Om Socialstyrelsen / IVO och förmågan att ta ansvar för sig själv - färdig version
|  ons 3 sep. 2014 12:51 | | ||
| ||||
VAD GÖR NI NÄR NI GÖR ETT MISSTAG?
ANMÄLER NI ER SJÄLVA?
JAG ANMÄLDE MIG SJÄLV NÄR JAG GJORDE FEL!
JAG TOG ANSVAR - VAD GÖR NI?
Ni behöver anmäla ert misstag i handläggningen av mitt ärende och hjälpa mig nu.
Ni blev lurade att attackera mig av personer vars taktik är att lura alla som kommer nya till KS neo att göra misstag - ni fastnade omedelbart i en process som jag hade kunnat iaktta massor av kloka seriösa människor skadas av sedan 1996.
Var det konstigt att jag blev rädd/stressad när jag kom till er och insåg att ni var fullkomligt grundlurade? Jag förstod att ni aldrig skulle kunna erkänna det.
Jag försökte prata och berätta och märkte att de tre handläggarna var så manipulerade att de inte ens hörde vad jag sa. Det var som att tala till en vägg.
Jag blev sedan utsatt för korsförhör i HSAN av politiker, fackfolk, jurist och psykiater.
Jag lyckades bevisa att jag blivit utsatt för en komplott.
Ni drev, med en dåres envishet, processen mot mig i Förvaltningsrätten och ni fick ärendet rest i Kammarrätten. ALLA instanser trodde mig.
Jag var 100% ensam. Jag fick ett antal frågor. Alla var öppna, neutrala och professionella vid mötet förutom de två företrädarna från Socialstyrelsen.
De fnittrade som skolflickor på utflykt, de verkade dåligt pålästa och de kunde inte ge några bevis för att jag led av psykisk sjukdom som ni spridit om mig via media.
Vårdförbundet hade köpts ut av Karolinska omedelbart. De hade ställt krav på mig att jag inte skulle få ta ordet "komplott" i min mun om jag skulle få juridisk hjälp av dem. Jag hade vägrat - för att jag var utsatt för en komplott 1 april 2010.
Man hade då vägrat ge mig hjälp av förbundets advokat trots 30 års medlemskap.
Jag var helt ensam i hela den juridiska processen.
Ni är direkt ansvariga för att jag inte längre kan försörja mig och indirekt för att min dotter inte fått hjälp av vården med sin PTSD, som orsakats av att vår familj var förföljd under 8 år i Jönköping (vilket jag givetvis kan bevisa) utan skadats extremt illa av vården. Hon har dessutom under 2012 utsatts för ett angrepp av KS/KI professor, sannolikt i ett nytt försök att tysta mig - vilket inte kommer att vara möjligt.
Jag riskerade våren 2010 en årsinkomst på ca 560 000 kr (heltid natt) genom att anmäla en läkare till KS ledning. Jag kan förstå att ni - som lever i Sthlms extrema korruption där makt handlar om sexuella relationer och olika bindningar och beroenden - tänker att det kan tyda på viss grad av galenskap.
Jag skulle säga att det tyder på att jag kommer från en bakgrund där ärlighet och ansvar är högt värderat och korruption och maktmissbruk är något som man kämpar mot, inte stöder och uppmuntrar.
Jag är inte som ni är - jag kommer från en annan tradition.
När jag arbetade i Jkpg berättade läkare för mig att orsak till att sjukvården i Sthlm inte fungerar lika bra som i övriga landet är att så många på KS har så många vänner som gått vidare till Socialstyrelsen, att myndigheten sitter fast i kompiskorruption.
Min bedömning är att samma gäller IVO idag. Det handlar inte om vad myndigheten kallas eller var i Sthlm den finns, det handlar om er som är anställda där.
Jag har insett att jag - genom att anmäla mitt misstag med natrium år 2008 - indirekt undertecknade Linnéa Litbos dödsdom.
Man hade försökt döda flickebarnet J redan år 2001 med avsikt att få mig fälld för hennes död. Man visste att jag givit K-vitamin men man påstod i fyra dygn till föräldrarna att jag inte gjort det, man pressade dem hårt att gå med på "avslut" (respiratorn stängs av samtidigt som man infunderar stora mängder morfin ev i kombination med tiopental osv - en olagligt och oetisk metod - ett antal barn som skulle ha överlevt med små eller mindre handikapp har dödats på KS neonatal) och man pressade dem också att anmäla mig.
När jag kom till jobbet efter fyra nätters ledighet fick jag "info" av en vanlig ssk om mitt påstådda misstag. Min närmaste chef - det starka informella ledarskapets representant i ledningsgruppen - hade satt in extra personal i förhoppning att man skulle kunna få mig att gå hem så att jag inte skulle komma i närheten av Js föräldrar.
Min värsta fiende under mina år på KS - tre läkare hade kommit till mig och berättat att man genomskådat hennes upprepade attacker mot mig - var djupt involverad. Hon var också involverad i komplotten i april 2010. Hon och dag sjuksköterskan som gav mig "info" ställde sig mitt i korridoren och försökte hindra mig fysiskt från att gå in och tala med Js föräldrar. Jag ignorerade dem, trängde mig förbi och gick och talade med föräldrarna.
OM JAG INTE HADE GJORT DET, OM JAG BLIVIT RÄDD OCH GÅTT HEM, SKULLE J MED STOR SANNOLIKHET HA DÖDATS.
MAN DÖDADE LINNÉA LITBO DELS FÖR ATT DÖLJA ATT MAN LJUGIT OM HUR HENNES SKADA UPPKOMMIT - DET HADE INGET MED MITT MISSTAG MED NATRIUM ATT GÖRA - OCH FÖR ATT FÖRSÖKA FÅ MIG FÄLLD FÖR HENNES DÖD.
MAN HADE GIVIT HENNE INFEKTION I CNS TVÅ GÅNGER FÖR ATT GÖRA HENNE SÅ SJUK SOM MAN SPRIDIT I MEDIA ATT HON VAR, MEN SOM HON INTE VAR..
När J var 12 år gammal kom ett kort från hennes föräldrar - hon mådde bra och gick i normalklass i skolan. Läkarna och kollegor vars maktposition hotades av mig hade sagt till föräldrarna att hennes hjärnblödning var orsakad av mig och att den skulle ge henne ett så allvarligt handikapp att det inte var "förenligt med liv"...
När jag insåg att jag gjort misstaget med Linnéa Litbo förstod jag omedelbart att jag skulle drabbas av ett mycket kraftigt angrepp om jag anmälde det.
Jag kunde ha valt att vara tyst och jag kunde ha försökt ljuga om man ställt frågor till mig. Jag hade till och med möjligheten att kasta skulden på någon annan...
Jag förstod inte att läkarna skulle kunna döda Linnéa för att skada mig - det borde jag ha gjort. Att jag anmälde mig själv blev indirekt som att jag undertecknat Linnéas dödsdom.
När mitt ärende kom till er visste ni inte det jag vet - nämligen den taktik som de personer använder sig av, som kontrollerar den svenska neonatalvården idag. Deras taktik i verksamheten är att man lurar människor att göra misstag som de sedan "fastnar" i på ett eller annat sätt.
Exempel. Man ger nya läkare felaktig undervisning vilket dels gör att deras position i förhållande till personalgruppen blir svag omedelbart - personalen reagerar med förakt när de ser misstag de nya läkarna gör. De säger till sig själva och varandra att de minsann är mycket kunnigare än läkare. Dels gör alla läkarna misstag den första tiden pga den felaktiga undervisningen. Man blir först hånad och kränkt och uthängd, sedan "förlåten" och tröstad av den läkare som jag anmälde 23 september 2010 till hans landsman och barnläkarkollega Birgir Jakobsson. Man "fastnar" i beroende till läkaren vilket är hans avsikt när han ger felaktig undervisning. Det är ett sätt att försvaga kollegorna.
Jag insåg att det var sannolikt att den man jag anmälde hade Birgir lindat kring sitt finger men jag såg ingen annan möjlighet än att anmäla. Samtliga andra isländska läkare hade flyttat till hemlandet kort tid efter att mannen blivit medicinskt ansvarig - det talade sitt tydliga språk om deras uppfattning om mannen, tänkte jag. Jag hoppades att Birgir skulle dela de hemflyttades uppfattning, inte den kvarvarandes bild av sig vem han var. Jag tänkte att mannen borde vara ökänd i Reykjavik eftersom han inte fått anställning där när han var klar med sin utbildning i USA. Han hade fru som var läkare och ensam i hemlandet med fem barn.
Johan Cullberg skriver i sin bok om Strindberg och Dagerman om hur människor kan reagera om man begår ett misstag. Man kan reagera med förnekande/förträngning, med att fastna i skam och skuld eller med att erkänna för sig själv, analysera för att inte upprepa och sedan gå vidare med ökad erfarenhet.
I inledningen av samtalet på Socialstyrelsen med dig Lena, Helena S och Harriet H år 2010 frågade ni hur jag tänkt när "en som" jag sökt tjänst som vårdchef på KS neonatal.
"Ja, alla som söker chefsjobb måste väl vara lite tokiga...", sa Harriet H och skrattade.
Jag tänkte att ni inte var riktigt kloka, jag var djupt chockerad.
Efter att samtliga fyra chefssjuksköterskor flytt från min arbetsplats på ca 6 månader fanns en enda chef kvar, hon var tf vårdchef. HENNE LITADE SOCIALSTYRELSEN PÅ.
Hon kunde inget om neonatalvård. Jag hade ställt frågor till henne för att få veta vilken kunskap hon hade om förebyggande hygien omkring för tidigt födda barn i samband med att hon gick in som tf vårdchef efter att samtliga erfarna, seriösa, kloka chefer flytt eller blivit utmanövrerade av läkarna med hjälp av deras älskarinnor. Hon hade flinat och sagt att olika hygienrutiner som är livsviktiga för barnen, var onödiga.
Jag hade gått till Kommunals företrädare och frågat vilka meriter den nya chefen egentligen hade och fått till svar att hon varit undersköterska på barnintensiven i 18 år. Jag vet inte hur gammal hon är men hon kan inte varit sjuksköterska länge och hon kom från omfattande konflikt med vårdchefen på neuropediatriska där hon varit sektionsledare. Neuropediatriska är KS "slasktratt". Där kan man alltid får anställning och dit skickas de som är "besvärliga" eller som är lågfungerande inom verksamheten.
Som förväntat agerade ni - så vitt jag kunnat få fram - så att jag förlorade min anställning i Oslo år 2010. Läkarna på neonatalen i Oslo hade tyckt så bra om mig att en chef kommit och erbjudit mig anställning direkt på avdelningen efter att jag varit där med Dedicare i ca 6 veckor.
Utöver bedömningen av Oslos ledande neonatologer av mig och min yrkesutövning så var jag i så gott som daglig kontakt, sommaren 2010, med chefsläkaren vid Norra Sthlms psykiatri alt med chefen på ssk nivå eller en psykolog vid Öppenvården City.
Min dotter hade nämligen behövt hjälp för sin posttraumatiska stress vid samma tid som media hjälpte KS läkare att felaktigt sprida att jag skulle ha stängt av en respirator på eget initiativ.
Min redan traumatiserade dotter chockerades mycket svårt när jag tvingades berätta för henne, den 7-8 april 2010, att jag - enligt Vårdförbundets jurist Carita Fallström -riskerade 5-6 års fängelse pga en falsk anklagelse från KS läkare.
Mina barns tonårstid - vi kom till Sthlm när min dotter var 12 år - har präglats av min kamp för förbättrad vård, för att kunna bli chef för att styra upp situationen och mina barn känner till flera av de hot och allvarliga komplotter jag redan drabbats av.
Jag vågade inte vänta med att berätta för min dotter att läkarna anklagade mig för att ha mördat Casper Nilsson och att man stängt av mig från arbete med motivation att jag skulle kunna gå runt och döda barn. Jag tänkte att om polisen skulle hämta mig - vilket de redan borde ha gjort om läkarna varit seriösa - så skulle mina möjligheter att berätta för mina barn vara borta. De skulle få sin info via media.
Min dotter led av klassisk PTSD under tonåren pga förföljelsen av en djupt religiös kvinna i Småland år 1988-1996. Hon chockerades mycket svårt av läkarnas anklagelser mot mig. När hon kom till St Görans sjukhus fick hon ingen som helst hjälp - läkarna där visste vem hennes mamma var...
Jag har nyligen lagt ut två mail på min blogg. Det ena är från 2008 riktat till den nytillträdda vårdchefen och skrivet ca 2 månader innan mitt misstag med Linnéa. Båda beskriver ganska väl hur jag påverkades av situationen på min arbetsplats då. Bland annat skriver jag i det andra mailet att jag tvingats sjukskriva mig ett par nätter efter att jag sett att en barnsköterska, som några månader innan sugit sönder ett barn i operationsområde efter eosofagusatresi (barnet hade sedan dött) , åter arbetade med ett annat barn med samma missbildning och åter sög i operationsområdet. Jag hade försökt tala med henne vid första tillfälle det hände och hon hade blivit ursinnig. Hon och jag har arbetat ungefär lika länge inom neonatalvård men hon ser sig som avsevärt mer kompetent för att hon arbetat som barnsköterska på KS hela tiden. Jag är "bara sjuksköterska", enligt henne som anser att uskor kan mer, och halva min tjänstgöring har varit i Jkpg. Den bsk var - så vitt jag kunnat bedöma - en av de involverade i komplotten den natt som man manövrerade ut mig 2010.
Det andra mailet är riktat till en läkare. Det är från ca 1 månad innan mitt misstag och visar också hur jag mådde vid den tiden. När jag - en månad senare - skulle hjälpa till med Linnéa och fick veta vad som drabbat henne hamnade jag i en flyktreaktion som gjorde att min hjärna "stängde ner" tillfälligt.
Det enda jag kunde tänka på just då var att jag måste bort från vansinnet på avdelningen för att inte krascha ihop - jag var totalt uttröttad av att i 12 år ha sett extrem vanvård, vård som kunde liknas vid tortyr, föräldrar som var grundlurade - läkarna ljög rutinmässigt och ett antal "avslut" av vården för barn som - enligt min bedömning - skulle ha kunnat växa upp med bara mindre skador. Mamman vars barns respirator jag stängde av - på uppmaning av läkare - år 2010, hade insett att läkarna ljugit för henne under två månaders vårdtid. Hon var så arg att hon helt slutat svara på tilltal från läkare. Hon litade på mig.
Jag litade på de två läkare som rapporterade till mig.
Det jag har, som många saknar, är förmåga att erkänna både för andra och för mig själv om jag gör ett misstag. Det informella ledarskap som fortfarande kontrollerar Sthlms neonatalvård visste att jag var extremt farlig för deras makt för att det inte spelat någon roll hur de hade lurat mig att göra misstag - jag skulle inte tagit det personligt, jag skulle vare sig ha förnekat eller ljugit. Jag skulle ha stått för att jag gjort fel, jag skulle ha berättat om det, sagt att jag varit dum och sedan tagit nya tag och fortsatt att jobba mot mitt mål.
Mitt mål var att göra KS neonatalenhet till ett centrum för innovation och forskning, ett nav för all neonatalvård i landet och med nära samverkan med ssk och chefskollegor i de nordiska huvudstäderna. Min plan var att kunskap skulle börja flöda ut i landet och utanför efter återrekrytering av många av de >120 ssk jag sett sluta i kombination med intensiv intern utbildning, tvångsbeordring till utbildning av äldre ssk som fått makt genom att vara älskarinnor till läkare, inte genom att bygga solid kunskap osv osv.
Jag är inte en person som vill vara chef och stå främst, som galjonsfigur för en verksamhet. Därför föreslog jag delat ledarskap med en kollega som gillar att stå i rampljuset. Min funktion i en organisation bör vara som "motor". Jag skulle inte ha velat bli störd av diverse organisatoriska frågor, utan jag ville arbetat strukturerat tillsammans med externa konsulter i aktionsforskning av förbättringsprojektet.
Jag har försökt blir chef många gånger på KS neo och - som du Lena påpekar med hån - inte erbjudits sådan tjänst. Nej, min ansökan sades till och med att "kommit bort" vid två tillfällen. Det innebär inte att jag ville bli chef. Orsak till att jag sökte var att jag såg att ingen annan klarade att lösa enhetens problem. Jag visste att jag skulle kunna göra det med rätt uppbackning.
Under senare del av 2000-talet anställdes en ny ssk på arbetsplatsen. Hon hade varit chef på neonatalen i Lund i > 10 år, under de år Lund sågs som landets bäst fungerande enhet under ledning av Nils Svenningsen. Jag kände det som att ett berg ramlat av mina axlar. Äntligen hade "en riktig chef" kommit, tänkte jag. Äntligen skulle jag kunna ägna mig åt att leva mitt liv, att gå vidare med renoveringen av mitt hus (som stått stilla sedan jag började plugga på halvfart för att kunna bli chef, parallellt med heltids nattarbete) och att ägna min tid åt mina barn och mina egna intressen.
Jag bad den nya kollegan om ett samtal på vår fritid för att fråga om hon skulle söka chefstjänst och för att berätta om mina försök att bli chef och om min jämförelse av vården i Lund och i Solna. Samtalet blev bra, hon skulle söka chefstjänst, hon utstrålade lugn och tilltro till sig själv. Kort efteråt kunde jag se hur hon lurades att delta i en attack mot en av våra chefer. Jag bad henne om ett nytt samtal och ställde bara ett par frågor. Jag insåg direkt att hon inte hade kapacitet att hantera manipulation. Hon blev chef och det gick precis som jag hade förutsett. Efter ett par år var hon så bruten att hon tvingades sjukskriva sig långvarigt och avsäga sig chefsuppdraget. Hon var akut förvirrad den sista tiden och så grundlurad av det informella ledarskap - som Socialstyrelsen sedan trodde på - att hon saboterade de andra chefssjuksköterskornas försök att leda verksamheten.
....
Min dotter har skadats mycket svårt indirekt av att Socialstyrelsen lurades att agera mot mig prompt. Det var en viktig del i taktiken - att lura er att agera snabbt och oöverlagt, att ge er så starkt förakt mot mig att ni inte skulle komma att lyssna på mig - och sedan kommer reaktionen automatiskt.
Antingen förstår ni att ni felbedömde och gjorde ett misstag och så döljer ni det.
Eller så förnekar/förtränger ni ert eget ansvar och biter er fast i ert skuldbeläggande av mig trots att jag kunnat bevisa sedan dag 1 att jag har rätt i min kritik mot KS läkare.
Jag har haft sex olika anställningar på fyra år sedan jag lämnade KS. Det har varit slitsamt. Det som slitit mest har varit att se att vården inte fungerat på två av de svenska och en av de norska neonatalavdelningar där jag arbetat.
Det allvarligaste hotet för patienterna är inkompetensen i personalgrupperna.
Vid barnkliniken i Jkpg byggde man kompetens i HELA gruppen strukturerat, kontrollerat, kontinuerligt - vården blev outstanding.
Två anställningar har varit som vårdlärare, dels i ett privat företag, dels kommunalt. Jag är chockerad både över brister i utbildningarna och över vuxna svenska elevers attityder till att ta emot kunskap - man vill bara lära sig det man "har lust" att jobba med....
Sjukvård måste vara en KUNSKAPSBÄRANDE ORGANISATION.
När erfarna verksamhetschefer lämnat sjukvården pga besparingskraven - det började på 80-talet - har inte bara den läkarens kunskapsbas försvunnit utan han/hon har vanligen varit bärare av minst två tidigare generationer specialistläkares samlade kunskap och erfarenhet. Vården stod förr på solid grund. Den gör inte det idag.
Pga min dotters situation tvingades jag sjukskriva mig i våras. Jag har aldrig varit sjukskriven en enda dag i mitt liv utan att verkligen ha varit sjuk eller för att jag tvingats stanna hemma med mindre allvarlig förkylning för att inte sprida smitta på neonatalen.
En ung IT expert från Serbien, anställd som handläggare vid Försäkringskassan, har meddelat att jag kan arbeta med vad som helst - jag kan städa, sjukpenning får jag inte.
Jag kan tänka mig hur ni på Socialstyrelsen och du Lena, på IVO, skulle skratta om ni fick se mig komma och dammtorka och köra runt med en golvmopp på era kontor.
Då hade ni nått ert mål...
Jag har skickat dokument till Socialstyrelsens rättsliga råd i samband med att Vårdfokus felaktigt spred, i flera månader, att mitt fall anmälts av åklagare till Rättsliga rådet.
Man tog inte bort artikeln trots upprepade påpekanden från mig om att den var felaktig. När jag sökte olika anställningar frågade alla om någon rättslig process pågick. När jag svarade nej trodde alla att jag ljög - Vårdfokus artikel låg på deras sida på nätet.
Dokumenten jag skickade till Rättsliga rådet tar dels upp flera patientfall, dels innefattas dokument som torde kunna bevisa min roll som visslare i > 10 år.
Jag har visslat internt inom KS enligt sjukhusets egna riktlinjer i alla år. När man valde att utsätta mig för falska anklagelser 2008 och 2009 och en komplott 2010 fungerade Socialstyrelsen som en bandhund i förhållande till KS och dess läkare.
Läs min blogg och ge mig ett rimligt skadestånd så att jag kan överleva.
Även mina barn bör få skadestånd. De har skadats svårt av det som spridits av media på uppdrag av bl.a. Socialstyrelsen med syftet att dölja era misstag genom att förtala mig.
När jag gjorde ett misstag anmälde jag mig själv och tog ansvar för det.
Ni blev lurade att agera förhastat, ni var så manipulerade att ni inte klarade att ens förstå det jag sa till er - ni borde inte ens ha handlagt mitt ärende. Det borde ha handlagts av överläkare från minst tre svenska universitetsklinikers neonatalenheter.
Magnus Lindroth, Lund hade varit lämplig pga de starka etiska frågeställningarna i mina anmälningar mot KS läkare.
Lena Hellström Westas skulle ha kunnat bedöma den pedagogiska struktur jag planerat när jag sökte chefsjobb med ca 4-5 års framförhållning, för att lyfta kompetensnivån i hela gruppen på KS neo.
Verksamhetschef från Göteborg eller Umeå borde tillsammans med de två andra bedömt kunskapsinnehållet i mina skrivelser till KS läkare och chefer, med avsikt att ge konstruktiv kritik för att bidra till förbättringar.
Varför borde läkare från andra enheter involverats?
Jo, för att den katastrofala situationen i neonatalvården i Sthlm i kombination med KS läkares förmåga att manipulera Socialstyrelsen, har skadat hela den svenska neonatalvården på ett sätt som idag sannolikt kan vara oreparabelt.
Så mycket kunskap har tappats och så allvarliga misstag begåtts att de som kunde åtgärdat skadan flytt till Norge eller andra verksamheter.
SACO:s företrädare kom själv till mig och berättade att SACO, Vårdförbundet och Kommunal planerade gemensam aktion för att få bort läkaren jag sedan anmälde, ca 1 år innan min anmälan.
En annan läkare hade kommit spontant till mig och berättat, ca 5 år tidigare, att flera av läkarna var oerhört tveksamma till att ge mannen det förordnande han fick - "men nu är beslutet taget och då får vi anpassa oss till det", sa läkaren. Han och flera andra seriösa läkare lämnade neonatalen i Solna under halvåret som följde.
De läkare som kom från mannens hemland valde - som jag skrev inledningsvis - att återvända till hemlandet.
En tredje läkare kom spontant till mig och bad om ett samtal 2008/09. Läkaren sa att "alla" (läkare vid ALB) visste att mitt misstag inte orsakat Linnéa Litbos hjärnblödning. Det hade framgått direkt man läst hela Linnéa journal - som Socialstyrelsen inte fick från sjukhuset i samband med utredningen i anmälan mot mig - när hon blev inlagd på BIVA. Läkaren sa också att ett antal yngre läkare som tänkt specialisera sig mot neonatalvård, inkluderat läkaren själv, valde annan specialisering pga de väl kända problemen omkring den läkare jag anmälde till Birgir J m.fl 23 mars 2010...
KS seriösa läkare litade på mig - Socialstyrelsen berövade mig allt.
Varför?
Ni vet att det är känt att många visslares liv förstörs och att många hamnar i extrema ekonomiska problem. Jag har varit väl medveten om den risken alla mina år på KS.
Jag har sett problemen som så allvarliga att jag valt att riskera både inkomst (som sagt ca 560 000 kr/år), min legitimation och min yrkesmässiga trygghet för att larma.
Ni har hånat mig, spridit osanningar om mig via media, utsatt mig för terror.
Idag, om man beställer handlingar om mig från IVO, finns tre psykiatriska diagnoser nämnda. Jag har aldrig lidit av psykisk sjukdom och jag skulle ha kunnat bevisa att jag var i god balans under sommaren 2010 pga mina kontakter för min dotters räkning men jag ville inte att fler personer skulle dras in. Jag tänkte mig att Socialstyrelsen skulle kunna lägga press på vem som helst att vara lojala med er linje.
Läs min blogg och fundera över hur många fler barn som hunnit skadas sedan mitt larm 2010, kort efter att tre svenska överläkare/böl och fyra mycket erfarna och seriösa chefer lämnat sina uppdrag.
Självklart tyder det på visst vansinne att söka tjänst som vårdchef i detta kaos, om man - som jag - visste exakt orsakssamband och grundproblem.
Många fler än jag har betraktats som "tokiga", som Harriet H kallade mig indirekt.
Jag väljer hellre att vara tokig än att följa en tyrann.
Ni skulle ha stått med uppsträckt arm inför Hitler - jag skulle ha dödats för min vägran.
Jag gav er allt underlag ni behövde för att ta tag i neonatalvårdens problem....
Ni hånade mig, förtalade mig, hindrade mig från att få två anställningar jag blivit erbjuden dels 2010, dels 2011, ni utnyttjade rättsväsendet i ert angrepp mot mig men ni lyssnade inte EN ENDA GÅNG... hur smart var det???
Solweig Ahlander
| 3 sep. 2014 14:22 | | ||
| ||||
Vill lägga till att jag inte skulle ha behövt försvara mig själv via en blogg om ni agerat utifrån ert tillsynsansvar.
Om ni lyssnat på mig skulle Sthlms neonatalvård ha fungerat idag.
Jag valde inte att gå ut med min kritik utanför KS - de valde att ta det vidare till er.
Ni valde att inte återföra problemet till KS internt och i stället stigmatisera mig och hänga ut mig.
"Ingen kommer att kunna får ordning på vår avdelning om du misslyckas... ingen har försökt så länge och envist
som du", sa de mest erfarna barnsköterskorna till mig inom något år innan man manövrerade ut mig med hjälp av er.
Solweig Ahlander