Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
17 FEBRUARI 2012 -ETT DEBATT INLÄGG AV EN
BARNMORSKA SOM FÖDDE BARN 1973:
Det är vid Höglandssjukhuset i Eksjö denna
upprepning av min förlossning från 1973 har genomförts.
Min barnmorska, den tredje eller fjärde
under mina 48 timmar, lyckades kalla in en gynekolog som INTE VAR I TJÄNST för
att avbryta dåren som drog sönder kedjorna till handtaget på två sugklockor.
Jag var så fullpumpad med bedövningsmedel
jag på MVC och på förlossningen sagt att jag inte tålde att jag inte hade någon
aning om var jag fanns eller vad som skedde.
Den inkallade, icke i tjänst varande, lyfte
ut mitt barn med en tång. Livmodern var helt utmattad och fostervattnet var
grönt sen timmar tillbaka. Mitt barn överlevde.
Jag opererades 18 år senare för de svåra
skador jag fick. Men det var 18 års med rent helvete, som skulle
"glömmas" för att jag var så lycklig över mitt barn. Tack gode Gud i
himmelen att vi överlevde! Bägge två.
Barnet var underbart och jag var fysiskt
knäckt som kvinna och människa.
Hur i h-e är det möjligt att kvinnor fortfarande
40 år senare behandlas sämre än boskap? Stort tack till den barnmorska som
trotsade läkarmakten och ringde in en annan i trots mot den tjänstgörande.
Nu bmsk
