onsdag 22 augusti 2012
torsdag 16 augusti 2012
Senaste nytt om kuvöser.
The hi-tech incubator that allows a mother to bond with sick baby from her bed... and it even comes with an in-built video camera
- BabyBloom incubator can be fitted across the bed of a mother
- It can be adjusted to various positions, making it more comfortable for both parents and nursing staff
- Built-in camera observes the baby, who can be monitored at nurses’ desk, on computer at home or even on a mobile phone
Read more: http://www.dailymail.co.uk/health/article-2142982/BabyBloom-The-hi-tech-incubator-allows-mother-bond-baby-bed--comes-built-video-camera.html#ixzz23h1fNKZ4
tisdag 14 augusti 2012
tisdag 7 augusti 2012
Mera ur Expressen
 |
| Geting från Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna där beskrivs arter i Sverige, med populärvetenskaplig text, lättanvända nycklar för artbestämning och vackra, pedagogiska illustrationer. Fantastiskt uppslagsverk till billigt pris! |
Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
Tror inte att avgången löser problemen
Christina Stielli slutade som ambassadör för Tillväxtverket efter representationsskandalen.
Hon tror inte att Christina Lugnets avgång kommer att lösa problemen inom myndigheten.
– Varför var det ingen av de 290 medarbetare som var med på middagen som reagerade, säger hon.
Känner sig lurad
Som ambassadör har hon arbetat helt ideellt. I dag känner hon sig lurad.
– Jag känner mig blåst. Jag trodde att jag hade lärt mig att inte vara så naiv. Jag har stått där ute och rest och stängt mitt kontor när jag hade kunnat dra in pengar till mitt företag.
Hon tror inte att Christina Lugnets avgång kommer att lösa problemen inom myndigheten.
– Det hade sänt väldigt märkliga signaler om Annie Lööf hade låtit henne vara kvar. Men jag får inte förnyat förtroende för Tillväxtverket bara för att man tar bort Lugnet.
Fundamentalt fel
Christina Stielli menar att man behöver skapa en företagskultur där alla har värderingar som man står för och lever efter.
– Varför var det ingen av de 290 medarbetare som var med på middagen som reagerade? Det är ett fundamentalt fel någonstans.
söndag 5 augusti 2012
Om att lösa medicinska problem- på ett sätt eller ett annat II - ett gammalt inlägg med en ny kommentar..
I sommar har jag arbetat på neonatalavdelning vid ett länssjukhus. Det har tillfört ny insikt om den svenska neonatalvårdens komplicerade situation och om hur barn/neonatalsjuksköterskor allt mer tappar kontrollen över sitt ansvars- och kompetensområde.
Det är som att Jante lagen slagit ut all förmåga till reflektion.
"Vad då, jag ... nej jag tror inte att jag är någon... jag tror inte att jag kan något... nej, vem som helst som tycker att barn är gulliga kan givetvis jobba här och bestämma själva hur de vill vårda de sjuka och de omogna barnen...".
När jag försökte lära ett föräldrapar vikten av att vårda sina omogna barn i enlighet med NIDCAP:s modell, mot bakgrund av forskning som är anammad globalt, gick en nyanställd barnmorska till föräldrarna och sa att "det finns inget rätt eller fel" i vården av omogna barn.
Barn i vården har rätt till barnkompetens enligt en rad myndigheter, genom åren.
Idag verkar det kravet ha släppts på många håll.
Men orsak till detta inlägg är inte barnkompetensen i vården utan det jag skrivit om i ett tidigare inlägg - hur man löste ett problem på Karolinska sjukhuset - där de skarpaste hjärnorna i svensk neonatalvård lär finnas - enligt dessa personers egna utsagor.
För ett antal år sedan började laboratoriet på KS använda sig av en helt ny metod för mätning av bilirubin. Jag, som inget kan och vet (enligt samma skarpa hjärnor), noterade direkt att värdena på bilirubin blev avsevärt lägre än tidigare. Det var uppenbart genom att jämföra med blodgasapparatens värden. Jag har skrivit ingående om detta i det följande gamla inlägget.
Här vill jag bara skriva att laboratoriet vid länssjukhuset där jag arbetade i sommar nyligen hade infört en ny metod vid analys av bl.a. bilirubin. Detta hade medfört att bilirubinvärden numera blev lägre än de blivit tidigare, vid samma nivå. För att veta om ett barn måste ljusbehandlas räknades därför värdena om - man la till en viss siffra för att kunna utgå från de äldre bilirubinkurvorna.
Jag hade velat - när labs metod ändrades på KS - att läkarna hade ändrat listorna - en enkel åtgärd. Läs nedan vad man gjorde i stället och lägg till det att man manövrerat ut tre erfarna överläkare/böl samtidigt som man behållit den läkare jag skrev om i ett annat inlägg - han som vägrade tillåta barnmorskorna att ta bilirubinprov på barnen även om deras ögonvitor var citrongula...
Om att lösa medicinska problem - på ett sätt eller på ett annat
Introduktion:
För några år sedan bytte Karolinska sjukhuset metod för sina analyser av elektrolyter.Jag kan väldigt lite om analysmetoder osv - det enda jag, som sjuksköterska på neonatalen, kunde konstatera var att bilirubinvärdena plötsligt blev mycket lägre när provtagningsrören inte längre var gröna, utan gula. Jag ringde en natt till laboratoriet och frågade hur det kom sig att värdena var så annorlunda mot innan. Jag fick då veta att färgen på rören var relaterad till att man börjat använda en helt ny metod - men man förnekade att värdena skilde sig från innan. De värden man fick med den nya metoden var mycket mer tillförlitliga, sa man. Det trodde inte jag på. Jag såg på barnen att de var gula och behövde ljusbehandlas. Om jag inte minns fel skilde sig värdena ca 20 mikromol/liter mellan blodgasapparaten och lab-proverna (jag är inte säker på siffran och hittar inte dokument där jag skrivit detta men om man skulle undersöka barns provsvar i journaler före och efter att den nya metoden infördes, skulle man se skillnaden).
Detta inlägg handlar inte om analysen i sig utan om hur man kan agera när man vill lösa ett problem.
Nyfödda barn har ofta förhöjda bilirubinvärden i blodet. Man förklarar det med att barnens lever kan vara omogen så att den inte klarar av att bryta ner alla de fosterblodkroppar som dör i snabb takt efter barnets födelse. Även fullgångna barn kan få gulfärgning av hud och ögonvitor. Då kan det vara relaterat till att de har fötts med en infektion. Om bilirubinet blir för högt i hjärnan kan barnet drabbas av kärnikterus - som är skador i delar av hjärnan. http://www.nimade.info/halsa/2011/12/Vad-ar-karnikterus.html
För många år sedan upptäcktes att de barn som vårdades på en plats nära ett fönster inte blev så gula som de som vårdades längre in i rummet. Detta ledde fram till att man började ljusbehandla nyfödda vid stigande bilirubin för att undvika kärnikterus. För tidigt födda behöver ofta ljusbehandling.
Rutinen på KS neo är att man tar ett prov som kallas "blodgas" eller "syra-bas" kort efter att ett barn kommit till avdelningen. Detta tas i ett litet glasrör och det analyseras i en apparat som finns på avdelningen. Provet ger en mycket god bild av hur barnet mår och bland annat får man svar på bilirubin. Man kan alltså se om ett fullgånget barn har onormalt höga nivåer direkt efter att det lagts in för att det är slött och sover hela tiden, och är ointresserat av att äta. Om bilirubinet är högt och barnets blod har lite för mycket vätejoner kan man dra slutsatsen att barnet behöver antibiotika och så kan man behandla prompt innan fler bakterier passerat till hjärnan. Man ser också om de minsta barnen är "tidigt gula" efter sin födelse. Normalt tar det några timmar/ något dygn eller mer innan barnen behöver ljusbehandling. Är de "tidigt gula" är det klokt att sätta in antibiotika så snart man tagit en blododling.
Min rutin var att alltid titta på bilirubin svaret från provet som analyserades på avdelningens egen blodgas apparat. Var det förhöjt så visste jag att svaret från laboratoriet också skulle vara förhöjt - svaren brukade vara närmast synonyma. Då brukade jag förbereda och ibland fråga läkaren om vi skulle inleda ljusbehandling omedelbart. Eftersom jag jobbat många år innan man hade blodgasapparat på avdelningen, och där jourläkarna var ovana vid att vårda nyfödda, var jag också tränad att se på barnens hudfärg och på färgen på ögonvitorna om bilirubinet var förhöjt - det var mitt ansvar att ta blodprov på barnen och att se till att oerfarna läkare satte in tidig ljusbehandling vid tidiga symtom under mina år på länssjukhuset.
Jag trodde länge att läkarna skulle reagera som jag gjorde. Jag tänkte att de måste se att bilirubinsvaren som kom från laboratoriet var avsevärt lägre än tidigare, att mycket färre barn verkade behöva ljusbehandling och att provsvaren från vår egen blodgas apparat alltid var betydligt högre. Ingen verkade reagera och jag tog då upp frågan med läkare. Det ledde till kaos och mycket oklara förklaringar som vanligtvis mynnade ut i att det svar som kommer från laboratoriet måste vara rätt för att det är bara så - att man SKA kunna lita på svar från laboratoriet. Jag bad läkare att titta på barnens hudfärg och på svaret från blodgasapparaten och från lab och jämföra - så ska man inte göra för då gör man läkaren svarslös och då blir man impopulär.
Jag föreslog att vi skulle bortse från lab-svaren och utgå från den vi fick från blodgas apparaten alternativt att läkarna skulle korrelera sina strikta gränser för ljusbehandling till den nya lab metoden som så uppenbart gav helt andra värden än tidigare metod hade gjort. Jag skrev till slut en anmälan om intern avvikelse för att jag tänkte att lab måste undersöka den nya metoden och jag tänkte att problemet måste bli känt.
Då kom plötsligt en ny blodgasapparat till avdelningen och jag upptäckte omedelbart att bilirubinsvaren på den blev aningen högre än de blev på vår gamla apparat. Jag fick "vatten på min kvarn" och sa till läkarna att nu fanns ytterligare en parameter som talade för att man antingen måste korrelera gränsvärdena till labs nya metod eller välja att använda svaren från blodgasapparaten. Jag tror att de flesta läkare kan tänka sig hur irriterade det är när en gammal sjuksköterska fortsätter, vecka efter vecka, att rota i problem som man inte har lust att engagera sig i. Plötsligt fick vi inte använda den nya blodgasapparaten. Bara några få personer fick inloggning till den och var tillåtna att använda den. Jag frågade om orsaken och man sa då att man skulle gå igenom apparaten noga innan den fick användas och att den skulle korreleras till de svar som kom från laboratoriet. Man höll sedan på med den processen i många veckor - att förändra inställningen på en helt ny blodgasapparat som - så vitt jag förstod - gav helt adekvata provsvar direkt när den kom. Jag iakttog vilka personer ansvarig läkare givit inloggning till apparaten och hans åtgärd då, och val av personer, var en av väldigt många bidragande orsaker till att jag skrev till sjukhusets ledning i mars 2010 och föreslog att man skulle försöka värva Lena Hellström Westas eller någon annan läkare med hög kunskap och bred förankring i den svenska neonatalvården som ansvarig i Solna där de allra minsta och allra sjukaste barnen vårdas.
Mycket färre barn ljusbehandlas numera vid Karolinska sjukhusets neonatalavdelning. Jag kan inte bedöma om det ökar risken för hjärnskador eller inte. Det jag kan konstatera är att läkare ordinerar gränser för ljusbehandling av barnen, att man är ganska strikt med sina ordinationer men att man inte verkar bekymra sig det mista över att de provsvar man får inte längre är tillförlitliga.
Några år senare hörde jag en helt nyanställd läkare från annat land tala i telefon med en barnmorska på BB. Barnmorskan ville ta bilirubinprov på ett barn med kraftigt gulfärgade ögonvitor. Läkaren sa prompt nej. Han sa upprepat att om barnet enbart var gult i ögonvitorna men inte på huden så fick barnmorskan inte ta prov på barnet. Barnmorskan gav inte upp lätt utan fortsatte att argumentera och läkaren - som har total makt - fortsatte att säga nej. När han lagt på skrattade han och berättade för mig att han tyckte att det var väldigt roligt att göra barnmorskorna arga. Han sa att han aldrig tillät att man tog prov på något barn om bara ögonvitorna var gula utan de måste vara synligt gula på huden också. "... och då blir barnmorskorna arga på mig... och då säger jag nej igen... och så skrattar jag åt dem", sa han. Den skrattande läkaren är nära vän med en överläkare som tagit sig makt över utvecklingen av Sthlms neonatalvård i ett par årtionden.
Den skrattande läkaren gick, för ett par år sedan, före kollegor med många års erfarenhet vid en utnämning.
De förbigångna gick vidare till andra verksamheter som så många andra kloka läkare har gjort genom åren.
Lite mer om ljusbehandling och bilirubin:
http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=4376
onsdag 18 juli 2012
Mer om medicinska diagnoser!!
Trodde smärtan berodde på en olycka - födde en bebis
Efter trafikolyckan besökte Gemma Cleghorn läkare vid sex tillfällen. Hon hade ont i ryggen och en svullen mage. Varje gång berättade läkarna att hennes problem var sviter efter olyckan.Gemma Cleghorn fick berättat för sig att hennes smärtor berodde på en trafikolycka.
25-åringen hade ingen aning om att värkarna berodde på en graviditet och blev otroligt förvånad när hon födde en son.
– Läkarna sa till och med att min uteblivna mens berodde på stress efter olyckan, säger hon till Daily Mail.
När värkarna blev värre skyndade hon sig till sjukhuset. Hon trodde att smärtan berodde på inre blödningar efter bilolyckan för fem månader sedan.
"Livrädd att dö"
När 25-åringen kom in till akuten med mycket kraftiga värkar fick hon beskedet att hon var gravid och hade börjat öppna sig.
– Jag var livrädd att dö av inre blödningar så jag blev väldigt lättad när jag till sist fick veta att jag var gravid, berättar hon för Daily Mail.
Två timmar senare födde hon en son - Alexander.
– Tidigare samma kväll hade Gemma skrivit på Facebook att hon hade ont i magen. Jag var tvungen att berätta för alla varför hon egentligen hade värk. Ingen trodde mig förrän senare, säger Gemmas pojkvän och Alexanders pappa David Phillips, 25, till Daily Mail.
Mängder av tabletter
Gemma fick mycket smärtstillande medel utskrivet efter de sex första läkarbesöken.
– Det är ett mirakel att min son överlevde olyckan och sedan inte upptäcktes av alla läkarna. Jag var orolig för honom på grund av all medicin jag tagit. Men han är perfekt och jag älskar att vara mamma, säger hon.
Nu har smärtorna försvunnit.
– Jag har alltid velat ha en bebis en dag men jag trodde aldrig det skulle ske på det här sättet.
MIN ENKLA TEORI är att om denna kvinna fått träffa en sjuksköterska så skulle graviditeten ha upptäckts omedelbart... PRECIS SOM ATT SJUKSKÖTERSKOR UPPTÄCKTE ATT BARN KÄNNER SMÄRTA FLERA DECENNIER INNAN LÄKARE KOM TILL DEN INSIKTEN.
... och att vanlig vårdpersonal - sjuksköterskor och undersköterskor - var bättre på att skydda patienterna från infektioner innan läkare blandade sig i hygienarbetet - efter att i många år ha ignorerat annan personals försiktiga påpekanden om handhygien.
Men läkarna idiotförklarade omedelbart alla andra och sa att om alla gör som läkare säger till dem med alla patienter i alla olika situationer så blir det rätt.
Detta ledde ofelbart till att 50-100 års sjuksköterskekunskap försvann från vården. När läkaren slår till gör han det med hela handen och han slår hårt...
SJUKSKÖTERSKOR OCH UNDERSKÖTERSKOR ANVÄNDE DET SUNDA FÖRNUFT de hade med sig från sina hem om hur man håller rent, hur man förvarar, hur man skyddar och vårdar - de små detaljer som krävs för att alla länkar i kedjan ska hålla samman.
OM MAN TILLÅTER MÄNNISKOR ATT SKÖTA SIN AVDELNINGS SKÖLJRUM LIKA VÄL SOM DE VÅRDAR SIN EGEN DISKBÄNK
- om man inte blandar smutsigt och rent - precis som man inte blandar soporna från gårdagen med dagens middagsmat på en skärbräda av trä - och om man bygger med kakel och rostfritt i sköljrum - som man gör i våta utrymmen i hemmet - överlever inte många bakterier.
Det är faktiskt - hör och häpna - så att de allra flesta vanliga dödliga bland vårdpersonal förstod vikten av att tvätta sina händer ofta och att använda handskar, skyddsrock osv ibland - årtionden innan läkare gjorde samma sak. Deras egen läkarkollega - Ignaz Semmelweis - chef för en förlossningsavdelning på ett sjukhus i Wien - förstod mer än sin samtid. Semmelweis blev till slut så desperat att han började skriva långa brev till kollegor runt om i Europa. Detta ledde till att han blev betraktad som "sjuk", lurad till ett mentalsjukhus och så illa slagen vid inläggningen att han avled.
(Semmelweis hade haft glädje av att ha kunnat blogga!)
(Semmelweis hade haft glädje av att ha kunnat blogga!)
POLISMENTALITET bland läkare skapar inte god vård dels för att läkare KAN ha fel och dels för att det leder till tankemässig förlamning hos chefer och medarbetare att bli tystade och kränkta.
ALLA BEHÖVS OCH ALLA ÄR LIKA VIKTIGA!
Flera par ögon ser mer än ett par. Skrämda och hotade medarbetare fungerar inte optimalt.
LAG-SPEL INNEBÄR ATT ALLA ÄR LIKA VIKTIGA, att alla fyller en given funktion och måste vara lika starka individuellt som i teamarbetet.
DET ÄR INTE SMART ATT MANÖVRERA UT "BESVÄRLIGA" MEDARBETARE UR VÅRDEN. De som utsätter sig för risken att säga emot har ofta god grund för sitt agerande.
SAMTIDIGT - JAG HÅLLER TILL 100 % MED ARVIN YAROLLAHI - läkare som var "besvärlig" och lämnade Sahlgrenska i protest.
Han skriver på Facebook att det är läkaren - inte Försäkringskassan - som ska utreda, bedöma och sjukskriva människor. Självklart är det så.
Arvin Yarollahi shared a link.
Sjukdom i sin helhet är en dynamisk process liksom vädret. I vissa fall går det att förutspå dess förlopp samtidigt som det i andra fall är omöjligt att säga utan upprepade kontakter, undersökningar och utredningar. De nya tillägg som Socialstyrelsen har gjort ger försäkringskassan makten över det som i grunden ska vara ett beslut baserat på patient-läkarkontakten. Låt riktilinjer förbli riktlinjer! Ta inte ifrån läkaren beslutanderätten över sjukskrivningarna. I så fall föreslår jag att försäkringskassan också undersöker, utreder och behandlar patienterna.
ARVIN YAROLLAHI skriver också på Newsmill:
Med en direktlänk till beslutsfattarna blir vården bättre
Vårdpersonal stöter dagligen på problem på sin arbetsplats som påverkar både arbetsmiljön och patientsäkerheten. Medarbetarenkäter är idag det enda medel som de ledande har till sin förfogan för att få feedback. Det är dags för oss att utveckla ett system som på ett enkelt sätt tillåter personal att göra sin röst hörd och samtidigt ge beslutsfattarna möjligheten att identifiera problem. Arbetsgruppen för vårdreform menar att den bristande kommunikationen mellan de aställda och beslutsfattarna måste åtgärdas. Det skriver Arvin Yarollahi, läkare och Initiativtagare till rörelsen NEJ till nedskärningar inom vården.
Om våra makthavare lämnar ut oss alla till Försäkringskassans handläggare - var hittar den myndigheten så många som vill alla andra så illa - är det nog hög tid att lämna landet. Från mitt föregående inlägg:
tisdag 17 juli 2012
Från Påskuppror mot utförsäkringarna
Finns det nån JOURNALIST här som vill skriva om detta? Hör i så fall av dig till Thom Olausson snarast! https://www.facebook.com/
"Thom Olausson
Jag vann mot fkassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen. Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar. Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt. Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det? Jag går under som person! :-(("
Introduktion:
Finns det nån JOURNALIST här som vill skriva om detta? Hör i så fall av dig till Thom Olausson snarast! https://www.facebook.com/
Jag vann mot fkassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen. Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar. Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt. Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det? Jag går under som person! :-(("
Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
måndag 16 juli 2012
En icke avslutad power point tänkt som presentation inför sjukhusets ledning och Stockholms läns landsting - om man givit mig tjänsten som vårdchef 2010
Bild 1.
Karolinska sjukhusets neonatalavdelning
”ETT OLÖSLIGT PROBLEM”
enligt fd
facklig företrädare
Bild 2.
BAKGRUND
HÖG INFEKTIONSFREKVENS
HÖG NEC FREKVENS (TARMSKADOR)
HÖG FREKVENS BPD
(LUNGSKADOR)
HÖG FREKVENS
HJÄRNBLÖDNING
HÖG FREKVENS ÖGONSKADOR
MÅNGA MISSTAG
HÖG PERSONALOMSÄTTNING
BLAND SJUKSKÖTERSKOR OCH LÄKARE
Bild 3
PATIENTGRUPPEN
Bild 4
EN PLAN
Tillägg 5 mars 2016
När jag valde denna bild 2010 hade jag ingen aning om vad OMG WTF betydde.
Jag tänkte bara på katten och tärningen...
När jag valde denna bild 2010 hade jag ingen aning om vad OMG WTF betydde.
Jag tänkte bara på katten och tärningen...
Bild 5-50
PLANEN.....
Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
torsdag 12 juli 2012
OM SJUKSKÖTERSKORS YRKESROLL - UR MIN DATOR - ETT ENSKILT ARBETE VID SOPHIAHEMMET - ÅTTA ÅR SEDAN DET SKREVS
OMVÅRDNADENS
KUNSKAPSUTVECKLING
Inledning
Sjuksköterskans
funktion i vården har utsatts för en omfattande granskning de sista årtiondena.
Parallellt med att den svenska sjuksköterskeutbildningen har förändrats och en
ny yrkesroll börjat växa fram har det funnits ett behov av att se på den
historiska utvecklingen.
”En
utveckling av omvårdnaden som ämne och profession bygger på och förutsätter
kunskaper om dess historia och traditioner”, skriver Sonia Bentling
(Kristoffersen,1998, s, 136).
De
första sjuksköterskeutbildningarna i Europa kom i Tyskland och England i mitten
av 1800-talet varav den ena var Florence Nightingales vid St Thomas Hospital i
London år 1860. Fram till dess hade patienterna vårdats av kvinnor utan
specifik utbildning.
År
1867 startade Röda Korset i Uppsala den första svenska utbildningen och därefter
följde flera sjukhus efter. Initialt var det stora skillnader på landsbygd och
i stad, bland annat i längden på utbildningen. 1901 blev beteckningen
sjuksköterska ett skyddat begrepp som bara den fick använda som genomgått
godkänd utbildning. Legitimation för sjuksköterskor började utfärdas först 1957
enligt Kristoffersen.(ss. 140-141)
Utvecklingen
av yrkesrollen
”Omvårdandens
utveckling är knuten till faktorer som kan relateras till ett samhälles
ideologiska och politiska utveckling”, skriver Bentling (Kristoffersen, 1998,
s. 136) och ger en skildring av hur sjuksköterskeprofessionen i vårt samhälle
haft en utveckling som i stort sett varit likadan som kvinnorollens.
Sjuksköterskerollen
har beskrivits i termer som motsvarats av kvinnorollens: tjänande, fostrande,
moderliga och uppoffrande.
Munkar
och nunnor var bland de första att ge sjukvård och vårdandet kom därför tidigt
att förknippas med religionen. Luther menade att vårdande hör till kvinnans
innersta väsen - att hon var kallad att utföra en kärlekstjänst åt sina
medmänniskor. Precis som kvinnan i familjen i det lutherska samhället har varit
underställd mannen, som i sin tur varit underställd Gud, var Gud och läkaren
sjuksköterskans överhet.
Ända
fram till 30-talet var kravet absolut på sjuksköterskan att viga sitt liv år
sitt yrke – att se det som sitt ”kall” och på internatskolorna för
sjuksköterskor var regelverket på många håll oförändrat in på 60-talet.
”Liksom
klostermedlemmar fick sjuksköterskor underkasta sig vissa normer och regler. De
fick viga sitt liv åt arbetet och avstå från privatliv vid sidan om yrket”.
Men
trots yrkets osjälvständiga funktion var det ändå en möjlighet för kvinnor att
utveckla en egen roll i samhället. Det
fanns, runt det förra sekelskiftet, ett fåtal yrken som en kvinna ansågs kunna
syssla med utanför hemmet. Tidiga pionjärer i kvinnokampen som Fredrika Bremer
såg sjuksköterskerollen som en möjlighet till egen försörjning, för kvinnor. (Kristoffersen
1998, ss. 137-139)
Från
mitten av 10-talet tonades den kristna kärleksläran ner och en period som har
kallats den medicinska fasen tog vid.
Gud
var inte längre den sjuksköterskan var ytterst ansvarig inför utan nu tog
läkaren plats som en ännu större auktoritet än tidigare.
Utbildningen hade under den här tiden huvudsakligen inriktning mot det medicinska kompletterat med etik, vilket framför allt innebar inpräntning av regler, rutiner och ramar för ”kallet”.
Utbildningen hade under den här tiden huvudsakligen inriktning mot det medicinska kompletterat med etik, vilket framför allt innebar inpräntning av regler, rutiner och ramar för ”kallet”.
”Varken
elev eller erfaren sjuksköterska sades vara vuxen att följa läkarens arbete och
känna skälen till hans handlingssätt”, står det i en föreläsning från Sophia
hemmet år1923.
Under
40-talet kom den tekniska utvecklingen och en ny tid inom vården.
En
medicinsk-teknisk ideologi växte fram samtidigt som förändringar i samhället
drev fram en ny sjuksköterskeroll. Kravet på att sjuksköterskan skulle vara
ogift och tjäna ett ”kall” övergavs och det började i stället ses som en merit
för en kvinna, inför äktenskapet, att ha en yrkesutbildning och
arbetslivserfarenhet. Vid den här tiden kom också de första männen till yrket.
(Kristoffersen 1998, s.142-143)
60-
och 70-talen förde med sig stora omvälvningar i hela samhället och även
sjuksköterskans underordnade och osjälvständiga roll kom att ifrågasättas.
De
politiska kraven på ett närmande till den amerikanska modellen ökade. 1966 års
utbildningsreform gav plats för mångvetenskaplig påverkan skriver Bentling. Den
medicinska vetenskapen fick ge rum för insikten om psykologiska och sociala
orsaker till sjukdom. (Kristoffersen 1998, s.143)
Internationellt
drev WHO frågan om en enhetlig utbildning och av att använda teoretiska
modeller som grund för omvårdnadsarbetet.
”I
en konferensrapport från NLN (National league of nursing) 1978 behandlades
frågor om varför man ska teoretisera, vad teorierna skulle omfatta och hur
teoretisk utveckling skulle gå till”, skriver Bentling 1995 (s. 42).
”Tio
år senare…frågorna gällde inte längre varför eller om teoretiskt arbete var
nödvändigt. Verksamheten kunde nu inriktas på vad som skulle studeras.”
Åren1966-77
gick utvecklingen i Sverige mot ett begynnande paradigmskifte
Patientens
värde som medmänniska betonades till skillnad mot den tidigare objektifieringen.
Begrepp som helhetssyn, autonomi och självständighet i yrkesrollen började växa
fram. (Kristoffersen 1998, s.144)
1977
fördes sjuksköterskeutbildningen in i högskolan och övergick, från att ha varit
en yrkesinriktad utbildning, till att bygga på ett teoretiskt karaktärsämne –
omvårdnad – till träning för ett vetenskapligt arbetssätt mot bakgrund av en
specifik ideologi. (Bentling 1995 , s. 43)
”Yrkesroll
och utbildningsinnehåll utsattes för kritisk granskning och omvärdering” skriver
Bentling (Kristioffersen 1998, s.144-145) och fortsätter: ”Sjuksköterskan
skulle inte längre underordnas det medicinska paradigmet eller den manliga
läkarrollen med dess beslutsföreträden. Självständighet, jämställdhet och
autonomi kan spåras mellan raderna i det dokument som angav framtidens
inriktning” – Vård 77.
Yrkesrollen,
fokus på patienten, helhetssyn, empati, medbestämmande lyftes fram.
Utbildningsinnehåll, ämnesutveckling och kritiskt vetenskapligt
förhållningssätt blev viktiga faktorer. (Kristoffersen 1998, s.147)
Utbildningen
under förändringsprocessen
Utvecklingen
ställde helt nya krav på vårdlärare och skolan organisation. Det rådde på många
håll en stor osäkerhet om framtiden och om den ändrade yrkesrollen.
Förståelsen
för de nya begreppen som ”omvårdnad”, ”forskningsanknytning”, ”primary
nursning” mm var skiftande och som i alla förändringsprocesser uppstod oro och
tvekan inför utvecklingen.
Amerikanska
omvårdnadsteoretikerns olika modeller blev viktiga i undervisningen men både
lärare och elever hade ofta svårt att förstå och anpassa kunskapen till svenska
förhållanden.
Bentling
skriver 1995 (s. 73) ”Man kan ställa frågan om kraven på vetenskaplig
utveckling av sjuksköterskekunskapen utgick från samhällets behov av bättre
omvårdnad och ett effektivt utnyttjande av offentliga resurser eller om det var
ett uttryck för en demokratisk utbildningsideologi”.
År 1987
inrättades de första omvårdnadsprofessurerna i vårt land och år 1993 kom en
professur i omvårdnadspedagogik.
År
1993 förtydligades kraven genom en ny högskolelag: SOU 1992.
”Utbildningen
skulle nu ge en bred generalist kompetens och motsvara 120 högskolepoäng i ett
utbildningsprogram. Yrkeskunskapen beskrivs i termer av självständigt arbete,
professionell omvårdnad, självkännedom, kunskaper i organisation och ekonomi
samt internationalisering och forskningsförberedelse.” (Kristoffersen 1998,
ss.145-146)
Den
nya sjuksköterskerollens precisering
1993
skedde en precisering av omvårdnadsbegreppet och i anvisningar från
Socialstyrelsen beskrevs sjuksköterskan som primärt omvårdnadsansvarig. (sid
146)
WHO
poängterar 1993 en autonom yrkesroll –
att sjuksköterskan inte ska betjäna andra – och att omvårdnadsarbetet ska
bedrivas utifrån ”modern nursing thinking”.
Från
högskoleverket kom direktiven om att skapa en stimulerande högskolekultur och
utveckla det internationella samarbetet (Kristoffersen 1998, s. 146-147)
Sjuksköterskans
egen kunskap var i fokus.
Omvårdnadsforskningen
riktas idag, enligt Bentling (Kristoffersen 1998, s. 147)
huvudsakligen
mot två områden, dels mot det professionella omvårdnadsarbete och patienter,
dels mot utbildning, lärare och studenter.
I
vårdens organisation har den ändrade sjuksköterskerollen lyfts fram på sätt som
skilt sig mycket mellan olika sjukhus och vårdinrättningar.
”Kvardröjande
ideologier, föreställningar och förväntningar avseende så väl sjuksköterskan
som hennes arbete påverkar dock dagens situation mer eller mindre tydligt”
skriver Bentling. (Kristoffersen 1998, s 148)
I
sin bok om sjuksköterskeprofessionen skriver Bentling ockå: ”Att
professionalisera allmänmänskliga företeelser som t.ex. vårdandet och ställa
krav på att det ska läras ini enlighet med vetenskapliga krav och metoder
skapar givetvis problem……….och konflikter har inte saknats” (Bentling 1995, s.29).
Arbetet
med att formulera ett tydligt paradigm för omvårdnaden och att ge en entydig
bild av professionens kunskap har inte varit okomplicerat.
Bentling
refererar till Törnebohm och skriver att kompetensen i ”människoarbete” bygger
på förståelse och förmåga att utveckla personliga relationer och att vårdare
och vårdtagare kan mötas i sina livsparadigm, att arbetet ställer krav på
kunskaper som inte endast är teoretiska eller vetenskapliga. (Bentling 1995, s.
75)
Benner
har formulerat omvårdnadsarbetets domäner (Benner 1993, s. 56):
- Den hjälpande rollen
- Undervisande och
vägledande funktion
- Diagnostisk och
vägledande funktion
- Att effektivt hantera
snabbt skiftande situationer
- Att utföra och övervaka
behandling
- Att övervaka och
säkerställa kvalitet i praktiskt omvårdnadsarbete
- Att planera och
organisera för personalens arbete och vården
Diskussion
Efter
en100-årig tradition av tjänande har sjuksköterskeprofessionen kommit en bit på
väg mot en självständig roll.
Bentling
1995 beskriver att ”Sjuksköterskans arbete karaktäriserades av praktisk
kunnighet och underordnande. Hon skulle förstå men behövde inte kunna
förklara”. (s.143) och så sent som i början av 80-talet präglade detta tänkande
den svenska sjuksköterskeutbildningen.
Man
fick lära sig att rabbla symtom och behandlingsmetoder, man presenterades
färdiga ”sanningar” som byggde på det medicinska sätt att se på sjukdom och
sjukvård.
Utvecklingen
i samhället, och inte minst sjukvården, har påverkats i hög grad av
datorisering. Information, utbyte av erfarenheter, tillgång till ny kunskap som
tidigare kunde ta år eller årtionden att förmedla från en plats på jorden till
en annan kan numera inhämtas via Intranätet samma dag som det läggs ut.
I
den utvecklingen kan sjuksköterskeutbildningens ändrade inriktning ses som
tidsenlig och framsynt. Det forskningsbaserade, kritiskt granskande tänkande som
finns implanterad i utbildningen är väl anpassat till tidens teknologi.
Samtidigt
finns flera hinder för att professionaliseringen ska spridas till att omfatta
svensk vård som helhet.
Sjuksköterskerollen
bygger på en nutida kvinnoroll – på papperet.
Men
när en grupps makt i en organisation ökar innebär det att andra grupper måste
avstå från delar av sin.
Inom
vården har den manlige läkaren, sedan 1910-talet, haft övergripande makt över
alla de yrkeskategorier han arbetat tillsammans med.
Med
orden ”mitt medicinska ansvar” har läkaren kunnat diskvalificera alla andra
medarbetare. Nya idéer och förslag har lämnats obeaktade om läkaren inte har
varit intresserad av att pröva dem.
Göran
Greider författare och chefredaktör ger en bild av hur han, som
samhällsdebattör, ser på läkarens roll i vården i bilaga I. Han skriver bland
annat:
”Läkarkåren fascinerar mig. Jag har alltid upplevt den
som kluven i två halvor, den ena präglad av en naturligt progressiv och ofta
rentav radikal hållning i synen på samhället, och den andra halvan – för att
spetsa till det – kvar i 1800-talets statusmättade vita makt”.
Sjuksköterskans
relation till läkaren som den beskrivs i studielitteraturen:
- ”Problemet var att de
(kvinnorna under medeltiden) över huvudtaget utövade läkekonst. Den
framväxande manliga medicinen försökte utrota traditionell, nedärvd och
traderad kvinnlig kunskap eftersom man ’behövde deras marknad’” har Bexell
(1983) uttryckt det enl Bentling 1998. (s. 137))
- Erlöv och Pettersson
beskriver 1992 enligt Kristoffersen (1998,s. 141) att när
sjuksköterskeutbildningen successivt utvecklades och förlängdes runt
sekelskiftet reagerade läkarkåren och uttryckte farhågor för en
överkvalificering av yrkesgruppen. Utbildningen kortades då ner från 3
till 2 år.
- Socialisationen in i
yrkeskulturen var viktig. I läroböckerna förordades att sjuksköterskan
skulle vara underställd läkaren och den medicinska vetenskapen.
- ”I sjukhusetiken ingick
t.ex. att sjuksköterskan skulle resa sig, inte förbli sittande eller inta
en självsvåldig ställning i förhållande till läkaren och hon fick inte
rikta kritik mot honom eller komma med anmärkningar”.(Kristofersen 1998,
s. 141)
Bexell
har också beskrivit de manliga läkarnas motstånd mot att kvinnliga läkare
skulle ägna sig åt forskning: ”kvinnors medfödda nyfikenhet skulle göra dem
benägna att företaga farliga experiment på patienterna”. (Krsitoffersen 1998,
s. 138)
I en
artikel i Göteborgs Posten i oktober 2004 på sidan www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=181029 redogörs för en forskningsstudie om kvinnliga
läkares situation på Sahlgrenska sjukhuset. Uttryck som att ”inte tas på
allvar” förekommer tillsammans med uppgifter om negativ särbehandling. (Biliga
III)
På
DN Kultur (www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=286970)
i juli 2004 refereras en nyutkommen bok som handlar om kvinnliga akademikers
situation under de sista 100 åren (bilaga II):
”De skamliga
och försåtliga metoder som använts för att hindra kvinnor att utvecklas
intellektuellt och yrkesmässigt går som en röd taggtråd genom berättelserna i ’Förbjuden
frukt. Kvinnliga akademiker under 100 år’. När kvinnor är intelligenta,
kompetenta och framgångsrika i sina studier betraktas de som ett hot och måste
skrämmas bort från konkurrensfältet. Effektivast är då att inrikta sig på deras
kvinnlighet: att studera är okvinnligt, sådant roar inte ’en riktig kvinna’,
hennes hjärna är inte utvecklad för sådant och hennes äggstockar kan skrumpna.
Den erotiska blicken används som vapen: en kvinna som är jurist, läkare eller
forskare anses ’manhaftig’, det vill säga oattraktiv som kvinna. Fungerar inte
detta tar man till motsatsen: det nedlåtande gullandet”.
I en
värld i snabb förändring kan de manliga läkarnas makt över vårdens organisation
ses som en av de sista bastionerna för det gammalpatriarkaliska idealet.
Greider
skriver om hur läkaren och prästen tidigare hade närmast oinskränkt makt över
människors liv.
Numera
är prästens roll sedan lång tid förändrad medan läkarens framstår som allt mer
unik – som om detta att vara läkare inte är att vara en yrkeskategori bland andra
yrkeskategorier utan befinna sig i en helt annan dimension.
Det
är väl känt sedan lång tid att självmordsfrekvensen bland kvinnliga läkare
är sex gånger högre än bland resten av befolkningen.
Kanske
borde det ställas i relation till vårdens problem på ett mera övergripande
sätt.
Många
sjuksköterskor har valt att lämna vården på senare år och manliga journalister
har ställt frågor till vad de benämnt ”experter” – dvs. manliga läkare – om
orsaken. Man kan se det som om sjuksköterskor fortfarande inte ses som
”experter” ens på sin egen professions olika problembilder.
Av
litteraturen framgår, som jag ser det, att Socialstyrelsen överlämnade åt
utbildningsinstituten och nyutbildade sjuksköterskor att bana väg för den
förändrade sjuksköterskerollen. Man har inte ställt kravet på äldre
sjuksköterskor att öka sin kunskap utan enbart gett rekommendationer.
Kunskapen
om sjuksköterskeprofessionens utveckling verkar inte ha nått fram till läkarna
vilket skapar frustration och leder till onödiga missförstånd i det dagliga
arbetet.
För
mindre än ett år sedan sa en överläkare vid ett svensk universitetssjukhus till
mig att Omvårdnadsprocessens reflekterande och forskningsbaserade tänkande
”finns inte hos svenska sjuksköterskor utan bara hos amerikanska”.
Det
har varit en mycket tung uppgift för unga nyutbildade sjuksköterskor att komma
in i det hårt kontrollerade systemet, med läkare som inte vill släppa sin makt,
och äldre sjuksköterskor som inte fått tillräcklig information om syftet med
professionens utveckling. Den kollision som ofta uppstått har medfört att många
sjuksköterskor, både nyutbildade och äldre, har lämnat yrket.
Bentling
skriver om nödvändigheten av konflikter när en ny profession växer fram i
samhället och refererar till sociologen Tomas Brante
(Bentling
1995, s. 82):
”Motsättningarna
verkar inte längre vara mellan medel- och överklass utan mellan män och kvinnor
och deras dominans inom olika yrkesgrupper”.
Vid
sökning på Internet presenteras en psykologiföreläsning av Hans Robertsson på Stockholms
universitets Forskardagar i oktober 2004.
(www.forskardagarna.su.se/2004/
forskare_visa.php?fid=44)
Avhandlingens
titel är: ”Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering och jämställdhet”
och i en kort presentation kan man läsa följande:
Kvinnliga
läkare och manliga sjuksköterskor
Yrkes- och könsidentiteter är ömsesidiga processer som bevarar traditionella föreställningar om att läkare är män och sjuksköterskor kvinnor. Kvinnliga läkare möter ett strukturellt ”glastak” i karriären medan manliga sjuksköterskor drar nytta av manlig överordning och åker ”glashiss”. Samtidigt hotar de en traditionell maskulinitet och deras manlighet kan bli ifrågasatt. Det motverkar jämställdheten.
Yrkes- och könsidentiteter är ömsesidiga processer som bevarar traditionella föreställningar om att läkare är män och sjuksköterskor kvinnor. Kvinnliga läkare möter ett strukturellt ”glastak” i karriären medan manliga sjuksköterskor drar nytta av manlig överordning och åker ”glashiss”. Samtidigt hotar de en traditionell maskulinitet och deras manlighet kan bli ifrågasatt. Det motverkar jämställdheten.
Som
jag ser det finns ett stort behov av att lyfta fram dessa frågor i vårdens
organisation som helhet.
”Återfaller yrkesgrupper som känner sig pressade
kanske lättare i mer gammaldags mönster om de inte hålls efter?” frågar Göran Greider i sin
artikel i Läkartidningen.
Behovet
av att lyfta fram alla de olika professionerna inom vården är, i grunden, inte
en fråga om makt utan om resursutnyttjande och om att optimera så att patienten
får tillgång till den samlade kunskap som finns hos alla de olika yrkesgrupperna.
Referenser:
Benner, P. (1993). Från novis till expert:
Mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund: Studentlitteratur.
Bentling, S. (1995).
Sjuksköterskeprofessionen: Vetenskapliga idéer och
kunskapsutveckling. Stockholm: Liber.
Kristoffersen, N.J. (Ed.) (1998). Allmän
omvårdnad: Del I: Profession och ämnesområde:
Utveckling, värdegrund och kunskap. Stockholm: Liber.
Bilaga
I
  |
Nr 44 – Vol 101
28 oktober 2004, sid 3488 |
 |
|
||
|
 |
|
||||||||
Bilaga
II
Från
DN Kultur
|
||||||||||||||||||||||||||||
|
 |
|||||||||||||||||||||||||||
Bilaga
III
Ur
Göteborgs Posten
|
Introduktion:
Jag som skriver denna blogg har kallats ”skandalsjuksköterska” i pressen. Människor har skrivit i inlägg i Dagens medicin att jag inte skulle få röra deras barn och att det är tur att jag är borta ur vården. Bakgrunden är följande. I juni år 2008 gjorde jag ett allvarligt misstag. Jag upptäckte själv att jag var skuld till ett barns snabbt stigande natrium (salt) och anmälde mig själv. Jag kunde låtit bli att anmäla mig och hoppats klara mig utan upptäckt. Jag kunde ha försökt kasta skuld på någon annan. I stället utsatte jag mig för stor risk genom att berätta. Jag hade varit en kritisk röst internt i många år och många hade gjort upprepade försök att manövrera bort mig från arbetsplatsen. Dagen efter blev jag hotad av en läkare och man har sedan spridit en rad lögner om mig via pressen. Jag försvarade mig inte. Orsak till att jag gjorde misstaget var att jag insåg att barnet utsatts för vårdskada redan, vid 1½ dygns ålder. I mars 2010 vände jag mig till sjukhusets ledning. Fyra chefssjuksköterskor hade slutat mer eller mindre frivilligt och när erfarna barn/neonatalsjuksköterskor flytt från vanvården av barnen hade man rest till forna Östtyskland och värvat iva sjuksköterskor från vuxenvården. De saknar barnkompetens. När barn/neonatal sjuksköterskans funktion saknas på en avdelning för vård av för tidigt födda barn blir barnen svårt sjuka – det blir stor behov av intensivvård som många läkare och även andra tycker är ”häftigt”. Man skrämmer upp föräldrarna direkt de kommer till avdelningen, man talar om infektioner, hjärnblödning, blindhet och annat och man gör sedan barnen sjuka genom undermålig hygien, lågt utbildad personal och dålig medicinsk teknisk utrustning. Jag larmade sjukhusledningen 23 mars 2010 och blev anklagad för att ha mördat ett barn den 7 april. Jag kunde bevisa att läkarna ljög. Idag har jag fått rätt i HSAN, Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Bloggen är mitt sätt att försvara mig mot allt som skrivits om mig i pressen sedan sommaren 2008. Om man vill få en sammansatt bild bör man läsa inläggen i den ordning de skrivits.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)