torsdag 5 juni 2014

Från media....




BUSINESS INSIDERMore: Children's Hospitals Premature Births NICU Longform
Prematurity Rates Are Too High — And Children’s Hospitals Are Cashing In





ALEX HALPERIN


JUN. 4, 2014, 12:03 AM
7,244
5


FACEBOOK
LINKEDIN
TWITTER
GOOGLE+
PRINT
EMAIL






Mike Nudelman/Business Insider
Emma Walton had an easy pregnancy. She didn’t feel as much movement as the books had led her to expect, and the fetus regularly passed ultrasounds and nonstress tests.


After many hours of labor at a local community hospital in northwest Pennsylvania, the baby appeared distressed and needed to be delivered by emergency cesarean section. “They pulled him out and there was no sound,” Emma says. “You usually expect to hear a screaming baby and there was just nothing. Dead silence.”
Baby Conrad was intubated and taken by ambulance 60 miles to a neonatal intensive care unit (NICU) in Erie. Emma’s husband, Scott, traveled with him while Emma recovered from surgery. Conrad had been born with dangerously low muscle tone — “floppy,” doctors say — and couldn’t breathe on his own or swallow. After a few days, when doctors still couldn’t determine the cause of his symptoms, they referred him to the nationally acclaimed Children’s Hospital of Pittsburgh.
The hospital, which opened its $625 million clinical and research campus in 2009, is one of a growing number of sumptuous new children’s hospitals that combine state-of-the-art medical care with playrooms, whimsical decor, and extensive support services.
After genetic testing and a muscle biopsy, Conrad received a diagnosis of myotubular myopathy, a rare genetic disorder in which muscle cells do not form properly. It’s a life-threatening condition, but by the end of six weeks in the NICU, Conrad could breathe without a ventilator, though his saliva still had to be suctioned regularly to prevent him from aspirating. He received a surgical procedure so that he could be fed through a tube into his abdomen.
“A lot of the basic research out there was pretty grim,” Emma says. “It was a lot to take in all at once."
Before bringing him home, Conrad’s parents had to know how to suction him and how to use a pulse oximeter. They learned how to vacate air bubbles from syringes and how to administer his medications. They began to master the physics of enteral tube feeds. Even cuddling Conrad, whose body Emma describes as “very much like a rag doll,” required preparation and vigilance.
The Waltons brought Conrad home in May 2013, when he was 2 months old. A nurse stayed with them the first night. As Emma recalls, "We got up the next morning, and we were, like, 'OK, we've got this baby to take care of.'"


Bring In The Preemies
In August 1963, three months before her husband was assassinated, Jackie Kennedy gave birth to a baby boy. Patrick Bouvier Kennedy was born five and a half weeks premature and weighed 4 pounds 10 ounces. He had lung disease, which is common among premature babies. Patrick was rushed from Cape Cod to Boston Children’s Hospital, where he died at 39 hours old.





New York Times


Baby Patrick’s death helped to catalyze the then nascent field of neonatology, which has made miraculous strides over the past 50 years. A baby born in Patrick’s condition today has almost a 100% survival rate. Indeed, babies born weeks earlier than Patrick, weighing less than 2 pounds, routinely survive without serious complications. The breakthroughs are so impressive that one such baby, a child named Emalyn, occupied the cover of Time magazine last week, a tiny testament to the wonders of modern medicine.
But what Time failed to note is that the babies and their families are not the only beneficiaries of this progress. It turns out these infinitely vulnerable patients have become cash cows for the hospitals treating them. Indeed, for many hospitals, a steady flow of such patients is critical to the bottom line. The reason is simple: Insurance reimbursements are usually higher for inpatients and for procedure- and technology-intensive medicine. Premature babies check both boxes; from a revenue perspective, they are ideal hospital patients.
Children’s hospitals, which provide a disproportionate amount of care to poor kids on public insurance, can be especially dependent on their NICUs. According to Farzan Bharucha, a consultant with Kurt Salmon, it is “not uncommon for the NICU today to represent 50% or more of a children’s hospital’s total clinical revenue base.” That helps to explain why they routinely dedicate a quarter or more of their beds to NICU care — and bank on keeping them filled. Without these patients, many children’s hospitals would likely have to curtail other vital services or perhaps even close.
There is certainly no shortage of such patients. With nearly 500,000 babies born before 37 weeks of pregnancy annually in the U.S., the preterm birth rate is the highest in the industrialized world, with nearly 1 in 8 babies born early. And, tragically, the rate of prematurity in this country has risen by 30% since 1981.
Premature birth is the leading cause of infant mortality, and preterm babies remain at greater risk for a host of ongoing health problems, from developmental delays to severe disabilities like cerebral palsy and blindness.
Prematurity is a financial burden as well. According to the March of Dimes, babies born before 32 weeks have an average hospital bill of $280,000, about 56 times as much as a healthy full-term baby. A great deal of that money goes toward NICU care. The March of Dimes says prematurity costs U.S. employers more than $12 billion a year in excess health costs.
Those numbers are increasingly having real economic repercussions. In February, AOL CEO Tim Armstrong made headlines when he announced that the company would have to reduce employee benefits on account of two “distressed babies” that cost AOL about $1 million each. Amid the ensuing controversy, he restored the benefits. But the financial tug-of-war won’t go away anytime soon.
If hospitals want to stay in business, they have little choice but to conform to a payment regime that privileges providing certain kinds of care to certain kinds of patients. But when it comes to caring for the most fragile children, these systematic biases can devastate patients and their families.


The NICU Calculus
U.S. hospitals have become very good at saving preemies; babies born at 27 weeks now survive about 90% of the time. But a system that emphasized prevention over treatment would likely result in better general pediatric health and save billions.




Children's Hospital of Pittsburgh
An image from the Children's Hospital of Pittsburgh website.
Spending in the NICU is “a terrible anomaly and it heavily distorts our healthcare system in bizarre and unfortunate ways,” says Dr. Craig Jackson, medical director of neonatology at Seattle Children’s Hospital. “Instead of caring for 500-gram (1.1 pound), 23-week-gestation babies and spending $200,000 on them, we could be spending that money on preventative care, obesity, or pick your favorite topic, and you'll save hundredfold more lives.”


That said, he recognizes that it’s a critical revenue engine. “Our neonatology program is responsible for subsidizing those noninterventional pediatricians that we desperately need and count on,” Jackson says. The proceeds are “used to spread around and make everybody whole as best I can.”
Some experts say there's not enough emphasis on prevention. No one cause triggers prematurity, but it has been correlated to factors including poverty, race (blacks are more likely to be born premature than whites), inadequate time between pregnancies, stress, and smoking or drinking during pregnancy. Still, the March of Dimes believes a number of inexpensive interventions, including smoking-cessation programs and progesterone treatments could have promising results. A 2012 study in the American Journal of Obstetrics and Gynecology found that a model known as centering pregnancy — in which groups of women meet throughout their pregnancy for checkups, education, and mutual support — reduced prematurity and increased birth weights. It showed especially strong results for black women.





Seattle Children's Hospital

But as Dr. Peter Smith, a developmental and behavioral pediatrician at the University of Chicago, puts it, “Right now, there is no incentive for the University of Chicago Medical Center, or whatever [hospital] you want to pick, to send people out into the community to actually prevent prematurity.” Indeed, quite the opposite.
One might expect health-insurance companies, which often wind up footing the bill for preterm births, to push for reform. In interviews, several major insurers I spoke with touted their maternal-health efforts, but they declined to comment on their results. It’s simply not a big priority. “Pediatric care is seen as a rounding error,” compared to the costs of adult care, Smith says.


The Crisis In Follow-Up Care
It can be discomfiting to view saving lives in stark financial terms, but the economics are instructive. Adult hospitals make their real money by seeing a steady stream of patients in need of lucrative surgeries as well as treatment for heart disease and various cancers.
Childhood disease is far more rare, and treating it is nowhere near as predictable a business model. Preemies and other babies with complex medical needs at birth are the closest thing children’s hospitals have to the sort of steady patient flow adult medicine relies on.
Dr. Usha Raj, physician in chief of the children’s hospital at the University of Illinois, Chicago, told me that neonatology is the hospital’s only subspecialty that approaches breaking even.




Ann & Robert H. Lurie Children's Hospital
Lurie Children's Hospital in Chicago has a fire-engine cab on the 12th floor.
Between 1997 and 2012 the number of births in the U.S. rose less than 2%, but the NICU bed count expanded by about 60%, according to the American Hospital Association. The growth in beds is owed in part to medical advances that have enabled doctors to save preemies born earlier and treat infants with certain serious conditions. It’s now “fairly common” to resuscitate babies born at 22 weeks, Dr. Jackson of Seattle Children’s says, although fewer than a quarter of babies born that premature survive.


Overall, about two-thirds of babies born before 27 weeks have some kind of disability at age 3. The earlier a baby is born, the more likely they are to require interventions like surgery and dialysis. As impressive as NICU care has become, the babies who do pull through and leave the hospital aren’t necessarily out of the woods healthwise. Many will have immense medical needs for years. Medically complex babies like Conrad, who suffer from incurable conditions, are permanently on the brink of life-threatening emergencies and accumulate exorbitant medical bills.

Unfortunately, the kinds of care NICU “graduates” need tend to be far less profitable to hospitals and doctors and are therefore harder to obtain. After babies leave the NICU, parents can also struggle to obtain coverage for medical equipment, home care, and even prescription drugs.
“Within the hospital world, whenever there’s a tradeoff that’s necessary, the tradeoff is made in favor of the kinds of services that are more profitable because that’s how we’ve organized our healthcare system,” says Dr. John Lantos, a pediatrician and bioethicist at Children’s Mercy Hospital in Kansas City.
Lantos explored this situation in a 2010 essay for the journal Health Affairs about an unspecified medical center where he used to work. (He spent many years at the University of Chicago.) Management wanted to build a new children’s hospital with an expanded NICU, and Lantos lobbied for a NICU follow-up clinic.
The article details a series of bureaucratic scuffles resulting in a new hospital with an expanded NICU but “without a NICU follow-up clinic or any other outpatient clinics.” Lantos writes that the amount of money in question to fund the clinic approximated the cost of keeping a baby in the NICU for a week.





Children's Mercy Hospital
Dr. John Lantos.


Jackson describes what this dynamic means for kids with severe intellectual disabilities: “There are really no procedures on which to bill if you're a neurodevelopmental specialist,” he says. “And the children tend to take up enormous amounts of clinic time because they're often behaviorally disordered.
“They often need a lot of other specialists like psychologists, audiologists, speech therapists, and orthopedists to manage their tight heel cords,” he adds. “It just goes on and on and on. We tend to lose buckets of money on those kinds of services, and yet are morally obligated, really, to provide them, because those are the most needy children there are. We've actually participated in contributing to the number of [them] through our NICUs.”
From a pure dollars-and-cents perspective, he points out, the system creates an incentive for children’s hospitals to avoid these patients.
"If you were an unscrupulous medical director or CEO of a hospital, what you might do is say, 'Let's get into the business of doing level three [advanced] NICU care because it's so profitable, but we're going to leave the neurodevelopmental stuff to the children's hospital across town.' Maybe you wouldn't even be unscrupulous. You're just an economically driven person who's responsive to your board. That's exactly what you would do, and that is exactly what is happening in every metropolitan center in the United States."
Smith puts it more bluntly. “We spend literally hundreds of thousands of dollars on this child,” he says. “They leave the hospital and no one cares anymore.”


Caring For Conrad
A few weeks after bringing Conrad home, the Waltons had 64 hours of home nursing a week, slightly more than half of what the doctor had requested.
At constant risk of aspirating, he needed monitoring at all hours. So when Emma went back to her demanding job in behavioral health, Scott, who was out of work for much of the summer, looked after him during the day. The Waltons had nurses for overnight shifts and two four-hour daytime blocks a week for Scott to look for a job.




Emma Walton
Conrad Walton with his parents, Emma and Scott.
“This began several months of partial denials and appeals and many hours of phone calls and advocacy on my part” to secure more paid nursing for Conrad, Emma later wrote in an email. In addition to her job and looking after Conrad, she had to haggle with the private insurer, the nursing agency, and the Medicaid plan.


Taking Conrad in the car required two adults, one to drive and one to watch him. It turned routine diaper runs into scheduled activities.
“It’s incredibly difficult when you have these very fragile kids, to turn your living room into an ICU,” says Dr. Renee Turchi, a Philadelphia pediatrician who works with special-needs children but doesn’t know Conrad. “Having someone you can trust to leave with your child and know your child is going to be OK makes all the difference in the world for some of these families to stay intact.”
“In their partial denial of nursing hours,” Emma wrote, the Medicaid program “indicated that skilled nursing was not needed because a trained caregiver or parent was available to care for Conrad ... I was often asked who else was trained on Conrad's care and was strongly encouraged to train someone,” such as a relative, who would watch him free.
The Waltons’ private insurer couldn’t comment on Conrad’s case but said its plans generally limit home nursing to 16 hours a week.
In August, the Waltons had an appeal hearing to discuss the amount of nursing they needed. The appeal was rejected. Immediately after, Conrad got sick and had to be helicoptered to Pittsburgh. Tests came back positive for both bacterial and viral pneumonia, and the Waltons decided to let the doctors give Conrad a tracheostomy and put him on a ventilator full-time.
A tiny silver lining: Going on the ventilator made him eligible for more nursing.


A Booming Industry
The Children’s Hospital of Pittsburgh, which has repeatedly saved Conrad’s life, is a world-class facility. After an impressed economist named Martin Gaynor took a tour, he remarked to Kaiser Health News, “It’s a very awkward question to ask, but at some point one wonders, just how nice does this have to be?”
The U.S. is seeing a children’s-hospital arms race. In 2010, Salesforce.com CEO Marc Benioff and his wife, Lynne, announced a $100 million gift toward the construction of a new UCSF Benioff Children’s Hospital in San Francisco, due to open next year. This April, the couple announced another $100 million gift, and the Oakland Children’s hospital has been renamed for them as well.



Ann and Robert H. Lurie Children's Hospital
Window washers at Lurie.


Children’s hospitals have also been christened in honor of gifts from Michael Dell (Austin) and embattled hedge-fund billionaire Steven A. Cohen (Long Island, New York). But as a monument to healing children, the $840 million 23-story Ann and Robert H. Lurie Children’s Hospital of Chicago, which opened in 2012, is probably unsurpassed.
For parents with sick children, these hospitals are the answer to their prayers. Many of the top facilities also offer amenities that wouldn’t seem out of place in a celebrity rehab clinic in Malibu, as well as kid-thrilling touches, like dressing the window washers as Batman and Captain America.
Pittsburgh offers dog therapy, music therapy, and a teen lounge. Patients who need imaging “embark on a safari adventure for Nuclear Medicine, relax at ‘Cozy Camp’ for PET scans, take a trip to outer space for MRI scans, explore the ocean for CT scans, and discover the beach for Radiation Oncology.” Lurie has a full-size fire-truck cab, which weighs almost 2 tons, with lights kids can activate, a steering wheel that turns, and a wheelchair-accessible space in the back. (The horn is mercifully silent.)
But while these temples to healing sick children have donors’ names plastered on every available space, it’s often the NICUs that keep their doors open.

‘No Warning, No Explanation’
Late in the summer, inspired by the care Conrad had received, Conrad’s father, Scott, began taking classes with an eye toward a nursing career. Between his classes and Emma’s work they had to leave Conrad alone at the hospital in Pittsburgh several nights a week.
“There were lots of questions about where was God in all of this," Emma says. “And why wasn't he answering our prayers, but I really thought we had worked through a lot of that stuff and were very hopeful again."
On a Sunday in late September, Emma later wrote, Scott went to their church to use the internet to do some of his classwork:
“I was kind of distracted with Conrad when he left and only half paid attention when he kissed me goodbye. A couple of hours later he texted me to ask how our ‘Man of Steel’ was doing. I said that he was kind of fussy with teething. Scott told me to give him some Tylenol. Those were the last words that I ever got from my husband. In the wee hours of the morning on September 30, Scott shot himself in the forehead. There was no warning, no explanation. Just a blood-spattered sheet of notebook paper that read ‘I love you Emma and Conrad.’”
Emma asked for two weeks of round-the-clock nursing; she got three days. Not even enough to last until the funeral. It wasn’t for another several months, after she had switched insurance again, that Emma obtained the services she and Conrad needed.
* * *
Since his father died, Conrad has won some hard-fought victories. He survived flu season without having to be hospitalized, for one. “He can smile. He knows me,” Emma wrote in an email. “He is a very content baby and has a happy disposition.”
But in March, after returning from what for him is a routine checkup, the nurse noticed his oxygen levels dropping. He turned blue and Emma pulled over and called 911. An ambulance brought him back to Pittsburgh. A “large plug of mucus and blood” was blocking his airway. After it was suctioned out, he returned to the pediatric intensive care unit (PICU).
On a subsequent hospital visit he received a diagnosis of hydrocephalus, an accumulation of fluid in the brain and had to have surgery. Emma described it as a kind of breakthrough in that it may have relieved some of his discomfort.
Not long after, she said he seemed to be making progress. “Hoping we can stay out of the PICU for a good long while now!”


Alex Halperin is a freelance reporter living in Brooklyn


Read more:http://www.businessinsider.com/prematurity-rates-are-too-high--and-childrens-hospitals-are-cashing-in-2014-5#ixzz33joiIEGw





Eva
Franchell




Gravida skickas runt hela Sverige

I Uppsala uppmanas gravida kvinnor att ta semester och föda någon annanstans. På hemmasjukhuset får de inte plats.
De kvinnor som ändå blir kvar i stan riskerar transport till Gävle, vilket innebär att kvinnorna i Gävle kanske måste föda i Hudiksvall.
Sommaren har knappt börjat och förlossningskrisen är redan ett faktum.
Födande kvinnor skickas runt som om de vore flyttlådor som kan packas upp lite varsomhelst. På Uppsala läns landstings hemsida ligger en lång instruktion ”till dig som ska föda i sommar”. Normala graviditeter efter vecka 37 uppmanas helt frankt att söka sig till ”annan ort”.

Fullkomligt bisarrt

Bara de som inte har möjlighet att föda borta får komma till förlossningen
i Uppsala där de bott och betalat skatt, men där de inte längre kan känna sig välkomna. Det är fullkomligt bisarrt eftersom varje landsting enligt Hälso- och sjukvårdslagen måste erbjuda god
sjukvård till dem som bor i landstinget.
Fråga är också vad andra landsting tycker om att Uppsala dumpar sina patienter hos dem? Den föderska som väljer att åka till sommarstugan på Gotland lär ju knappast få plats på BB
i Visby för där drar man också ner på verksamheten över sommaren.
Uppsala skriver på sin hemsida att föderskor också kan åka till Stockholm, fast där har man en sådan kris att fem procent av kvinnorna får föda i ett annat län.
I en artikel i Svenska Dagbladet beskriver Vårdförbundets Sineva Ribeiro och Barnmorskeförbundets Eva Nordlund en förlossningsvård som totalt saknar
helhetsansvar. Vem vakar över patienter som far över länsgränserna?

Socialminister Göran Hägglund brukar skylla på Socialdemokraterna, men det har gått åtta år och syndabocken hittar han nog på närmare håll. Hans partikamrat Anna-K

arin Klomp är sjukvårdslandstingsråd i Uppsala och det var hon som vägrade att höja vårdpersonalens
löner. Då slutade 30 barnmorskor i protest och där har vi en orsak till BB-krisen i Uppsala.

Planering saknas

Men vi kunde lika gärna ha skrivit Stockholm, Norrköping eller Borås. Över hela landet saknas övergripande planering och det fattas personal. Enda positiva personaltillströmningen denna försommar rapporteras från Østervold i Norge. Det är dit svensk vårdpersonal söker sig. Inte bara för lönen, säger Karin Hörlind i SVT, utan för att stämningen är mjuk och välkomnande.
Nu är det ingen som tror att svenska sjukvårdpolitiker skulle vara särskilt kallhamrade, men de har givetvis en bak­tanke. Om den allmänna sjukvården försämras kommer patienter och personal att söka sig till privata alternativ. Och det är väl ändå en marknadsanpassning som får beskrivas som just kallhamrad.







söndag 1 juni 2014

Uppdaterat inlägg om syresättning och dissociationskurvan från 25 oktober 2011

Introduktion:

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


MYCKET VIKTIGT OM SITUATIONEN FÖR ALL DEN PERSONAL SOM ARBETAT LÅNG TID PÅ KS NEONATALAVDELNING OCH INTE SETT ANNAN SVENSK NEONATALVÅRD.

DE ÄR OFFER FÖR EN MYCKET DÅLIG ARBETSMILJÖ.

ENHETENS SJUKSKÖTERSKOR HAR FÅTT UTBILDNING PÅ SÅ LÅG NIVÅ, UNDER SÅ MÅNGA ÅR, ATT DERAS KUNSKAP INTE ÄR RELEVANT I DAGENS SJUKVÅRD.
DE FLESTA KAN INTE KOMMA IN PÅ EN NY VIDAREUTBILDNING FÖR ATT DE INTE GÅTT EN UTBILDNING SOM BÖRJADE GES ÅR 1995/96 AVSEDD FÖR ALLA ÄLDRE SSK.
SJÄLVKLART KAN DE SUGA BARN OCH GE LÄKEMEDEL MEN DE KAN INTE GÅ IN I DEN NYA SJUKSKÖTERSKEROLL SOM INITIERADES REDAN PÅ 70-TALET I VÅRD 77.

DE HAR INTE FÅTT UTRYMME ATT UTVECKLAS PROFESSIONELLT SÅ ATT DE KAN GE OPTIMAL OMVÅRDNAD SOM SKYDDAR BARNEN FRÅN VÅRDRELATERADE SKADOR.

JAG HÖRDE REDAN I BÖRJAN PÅ 90-TALET HUR LEDANDE LÄKARE FRÅN OLIKA SVENSKA NEO ENHETER TALAT OM ATT SJUKSKÖTERSKANS FUNKTION SAKNADES PÅ KS NEO OCH ATT DET BL.A. ORSAKADE SÅ MYCKET ALLVARLIGA INFEKTIONER ATT DET ANSÅGS PÅVERKA VALIDITETEN PÅ STUDIER FRÅN AVDELNINGEN.

PÅ LÄNSSJUKHUSET STÄLLDE VERKSAMHETSCHEF OCH AVDELNINGSFÖRESTÅNDARE ABSOLUT KRAV PÅ SAMTLIGA SJUKSKÖTERSKOR OM ATT PÅBÖRJA UTBILDNING I OMVÅRDNADSVETENSKAP SNARAST - DIREKT DIREKTIVEN KOMMIT FRÅN SOCIALSTYRELSEN I SOSFS 1995:15. TVÅ ÅR INNAN HADE VI ALLA FÅTT LÄSA INNEBÖRDEN I SJUKSKÖTERSKANS FÖRÄNDRADE YRKESROLL I SOSFS 1993:17.

NÄR JAG FRÅGADE EFTER SOCIALSTYRELSENS CIRKULÄR EFTER MIN ANSTÄLLNING PÅ KS VISADE DET SIG ATT DE INTE DISTRIBUERADES TILL AVDELNINGEN.
DE NYA RIKTLINJERNA FÖR SJUKSKÖTERSKOR UTBILDNING OCH YRKESROLL VAR OKÄNDA, BÅDE AV ANSVARIGA PÅ AVDELNINGEN OCH AV PERSONALGRUPPEN.

INGEN HAR STÄLLT SAMMA KRAV PÅ ÄLDRE SJUKSKÖTERSKOR PÅ KS NEO ÄN - SOM STÄLLDES ÅR 1995 PÅ SAMTLIGA SJUKSKÖTERSKOR PÅ MIN TIDIGARE ARBETSPLATS. OCH SKULLE MAN FÖRSÖKA STÄLLA KRAV SKULLE MAN SNABBT BLI ATTACKERAD AV LÄKARE SOM INTE VILL ATT SJUKSKÖTERSKOR SKA HA HÖJD KUNSKAPSNIVÅ OCH PROFESSIONELLT UTRYMME.

NÄR KS SJUKSKÖTERSKOR UTBILDAT SIG HAR DE FÅTT UNDERVISNING AV SINA EGNA LÄKARE I OLIKA KURSER OCH PROGRAM PÅ KI - SOM FÖRLORADE RÄTTEN ATT EXAMINERA SJUKSKÖTERSKOR ÅR 2008.
SÅ VITT JAG FÖRSTÅTT BÖRJADE MAN, EFTER DET, ATT STÄLLA KRAV PÅ HÖJD KOMPETENS HOS INSTITUTETS LÄRARE.
DE KRAVEN HADE - OM JAG FÖRSTÅTT RÄTT - STÄLLTS PÅ SAMTLIGA VÅRDLÄRARE VID HÄLSOHÖGSKOLAN DÄR JAG UTBILDADE MIG RUNT 1980. DE LÄRARE SOM INTE HÖJDE SIN AKADEMISKA NIVÅ I KARAKTÄRSÄMNET OMVÅRDNAD FICK STANNA PÅ GYMNASIAL NIVÅ OCH UNDERVISA UNDERSKÖTERSKOR.

DEN LÅGA NIVÅN PÅ KI - OCH VINKLINGEN MOT DEN ÄLDRE SJUKSKÖTERSKEROLLEN - HAR PÅVERKAT ÄVEN ANDRA UTBILDNINGAR FÖR SJUKSKÖTERSKOR.
SAMTIDIGT FINNS - EN LITEN BIT BORT - SOPHIAHEMMET VARS UTBILDNINGAR ÄR SUVERÄNA. TYVÄRR HAR MAN INTE HAR UTBILDNING FÖR BARNSJUKSKÖTERSKOR.

BARN- OCH UNDERSKÖTERSKOR PÅ KS NEO HAR LURATS ATT TRO ATT DE BEFINNER SIG I EN VÄRLDSLEDANDE VERKSAMHET. DE HAR FÅTT INTERN UTBILDNING AV PERSONER UTAN ADEKVAT KOMPETENS OCH MYCKET AV DERAS KUNSKAP ÄR DIREKT FELAKTIG.

NÄR MAN TROR SIG VARA "VÄRLDSLEDANDE" OCH ÄR VÄLDIGT STOLT ÖVER DET, UPPSTÅR DET PROBLEM I MÖTET MED MÄNNISKOR SOM ÄR AV ANNAN ÅSIKT.

NÄR MAN KOMMER UTIFRÅN MED LÅNG YRKESERFARENHET OCH MED UTBILDNING FRÅN TRE OLIKA SVENSKA UNIVERSITETSKLINIKER UTANFÖR STOCKHOLM - MED SAMSTÄMMIG UNDERVISNING AV LANDETS LEDANDE NEOANTOLOGER - TILLSAMMANS MED EGET AMERIKANSKT SJUKSKÖTERSKECERTIFIKAT - SÅ SER MAN OMEDELBART DE LUCKOR SOM FINNS I KUNSKAP.
MAN NOTERAR OCKSÅ, EFTER KORT TID, ATT GRUPPEN ÄR SÅ FAST I MYTER OCH FÖRESTÄLLNINGAR OM SIG SJÄLVA, ATT DEN INTE KAN FÖRÄNDRAS.

UNDER NÅGRA ÅR TÄNKTE JAG ATT DET VAR VIKTIGT ATT GE GRUPPEN INSIKT OM VAR DE BEFANN SIG I RELATION TILL ANDRA. SEDAN INSÅG JAG ATT ALLTFÖR MÅNGA MÅDDE ALLTFÖR DÅLIGT AV DET. JAG TÄNKTE DÅ ATT DET BÄSTA SKULLE VARA ATT - BILDLIGT - TA GRUPPEN I HANDEN OCH LEDA DEM DIT DÄR DE TRODDE ATT DE VAR.

JAG UTVECKLADE EN IDÉ OCH JAG HADE STARKT STÖD AV AVDELNINGENS HÖGST UTBILDADE CHEF. JAG SÖKTE UPP EN LEKTOR I OMVÅRDNAD FÖR ATT FRÅGA OM HAN SKULLE KUNNA HANDLEDA DET PROJEKT JAG VILLE STARTA TILLSAMMANS MED YTTERLIGARE TVÅ ÄLDRE KOLLEGOR OCH TRE MED DEN NYA UTBILDNINGEN.
HAN SA ATT MIN IDÉ - SOM HANDLADE OM ATT LYFTA FRAM BÅDE ÄLDRE OCH YNGRE SJUKSKÖTERSKORS KOMPETENS, OCH GRANSKA DEN OCH HITTA VÄGAR ATT VÄVA SAMMAN DEN - VAR SÅ BRA ATT JAG BORDE DOKTORERA MED DEN.

IDÉN GICK UT PÅ ATT SAMTLIGA ENHETENS SJUKSKÖTERSKOR SKULLE FÖRENAS I ETT PROJEKT MED SYFTE ATT TA FRAM UNDERLAG FÖR YRKESROLLENS PROFESSIONELLA UTVECKLING INOM NEONTALVÅRDEN. SOM EN KONSEKVENS AV DETTA, OCH MED MEDVETEN STYRNING, VAR AVSIKTEN ATT GRUPPEN SKULLE KÄNNA DET SOM ATT DET VAR DE SJÄLVA SOM SKAPADE DEN KUNSKAP DE FORMULERADE.

NÄR TVÅ ANDRA CHEFER FICK HÖRA OM MITT INITIATIV DRABBADES DEN CHEF SOM STÖTTADE MIG SVÅRT OCH MITT INITIATIV STOPPADES.  DETTA HÄNDE ÅR 2003.

EN TID INNAN JAG SLUTADE PÅ KS NEO HADE EN LÄKARE UNDER UTBILDNING FÅTT I UPPDRAG ATT UNDERVISA ALL PERSONAL OM TOLKNING AV BLODGASER/SYRA-BAS.
LÄKAREN SA ATT HON BLIVIT INSTRUERAD - AV ANSVARIG ÖVERLÄKARE - ATT LÄRA UT ATT GRUPPEN "SKA TÄNKA" ATT PO2 ALLTID ÄR 9 VID EN SATURATION PÅ 92 !

JAG HADE DÅ SKRIVIT TILL DEN ANSVARIGE LÄKAREN UPPREPADE GÅNGER OM ATT JAG FÅTT LÄRA MIG REDAN 1986, I MIN VIDAREUTBILDNING, ATT PO2 OCH SATURATION  INTE ÄR KONSTANT HOS BARNEN UTAN ATT DET ÄR AV VIKT ATT DOKUMENTERA I SAMBAND MED ALLA MÄTNINGAR OCH PROVTAGNINGAR VAR DET ENSKILDA BARNET BEFINNER SIG OCH ATT ORDINERA SATURATIONSGRÄNSER MOT DEN BAKGRUNDEN.
JAG HADE BERÄTTAT ATT DETTA ÄR GÄNGSE KUNSKAP HOS SVENSKA NEONATAL SJUKSKÖTERSKOR SOM MÅSTE TILLFÖRAS GRUPPEN PÅ KS NEO.

RELATIONEN MELLAN PO2 OCH SATURATION BEROR PÅ MÄNGDEN FETALT HB I BLODET. DET FÖRÄNDRAS SUCCESSIVT DEN FÖRSTA TIDEN, DET ÄNDRAS AV BLODTRANSFUSIONER OSV. JAG HAR INTE KUNSKAP OM ALLT SOM PÅVERKAR MEN VET ATT DET KAN SKILJA MYCKET OCH ATT DET HAR BETYDELSE BÅDE FÖR RISKEN FÖR ROP PGA FÖR HÖGT SYRETRYCK OCH FÖR RISKEN FÖR PDA OCH NEC VID HYPOXI.

ATT INTE GE SIN PERSONAL RÄTT UNDERVISNING, ATT ISOLERA DEM FRÅN ANDRA ENHETER, ATT GE DEM FELAKTIG INFORMATION, ATT INTE INFORMERA DEM OM VAR DEN EGNA ENHETEN BEFINNER SIG I FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA GENOM ICKE MANIPULERAD STATISTIK OSV SER JAG SOM ETT ÖVERGREPP PÅ GRUPPEN.


På dissociationskurvan nedan kan man se olika faktorer som påverkar syretryckets (pO2) förhållande till syremättnaden i blodet.




Bilden nedan visar hur förhållandet förskjuts beroende på blodets surhet (pH)



Den sista bilden visar att fetala röda blodkroppar (fosterblodkroppar) binder mera syremolekyler än adulta röda blodkroppar (vuxnas). Vid syretryck på 5 ser det ut som om vuxna skulle ligga på ca 50 % saturation medan ett fosters saturation med samma mängd röda blodkroppar - fast av annan typ - kan ha saturation på 80%. Så snart ett barn är fött påbörjas nedbrytning av de fetala blodkropparna och efter viss tid är barnets syresättande förmåga identisk med en vuxens. Hur lång tid det tar är individuellt.




Om man adderar alla de olika faktorer som kan påverka förhållandet mellan partialtrycket och syremättnaden kan man bara komma fram till en sak - att det kan skilja sig ganska mycket och att det är viktigt att ha full kontroll över sin patient. En blodtransfusion med icke uppvärmt blod med adulta röda blodkroppar till ett helt nyfött barn kommer snabbt att förändra förhållandet.

När jag började arbeta i neonatalvården i Jönköping kom personal från laboratoriet och tog blodgas/ syra-bas status på barnen. På den tiden fanns inga saturationsmätare på marknaden.
Så snart vår avdelning fick egen blodgas apparat kom direktiv från medicinskt ansvarig läkare i Jönköping om att vi sjuksköterskor, var gång vi tog en blodgas, skulle anteckna barnens saturation, deras pO2 om vi mätte det, och att vi skulle jämföra värdena dels med varandra och dels med de svar vi fick på blodprovet.
Avdelningen hade inte fasta gränser för saturation som gällde lika för alla barn utan aktuella gränser för det individuella barnet bestämdes av sjuksköterskan utifrån de provsvar vi fick. Vi sjuksköterskor kunde utan problem tilldelas det ansvaret för att vi var utbildade på nivå för att kunna fungera självständigt.   Vi var fullt informerade av våra läkare.

Gränserna för saturation skulle ordineras så att pO2 hamnade på 7-8 sa man då. Senare har man rekommenderat lägre värden för omogna barn. Jag tror att det är fel. Man har mycket svårt att hålla ductus stängd vid lägre värden. Barnens kroppar reagerar som att de fortsatt var kvar i mammas mage. Ductus öppnar sig, lungorna stänger sig och PPHN utvecklas och det leder till att tarmen inte får tillräcklig cirkulation för att hantera att man samtidigt ger ökande matmängder. Håller man kvar cirkulationen på fosternivå genom att inte aktivt stänga ductus med adekvat syresättning skapar man mycket svåra problem både för barnet och sig själv.

Min iakttagelse är att om man håller barnen stabilt på 7-8 i pO2 så får de inte ögonskador av för mycket syrgas samtidigt som deras ductus inte öppnar sig. Barnen kan hållas stabila. De kan vårdas hud mot hud. De klarar att smälta maten. De mår bra, föräldrarna mår bra, barnpersonalen mår bra.

Läkare i Sthlm har hävdat att de minsta barnen inte kan vårdas på länssjukhus för att där inte finns specialistläkare i tjänst hela tiden på länssjukhusen. Det finns inte i Solna heller även om de flesta som är bakjour har hög kompetens, men de är inte på avdelningen och de ser inte det som händer där.  

En sak som däremot skiljer sig mycket mellan länssjukhuset i Jönköping och den utbildning jag fått vid universitetsklinikerna i Linköping 1986, Lund 1988 och Örebro 1994 i förhållande till det jag sett och hört på Karolinska är att på KS säger läkare till sina sjuksköterskor att de är för dumma för att kunna ta in kunskap som är gängse bland svenska barnsjuksköterskor. De hävdar bestämt och hånfullt att sjuksköterskorna inte ska inbilla sig att de kan något alls och att man alltid måste tillämpa samma regelverk på alla barn rakt av för att enhetens sjuksköterskor inte klarar att individualisera vården.

Och många av enhetens kvinnor är som papegojor som upprepar sina läkares kränkningar - "ni kan inte... ni får inte..." säger man till alla som kommer nya in i verksamheten. Man tar emot vårdens högutbildade kvinnor deras yrkesroll och många reagerar spontant med accepterande tystnad.
Det handlar till ingen del om att kvinnliga sjuksköterskor är obildbara utan om manliga läkares makt.

De som drabbas är de små barnen...

Att hålla omogna barn stabilt syresatta förutsätter hög kunskap i personalgruppen. Den kunskapen har jag fått med mig i de olika utbildningar jag fått tillsammans med de iakttagelser jag gjort av många barn under 30 år som neonatalsjuksköterska. Läkare har inte kunnat allt jag kan initialt och fortfarande har jag viss kunskap som svenska läkare saknar för att deras yrkesroll är en annan än min.

Patricia Benner beskriver i sina böcker "Från Novis till expert" och "Expertkunnande i omvårdnad" hur sjuksköterskors kunskap utvecklas. Det börjar med att man får utbildning av läkare och erfarna handledare och kollegor. Det fortsätter med att man intuitivt börjar pröva sig fram. Man testar ett sätt att arbeta med flera patienter, man kommer på vad som fungerar över tid.

Orsak till att man insett vikten av att lyfta fram sjuksköterskors helt unika kompetens är att man insett att man som sjuksköterska bygger upp ett slags kunskap som är en mix av medicinska föreläsningar, den evidens sjuksköterskan får med sig över tid i kombination med den personliga erfarenhet den enskilda sjuksköterskan bygger. Denna kunskap är unik. Undersköterskor kan utveckla kunskap om vad som verkar vara bäst sätt att vårda en patientgrupp men bara sjuksköterskor har dessutom den medicinska kunskap som krävs för att kunna dra säkra medicinska slutsatser. Läkare som arbetar nära patienter kan givetvis dra samma slutsatser men läkare står aldrig vid sidan om för tidigt födda barns kuvöser timme efter timme. Under mina sista år på Karolinska Solna arbetade jag vanligen fyra nätter i rad. Det innebar att jag såg samma barn många nätter. Jag såg vad som ordinerats av läkarna, jag kunde iaktta hur mina kollegor vårdat barnen och jag la samman det med mina 25 års erfarenhet.

Läkare kastas ofta fram och tillbaka som torra löv i vinden mellan olika "evidens". När jag utbildade mig till sjuksköterska i 80-talets början fanns inte evidens som visade att barn kan känna smärta, alltså var många läkares inställning att barn inte kan känna smärta. De som arbetade i vården förr har berättat att man till och med opererade barn utan att smärtlindra. Man har hävdat att jag är psykiskt sjuk - jag har ju sagt emot läkare och trott att jag kan något. Socialstyrelsens handläggare skrattade mig rakt i ansiktet. Jag vill har hävdat med bestämdhet att medicinska problem som PPHN och öppetstående ductus i de flesta fall kan undvikas om en enhets sjuksköterskor har full frihet att korrigera syrgas så att pO2 hålls konstant på 7-8. Jag hörde för något år sedan att neonatologer på Huddinge sjukhus - en klick män utan adekvat kompetens som jag inte vill vara i samma rum som - har beslutat att sjuksköterskor inte är tillåtna att ändra syrgas en enda procent. Den sjuksköterska som varit i Huddinge  och arbetat extra sa att man, som sjuksköterska, inte heller var tillåten att handventilera de barn som slutade andas...

Som jag skrev i oktober 2011 - på Karolinska lärde ansvarig överläkare ut till blivande neonatologer att alla i verksamheten skulle anse att saturationen alltid är 92, hos alla barn, vid ett syretryck på 9. Jag anmälde den överläkaren till sjukhusets ledning den 23 mars 2010. Jag hade då hört om honom sedan tidigt 90-tal eller tidigare och jag hade arbetat under honom i nära 14 år... jag var väl medveten om att jag riskerade mitt liv med min anmälan.

Jag hade inget att vinna på min anmälan - det var främst för barnens skull men också för den vilseledda, hunsade och okunniga personalgruppen.
Min avsikt var inte att höja mig själv utan att lyfta mina kollegor och arbetskamrater...

tisdag 27 maj 2014

Viktigt från Svenska Dagbladet

Sjukvården följer inte längre lagen

När beslutsunderlaget i vården inte längre främst utgörs av medicinska bedömningar utan av ekonomiska, har ekonomin i stället för att vara ett medel blivit målet i sig. Detta uppfattar vi stå i strid med lagstiftarens intentioner, skriver sju läkare.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen” och ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”. Dessa mål formulerades på grundval av den så kallade prioriteringsutredningen vilken fastslog att patienter ska prioriteras utifrån tre grundläggande etiska principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. De två första principerna skall vara överordnade den tredje. Viktigast är således att alla människor behandlas på lika villkor, oavsett kön, ålder, socioekonomisk tillhörighet etc, och att vård ges utifrån patientens medicinska behov, det vill säga; den som har störst behov ska gå först i kön. Först när dessa två principer har beaktats ska den behandling väljas som är mest kostnadseffektiv.
Frågan är: Uppfyller svensk hälso- och sjukvård i dag lagstiftarens intentioner? Vårt svar är nej. Vård ges inte på lika villkor för hela befolkningen i vårt land. Det finns betydande skillnader mellan vilken vård som ges med avseende på bostadsort, kön med mera. Exempelvis finns det stora skillnader gällande cancersjukvården mellan olika landsting. Det är inte heller så att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård alltid ges företräde till vården. Vårdgarantin och fokuseringen på tillgänglighet har lett till att patienter med kroniska och komplicerade sjukdomar blir undanträngda till förmån för patienter som inte har samma vårdbehov.
Till detta kommer ekonomiseringen av sjukvården. Sjukvården har i stället för att vara ett solidariskt och etiskt projekt med utgångspunkt i patientens behov alltmer blivit ett ekonomistiskt projekt. Ekonomiska aspekter måste givetvis beaktas i hälso- och sjukvården – att hushålla med resurserna är centralt för att kunna använda dem på bästa sätt – men när beslutsunderlaget inte längre främst utgörs av medicinska bedömningar utan av ekonomiska, har ekonomin i stället för att vara ett medel för att uppnå ett mål blivit målet i sig. Detta uppfattar vi stå i strid med lagstiftarens intentioner.Vi tror att det fortfarande finns en betydande politisk enighet kring målsättningen för hälso- och sjukvården så som den uttrycks i lagen, men andra värden såsom valfrihet, tillgänglighet och kostnadseffektivitet har kommit att dominera och motverka målen. Utvecklingen från en behovsstyrd till en efterfrågestyrd vård har varit påtaglig. Men denna marknadisering av hälso- och sjukvården har inte skett utan biverkningar. Ett citat av filosofen Friedrich Nietzsche fångar essensen i problematiken: ”Det som får ett pris förlorar sitt värde”. Eller som Maciej Zaremba skrev i sin uppmärksammade artikelserie i DN om sjukvården: Plötsligen finns ”olönsamma patienter”. I dag följs hälso- och sjukvården upp som aldrig förr men till priset av att det som inte går att mäta glöms bort, däribland trygghet, omhändertagande och tillit.
I den offentliga debatten om hälso- och sjukvården står för närvarande två frågor i fokus: vinster i välfärden och de alltmer orimliga krav på kontroll och dokumentation som tar tid från patienten. I SVT:s Agenda den 2 mars framstod det som att sjukvårdens problem i huvudsak handlar om personalens växande administrationsbörda och dysfunktionella it-system. Förvisso har läkarnas administration fördubblats till följd av meningslöst insamlande av kontrolluppgifter sedan ekonomistyrningen fått fäste hos huvudmännen, tid som tas från mötet med patienten. Men det finns andra, mer centrala och grundläggande frågor som vi vill lyfta fram: Hur kan vi skapa en vård som förverkligar hälso- och sjukvårdslagens mål? Hur kan vi bedriva en vård där patientens medicinska behov är ledstjärnan?
Vård utifrån medicinska behov kräver medicinsk och etisk kompetens. I Sverige styrs hälso- och sjukvården emellertid i allt högre grad av ekonomer och administratörer utan sådan sakkunskap. De förmår inte prioritera utifrån medicinska behov. Det har därför skett en värdeförskjutning i hälso- och sjukvården från medicin och etik till ekonomi och kontroll. Denna värdeförskjutning strider mot lagstiftarens intentioner och förtjänar en djupare analys än vad vi hittills sett. Politiker och medier behöver ta detta till sig i stundande valrörelse.
Vi har tidigare framhållit att medicinska bedömningar i mötet mellan patient och läkare är vårdens utgångspunkt (Brännpunkt 25/12 2013). Det är i dessa möten som de medicinska behoven framkommer. Patientens berättelse, patient–läkarsamtalet och läkarens undersökning mynnar ut i planering av diagnostik, behandling och uppföljning där läkarens professionalitet och patientens delaktighet i beslut och vård går hand i hand. Man måste ha tid för dessa möten, tid som i dag ofta inte finns i tillräcklig omfattning. Läkaren måste också tillåtas att ta ett personligt ansvar och följa patienten tills behandlingen är avslutad, vilket har blivit allt svårare i rådande system.
Brister i kontinuiteten är ett av de allra mest påtagliga problemen i svensk hälso- och sjukvård i dag som påverkar den medicinska kvaliteten negativt. Hälso- och sjukvården måste organiseras så att läkaren får bli sin patients läkare, med personligt ansvar och kontinuitet som självklara utgångspunkter. Det är en central uppgift för såväl politik och administration som för professionen.
Svenska Läkaresällskapet har startat projektet ”En värdefull vård” med syftet att analysera hälso- och sjukvårdens utveckling de senaste åren – styrformer, struktur, organisation och administration – och visa vägar fram till en hälso- och sjukvård som sker i överensstämmelse med svensk lag och våra yrkesetiska regler. Det är vår uppfattning att professionerna inom vården, tillsammans med patienterna, måste få ett betydligt större inflytande. Hälso- och sjukvården behöver ledas av personer som är djupt förankrade i vårdens grundläggande värden.
Vården ska utformas så att läkarna kan ta hand om patienterna på ett kunnigt, etiskt och empatiskt sätt. Hälso- och sjukvårdens organisation motverkar i dag ibland denna målsättning. Svensk hälso- och sjukvård, som den är utformad i dag, bryter såväl mot vår yrkesetik som mot lagstiftarens intentioner. Den största förloraren är vår uppdragsgivare – patienten. Det är hög tid att agera. Vi är redo för förändring av svensk hälso- och sjukvård. Är våra politiker det?
För Svenska Läkaresällskapets projekt ”En värdefull vård”:
INGEMAR ENGSTRÖM
PETER FRIBERGMÄRIT HALMIN
RURIK LÖFMARK
LOLLO MAKDESSI
KARL SALLIN

ASTRID SEEBERGER


lördag 10 maj 2014

Läkare vs sjuksköterskor - bästa debattinlägget jag läst på många år... och lite om KÄRNKOMPETENSER i vården

Start > Opinion | Publicerad: 2014-05-09 00:01

Sjuksköterskor kan inte ersättas

När min hustru på 1990-talet förhandlade med det stora, svenska företag hon arbetade för, motiverade hon sitt lönekrav med vad hon tjänat som sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen vid universitetssjukhuset i San Francisco.
Chefen skrattade, inte hade hon haft en så hög lön. Några dagar senare gav hon honom ett gammalt lönebesked och, jodå, hon hade tjänat 60 000 dollar om året – vilket väl i dag motsvarar en lön på 750 000 kronor.
Ungefär där ligger lönerna fortfarande i USA. Jag har en släkting som är sjuksköterska i Kalifornien, hon tjänar drygt 100 000 dollar om året.
Nyligen hade jag en diskussion med en läkare i Sverige. Jag påstod att han snart inte kommer att behövas. Med ny teknik kommer diagnostik och behandlingar i växande grad att utföras av mjukvara och robotar, medicinsk expertis kommer att bestå i direktiv till dem som skriver kod och bygger maskiner. Då kan också en expert sitta i Toronto och utföra en operation i Malmö, allt medan en robot lär sig att ta över till nästa gång.
Men sjuksköterskor kommer aldrig att kunna ersättas och den mänskliga aspekten är ofta avgörande för en patients tillfrisknande – en god sjuksköterska sparar lidande och pengar.
Utöver omtanke och mänsklighet har sjuksköterskans yrke förändrats kraftigt under de senaste decennierna. Från att ha bestått i vänlighet och vård har yrket också kommit att i hög grad specialiseras; i dag kräver yrket ofta avancerad, teknisk kunskap. Därför äger specialistsköterskor inte sällan kompetens som överstiger den hos läkare som inte är specialister inom samma område.
Anledningen till bristen på sjuksköterskor är uppenbar: gapet mellan lönen och kraven är hisnande; det finns ingen yrkesgrupp i Sverige som är mera underbetald. Troligen kommer läget att förbättras sakta, i takt med att olika huvudmän i högre grad tvingas konkurrera om sjuksköterskor, men det går alldeles för sakta. Redan nu bör landstingens lönebudget omprioriteras drastiskt.
Sjuksköterskornas låga löner är vårt värsta exempel på hur kvinnodominerade yrken underbetalas; de är också ett bevis för hur offentliga monopol kan få absurda konsekvenser; de visar dessutom hur kraftigt undervärderade människor är i förhållande till maskiner.
Sjuksköterskors löner är kort sagt omoraliskt låga. Snart får vi på nytt lida för detta, ett av våra säkraste sommartecken är nämligen bristen på sjuksköterskor.
Men sjuksköterskorna lider året om.
Roland Poirier Martinsson
filosof och författare





Läkare och sjuksköterskor satsar på kärnkompetenser

Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Alla personalgrupper måste samverka för att utveckla vården och öka patientsäkerheten. Nu har sjuksköterskorna och läkarna dragit konsekvenserna av det och tagit fram en gemensam skrift om två av de kärnkompetenser som är nödvändiga för att föra utvecklingen framåt. Det gäller arbete i team och förbättringsarbete.

– Nu är det viktigt att även andra professioner hakar på, säger Ania Willman, ordförande för Svensk sjuksköterskeförening.

Alla professioner i vården är ense om att patienter ska behandlas och omhändertas utifrån den senaste kunskapen som forskningen kan redovisa när det bland annat gäller medicinsk kunskap och omvårdnadskunskap.

Men det räcker inte för att vården ska bli säker och effektiv, menar Ania Willman. Man kan inte bara luta sig mot nya metoder och ny fantastisk teknik. Därför pratar man mer och mer om att personalens arbetssätt också måste förändras och att vården börjar arbeta utifrån olika kärnkompetenser som är desamma för alla i vården.

– Vi måste också se till att de olika professionerna inom vården samarbetar på ett sätt som gör att allas kompetens tas tillvara, säger Ania Willman, ordförande för Svensk sjuksköterskförening. Det gäller även patienter och anhöriga. Därför har vi inlett ett unikt samarbete med läkarna för hur vi ska kunna samverka tvärprofessionellt när det gäller utvecklingsarbetet inom vården.

Det innebär att Svensk sjuksköterskeförening och Svenska Läkaresällskapet nu har valt att presentera en gemensam beskrivning av hur två av kärnkompetenserna, Teamarbete och Förbättringsarbete för kvalitetsutveckling, kan beskrivas utifrån svenska förhållanden.

I skriften har sjuksköterskor och läkare i team skrivit om de båda kärnkompetenser, hur de ser ut i vardagliga kliniska situationer, hur ett aktivt ledarskap kan stärka teamarbete respektive förbättringsarbete, teorin bakom arbetssätten och tips på hur man kan utveckla arbetet så att det bättre följer de olika kärnkompetenserna.

torsdag 8 maj 2014

KORRUPTION

Ordföranden för Cochraneinstitutet i Norden: Psykiatrin är värre än maffian.




http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/ordfoeranden-foer-cochraneinstitutet-i-norden-psykiatrin-aer-vaerre-aen-maffian-935150

Professor Peter Gøtzsche, ordförande för nordiska Cochraneinstitutet, hävdar att psykiatrin är rent kriminell; att en enda psykiatrisk medicin dödat över 200 000 människor; att de uppför sig långt värre än den organiserade maffian och Hells Angels. De psykiatriska läkemedelsbolagen har fått böta långt över 100 miljarder kronor – ändå fortsätter de med sin kriminella verksamhet.

ADHD-experter: Ett års behandling med ADHD-droger skapar skadliga förändringar i hjärnan 

http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/adhd-experter-ett-aars-behandling-med-adhd-droger-skapar-skadliga-foeraendringar-i-hjaernan-870048

Nu har de främsta ”ADHD-experterna” internationellt bevisat vad kritiker sagt i alla år: ADHD-droger skapar skadliga förändringar i hjärnan. Den nya forskningen visar att vuxna med en ADHD-diagnos hade normal hjärnaktivitet till att börja med, men fick tydliga skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat (Ritalin, Concerta).


Psykiatriker är helt ovetande om varför ADHD-drog är underkänd för vuxna inom hela EU.

http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/psykiatriker-aer-helt-ovetande-om-varfoer-adhd-drog-aer-underkaend-foer-vuxna-inom-hela-eu-860205
                                                                                                                                      Gotland ligger i topp vad gäller förskrivning av ADHD-droger i Sverige – skrämmande 8 procent av pojkarna (10-14 år) fick pillren förra året. Anledningen till detta är psykiatriker Henrik Pelling som är verksam som professor i barnpsykiatri på Akademiska sjukhuset i Uppsala men jobbar på Gotland som ”konsult”. Uppsala ligger på andra plats i förskrivningsligan. Han ser inget fel i detta och känner inget till om biverkningar från de amfetaminliknande ämnena.
Den i Sverige vanligaste ADHD-drogen Concerta (metylfenidat, som Ritalina) är underkänd för behandling av vuxna inom hela EU. I tidningen HelaGotland.se, som i en artikelserie granskar ADHD-industrin på Gotland, säger Pelling att det måste finnas en anledning till varför de inte är godkända, men jag förstår inte varför”.

Läkarnas hemliga dubbelspel


http://www.aftonbladet.se/halsa/nyheter/article10804154.ab

Får miljoner av samhället för ADHD-forskning – och arbetar för tillverkare av ADHD-medicin

De får miljoner av samhället för forskning och arbete med ADHD-sjuka.
Samtidigt har socialstyrelsens Björn Kadesjö och professor Bruno Hägglöf ett hemligt avtal med läkemedelsbolaget Eli Lilly som tillverkar – ADHD-medicin.
En omstridd medicin som misstänks orsaka självmord.

Pressmeddelanden mynewsdesk.com 

http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/tag/bjoern-kadesjoe



ATT SOM PERSONAL LARMA OM MISSFÖRHÅLLANDEN I VÅRDEN ÄR YRKESMÄSSIGT SJÄLVMORD - INGEN VILL HA MED EN WHISTLEBLOWER ATT GÖRA I SVERIGE IDAG

HUR SKA DEN ÖKANDE KORRUPTIONEN KUNNA STOPPAS OM VI SOM LARMAR INTE BARA BESTRAFFAS UTAN ATT BÅDE VI SJÄLVA OCH VÅRA FAMILJER KAN HOTAS I ÅRATAL...

DET FINNS MÅNGA MÄNNISKOR SOM KOMMER TILL SVERIGE I ENKOM FÖR ATT DE KÄNNER TILL ATT VI SVENSKAR ÄR MERA LÄTTA ATT LURA ÄN MÅNGA ANDRA.

VI SVENSKAR SOM FÖRSÖKER LARMA FRYSES UT - DE KORRUPTA TYPERNA HAR INGA SOM HELST PROBLEM MED ATT FÅ HORDER AV ANDRA SVENSKAR ATT FÖRFÖLJA OSS!

MISSFÖRHÅLLANDEN I STOCKHOLMS NEONATALVÅRD VAR KÄNDA AV NEONATOLOGER I HELA SVERIGE NÄR JAG BÖRJADE INOM SPECIALITETEN ÅR 1984.
PROBLEMET DISKUTERADES PÅ OLIKA TRÄFFAR MELLAN LÄKARE - DET VAR VÄL KÄNT.

DET NAMN SOM ALLTID NÄMNDES FRÅN SENT 80-TAL VAR DEN LÄKARE SOM JAG FÖRESLOG SKULLE ERSÄTTAS MED LENA HELLSTRÖM WESTAS, TILL  KAROLINSKA SJUKHUSETS LEDNING DEN 23 MARS 2010. 
UTÖVER DET JAG HADE HÖRT LÄKARE DISKUTERA SEDAN 1984 HADE JAG SJÄLV HAFT MÖJLIGHET ATT IAKTTA BÅDE KOMPETENS OCH AGENDA HOS LÄKAREN SEDAN 1996.

NÅGOT ÅR INNAN MITT ENSAMMA FÖRSÖK ATT FÅ HONOM FLYTTAD TILL POSITION DÄR HAN SKULLE KUNNA GÖRA MINDRE SKADA HADE SACO, VÅRDFÖRBUNDET OCH KOMMUNAL GJORT ETT GEMENSAMT FÖRSÖK ATT FÅ BORT HONOM. 
EFTER DET HADE HAN BÖRJAT RENSA BORT SVENSKA ÖVERLÄKARE OCH ÖVER TID FICK HAN EN NY PARHÄST - EN FD POLITIKER UTAN NÅGON SOM HELST KUNSKAP OM NEONATALVÅRD MEN MED MÅNGA ESS I SIN ROCKÄRM SOM HON KUNDE DELA UT...
INGEN LYSSNADE PÅ FACKLIGA FÖRETRÄDARE, OROADE KOLLEGOR OCH UPPRÖRDA SJUKSKÖTERSKOR - LÄKARENS POSITION ÄR LÅNGT MER STABIL ÄN INNAN FÖR ATT ALLA SVENSKA EXPERTER VET VAD SOM KAN DRABBA DEN HAN KÄNNER SIG HOTAD AV.

FLERA AV LÄKARNA HÖLL MIG INFORMERADE UNDER MINA SISTA ÅR PÅ KS. EN KOM OCH BAD MIG OM ETT SAMTAL. LÄKAREN SA ATT "ALLA" VISSTE ATT MITT MISSTAG INTE ORSAKAT LINNÉA LITBOS HJÄRNSKADA. LÄKAREN SA OCKSÅ ATT MÅNGA SERIÖSA SVENSKA LÄKARE VILLE SPECIALISERA SIG I NEONATALVÅRD MEN AVSTOD AV RÄDSLA FÖR MANNEN SOM JAG - OCH MÅNGA ANDRA - FÖRSÖKTE FÅ BORT.

KAROLINSKA SJUKHUSET PÅSTOD ÅR 2010 TILL SOCIALSTYRELSEN ATT JAG LED AV PSYKISK OHÄLSA. NÄR JAG KOM TILL SOCIALSTYRELSEN FÖR SAMTAL MÖTTES JAG INTE AV NÅGON PERSON SOM KUNDE NEONATALVÅRD UTAN AV TRE UPPJAGADE DAMER SOM INTE FÖRSTOD MYCKET AV DET JAG FÖRSÖKTE BERÄTTA OM INTERNA FÖRHÅLLANDEN INOM EN UNIK SPECIALITET DÄR LIV OCH DÖD ÄR STÄNDIGT NÄRVARANDE. DE SKREV I SIN RAPPORT ATT JAG VARIT INVOLVERAD I FLERA DÖDSFALL ELLER NÅGOT LIKNANDE - HUR SKULLE JAG INTE HA KUNNAT VARA DET?

KARIN TÖRNQVIST SOM LARMADE OM EKONOMISKA OEGENTLIGHETER I GÖTEBORG FÅR INTE NYA JOBB - HON HAR SVIKIT "GÖTEBORGS-ANDAN".
JAG SVEK INTE "KS-ANDAN" - JAG LARMADE INTE VIA MEDIA UTAN INTERNT MEN MIN SITUATION ÄR DEN SAMMA SOM KARINS. 
JAG HAR EN ANSTÄLLNING IDAG MEN MÅNGA AV DEM SOM VARIT RÄDDA FÖR ATT ANSTÄLLA MIG MEN DE SKULLE TA EMOT DE KORRUPTA MED ÖPPNA ARMAR...

DET ÄR AV STÖRSTA VIKT ATT VI SOM LEVER I SVERIGE, OAVSETT VAR VI KOMMER IFRÅN, TAR TAG I DEN VÄXANDE KORRUPTIONEN I VÅRT LAND - VI ÄR PÅ GOD VÄG MOT ANARKI OCH KAOS I SKOLAN OCH VÅRDEN.

JAG ARBETADE NYLIGEN SOM VÅRDLÄRARE. NÅGRA AV DE UNGA SVENSKA ELEVERNA ANSÅG ATT DE BARA SKULLE LÄRA SIG DET SOM STOD I DERAS ENDA LÄROBOK.
DE VILLE INTE LÄRA SIG OM SYRGAS FÖR OM DE SKULLE ARBETA MED DET SKULLE DE FÅ DELEGERING ANSÅG DE, OCH DÅ SKULLE DE KUNNA SÄGA NEJ TILL DELEGERINGEN.

JAG HAR ALDRIG HÖRT ATT NÅGON FÅTT DELEGERING FÖR ATT ARBETA MED SYRGAS OCH RINGDE ETT STORT SJUKHUS I REGIONEN OCH FRÅGADE HUR DET VAR HOS DEM.
SJUKHUSETS VÅRDLÄRARE SA ATT PROBLEMET IDAG ÄR ATT DE SOM KOMMER FRÅN UTBILDNING TILL USKA INGET KAN - MAN FÅR BÖRJA MED ATT UTBILDA DEM...

VILL VI HA DET SÅ HÄR?

VARFÖR "DÖDAR" NI OSS WHISTLEBLOWERS YRKESMÄSSIGT?













Mera från media - ""Du kan avslöja det korrupta Sverige"" - INTE...

Du kan avslöja det korrupta Sverige

Efter att applåderna tystnat och blommorna var utdelade på bokförlaget så pratade jag med Karin Törnqvist som stod i ett hörn. Hon var visselblåsare i det som skulle blev känt som muthärvan i Göteborg. Genom Uppdrag granskning slog Karin larm om korruption för gigantiska summor. Karin borde stå staty i Göteborg. Men det var inte till henne blommorna och talen var riktade utan Louise Brown, som intervjuat Karin i sin nya bok Den skenhelige svensken, en bok om hur korruption inte får konsekvenser i Sverige. Så är det ofta, journalister och debattörer får applåder, men de verkliga hjältarna måste leva med konsekvenser. ”Jag skulle aldrig ha gjort om det i dag” konstaterar Karin.
De ansvariga kunde gå vidare ostraffat. Själv blev Karin av med sina uppdrag för Göteborgs energi och får fortfarande inga nya jobb i stan. Karin svek Göteborgsandan. Utfryst. Förtalad.



onsdag 23 april 2014

Om att anmäla


Följande klipp handlar om en mor som larmade myndigheter upprepat om att hennes son utsatts för sexuella övergrepp av höjdare i Hollywood. INGEN lyssnade... Lyssna på hennes berättelse.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article18756362.ab

Jag har larmat till myndigheter sedan 2010 om att nyfödda barn skadas avsiktligt av vården.
Jag har berättat att det handlar om pengar - läkarnas löner, att det handlar om status i forskarvärlden - högt forskningsunderlag, och att det handlar om att skapa "bevis" för att alla de minsta barnen måste vårdas på universitetsklinikerna - vilket inte stämmer men det ger läkarna vid universitetsklinikerna högre löner och högre status och mera makt över hela den svenska neonatalvården...
Vårdtiden för de minsta barnen är ofta 3-4 månader.

Ger man barnen den ena infektionen efter den andra genom att inte desinfektera kuvöser, inte koka tröstnapparna, genom att förvara personalens toalettpapper och batterier och blanketter i sterilförrådet och det som borde vara höggradigt ren utrustning i öppna backar på golvnivå i apparatförrådet så får man god inkomst av "utomlänspatienterna".
Om man därtill inte ger barnen tillräckligt med syrgas så hålls deras ductus öppen vilket leder till att tarmarna skadas av hypoxi och barnen måste opereras, det leder till att barnen kan bli blinda av låg och fluktuerande syresättning och om läkarna dessutom skapar regelverk som säger att ingen sjuksköterska får ändra syrgasen en enda procent och att ingen sjuksköterska är tillåten att starta återupplivning om barnen slutar att andas så måste läkarna vara vakna hela nätterna för att springa mellan återupplivningar och ändringar av inställningen på syrgasen - det finns mycket man kan göra för hög lön.

Och hemlandstingen, som tvingats skicka sina minsta barn till Sthlm för att Sthlms läkare har fått sina vänner inom Socialstyrelsen att besluta det, vet inte vad som drabbar barnen. De ser bara att de får tillbaka barn som är avsevärt mer skadade än barnen var förr, när de vårdades i sitt hemlandsting.
Om jag skulle få ett barnbarn fött i vecka 22 skulle jag hellre betala för vård i Jönköping - även om de aldrig vårdat så små barn - än att det skulle vårdas i Sthlm.

Idag finns inte kompetens kvar för vård av neonatalbarn på många av landets länssjukhus pga maktkamperna. När de stabila läkare gått i pension, som byggde upp neonatalvården på 80-90-talen, har ingen velat gå in och ta över. Alla vet att neonatalvården tagits över av farliga typer.

De har kommit till Sverige från olika håll och gjort sig av med svenska specialistläkare, chefer och specialiserade sjuksköterskor. De har ockuperat neonatalvården i Sthlm och de skrämmer alla till tyst underordning. De statuerar exempel så att alla i organisationen vet vad som drabbar den som protesterar. De knyter sig till sjukhusets ledning, till Socialstyrelsen och IVO - det är kärnan i strategin. Man gör sig till vän med dem som ska granska en...
IVO:s huvudkontor borde vara placerat i Östersund eller Kiruna - inte vägg i vägg med Karolinska!


– Jag och flera andra pojkar söps fulla och skickades runt på orgiefester likt köttstycken...
Han uppgav att männen på festerna hällde i honom sprit och sedan utsatte honom för upprepade sexövergrepp.
– Jag våldtogs vid flera tillfällen i det där huset, av många personer, säger han.
Egan berättade om baddräktsförbud i poolen och anklagade flera Hollywoodhöjdare för att ha varit delaktiga i övergreppen som drabbade fem eller sex pojkar.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article18742501.ab



Festerna som läkarna i Sthlms neonatalvård anordnade årligen inkluderade att alla nyanställda serverades 96% sprit som antingen hade injicerats i oöppnade Mer-förpackningar eller blandats i bålen. Flera av läkarna var involverade i tävling om vem som kom längst med flest av det årets unga sjuksköterskor. En av dem jag såg skriva recept på spriten, och hörde tala om planerade sexuella övergrepp mot de unga kvinnor som anställts är idag involverad i frågor som indikerar betydligt värre brott än de som begicks mot de kvinnor som drogades och utnyttjades.

Problemen med de sexuellt utnyttjade unga sjuksköterskorna cementerades sedan i organisationen för att de alla skulle kompenseras och tröstas. De tilldelades nyckelfunktioner och omfattande ansvar ibland innan de ens var inskolade. De gavs utrymme skriva PM och riktlinjer som ingen erfaren sjuksköterska, inte ens chefssjuksköterskorna, kunde ifrågasätta. Medan kollegorna slet som slavar "på golvet" under perioder med hög beläggning och barn skadades av att personalen inte räckte till susade läkarnas älskarinnor omkring på avdelningen i privata kläder. De var upptagna med "projekt", de stod länge i korridoren nonchalant lutade mot väggen och diskuterade - som för att demonstrera sin upphöjdhet - medan de vanliga normala sjuksköterskorna sprang mellan arbetsuppgifterna. Cheferna kunde inte ålägga de utvalda att gå in i vårdarbetet - de var ställda helt utanför organisationen regelverk av läkarna.

Neonatalvården i Sthlm är "ett vårdens Knutby". Där dör inte pastorsfruar som genomskådat sin man. Där dör små oskyddade barn... personalen är skrämd till total tystnad.


DEVILS TOWER...