan reflektion ge bättre självkännedom.
Kalkas
et al skriver:
”I den mån vårdaren systematiskt prioriterar sina egna behov och intressen och
vårdar för sin egen skull är handlandet själviskt och egoistiskt, även om det
har positiva konsekvenser också för patienten. Dessa konsekvenser är då en
irrelevant biprodukt i vårdandet.
Den
altruistiska principen… är inte den enda principen. En annan princip av lika
hög rang… är respekten för patienten som en unik person med egenvärde.” (sid 50)
Nuber
skriver:
”…..en hjälpande handling har positiva
effekter också för den som hjälper, men det är skillnad om man hjälper någon
annan enbart för att själv må bättre”. (sid 99)
Because we are rational, we are able to take some
facts in reason for behaving one way rather than another. We can articulate
those reasons and think about them. …………. (Rachels 1999, sid 195)
Referenser:
Kalkas
H & Sarvimäki, A. (1999)
Omvårdnadsetikens grunder. Stockholm, Liber.
Nuber
Ursula (1998) Vår tids egoism.
Stockholm. Natur och Kultur.
Nordstedt
svenska ordbok (1990) Stockholm. Nordstedts förlag.
Rachels J (1999) The
elements of moral philosophy. New
York. McGraw-Hill.
- - - - - - - - -
(Arbetet består av många olika direkta citat ur olika texter. Jag vet numera att man ska skriva om andras texter med sina egna ord. Detta var ett av de första inlämningsuppgifterna i den första delkursen i vidareutbildningen i omvårdnads vetenskap för äldre sjuksköterskor - jag gjorde så gott jag kunde då.)
- - - - - - - -
Mera ur tidigare mail:
Jag
har sett många människor som lever i myter.
Jag
har utbildning som gör att jag kan förstå hur det kommer sig att en människa,
en grupp, en församling, en arbetsplats utvecklas på ett skevt sätt.
Jag
har, för att orka överleva och komma vidare i olika livskriser, läst en massa
som gett mig ökade kunskaper.
Jag
förstår vad det innebär att befinna sig inne i en skev miljö, som den på KS
Neo.
Jag
förstår varför människor blir rädda för nyanställda som kommer från andra håll
och kan mera. Jag tar inte åt mig när jag blir angripen utan fokuserar på
problemet – att den här gruppen måste få höjd kompetens för att orka möta
kollegor och bryta sin isolering.
Jag
har också tagit på mig rollen att bli slagboll för dem. Jag har förstått att
någon måste rubba deras bild av verkligheten, för att få dem att acceptera och
ta emot människor med min kompetens och att det måste göras långsamt och
försiktigt, stegvis, för att de inte ska ge upp eller bryta ihop. Det har varit
en utmaning att provocera lite lagom, precis på gränsen för vad gruppen har
klarat av. Det
resultat jag ser är att nya numera möts med nyfikenhet och mycket större
öppenhet än innan. Avdelningens ledning har också initierat samarbete med både
Lund och Göteborg precis som jag försökt påverka till både i mina brev och i
otaliga samtal med olika läkare.
Jag
är väl medveten om att det jag gör är udda och på gränsen till hur en enskild
anställd bör agera. Därför har jag hela tiden varit öppen med det jag gör. Jag
har skrivit för att mina åsikter ska vara kända, kunna diskuteras och vägas mot
andras. ..
Mera klipp:
Neonatalvård
är en komplex specialitet där det krävs att de anställda har mycket breda
kunskaper.
Ett
nyfött barn kan ha en rad olika medfödda sjukdomar, missbildningar och skador. Det
kan ha kromosomrubbningar, det kan ha inre missbildningar t.ex i
mag-tarmkanalen eller i njurarna, det kan ha tumörer eller blodsjukdomar, det
kan ha hudsjukdomar som fiskfjällsjukan, det kan ha skört skelett som gör att
det får frakturer av att man tar i det.
Barnet
kan också ha skadats under förlossningen eller det kan ha fått en skada
tidigare i moderlivet, av något som inträffat. Många barn har medfödda
infektioner som i många fall kan vara direkt livshotande.
En
del barn är i akut behov av intensivvård och intensivvårdskunnande måste alltid
finnas med som en komponent hos dem som arbetar med nyfödda sjuka barn. Det
måste finnas möjlighet att intubera och lägga barn i respirator.
Eftersom
för tidigt födda barn har nedsatt immunförsvar på liknande nivå som cancer-
eller transplantationspatienter krävs mycket goda kunskaper om hygien.
Min
bedömning är att en adekvat avvägning av kunskaper innebär att ungefär 10% av
en neo.sjuksköterskas kompetens bör vara intensivvård.
På
KS Neo är intensivvårdskompetensen 70-80% av personalgruppens samlade
kompetens.
Det
innebär att man missar en massa.
Man
vet inte hur man ska sköta barn med hjärtfel, med tarmmissbildningar, med svår
ärftlighet för allergier och man är totalt värdelösa på hygien.
Man
missar att diagnosticera ovanliga sjukdomar och har de ett dramatiskt förlopp
dör barnen innan någon hunnit förstå hur man skulle tolka de symtom som fanns.
På
KS Neo har det varit status bland sjuksköterskor att vara snabb på att sätta
infarter, att assistera läkaren, att vara effektiv i akuta livshotande
tillstånd.
Det
har inte varit prioriterat att UNDVIKA dessa svåra situationer genom att sköta
barnen på ett väl avvägt sätt.
Fram
till slutet av 80-talet var sjuksköterskans roll att fungera UNDERORDNAT
läkaren. Det medicinska synsättet var det enda officiella sättet att möta
patienterna på.
Sedan
dess har sjuksköterskeutbildningen gjorts om. Numera är den en
högskoleutbildning och Socialstyrelsen har gett direktiv om en successivt
förändrad yrkesroll med eget, självständigt ansvar OBEROENDE av läkaren, för
vissa delar av vården.
Socialstyrelsen
har också föreskrivit att den nya yrkesrollen kräver en helt annan
inskolningsnivå för sjuksköterskor.
När
en sjuksköterska ska ställa egna diagnoser och ordinera omvårdnadsåtgärder
kräver det en helt annan inskolning och undervisning än den man fick förr, när
man kunde gå direkt från åk 9 in på en ssk-utbildning som var 2½ år.
Socialstyrelsen
har till och med haft på förslag att sjuksköterskor ska ha en period som är att
jämföra med läkares AT-tjänstgöring.
Jag anser att sjuksköterskor behöver en period på minst 1 år, som nya inom en specialitet, som de arbetar under en mentor.
Jag anser att ingen ska få skriva vårdplaner eller ställa omvårdnadsdiagnoser förrän de arbetat länge under en specialistsjuksköterska med motsvarande funktion som en överläkare/bakjour har.
.jpg)
.jpg)
