Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.Mina fd kollegor på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning har ansett att deras unika kompetens är så hög att de inte haft behov av den vidareutbildning som Socialstyrelsen förordat för äldre sjuksköterskor sedan 1995.
De har både skrattat åt mig och varit arga på mig som försökt - för deras egen skull - att intressera dem för att utvecklas yrkesmässigt.
Annars är det vanligt att sjuksköterskor trycker ner varandra, att de som läst vidare håller mycket av sin kunskap för sig själva och att de hindrar andra från att komma vidare.
Jag talade med en kollega med stort inflytande över utvecklingen av sjuksköterskeyrket inom Karolinska, för kanske fyra år sedan, om vikten av att lyfta alla till jämn och hög nivå. Hon - som har makt att påverka - fnyste och sa att de flesta av sjuksköterskorna på KS inte har kapacitet att läsa vidare på högre akademisk nivå.
Detta är en av mina tidigare uppsatser i min vidareutbildning i omvårdnadsvetenskap vid Sophiahemmet - den mest utvecklande och stimulerande utbildning jag deltagit i - vid Sophiahemmet lyfter man sjuksköterskor.
(Detta är en av mina första inlämningsuppgifter i utbildningen i omvårdnadsvetenskap vid Sophiahemmet. Jag vet att man ska skriva med egna ord och inte klippa in andras texter som jag gjort, men det var svårt för mig. Jag har svårt att skriva "vetenskapligt" - jag är van vid, och tycker om, fritt och kreativt skrivande).
OMVÅRDNADENS KONSENSUSBEGREPP
Människa
Hälsa
Miljö
Omvårdnadshandling
Inledning
I arbetet med att skapa en vetenskaplig grund för sjuksköterskans profession har teoribildningen och begreppsutvecklingen haft avgörande betydelse.
Kuhn skriver 1970, enligt Kristoffersen (1998, s. 333)
”Varje vetenskaplig disciplin har sina speciella sätt att identifiera disciplinspecifika fenomen. Identifierandet och beskrivningen av sådana generella fenomen äger rum på den så kallade metaparadigmnivån.”
”En disciplins metaparadigm kan definieras som disciplinens mest överordnade och teoretiska nivå.” (Kristoffersen 1998, s. 333).
”Ett relativt allmänt antagande har varit att ett metaparadigm kan främja en teoretisk utveckling. Ett metaparadigm innebär en överenskommelse om vilka teorier som kan förklara verksamheten och vilka metoder som kan användas för att utveckla ny kunskap. Man kan säga att man eftersträvar ett enhetligt paradigm som kan ge riktlinjer för forskningen”(Bentling 1995, s.104)
”Utifrån en analys av skolornas program identifierade Yura och Torres (1975) de fyra begreppen människa, hälsa, miljö och omvårdnadshandling som centrala i sjuksköterskeutbildningen.
Begreppet Människa
Bentling skriver (1995, s.105) ”Enligt västerländskt vetenskapligt tänkande kan människan studeras som ett antal delar utifrån vilka man kan sammanställa en helhet… Människan beskrivs som en bio-psyko-social och kulturell varelse i ständig interaktion med son omgivning. Människan strävar efter en positiv anpassning och utvecklas kontinuerligt under hela livsprocessen. Hon lever i enlighet med sina kulturellt och socialt betingade behov och mål och fattar egna beslut om sitt liv. Varje människa är unik, har motivation, egen styrka och egna resurser att utvecklas under hela livet”.
Enligt Rooke (1997, s. 54) är ”sättet att uppfatta människans villkor och resurser …av grundläggande betydelse för hur omvårdnadens innehåll utformas”.
Hon skriver också ” Ett sätt att uppfatta människan är att se henne som en biologisk, psykologisk, social, kulturell och andlig varelse: Varje del betraktas och studeras var för sig. De olika delarna adderas och förmodas därigenom ge en helhetsbild av människan”.
Kirkevold betonar betydelsen av att särskilja begreppet människa från begreppet patient/klient. (2000, s. 68)
Begreppet Hälsa
Bentling skriver(1995, s. 106) att ”…hälsa är en dynamisk process , relaterad till mänsklig utveckling och välbefinnande…Hälsa beskrivs som ett tillstånd av helhet, harmoni, oberoende och utveckling, eller som en subjektiv upplevelse relaterad till personlig utveckling, livskvalitet och välbefinnande.”
Bentling beskriver också att olika teoretiker har beskrivit hälsa i form av förmåga till coping/anpassning till en viss situation/förutsättning medan andra beskriver hälsa som en dynamisk process som ser olika ut under människolivets olika faser. (s.106)
Rooke skriver att begreppet hälsa ges olika innebörd av olika teoretiker trots att det råder konsensus om att begreppet är essentiellt inom omvårdnad. (1997, s. 57)
Aron Antonovskys beskriver i sin bok ”Hälsans mysterium” (1991, s.41) hälsa som en känsla av sammanhang och ger följande definition:
”Känsla av sammanhang (KASAM) är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang.”
Begreppet Miljö
”Begreppet omgivning eller samhälle är centralt inom disciplinen. Samhället är en viktig del av individens liv”, skriver Bentling
(1995, s. 108).
Hon skriver om människan som en del i en familj, ett samhälle, en organisation ”…man kan inte bortse från människans sociala eller organisatoriska tillhörighet eller att hon ingår i ett större sammanhang.”
”Omgivningsbegreppet inkluderar även fysiska företeelser”.
”Ett genomgående drag i omvårdnadsmodeller är betonandet av det kontinuerliga samspelet mellan människa och miljö” skriver Kristoffersen (1998, s. 342) och beskriver också Florence Nightingales betoning av miljön för bibehållande av hälsa och tillfrisknande från sjukdom och skada. ”Hon (F. Nightingale) menade att en central omvårdnadsuppgift var att skapa bästa möjliga miljö kring patienten, så att naturen läkande krafter kunde få verka”.
Rooke (1997, s. 62) refererar till Keffels studie om miljöbegreppet inom omvårdnad från 1991. ”Today the world is confronted with a global ecological crisis that has placed humans’ fulfilment and even survival in jeopardy. It now seems clear that nursing will have to move ahead as integral part of the global ecologic and environment movement or get left behind….”
Begreppet Omvårdnad/
”Omvårdnad beskrivs i modellerna som en verksamhet som riktar sig både till enskilda, grupper och samhället som helhet”, skriver Kristoffersen (1998, s. 343).
Enligt Bentling (1995, s. 106) beskrivs omvårdnad som en hjälpande disciplin med fokus på interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten.
”Omvårdnad innebär att främja hälsa, att identifiera behov och ge hjälp så att patienten på bästa sätt kan anpassa sig till eller stå ut med, cope with, en situation i livet som förändras genom något hälsohinder.”
”Det innebär att göra något för en annan människa som hon skulle göra själv om hon kunde…bygger på kommunikation, delaktighet och förståelse för sig själv och andra, samt på en konstfull tillämpning av teoretisk och praktisk kunskap.” (Bentling 1995, s. 197)
Rooke (1997, s. 56) hänvisar till Stevens, 1990, som skriver om omvårdnadens aktiviteter ”…beskrivs ofta utifrån följande teman:
• sjuksköterskan perspektiv
• patientens perspektiv
• relationen mellan patient och sjuksköterska
• omvårdnadens mål, dvs vanligtvis hälsa.”
Håkan Thorsén (1997, s. 209) skriver ”Begreppet omvårdnad kommer från engelskans ’nursing’…I vid mening kan begreppet sägas innefatta delområdena: medicinsk bot (curing), medmänsklig omsorg (caring) och sjuksköterskans vårduppgifter (nursing).”
Kirkevold skriver (2000, s. 36) om en pågående diskussion bland omvårdnadsteoretiker om begreppet omsorg.
”Omsorg har förespråkats som alternativt paradigmbegrepp vid sidan om eller i stället för omvårdnadsbegreppet.”
Calista Roys adaptionsteori i förhållande till konsensusbegreppen
Roy beskriver 1980 enligt Kristoffersen (1998, s. 386) sin människosyn och människans förhållande till hälsa och miljö i följande punkter:
• Människan är en bio-psyko-social varelse
• Människan befinner sig i ständig interaktion med en föränderlig miljö
• För att hantera en föränderlig värld (miljö) begagnar sig människan av såväl medfödda som förvärvade bemästringsmekanismer av biologisk, psykologisk och social natur
• Hälsa och sjukdom är oundvikliga dimensioner i det mänskliga livet
• För att kunna reagera positivt på förändringar i omgivningen (miljön) måste människan ha förmåga att anpassa sig.
Roys omvårdnadsmodell beskrivs dels som en systemteori, dels som en behovsteori. Kristoffersen (1998, s. 386-387) skriver:
”I enlighet med det systemteoretiska biologiska perspektivet framställer Roy människan som ett öppet system… ingår i ett utbyte av information, energi och materia med omvärlden. Detta öppna system är också adaptivt. Roy betonar att det förekommer ett kontinuerligt samspel mellan människa och miljö…
Att människan ses som ett system innebär också att hon betraktas som uppbyggd av mindre, underordnade subsystem, ända ner på cellnivå.
Roys miljöbegrepp omfattar både inre och yttre miljö. Både människan själv (den inre miljön) och hennes yttre miljö kännetecknas av föränderlighet. Detta medför att människan konfronteras med krav på anpassning eller bemästring (adaption). I denna process begagnar sig människan både av genetiskt betingade, fysiologiska bemästringsmekanismer och av bemästringsmekanismer av psykologisk, kognitiv och social art som hon har tillägnat sig genom olika inlärningsprocesser.”
Om Roys förhållande till begreppet hälsa skriver Kristoffersen (1998, s. 387) att ”Roys adaptionsbegrepp är nära knutet till hälsobegreppet, beroende på att adaption är en process som främjar mänsklig integritet. Det innefattar en frisk och intakt mänsklig funktion eller helhet.”
Kristoffersen refererar till Andrews & Roy 1986 s.50 där de skriver:
”Hälsa är således en återspegling av adaption.”
”Roy hävdar att människan behöver omvårdnad när adaptionen till förändringar i den inre eller yttre miljön inte räcker till. Orsaken kan vara att personens förmåga att klara situationen är nedsatt eller att förändringen är av sådan karaktär att resurserna blir otillräckliga. Målet för omvårdnaden blir då att antingen bidra till att förstärka patientens bemästringsförmåga eller att påverka förhållanden i patientens inre eller yttre miljö på ett sådant sätt att han kan reagera ändamålsenligt på den aktuella förändringen.” (Kristoffersen 1998, s. 387)
Roy beskriver, enligt Kristoffersen (1998, s.390) fyra olika s.k. adaptionsområden som kan bli mål för omvårdnadshandlingar:
• fysiologisk funktion
• självbild
• rollfunktion
• socialt sammanhang.
Roy har skapat ett delvis eget begreppssystem/bildspråk där hon bl.a. beskriver människan som bestående av två system:
”Regulatorsystemet” består av med mänskliga organismens fysiologiska funktioner.
”Kognatorsystemet” handlar om emotionella och kognitiva processer. Kristoffersen (1998, s. 388-389)
”För att kunna fungera behöver systemet tillföras energi (’input’). Därtill måste ett utflöde (’out-put’) från systemet äga rum. För att upprätthålla balans (’steady-state’) sker en ständig kontroll i form av återkoppling (’feed-back’).” (Rooke 1997, s.147)
Rooke refererar till Andrews och Roy 1991:
”Målet med omvårdnad är, enligt Roys omvårdnadsteoretiska struktur, att medverka till att patienten kan hantera och aktivt anpassa (adaptera) sig till sin livssituation med beaktande av den fysiologiska funktionen, självuppfattningen, rolluppfattningen samt relationen till och samhörigheten med andra. Målet är att utveckla hälsa och livskvalitet samt att främja en värdig död.” (Rooke 1997, s. 151)
”Roys beskrivning av sjuksköterskans roll och funktion är nära knuten till omvårdnadsprocessen… Sjuksköterskan ska… identifiera alla former av stimuli som är av betydelse för patientens beteende.
Detta utforskande… ska leda fram till en problemidentifiering – eller vad Roy Kallar en omvårdnadsdiagnos.”
Kristoffersen (1998, s. 395-396)
Diskussion
Människans miljö innefattar allt ifrån mikrobiologi och funktioner på cellnivå till ekologi och övergripande politiska och religiösa samhällssystem.
Sjuksköterskans omvårdande funktion kan komma att innefatta alla de företeelser som har att göra med mänskligt liv.
Hälsa är framför allt en personlig upplevelse av den enskilda människan i det sammanhang hon befinner sig.
Ett holistiskt synsätt på människa, hälsa och miljö är en förutsättning för att kunna ge god omvårdnad i olika sammanhang, till olika patienter.
Calista Roys adaptionsteori är, som jag ser det, holistisk.
Hennes anknytning till omvårdnadsprocessens strukturerade, forskningsbaserade tänkande och hennes systemteori ser jag som en ram inom vilken den enskilda sjuksköterskans utrymme för individuella omvårdnadsbedömningar är obegränsat.
Jag uppfattar Roys teori som en modell som skulle kunna fungera i de flesta vårdsammanhang dels för att göra sjuksköterskans funktion synlig och homogen, dels för att lägga grund till genomtänkt omvårdnadsplanering.
Referenser:
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur.
Bentling, S. (1995). Sjuksköterskeprofessionen:
Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier: Analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur.
Kristoffersen, N.J. (Ed.) (1998). Allmän omvårdnad: Del I: Profession och ämnesområde: Utveckling, värdegrund och kunskap. Stockholm: Liber.
Rooke, L. (1997). Omvårdnad: Teoretiska ansatser i praktisk verksamhet. Stockholm: Liber.
Thorsén, H. (1997). Omvårdnadsmodeller, människosyn, etik. Stockholm: Liber.