FRÅN MIN DATOR 2001-10-23

Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder.  I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.


På 60-talet blev jag testad under en heldag av ett statligt verk där jag sökt tjänst som innefattade betald intern utbildning. Efter förmiddagens skriftliga tester följde för mig en drygt timmes lång intervju med psykolog och tjänsteman i verket. Man började sedan placera mig på chefsvikariat från att jag var 22 år gammal. Jag ville inte bestämma över andra människor. Jag tackade nej efter tre uppdrag som chef, och fick då en annan avancerad arbetsuppgift som jag trivdes med. 
Inte förrän jag kom till Karolinska sjukhusets neonatalavdelning har jag haft någon som helst önskan att bli chef. Det gick så långt att jag skulle ha kunnat tänka mig att söka tjänst som verksamhetschef - det vill säga att vara chef även över läkarna. Varför - jo, jag ville jobba bort maktkamperna och den snabbt tilltagande korruptionen.

Min bakgrund var följande: Jag hade arbetat fem år i psykiatrisk vård och byggt relativt stor kunskap om skeva familjer - den kunskapen kan överföras till skeva arbetsmiljöer. Jag hade arbetat på > 30 arbetsplatser i tre olika yrken och sett många friska arbetsmiljöer med personal som mådde bra, samverkade och trivdes. Jag såg också en mycket destruktiv miljö som barn när mina föräldrar, under några år, tillhörde en frikyrka som var som en sekt. Jag tog definitivt avstånd från den kyrkan när jag var 14 år gammal.

Mina möjligheter till att påverka på Karolinska stoppades mycket effektivt av två chefer under > 10 års tid. Jag sökte tjänst som sektionsledare första gången 1999 för att kunna påverka situationen på avdelningen och för att få möjlighet att förbättra vården. Jag hade haft långa samtal med alla de tre chefer som manövrerades ut från verksamheten 1997-99 och fått deras bild av enhetens problem. Jag visste att landets ledande neonatologer diskuterat de nationellt välkända problemen i Sthlms neonatalvård redan i mitten av 80-talet. Jag blev snabbt tystad, och inte bara det. Mina två chefer började informera alla nyanställda chefer om att det var fel på mig personligt. Det skulle komma att ta flera år, i vissa fall, innan nyanställda chefer började förstå att jag var en helt annan person än de fått info om. Att det var så här vet jag genom info jag fått från en facklig företrädare, förutom att det var ställt utom allt tvivel - genom nya chefers sätt att bemöta mig - att de fått mycket negativ info.
 . 
När jag arbetat på KS neo i 4-5 år skrev jag ett långt brev till åtta överläkare/läkare där jag jämförde neonatalvården vid KS med vården i Lund regionen. Läkarna tackade mig och alla mina förslag infördes i vården. Vårdchefen fick en chock - hennes egna ord - och förbjöd mig att yttra mina åsikter öppet...

Jag hade tänkt skriva även till avdelningens sjuksköterskor efteråt, men vårdchefen stoppade det. Hon sa till mig att det inte fanns något som helst behov av mina förslag och idéer i verksamheten för att gruppen på KS neo hade en kompetens så hög att det övergick mitt förstånd. 
Hon saknade erfarenhet av neonatalvård, hon kände inte till det rykte KS neonatal hade ända sedan 70-talet eller längre och hon ville bevara den gamla underordnade sjuksköterskerollen för att det var bra för hennes karriär. Det gjorde henne populär bland läkarna. Jag sökte inte populäritet utan ville skapa väl fungerande vård.
Här följer ett av de utkast jag gjorde då, tänkt att skickas till samtliga kollegor via mail. 

Som nattsjuksköterska har man små möjligheter att föra fram sina idéer på sin avdelning.

Speciellt om man, som jag, arbetar heltid och dessutom har många andra ansvarsområden som måste prioriteras bredvid jobbet.

Jag har ansetts besvärlig av många människor som inte vetat vad jag egentligen vill och menar och som kanske hört i andra, eller tredje hand, att jag sagt eller tyckt något.

Dessutom har personer som känner sig hotade av mig avsiktligt spridit att jag är annorlunda än jag är och har avsikter som jag inte har.

Eftersom så många andra, med varierande kompetens, skriver direktiv till mig, som jag ska rätta mig efter i mitt arbete, vill jag framföra hur jag skulle vilja utveckla strukturen på sjuksköterskans funktion och yrkesroll på vår avdelning och varför jag anser att den bör förändras.

Min avsikt är inte att tala om för de nya specialistsjuksköterskorna eller vårdlärarna hur de bör arbeta och tänka. Mitt syfte med detta är enbart att tala om vad jag tycker.

Detta är MINA idéer.

Vi är en stor grupp och massor av er kan ha tankar som är minst lika bra som mina.

Flera av er har högre kompetens än vad jag har och kan säkert ha åsikter om mitt amatörmässiga inlägg. Det är inte menat som en avhandling utan som en idé.

Men så här skulle jag vilja ha det just nu.

Samtidigt skulle jag vilja ha tankeutbyte med alla er andra emellanåt. Jag fungerar så att jag tycker om att bli motsagd och jag ändrar mig gärna, och tar upp andras idéer om de verkar vettiga.

Jag ser livet som en skola där man aldrig blir fullärd och anser att det mest stimulerande i livet är utveckling.

Sjuksköterskeutbildningen har gjorts om stegvis.

Parallellt med det har Socialstyrelsen, genom åren, kommit med nya direktiv, om en ändrad yrkesroll.

När jag gick min ssk.utb kunde man gå från åk 9 till en 5-terminers utbildning som alltså motsvarade gymnasienivå.

Under 80-talet fördes ssk.utb över till att bli en högskoleutbildning och de krav som ställdes för att man skulle kunna antas till ssk.utb skärptes stegvis.

Ssk.utbildningen har förändrats drastiskt under den här tiden.

Tidigare fick man lära sig färdiga ”paket”  t.ex.

Gallsten: symtom, diagnos, behandling. – Klappat och klart!

Man lärde sig rabbla symtom men inte att reflektera själv eller dra egna slutsatser.

Utbildningen syftade, på den tiden, mot en osjälvständig roll som läkarens assistent.

Numera har man försökt föra in ett aktivt tänkande – en process – i utbildningen.

Man ger breda baskunskaper så att de nyutbildade, när de kommer ut på arbetsmarknaden, ska kunna, med den grunden, ta upp den specifika kunskap som finns inom den specialité man väljer och utveckla sin kompetens utifrån det forskningsbaserade tänkande man lärt sig.

Eftersom utvecklingen går snabbt framåt, metoder förändras snabbt och nya rön tillförs hela tiden, ger den nya sjuksköterskeutbildningen en god grund för väl fungerande vård – om den tas tillvara på arbetsplatserna.

För att kunna föra in sjuksköterskan i den nya roll som Socialstyrelsen föreskrivit måste inskolning och introduktion anpassas till den bakgrund varje ssk har.

För att ssk med äldre utbildning ska kunna gå in i den nya rollen, och hålla samma kompetens som yngre kollegor, måste hon vidareutbilda sig i ämnet Omvårdad precis som de nya måste vidareutbilda sig mot en mer specifik områdeskunskap genom att gå t.ex barn-VUB.

Jag tror att de stora problem som uppstått inom vården på senare år beror på att Socialstyrelsen inte gått ut tillräckligt aktivt och informerat om vad den nya ssk.utb innebär.

Man har informerat, genom de cirkulär man regelbundet gett ut, men den informationen har antingen inte gått fram eller så har den inte tagits upp.

Det har funnits ett massivt motstånd mot den nya ssk.rollen bland oss äldre.

Jag var ”gammal och van” där jag jobbade innan, när de nya direktiven kom, och jag satte mig på tvären precis som de flesta andra. Vi trodde att man skulle försöka driva tillbaka oss ssk till en mer okvalificerad roll eftersom vi förstod begreppet Omvårdnad som att byta blöjor, mata barn och städa i sköljen.

Som ssk har man inte valt de arbetsuppgifterna primärt även om man också ska kunna utföra dem.

Men arbetsledare och ansvarig läkare drev igenom det nya, strukturerade tänkandet och vi fick se systerrollen lyftas från en underordnad osjälvständig funktion till en stark, kompetent och väl underbyggd funktion.

Reslutatet blev att vården förbättrades markant.

Gamla metoder utvärderades och skrotades.

Gamla attityder bröts ner och byttes mot en ny, undersökande och ifrågasättande inställning, som - utan att gräma sig över gamla dåliga metoder, med positiv inställning - gick över till något nytt.

Enligt Socialstyrelsen har ssk en egen självständig yrkesroll, helt friställd från läkarens medicinska funktion.

Sjuksköterskan ska fungera i sin yrkesroll, inte underordnat läkaren, utan som en samarbetspartner med ett annat kompetensområde och de båda grupperna kompetens är tänkta att komplettera och befrukta varandra.

Läkaren har en medicinsk utbildning.

Sjuksköterskans funktion kallas Specifik Omvårdnad.

Barnsköterskor/undersköterskor ansvarar för den Allmänna Omvårdnaden.

Se bilaga.

Jag tror att anledningen till att så många ssk flyr från vården är den kollision som uppstått då de gamla ssk mött de nya.

Ingen har varit riktigt förberedd, få arbetsledare har kunnat hantera situationen.

Läkarna har reagerat våldsamt, knutit sig till det som är van och välkänt, och inte alls förstått vad som hänt och hur situationen ska hanteras.

Inskolningen av nya ssk har utformats och bedrivits av ssk med den gamla utbildningen, kanske med negativ attityd till de nyas kompetens, och kanske utan att ens ha behörighet att undervisa på den nivå de nyutbildade befinner sig.

Att ha gått 3-4 år på Högskola och sedan mötas av undervisning på gymnasienivå kan ge ett oprofessionellt intryck på unga välutbildade människor och det kan leda till att den kunskap som förmedlas inte tas upp.

Det är av stor vikt att försöka möta människor på den nivå de befinner sig.

Och det är, ur kvinnlig perspektiv, fullkomligt vettlöst om äldre kvinnor driver tillbaka yngre, till en okvalificerad och underordnad position som bygger på en yrkesroll som fanns på 70-talet.

Detta var min problemanalys.

Här följer mitt förslag om hur vi, på vår avdelning, ska agera för att komma tillrätta med personalomsättningen bland ssk, skärpa upp vår kompetens som grupp, och målet är naturligtvis förbättra vården av våra patienter.

Mitt förslag är naturligtvis en grov skiss.

Det kan säkert utvecklas på många nivåer.

Eller så finns det andra modeller som är bättre och mer tillämpbara på just vår enhet.

Det jag vill nu är att få igång en diskussion bland oss ssk om hur vi kan utveckla och tydliggöra vår kompetens så att den kan tas tillvara på ett mer konstruktivt sätt än innan.

Till min problemanalys hör att jag anser att det finns ett allvarligt arbetsmiljöproblem på vår avdelning som består i att vissa ssk kunnat ta sig en starkare position på avd än andra genom att de knutit sig till läkare.

Många har också arbetat som bsk på avd tidigare och sedan kommit tillbaka som ssk. Det är ett svårt steg att gå från en roll till en annan och att utveckla en förändrad samarbetsroll till människor man tidigare varit kollega med. Det kräver finkänslighet och omdöme.

Det är också svårt att komma ny till en avdelning där ens yrkeskategori inte jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål utan där enskilda söker position i egna syften – vilket jag anser varit ett mycket stort problem hos oss. Kanske har det minskat något men jag tror att det fortfarande är vanligt att man behåller kunskap och information, antingen enskilt eller inom mindre grupper, för att själv göra sig bättre än andra – på bekostnad av vården som helhet.

Förslag:

På kort sikt tror jag att det skulle vara värdefullt med ganska informella diskussionsgrupper, med enbart sjuksköterskor.

Vi behöver hitta vår roll, stärka den, lära känna varandra, och utbyta erfarenheter. 

Jag tror att arbetsledare/specialist-ssk/vårdlärare ska vara med men att de bara ska styra upp om diskussionen går fel, eller tillföra sin kunskap om det behövs. För övrigt tror jag att det är av vikt att alla kan komma till tals, att alla kan säga det de tänker och att vi lyckas få igång en process av aktivt ifrågasättande reflektion över vår roll, vårt samarbete med varandra och de andra yrkeskategorierna, vad vi förväntar oss och föra fram de idéer som finns i gruppen.

Jag tror att någon ska föra protokoll men kanske utan att uppge vem som tyckt vad, utan bara för att spegla diskussionen.

Tillsammans med detta tycker jag att vi ska äta något gott, kallt för att man ska kunna äta och prata länge, och dricka rikligt med vin så att alla vågar säga det de tycker.

På lång sikt tror jag på den modell som tillämpats i många år t.ex på enheter i USA, att man inför olika nivåer för oss ssk.

Den kompetens som finns i vår utbildning och roll kan inte utvecklas utan en långsam och strukturerad modell för upplärning. För att kunna visa de andra yrkesgrupper vi ska arbeta med, vad sjuksköterskerollen innebär, måste vi ta hand om varandra, jobba mot gemensamma mål, se till att skapa jämn och hög kompetens i vår grupp och motverka alla former av prestige och maktkamper.

Sådant skadar oss själva personligen och hela vår grupp.

Avdelningens bsk jobbar tillsammans med en kompetensstege medan vi ssk använder – som jag ser det, något hårddraget - varandra som stege, och klättrar på varandra, för att få egen makt.

Nivå 1 – Inskolning (individuellt anpassad)

Tidsperiod: Minst 3 månader för oerfaren.

                Minst 1 månad för erfaren.

Man går bredvid. Tar inget eget ansvar. Utför olika vårdmoment för att träna praktiskt. Får teoretisk undervisning  parallellt som syftar till förmåga att se på patienten, att bedöma det man ser t.ex färgskiftningar, andingsproblem, hjärtljud, osv. Man bör under denna tid kommunicera så lite som möjligt med läkarna utan fokusera ostört på att se barnet, familjen, och det samspel som uppstår mellan de olika individerna och grupperna runt barnet.

Den undervisning man får teoretiskt bör handla om att se och tolka olika symtom t.ex apnéer, färgen på retentioner, krampsymtom, osv.

Efter 1-3 veckor tillförs utbildning om olika apparater på djupare nivå. Man är mindre i vården utan tas omhand av med.tekniskt ansvarig ssk som utbildar på aktuella apparater, repeterar vilka lagar som gäller för med.teknik i vården och om speciella rutiner på avdelningen.

Därefter går man vidare till den ssk som är specialist på hygien och får repetera hygienteknik, vilka regler som gäller för rengöring och förvaring av gods med olika renhetsgrad, vilka lagar som finns för bröstmjölkshantering, osv,osv.

Efter dessa veckor, då man lärt sig se på barnen, tillförs medicinska föreläsningar, kanske 1-2 per dag.

Samtidigt som man går igenom de olika momenten jobbar man parallellt med en nivå-4-ssk.

Mot slutet av perioden, innan man börjar arbetat självständigt, upprepas apparatundervisningen.

Under inskolningsperioden förväntas den nyanställde också läsa viss litteratur som rekommenderas av vårdläraren.

Nivå 2 – Nybörjare

Tidsperiod: Minst 1 år för oerfaren.

                Minst 1 månad för erfaren för att komma in i avdelningens rutiner.

Man planerar under den här tiden Omvårdnaden själv men måste begära feed-back från nivå 4-ssk på skriven vårdplan och omv.åtgärder som sugning, vändning av oscillatorbarn, matningsmetod, syrgasjusteringar >5%, inställning av larmgränser, medicinsk info till föräldrar, osv.

Man utför medicinska ordinationer från läkaren utan feed-back från sin mentor, men inte omvårdnadsåtgärder.

Nivå 3 – Självständig

Tidsperiod: Bör vara 2-4 år beroende på tjänstgöringsgrad, personliga förutsättningar och önskemål.

                Man kan välja att stanna på denna nivå.

Man jobbar självständigt, gör egna omv.bedömningar, skriver vårdplaner, handleder inte nyanställda men kan ha elever.

* För att ge möjlighet till avancemang och yrkesmässig utveckling, för individer med olika   förutsättningar har man, på många håll, gjort olika karriärvägar på nästa nivå.

Alla ssk som vill vidareutveckla sin kompetens ska kunna gå upp till nivå 4.

Är man inte bra på att undervisa eller vara arbetsledare ska man kunna välja att söka kunskap (kat.A)

Tycker man bäst om att ta hand om ny personal kan man inrikta sig på det (kat.C) och få ny kunskap genom kollega i grupp A eller B.

Man väljer inriktning tillsammans med sin sekt.ledare och avd.föreståndaren

Måste ha barn-, IVA- eller bmsk-VUB samt minst Omvårdnad 21-60 poäng.

Nivå 4 – Specialist

A – Inriktning metodutveckling

B – Inriktning forskning

C – Inriktning undervisning

A.

Jobbar med att ta fram underlag för utveckling av metoder. Har utbyte med andra enheter nationellt och internationellt. Söker och följer upp artiklar som rör hela spektrat inom Omvårdnadsområdet för specialitén: medicinskt, med.tekniskt, etiskt, psykologiskt, omvårdnadsmässigt, osv.

Kan specialsera sig på en faktor, t.ex etik, hygien, med.teknik, amning.

Deltar i högskoleutbildningar inom området.

Kan planera och genomföra egna studieresor inom och utom landet.

Är skyldig att sprida den insamlade kunskapen på avdelningen skriftligt och via den utbildningsansvariga ssk.

B.

Jobbar med egen systematiserad omvårdnadsforskning inom avdelningen, är inskriven vid någon institution och har handledare antingen där eller på avdelningen.

C.

Undervisar och handleder nyanställda på nivå 1 och fungerar som mentorer för de som är på nivå 2.

Utvecklar sin egen pedagogiska förmåga genom att delta i olika utbildningar.

Jobbar intimt tillsammans med A och B med att föra ut insamlad kunskap till alla ssk på enheten.

Lär ut nya apparater och metoder till samtlig personal och har ansvar för att kunskapsnivån hålls hög och jämn i ssk.kollektivet.

Tar tillvara den kunskap som finns hos nyanställda utan prestige och med positiv attityd. Verkar för aktiv reflektion av nya idéer och att sådana implementeras på enheten om det innebär förbättring och utveckling.

Verkar för att hålla en igång en aktiv Omvårdnads process på avdelningen utifrån begreppen Bedömning, Planering, Genomförande, Utvärdering, Förnyad bedömning, Ny planering, osv osv osv.

Nivå 5 – Ledare

På denna nivå finns sektionsledare med gedigen utbildning i ledarskap samt 3 personer med  erfarenhet och djup och bred kunskap som har högsta ansvaret för, och samordnar, varje kategori på nivå 4. Här kan t.ex finnas någon som doktorerat som kan fungera som handledare år ssk på nivå 4.

Nyanställda bör informeras vid anställningsintervjun om hur inskolningen/karriärstegen är uppbyggd, vad målet är, så att man är förberedd på den roll man förväntas gå in i i inledningsskedet.

Nyanställda kan, efter en individuell inskolning, placeras in på vilken nivå som helst, beroende på utbildning och tidigare erfarenhet.

Målet med den struktur jag föreslagit är

1. att bygga en stabil grund av kompetenta ssk med hög och jämn kunskapsnivå.
2. att motverka maktpositioner och prestige som inverkar menligt på vården
3. att ge karriärmöjligheter för olika individer med olika potential
4. att ge mera ansvar till erfarna ssk för att motverka apati, utbrändhet och personalomsättning
5. att ge bättre grund för de nyanställda så att de, i lugn och ro, och med adekvat stöd, kan utveckla sin profession
6. att rutiner och metoder inom Omvårdnadsområdet ska förbättras och vara i ständig process för att minska sjukdom och skada hos våra patienter
7. att ge läkarna en stabil samarbetspartner/bollplank så att de kan få kraft och utrymme att utveckla sin egen kompetens i stället för att känna sig tvungna att gå in i omvårdnaden
8. att göra KS Neo till en av de bäst fungerande neonatalavdelningarna i världen.

Sparat i min dator 2001-10-23


Tillägg 2012

I senare upplagor av samma idé har jag föreslagit att alla medicinsk undervisning skulle ges via dator, i färdiginspelade läkarföreläsningar som nyanställda ssk skulle se tillsammans med sin handledare.
Tanken med det har varit att alla ska få samma undervisning, att alla ska få undervisning på högsta möjliga nivå och att det skulle vara möjligt att kontrollera vilken undervisning läkarna givit.
En tanke har varit att elev och handledare skulle kunna diskutera föreläsningarna direkt och eventuellt kunna ställa frågor till ansvarig läkare tillsammans med handledaren.
Det har varit mycket vanligt (rutin) att läkare under utbildning och sjuksköterskor som befunnit sig mentalt och tanekmässigt i sin tidigare roll som barnsköterskor/undersköterskor har givit undervisning till nya sjuksköterskor som, på andra svenska neonatalenheter, ges av högst ansvarig neonatolog/professor.

Ett av mina förslag när jag sökte tjänsten som vårdchef år 2007 var att 3 mycket erfarna sjuksköterskor skulle vara primära handledare för alla nyanställda - de som alla nya skulle ha fått undervisning av i nivå I ovan. 
Dessa tre - jag hade bestämt vilka jag skulle välja om jag blev chef - har de attityder man måste ha för att skapa trygghet hos ny personal. De skulle snabbt ha fått djuplodande undervisning om den nya sjuksköterskerollen och om tankarna bakom en ny inskolning - som inte skulle ha byggt på en vårdlärares gymnasieinriktade kompetens, utan på den nya sjuksköterskerollens utökade ansvar för oss sjuksköterskor.

Om amning / matning av omogna barn från 2009; ur min dator.

I mitten av 80-talet ansåg svenska läkare att barn inte kan känna smärta; det var inte ”vetenskapligt bevisat” sa man och avfärdade barns smärta.

År 2009 anser Stockholms neonatologer att neonatalsjuksköterskor inte har adekvat kunskap för sin funktion; den är inte ”vetenskapligt bevisad” säger man och avfärdar kompetensen.

År 1995 kom direktiv från Socialstyrelsen som beskrev en process som syftade till att lyfta fram sjuksköterskors s.k. tysta kunskap och bevisa och visa den vetenskapligt.

När sjuksköterskor på KS neonatalavdelning i Solna försökte initiera denna utveckling slogs deras försök ner av läkare, barnsköterskor och knappt halva sjuksköterskegruppen.

Mellan 40-50 erfarna sjuksköterskor slutade inom 3 år, däribland hela ledningsgruppen.

När Socialstyrelsen år 2002 försökte initiera en AT liknande introduktion för sjuksköterskor, som ett steg i professionaliseringsprocessen, slogs detta initiativ ner i Stockholm.

Numera ges gruppen på KS neonatalavdelning undervisning av experter från helt andra områden; bl.a. barnmorskor. Denna grupp har inte hindrats i sin professionella utveckling. Tvärt om har de, i avsaknad av forskning från svenska neonatalsjuksköterskor, tagit över viktiga områden som de saknar adekvat utbildning för. Ett exempel är amning/matning av prematurer och svårt sjuka barn. Tidigare innefattade barnmorskans ansvar det som rörde mammornas kroppar – som barnmorskor har utbildning för – medan allt som rörde barnen var barn/neonatalsjuksköterskans ansvar, eftersom den gruppen har en 1 årig utbildning om barn.

För ett flertal år sedan tvingades erfaren barnpersonal på KS Neo att delta i en obligatorisk undervisning om amning av en barnmorska som uppenbart saknade kunskap om sjuka barn. Denna barnmorska utsågs sedan - av en vårdchef som saknade neonatal kompetens - till referent för en amningsgrupp som bestod av nyanställda, oerfarna entusiaster.

Gruppens inställning var att svårt sjuka barn fungerar, i matsituationen, exakt på samma sätt som friska fullgångna barn. Avdelningens läkare anammade samma policy. Ytterligare neonatal/barnsjuksköterskor valde att lämna verksamheten som en konsekvens av detta.

Vid senaste torsdagsutbildningen tvingades vi att lyssna på en ny entusiast; en nyanställd barnmorska som uppenbart saknade insikt om att hon inte har kunskap om sjuka barn.

Sedan denna undervisning har man nu börjat spruta in i munnen på omogna barn, som saknar både host- och sväljreflex. Man iordningställer 10-15 ml ”smakportion” per dag, av prematurmödrars näringsrika mat, och kastar det som blir över när dygnet är slut. (Personalen drog upp 1-2 ml mat i en spruta, som man gav var 3: timme). Man lägger omogna barn till bröstet med tesen ”alla kan amma”! När jag nyligen arbetade en natt på Fam.neo försökte en barnsköterska pressa en ny sjuksköterska till beslut om att ett barn i vecka 31-32 borde sova hos sin mamma och ammas hela natten.

Sedan mängder av erfarna och kloka neonatalsjuksköterskor lämnat verksamheten – därför att deras kompetens ignorerats framför allt av läkare - har avdelningens redan mycket dåliga rykte inom svensk neonatalvård, försämrats till katastrofalt. Varför skulle man, som neonatal sjuksköterska vilja arbeta i en verksamhet där man fråntas kompetens- och ansvarsområde?

I en verksamhet där allt fler saknar specifik neonatal kunskap lägger iva sjuksköterskor och barnmorskor prematura barn till bröstet och undersköterskor – som inte har någon som helst utbildning om sjuka barn – ger ”smakportion” till prematurer som knappt öppnat ögonen än.

Man tror att bara för att ett barn ”suger bra på nappen” så kan det samordna att suga, svälja och andas utan att sätta i halsen.

Barnläkarföreningens bedömning redan under 80-talet var att inga barn under vecka 35 fick amma eller äta med nappflaska därför att deras omogna motorik utgjorde risk för aspiration.

Idag ger undersköterskor(!) på KS mat i munnen till barn i v 25, erfarna barnsjuksköterskor som protesterat har blivit utskällda och ignorerade och när undertecknad skrev en LAH om att stora mängder av de prematura barnens mat måste kastas – därför att man inte kan ge så små barn mat direkt i munnen – sa någon att detta är ”en skitsak”.

Jag har jobbat på många olika arbetsplatser i tre olika yrken men aldrig sett en verksamhet angripa sina egna experter, förhindra deras professionella utveckling, ersätta dem med vem som helst - utan något som helst krav på adekvat kunskap – och hota och tysta den som vågar protestera!

Vad är syftet?

Läs mera om mina synpunkter om amning i följande inlägg:
http://barnsjukskoterskans.blogspot.no/2012/12/om-hygien-pa-neonatalavdelning-fran.html

Om hygien på neonatalavdelning från 2009 (utkast ej granskat av läkare)

År 1999 hade samtliga tre chefer (avdelningsförståndare och två sektionsledare) vid Karolinska sjukhusets neonatalavdelning manövrerats ut av avdelningens starka informella ledarskap.

Avdelningens kvarvarande chef hade anställts när den första chefen lämnat sin tjänst. 

Hon var del av det informella ledarskapet och hon var den som informerade den kvinna som sedan anställdes som vårdchef, om alla oss i gruppen. 

Informationen om mig var att jag var både okunnig, obildbar och lite dum - så vitt jag förstod.

När den nya chefen varit på avdelningen i exakt en månad ringde hon mig 

och passade på att säga att hon visste att kompetensen i gruppen på KS neonatal var så hög att "det kan du inte ens omfatta med ditt förstånd S..."

Hon hade aldrig arbetat i neonatalvård.

Hon hade inte anställts med vanligt anställningsförfarande. 

Tjänsten hade inte varit utannonserad. 

Läkarna hade handplockat henne utan att känna hennes historia. 

Jag blev väldigt förvånad. 

"Men hur kan du säga så till mig... jag har jobbat här i tre år och jag har sammanlagt 15 års erfarenhet av neonatalvård", sa jag.

"Det kan jag garantera dig S... du förstår inte ens den kompetens som finns i den här gruppen", sa hon med den där mjuka stämman som kvinnor ofta använder mot varandra när de kränker.

Man ålade mig total tystnad i fyra år. 

Jag fick inte yttra mig på arbetsplatsträffar och på utvecklingsdagar.

Jag fick inte vara med i arbetsgrupper och inte ha elever och inskolningar.

Min chef sa att min avvikande kunskap skrämde och oroade gruppen

(jag hade byggt min kunskap i Jönköping, Linköping, Lund och Örebro - inte i Sthlm)

Hon garanterade mig att hon skulle lösa avdelningens problem om jag var tyst.

Hon sa att det var nödvändigt att jag var tyst 

för att den extremt stora personalomsättningen var mitt fel.

Efter fyra år sänktes min lön med motivation att jag inte varit tillräckligt engagerad.

Jag hade inte varit med i arbetsgruppen och aldrig yttrat mig på olika möten, sa hon då.

Det fanns inga som helst begränsningar för min yttrandefrihet, sa hon.

Orsak till att man räknat bort mina 12 år i neonatalvård 

och mina två specialiserande utbildningar i neonatal intensivvård 

när man lönesatte mig var mitt låga engagemang.

Kort efteråt satt en lapp på dörren till personalrummet.

Gruppen som arbetade med amningsfrågor ville ha synpunkter inför en nystart.

Jag visste att jag befann mig i ett spel och tyckte att det var intressant att se hur långt min hallstarriga chef skulle få för att skada mig.

Mot bakgrund av att jag anklagats för bristande engagemang skrev jag ett mail till amningsgruppen.

Det tog inte lång tid innan jag blev kallad till ett möte med mina två chefer.

Det låg ett papper på bordet som de ville att jag skulle underteckna. 

Det var ett förbud för mig om att skriva brev eller mail till någon inom verksamheten.

Jag gillar att skriva.

Jag tycker att det är bättre att skriva än att prata, för det skrivna ordet finns kvar.

Man kan inte påstå att man inte sagt det man faktiskt sagt.

Man blir tvungen att ta ansvar för sig själv om man sagt något felaktigt eller olämpligt.

Det är lättare att reda ut missförstånd när det finns i svart och vitt vad man faktiskt sa.

Jag skrev inte under dokumentet som mina chefer la framför mig

men jag har det sparat med min chefs underskrift.

Senare fick avdelningen en ny chef och hon tillsatte mig och en av avdelningens bästa barnsköterskor till den nybildade hygiengruppen. 

Kort efteråt satte läkarna in två av sina väninnor i gruppen.

De skulle belönas för sin lojalitet och sitt engagemang.

De tystade mig effektivt, inne i gruppen, med stöd av sina läkarvänner.

Flera läkare blev allt mer aggressiva i sina angrepp mot mig.

Jag såg det som att någon/några skapade starka känslor hos dem 

för att de skulle agera mot mig och så blev det också.

De läkare som angrep mig 

var personligt knutna till de sjuksköterskor som kände sig hotade av mig.

Efter en tid i hygiengruppen började jag arbeta på ett utbildningsmaterial 

för de barnsköterskor som inte fått mikrobiologi och sjukhushygien i sin utbildning.

Här följer delar av det - det som handlar om neonatalvård.

Materialet är inte färdigt - detta handlar enbart om GBS, 

betahemolytiska streptokocker, grupp B.

Tanken var att jag skulle fortsätta att skriva om alla de bakterier, virus och svampar

som är vanligt förekommande i neonatalvård

och om de som kan komma att bli en allvarligt risk 

- som till exempel TBC blivit när man sparar pengar genom att inte vaccinera.

VÅRDINSTITUTIONENS HYGIEN

Spec. neonatalavdelning

Sjukhusinfektioner

På vårdinrättningar samlas människor som har nedsatt motståndskraft mot infektioner

För tidigt födda barn saknar fungerande immunförsvar

och bör därför klassificeras som immunsuprimerade patienter.

För tidigt födda och sjuka nyfödda saknar också det skydd som blod-hjärnbarriären utgör

dvs bakterier kan förflytta sig fritt mellan blodet och likvor.

Det innebär stor risk för att också centrala nervsystemet involveras vid en infektion

Det är orsaken till att man ger antibiotika till nyfödda barn

utan att veta säkert om de har en infektion;

man vill minimera risken för att de drabbas av en bestående hjärnskada.

De barn som föds med en infektion eller som ådrar sig en sådan vid sin födelse måste få antibiotika för att hjärnan ska skyddas.

Infektioner som uppstår senare under vårdtiden har ett samband med

brister i den förebyggande hygienen och kallas

nosokomiala eller vårdrelaterade.

De vårdrelaterade infektionernas ökade spridning 

anses ha samband med utvecklingen av olika antibiotika

Tilltron till dessa läkemedel medel växte sig stark, under flera decennier, 

vilket minskade intresset för de förebyggande åtgärderna.

Man kan se det som att förebyggande omvårdnadsåtgärder

fick mindre betydelse i förhållande till den medicinska behandlingen

Mycket av den kunskap som Florence Nightingale hade lagt grunden för, försvann.

Dessutom kom nya krav på minskad användning av starka desinfektionsmedel,

för att skona miljön

Smittämnesfloran förändras hela tiden

Resistensutvecklingen har ökat på grund av det frekventa användandet av antibiotika

och förebyggande hygien har åter blivit viktig.

Det innebär att man måste göra en tillbakablick,

ta fram gammal kunskap och börja tillämpa den igen,

för att sedan utvärdera den i olika undersökningar för att bedöma dess värde

Vilka olika faktorer måste beaktas för att kunna tillgodose patientens självskrivna rätt till godtagbar hygienisk standard på en vårdavdelning?

Definitioner av renhet inom vården

All utrustning som finns på en vårdavdelning klassificeras till en viss renhetsgrad

Sterilt gods:

 Allt det som kommer i kontakt med en patients slemhinnor,

skadad hud eller som används invasivt ska vara sterilt:

kirurgiska instrument, injektionsutrustning, respiratorslangar, befuktare,

CPAP aggregat, sugkatetrar

Höggradigt rent gods:

 Det som kommer i kontakt med en patients oskadade hud

och sådant som inte kan steriliseras.

Även olika saker som ska tas in i kuvösen bör ha hög renhetsgrad

eftersom miljön i kuvösen är optimal för tillväxt av bakterier

Laerdalblåsor, inhalationsutrustning, sladdar som ska ligga i kuvösen,

saturationsband, sugslangar, stickvagn.

Rent

Allt annat som finns runt en patient

 ytor, skrivbord, stolar

Smutsigt

Allt som har använts hos en infektionsfri patient

Infekterat

Allt som har använts hos en infekterad patient

Smittsam

Allt som har använts hos en patient med en allmänfarlig sjukdom

Aseptisk teknik

Aseptik innebär att man håller det rena rent,

att man håller det sterila sterilt och att man inte sprider smitta från ett infekterat område till ett rent.

Man spritar sina händer innan man tar ut något från sterilförrådet,

från ett rent skåp, eller ur en stickvagn

Man spritar sina händer vid hopsättning av utrustning och man arbetar i ett rent utrymme

Man använder handskar vid arbete med smittsamt material

för att hålla händerna fria från smittämnen.

Vid arbete i förråd lastar man ut sterilt och höggradigt rent gods ur sin transportförpackning utanför avdelningen, lägger godset på en spritad vagn och täcker det under transport till avdelningens sterilförråd.

Vid arbete i sköljrum ska förkläde användas

Om man först arbetar med smutsigt/infekterat gods, och fyller dekontaminatorn,

ska man byta förkläde innan man plockar det rena godset till en rullvagn

och kör det till det rena förrådet.

Handtaget på dekontaminatorn ska spritas varje gång den startas upp

eftersom den som plockat in godset har smutsiga händer,

medan den som sedan ska plocka ut det, ska ha rena spritade händer.

Man ska förvara gods med olika renhetsgrad skilt från vartannat.

Vilka bakterier kan man tänkas komma i kontakt med

på en neonatalavdelning i Sverige?

GBS

En bakterie som nyfödda barn drabbas av är

GBS – betahemolyserande streptokocker grupp B ( Streptococcus agalactiae)

Man har där hittills påvisat nio olika serotyper av bakterien: Ia, Ib, II, III, IV, V, VI, VII, VIII.

Vissa kvinnor saknar förmåga att bilda antikroppar mot vissa streptokockstammar.

De är ofta bärare av bakterien vilket är orsak till att en kvinna som har fött barn

med streptokockinfektion betraktas som en riskmamma när hon får barn igen

Barnen smittas intrauterint eller i samband med förlossningen.

Lång vattenavgång utgör en riskfaktor för infektion.

De olika stammarna har olika egenskaper; flera är lätta att behandla.

Bakterierna dör snabbt av antibiotika och barnen tillfrisknar.

Andra stammar bildar toxiner som sprider sig snabbt i kroppen

The virulence is of S agalactiae is related to the polysaccharide toxin it produces.

(http://emedicine.medscape.com/article/229091-overview)

De vita blodkroppar som försöker fagocytera bakterien spricker av toxinerna

Det leder till att en viktig del av kroppens eget försvar slås ut

De röda blodkropparna dör av giftet

Det leder till att blodplasman börjar sippra ut ur blodkärlen,

Den cirkulerande blodvolymen minskar och blodtrycket sjunker

Förmågan att syresätta kroppens organ sjunker i takt med att de röda blodkropparna dör

Barnet får också snabbt stigande bilirubin pga den stora mängden döda erytrocyter

Även om ett drabbat barn snabbt får plasma, blod och blodtryckshöjande läkemedel

så händer det att barnen dör.

De sjukaste barnen visar inte alltid de vanliga symtomen på infektion:

de är inte snabbandade och stressade och skrikiga utan

slöa, blekgula, tysta och har lite långsam andning

Snabbt stigande bilirubin hos ett stort barn och trött

kan vara ett tidigt tecken på en allvarlig infektion.

Several strains of group B Streptococcus agalactiae were found to be lethal for young adult rats.

 When bacteria were heat killed and then injected intraperitoneally into rats, rapid death (14 to 18 h) of the rats occurred, characterized by labored breathing, hemolyzed serum, hemoglobinuria, and subungual hemorrhages. Sections of tissues from these rats failed to reveal the cause of death. Rats injected with toxic or nontoxic strains of group B S. agalactiae had reduced numbers of circulating leukocytes and low serum C3 levels in comparison with those in control rats. The toxic strains of group B S. agalactiae induced dramatic decreases in platelet numbers, and in plasma fibrinogen levels as well, suggesting that the toxicity was due to disruption of the coagulation system. Rapid death in the absence of infection suggests that group B S. agalactiae may have a cell-associated toxin that induces these changes. Such a toxin may be a contributory factor

 in the high mortality rate associated with group B streptococcal infections of the human neonate.

(http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=261376)

Detta material är inte klart.

Det är inte granskat av hygiensjuksköterska och hygienläkare.

Tillägg:
Mitt mail till en kollega 2004.
Kollegan flyttade till annan neonatalavdelning i Sthlm en tid efteråt.
Mitt mail och jag fick skulden för det av våra två chefer.
De gav mig skriftligt förbud att någonsin skriva fler mail.

Om amning‏

From:	(Unknown)
Sent:	Thursday, November 18, 2004 10:55:17 AM
To:	xxx.xxx@karolinska.se

Hej xxx
Här kommer en fundering kring vår avdelnings amningsstrategi.
Hoppas att du tycker att det är OK även om jag är gammal och inte har den nya sjuksköterskeutbildningen.
MVH S

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej xxx

Såg din lapp om amning på avdelningen och skulle vilja ge en kommentar.
Du skrev att det behövs mera undervisning om amning och att du funderar över om (en barnmorska) kan ge den.
Jag har valt att inte lägga mig i diskussionen om amning på vår avdelning efter den ”utbildningsdag” vi hade med (en barnmorska) och (en barnsjuksköterska) för några år sedan.
Jag pratade med (en chef) direkt efter utbildningsdagen och ifrågasatte nivån på den undervisning vi fick. (Chefen) sa att hon antog att (barnmorskans) undervisning – som ju handlade om amning/matning av friska fullgångna barn – skulle följas av fördjupning på adekvat nivå för oss som arbetar med svårt sjuka barn. Den uppföljningen har sedan inte kommit.
Som du vet har barnmorskor ingen utbildning om sjuka barn. Deras fokus är det friska normala och fullgångna barnet. Det jag hörde var att (barnmorskan) har kunskap om amning på nivå 1 – dvs det basala.
Många av oss som arbetat länge med svårt sjuka barn har avancerad kunskap om amning/matning på nivå 4-5 dvs om hur man får det svårt sjuka eller skadade barnet att lära sig amma eller äta på annat sätt om det inte klarar att amma.

För bortåt 20 år sedan uppmärksammades att några företag som säljer bröstmjölksersättning hade marknadsfört sina produkter i u-länder på ett sätt som gjort att mammor där slutat att amma och i stället gett sina barn mat på nappflaska. Det hade lett till ökad spädbarnsdödlighet pga infektioner. WHO startade en kampanj mot detta.

En tid efteråt startade den stora besparingsvågen i svensk sjukvård. En av de delar som drabbades först var (naturligtvis) kvinnosjukvården. Antalet BB avdelningar skulle minska och hårdföra chefsläkare rekryterades till kvinnoklinikerna. Den metod jag såg användas – och som var allmänt känd och kritiserad bland barnpersonal – var att alla barnsköterskor på BB sas upp. Dittills hade BB vistelsen varit 4-5 dagar lång, man hade som mamma blivit ompysslad, fått sina klipp eller sår omskötta, fått hjälp med amningen av vana barnsköterskor och barnet hade varit under observation för att eventuella sjukdomar som ductusberoende hjärtfel, infektioner osv. Plötsligt hävdade manliga läkare att nyförlösta mammor var friska, att de legat vården till last i onödan, att de ”blivit bortskämda” på BB och instruktionen till personalen var att miljön skulle göras så ogästvänlig att mammorna valde att skriva ut sig tidigt. Samtidigt presenterade en ”väninna” till en av dessa doktorer en ”forskningsrapport” som talade för tidig hemgång.

När barnsköterskorna sas upp på BB försvann den personalkategori som hade barn-utbildning.
Plötsligt var det barnmorskornas ansvar att hjälpa mammorna med amningen och det uppstod stora problem. Amningsfrekvensen minskade och många fick jobbiga erfarenheter av misslyckad amning med sig. Allt fler barn fick sin mat på nappflaska.
I den här processen kopplade plötsligt någon barnmorska ihop det som hände i vårt land med WHO:s kampanj mot nappflaskor i u-länderna och från detta samband har sedan hela den hysteriska kampanjen mot nappflaskor växt fram i vårt svenska samhälle. Många av de kvinnor som inte fick hjälp att komma igång med sin amning i det kaos som uppstod efter att barnsköterskorna sagts upp har blivit närmast militanta amningsförespråkare.
Vi som arbetat inom barnsjukvården under den här tiden har valt att ligga lågt i tron att den första hysterin hos barnmorskorna skulle lägga sig med tiden.
Det har varit allvarliga diskussioner bland barnläkare, åtminstone på landsbygdssjukhusen, om hur man skulle förhålla sig. Eftersom man, som erfaren barnpersonal, känt till att föreställningen att matning med nappflaska skulle skada amningen är en myt så har det varit en svår balansgång.

Så här ser jag det:
Efter ”utbildningsdagen” med (barnmorskan) har vi på vår avdelning hamnat i ett tänkande som utgår ifrån att våra svårt sjuka barn skulle fungera som om de vore friska fullgångna barn. Det är som om personalen skulle anta, om du hamnade på IVA med sepsis, kanske påverkan på hjärnan med svår huvudvärk som följd, att ditt förhållningssätt till mat skulle vara som om du var fullt frisk. Eller om man antar att du skulle ha aspirerat mekonium – med tanke på hur ont det gör att få ner något i luftvägarna – att du skulle klara att äta precis som vanligt.

Jag har läst de PM som kommit från er i amningsgruppen och anser att de saknar relevans på vår avdelning. Det finns en liten passus någonstans om sjuka barn, resten handlar om det friska. Vi är barnsjuksköterskor. Vi ska vara barnens ”advokater” när vi planerar deras omvårdnad. Som jag ser det är det ett övergrepp både mot föräldrar och barn att vi inte skyddar dem mot barnmorskornas sektliknande förhållningssätt.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har varje patient rätt till medbestämmande vad gäller sin egen vård.
De som drivit fram den nuvarande amningsstrategin i vårt land har satt stopp för alla protester.
De föräldrar som gett sina barn tröstnappar på BB kan ha blivit helt utfrysta och bemötta med tystnad.
Barnsjuksköterskor som gjort omvårdnadsbedömningen, utifrån sin kunskap och erfarenhet, att ett barn bör få äta på nappflaska, har blivit beskyllda för att skada barn och mammor och fientligheten har många gånger varit enorm från barnmorskor gentemot erfaren barnpersonalen.
Det finns inte längre några alternativ – alla måste tycka lika – alla måste göra lika oavsett erfarenhet eller hur barnet mår eller fungerar.

Jag är barnsjuksköterska, har arbetat på neonatalavdelning i 20 år och jag har tre egna barn. Det gör att jag tror att jag kan mer om amning/matning av sjuka barn än (barnmorskan).
På den avdelning där jag arbetade innan jag kom till KS prioriterades amning + sond till svårt sjuka barn. Barn med låga socker fick alltid sin mat på nappflaska eftersom sugandet i sig frisätter hormoner som höjer blodsockerhalten. Asfyxibarn, vars hela motoriska utveckling är avhängig att de får öva upp sin sugförmåga, nappades också om de var för trötta för att ta bröstet till att börja med.
Barn som var oroliga och inte sov på nätterna – när föräldrarna inte fanns på avdelningen – fick äta på nappflaska då och ammades utan problem på dagtid.
Ville mammorna hellre komma och amma dygnet runt så fick de göra det. Ville de sova var det OK.
De allra flesta av dem som initialt ville amma dygnet runt insåg cirka 90 % att det blev för jobbigt och att mjölken sinade i stället för rann till. Det beror sannolikt på den stress det är att ha sitt barn på sjukhus tillsammans med att det är svårare att ta igen förlorad nattsömn genom att vila på dagen när man är på sjukhus.
Min erfarenhet är att problemen runt amning ökat lavinartat sedan det blev förbjudet att ge barnen mat med nappflaska och att använda tröstnapp.
Olika barn olika sugbehov. Mina tre barn har alla varit olika. Min äldste son hade ganska normalt sugbehov. Han sög lite på tummen när han blev trött förutom att han sög när han ammade. Min näste son hade extremt litet sugbehov. Han ammade när han var hungrig och var sedan nöjd. Han sög inte på tummen och behövde inte tröstnapp. Min dotter ville suga jämt och vi hade ett stort förråd tröstnappar för att inte riskera att inte ha en till henne när hon ville det.
Om man får ett barn med stort sugbehov måste man ge det en tröstnapp annars suger det sönder bröstvårtorna, det får blod i magen som det mår illa av, när barnet mår illa verkar det kanske som om det vill suga ännu mera och så blir det en ond cirkel som slutar med nedlagd amning och en mamma som känner sig helt misslyckad som kvinna. Hon har ett barn som verkligen vill amma men något – hon förstår kanske inte vad det är – går fel och ju mer oroligt och skrikigt barnet blir dess mera sinar hennes mat.

Många av våra sjuka barn har ont någonstans. Det gör dem skrikiga och oroliga. När de läggs till bröstet ”hackar” de, de tar inte tag och de blir allt mer hysteriska. Förr, när det fanns barnsköterskor på BB och när det var OK att göra individuella omvårdnadsbedömningar – i motsats till nu när det finns en ”lag” om att man alltid ska göra exakt lika med alla barn – hjälpte man de barnen till bröstet. Man gjorde på samma sätt som många afrikanska kvinnor gör, dvs man tog tag i bröstet och barnets huvud och såg till att barnet kände bröstvårtan inne på tungan.


Jag anser att vi på vår avdelning har kommit oerhört snett vad gäller amnings/matningsstrategin och min uppfattning har bekräftats av många föräldrar.
Jag förordar inte en bestämd modell för amning/matning utan det jag vill föra fram är dels att föräldrarna enligt alla rimliga etiska regelverk måste ha rätt att bestämma själva.
Det är inte OK att man som förälder är så rädd för barnmorskorna eller de ”amningsspecialister” som arbetar inom barnsjukvård men som tagit till sig barnmorskornas ”evangelium” utan att utsätta det för kritisk granskning, att man inte vågar säga emot av rädsla för att då inte få den vård man behöver.
Våra patienter är i beroendeställning till oss.
Det är inte OK att påföra dem en personlig uppfattning om något – inte ens amning.

Vi som arbetar som barnsjuksköterskor har en yrkesfunktion som heter Specifik Neonatal Omvårdnad.
Vi ska planera och genomföra individualiserad omvårdnad av våra patienter.
Nu ställs orealistiska krav på mammorna. Det händer att de som fött barn i vecka 24-25 uppmanas av unga sjuksköterskor som anammat (barnmorskans) amningsundervisning att ställa väckarklockan mitt i natten och gå upp och pumpa från att barnet är ett par dagar gammalt. Och kraven är framställda på ett sätt som gör att dessa mammor upplever att de är dåliga mammor om de inte gör detta. Att de inte ger sina barn det optimala. Kanske att barnets känslighet för infektioner blir större om de inte pressar sig själva till det yttersta.
Eftersom många mammor, kanske de allra flesta, som får barn för tidigt redan känner skuld för att de inte klarat att bära fram sitt barn till fullgången tid har amningsförespråkarna ett lätt offer i dessa mammor. De pressar sig tills de faller ihop. När barnen får en infektion kan en sådan mamma känna skuld för att hon hoppade över att gå upp och pumpa en enda natt. Med tiden sinar mjölken och tar slut och mammornas skuld gentemot sina barn ökar lavinartat. I många fall påverkar det också relationen mellan föräldrarna. Det är inte ovanligt att män lägger både press och skuld på kvinnan.

Det finns en stor mängd tyst kunskap om amning och matning på vår avdelning som har tystats under lång tid.
Det är inte bra för någon.
Individuell omvårdnadsbedömning bygger på att man som sjuksköterska har bred och djup kunskap så att man kan planera vården utifrån det enskilda barnet och dess föräldrar. Det handlar inte om att vara fastlåst i rigida idéer utan om att var lyhörd, om att kunna se olika alternativa metoder och kunna avgöra när den ena bör användas och när en annan är bättre.

Ett exempel: Det påstås att amningsvägning skulle stressa mammorna och därför har vissa krafter drivit idén att vi inte skulle kunna amningsväga våra sjuka barn som dels har intravenös vätska som måste anpassas, dels behöver sondas till efter amningen. Detta är ett bra exempel på var vi, som barnsjuksköterskor, ska använda vår kompetens. Vi ska hjälpa föräldrarna att inte bli stressade. Vi ska förklara att amningsvägningen är en del i den medicinska behandlingen, att den – under en begränsad tidsperiod – är nödvändigt för att optimera deras barns vård och att så fort barnet tillfrisknat så kan man sluta med det.
På precis samma sätt kan man motivera tröstnapp och matning med nappflaska – att det är något man behöver använda sig av under sjukhusvistelsen, att det inte behöver skada amningen, att barn är intelligenta varelser som kan lära sig många olika saker och att det mesta går bra om man tar det lugnt.

Detta var lite om vad jag tycker.
Jag förstod att du tycker att vi bör diskutera amningsstrategin på vår avdelning.
Jag tycker att vi sjuksköterskor skulle behöva ett forum där vi diskuterar alla avdelningens olika omvårdnadsstrategier utifrån vårt perspektiv. Vi äldre har en kunskap som inte alltid är underbyggd med forskning – eftersom omvårdnadsforskning är en ny disciplin är det få områden man hunnit forska om. Det innebär inte att vår kunskap inte är bra och välunderbyggd. På KS Neo har amningen fungerat dåligt efter vad jag har förstått. Man verkar som sjuksköterska ha varit mera inriktad på det medicinska, på den delegerade medicinska funktionen än på att utveckla sin egen profession. Men bland sjuksköterskor som arbetat på andra sjukhus och bland många av avdelningens äldre barnsköterskor, finns stor kunskap.
Flera av de äldre barnsköterskorna har inte orkat arbeta på sal 3-4 de sista åren eftersom den amnings-/matningsstrategi som tillämpats strider mot allt det man som barnpersonal har lärt sig om sjuka barn. Allt har varit uppbyggt på antagandet att våra barn fungerar som friska fullgångna.
Genom att väva samman den kunskap som finns hos oss äldre med det kritiskt granskande forskningsbaserade tänkandet som finns i den nya sjuksköterskeutbildningen kan vården bli mycket bra. Vi barnsjuksköterskor måste göra egen förutsättningslös forskning kring olika amnings-/ matningsstrategier. Vi kan inte anamma, på det sanslöst okritiska sätt som skett hos oss, barnmorskornas. Det är att jämföra med att IVA-personal skulle få undervisning av sjuksköterskor i öppenvården och sedan ställa krav på sina patienter att bete sig som om de vore friska.
Hoppas att du vill reflektera över mina tankar. Jag hoppas att vi - som barnsjuksköterskor på vår avdelning – inte låta oss knuffas in i alla möjliga olika föreställningar av läkare, barnmorskor eller andra grupper och inte heller spela ut varandra utan börja sträva efter att samla vår grupp och utveckla vår profession.  

Professionell utveckling för sjuksköterskor??? .....Inte om Karolinska sjukhusets läkare får bestämma!!!

Innan du läser följande artikel ur Dagens Nyheter vill jag påminna om tidigare inlägg i denna blogg om läkares - och framför allt Karolinska institutets - ansträngningar för att hindra svenska sjuksköterskors professionella utveckling.

Artikeln handlar om nivån på den tyska sjuksköterskeutbildningen och tar upp problemet som att detta ligger på EU-nivå. Jag vill hävda att det varit problem i Sverige i många år att läkare vill stoppa utvecklingen i vården och bevara den gammalpatriarkala kultur som utgår från antagandet att kvinnor inte kan bygga egen kunskap. Tyska läkare går ut rakt med sina krav. I Sverige, framför allt i Sthlm, drivs frågan på en helt annan nivå - genom "gaslightning" mot svenska specialistsjuksköterskor och chefssjuksköterskor. http://en.wikipedia.org/wiki/Gaslighting

Tyska sjuksköterskor är oerhört populära bland läkare. Efter att läkare i Stockholms neonatalvård har lyckats driva bort långt mer än 100 kloka, erfarna och i många fall väl utbildade sjuksköterskor i vården av Stockholmarnas minsta barn under > 10 års kampanj mot utveckling av den neonatala omvårdnaden, har man valt att resa till fd Östtyskland och värva iva sjuksköterskor från vuxenvård. 

Sedan dess har jag kunnat iaktta hur flera av Stockholms neonatologer gått runt som tuppar, oerhört föraktfulla mot svenska barn/neonatalsjuksköterskor och nöjda med sig själva och de tyska iva sjuksköterskor de lyckats rekrytera både till Solna och Huddinges neonatalvård - med mycket höga löner, bostadsförmåner osv - efter att de gjort sig av med besvärliga svenska sjuksköterskor som försökt lyfta fram den specifika omvårdnad som skyddar de små barnen från att skadas av vården.Läs nedan om deras kompetensnivå jämfört med de svenska sjuksköterskor som de ersätter - flera av dem som började på Karolinska Solna under min tid på avdelningen kunde inte svenska så att de förstod rapporterna om barnen när de började arbeta självständigt.

Dessa får inte ens arbeta med större barn i hemlandet men de har fått komma till Stockholm och vårda barn från vecka 22 som kan väga 400 gram eller mindre. 

När jag sökte anställning i Stockholm 1996 var jag på två avdelningar för intervju, neonatalen och barnintensiven. En äldre sjuksköterska som jobbat ca 30 år på BIVA informerade mig om deras verksamhet. Hon sa att man slutat vårda små prematura barn på avdelningen för att man insett att iva sjuksköterskor inte har den kompetens som krävs för att vårda de minsta barnen. "De barnen skadades svårt av vården här... iva sjuksköterskor har inte utbildning om de barnen... vi tar inte emot de barnen här", sa hon bestämt.

”Sjuksköterskor i Europa ska vara högskoleutbildade"

Tyska EU-politiker arbetar intensivt för att få med sig andra länder på ett kompromissförslag om en lägre nivå på sjuksköterskeutbildning i Europa. Vi tar kraftfullt avstånd från detta och menar att patientsäkerheten hotas och legitimationen urholkas, skriver företrädare för de svenska sjuksköterskorna.

Tyskland är ett mansdominerat samhälle där kvinnodominerade utbildningar inte står särskilt högt i kurs. Där genomförs sjuksköters­ke- och barnmorskeutbildning på gymnasienivå. Utbildningen till sjuksköterska motsvarar undersköterskans kompetens i Sverige.

I Sverige och i många andra länder har en legitimerad sjuksköterska tre års högskoleutbildning. En specialistsjuksköterska har fyra års högskoleutbildning och en barnmorska fyra och ett halvt års universitetsstudier bakom sig efter treårigt gymnasium

Genom fri rörlighet på arbetsmarknaden inom EU ges tyska sjuksköterskor tillträde till svensk arbetsmarknad. Detta resulterar i stora problem eftersom tyska sjuksköterskor har svårt att klara sina arbetsuppgifter eftersom de har en lägre kompetens. Vi anser att detta måste stoppas!

European Federation of Nurses (EFN) som företräder sex miljoner sjuksköterskor, däribland Sveriges, arbetar för att alla sjuksköterskeutbildningar inom EU ska vara på högskolenivå, med antagningskrav på 12 års skolutbildning. Detta är ett utbildningskrav som Sverige och ytterligare 22 länder i Europa redan antagit.

Inför ministerrådets diskussioner i sina arbetsgrupper under veckan har Tyskland hittills hårdnackat vägrat gå med på kravet på tolv års grundläggande utbildning innan du söker till sjuksköterskeutbildning. De tycker att det räcker med tio år, vilket motsvarar vår grundskola.

Därför har Cypern som är ordförandeland kommit med kompromissförslaget om två olika nivåer, vilket vi tycker är mycket olyckligt.

Svenska sjuksköterskor och barnmorskor har ett gott renommé i Europa och övriga världen. De arbetar med stor självständighet och är omvårdnadsexperter vilket innebär att vårdsökande patienter och närstående möts utifrån individuella förutsättningar och behov.

Svenska sjuksköterskor och barnmorskor utför även ett flertal arbetsuppgifter som i andra länder utförs av läkare, vilket är både kostnadseffektivt och ger goda resultat.

För att ta några tydliga exempel så sätter en tysk läkare dropp, vilket svenska sjuksköters­kor gör. I Sveriges sköts en normal förlossning självständigt av barnmorskan, läkaren tillkallas med sin expertkunskap om komplikationer tillstöter. I många andra länder sköts både mödrahälsovård och förlossningsvård i huvudsak av läkare till mycket högre kostnader.

Våra unika system med förebyggande hälsovård som mvc, bvc och skolhälsovård drivs i huvudsak av barnmorskor och specialistsjuksköterskor med goda resultat. Vi har bland annat världens lägsta spädbarns- och mödradödlighet.

En sjuksköterske- och barnmorskeutbildning på gymnasienivå innebär att patienternas säkerhet äventyras eftersom kunskap inom både omvårdnad och medicin ligger på en mycket lägre nivå. I dag måste sjuksköterskor kunna föra in ny kunskap och nya behandlingsåtgärder i vården, men även utvärdera gamla metoder. Om vi ska få god kvalitet och säker vård måste sjuksköterskor kunna koppla ihop sin kunskap om sjukdomar med kunskapen om vilka omvårdnadsåtgärder som krävs. Sjuksköterskan måste hålla sig uppdaterad på den senaste forskningen och arbeta i team.

Det tyska systemet med en sjuksköterskeutbildning på gymnasienivå går också stick i stäv mot utvecklingen i exempelvis Storbritannien och USA. I dessa länder arbetas det för fler sjuksköterskor och barnmorskor med hög specialistkompetens inom omvårdnad och medicinsk vetenskap, vilket internationell forskning stöder. I exempelvis Storbritannien har sjuksköterskor med särskild utbildning nu full förskrivningsrätt av läkemedel, precis som läkare.

Den rörliga arbetsmarknaden inom Europa kräver en sjuksköterske- och barnmorskeutbildning på högskolenivå i alla länder. Professionella yrkesutövare som ansvarar för att patienter ska få bästa möjliga vård på lägsta möjliga tid. Annars hotas patientsäkerheten, effektiviteten och omvårdnadsutvecklingen.

Vi uppmanar våra svenska politiker att stå upp för den sjuksköterske- och barnmorskeutbildning som vi har i Sverige och de kompetenskrav som finns i den svenska hälso- och sjukvården, så att vi kan fortsätta vara ett föregångsland inom EU och världen för en god hälso- och sjukvård.

Låt oss fortsätta att utvecklas i stället för att stödja ineffektiva utbildningssystem som varken är patientsäkra eller kostnadseffektiva.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet

Ingela Wiklund, ordförande Barnmorske-förbundet

Ania Willman, professor i vårdvetenskap och ordförande i Svensk sjuksköterskeförening

http://www.dn.se/debatt/sjukskoterskor-i-europa-ska-vara-hogskoleutbildade

Artikeln ovan lyfter fram medicinska åtgärder sjuksköterskor ibland gör, som läkare lika väl kan göra, som exempel på vad en sjuksköterska kan arbeta med. Jag tycker inte om det. Man borde ha lyft fram det som är sjuksköterskans unika område men det är svårare att beskriva innehållet i begreppet "specifik omvårdnad"   - sjuksköterskors profession och ansvar - än att nämna att koppla en infusion. 

Kort kan man säga att den specifika omvårdnaden är en funktion som till exempel hindrar att patienten blir sjuk av att vårdas på sjukhus, som lindrar konsekvenser av sjukdom och som hjälper patienten att leva med sin sjukdom. Det kan till exempel vara att förlösa ett barn så att vare sig mor eller barn skadas. Jag har skrivit om sfinkterrupturer innan. När en kvinna får en sådan skada är det barnmorskans omvårdnad som brustit - men orsaken är kanske att läkare gått in med makt och tagit ifrån en enhets barnmorskor rätten att bedöma risk och göra snedklipp vid behov.

 Eller som det var på Karolinska sjukhusets neonatalavdelning i slutet av 90-talet. Då förbjöd läkare oss sjuksköterskor att suga de intuberade barnen - vilket är nödvändigt för att förhindra att patienten kvävs långsamt i sitt eget slem. Det ger svår ångest att känna att man inte får luft, särskilt när man får luften genom ett tunt rör. I stället för att sjuksköterskan tilläts suga barnen öste läkare på med morfin för att lugna barnen när deras lungor blev allt mer slemfyllda och tuberna allt trängre av slemmet vilket, i sin tur, leder till att urinblåsan inte kan tömma sig. Detta har de flesta läkare inte verkat medvetna om för urinkateter har inte satts rutinmässigt på barnen utan många har fått smärttillstånd av överfylld urinblåsa - vilket man löst med ännu mera morfin tills det kommit en sjuksköterska som varit stark nog att strida för patientens rätt till sjuksköterskors kunskap. Då har man fått gå till läkaren och försöka att antingen be om lov, eller vädja försiktigt, eller argumentera sakligt osv osv - allt efter vilken läkare som varit i tjänst, vilket humör läkaren varit på och om han eller hon eventuellt tagit något amfetaminliknande preparat just den dagen - för att få nådig tillåtelse att sätta en urinkateter. 

(Om jag blivit chef skulle jag ha drivit igenom att erfarna sjuksköterskor hade fått delegering på att bedöma behov av urinkateter utan att fråga läkare. Jag skulle också ha köpt en bladder scanner som sjuksköterskorna fått lära sig att använda).

KS neo hade ett antal väl utbildade sjuksköterskor anställda och läkare från olika länder i norr och söder, öst och väst, kunde ta sig friheten att förbjuda oss att suga barnen. Det var nämligen vårt fel att barnen fick lungskador, sa läkarna. Det hade inte varit ett problem med lungskador av sugningar innan men efter att läkarna köpt in en dålig respirator, och många barns lungor skadades svårt - på samma sätt som skett i USA innan riskera med denna respirator blev kända och man inte längre kunde sälja den där - blev det plötsligt alla KS neo:s sjuksköterskors fel enligt avdelningens tyrann.Många av enhetens sjuksköterskor har varit så påverkade av denna gaslightling - att hela tiden få höra att deras kunskap inte duger, att de inte har omdöme nog till att göra enkla omvårdnadsbedömningar osv - att de verkligen trott att de inte kan det de kan.  Ett barn fick tubstopp och två överläkare arbetade med honom i 45 minuter. Man satte ner 9 tuber men lyckades inte ventilera honom förrän man sugit upp "en seg slamsa".  Barnet låg på ca 45 i saturation under denna tid....                             Tänk om en sjuksköterska i stället varit tillåten att suga utifrån individuell bedömning... Jag ringde ett par gånger 2009 för att fråga en fackliga företrädare hur Vårdförbundet kunde ha gått med på att de tyska sjuksköterskorna anställts. Hon svarade inte och hon ringde inte tillbaka. Hon är nära vän med många läkare och har både makt och god lön. Till slut fick jag tag på henne men hon hade inget svar att ge mig. Företrädaren hjälpte de läkare som manövrerade ut mig sedan och hon verkar ha fått ännu mera makt sedan dess.

Verkar som att Vårdförbundet vaknat  nu när det händer saker i EU. Som jag skrivit innan - om man vill jobba i Norge eller USA eller Saudi Arabien osv så ställs krav på att man ska ha kompetens inom den specialitet man ska arbeta. Bor man i USA och vill jobba i en ny delstat som sjuksköterska eller läkare måste man skriva en ny skrivning. Varje delstat prövar och godkänner varje läkare och sjuksköterska individuellt innan man tillåts arbeta i sin profession. Därefter är det vanligt att den som ska arbeta i neonatalvård också måste redovisa sina kunskaper skriftligt på det sjukhus där man anställs.Vi i Sverige ställer inga krav alls - vilket är ett delproblem -men framför allt är problemet idag att många läkare - bland annat vissa av Stockholms neonatologer - vill ersätta starka, kompetenta svenska sjuksköterskor med tyska - som har lärt sig vara tysta och lyda. 

Det finns kommentarer till artikeln ovan i DN där flera skriver att det räcker gott för sjuksköterskor att ha den kunskap som tyska sjuksköterskor har och det gör det från läkarperspektiv. Det som kallas "DMV" (delgerad medicinsk vård - den del av sjuksköterskans uppgifter som beslutas och ordineras av läkare - kräver inte särskilt hög kunskap. Det är den specifika omvårdnaden som kräver kunskap - och den specifika kunskapen saknar läkare. Många av dem känner inte ens till att den existerar för de kan vara så uppfyllda av sig själva att de inte inser att de är omgivna av flera andra professioner som kan sådant som kan ta 4-5 år att lära sig - sjuksköterskor är en grupp, psykologer en annan, som många läkare kör rakt över. Det gör vården till en oattraktiv och destruktiv arbetsplats men framför allt drabbas patienterna av att man har en mängd människor anställda men deras kompetens kommer inte patienterna till del för det hindras av läkare. Den klassiska attityden mot sjuksköterskor finns också i kommentarerna - 

Så här skriver signaturen Ole: 

Tänk att man kan ta sig själv så högtidligt! ¨Är omvårdnadsexperter...¨- vilket trams.

Som sagt nedan, det räcker bra med utbildning på gymnasienivå, dessutom är rimligen redan dagens svenska utbildning för lång. Det måste väl gå att lära sig att ta ett blodprov, ge en spruta samt lägga på ett plåster, på ett år eller så. Onödig och dyr utbildning på högskolenivå används dessutom enbart av fackförbunden för att trissa upp lönerna. 

Karolinska Institutet har länge strävat efter att hindra att sjuksköterskors utbildning ges på högskole/universitets nivå och att professionaliseringen av sjuksköterskeyrket framskrider. Det är uppenbart när man iakttar kompetensnivån hos många av Karolinska sjukhusets sjuksköterskor och attityden hos sjukhusets läkare, mot sjuksköterskor kunskap. Många utövar, som sagt, tyst terror mot de mest kompetenta sjuksköterskorna och mot chefer som försöker höja nivån och statusen på omvårdnaden. 

KI förlorade rätten att examinera sjuksköterskor år 2008 efter att ha varnats av Högskoleverket i flera år. Man tvingades då genomföra en reform som startats runt 1980 vid till exempel Hälsohögskolan i Jönköping. KI ligger alltså ca 30 år efter den utveckling som skett i södra delen av landet, vad gäller vårdutbildningar. För något år sedan skrev pressen om att Högskoleverket kritiserat nivån på utbildningar av biomedicinska analytiker vid KI.Vid KI är läkare involverade i sjuksköterskors utbildning och de strävar efter att tvinga oss sjuksköterskor tillbaka till lydnad och total underordning, med utbildning på gymnasienivå. Man propagerar av och till för att undersköterskor ska kunna gå en avkortad sjuksköterskeutbildning och beklagar sig samtidigt över bristen på sjuksköterskor - som man själva orsakat. 

På KS neonatal kunde läkare plötsligt förbjuda oss sjuksköterskor att suga intuberade barn, att ändra barnens syrgas så att de hölls stabilt syresatta så att det fanns fungerande cirkulation i hjärna, tarm och andra viktiga organ alla timmar dygnet runt.. Vilken barnsköterska/undersköterska som helst kunde dra ner barnens syrgas 10 % men enhetens sjuksköterskor var inte tillåtna att öka om det behövdes - låg syresättning är lika farlig som hög för prematura barn. Och vad gäller undersköterskor och deras kompetens ...                     

Idag kan dessutom vem som helst som har en eller ett par bekanta eller släktingar med diabetes eller hjärtinfarkt " valdiera"  kurser - till exempel Medicinsk grundkurs - i utbildningen till undersköterska utan att ha läst något alls. De skriver på vissa privata utbildningsinstitut en skrivning som är så allmänt hållen att de flesta kan få den procent rätt som krävs. Det viktiga för de privata företag som utbildar är god inkomst - vad bryr de sig om sjukvården - den drivs av någon annan. De har startat sina verksamheter för att tjäna pengar, inte för att ta ett samhällsansvar.

Att förkorta sjuksköterskors utbildning har ett enda syfte - att stärka läkares personliga maktpostion och återta läkaryrkets totala dominans i vården.

Vi sjuksköterskor behöver stöd av samhället i denna fråga men framför allt måste vi sluta strida internt i vår grupp. Jag har stridit ensam för barn/neonatal sjuksköterskans professionella utveckling i Sthlm - jag har inte velat dra med mig andra för att jag förstått den stora risk man tar när man går emot läkare. De som behandlat mig allra sämst är Vårdförbundet.

Vi kvinnor måste börja visa varandra respekt om sjuksköterskeyrket någonsin ska kunna ta plats som en profession jämbördig med läkarens - som den bör vara. Man kan säga att det är som att läkarens kunskap (det medicinska) är däcken och sjuksköterskans (den sjukdomsspecifika omvårdnaden) är fälgen - eller kanske tvärt om.

Det finns också en inbyggd motsättning mellan vissa läkares intressen och sjuksköterskors, som jag skrivit om innan. I miljöer med starka, väl utbildade och seriösa sjuksköterskor blir patienterna inte så svårt sjuka - särskilt inte för tidigt födda barn som i de allra flesta fallen är friska när de föds. Om man vill kunna skryta med sig själv som den läkare som minsann klarar att få de sjukaste barnen att överleva (med cp-skada, blindhet, halva tarmen bortopererad osv osv osv) är man vanligen inte intresserad av att utveckla och lyfta fram omvårdnaden i sin verksamhet - som sjuksköterska gör man klokast i att vända sig om och fly från sådana miljöer... inte göra som jag gjorde, stå kvar och säga emot.