Anmälan om människorov inom psykiatrins organisation 20 februari 2025

 

 

Anmälan om människorov inom psykiatrins organisation                                20 februari 2025

Beställt av Karolinska sjukhusets neonatalverksamhet, genomfört i samverkan med RMV, IVO, polisen, UD och Jönköpings förvaltningsrätt och Kammarrätt samt Svea hovrätt.  

Hänvisar till tidigare anmälningar för att få hela bilden.

       Sten Jacobsson från 2014-07-27                                                                                                              Till vänster notat av Tamás Gréger 2019.                                                                                                                                                              Bevis för att Elin Maria Ahlander, 840103-2423 påfördes IQ 62 den 4 december 2014.                            

Bevis för att Sten Jacobsson involverade sig i Elins sak samma vecka som chefsläkare Leschinger fråntogs tjänst han haft i sju år.                                                                           

Ytterligare påfördes Elin att hon aldrig skulle ha haft ett fungerande liv.                                                           Elin är bemött sedan 2015, av lågutbildad personal i Falköping, som att hon var imbecill.                                

När hon talat om sitt liv innan Falköping har man skrivit i journal att hon ”varit psykotisk”. När hon berättat om sin flickvän i USA sa man vänligt ”men hon finns ju inte, det vet du ju”.

 

 

 

 

 

Förutom att Elin påfördes förvaltarskap 2014 i en rättegång där Elin inte närvarade, påfördes hon ett år senare ett ”läkarutlåtande”, beställt och hämtat av förvaltaren från Oden vårdcentral. Ingen läkare kände Elin. När dokumentet kom till tingsrätten fanns två handskrivna kryss.

Nedan bifogade text bevisar att förvaltaren själv satt ovanstående kryss.

Läkarens Khoramdels motivation för förvaltarskap finns nedan:

 Övriga kryss datorskrivna.

 År 2023 har advokat Isak Åberg sagt i Södertörns tingsrätt «hon har aldrig haft ett jobb, hon saknar inkomst, hon är i princip hemlös”.

Åberg sa även att Elin ”inbillar sig att hon har cancer”. Han krävde rättspsykiatrisk utredning på grund av detta.                         

Även Elin och jag, Elins mor som fritagit henne med syfte att avslöja de som begå brott mot Elin sedan 2014, begärde nytt RPU – men inte i Stockholm utan Göteborg.

 Karianne Flemming Jones                         Enhetschef Evidia Sabbatsberg (Röntgen) och Evidia Täby                                                                       Epost   karianne.flemming.jones@evidia.se

    

 

Elins arbetsplats från 2005 till 2009. Hon hade inte en enda sjukdag före september 2009.                                   Hon hade erbjudande om fortsatt anställning av Karianne Flemming Jones.                                                   Hon sa att Elin alltid var ”snabb, flexibel och positiv”. Hon skev ”noggrann, trevligt bemötande”.

Elin klarade inte att återgå till arbete pga nekad vård efter våldtäkt.

 

Elin ingick

 

Elins senaste arbetsgivare, musiktidskiften Gaffa:

 

 

 

 

 

I USA såg man Elin som kreativt geni.

Copyright på bildena.

 

 

Margareta O. Elowson <margareta.elowson@sanktlukas.se>	11 juni 2014 12:29

Hej Solweig!

 

Jag undrar ifall du hört från Maria R ännu och om du fortfarande önskr att jag tar kontakt med Andreas Leschinger ang att få fritt vårdvalet till denna terapeut??

 

Jag önskar att din dotter kan få hjälp och att hon kan utnyttja förmånen som denna remiss ger henne.

 

Autosvar: Om trauma terapi

Andreas Leschinger <andreas.leschinger@vgregion.se>	sön 15 juni 2014 10:40
Är på semester och återkommer 2014-07-21.

Publicerad: 2014-05-22 12:56 | Uppdaterad: 2014-11-26 12:29

Sjukhusdirektör lämnar i sommar

Birgir Jakobsson lämnar sitt uppdrag som sjukhusdirektör vid Karolinska universitetssjukhuset den 31 maj. Från 1 juni är det biträdande sjukhusdirektör Mikael Forss som leder sjukhuset till dess att en ny sjukhusdirektör blivit utsedd.  https://nyheter.ki.se/sjukhusdirektor-lamnar-i-sommar 

Birgir Jakobsson, sjukhusdirektör på Karolinska, slutar innan en efterträdare har utsetts. Som tillfällig lösning träder biträdande sjukhusdirektör Mikael Forss in.

Han skulle varit kvar året ut. Men nu slutar Birgir Jakobsson som sjukhusdirektör på Karolinska universitetssjukhuset redan den 31 maj.

https://www.dagensmedicin.se/alla-nyheter/nyheter/nu-lamnar-birgir-jakobsson-karolinska/

BirgirJakobsson har tillträtt som ny sjukhusdirektör för Karolinska Universitetssjukhuset    -   Lakartidningen.se 2007-04-18

 

 

När Elin gjorde försök att göra sig själv känd av vårdpersonal i Skaraborgs psykiatri skrev man i Elins journal att hon ”varit psykotisk”. När Elin försökte berätta om sin flickvän Sarah Gunderson i Portland, sa personal vänligt ”men Sarah finns inte, du har inbillat dig henne” 

Elin är sedan 2012 påförd ett vanföreställningssyndrom av professor Ann Charlotte Smedler Drake, monsterskaparen Sven Å Christiansons chef och troligen mångåriga beskyddare.

Överläkare Gerhard Johansson, som är ansvarig för Elin idag, meddelar 2025 Jönköpings förvaltningsrätter att Elin lider av vanföreställningar. Gerhard Johansson är uppenbart indragen i ett vanföreställningssyndrom. Han är fast i en bild av Elin som Elin påfördes 2013, i ett RPU fabricerat på beställning från Smedler Drake, av RMV psykiatri Stockholm.  

Möjligen/ troligen/ har Gerhard Johansson även fått ”information” om mig, legitimerade sjuksköterskan Solweig Ahlander, medelst ett dokument från 2011 där jag anklagas av Socialstyrelsen för att vara psykiskt sjuk.  Jag bevisade i korsförhör inför HSAN:s ca 12 ledamöter och en psykiatriker, att jag är mentalt frisk visselblåsare som utsatts för komplott.  Komplotten mot mig innefattade att fyra barn utsattes för mordförsök 2008-10. Två barn dog. Socialstyrelsen överklagade dumdristigt till Förvaltningsrätt och Kammarrätt. Jag vann.             

Socialstyrelsen VÄGRADE 2010 att utreda larm som jag gjort till Karolinska sjukhusets medicinska ledning, Birgir Jakobsson och Barbro Fridén, samt ytterlige två.

I stället för att ge chefsläkare vid landets universitetsklinikers neonatalverksamheter i uppdrag att granska mitt larm medicinskt, vid landets tongivande neonatalverksamhet, gavs en barnmorska, en psykolog och en psykiatriker i uppdrag att tysta mig genom att ödelägga min trovärdighet. Psykologens make var jurist, anställd som sakkunnig vid Justitiedepartementet. Han är idag JO.

Mitt perspektiv – att jag, som en av landets bäst utbildade neonatalsjuksköterskor, mot bakgrund i 10 år i statlig tjänst under tjänstemannaansvar, med knytning till Försvaret, var nödsakad att ta mitt ansvar och larma efter att professor Hugo Lagercrantz, och överläkarna Ann Edner, Andreas Henschen och Charlotte Carlsson manövrerats från sina tjänster, HL år 2004 och de övriga unde < 1 år, 2009-10.                                                         En nyanställd chef

DE SOM MÖRDADE LINNÉA LITBO 2008 OCH CASPER NILSSON 2010, OCH FORSKARE KNUTNA TILL DEM, HAR UTSATT MIN DOTTER ELIN FÖR SEX MORDFÖRSÖK. OCH DET FINNS EN PÅGÅENDE BESTÄLLNING.

FLERA HAR MÖRDATS, BLAND ANNAT STOCKHOLMS POLISCHEF LÖFVING. Göran Lambertz, indragen minst sedan 2013, planerades i mars 2021 att drabbas av samma som Elin senare utsattes för på häktet Huddinge 3-5 februari 2023.

Margareta O. Elowson <margareta.elowson@sanktlukas.se>	11 juni 2014 12:29
till mig

Hej Solweig!

 

Jag undrar ifall du hört från Maria R ännu och om du fortfarande önskr att jag tar kontakt med Andreas Leschinger ang att få fritt vårdvalet till denna terapeut??

 

Jag önskar att din dotter kan få hjälp och att hon kan utnyttja förmånen som denna remiss ger henne.

 

Jag önskar få veta hur jag ska göra, ringer du själv ang detta??

 

Hälsningar Margareta Elowson

 

 

Margareta O. Elowson <margareta.elowson@sanktlukas.se>	11 juni 2014 17:14
till mig

Hej Solweig!

 

Vad bra att det finns en terapeut som kan ta emot din dotter.

Jag vill bara informera dig om att remissens omkring 18-19 samtal måste utnyttjas inom 6 månader från det datum som står på den, om inte så fryser timmarna inne . Ibland kan man få förlängning ifall man kontaktar Falköpng.

Jag kommer att skicka tillbaka remissen och skriva att jag inte har den kompetens som Elin behöver även om jag inte träffat henne och ser det som viktigt att hon får lov att komma till någon som finns under lång tid, därför vill jag inte ha ett bedömningssamtal för att sen hon ska bli ivägskickad igen.

Jag hoppas du får godkänt hos annan terapeut med remissen och att du snarast kan ta kontakt med Falköping angående att remissen ska till annan behandlare.

 

Hälsningar Margareta Elowson

 

MARGARETA ELOWSON FÖRESLOG TERAPEUT MED HYPNOSKOMPETENS FÖR ELIN

 

Autosvar: Om trauma terapi

 

Andreas Leschinger <andreas.leschinger@vgregion.se>	sön 15 juni 2014 10:40
till mig

Översätt till svenska

Är på semester och återkommer 2014-07-21.

 

 

 Ställer sig negativ till erbjuden vård.                                                   Anser inte att hon är i behov av nuvarande vårdform. (På grund av tidigare bedömningar).

Läkaren som skrivit detta har aldrig själv utrett Elin och tidigare chefsläkare Leschingers samtliga notat från maj 2014, är raderade i journalen. Notaten gjordes direkt innan Birgir Jakobsson lämnade Karolinska i förtid, och hans son (?) tog över Elin i Falköping.

 

 

 

Enligt avtal mellan Karolinskas neonatalverksamhets chef, överläkare Eva Berggren Brostöm den 23 juni 2010 ”är samtliga mellanhavanden med anledning av anställningen slutligt reglerade och parterna har alltså inga ytterligare krav mot varandra”.

I september 2012 ringde polis Britt Inge Eriksson mig och berättade att hon och åklagare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu ett barn har dött och det kommer att bli ett i en rad av patientfall som jag kommer att ta

upp om jag gör anmälan mot verksamheten – det enda alternativ som kommer att finnas kvar

om jag inte får tjänsten som vårdchef, alternativt en tjänst som operativ chef/produktionschef

eller liknande benämning, så vitt jag kan se idag.

Barnet föddes friskt men har ådragit sig en rad komplikationer som till slut ledde till beslut

om att avbryta vården. När jag kom till mitt arbetspass satt en överläkare i telefonsamtal med

en psykiater. Man var orolig för vad mamman skulle kunna ta sig till om man avbröt vården

mot hennes vilja. Den dittills tysta mamman hade gråtit och sprungit ut från salen efter samtal

under dagen. Om man inte lyckades övertala mamman att avbryta under natten skulle avslut

göras nästföljande morgon och då ville man ha psykiatrins hjälp att ta hand om mamman.

Jag hade jobbat på annan sal ett par nätter men mamman hade kommit dit, båda nätterna, och

bett mig byta sal. ”Jag önskar att du var här och jobbade alla nätter”, har hon sagt till mig vid

flera tillfällen. Hon har suttit både nätter och dagar och sett hur vi jobbar med hennes barn.

Hon jobbar själv inom vården.

Jag har gjort ett försök att kommunicera med er – och jag utgår från att det gör mig till en

pajas i era ögon. Att tala med människor står, som jag ser det, som ett uttryck för tilltro till

deras förstånd och goda vilja. Det visar att man har vilja till kommunikation och utbyte.

Det motsatta, att utöva blind makt och att manipulera sin vilja igenom – som att göra en

anmälan mot en verksamhet utan att först ha utnyttjat alla upptänkliga möjligheter att påverka

internt - är att visa att man saknar tilltro till andra människors förstånd och omdöme.

Många läkare ser alla andra människor som en grå massa av nobody’s som aldrig kan nå upp

till läkarens excellens i tanke och gärning – en farlig inställning om man inte är felfri själv –

vilket få av oss människor är. Faran att kombinera makt med mänsklig svaghet är väl känd.

Jag vill inte att föräldrar knyter sig till mig för att de upplever att jag ger bättre vård än andra.

Jag vill jobba på en arbetsplats där alla har den kunskap som krävs för att ge god och säker

vård och för att inge föräldrarna den trygghet som de har rätt till att känna.

Vård handlar inte om att skapa miljöer där vårdpersonal har rätt att bete sig hur som helst,

t.ex. att utnyttja Landstingets resurser till att tilldela makt, goda löner, resor mm till dåligt

utbildade älskarinnor och väninnor - utan om att patienter och deras anhöriga har rätt till god

och säker vård!

Barnet som dog behandlades, pga en sepsis orsakad av klebsiella, med Meronem.

Jag har tagit upp - i flera år - att prematura barn som föds med en infektion, som är drabbade

av tvillingtransfusionssyndrom eller har andra allvarliga sjukdomar, får hjärnblödning när

man gör tidigt ultraljud hjärta – ingen har lyssnat. Många barn har skadats, flera har dött.

Nya läkare lärs idag upp att göra ultraljud hjärta av en läkare som bevisligen orsakat ett flertal

hjärnblödningar förutom att mången personal gråtit floder över hennes brutala metoder.

Men vem bryr sig i ledningen av Sthlms neonatalvård? – Svar: ingen!

Jag har också tagit upp – i flera år - att barn som behandlas med Meronem i höga doser

sannolikt måste få det som infusion eftersom deras lever inte verkar klara den höga

koncentration som uppstår vid injektioner. Levervärden har, i flera fall, stigit kraftigt,

trombocytproduktionen har nära nog upphört och några barn har avlidit.

Manek Bhiladvala lyssnade på mina iakttagelser för några år sedan och satte ut ett barns

Meronem, pga stigande levervärden, efter relativt får dagars behandling. Levervärdena sjönk

och barnet tillfrisknande – sannolikt var bakterierna dödade av den antibiotika som var given

och de allvarliga symtomen i efterförloppet var orsakade av Meronem behandlingen.

 

Ann Edner har också lyssnat och några av våra barn har fått Meronom i kontinuerlig infusion.

Dessa barn har inte fått kraftigt förhöjda levervärden i kombination med långvarigt låga

trombocyter och andra komplikationer. De har klarat behandlingen och tillfrisknat.

Numera finns ingen expert på antibiotikabehandling för prematura barn på vår avdelning –

men ett antal personer som är oerhört kaxiga för att deras karriär ser mera gynnsam ut ju flera

erfarna kollegor som lämnar verksamheten. Detta är oacceptabelt!

Dessutom har jag tagit upp – i många år – att den förebyggande hygienen, rutiner kring

syresättning av barnen, utbildningsnivån i gruppen mm måste hålla nationell standard i

motsats till att man ska eftersträva att dra ner den nationella standarden för att

nivellera den till den egna verksamhetens extremt låga nivån.

Situationen i Sthlm skadar hela den svenska neonatalvården!!!

”Neonatalvård verkar inte vara en attraktiv specialitet i Sverige längre”, sa en av våra

tyska läkare en natt för ett par år sedan.

Självfallet blir en specialitet inte attraktiv när dess medarbetare inte strävar efter

utveckling utan efter att blockera utveckling, hålla sina sjuksköterskor lågt utbildade,

felaktigt informerade och låsta och manipulerade i djupt oseriösa personliga relationer

med slarviga och ignoranta läkare. Situationen har varit känd i landet i &gt; 20 år.

Kloka läkare och sjuksköterskor söker sig inte längre till neonatalvården utan man

väljer andra specialiteter i en verklighet där hastigheten på utvecklingen ökar i takt

med den tekniska utvecklingen och möjligheten till snabb förmedling av information.

Man förstår att om medlemmarna i ett lag slåss på planen så vinner man inga matcher.

Osämjan är öppen mellan läkare på de olika neo avdelningarna i Sthlm, mellan de olika

enheterna i Sthlm och i förhållande till andra neo enheter som t.ex Uppsala.

Man hånar läkare och sjuksköterskor på landets mindre sjukhus, där utvecklingen har

gått mkt snabbare, men håller inte rent framför sin egen dörr!

Hela neonatalvården är på fallrepet.

Den utveckling som skedde i t.ex. Jkpg och Falun fram till 90-talets mitt slogs sönder av

starka röster från Sthlm som inte klarade att hantera att utvecklingen gått ifrån dem.

Jag har skrivit en bok om situationen, lämnat mitt manus till personer som kommer att

se till att det publiceras om något händer mig eller något av mina barn.

Och om jag inte får möjlighet att förändra situationen på avdelningen så kommer jag

att ge ut det jag skrivit!

Jag inser att hot är en dålig metod men jag orkar inte se mera dumhet i aktion!

Jag har försökt att påverka genom mängder av brev, mail och samtal ända sedan jag

kom till KS neo.

Verksamheten har haft alla möjligheter att lyssna innan jag började hota.

Idag berättar jag om den bok jag skrivit för att varna er och uppmana er att ge mig

möjlighet att försöka förändra situationen i en chefsposition i stället.

Om jag misslyckas är det jag som har gjort bort mig – ni har svart på vitt på att jag

hotat och kan lägga hela skulden på mig.

De chefer som fanns på avdelningen vid min anställning var alla erfarna neonatal

sjuksköterskor som startat som sjuksköterskor ”på golvet” på KS neo. De förstod att de skulle

lyssna på mina erfarenheter från andra svenska neo enheter och utbildningsinstitut.

De kallade mig till en rad samtal – jag tog inte initiativ till att försöka prata med dem.

 

De lyssnade och kallade mig till nya samtal och gav mig lön utifrån min kunskap.

De kallade Hugo till samtal med mig för att han skulle få höra det jag förmedlade.

Alla tre cheferna blev utmanövrerade av den grupp som var personligt knutna till läkare och

som fick makt, inte genom hög kunskap, utan genom sina relationer.

Ett flertal läkare var djupt involverade i gruppens försök att göra sig av med mig.

Det har varit känt, under mina 25 år inom neonatalvård, att det är en specialitet som tenderar

att dra till sig personer med egen problematik. Patientgruppen är utlämnad och kan inte

protestera och föräldrarna befinner sig i stark beroendeställning.

Vid neo i Lund valde man, för länge sedan, att anställa en psykolog i sin verksamhet – enligt

vad läkare sagt till mig, på grund av denna kända riskfaktor.

Psykologen ägnade 50 % åt forskning på de små barnens utveckling och 50 % var avsatt till

att hantera problem i gruppen, problem med ”svåra föräldrar” och att utbilda all personal.

Jag utgår från att ni läst om situationen i Bjästa och förfärats.

Ni har samma situation på KS neo.

Ur DN 100404: Hur kan en grupp unga och vuxna förfölja en våldtagen flicka?

Svaret kan vara ”kollektiva kulturer”. På mindre orter och på nätet är många beredda att gå

långt för att få vara med i gemenskapen. ”Priset för att protestera kan bli väldigt högt”, säger

sociologiprofessor Björn Eriksson.

Björn Eriksson, pensionerad sociologiprofessor vid Örebro universitet, säger att det finns en

rad förklaringsmodeller till varför mobbning och en gruppsykos uppstår.

–I Bjästa och på mindre orter är det viktigt att få vara en i gruppen, en i gemenskapen.

Många är beredda att gå långt för att uppnå detta mål. Priset för att protestera blir ofta väldigt

högt. Det finns en rad exempel på detta från andra orter och olika organisationer, exempel där

människor frysts ut eller mobbats, säger Björn Eriksson.

Inom katolska kyrkan har otaliga sexuella övergrepp tystats ned genom åren; in i det sista

kunde få föreställa sig att högt respekterade präster kan förgripa sig på småpojkar. I dag har

enorma skadestånd betalats ut till offren.

Är förnekelserna i de två fallen uttryck för samma beteende?

–Nej, inte direkt. I katolska kyrkan handlade det om att tysta ned något de ansvariga visste var

sant. I Bjästa skapade människor sin bild av verkligheten oavsett vad som var sant eller inte,

svarar Björn Eriksson.

Han använder begreppet ”kollektiva kulturer” för att förklara det som hände i Bjästa, men

även inom katolska kyrkan.

–Det handlar om den kultur som råder på en liten ort eller i en organisation. Inget får skada

gruppens trygghet, självbild och sammanhållning. Och när något hotar idyllen händer det att

människor vänder sig mot offren snarare än mot dem som är skyldiga till övergreppen, säger

Björn Eriksson.

”I Bjästa skapade människor sin bild av verkligheten oavsett vad som var sant eller

inte.” På KS neo – sannolikt i hela Sthlms neonatalvård - har människor skapat en bild

av verkligheten som inte är sann. De försvarar den bilden till varje pris.

&gt; 100 sjuksköterskor har valt att fly sedan min anställning och kloka chefer har gett upp

Bilden omfattar att gruppen på KS neo är unik, att man befinner sig på en nivå högt

över övriga landets, och att man inte kan lära sig något genom att lyssna på andra röster

än den egna. Baldvin och Eva BB är, tillsammans med flera läkare, nyckelpersoner i

detta problem.

 

Det jag har försökte uttrycka i min ansökan till tjänsten som vårdchef var att kulturen

på KS neo är likartad den i Bjästa eller t.ex den inom den katolska kyrkan.

Våldtäkt på korgossar, av präster, är inte värre än vanvård av prematurer, av läkare.

 

Jag kan det här med skeva kulturer, med manipulativa och destruktiva processer och I

jag har varit väl medveten om, hela den tid jag fört fram synpunkter på KS neo, vilken

risk jag utsätter mig själv för.

För mig finns det inget alternativ. Situationen på avdelningens måste förändras och kan

jag inte påverka internt så kommer jag att gå ut med min kritik offentligt så att externa

och opartiska experter får möjlighet till en genomlysning av verksamheten.

Har jag fel kommer det att visa sig.

Min avsikt, om jag skulle få tjänst som vårdchef, är att inte bara förändra på vår

avdelning utan att ställa krav på KI om att höja nivån på barn vube:en, att ta tag i

situationen vad gäller utbildning av barnsköterskor i landet och att verkar för att bygga

nätverk mellan sjuksköterskor på olika håll, nationellt så väl som internationellt.

Under mina första år på KS neo fanns ett visst utbyte med andra svenska och

amerikanska enheter. De sista 10 åren har gruppens isolering ökat mot omvärlden.

 

Jag lyckades övertala mamman att acceptera ett avslut av barnets vård. Jag sa till henne att

provsvar visade att infektionen skadat hennes sons inre organ så att de inte längre klarade sin

funktion. Jag sa självfallet inte till henne det jag tänkte - att våra läkare, av ignorans och

inkompetens, underlåtit att ge antibiotika på ett sätt som hennes sons kropp skulle ha kunnat

tolerera och att det var det som skadat honom så att hans chanser till liv var slut.

Min avsikt var att undvika ett traumatiskt avslut av barnets vård nästkommande dag, eftersom

en stark reaktion skulle ha kunnat skada denna ensamma mammas möjlighet att behålla

vårdnaden om sitt andra barn; en tvilling till det avlidna barnet.

Mamman var informerad av flera läkare under dagen, hon hade bekräftat att hon hade förstått

till kvällens sjuksköterska, och hon uttryckte, till mig, att hon insåg att vården var utsiktslös.

Jag stöttade till ett avslut där mamman hade kontroll och vi tog det stegvis, i hennes egen takt.

Mamman begärde sedan att få flytta till DS. Hon var så arg på våra läkare att hon inte klarade

att stanna kvar. Den ende hon hade förtroende för, Manek Bhiladvala, var ledig över helgen.

En parentes om Manek:

Manek är en klok, ärlig och seriös läkare. Han har varit manipulerad både av kollegor och av

sjuksköterskor under åren på KS men det är uttryck för hans egen ärlighet – han misstror inte

andra eftersom har är ärlig själv. Jag förstår vad det innebär. Jag var som Manek och jag

fattade ingenting under de första åren jag var förföljd på min tidigare arbetsplats.

Jag drabbades av akut förvirring eftersom jag inte hade några som helst referensramar för att

hantera det som hände mig. Den erfarenheten, att hela min verklighet slogs sönder, ser jag

idag min främsta tillgång när jag söker chefsjobb. Jag förstår innebörden av att, som chef,

vara noggrann och att inte låta sig bli manipulerad av en anställd till att angripa en annan, jag

ser nödvändigheten av att vara opartisk i konflikter och av att fokusera på helheten i motsats

till att dras in i olika dramatiska utspel och aktioner. Min familjs liv slogs sönder och mina

barn skadades svårt av förföljelsen. Jag förstår innebörden av att vara personalansvarig och att

tillgodo se alla anställdas rätt att bemöta anklagelser och av att inte lyssna på olika uppgifter

utan att alltid ställa sig frågan: ”What’s in it for you?”

 

För många år sedan utvecklade en annan mamma en psykos i efterförloppet av en vårdperiod.

Hennes barn utsattes för den ena felbehandlingen efter den andra och läkare körde dels rakt

över mina rapporter om barnets medicinska tillstånd och dels föräldrarnas behov och vilja.

Den mamman knöt sig till mig eftersom hon såg att jag gav god vård till hennes barn och för

att jag delade specifika livserfarenheter med henne, som gjorde att jag kunde förstå hennes

situation på annat sätt än den som inte har samma erfarenhet.

Med anledning av att mamman litade på mig tilläts hon inte prata med mig mot slutet av

vårdtiden, när hon ville det. Eftersom flera föräldrar knöt sig till mig spreds uppfattningen att

jag talade illa om annan personal till föräldrar! De flesta föräldrar som knöt sig till mig

jobbade själva i vården och de var vid sina barn sida långvarigt, under vårdtiden.

Jag sa aldrig något negativt till mamman om vården på vår avdelning!

Jag diskuterar inte vården med föräldrarna utan för fram synpunkter till chefer och läkare!

När mammans psykos debuterade var hon ensam hemma, en julnatt, med ett barn på 2-3 år.

Hennes äktenskap var på väg att haverera av den kris vårdtiden och barnets dödsfall orsakat,

hon ringde avdelningen, sökte mig och berättade att hon hade för avsikt att gå till kyrkogården

för att hålla sin döda pojke sällskap när det var jul och att hon ämnade ta sin flicka med sig.

Bakjouren gav tillstånd och jag åkte till hemmet och stöttade mamman tills maken kom hem.

Jag tänkte på denna mamma när jag försökte stötta mamman i förrgår.

Många andra föräldrar är oerhört nöjda med vården på vår avdelning. Läkare och andra har

ljugit och sagt att infektioner och komplikationer som drabbat deras barn inte har kunnat

undvikas. Man har givit föräldrarna intryck av att alla har gjort sitt yttersta för att rädda deras

barn från okontrollerbara problem, från ett nyckfyllt öde.

Man har inte berättat att problemen hade kunnat lösas med lätthet om avdelningens

sjuksköterskor hade fått gå in i det ansvar som Socialstyrelsen tilldelat oss.

Idag utgår jag från att ledningen för min avdelning vill att barnen ska bli så sjuka som möjligt

– det finns ingen annan logisk förklaring, så vitt som jag kan se.

Kan det bero på att man vill ha så sjuka barn som möjligt för att det ger forskningsunderlag

och därmed utgör språngbräda för karriären?

Får någon/några i personalgruppen känslomässigt utbyte av att vårda svårt sjuka barn, att

hantera livräddande situationer, att springa när någon trycker på larmknappen och att sedan få

trösta förskrämda föräldrar och överösas av dessas beundran och tillgivenhet???

Kan någon i ledningen av vår verksamhet kan lida av syndromet Münchhausen by proxy?

Münchhausen by proxy, som dels kan finnas hos en förälder kan också förekomma hos

vårdpersonal. Syndromet definieras på följande sätt i Wikipedia: ”Ofta kan vårdpersonalen

lindra de märkliga symtomen och häva de livshotande tillstånden; men barnen insjuknar snart

om igen och vårdaren upprepar sina omsorgsfulla insatser. Dröjsmål med att inse den anti-

omsorg som föregår nyinsjuknandena är relativt vanliga… Beredskapen hos vårdpersonal i

allmänhet är låg för att tidigt upptäcka och förhindra vidare utveckling av situationen, till

skillnad från vid barnmisshandel… då misshandlaren försöker att dölja barnets skador”.

Som ett exempel på ”anti-omsorg” kan jag nämna att barnens tröstnappar inte desinfekteras

mellan barnen idag, att vi inte byter slangar och kransystem till barnens infusioner varje dygn

och att vi köper in kuvöser som inte kan desinfekteras och rådfrågar – om desinfektion – en

sjukskötare som är ökänd i hela landet för den skada han orsakat verksamheten på KS neo iva.

 

Förr kokade man alla nappar i 5 minuter och numera kokas nappar, på många neo enheter, i

10 minuter. På KS neo har man tagit beslut, under de år Kristina Kock varit hygienansvarig,

om att det räcker att hälla kokande vatten över napparna och sedan låta det stå i 5 minuter.

Innan man häller vatten över napparna har dessa legat, från alla barnen tillsammans, i en balja

med kallt vatten och diskmedel. De är alltså redan blöta och indränkta med kallt vatten när

man hällar det kokade vattnet på dem. Bakgrunden är, så vitt jag förstått, att vi köper in billiga

nappar som inte tål rengöring utan rekommenderas användas som engångs. Det är vanligt att

vatten står kvar inne i den del som barnet suger på, när nappen läggs in hos barnet.

Vid sidan om denna rutin går medlemmar ur hygiengruppen runt och observerar följsamhet

till basala hygienrutiner som användning av handskar, skyddsförkläde och handsprit och vid

avdelningens entré har flera ”hygienansvarig” stoltserat med sina namn på ett antal (3-4)

anslag med likartat innehåll, som beskrivit att på den här avdelningen tar personalen av sig

klocka och ringar och här spritar man sina händer.

Det ser väldigt bra ut inför föräldrarna som naturligtvis tror att allt bakom kulisserna sköts

med samma omsorg.

Jag har nyligen, efter att ytterligare ett skrytsamt anslag kommit upp, tagit bort alla utom ett

från sjukhusets hygienavdelning som innehåller den info som föräldrarna behöver.

Vi byter slangar till matinfusioner var 8:e timme för att undvika infektion i mag-tarm kanalen,

samtidigt som vi ger ”smakportion” av mors mat på tröstnappar som inte kokas mellan barnen

Medan matslangar byts var 8:e timme byts de slangar som för in vätskor i barnens artär- och

venkatetrar, och kranar och domer för blodtrycksmätning i systemen, var 72:a timme!

Dessa system ligger, under denna tid, inne i en kuvös med en omgivningstemperatur på 30-37

grader, fyllda med Intralipid/fett och blod från provtagningar och transfusioner. Man går in i

systemen gång på gång via infartsportar som enligt Inuti:s anvisningar för vuxenvården, måste

gnuggas med desinfektionsmedel under 2 minuter och sedan lufttorka innan man går in i dem.

Användning av infartsportar avråds, i Inuti, i vårdmiljöer där man inte kan vänta 3 minuter

innan man kan ge en injektion/sätta en infusion – så som det är på neo iva.

Kristina Kock och gruppen runt henne har, från ”vetenskapliga bevis” från vuxenvården,

kommit fram till att vår avdelnings sjuksköterskor inte kan byta ut dessa slangar utan att ge

barnen infektioner! På andra neonatalavdelningar utbildar man sina sjuksköterskor så att de

klarar av sina arbetsuppgifter, i stället för att utgå från att de är obildbara och inkompetenta.

Det är vanligt att man gör ett enda byte i barnens slangsystem under ett dygn, att man gör alla

beredningar med förhöjd sterilitet, att allt byts samtidigt, att man infogar kranar för eventuellt

nya infusioner som ordineras under dygnet och att man är två personer när man byter hos

barnet. Den ena personen är steril och den andra assisterar.

Man kan göra som på KS neo – kränka sina sjuksköterskors intelligens och kompetens och

ignorera deras synpunkter eller man kan skapa god vård genom att utnyttja även

sjuksköterskors kompetens i vården. Kombinationen seriös och kompetent läkare tillsammans

med kloka och erfarna sjuksköterskor leder till vinnande team.

När medlemmarna i ett lag slåss på planen vinner laget inga matcher….

 

Jag var inne och jobbade dag för något år sedan och en sjuksköterska tryckte på larmknappen

3-4 gånger på ett par timmar, i stället för att höja barnets syrgas med kanske 5 %.

Avdelningen genljöd av springande läkare, röstvolymen var hög och upphetsningen stor, man

ventilerade och diskuterade och ingen verkade kunna analysera problemet. Sjuksköterskan var

rådlös. Efter 3-4 larmet gick jag ut till en läkare, sa till honom att barnets syrgas måste höjas

några % för att det skulle kunna hållas stabilt och läkaren gjorde som jag sa – jag valde

 

självfallet en läkare som lyssnar. Han gick in på salen, iakttog barnet, kontrollerade

övervakets trendkurvor och tittade vilka ändringar som hade gjorts av syrgastillförseln.

Därefter fick barnet 5 % extra syrgas och föll inte till 40-50 i saturation igen utan syresatte sig

inom ordinerat intervall utan problem under hela arbetspasset.

Den sjuksköterska som hade ansvar för barnet har jobbat på vår avdelning i flera år. Hon har

inte fått lära sig vare sig hur barn ska hållas syresatta eller vilka bedömningar som hon, som

sjuksköterska, bör göra när ett barn faller i saturation – hon tryckte bara på larmknappen.

Jag har mkt svårt att se någon logisk förklaring på situationen.

Varför utbildas inte sjuksköterskor så att de kan ta sitt ansvar för vården av barnen?

Varför reagerar ingen på alla de varningar som kommer fortlöpande - inte minst genom den

höga omsättningen bland sjuksköterskor och chefer?

Ett av mina oräkneliga förslag under åren på KS neo är att alla vi sjuksköterskor behöver ett

forum där vi kan träffas, lära känna varandra, utbyta erfarenheter, diskutera vår yrkesroll,

samtala om etiska frågor, om hur man åstadkommer ett värdigt avslut och mkt annat.

Vi behöver också diskutera den medicinska vård som ges, att våra läkarchefer tar ifrån oss

vårt ansvars- och kompetensområde och den allmänna skevhet som finns och som alla är

medvetna om men få vågar kritisera öppet. Vi har inte givits det utrymmet.

Jag utgår från att ni försöker planera en komplott mot mig som gör att ni kan tysta mig.

Ingenting kommer att kunna tysta mig längre – inte ens att ni dödar mig.

Jag har sett tillräckligt och är tillräckligt arg för att aldrig ge upp!