.jpg)
Skickades hem – dog av stroke
17-åriga Bajda Swid drabbades av stroke.
Men läkarna på sjukhuset i Växjö trodde att hon hade ett virus och gav henne Alvedon.
Två dagar senare dog flickan.
Nu riktas skarp kritik mot sjukhuset.
Den 8 augusti förra året blev Bajda Swid dålig.
Aftonbladet har sökt ansvariga för Växjö Centrallasarett. I svar till IVO skriver sjukhuset att man vidtagit åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden.
Hon hade kraftig huvudvärk, synrubbningar och kräktes.
Tillsammans med sin mamma Janan Mattar åkte hon till vårdcentralen som i sin tur genast skickade dem vidare till barnakuten vid Centrallasarettet i Växjö.
– Överläkaren som mötte oss där sa direkt att det var ett virus. Hon skickade oss till en ögonläkare fast det inte alls handlade om synen utan om hjärnan, säger Janan Mattar.
– Och allt hon fick var Alvedon.
Blev allt sämre
Bajda Swid placerades inte på en barnavdelning utan på en observationsplats på barnakuten.
Hon skickades till röntgen i två omgångar men de fläckar som syntes på hjärnan antogs fortfarande bero på virus.
Röntgenavdelningen rekommenderade att det skulle göras en magnetröntgen men det kunde sjukhuset inte klara av under helgen.
Under natten blev Bajda Swid sämre. Hennes feber steg, hon tappade känseln i vänster sida och Janan Mattar insisterade på att det skulle göras en magnetröntgen.
– Jag har själv jobbat inom sjukvården, jag tyckte att det var tydligt att det inte rörde sig om något virus.
Inte förrän kvart över tolv nästa dag kom jourläkaren, som börjat åtta på morgonen, för att undersöka 17-åringen.
Avböjde experthjälp
Janan Mattar ville att Bajda Swid skulle flyttas till Lund där de kunde göra en magnetröntgen.
– Sköterskan sa att jag inte skulle vara orolig, jag skulle inte förlora min dotter.
På eftermiddagen beslutades att Bajda Swid skulle köras i ambulans till Lund. Man avböjde SOS Alarms erbjudande om att skicka med en specialist om det skulle uppstå problem med andningen.
På väg mot Lund fick Bajda Swid svårt att andas och så småningom började hon krampa.
Vid ankomsten till sjukhuset i Lund var hon djupt medvetslös och avled några timmar senare.
Det konstaterades att 17-åringen drabbats av blodpropp i hjärnan.
– De ville inte lyssna på mig. De dödade min flicka framför ögonen på mig, säger Janan Mattar.
Skarp kritik
Händelsen anmäldes till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som nu riktar skarp kritik mot sjukhuset på en rad punkter:
Det fanns ingen plan för hur Bajda Swid skulle övervakas.
Man prioriterade fel när undersökningen dröjde fram till lunch.
Man tog aldrig kontakt med någon barnneurolog.
Man skulle ha kontaktat barnkliniken i Lund mycket tidigare.
Man skulle ha begärt en anestesispecialist i ambulansen.
Rätt diagnos och behandling fördröjdes på grund av bristande rutiner.
– Det enda en av läkarna sa till mig efteråt var att han nu hade lärt sig en läxa, det var en ren skymf.
Janan Mattar är kritisk till att läkarna jobbar kvar som om ingenting har hänt.
– Om andra människor gör så stora fel får de sparken, hur kan de få behålla jobben?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20646168.ab
Introduktion - om mig:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.