Personalen vantrivs på Socialstyrelsen
Missnöjet
växer på en av Sveriges viktigaste myndigheter.
Det visar
uppgifter som Rapport har tagit del av
”Omorganisationen
måste få ta tid”.
Socialstyrelsen har till uppgift att
styra och granska socialtjänsten, vården och omsorgen. Men nu är det
myndigheten själv som granskats efter att ha skakats av stora interna
konflikter. I höstas gav regeringen, genom socialdepartementet, statskontoret uppdraget
att granska myndighetens verksamhet. De presenterar i dag sin analys.
Nu kan Rapport berätta att det råder ett
utbrett missnöje bland personalen. Enligt en intern arbetsmiljöenkät som vi
tagit del av svarar nästan 70 procent att de upplever att de inte kan påverka
planeringen av sitt arbete.
Vågar inte komma med idéer
Det verkar också råda en tystnadens kultur, där så många som nästan 40 procent
av medarbetarna inte vågar komma med idéer utan rädsla för att bli kritiserade.
Och drygt var tredje anställd svarar att de har drabbats av någon form av
psykosocial ohälsa relaterat till arbetsmiljön.
Hos de två största fackförbunden, SACO
och ST, på Socialstyrelsen ser man med oro på personalens situation.
- Väldigt många som vänder sig till
facket menar det att det blivit svårare att få ut sin professionalitet. Man är
mera styrd och får inte samma utrymme, säger Lars-Olof Strågefors, ordförande
för SACO på Socialstyrelsen.
Hög belastning
Även Maria Carneland, ordförande för det andra stora fackförbundet på
Socialstyrelsen, ST, håller med:
- Det är en väldigt hög arbetsbelastning. Många har slutat och det är många
rekryteringar på gång, vilket innebär många nya människor på plats.
Ledningen är medveten om problemen och
det utbredda missnöjet bland personalen.
- Vi ska göra en arbetsmiljöplanering i höst som vi ska länkar till vår
verksamhetsplanering, så får vi se hur vi ska komma till rätta med de här
problemen, säger överdirektör Håkan Ceder.
Ola Samzelius
ola.samzelius@svt.se
http://svt.se/2.22620/1.2407606/personalen_vantrivs_pa_socialstyrelsen
Han är landets värsta chef http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2011/09/13/han-ar-sveriges-varsta-che/index.xml
2011-09-13 Socialstyrelsens
generaldirektör Lars-Erik Holm har utsetts till Sveriges värsta chef, och det
med riktiga bottennoteringar. – Han får det sämsta betyget som någonsin har
delats ut, säger Kristofer Steneberg, redaktionschef på tidningen Chef till
Aftonbladet.
Tidningen Chef har i
15 år listat både Sveriges bästa och sämsta chefer och i år toppas listan över
de sämsta alltså av Lars-Erik Holm. Enligt den bild som målas upp av medarbetarna råder
det ett skräckvälde och medarbetarna undviker honom.
– Man jobbar inte med honom. Han är isolerad. Vad som händer om man
knackar på hans stängda dörr? Ingen vet. För det gör man inte, säger en
medarbetare enligt Aftonbladet till Chef.
Sedan
Lars-Erik Holm blev generaldirektör för Socialstyrelsen 2008 har
myndigheten genomgått stora förändringar. Han ger inte mycket för
Chefs undersökning.
– Tidningen har inte ens pratat med mig, det är oseriöst. Alla
medarbetare kan inte jubla när saker förändras. De som upplever sig obekväma
med förändringen kanske gjorde lite som de ville tidigare. Jag uppmanar
diskussioner och triggas av meningsskiljaktigheter, säger Lars-Erik Holm till
Aftonbladet.
Linda Persson
linda.persson@dagensmedicin.se
Skriv kommentar:
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår
kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill
tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.
Postad
av: namn, 12:56, 13 september 2011. Oavsett vad Holms
personliga preferenser är (diskussioner och meningsskiljaktligheter i hans
fall) så har hans omgivning inte fattat detta. Dom tycker bara han är jobbig.
Hur kan det bli så divergent?
Postad av: Seriös, 14:32, 13 september 2011. Svårt att ta tidingen Chef som en seriös - smaskigt skvaller som ger
rubriker.
Postad
av: Vet av erfarenhet, 15:30, 13 september 2011. Seriös: Det är lätt men inte särskilt konstruktivt att avfärda tidningen
Chefs analys som oseriös. Det är den inte - tidningen gör en gedigen analys av
chefen de bedömer. Och i det här fallet är deras analys - tyvärr - på pricken.
Postad
av: Tillsynare, 16:51, 13 september 2011. Ingen som känner till förhållandena på Socialstyrelsen är förvånad över
denna artikel. Visst har omorganisationen varit jobbig men detta är något helt
annat - en ledarstil som helt enkelt inte funkar i dagens samhälle!
Postad
av: Glad anställd, 16:58, 13 september 2011. Håller helt med Seriös. Jag har jobbat relativt nära Lars-Erik Holm i över
tre år och jag känner mig oerhört frågande inför verklighetsbeskrivningen i
"artikeln". När man refererar till "Gullan" som källa är
det illa. Nästan skrattretande. "Gullan" ägnar sin arbetstid åt att
blogga bittert över att verksledningen inte har sett ljuset på samma sätt som
han/hon. Det är seriös journalistik det. Jag vet en medarbetare som blev
uppringd av Chef och tillfrågad att delta i artikeln som handlade om att
Lars-Erik Holm är en så dålig chef. Ska man skratta eller gråta?
Postad
av: namn, 18:08, 13 september 2011. Det är allvarlig -
anonym - kritik mot tidningens (Chef) etik och dess journalistik som framförs
av exempelvis "Glad anställd". "Glad anställd" stannade
trots den stora trivseln inte mer än tre år på sin post. Vad vet "Glad
anställd" om artikeln, och varför slutade du arbeta med Holm?
Postad
av: Glad anställd, 18:27, 13 september 2011. Den är ju inte en bråkdel så allvarlig som den anonyma kritik som i en
publicerad artikel riktas mot Lars-Erik Holm. Det är berättigad kritik jag för
fram, synpunkterna som lyfts fram är anonyma, resonemangen ofta utan sammanhang
och insinuationerna vittnar om frånvaro av analys.
Vem har sagt att jag slutat? Jag är ju en glad anställd!
Postad av: Tor, 19:06, 13 september 2011. Ingen blir förvånad
Postad av: Fd landstingsanställd, 19:21, 13 september
2011. Utan att alls känna till detaljerna så blir man väl
alldeles chockerad över att höra detta. Han bossar trots allt för en
organisation som borde varit förlegad för länge sen. I varje fall finner man
där ibland de värsta avarter av maktmissbruk, svågerpolitik, intern censur och
feghet hos förövande chefer som lyckas manipulera de ansvariga tjänstemännen
och politikerna. Så att spelet för gallerierna kan fortsätta.
Postad av: Diegos vänstra fot, 20:11, 13 september 2011. Och vi andra förstår varför du är Fd landstinganställd.
Postad
av: Utredare, 23:07, 13 september 2011. Gedigen analys - ha! Av över 1000 anställda har man pratat med ca 20, varav
några dessutom redan slutat sin anställning. Visst fanns och finns det
problem inom Socialstyrelsen, och visst har Holm vid tillfällen behandlat
både chefer och medarbetare illa, men en sågning av denna kaliber och grundat
på ett sånt uppenbart biased underlag är ju löjligt.
Postad av: Bye bye landstinget, 23:15, 13 september
2011. Hellre fri och oberoende fd landstingsanställd än att
vara någonting som du (och inte alla vi andra) verkar stå för, Diego.
Postad
av: Fan of Socialstyrelsen, 00:36, 14 september 2011. Socialstyrelsen är under Holms ledning på god väg att bli en modern och
vass myndighet som står på de svagas sida, mycket bättre och tydligare nu än
för några år sen. Jobbar man med kvalitets- och säkerhetsfrågor känns det
mycket tryggare nu än förut då det ofta var vagt och mjäkigt. Det måste väl
vara en statlig chefs vikigaste uppdrag att tjäna medborgarna inte att bara
underlätta och se till att det är kul för medarbetarna?
Postad
av: Anställd som slutat, 06:48, 14 september 2011. Det ställs stora krav på en chef idag. Inte minst det interna ledarskapet
måste fungera annars klarar man inte att "stå på de svagas sida" i
längden. Holm har uppenbara brister men retoriken kan man bli vilseförd av.
Tyvärr ger artikeln en rättvisande bild av hans tillkortakommanden som alla
anställda utom medlemmarna i "järnringen" tydligt ser.
Postad
av: Diegos vänstra fot, 06:57, 14 september 2011. Jag ser den inte alls och jag hatar när människor som du talar om för oss
andra - och vi är rätt många - vad vi ser och inte ser. Det enda jag ser och
hör är massa bittra människor som projicerar sina misslyckanden på en chef
istället för att ta tag i sina liv. Pinsamt verkligen. Stackars liten som
tvingats sluta med sin fritt valda verksamhet. Buhu!
Postad
av: Lexa, 08:25, 14 september 2011. Management by fear!
Postad
av: Anställd som slutat frivilligt, 09:08, 14 september 2011. Auktoritärt ledarskap leder bl.a. till att medarbetares dåliga sidor får en
chans att blomma ut, en obehaglig smittoeffekt. Ett exempel på detta är att en
del ser en möjlighet att kanske avancera i organisationen eller uppnå fördelar
genom att för ledningen ange kollegor som ifrågasätter ledningens ståndpunkter,
även i sakfrågor. Vi pratar inte om Nordkorea nu utan om en svensk arbetsplats
år 2011.
Postad
av: Anställd som hoppades länge men gav upp, 09:13, 14 september 2011. Diegos vänstra fot: Jag kan lova dig att vi var många på Socialstyrelsen
som var frustrerade över det tidigare lite för vanligt förekommande "fritt
valda arbetet" på myndigheten och som välkomnade LEH förändringstankar.
Tyvärr blev många av oss gruvligt besvikna över hur förändringarna genomfördes
och över det omoderna, toppstyrda och ineffektiva ledarskap som följde.
Och låt oss inte glömma bort att man kan förändra en verksamhet, öka
effektiviteten och samtidigt bibehålla medarbetarnas förtroende. Det är ju
först när man lyckas med alla dessa delar som förändringen har lyckats. För
vilka är det som ska genomföra förändringen och förverkliga de nya visionerna?
Jo, medarbetarna. Skrämmer man dem till tystnad så spelar det tyvärr ingen roll
hur goda ens förändringsidéer var från början - de blir aldrig verklighet. Det
har tyvärr inte Lars-Erik Holm insett. Det är med sorg i hjärtat som jag kan
konstatera att tidningen Chefs analys är på pricken.
Postad
av: Anställd som slutat "frivilligt", 12:11, 14 september 2011 .
Diego JP, Dina kommentarer vittnar om omogenhet som
vanligt. Nog
inte lätt att förstå eller ta sig åt kritiken när man själv är en diktator.
Som förverkligats sig själv genom att göra sig av med ett flertal
medarbetare som inte passar in i ett totalitärt skräckvälde. Dessa har dock
till slut snarare utvecklats i sina karriärer och/eller liv, vilket de kan
tacka dig för. Knappast din avsikt, snarare ville du krossa dessa. Vi behöver
mindre chefer med detta hänsynslösa betende. Vi talar fortfarande om
arbetsplatser i (södra) Sverige.
Postad
av: SoS-medarbetare, 12:26, 14 september 2011. @Anställd som hoppades länge...
Jag tycker att du väl sammanfattar problemet i meningen "Och låt oss inte
glömma bort att man kan förändra en verksamhet, öka effektiviteten och
samtidigt bibehålla medarbetarnas förtroende." Här ser vi nog en person
med goda ambitioner (en del) goda idéer (ingen begriper sig på allt) men med
såstora personliga brister (i ledarstil, stabilitet och omdöme) att det helt
enkelt inte har fungerat...tyvärr. Att Holm dessutom avvisar all kritik tyder
ju dessutom på att han inte har förstått.
Postad
av: Sven, 13:14, 14 september 2011. "Järnringen" är väl epigonerna, svassarna som är beredda att
administrera vad som helst, t.o.m koncentrationsläger. Den sortens underhuggare
som utmärker en psykopatisk chef. Mönstret är välkänt, men inte mindre
förödande för det. Det som är lika sorgligt är den inkompetens hos de som
anställde honom visar upp.
Postad av: Pensionerad f.d. SoS-medarbetare,
13:28, 14 september 2011 . Utnämningen av
Lars-Erik Holm till Sveriges sämsta chef är så överdriven att det gränsar till
det komiska. Jag har nyligen gått i pension från SoS och känner inte alls igen
den mörka bild som vissa kommentatorer målar upp. Problem fanns, men inte värre
än på andra arbetsplatser. Hoppas att SoS lyckas med förnyelsearbetet så att
myndigheten kan göra mer nytta än i "gamla tider"!
Postad
av: läkare, 13:42, 14 september 2011. Nu förstår jag varför
SoS medarbetare plötsligt blivit rädda, varför man inte längre arbetar med
kvalitet, kompetens och stöd till oss i den dagliga sjukvården utan om och om
igen kommer med populistiska uttalanden, riktlinjer och ytliga rekommendationer
av typen politiska pamfletter.
En chef utan integritet, utan ledarskap och med fjäsk för politiker har
förstås lett till myndighetens förfall.
Postad av: Luttrad, 13:48, 14 september 2011 Om direktören på SoS är Sveriges sämste chef, har de nog inte tittat på
Sahlgrenska än.
Postad
av: Ulla Lindén, 16:55, 14 september 2011. Påverkar patienter.
En av patientklagomål överhopad Socialstyrelse borde ha ett bra arbetsklimat.
Man kan annars befara, att effektiviteten inte blir den man kan kräva.Ulla
Lindén http://www.vardjuridik.se
För att kunna ta itu med de svåra frågor som ryms i patienters klagomål, måste
utredarna må bra, ha civilkurage och kunna ingjuta förtroende.
Postad av: olivia, 18:20, 14 september
2011. Min
erfarenhet, efter att ha blivit föremål för två utredningar av Socialstyrelsen,
är att det saknas rättssäkerhet för den enskilde.
Postad
av: Vakna Hägglund!, 21:03, 14 september 2011. Det är främst Socialdepartementet som borde få skäll. Först undlåter dom
att i samband med rekryteringen kolla Holms bakgrund. Sen ignorerar dom, under
flera år, de varningssignaler och rop på hjälp som kommit inifrån. Så har
Socialdepartementet passivt tittat på medan den dom rekryterat fått löpa
gatlopp i media och på bloggar. Nej, den sämsta chefen finns inte på
Socialstyrelsen. Den sämsta chefen finns på Socialdepartementet. Hur länge ska
du titta bort Hägglund? Det är ju heller inte den enda generaldirektör med
denna problematik som du rekryterat… (se t.ex. bloggen “totalstyrelsen”)
Postad
av: Chefschefen, 22:44, 14 september 2011. Har arbetat
med Lars-Erik i andra sammanhang och känner inte igen kritiken. Jag uppfattade
honom dessutom som duglig chef för dåvarande SSI. Det här handlar om ömma tår
någonstans? Vill man hitta patetiska chefer så finns det en bit irfån SoS ett
mycket stort sjukhus där mycket av Chefs beskrivning av arbetsmiljön känns
igen. Det är väl bara att titta på omsättningen av chefstjänster de senaste 3-4
åren. Skulle inte tro att man hittar några öppet kritiska röster på detta
ställe.
Postad
av: remove the psychos, 23:51, 14 september 2011. Det viktiga är nog att man sållar bort chefer med psykopatbeteenden (se t
ex gudabenådade men ack så känslokalle Diego).
Då dessar ställer till med oerhört mera skada än nytta (åtminstone om man
tittar på individnivå vad detta nu kan var värt).
Även om detta säkert inte har att göra med L-E Holm så år detta ett stort
problem som man bör försöka ta tag i.
Postad
av: kopia, 05:08, 15 september 2011. Som man frågar får
man svar.
Postad av: Diegos vänstra fot, 08:08, 15 september 2011. remove the psychos, men om jag inte känner igen mig i de extremt obildade
och omogna påståendena om min arbetsplats som ett skräckvälde där en psykiskt
sjuk diktator styr med skräck? Är jag känslokall för att jag inte delar den
bilden? Du är en liten och bitter människa. Byt jobb, sluta gnäll.
Postad av:
olivia, 10:36, 15 september 2011. Åke
Ortmarks bok "Ja-sägarna - Medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar,
Karl XII, Kreuger och andra furstar" har kommit i ny utgåva efter att ha
varit slutsåld i fler år. Den rekommenderas till alla som har intresse av
organisation och ledarskap.
Postad av: psykiater 60+, 14:54, 15 september 2011. Diegos vänstra fot säger åt andra
att sluta projicera, men projicerar och tolkar själv hej vilt. Inkonsekvent!
Det bästa som sagts här är just inlägget om att en bra chef ska kunna genomföra
förändringar, också svåra, och samtidigt ha personalen med i processen. Det där
vackra talet som många kör med, att "personalen är vår största
resurs", måste motsvara något i verkligheten!
Postad av: hallands öde, 19:47, 15 september 2011. Ska bli intressant att se vad som
händer när arkitekten bakom Zillings avlägsnande tar vid som områdeschef för
hela länet.
Postad av: Förstår inte, 21:45, 15 september 2011. Kritiken mot Holms ledarstil är
välkänd sen flera år. Ändå händer inget. Är Göran Hägglund också rädd för Holm?
Har Holm någon hållhake på Hägglund?
Postad av: Fd medarbetare, 01:19, 16 september 2011. @diegos vänstra hand (eller är
det möjligen guds högra?).
Den lille bittre mannen kämpar nog snarare mot rovdjur som du, d.v.s onskan
personifierad. För andra kollegors skull och för själva principipen. Vi små män
delar förstås inte din grandiositet eller uppdrag från högre ort och är nog
glada för det. Att bekämpa chefer som du är ändå
vårt uppdrag, det handlar inte om vare sig att byta jobb eller gnäll.
Det verkar som om du trots allt har korta perioder av begränsad insikt över vad
du håller på med. Bilden som då framtonar är stundtals verklighetstrogen.
Det känslokalla förhållandesättet har givetvis att göra med hur lätt du gör dig
av med folk utan att vara det minsta bekymrad över hur det går för dessa. Som
man slår ut bondepjäser i ett schackparti.
Postad
av: ssk, 01:54, 16 september 2011. Man blir mörkrädd när man läser
kommentarerna till denna artikel. Hur ska man kunna lösa andra verksamheters
problem när det är uppenbart att man inte kan hantera sina egna - det är en
omöjlighet.
Postad
av: Inte för mörkrädda, 20:21, 16 september 2011. @ssk. Du har rätt.
Beteendestörda chefer finns inom alla områden. Renodlade psykopater är dock
relativt sällsynta. Ofta rör det sig om chefer med olika
personlighetsstörningar med drag av emotionell omognad, narcissism,
kontrolltvång och paranoia. Någon sjukdomsinsikt finns oftast inte och
definitivt ingen ånger eller samvete.
Det råder ett intressant växelspel mellan dessa chefer och sina uppdragsgivare
med ömsesidig stark beundran. Cheferna uppfattas som perfekta för sitt uppdrag
då de blint lyder och exekuterar givna order. Samtidigt som en del av
kollegorna råkar illa ut, oftast speciellt utvalda "bråkmakare", en i
taget.
Man slickar uppåt och trampar nedåt. Hur kan detta fortgå?
Detta är möjligt eftersom dessa chefer, förutom att vara lydiga och lojala
redskap, är mästare på att manipulera sina uppdragsgivare. Som inte är
intresserade av att se eller förstå baksidorna.
Inte förrän det ibland gått alldeles för långt då man plötsligt gör tvärtom och
vänder cheferna ryggen.
En del av dessa chefer gräver nämligen sakta men säkert sin egen grav.
Tillståndet är nämligen inte botbart.
De sårade cheferna, mästare på att utmåla sig själva som offer (samtidigt som
man förgör sina "fiender"), måste då till slut omplaceras.
Ofta blir dessa då, i all tysthet, "befordrade" eller flyttade till
ett annat landsting där man gräver ned sig bland i sjukhusledningen,
börjar manipulera och styra. Och det hela upprepas igen, sakta men säkert.
Att anställda kan komma ordentligt i kläm med allvarliga hot mot deras psykiska
hälsa eller t.o.m fall av suidid, att arbetsmiljön är usel och med klart
försämrad patientsäkerhet som följd, spelar ingen som helst roll. "Lite
spill får man ta" som det kan heta. Under förevändningen att det är för
medborgarnas bästa eller liknande floskler som tagna ur en landstingsbroschyr.
Det finns ett intressant fall inom region Halland. Där en chef, efter
omfattande huvudrullning på ett tidigare sjukhus, och som arkitekt bakom
elimineringen av ett huvudskyddsombud, nu tydligen meriterat sig för
ytterligare befordran. När skall man lära sig? Vi får väl se hur det går.
Postad av: ssk, 09:46, 17 september
2011.
@Inte
för mörkrädda från ssk 01:54
Jag är väl medveten om allt det du skriver. Jag har lyft frågan på min fd
arbetsplats trots att jag varit fullt medveten om riskerna med att protestera
och trots att jag sett hur ansamlingen av skeva människor hela tiden ökat
omkring en destruktiv chef i takt med att de som reagerat på problemen har valt
att fly.
Jag har stått kvar och försökt protestera, inte för att jag tyckt om det men
för att jag inte kunnat göra på annat sätt av etiska skäl. Man har gjort
patienter sjuka avsiktligt för att öka sitt forskningsunderlag och dessutom
kunna hävda att patientgruppen måste vårdas på universitetsklinik pga behovet
av kirurgi!
Jag är "bara" sjuksköterska men jag ser det jag ser och kan tänka
klart!
Ett exempel bland många: En av vanlig åkomma hos patientgruppen åtgärdades
enkelt, under början av 90-talet, med 2-3 doser av ett läkemedel i kombination
med särskild omvårdnad på ett länssjukhus där jag arbetade tidigare.
På min senaste arbetsplats kunde åkomman inte botas trots upp till 9 doser av
läkemedlet - som har en rad allvarliga bieffekter. Man utbildade inte
personalen så att behandlingen kombinerades med viktig omvårdnad. Jag lyfte
frågan gång på gång till läkaren med makt, eftersom så gott som alla
patienterna måste opereras för att läkemedelsbehandlingen misslyckades. Jag
trodde initialt att det berodde på okunskap hos läkaren. Nu vet jag att orsaken
var att man ville "bevisa" att patientgruppen måste vårdas med närhet
till speciell kirurgi. Detta kostar samhället miljoner årligen för att inte
tala om det extrema lidandet för patientgruppen och dess hjälplösa
anhöriga. Många patienter drabbas av allvarliga komplikationer pga att
åkomman inte åtgärdas snabbt och effektivt. Många avlider. Jag blev av med min
anställning efter en effektiv utmanövrering efter att ha lyft problemet till
sjukhusets ledning.
Postad av: Inte för
mörkrädda, 17:57, 17 september 2011. Till ssk idag och Sven den 14/9. Väl formulerat och mitt i prick.
Där Diego (eller diabolo?) tidigare var chef rådde en anda som närmast under
tysk krigstid. Undersåtar rensades ut en efter en. Den av diktatorn selekterade
"järnringen" lät detta ske utan några som helst reflektioner. Än i
dag har man inte insett eller erkänt att något varit på tok.
Ännu allvarligare var väl att de andra kollegorna bara tittade på och lät allt
detta ske. P.g.a feghet och rädsla lämnade man moralen hemma, gick till jobbet
och låtsades som om ingenting hänt.
Även dessa ungefär som de som arbetade i koncentrationsläger, d.v.s järnringens
beteende hade smittat av sig likt ett virus på alla kvarvarande som inte valt
att fly fältet.
******
De
två inläggen på slutet av signaturen ”Inte för mörkrädda” togs bort strax efter
att jag kopierat dem, utan kommentar från redaktören.
Följande inlägg
gjordes sedan:
Postad av: psykiater
60+, 14:21, 19 september 2011. @ssk 09:46 - det du
skriver är ytterst allvarligt. Vad handlar det om? Hur går du vidare? (Jag
förutsätter att dina uppgifter stämmer.)
Postad av: ssk 09:46, 18:10, 19
september 2011.
Mina uppgifter stämmer. Jag kan inte berätta hur jag gått vidare men jag har
gjort det.
Postad av: ssk, 23:20, 19 september
2011.
Vill påpeka att två kommentarer av en signatur "inte för mörkrädda"
har tagits bort ur denna debatt utan någon kommentar av redaktören.
Postad av: Inte för
mörkrädda, 18:56, 20 september 2011. Kommentarerna
handlade om de fasansfulla saker som kan drabba de som utsätts för en
psykopatisk chef. Hur hela systemet påverkas negativt. Så man bättre kan förstå
varför kollegor suiciderar, varför huvudskyddsombud sparkas etc. Tydligen var
detta för magstarkt eller så kände sig den skyldige sig hotad och på väg att
bli inringad och lyckades få kritiken censurerad i vanlig ordning.
Postad av: ssk, 21:29, 20 september
2011
@Inte
för mörkrädda. Dina två inlägg finns sparade.
Postad av: Inte för
mörkrädda, 22:01, 20 september 2011. @ssk Tack! Du kan ju klippa och klistra lite om du vill. Så får vi se vad
som händer den här gången.
Postad av: ssk,
23:55, 20 september 2011 .
Postad
av: Inte för mörkrädda, 20:21, 16 september 2011.
@ssk. Du har rätt. Beteendestörda
chefer finns inom alla områden. Renodlade psykopater är dock relativt
sällsynta. Ofta rör det sig om chefer med olika personlighetsstörningar med
drag av emotionell omognad, narcissism, kontrolltvång och paranoia. Någon sjukdomsinsikt
finns oftast inte och definitivt ingen ånger eller samvete.
Det råder ett intressant växelspel mellan dessa chefer och sina uppdragsgivare
med ömsesidig stark beundran. Cheferna uppfattas som perfekta för sitt uppdrag
då de blint lyder och exekuterar givna order. Samtidigt som en del av
kollegorna råkar illa ut, oftast speciellt utvalda "bråkmakare", en i
taget.
Man slickar uppåt och trampar nedåt. Hur kan detta fortgå?
Detta är möjligt eftersom dessa chefer, förutom att vara lydiga och lojala
redskap, är mästare på att manipulera sina uppdragsgivare. Som inte är
intresserade av att se eller förstå baksidorna.
Inte förrän det ibland gått alldeles för långt då man plötsligt gör tvärtom och
vänder cheferna ryggen.
En del av dessa chefer gräver nämligen sakta men säkert sin egen grav.
Tillståndet är nämligen inte botbart.
De sårade cheferna, mästare på att utmåla sig själva som offer (samtidigt som
man förgör sina "fiender"), måste då till slut omplaceras.
Ofta blir dessa då, i all tysthet, "befordrade" eller flyttade till
ett annat landsting där man gräver ned sig bland i sjukhusledningen,
börjar manipulera och styra. Och det hela upprepas igen, sakta men säkert.
Att anställda kan komma ordentligt i kläm med allvarliga hot mot deras psykiska
hälsa eller t.o.m fall av suidid, att arbetsmiljön är usel och med klart
försämrad patientsäkerhet som följd, spelar ingen som helst roll. "Lite
spill får man ta" som det kan heta. Under förevändningen att det är för
medborgarnas bästa eller liknande floskler som tagna ur en landstingsbroschyr.
Det finns ett intressant fall... Där en chef, efter omfattande huvudrullning på
ett tidigare sjukhus, och som arkitekt bakom elimineringen av ett ....., nu
tydligen meriterat sig för ytterligare befordran. När skall man lära sig? Vi
får väl se hur det går.
Postad av: ssk,
23:58, 20 september 2011.
Postad
av: Inte för mörkrädda, 17:57, 17 september 2011.
Till ssk idag och Sven den 14/9.
Väl formulerat och mitt i prick.
Där ... tidigare var chef rådde en anda som närmast under ... krigstid.
Undersåtar rensades ut en efter en. Den av diktatorn selekterade
"järnringen" lät detta ske utan några som helst reflektioner. Än i
dag har man inte insett eller erkänt att något varit på tok.
Ännu allvarligare var väl att de andra kollegorna bara tittade på och lät allt
detta ske. P.g.a feghet och rädsla lämnade man moralen hemma, gick till jobbet
och låtsades som om ingenting hänt.
Även dessa ungefär som de som arbetade i koncentrationsläger, d.v.s järnringens
beteende hade smittat av sig likt ett virus på alla kvarvarande som inte valt
att fly fältet.
Postad av: Hallandsläkare, 09:30, 21 september 2011
Den värsta chefen i Sverige torde vara den, som, i skydd
bakom andra, varit mästerhjärnan bakom det effektiva avlägsnandet det fackliga
motståndet på ett av sjukhusen i Halland. Utan att de flesta kollegorna tycks
ha förstått detta. Den ultimata farlige chefen som slår hårt utan att synas.
Postad av: Roberta, 11:28, 21 september 2011
Lars-Erik Holms påstådda ”chefsfasoner” är bara en
konstruktion för att dölja någonting ännu värre, än en dålig attityd. Någon
vill dölja att Lars-Erik Holm i stort sett endast är ”kvar på papperet” som
Socialstyrelsens GD.
Jag har tidigare vid ett par tillfällen, på Dagens Medicins debatt, velat hävda
Lars-Erik Holm tillsammans med chefen för regionala tillsynen, Staffan Blom,
troligen har fått lämna Socialstyrelsen, under tystnad, redan för runt 1- 1½ år
sedan för sin inblandning i oegentligheter. Jag misstänker starkt att artikeln
gällande Holms chefsfasoner är rena fabler uppkomna endast av två skäl. Det ena
skälet kan vara att försöka förklara Holms totala osynlighet på Socialstyrelsen
och som dess företrädare, under så lång tid. I Chefs artikel står det –
”Lars-Erik Holm har slutit en järnring kring sig bestående av en handfull
personer” vidare står där – ”Han är isolerad. Vad händer om man knackar på hans
dörr? Inget vet. För det gör man inte, säger en person som jobbat med Lars-Erik
Holm.”
Jag skulle nog tippa att det ligger till som så, att han helt enkelt inte finns
bakom den dörren, därför att han inte arbetar kvar där. Notera särskilt ”slutit
en järnring kring sig av en handfull personer”. Ja det är ju sant, en järnring
av personer som låtsas att han fortfarande arbetar kvar. I den järnringen ingår
bl.a. Anders Printz och Per-Anders Sunesson (den som framför allt har fungerat
som Socialstyrelsen ansikte utåt under de senaste 1-1½ åren). Att Holm och Blom
i så fall fick lämna socialstyrelsen under tystnad (som jag har skäl att tro)
beror säkert på att den nya patientsäkerhetslagen var på ingång och skulle ha
kritiserats ännu hårdare i media (gällande att ta beslut utan insyn och utan
möjlighet att överklaga ställt mot stora vårdföretag med starka intressen) om
oegentligheterna framkommit. Dessutom skulle ett sådant avslöjande, att Holm
och Blom fått gå, ha dragit med sig ytterligare ett troligt nedtystande, dvs.
att HSAN: s förra GD Annica Markus ”fick gå”, ett år i förtid för samma ärende,
som Holm och Blom senare fick gå för. När det gäller Annica Markus så sattes
hon i stället som ordförande för fjärrvärmenämnden under ett år. Lars-Erik Holm
är också ordförande för rikssjukvårdsnämnden, men det var länge sedan som han
deltog utan sin ersättare Anders Printz. Han behöver väl någon vid sin sida som
känner till den aktuella verksamheten. Jag tyckte att Eva Herssler
(socialstyrelsen) ”darrade” en aning på rösten vid min fråga om Holm
överhuvudtaget deltar på mötena nu förtiden. Hon ville hävda att han gör det,
men att Anders Printz också är med (som vadå – god man eller?)
Vad skulle då oegentligheterna handla om? Jo, att Holm och Blom hemligstämplat
en anmälan och inte vidtagit åtgärder gällande en anmälan som visar att en av
socialstyrelsens utsedda experter, en professor, ljugit i ett utlåtande efter
att en patient utsatts för ett grovt övergrepp på Akademikliniken. Sköterskorna
som skulle ha deltagit under operationen var med när patienten sövdes, men
lämnade enligt noteringarna operationssalen en kvart efter att patienten sövts.
Akademikliniken har inte förnekat detta faktum, men velat hävda att två andra
sköterskor ersatte. Två andra som Akademikliniken under närmare ett år vägrade
berätta vilka de var. När de till slut tvingades namnge dessa ”påstådda” så
fanns den ena, den påstådda operationssjuksköterskan, en kvinna i 70-årsåldern
inte registrerad i socialstyrelsens register. Hon halkade in långt senare i det
nämnda registret. Flera andra kirurger har av personal på Akademikliniken
omnämnts som patientens kirurg så det ligger helt enkelt till som så, trots
klinikens förnekande, att det var flera kirurger som medverkade istället för de
sköterskor som försvann. Kirurgen fick uppenbarligen sparken när
Akademiklinikens styrelse fått vetskap om saken. Styrelseordföranden på
Akademikliniken var vid den tidpunkten Mats Qviberg. Styrelsen valde att
använda sina kontakter. Jag vill alltså hävda att den aktuella artikeln
gällande Holm, som värstingchef, är iscensatt med syfte att försöka få tyst på
sådant som pekar på att Holm inte arbetar kvar samt kanske också ge regeringen
fog för att låta honom gå (öppet denna gång) eftersom det väl förmodligen
börjar bli lite ohållbart att låtsas att han arbetar kvar. Jag säger inte att
författaren till artikeln har iscensatt det hela, utan att han har fått
vilseledande information från något håll. Vilket håll vet inte jag, men jag
vill påpeka att Chefs redaktionschef Kristofer Steneberg (som också sitter i
ledningen för Chef) tidigare har arbetat på den Bonnierägda Dagens Industri.
Han kan också eventuellt vara anhörig till Anna, med samma efternamn, som nu
arbetar inom Bonnier. Dagens Medicin, också Bonnierägt, har raderat mina
tidigare debattinlägg, rörande att det kan vara så att Lars-Erik Holm inte
arbetar kvar på Socialstyrelsen. Som skäl för raderandet angavs
”ryktesspridning”. Om de är så rädda för ryktesspridning så undrar man ju hur
de själva på Dagen Medicin kan återge Chefs artikel angående Holm, så som de
faktiskt gör. Är inte det ryktesspridning i så fall eller är det en sanning.
Vad jag ville komma fram till angående Bonnier, är att Mats Qviberg
(Akademiklinikens styrelseordförande) tycks ha goda kontakter inom den sfären,
bland annat fick Mats Qvibergs son fullmakt att använda Pontus Bonniers
(Bonnierskoncernens förste vice styrelseordförande) röst på stämman gällande
HQ-affären. Och så firande Mats Qviberg Carl-Johan Bonniers (styrelseordförande
i Bonnier) 60-årsdag kunde man både se och läsa i Expressen för inte så länge
sedan. Kanske ville någon inom Bonnier hjälpa Mats Qviberg och Akademikliniken
ut ur den situation som deras medaktörer (t. ex Holm och Blom) hamnat i när de
ställde upp för Akademikliniken. Jag tror nog att Holm föredrar att omtalas som
värsta chef och avgå av den anledningen framför att bli omtalad som medverkande
i oegentligheter och få sparken för det. För övrigt kan jag tillägga att
Akademikliniken är helt styrelselös sedan flera månader tillbaka (alla har
avgått) om ingen ny styrelse tillsatts efter klockan efter 11.10 då jag senast
tittade, så situationen tycks vara ganska turbulent. Här nedan har vi ett
talande inlägg från debatten på Dagens medicin.
Postad
av: Glad anställd, 16:58, 13 september 2011
Håller helt med Seriös. Jag har jobbat relativt nära Lars-Erik Holm i över tre
år och jag känner mig oerhört frågande inför verklighetsbeskrivningen i
"artikeln". När man refererar till "Gullan" som källa är
det illa. Nästan skrattretande. "Gullan" ägnar sin arbetstid åt att
blogga bittert över att verksledningen inte har sett ljuset på samma sätt som
han/hon. Det är seriös journalistik det. Jag vet en medarbetare som blev
uppringd av Chef och tillfrågad att delta i artikeln som handlade om att
Lars-Erik Holm är en så dålig chef. Ska man skratta eller gråta?
Ovanstående kommentar togs bort bort morgonen efter
tillsammans med de två meddelanden jag klistrat in och inlägget från
”Hallandsläkare”.
Postad av: Lisa Blohm, redaktionschef, 12:25, 21
september 2011
Ett flertal kommentarer har tagits bort ur denna
tråd då de inte följt våra kommentarsregler ovan eller direkt anknutit till
borttagna kommentarer och blir lösryckta ur sitt sammanhang. På förekommen
anledning vill jag påpeka att borttagna kommentarer som klistras in på nytt
kommer att raderas.
Postad av: Roberta, 13:57,
21 september 2011
Jag skulle tro att Lars-Erik Holm snart kommer att
meddela sin avgång (precis så som avsikten hela tiden har varit med denna
iscensatta kampanj). Han kommer troligen att ange bristande förtroende som
orsak. Den egentliga orsaken, som jag angett, i ett inlägg har raderats av
redaktionschefen.
Postad av: Läk., 14:07, 21 september 2011
Censuren skyddar alltjämt diktatorerna.
Postad av: Specialist, 11:37, 23 september 2011
De värsta cheferna är
rimligen de som försökt krossa allt fackligt motstånd i Halland. Särskilt den
som ligger bakom det hela. Utan att folk beripit detta. Att verka men inte
synas.
Postad av: ssk, 23:04, 23 september 2011
Att
verka men inte synas är kärnan i problemen kring många farliga personer. Jag
har sett flera fall då maktmänniskor knutit sig till andra. Helst väljer de en
ärlig och seriös person i sin omgivning och knyter in denna i nästan symbiotisk
relation. Det ärliga offret kan inte genomskåda maktpersonen för att dennes
agerande och agenda är så vitt skild från offrets sätt att tänka. Maktmänniskan
ställer sig intill och "speglar" den andra personen genom att låtsa
ha samma åsikter och intressen. Ofta börjar de klä sig på liknande sätt och
tala med samma ordval. Det lurar ofta både offret och omgivningen. Ofta sprids
bilden av en relation som är så unik att många avundas de två - ibland flera -
som verkar ha hittat en "själsfrände". Man kan säga att maktmänniskan
kreerar en bild sig själv - av att vara som den andra människan. Om offret är
en seriös läkare, en bra chef eller annan person med inflytande kan problemen
bli stora när maktmänniskan börjar "informera" sitt offer om att
andra i närheten, t.ex. på en arbetsplats, sagt, gjort och tänkt sådant de inte
har gjort. Det har hänt att uppskattade läkare lämnat centrala positioner för
att någon fått dem att de varit illa omtyckta eller att gruppen inte litat på
dem. Är man seriös och lyssnar på kritik så kan man ta avgörande steg utan att
förstå att man blir lurad. Det har hänt att chefer attackerat anställda
orättvist för att de vilseletts av någon som hade en dold agenda. Kunskap om
maktmänniskor borde spridas redan i grundskolan och i all yrkesutbildning. För många
år sedan sa jag nej till att medverka i något som en person såg som ett uppdrag
från Gud - jag var personens arbetsledare. Personen förföljde mig nära 10 år.
