Skyldighet att larma men ingen skyldighet utreda larm

Som barnsjuksköterska är man skyldig att larma om man ser barn skadas eller fara illa i vården. Jag larmade diskret utifrån min nivå yrkesmässigt till Karolinskas medicinska ledning 23 mars 2010. Det visade sig att ingen var skyldig utreda mitt larm. Efter att ha jagats sedan 2010, inledningsvis med en anklagelse om mord som jag kunde bevisa falsk inom ett par dagar, har man äntligen fått mig inlagd. Jag befinner mig i fara. Jag har aldrig vårdats eller behandlats för psykisk ohälsa. Jag är 70 år. Mitt larm om förhållanden för för tidigt födda och sjuka nyfödda barn utreddes aldrig. Jag larmade med 26 års erfarenhet. Socialstyrelsen hånade mig.

Komplettering 3 juli 2021

Man höll mig på sjukhus i två månader och ordinerade tvångsmedicinering mot psykos.

Man sa att mitt larm på Karolinska 2010 var del av ett vanföreställningssyndrom.

Det var del av vanföreställningen att jag trodde att sju försök att få mig inlåst av psykiatrin, och att min dotter fråntagits kontrollen över sitt liv utan laga grund år 2014, hade med mitt larm att göra.

Min bild idag är att de läkare som angripit mig och min dotter blivit grundlurade av två grupperingar, dels läkare jag varit arbetskollegor med i 14 år i Sthlm, dels personer i periferin av den s.k. Quick gruppen. 

Dessa två grupper forskar tillsammans. Detta är inte absolut sanning utan min analys utifrån den information jag fått, bland annat genom öppna samtal med de läkare jag nu träffat i psykiatrin.